Bevillningsutskottets Betänkande N:o JO
Betänkande 1891:Bevu10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o JO.
l
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1891, kl. 4 e. m.
Betänkande, angående ännu oa,fgjorda delar af tullbevillningen.
Sedan Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft ej mindre
bevillningsutskottets betänkande n:o 1 angående vissa delar af tullbevillningen
än ock utskottets memorial n:o 2 i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga punkter af nyssnämnda betänkande,
har utskottet öfvergått till de i samma betänkande icke afhandlade
framställningar angående omförmälda bevillning, hvilka innefattas i följande
från kamrarne till utskottet hänvisade motioner, nemligen:
från Första Kammaren:
N:o 13, af herr Biesért, om ändringar i gällande tulltaxa;
och från Andra Kammaren:
N:o 27, af herr Brodin, om upphäfvande af tullen å fartyg.
N:o 28, af herr Brodin om upphäfvande af tullen å materialier för
byggande och reparation af fartyg.
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.)
1
Bränvin och
Sprit.
el Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
N:o 31, af herr G. W. Svensson i Rydaholm, om afskaffande af
tullen å kaffe.
N:o 57, af herr Ekströmer, om ändring i tulltaxans bestämmelser
rörande artiklarne bränvin och sprit samt vin.
N:o 62, af herr Lindh, om afskaffande af tullen å kaffe.
N:o 74, af herr J. Anderson i Tenhult, om ändring i tulltaxans
bestämmelser rörande artiklarna kaffe och socker.
N:o 81, af herr A. V. Nilson från Lidköping, om bland annat nedsättning
i tullen å majs.
N:o 84, af herr Fredholm, om afskaffande af tullen å blytråd och
å visst slag af valsad eller smidd jernplåt.
N:o 110, af herr E. J. Ekman, om ändring i tulltaxans bestämmelser
rörande artiklarne instrumenter och trävaror; samt
N:o 111, af herr N. Nilsson i Wrängebol, om bland annat nedsättning
i tullarna å majs och gryn.
I sammanhang härmed har utskottet jemväl företagit den återstående
granskning af tullagstiftningen i allmänhet, som utskottet jemlikt § 40
riksdagsordningen har att verkställa.
Vid den pröfning af tulltaxans nuvarande bestämmelser, utskottet
sålunda förehaft, har utskottet icke velat föreslå andra förändringar i
desamma än sådana, som synts utskottet vara af betänkliga och särskilt
öfverklagade missförhållanden oundgängligen påkallade. Väl har nemligen
senaste tullkomités betänkande under riksdagens lopp blifvit bland
Riksdagens herrar ledamöter utdeladt, men den utredning, som med
anledning af detta betänkande ytterligare torde kunna lemnas af
vederbörande embetsverk, har ännu icke blifvit tillgänglig, lika litet som
Kongl. Maj:t ännu framkommit med det förslag till ny tulltaxa, hvilket
han på grund af betänkandet torde vilja för Riksdagen framlägga. Att
utan afvaktan på denna utredning och detta förslag vidtaga mera omfattande
förändringar i nu gällande tulltaxa har utskottet icke ansett
sig böra tillstyrka.
Slutligen vill utskottet tillkännagifva, att utskottet funnit sig böra,
på sätt förut varit vanligt, behandla de olika slagen af artiklar i den
ordning, hvari de i tulltaxan förekomma.
Nu gällande tulltaxas bestämmelser angående tullarne å artiklarne
bränvin och sprit innehålla bland annat följande:
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
3
|
| Qvantitet för | Tullsats. | |
80. | Bränvin och Sprit: på fat, större eller mindre: då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån | | 1 liter af 50 j | Kronor | öre 55,5 |
81. | sjöledes direkte införes................................ då varan är annorstädes tillverkad eller på annat | j holhalt vid j |
| |
| sätt införes ................................................ | clio. | — | 75 |
82. | af annan frukt ...................................................... | d:0. | 1 liter utan 1 | — | 75 |
83. | på andra häri: alla slag.............................................. | afseende på [ | i | It |
Uti sin här ofvan omförmälda motion anför herr Ekströmer, huru som
det vore allmänt bekant, att flera af de länder, med hvilka vi stode i handelsförbindelse
och till hvilka vi exporterat produkter af de inom landet
hufvudsakligen förekommande råämnen, nemligen trä och jern, med afseende
å deras tullagstiftning vidtagit åtgärder i protektionistisk retning,
som väsentligen bidragit till att hämma utförseln af dessa produkter,
i synnerhet de af mera förädlad beskaffenhet. Hvad Frankrike
och Spanien vidkomme, vore dessa länder ännu bundna af de med oss
upprättade handelstraktater, men dessa utginge som bekant den 1 februari
1892, och hade franska regeringen redan utarbetat ny tulltariff
att gälla från berörda dag. Vid genomseende af denna tariff funne
man, att den vore starkt protektionistisk och att den innehölle tvenne
olika taxor, nemligen en allmän samt en ininimitaxa, den senare afsedd
att gälla för de länder, hvilka komme att bevilja Frankrike särskilda
förmåner, d. v. s. med hvilka nya traktater kunde afslutas. Det gälde
då att efterse, huru vida minimitariffen vore sådan, att skäl kunde förefinnas
att göra några synnerliga eftergifter och derigenom binda vår
frihet med afseende på tullagstiftningen, för att af sistberörda tariff
komma i åtnjutande. Till ledning för bedömandet af denna fråga borde
särskildt uppmärksammas de i Frankrike föreslagna förändringarna i
tullsatserna för några af våra förnämsta exportartiklar, nemligen de
olika slagen af trävaror, hvaraf under år 1888 till Frankrike exporterades
till ett värde af 22,071,859 kronor.
Dessa förändringar framginge af följande tabell, upptagande franska
tullsatserna enligt nu gällande och enligt den föreslagna minimitariffen.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o W,
|
|
|
| Enligt nuva- | Enligt mini- |
- |
|
|
| rande tariff. | mitariff. |
|
|
|
| Francs. | Francs. |
Brännved................>........................................... | pr | 100 | kilo | tullfri | 0,20 |
Sågadt eller fyrkant-virke, gran eller fur | » | 100 | )) | d:o | 0,75 |
D:o under 25 mm. tjocklek................. | )) | 100 | » | d:o | 2,75 |
Hyfladt eller spåntadt virke, gran eller fur | » | 100 | » | 0,50 | 3,00 |
Snickeriarbeten: dörrar, fönster, gran |
|
|
|
|
|
eller fur........................................................ | » | 100 | » | 5,00 | 12,50 |
Trämassa........................................................... | )) | 100 | » | tullfri | 1,00 |
Tjära och beck............................................... | )) | 100 | )) | 2,oo | 5,00 |
Af denna tabell fratnginge, att de enligt minimitariffen föreslagna
tullsatserna för trävaror vore betydligt högre än efter nu gällande tariff
— med undantag af tullsatserna för ved och sågadt fyrkantvirke,
hvilka artiklar af Frankrike ej kunde undvaras, huru hög tullen än vore
— så höga, att de utgjorde ett bestämdt hinder för införsel af de varuslag,
som de afsåge. Betraktade man dessa tullsatser i procent af varans
värde, så skulle de, enligt motionärens åsigt, ställa sig sålunda:
Approxim.
för sågadt och fyrkant-virke............................................ 10 ä 12 procent
» d:o d:o under 25 mm............... 25 ä 30 »
» hyfladt eller spåntadt virke, gran eller fur...... 30 ä 35 »
» snickeriarbeten: dörrar och fönster af gran
eller fur.................................................................... 40 å 45 »
» trämassa.......................................................................... cirka 8 » etc.
Följden af denna betydliga förhöjning i nuvarande tariffens bestämmelser
måste för vårt land blifva en, åtminstone hvad värdet vidkomme,
minskad utförsel, och de fördelar, som kunde uppnås genom en
på så hårda vilkor förnyad traktat, syntes ej värda den stora uppoffringen
af vår sjelfständighet på tullagstiftningens område, som deraf
blefve eu följd. Under sådana förhållanden skulle enligt motionärens
förmenande ett bibehållande af de låga tullsatser, som nu enligt traktaterna
vore gällande för vissa artiklar, som till vårt land infördes, vara
föga välbetänkt; hvadan det syntes som redan nu församlade Riksdag
borde vidtaga de förändringar i tulltaxan, som i berörda afseende kunde
anses nyttiga och önskvärda. I detta hänseende hade motionären särskildt
fäst sig vid eu del öfverflödsvaror och bland dessa spirituösa och
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 5
dryckesvaror. Knappast funnes väl några föremål så lämpliga att genom
höga tullsatser beskatta som öfverflödsvaror och njutningsmedel,
ty utom det att man derigenom motverkade införseln af desamma och
dermed befordrade jemvigten emellan export och import, så komme
denna beskattning att drabba endast en ringare del af befolkningen,
nemligen den, som vore eller åtminstone ansåge sig vara tillräckligt
förmögen att begagna sig af desamma. Den egentlige arbetaren äfvensom
landtbefolkningen komme således ej att drabbas af denna skatt.
Nu gällande tullar å ifrågavarande artiklar vore mycket för låga i förhållande
till de höga tullsatser, som franska regeringen nu föresloge för
nödvändighetsvaror, helst som skatten för inom vårt land tillverkadt
bränvin och konjak utgjorde omkring 50 procent af värdet, ett procentförhållande,
som motionären derför äfven ansåge borde ligga till grund
för tullbeskattningen af ifrågavarande artiklar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föresloge motionären, att
Riksdagen ville besluta, förutom höjda tullar å likör och vin, följande
förändringar i nuvarande tulltaxa, att tillämpas för den händelse att
traktaterna med Frankrike och Spanien ej komme att förnyas och från
den dag, då de upphörde att vara gällande, nemligen för
bränvin och sprit: på fat, större eller mindre, af vindrufvor,
för 1 liter af 50 procent alkohol-halt vid
+ 15 gr. C.............................................. kr. — 75 öre
af annan frukt för 1 liter af dito ......... » — 75 »
på andra kärl: alla slag, för liter, utan
afseende på alkoholhalten.................. » 1: 50 »
I likhet med motionären finner utskottet åsättande af högre tullar
å öfverflödsvaror vara en synnerligen lämplig beskattningsåtgärd. Utskottet
har dock icke funnit sig för närvarande kunna tillstyrka en tullförhöjning
å ifrågavarande varor. Då nemligen, såsom äfven motionären
påpekat, denna förhöjning icke skulle kunna blifva gällande förr än den
1 februari 1892 och den Riksdag, som då redan är samlad, ganska snart
derefter torde kunna bestämma de nya tullsatser, som den anser under
då rådande förhållanden vara lämpliga, skulle enda hufvudsakliga anledningen
för nu församlade Riksdag att företaga en förhöjning i tullsatserna
å ifrågavarande artiklar vara den, att så medelst för oss underlätta
möjliga underhandlingar med Frankrike och Spanien, i och för ingående
af nya tarifftraktater med dessa länder. Men då denna synpunkt
icke föranledt Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga förslag i berörda
rigtning och den ifrågasatta tullförhöjningen derför icke af denna
orsak kan antagas vara af nöden, torde Riksdagen icke till följd af detta
skäl opåkallad böra vidtaga den ifrågavarande åtgärden.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Eu annan anledning för bevillningsutskottet att tillstyrka den af
motionären föreslagna tullförhöjningen kunde naturligtvis hafva förefunnits,
om nemligen statskassan varit i behof af ökade inkomster och
särskildt om lättnader beslutats i nu gällande tullsatser å nödvändighetsvaror.
I sådant fall hade tullbeskattning å förevarande och dermed
likartade artiklar onekligen varit eu synnerligen lämplig åtgärd för att
öka statsverkets intägter eller bereda statskassan godtgörelse för den
uppkomna minskningen i inkomst. Någon sådan anledning föreligger
emellertid ej.
Slutligen har man som skäl för den föreslagna beskattningsåtgärden
hört åberopas, att man såmedelst skulle förebygga en större vinimport
under tiden mellan traktaternas upphörande och den nya tulltaxans utfärdande.
Men uppenbart torde vara, att en redan nu antagen tullförhöjning,
hvilken dock först den 1 februari nästa år skulle tillämpas,
komme att bereda spekulationen samma anledning, men ett vida utsträcktare
utrymme för en uppdrifven import, då deremot de svårigheter, som vinterförhållandena
ställa för transporten, säkerligen skola för den korta tid,
som behöfver förflyta mellan traktaternas utlöpande och nya tariffsatsers
antagande, i betydlig mån minska faran af eu allt för öfverdrifven införsel.
Af en redan nu företagen tullförhöjning torde derjemte den olägenhet
kunna uppstå, att våra importörer såmedelst bibragtes den tro, att
nu beslutade tullsatser skulle blifva under en längre tid gällande och
att de i förlitande härpå inköpte spirituösa och viner i stora lager. Skulle
sedermera på grund af nya traktater med de vinproducerande länderna tullsatserna
sänkas, kunde dessa importörer tillskyndas en förlust, i hvilken de,
icke utan allt fog, möjligen skulle betrakta sig af tulllagstiftningen inledde.
Utskottet, som på grund af hvad sålunda anförts icke anser sig
böra tillstyrka Riksdagen att redan i år besluta egentlig förhöjning i
gällande tullsatser å spirituösa och viner, måste dock betrakta som en
sjelfklar följd af franska traktatens upphörande, att, för så vidt icke något
nytt aftal skulle före den 1 nästkommande februari vara träffadt med
nämnda stat, den skilnad, som i tulltaxan göres mellan bränvin och sprit
på fat af vindrufvor, då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån
sjöledes direkte införes, och likartad vara, annorstädes tillverkad eller
på annat sätt införd, från och med nämnda dag upphör. Utskottet får
således hemställa:
l:o) a) att nu gällande tullsatser å bränvin och sprit
måtte intill den 1 februari 1892 bibehållas oförändrade;
b) att från och med nämnda dag tullsatsen på
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 7
bränvin och sprit: på fat större eller mindre, af vindrufvor,
för 1 liter af 50 procent alkoholhalt vid +15
gr. C. bestämmes till 75 öre;
c) att herr Ekströmers motion, i hvad den afser
bränvin och sprit, i öfrigt icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Enligt gällande tulltaxa äro fartyg och båtar, med tillbehör, af jern
äfvensom ångfartyg af trä belagda med tull, motsvarande 10 procent af
värdet, hvaremot andra slag, hvartill enligt kongl. generaltullstyrelsens
beslut den 27 september 1889 jemväl hänföras segelfartyg af trä på
jernspat, få tullfritt införas.
Uti sin omförmälda, med n:o 27 betecknade motion inom Andra
Kammaren, yrkar herr Brodin, med hvilken åtta andra af kammarens
ledamöter instämt, att Riksdagen måtte besluta, att den under år 1888
införda tull å fartyg måtte upphäfvas. De skäl, som af motionären till
stöd för detta, redan vid nästlidna års riksdag af honom framstälda
yrkande anförts, vore fortfarande gällande. Motionärens påstående, att,
sedan förevarande tull sattes, hufvudsakligen endast mycket gamla träfartyg,
som varit tullfria, eller gamla otidsenliga jernångfartyg, som på
grund af sin dåliga beskaffenhet betingat ett mycket lågt pris och sålunda
äfven lågt tullbelopp, inköpts, både visserligen af bevillningsutskottet
under 1890 års riksdag förnekats, men af anteckningar hos
kommerskollegium och af granskade skeppslistor framginge, att under
1888 inköpts, efter fartygstullens införande, af svenska rederier från utlandet
22 segelfartyg, af hvilka det sist byggda varit 14 år och det
äldsta 46 år gammalt, hvarförutom bland dem varit 5 fartyg, om hvilkas
ålder upplysning icke kunnat erhållas. Medelåldern kunde antagas hafva
varit 26 ä 27 år. Under samma period hade äfven inköpts två ångfartyg.
Af dessa hade det ena varit nybygdt om 492 tons, men varit bestäldt,
förr än tullen infördes, och det andra, mätande 1,939 tons, 24 år gammalt,
samt i havereradt tillstånd, hvarför dess reparation kostat flera gånger
inköpspriset. Under 1889 hade inköpts från utlandet 49 segelfartyg,
deraf det nyaste varit 13 år gammalt; för några af dessa hade åldern
stigit till 56 ä 57 år, under det att för en del af de öfriga åldern ej
kunnat utrönas. Medelåldern hade utgjort omkring 30 år. Af inköpta
6 ångfartyg hade ett varit 7 år och de öfriga äldre, hvaraf ett 36 år
gammalt. 0 Under 1890 hade inköpts 47 segelfartyg af trä och 4 ångfartyg.
A segelfartygen hade medelåldern varit emellan 22 och 23 år, med
Fartyg och
Båtar.
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
undantag för 4 fartyg, som varit så gamla, att åldern ej kunnat utrönas.
Ångfartygen hade varit emellan 7 och 21 år gamla.
Häraf framginge, att tullen å fartyg åstadkommit, att endast mycket
gamla fartyg inköpts, och antagligen hade många af dessa varit så dåliga,
att de i sitt förra hemland ej ansetts sjödugliga. Att genom tulllagstiftningen
uppmuntra och snart sagdt tvinga dem, som redde i fartyg,
till dylika inköp, torde, säger motionären, ej vara klokt. Alla, som
yttrat sig om fartygstullen, såväl enskilda redare, handels- och sjöfartsnämnder,
tullkomitén, generaltullstyrelsen och kommerskollegium hade
äfven vitsordat, att tullen å fartyg verkat skadligt för sjöfartsnäringen.
Äfven sjöfartsnäringskomitén framhölle, att om af densamma föreslagna
seglationspremier ej beviljades, måste tullen å fartyg upphäfvas. Det
framginge sålunda, att sagda tull fortast möjligt borde afskaffas.
Redan samma Riksdag, som pålade nu gällande tullar å fartyg, ingick
uti skrifvelse den 14 maj 1888 med begäran till Kongl. Maj:t derom,
att Kongl. Maj:t behagade genom sakkunnige män låta undersöka
den svenska sjöfartsnäringens tillstånd samt medlen till dess upphjelpande.
Sedan då redan tillsatta tullkomité i detta ärende den 9 derpå
följande april afgifvit underdånigt utlåtande, deruti komitén på anförda
skål hemstält, bland annat, att vid fartygs byggnad restitution, beräknad
för hvarje ton af fartygets bruttodrägtighet, skulle af tullmedlen utgå,
oberoende af om de använda materialierna varit utländska eller svenska,
infordrade Kongl. Maj:t den 12 i sistnämnda månad gemensamt underdånigt
utlåtande i frågan af kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
hvilka med anledning deraf beslöto att bereda såväl handels- och sjöfartsnämnderna
i riket som för saken intresserade skeppsbyggare och
skeppsredare tillfälle att framlägga sina åsigter. I de yttranden, som till
följd häraf inkommo, framhölls nästan utan undantag, att de införda
tullarne å fartyg samt flertalet vigtigare till fartygs byggnad, utredning
och proviantering hörande artiklar inverkat menligt på vår sjöfartsnäring
och i synnerhet betydligt försvårat svenska, i utländsk fraktfart stadda
fartygs täflan med främmande nationers, af tullumgälder icke besvärade
fartyg. Man yrkade derför, att nämnda tullar måtte upphäfvas, i synnerhet
de å fartyg, eller ock att, derest tullarne komme att bibehållas, restitution
af den för fartygsmaterialier erlagda tull måtte beviljas, framför
allt vid byggande af fartyg, afsedda att säljas till utlandet eller att
sysselsättas i den utländska fraktfarten. Uti det utlåtande, som derefter
den 22 oktober 1889 afgafs af ofvanberörda embetsverk, uttalade dessa,
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
att det läge i sakens natur och hade äfven framhållits ej mindre af tullkomitén
än ock af i ämnet hörda sakkunnige, att de genom tullafgifter framkallade
ökade pris å vissa fartyg och fartygsmaterialier försvårade möjligheten
för den för Sverige lika naturliga som vigtiga sjöfartsnäringen
att på fraktmarknaden uthärda täflan med andra nationers och alltså
verkade hämmande på nämnda närings deraf beroende bestånd och uppblomstring;
samt att för den skull uppmärksamheten borde rigtas på åstadkommande
af all den lättnad, som genom tullrestitution kunde och rättvisligen
borde sjöfartsnäringen beredas.
Tullkomitén syntes hafva afsett att i fråga om restitution vid nyby§onad
fartyg söka förena tillverkarnes af fartygsmaterialier, fartygsbyggarnes
och sjöfartnäringens intressen genom förslaget om, att denna
restitution skulle utgå till vederbörande varfs- eller verkstadsinnehafvare
såsom en viss, på förhand bestämd godtgörelse per bruttoton för vissa
fartyg. Denna godtgörelse skulle emellertid kunna komma att utgöra
eu, om också dold, premie från tullmedlen för tillgodogörandet af materialier,
för hvilka i verkligheten motsvarande tullafgift icke kommit
tullkassan till godo.
Med fäst afseende på oegentligheten af en sådan för vår tullagstiftning
främmande premiering, hvilken också, enligt hvad af flere sakkunnige
framhållits, näppeligen skulle komma att i någon afsevärd mån
gagna den näring, för hvars understödjande den dock egentligen skulle
bringas till stånd, utan fast hellre hufvudsakligen komme varfven eller
verkstäderna samt andra näringar till godo, samt med hänsyn derjemte, bland
annat, till den af tvenne reservanter inom tullkomitén mot detta förslag påvisade
faran deraf, att genom ett dylikt prejudikat antagligen skulle framkallas
anspråk från åtskilliga andra näringar på liknande understöd, ansågo
embetsverken sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad tullkomitén
i detta hänseende föreslagit, utan hemstälde, att godtgörelse för tullafgifterna
å de vid fartygs nybyggnad använda materialier icke måtte utgå
i annan form än den hittills hos oss tillämpade, nemligen såsom restitution
i vanlig ordning af för inaterialierna bevisligen erlagda sådana
umgälder, i likhet med hvad af tullkomitén enhälligt föreslagits vid fråga
om förbyggnad eller reparation af fartyg.
Efter hvad sålunda förekommit tillsatte Kongl. Maj:t den 8 januari
1890 en komité med uppdrag att, efter utredning af den svenska sjöfartsnäringens
tillstånd och alla för dess förkofran nödiga och nyttiga
betingelser, afgifva de förslag till åtgärder för främjande af näringens
utveckling, hvartill berörda utredning kunde föranleda, hvarjemte komitén
vid fullgörande af sitt uppdrag egde att taga i öfvervägande
Bill. till Riksd. Prot. IS91. 5 Sand. 1 Afd. 10 Häft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:ol0 .
jemväl den af ofvanbemälda tullkomité behandlade frågan om tullrestitution.
Denna komités betänkande afgafs den 12 september 1890.
Under det frågan sålunda var föremål för behandling af kömitéer, sakkunnige
och embetsverk, hvilade den emellertid icke vid riksdagen.
Redan vid 1889 års riksdag gafs på enskild motionärs förslag en sålunda
förändrad lydelse åt § 8 i tulltaxeunderrättelserna, att vid reparation
och förbyggnad af utländska fartyg öfver hufvud samt af inhemska ångfartyg
om minst 500 tons bruttodrägtighet eller segelfartyg om minst
300 tons bruttodrägtighet restitution, såsom förut nämnts, må beviljas
af erlagd införselstull för sådana använda materialier och skeppsförnödenheter,
hvilka icke äro hänförliga till husgerådssaker eller proviant.
Vid 1890 års riksdag väcktes i motion inom Första Kammaren förslag
om införande af byggnadspremier för fartyg, i enlighet med tullkomiténs
förslag. Denna motion tillstyrktes med endast en mindre förändring
af bevillningsutskottet, men blef deremot af Andra Kammaren
afslagen, till följd hvaraf frågan förföll. Såsom skäl för afslag framhölls
jemte åtskilligt annat, som redan här ofvan blifvit påpekadt, att byggnadspremierna
skulle innebära ett direkt understöd af svenska staten
för fartygs försäljning till utlandet, och förmenade man att utländske
redare derigenom skulle sättas i tillfälle att för billigare pris förskaffa
sig fartyg från Sverige, hvilka fartyg sedermera skulle kunna med så
mycket större framgång i den allmänna fraktmarknaden konkurrera med
våra inhemska redares.
Såsom sjöfartsnäringskomitén påpekat, utgör sjöfartsnäringen en vigtig
faktor i nationernas ekonomiska lif. Att denna närings utveckling
derför eger ett synnerligen nationelt intresse torde icke heller af
någon bestridas. För vårt land särskildt med dess vidsträckta kuster,
stora tillgångar på de för skeppsbyggnad erforderliga materialier af trä
och jern samt dess stam af dugligt sjöfolk torde sjöfartsnäringen vara
en af de mest naturliga näringar. De på föranstaltande af sistberörda
komité utarbetade tabeller visa emellertid, att vår sjöfartsnäring under
de senaste årtiondena icke på långt när utvecklat sig i samma proportion
som andra länders. Sverige intager icke längre samma plats som
tillförene bland de sjöfartsidkande nationerna. Enligt komiténs åsigt är
en af hufvud anledningarna till denna beklagliga tillbakagång att söka
deruti, att vårt land icke följt med i den allmänna och storartade utveckling
af ångbåtsflottan, som är karakteristisk för de senaste årtiondena.
Denna flotta, så väl som hela vår handelsflotta i allmänhet, består
mestadels af små och gamla samt till följd deraf föga tidsenliga fartyg.
Då emellertid detta tillbakagående visat sig redan före fartygs -
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
tullens införande, förefinnas naturligtvis äfven andra orsaker härtill än
denna tull. Sjöfartsnäringskomitén, som påpekat dessa, bland hvilka
brist på omsigt i drifvandet af vår rederirörelse anses utgöra en af de
vigtigare, har derför äfven föreslagit åtskilliga andra medel än tullens
upphäfvande, för att bispringa denna näring samt höja intresset för
densamma. Det lämpligaste af dessa medel har komitén ansett vara
införande af sjöfartspremier.
Då förslaget om seglationspremier utgör en nyhet i hela vår lagstiftning
och derför torde erfordra ytterligare utredning, samt i allt fall
något yrkande om inrättande af ett dylikt premieringssystem icke blifva
vid innevarande riksdag framstäldt, men å andra sidan sjöfartsnäringen
hos oss för närvarande befinner sig i sådant läge, att en kraftig
hjelp synes fortast möjligt böra densamma lemnas, har utskottet haft
att taga under ompröfning, huru vida icke redan vid innevarande riksdag
något kunde göras uti berörda syfte. Att de år 1888 införda tullar
å fartyg äro egnade att i hög grad motverka sträfvandet att upphjelpa
vår handelsflotta ur det sorgliga läge, hvari den råkat, torde
äfven af tullvänner erkännas. Dessa tullar utgöra uppenbarligen ett
hinder för vår rederinäring att för lika billigt pris som utlandets rederier
förskaffa sig de fartyg, den behöfver. Den redan förut befintliga
svårigheten att bestå i konkurrensen med utlandet har genom fartygstullen
ökats. Våra redare behöfva numera, vare sig de inköpa fartygen
från utlandet eller beställa dem vid någon inländsk verkstad, tio procent
högre förlagskapital än utländska redare, och måste följaktligen
under gynsamma konjunkturer åtnöja sig med lägre förtjenst och under
dåliga konjunkturer bereda sig på en tidigare inträffande förlust. När
man genom åsättande af tullar för andra näringar höjt driftkostnaderna,
har man sökt att gifva dem kompensation genom tullskydd för deras
egna alster. Men att på detta sätt upphjelpa rederinäringen är icke
möjligt. Vid den tidpunkt, då fartygstullen infördes, blef den härigenom
våra redare vållade olägenheten tillfälligtvis icke ögonblickligt för dem
så känbar som den eljest skulle varit, af den grund att just vid
samma tid frakterna i följd af den lifliga konjunkturen blifvit alldeles
exceptionelt höga. Men ju mera dessa derefter hafva sjunkit, desto större
hafva svårigheterna blifvit för rederinäringen och äro för närvarande i
ytterlig grad tryckande.
För hejdande af denna fortsatta tillbakagång har föreslagits, förutom
sjöfartspremier, bland annat införande af premier för fart.ygsbyggnad.
De skäl, som af embetsverken häremot anförts och för hvilka här ofvan
redogjorts, synas dock utskottet mycket beaktansvärda, och då förslaget
Jutegarn.
Gryn andra
slag.
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
om sådan premiering så sent som vid sistlidne riksdag blifvit, ehuru af
bevillningsutskottet tillstyrkt, af Riksdagen afslaget, saknar utskottet
anledning att å nyo framlägga samma förslag.
Den enda utväg, som derför synes utskottet återstå, är den, som af
motionären påyrkats, eller afskaffande af nu gällande tull å fartyg.
Emot en sådan åtgärd torde allenast kunna invändas, att härmed
borttages det skydd, som genom nämnda tull blifvit lemnadt den svenska
skeppsbyggnadsindustrien. För att gifva densamma ersättning härför
har utskottet emellertid föreslagit, att så vidsträckta restitutionsförmåner
måtte medgifvas för fartygsmaterialier, att, om dessa förmåner
blifva af Riksdagen beviljade, skeppsbyggnadsnäringen icke torde hafva
något att emot borttagande af fartygstullen invända. Och får utskottet
derför på grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa,
2:o) att nu gällande tull å fartyg och båtar, med tillbehör,
af jern äfvensom ångfartyg af trä måtte afskaffas.
Jutegarn, enkelt, ofärgadt och oblekt, drager för närvarande en tull
af 6 öre för 1 kilogram.
Herr Biesért föreslår, att denna tull måtte afskaffas. Något särskildt
skäl härför har icke af motionären anförts, men torde yrkandet hafva
framkommit såsom en följd af en i samma motion vackt hemställan om
tullfrihet å visst slag af juteväfnad; då utskottet icke funnit skäl att
tillstyrka bifall till sistberörda yrkande och nu gällande tullsats å jutegarn
är synnerligen låg i jemförelse med dem, som gälla för andra slag
af garn, hemställer utskottet,
3:o) att herr Biesérts förevarande yrkande icke
måtte af Riksdagen bifallas.
I sitt förut afgifna betänkande angående vissa delar af tullbevillningen
anmälde utskottet att, eftersom gällande tullsats å andra slag af gryn
än af spanmål och ris sammanhängde med de tullar, om hvilka utskottet
uti nämnda betänkande icke afgåfve utlåtande, särskildt med tullen å
stärkelse, ville utskottet först i sammanhang med förslag om tullsatser
å dessa artiklar äfven afgifva utlåtande öfver af herrar Biesért och N.
Nilsson framstälda yrkanden om förändring i tullen å gryn, andra slag.
Då utskottet emellertid nu icke funnit skäl föreslå Riksdagen förändring
i någon af de tullar, hvarmed ifrågavarande tullsats eger sammanhang,
och några särskilda skäl att sänka tullen å gryn — andra slag
ej torde föreligga, hemställer utskottet,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 13
4:o) att tullen å gryn — andra slag måtte bibehållas
oförändrad.
De artiklar i nu gällande tulltaxa, som angå musikaliska instrument,
åro af följande lydelse:
240.
241
242.
243.
244.
245.
246
Instrumenter:
musikaliska:
flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer, lutor, violer,
violonceller, kontrabasar, valdhorn,
trumpeter, post- och signalhorn, trummor,
pukor, klaver samt harpor...........................
positiv, äfven begagnade .......................................
fortepianon:
tafflar och pianinon..........................................
flyglar .................................................................
speldosor .....................................................................
Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller sköldpadd,
tullbehandlas kela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
musikaliska:
accordion eller delar deraf...........................
Amu. Afdrag i vigten göres ej för askar och pappersomslag.
orgelverk, äfvensom harmonium och fyshar
monika.
.................................................................
ej specificerade; förtullas lika med sådana
bland ofvan uppräknade, hvarmed de närmast
kunna jemföras.
Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare må få
åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga äfvensom
särskildt inkommande tillbehör till instrumenter förtullas
efter 15 procent af värdet, b) S. k. stomryggar till pianoinstrument,
strängade eller osträngade, skola tullbehandlas
såsom fullfärdiga instrument, c) Instrument, hvilka genom
sina mindre dimensioner och sin beskaffenhet i öfrigt synbarligen
endast utgöra leksaker, hänföras till art. Leksaker.»
Qvantitet för
tullberäkningen.
1 stycke
1 stycke
stycke
stycke
1 kilogram
1 kilogram
100 kronor
Tullsats.
Kronor öre
1
10
150
200
3
15
Musikaliska
instrument.
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
I dessa tullsatser föreslår herr E. J. Ekman i sin ofvan omförmälda
motion vissa förändringar.
Så finner motionären de i tulltaxan upptagna artiklarne »klavér» och
»fysharmonika», såsom numera ej längre förekommande i handeln, böra
helt och hållet utgå. Vidare borde, enligt motionärens åsigt, »positiv»,
som för närvarande förtullas per stycke, lämpligare kunna hänföras till
orgelverk och harmonium samt lika med dem beläggas med tull efter
värde. Att förtulla »speldosor» och »accordion» efter vigt, vore efter
motionärens åsigt en orimlighet, då dessa instrument hufvudsakligen
vore gjorda af stål och jern. Det funnes speldosor, som vägde ända till
9 å 10 kilogram och som till följd deraf droge en tull af 27 å 30 kronor,
ehuru de icke kostade mer än 75 å 100 kronor. Tullen uppginge
således i dessa fall till 1/3 af varans värde. Dessa instrument borde derför
rimligtvis hänföras till sådana, som förtullades efter värde, icke efter
vigt.
Bland sådana, som förtullades efter värde, borde ock uppräknas åtskilliga
under senare tider uppfunna instrument, såsom »ariston» och »symfonion»,
hvarjemte »ej specificerade» instrument borde åsättas en bestämd
tull, t. ex. af 15 procent utaf värdet; den nu gällande föreskriften att
de skola förtullas lika med sådant, hvarmed de närmast kunde jemföras,
vore olämplig, enär det mången gång vore svårt att afgöra, till hvilket slag
man borde hänföra dem, och tulltjenstemannens godtycke derför ofta
måste fälla utslaget. Mot innehållet af den i tulltaxan intagna anmärkningen
under nu förevarande artiklar ville motionären slutligen göra den
erinran, att föreskriften, det »tillbehör till instrumenter» skulle förtullas
efter 15 procent af värdet, medförde väl hög tull för dessa tillbehör, då
instrumentet i sin helhet droge samma tull, hvadan tullen å tillbehören
rättvisligen borde nedsättas till 10 procent af värdet.
På grund af det anförda föreslår motionären, att de artiklar, som
angå musikaliska instrumenter, måtte erhålla följande lydelse:
Instrument er: musikaliska: flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer, lutor, violer,
violonceller, kontrabasar, valdhorn, trumpeter, post- och signalhorn,
trummor, pukor samt harpor, för stycket 1 krona; fortepianon:
tafflar och pianinon, för stycket 150 kronor; flyglar, för stycket
200 kronor.
Orgelverk, äfvensom harmonium, positiv, speldosor, accordion, ariston
och symfonion; för 100 kronor 15 kronor;
ej specificerade; för 100 kronor 15 kronor.
15
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
De öfriga äfvensom särskilt inkommande tillbehör till instrument
förtullas efter 10 procent af värdet, b) — — — — — — — —
Att förändringar i nu gällande tullsatser å förevarande artiklar lämpligen
kunna vidtagas, torde icke bestridas. Huru vida de dock till alla
delar böra gå i den rigtning, motionären föreslagit, lärer deremot kunna
ifrågasättas. Att t. ex. nedsätta nuvarande tullsatser å speldosor och
accordion synes icke vara särskilt nödigt, då dessa onekligen äro att
betrakta såsom öfverflödsartiklar. Likaså synes det vara obehöfligt att
i tulltaxan införa hvarje nytt instrument, som uppfinnes, om man, som
motionären föreslagit, åsätter en efter värdet bestämd tull å »ej specificerade»
instrument. Och, framför allt, då de förändringar, som uti tullbeskattningen
å förevarande artiklar torde böra göras, säkert lämpligast
vidtagas i samband med en omfattande revision af tulltaxan, något
hvarpå utskottet af många skäl i år icke inlåtit sig, hemställer utskottet,
5:o) att herr Ekmans förevarande yrkande icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Herr Biesért anför i sin ofvan omförmälda motion, att då den åsigtenGamman bandmom.
riksdagen en lång följd af år nästan allmänt varit gällande, att Jern''
råämnen och hvad för öfrigt i och för landets industri utifrån införes
borde vara tullfritt, det sannolikt varit beroende på ett förbiseende att,
vid 1888 års riksdag, gammalt bandjern, som förut användts till emballage
och som inkomme för att såsom sådant å nyo användas, åsattes en tull
af kronor 2: 50 per 100 kilogram — eller hänförts under n:o 254 i
tulltaxan. På grund häraf föreslår han, att den artikel i tulltaxan, som
för närvarande har följande lydelse:
»Jern och stål:
tack- och barlastjern samt skrot — fria måtte förändras till
Jern och stål:
tack- och barlastjern samt skrot äfvensom gammalt bandjern, som
synbart varit användt till emballage — — — fritt.»
Ehuruväl detta motionärens förslag för många af våra industrier
ingalunda saknar betydelse, synes det dock icke ega den vigt, att dess
genomförande, om detsamma med hänsyn till andra våra näringar kan
öfver hufvud anses vara lämpligt, icke må kunna anstå till den allmänna
revision af tulltaxan, som nästa år torde ifrågakomma; och får utskottet
derför hemställa,
Plåtar
och
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
6:o) att herr Biesérts ifrågavarande förslag icke måtte
af Riksdagen bifallas.
af jern Uti sin här ofvan angifna motion anför herr Fredholm, huru som
ståL bland vidtagna förändringar i den tulltaxa, som trädde i kraft den 1
juli 1888, särskildt förtjenade uppmärksammas åtskilliga tullafgifter, som
åsatts förut tullfria halffabrikat, hvilka utgjorde råmaterial för inhemsk
tillverkning. Till sådana afgifter vore att räkna bland annat den tullsats
af 6 kronor per 100 kilogram, som åsatts för valsade och smidda plåtar
af jern och stål, när de vore slipade, polerade, fernissade, lackerade eller
förzinkade och i nu gällande tulltaxa förekomme under tariffnummer
258. Denna förändring i tulltaxan hade utöfvat ett menligt inflytande
på en af våra inhemska näringar, nemligen tillverkningen af knappar,
förfärdigade af jernplåt.
Ett gross-gross sådana knappar vägde omkring 1 kg., och till deras
förfärdigande åtginge 1,5 kg. plåt af storlek 311!i X 46 cm. Med den
tull, som nu för dylik plåt vore stadgad, utginge tullafgiften å råmaterialet
till ett gross-gross tillverkade knappar sålunda med 9 öre. Detta
kunde må hända i och för sig icke anses vara mycket, men då man besinnade,
att fabrikspriset på ett gross-gross knappar kunde gå ned ända
till 1,70 kronor, så utgjorde tullen å råmaterialet i detta fall mer än
5 % af den tillverkade varans försäljningspris. En så betydlig extra
skatt på tillverkningen skulle naturligtvis i konkurrens med i tullpolitiskt
hänseende mera lyckligt lottade länders fabriker utöfva ett mycket förlamande
inflytande på de inhemska fabrikernas afsättning. Det vore
visserligen sant, att detta menliga inflytande vore kompenseradt genom
den i vår tulltaxa under hela föregående årtionde och fortfarande å färdiggjorda
knappar af jern och stål åsätta tull af 15 öre per kilogram.
Men oafsedt att detta förut för knapptillverkningen gällande tullskydd
blifvit genom den till förment skyddande af svensk industri i 1888 års
tulltaxa införda tull å råmaterialet reduceradt med 60 procent, så erbjöde
likväl tullen å färdiggjorda knappar icke något som helst skydd mot de
i Norge tillverkade, hvilka enligt mellanrikslagen kunde hit i riket tullfritt
införas. Och då den norska tulltaxan tillika medgåfve fri införsel
af smidd eller valsad jernplåt, hvilken plåt utgjorde råmaterialet vid
tillverkning af knappar, så vore det tydligt, att den svenske tillverkaren
på grund af landets tullagstiftning måste åtnöja sig med en 5 procent
af försäljningspriset å simplare knappar mindre behållning än den norske
17
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
tillverkaren, om den förre skulle kunna ingå i täflan med den senare.
Att en sådan minskning skulle högst betydligt reducera vinsten på tillverkningen
i dess helhet, om den icke gjorde den alldeles om intet,
torde för hvar och en vara uppenbart.
Då nu jernplåt af mindre än Vj millimeters tjocklek, hvilken plåt
vore den, som vid knappfabrikationen användes, icke inom vårt land tillverkades,
så vore det tydligt, att den ifrågavarande tullatsen icke
såsom vid dess införande afsetts, eller till skyddande af någon svensk
näring. Och då denna tull icke heller kunde i någon nämnvärd mån
medföra inkomst för statskassan, så kunde den utan någon som helst
olägenhet åter afskaffa. Den omständighet att den näringsgren, som
genom förevarande tulls införande blifvit lidande, vore af mindre betydenhet,
borde icke utöfva något inflytande på bedömandet, om de år
1888 åsätta tullarne borde afskaffas eller icke; ty det torde kunna få
antagas vara en oomtvistad sanning, att ingen näring, huru obetydlig
den än vore, borde, utan att något statens ändamål det kräfde, genom
tullagstiftningen skadas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde motionären, att
Riksdagen behagade besluta, att valsad eller smidd jernplåt under Vs
millimeters tjocklek, vare sig slipad, polerad, fernissad, lackerad eller
förzinkad, måtte varda vid införsel tullfri.
Ifrågavarande af motionären åsyftade artikel är för närvarande på
följande sätt upptagen i tulltaxan:
»Jern och stål:
valsade eller smidda plåtar, äfven om de äro klippta, böjda, med hål
försedda eller hafva kanterna uppvikta.
258 — slipade, polerade, fernissade, lackerade eller förzinkade — 100
kilogram 6 kronor.»
En förändring af denna tullsats uti den af motionären föreslagna
rigtningen synes utskottet icke ur någon synpunkt möta betänklighet
och derjemte vara af stor betydelse för den näring, hvars produktionskostnad,
på sätt motionären visat, onödigtvis fördyrats. Den i motionen
påpekade tullfriheten för ifrågavarande vara i Norge måste i hög grad försvåra
all knapptillverkning i Sverige. För att emellertid kunna vara fullt viss
på att icke genom den sålunda ifrågasatta tullfriheten någon inhemsk industri
beröfvas nu belintligt skydd, har utskottet beslutit hemställa, att allenast
plåt af mindre än 7* millimeters tjocklek måtte förklaras tullfri. Efter hvad
utskottet försäkrat sig om, bedrifves nemligen icke för närvarande i landet
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3
18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
tillverkning af dylik plåt, och torde sådan icke heller kunna med fördel
inom landet förfärdigas. Då å andra sidan knapptillverkarne merendels
icke lära använda plåt af större tjocklek, torde, äfven om medgifvandet
af tullfrihet lemnas i denna inskränkta form, det af motionären afsedda
ändamålet varda uppnådt. På grund häraf och då, enligt hvad utskottet
har sig bekant, äfven annan industri än den af motionären omförmälda af
den föreslagna tullfriheten skulle kunna draga nytta, hemställer utskottet,
7) att artikeln n:o 258 uti gällande tulltaxa måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
slipade, polerade, fernissade, lackerade eller förzinkade
af V* mm. tjocklek och deröfver — 100 kilogram
.................................................................. 6 kronor
af mindre tjocklek............................................... fria.
Enligt gällande tulltaxa är kaffe åsatt en tull af 12 öre för ett kilogram,
samt brändt kaffe äfvensom alla till kaffesurrogat användbara
brända växter en tullsats af 20 öre för kilogram. Afskaffande eller nedsättning
i dessa tullar yrkas af herrar G. W. Svensson i Rydaholm,
J. W. Lindh och J. Anderson i Tenhult uti de utaf hvar och en af
dem afgifna motioner. Motionärerna framhålla, att kaffe numera blifvit
en nödvändighetsvara icke minst för den fattige; att tullen å denna
vara icke vore en skyddstull till upphjelpande af en inhemsk industri,
utan en skatt, som jemförelsevis hårdast drabbade den fattigare befolkningen
så i stad som på landet, och att tillflödet till statskassan så väl
genom åsätta tullar som å andra inkomsttitlar blifvit allt rikligare, så att
statskassan utan olägenhet borde kunna vidkännas den minskning i
inkomster — närmare två millioner kronor — hvartill inkomsten af kaffetullen
uppginge.
På grund häraf föreslå motionärerna, herrar Svensson och Lindh,
att artikeln kaffe måtte från och med den 1 januari 1892 få tullfritt
införas, samt herr Anderson att tullen å kaffe måtte upphöra samt tullen
å brändt kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter nedsättas
från 20 till 6 öre.
Införseln af kaffe utgjorde:
År 1885................................................ 15,460,586 kilogram.
» 1886................................................ 16,189,492 »
» 1887................................................ 11,542,052 »
» 1888.................................... 12,312,007 »
» 1889 .............................................. 17,336,015 »
» 1890 (omkring)......................... 14,697,000 »
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 19
Tullen å kaffe nedsattes år 1888 till nuvarande belopp från förut
gällande 26 öre per kilogram, likasom ock samma år tullen å brändt
kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter sänktes från
35 till 26 öre.
Kaffetullen är för närvarande en af våra vigtigaste finanstullar. Att
under nuvarande förhållanden, då staten torde nödgas åtaga sig ansenligt
ökade utgifter, samtidigt som betydande statsinkomster äro föreslagna
till afskrifning, helt och hållet afskaffa den vigtiga inkomstkälla,
kaffetullen erbjuder, finner utskottet vara synnerligen betänkligt. Det
torde ej heller vara rätt statsklokt att för dess ersättande påräkna en
stegring i intägten af de senast införda tullarne. Ty dels kunna väl
dessa ännu näppeligen betraktas såsom hvilande på oomtvistelig och
orubblig grund, dels får ej förbises att, om de bibehållas, desamma,
derest de komma att fylla sin uppgift såsom skyddstullar och sålunda
utveckla produktionen inom landet på importens bekostnad, icke i framtiden
skola tillföra statskassan så stora inkomster som för närvarande.
Nödig försigtighet synes derför förbjuda att nu afskaffa en skattetitel,
som det kanske sedermera skulle blifva svårt att åter införa. Något
billighetsskäl kan knappast heller anföras för en ny nedsättning i eller
ett fullständigt borttagande af eu skatt, som för så kort tid sedan nedsatts
till mindre än hälften af hvad den förut utgjorde. Slutligen torde
heller icke någon särskild anledning förefinnas att genom ifrågasatta
tullfrihet ytterligare uppmuntra den redan nog långt drifna konsumtionen
af denna vara; och att ett afskaffande af tullen skulle medföra ökad
konsumtion framgår af den tilltagande import, som, efter hvad ofvanstående
tabell utvisar, redan egt rum, sedan tullen sänktes.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
8) att nu gällande tull å kaffe äfvensom å brändt
kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända
växter måtte af Riksdagen bibehållas oförändrad.
Bland de tullsatser, i hvilka utskottet vill föreslå att redan nu en
förändring vidtages, är tullen å kakao. En dylik förändring är jemväl
föreslagen af senaste tullkomité, som beträffande denna tull yttrar:
»Enligt gällande taxa draga kakaobönor en tull af 30 öre samt
kakaoskal 10 öre per kilogram. Då kakao utgör ett för chokoladfabrikationen
nödvändigt råmaterial, som icke inom landet frambringas,
kan, med hänsyn till den svenska industriens intresse, komitén icke
annat än tillstyrka, att tullen å denna artikel måtte nedsättas. En
sådan nedsättning bör så mycket hellre ega rum, som, efter det mot
-
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
svarande tullsats i Norge blifvit nedsatt till 5 öre per kilogram, det
eljest vore att befara, att de svenska chokoladfabrikerna öfverflyttades
till Norge, derifrån chokoladen kunde såsom norsk tillverkning
tullfritt införas på den svenska marknaden. Den ringa införsel, som
eger rum af kakaoskal, synes icke påfordra egen rubrik för denna
artikel, utan torde densamma lämpligen kunna, på sätt jemväl i
norska taxan förekommer, med kakaobönor under gemensam rubrik
sammanföras.»
På grund häraf har komitén hemstält, att kakao, i bönor och skal,
måtte åsättas tull med endast 5 öre per kilogram. Då tydligt är, såsom
äfven i framställningar till generaltullstyrelsen och till bevillningsutskottet
framhållits, att, genom förevarande stora tullskilnad mellan
Sverige och Norge å ifrågavarande artikel, våra egna chokoladfabriker
för närvarande befinna sig i en synnerligt ofördelaktig ställning, och egaren
till en af de största bland dem till följd häraf redan lär vara betänkt
på att öfverflytta sin verksamhet till Norge, samt flere torde
komma att följa hans exempel, men en sådan förflyttning synes i vårt
näringslifs intresse böra förebyggas, torde en förändring af ifrågavarande
tullsats redan nu böra företagas.
Då härjemte konsumtionen af chokolad bör uppmuntras, såsom erkändt
mera närande än kaffe och té, hemställer utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad tullkomitén föreslagit,
9) att tullen å kakao, hönor och skal måtte nedsättas
till 5 öre för en kilogram.
Likör. I sammanhang med sitt förslag om höjande af tullarne å bränvin
och sprit samt vin föreslår herr Elcströmer, att likör, som för närvarande
drager en tull af 1 krona 50 öre för 1 liter, måtte åsättas en tullsats
af 2 kronor för litern.
Af de skäl, som blifvit här ofvan af utskottet anförda under artikeln
bränvin och sprit, hemställer emellertid utskottet,
10) att nu gällande tullsats å artikeln likör måtte af
Riksdagen bibehållas oförändrad.
oieomargarin. Af våra margarinfabriker användes som råämne dels talg, dels oleomargarin,
ett ämne, som erhålles, då stearinen till viss del aflägsnas ur
talgen. Oieomargarin har hitintills icke varit upptaget i tulltaxan, men
har på grund af generaltullstyrelsens beslut tullbehandlats såsom ister
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 21
och sålunda dragit en tull af 20 öre för kilogram. Då oleomargarin
emellertid ingalunda innehåller samma beståndsdelar som ister, och någon
anledning att hänföra detsamma under berörda artikel icke förefinnes,
har utskottet, som icke ansett sig ega skäl att biträda de framställningar
om tullfrihet för detta ämne, hvilka framkommit från åtskilliga
af våra margarinfabrikanter, funnit oleomargarin böra särskildt upptagas
i tulltaxan, men har icke för närvarande velat föreslå dess införande
såsom en artikel för sig, utan ansett detsamma lämpligast böra sammanslås
med margarin, hvilket drager samma tull som smör, eller 20 öre
för kilogram. Härigenom sker sålunda icke en förändring i den tullbeskattning,
som redan drabbar ifrågavarande vara, men oegentligheterna,
att, tullmyndigheten förtullar en vara, som icke är i tulltaxan upptagen,
och att denna vara behandlas såsom en artikel, med hvilken den icke
är jemförlig, blifva härigenom undanröjda.
Utskottet får sålunda hemställa,
11) att den rubrik i tulltaxan, som för närvarande
är af följande lydelse: »Margarin, tullbehandla såsom
smör», måtte förändras till »margarin och oleomargarin
tullbehandlas såsom smör».
Framställning om nedsättning af nu gällande tullsats å sinty från
10 öre till 4 öre för kilogram har gjorts af herr J. Anderson i Tenhult
i sammanhang med af honom väckt förslag om nedsättning i sockertullen.
Då utskottet icke funnit skäl tillstyrka sistberörda nedsättning,
får utskottet äfven hemställa,
12) att nu gällande tullsats å sirap måtte af Riksdagen
bibehållas oförändrad.
Artikeln socker är uti nu gällande tulltaxa upptagen under följande
rubriker:
Sirup.
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
|
| Qvantitet för | Tullsats. | |
| Socker: |
| Kronor | öre |
520. | Raffineradt, alla slag. såsom topp-, kandi- och oraffineradt: | 1 kilogram | — | 33 |
521. | a) till färgen icke mörkare än n:o 18 af |
|
|
|
| den i verldshandeln gällande holländ-ska standard, hvarå normalprof genom | 1 kilogram |
| 33 |
522. | b) till färgen mörkare än nämnda standard- |
|
|
|
| nummer äfven om varan inkommer i | 1 kilogram | _ | 23,5 |
| Anm. .Derest ett och samma kolly innehåller särskilda socker-slag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den |
|
|
|
Herr J. Anderson i Tenhult föreslår, såsom ofvan omnämnts, förändring
i dessa tullsatser; men då, säger motionären, denna vara onekligen
förbrukas mera i de förmögnares än i de mindre bemedlades hus,
vill han icke yrka dessa tullars afskaffande, utan föreslår allenast den
förändring, att tull å alla slag
varande 33 öre till 15 öre och
n:o 18 af den i verldshandel £
till 8 öre.
Importen af socker utgjorde
Raffineradt ............................................
Oraffineradt, till färgen icke mörkare
än n:o 18 af gällande
holländska standard..................
till färgen mörkare än nämnda
standardnummer ........................
raffineradt socker nedsättes från nu
å oraffineradt till färgen mörkare än
ällande holländska standard från 23,5
1889: 1890:
11,408,103 kg. omkr. 12,482,000 kg.
8,572 » 1
» 30,794,000 »
29,070,228 » |
Då tullinkomsterna för socker sålunda under år 1889 utgjorde
10,598,993 kronor och under 1890 ett ännu högre belopp, inses lätt i
Bevillningsutskottets Betänkande N:» 10. 23
hvilken betydelsefull tullsats motionären här föreslår eu synnerligen stor
nedsättning, en nedsättning, som skulle ytterligare ökas genom den till
följd deraf nödvändiga och af motionären äfven föreslagna minskningen
i tullen å sirup och nedsättning i hvitbetssockeraccisen. De hufvudsakligaste
skäl, som af utskottet redan anförts emot förändring i kaffetullen,
gälla i än högre grad om nu förevarande tull. Senaste tullkomité föreslår
visserligen också en nedsättning i sockertullen, men ingalunda i den
betydliga grad, som af motionären yrkats, och i alla händelser först sedan
de af komitén föreslagna tullförhöjningarna blifvit vidtagna. Att redan
nu företaga denna åtgärd kan utskottet ingalunda tillstyrka, utan hemställer,
13) att motionärens berörda yrkande icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Herrar Biésert, A. W. Nilson och N. Nilsson hafva i sina ifrågavarande
motioner väckt förslag om förändringar i nu gällande tullsats
å artikeln majs, som för närvarande är åsatt en tull af 2 kronor 50 öre
för 100 kilogram. Den förstnämnde föreslår tullens fullständiga afskaffande,
under det att de öfrige blott påyrka densammas nedsättande, herr
A. W. Nilson till 1 krona 80 öre och herr N. Nilsson till 1 krona 50
öre, allt för 100 kilogram. I sitt förut afgifrra betänkande, angående
vissa delar af tullbevillningen, förklarade sig utskottet anse dessa förslag
lämpligast böra pröfvas i sammanhang med en af herr S. Nilsson
i Efveröd väckt motion, afseende ändrade bestämmelser i fråga om
nämnda sädesslags användande vid bränvinstillverkning, hvarför utskottet
först efter behandlingen af sistnämnda motion ville afgifva utlåtande rörande
ifrågavarande tull.
Berörda motion har nu blifvit af utskottet behandlad, dervid utskottet
beslutat hos Riksdagen hemställa, att densamma icke måtte bifallas.
Herr Biesért anför, att genom berörda af honom föreslagna tullfrihet
såväl ladugårdsskötseln som svinafveln skulle kunna hemta synnerligt
gagn. Att så är förhållandet, vill utskottet ingalunda-bestrida; men då
Riksdagen ej medgifvit tullfrihet å andra, äfvenledes som foderämnen
gagneliga sädesslag, torde ingen utsigt förefinnas att undantag särskildt
för detta skulle göras, allra minst då hvarje yrkande på dess befrielse
från tull ständigt visat sig komma i strid med ett vigtigt intresse, potatisodlarnes.
Och sedan utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka de
af herr Sven Nilsson föreslagna åtgärder till förhindrande af majsens
användande vid bränvinsbränning, torde ett borttagande af det genom
Majs.
i
Säckar
Blytråd.
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
majstullen åstadkomna skyddet för potatisodlingen icke kunna ifrågakomma,
hvarför utskottet hemställer,
14) att motionärernas förevarande hemställan icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Angående artikeln säckar innehåller nu gällande tulltaxa följande:
557.
Säckar:
nya, tomma; tullbehandlas lika med den
väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 10
procent.
tydligen brukade och slitna...............................
Qvantitet för
tullberäkningen.
Tullsats.
Kronor Öre
fria.
Herr Biesért, som yrkar att oblekt och ofärgad säck- eller packväf
af jute måtte blifva tullfri, föreslår i sammanhang härmed att nu förevarande
artikel måtte erhålla nedanstående lydelse:
Säckar:
nya, tomma; tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf de bestå,
synbart brukade.................................................................................................. fria.
Då utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka afskaffandet af tullen
å juteväfnad, torde den deremot svarande tullen å färdigsydda säckar
icke heller böra borttagas, och hemställer derför utskottet,
15) att herr Biesérts förevarande hemställan icke
måtte af Riksdagen bifallas.
I sin här ofvan omförmälda motion anför herr Fredholm att bland
de år 1888 införda tullar å förut tullfria halffabrikat, hvilka utgjorde
råmaterial för inhemsk tillverkning, jemväl borde märkas den
tullsats af 10 öre per kilogram, som under tariffnummer 579 då åsattes
»Tråd af koppar och annan ej specificerad metall andra slag», och hvilken
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 25
tullsats under nummer 585 vore bibehållen i den nu, sedan den 1 januari
1880, gällande tulltaxa.
_ Denna förändring hade haft till följd, att en hos oss förut idkad
näring, som bestode i tillverkning af blykulor, blifvit alldeles ödelagd.
Denna tillverkning hade förut drifvits å tvenne mindre fabriker, hvilka
uppstått med anledning af de utaf Riksdagen beviljade anslag till skjutskicklighetens
befrämjande.
Ifrågavarande kulor, som icke stöptes utan pressades, tillverkades
af äfvenledes pressad blytråd i derför konstruerade maskiner. Då denna
ej utgjorde föremål för tillverkning inom landet, hade densamma för
den skull måst införas från England. Priset här på platsen hade varit
27 å 29 kr. per 100 kg. När nu å denna varuartikel åsattes en tull af
10 kr. per 100 kg., hade följaktligen priset å råämnet för kulorna genom
tullen höjts med omkring 40 % af förutvarande pris. För att utjemna
det menliga inflytande denna stora prisstegring å råmaterialet ovilkorligen
måste utöfva på nettobehållningen, hade blott förefunnits en utväg, den
nemligen, att höja priset på de färdiga kulorna i förhållande till det
genom tullen förhöjda priset på råmaterialet.
Af denna utväg hade dock de svenska tillverkarne icke kunnat begagna
sig, ty enligt norska tulltaxan vore under tariffnummer 324, bly i Ruller,
Staenger, Traad og Fläder, eller det råmaterial, hvaraf kulorna pressades,
tullfritt, och enligt mellanrikslagen kunde i Norge pressade kulor såsom
norsk tillverkning till riket tullfritt införas. När nu 1,000 remingtonkulor
vägde 24 kg., vore det gifvet, att, under lika förhållande i öfrigt,
de i Sverige tillverkade kulorna i pris öfverstege de i Norge tillverkade
med å samma qvantitet råmaterial belöpande tullsats, eller 2 kr.
40 öre. De noterade partiprisen utvisade äfven denna prisskilnad, ty
då 1,000 remingtonkulor före tulländringen 1888 här i landet kostat
12,80 kr., hade de efter denna stigit till ett pris af 15,20 kr., under det
priset å de i Norge tillverkade under samma tid bibehållit sig vid oförändrad
höjd, eller omkring 12 kr. Det vore under sådana förhållanden
tydligt, att ingen afsättning af i Sverige tillverkade kulor skulle kunna
i konkurrens med de norska ega rum, och följaktligen hade tillverkningen
af de förra också måst upphöra. Någon annan utväg att bereda
denna tillverkning möjlighet att existera förefunnes ej än den att återgå
till det gamla systemets tulltaxebestämmelser i fråga om blytråd och
göra införseln af denna såsom förut tullfri.
Då blytråd af den beskaffenhet, som här åsyftades, eller af 10 millimeters
tjocklek och deröfver, icke inom landet tillverkades, så vore det
tydligt att berörda tullsats icke kunde hafva till uppgift att skydda nå
Bih.
till Riksd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
gon svensk näring. Då härtill komme, att förevarande tull så mycket
mindre kunde anses tillföra statskassan någon inkomst, som införseln af
omförinälda blytråd upphört i samma stund kultillverkningen nedlagts,
så borde tullen utan någon som helst olägenhet åter afskaffas. Att den
ifrågavarande näringen vore af mindre betydenhet, utgjorde naturligtvis
lika litet i detta fallet som i fråga om knapptillverkningen något skäl
för staten att, utan att något dess ändamål det kräfde, tillintetgöra
näringen.
På grund häraf hemstälde motionären, att blytråd af 8 millimeters
diameter eller deröfver måtte varda vid införsel tullfri.
Nu gällande tulltaxa innehåller beträffande ifrågavarande artikel
följande:
|
| Qvantitet för | Tullsats. | |
| Träd: |
| Kronor | öre |
| jern- och stål-: |
|
|
|
584. 585. | koppar- och annan ej specificerad metall-: förgyld, försilfrad eller pläterad ............... andra slag............................................................ | 1 kilogram | 2 | 35 10 |
Tullkomitén har uti sitt betänkande föreslagit, att all blytråd måtte
varda tullfri, och anför såsom skäl härför att denna föga betydande
artikel icke är eller sannolikt kan blifva föremål för inhemsk tillverkning.
Under sådana förhållanden, och då hvad af motionären anförts
synes påkalla föreslagna åtgärdens snara vidtagande, har utskottet funnit
förevarande yrkande böra af Riksdagen bifallas.
Utskottet, som vid ifrågavarande förändrings vidtagande ansett så
få rubbningar som möjligt böra för närvarande göras i gällande tulltaxas
uppställning, hemställer alltså,
16:o) att artikeln 583 i tulltaxan måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
Tråd:
jern- och stål-:
bly — se bly;
27
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
samt att artikeln 55, som för närvarande lyder:
_ Äy:____________
arbetadt, ej specificeradt: plåt och bleck — fria, måtte
förändras till
_%•_____________
arbetadt, ej specificeradt: plåt, bleck och tråd — fria.
Enligt nu gällande tulltaxa draga fanérskifvor af furu och gran en Fanérskifvor.
tull af 5 öre och dylika skifver af andra slag en tull af 10 öre, allt för
en kilogram.
Herr E. J. Elanan föreslår nu att fanérskifvor, hvilka nödvändigt
måste införskrifvas från utlandet, måtte lemnas tullfria.
Enär dels förevarande tull är synnerligen låg, dels ingen anledning
finnes att antaga, det icke en inhemsk tillverkning af ifrågavarande
slag skulle kunna åstadkommas i vårt för hvarje form af träförädling
gynsamt stälda land, hemställer utskottet,
17:o) att förevarande yrkande icke måtte af Riksdagen
bifallas.
För vin gälla för närvarande följande tullsatser: Vin -
|
| Qvantitet för | Tullsats. | |
625. | Vin, alla slag. af till och med 21 procents | 1 liter | Kronor | öre 15 |
626. | af mer än 21 till och med 25 procents alko-holhalt: på fat, större eller mindre........................ | 1 kilogram |
| 30 |
627. | på andra kärl................................. | 1 liter | . | 65 |
af högre alkoholhalt än 25 procent; tull-behandlas såsom Likör. |
|
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
På skal, för hvilka redan redogjorts under artikeln bränvin och
sprit, föreslår herr Ekströmer uti förevarande stadganden följande förändringar:
Vin,
alla slag, af till och med 21 proc. alkoholhalt, för
1 liter............................................................................................ kr. — 50 öre
af mer än 21 procent till och med 25 procent alkoholhalt,
på fat, större eller mindre, för 1 liter.............................. » — 75 »
på andra kärl, för 1 liter.............................................................. » 1: 50 »
af högre alkoholhalt än 25 procent: tullbehandlas som likör;
skummande (mousserande), för 1 liter .................................. » 2: — »
Utskottet, som emellertid i det föregående redan anfört de skäl,
hvarför utskottet icke anser sig för närvarande kunna tillstyrka förändringar
i gällande vin- och sprittullar, hemställer,
18:o) att herr Ekströmers förevarande yrkande
icke måtte af Riksdagen bifallas.
juitväfnad. Beträffande juteväfnad innehåller tulltaxan för närvarande följande:
| * |
| Qvantitet för | Tullsats. |
661. 662. | Väfnad er: oblekt och ofärgad säck- eller packväf Anm. Juteväfnad med blandning till större eller mindre | 1 kilogram 1 kilogram | Kronor | öre 10 40 |
Herr Biesért föreslår i sin ofta berörda motion, att den under n:o
661 omförmälda juteväfnad måtte förklaras tullfri. Såsom skäl härför
anför motionären, att dylik väfnad användes till emballage å trämassa
samt till säckar för spanmål, mjöl och gödningsämnen m. m. Till denna
vara måste råämnet hemtas utifrån och kunde ej blifva föremål för en
naturlig inhemsk industri. Ett par fabriker hade visserligen under de
tvenne sista åren blifvit anlagda just med beräkning på det åsätta skyddet,
men för dessas skull kunde det väl icke vara skäl att bibehålla en
onödig tullsats, som vore mycket betungande för många och vigtiga
naturliga näringar.
29
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Ifrågavarande tull infördes 1888 för att inom landet få till stånd
tillverkning i någon betydligare grad af juteväfnad, och detta mål synes,
efter hvad motionären sjelf medgifvit, äfven hafva lyckats, då redan
tre fabriker för dylik tillverkning uppstått. Att denna tull dock skulle
kunna medföra stor olägenhet för de näringar, hvilka använda ifrågavarande
väfnad till emballage, kan icke bestridas; men detta har också
haft till följd ett stadgande i tulltaxeunderrättelserna, enligt hvilket för
dylik väfnad, som användes till emballage, erhålles restitution. Då exportörernas
intresse härmedelst torde vara temligen fullständigt tillgodosedt,
och det skydd, som allenast för tre år sedan lemnades förevarande
industri, icke redan nu, innan densamma ännu hunnit taga fart, åter
torde böra afskafifas, hemställer utskottet,
19:o) att herr Biesérts förevarande yrkande icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Mom. 1 af § 8 i tulltaxeunderrättelserna har för närvarande föl-Tuiitaxeunder
.
Till raitelserna.
jande lydelse:
»Vid reparation eller förbygggnad af utländska fartyg eller af inhemska
ångfartyg om minst 500 tons bruttodrägtighet eller segelfartyg
om minst 300 tons bruttodrägtighet erhålles, sedan inför generaltullstyrelsen
blifvit styrkt, att reparationen eller förbyggnaden afslutats, restitution
af erlagd införseltull för de materialier och skeppsförnödenheter,
icke hänförliga till husgerådssaker eller proviant, dem innehafvare
af skeppshvarf eller verkstad genom behöriga intyg visat hafva varit
till fartygets reparation eller förbyggnad använda och för sådant ändamål
från utlandet införda.
Uti sin motion, n:o 28, inom Andra Kammaren yrkar herr Brodin,
med hviken sex af Andra Kammarens ledamöter instämt, att
Riksdagen måtte besluta, att materialier och utredningspersedlar, som
vore afsedda så väl för byggande som för reparation af fartyg, måtte
tullfritt införas, och att Riksdagen hos Kongl. Maj:t ville anhålla, att
detta beslut genast måtte tillämpas. Ett likartadt yrkande hade af motionären
framstälts redan vid nästlidna års riksdag, men, i enlighet med
bevillningsutskottets afstyrkande hemställan, hade Riksdagen afslagit
motionen. Då vid samma riksdag väckt yrkande om medgifvande af
restitution vid nybyggnad af fartyg jemväl blifvit afslaget, qvarstode
sålunda de år 1888 införda tullarne å materialier för fartygsbyggnad
fortfarande, hindrande den för vårt land naturliga skeppsbyggnadsindu
-
30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
strien. Med den utredning, som denna fråga nu fått, finnes intet skäl
att längre uppskjuta en förändring i sådant syfte, att denna industri
måtte kunna lefva och utveckla sig. Alla, som yttrat sig i saken, så väl
enskilde, handels- och sjöfartsnämnder, tullkomitén, som kommerskollegium
och generaltullstyrelsen, hade enstämmigt ansett, att rättelse
härutinnan borde ske.
Sjöfartsnäringskomitén, som senast haft frågan under ompröfning,
hemstälde äfven, »för den händelse att sjöfartspremier icke blefve hos
oss införda och tullkomiténs förslag om byggnadsgodtgörelse ej godkändes,
att materialier och förnödenheter till fartygs nybyggnad, med
undantag för husgerådssaker och proviant, måtte få tullfritt införas».
Motionärens förslag, att materialier och utredningspersedlar, som
vore afsedda för byggande eller reparation af fartyg, skulle tullfritt få
införas, synes utskottet svårligen kunna genomföras särskildt med hänsyn
till omöjligheten att kontrollera, att hvad som sålunda tullfritt
blifvit infördt verkligen också användes till uppgifna ändamålet. Men
ehuru utskottet sålunda funnit sig förhindradt att i oförändrad form tillstyrka
bifall till motionärens hemställan, har utskottet, som förut beslutat
förorda borttagandet af tullen å fartyg, och derom till Riksdagen
gjort hemställan, i likhet med motionären fullt insett nödvändigheten
att vid sådant förhållande också något göres till aflägsnande af den
fara för svår utländsk konkurrens, som härigenom skulle uppstå för vår
skeppsbyggnadsindustri. Då- det af herr Brodin föreslagna medlet enligt
utskottets åsigt icke kan användas, lärer för uppnående af detta
mål endast återstå medgifvandet af rätt till erhållande af restitution af
erlagda tullar för vid fartygsbyggnad använda materialier och skeppsförnödenheter.
För att göra detta medel fullt effektivt, har utskottet
ansett nämnda rätt böra medgifvas i så stor utsträckning, som varit
möjlig utan att blottställa statsverket för risken att gå förlustigt de
tullafgifter, hvilka detsamma rätteligen böra tillkomma.
Bland de bestämmelser, som utskottet i syfte att lemna skeppsbyggerierna
full ersättning ansett böra uti ifrågavarande stadgande inflyta,
är äfven föreskriften att restitution skall få åtnjutas jemväl för
den råämnesförlust, som vid tillverkningen uppkommit. En dylik föreskrift
är icke en nyhet i vår tullagstiftning, ty 5 mom. af § 9 i tulltaxeunderrättelserna
innehåller redan ett sådant stadgande i fråga om
der föreskrifven restitutionsrätt. En nyhet, som deremot utskottet vill
föreslå, är rätten att erhålla anstånd med tullafgiftens erläggande till
dess restitutionsfrågan blifvit afgjord. Önskvärdheten af ett dylikt stadgande
har emellertid redan blifvit framhållen af sjöfartsnäringskomitén,
31
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
dervid komitén anfört, att, då hithörande tullafgifter kunde stiga till
ganska höga belopp, afgiftens kontanta erläggande innebure, äfven om
restitution sedermera erhölles, både en rätt betydlig ränteförlust och
en ganska känbar minskning i den enskilde industriidkarens rörelsekapital.
Mot det ifrågavarande medgifvandet torde icke heller kunna
vara något att invända, om varfs- eller verkstadsinnehafvaren för tullumgäldernas
rigtiga erläggande ställer af generaltullstyrelsen godkänd
borgen eller annan säkerhet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
20:o) att 1 mom. 8 § i underrättelserna till tulltaxan
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
§ 8.
1. Vid införsel af materialier och förnödenheter till fartygs nybyggnad,
förbyggnad eller reparation, husgerådssaker och proviantartiklar
derifrån undantagna, må restitution af erlagd tull åtnjutas för sådana
svenska och utländska fartyg, hvilka innehafva en afgiftspligtig drägtighet
af öfver 40 tons, under vilkor:
a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel till tullbehandling
skriftligen angifves;
b) att det fartyg, till hvilket materialierna användas, inom två år
efter deras införsel till riket styrkes vara i fullfärdigt skick;
c) att innehafvaren af eller föreståndaren för det varf eller den verkstad,
der fartyget bygges, när detta är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen
aflemnar en af honom under edlig förpligtelse afgifven och af
tvenne hans biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann
förteckning öfver myckenheten af alla till fartyget använda olika
materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten vid arbetet deri
inräknad, för hvilka restitution sökes, jemte under samma förpligtelse
afgifven försäkran att dessa materialier och förnödenheter äro af utländskt
ursprung och att full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd, eller
af generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma stäld, samt uppgift
på tiden, då de till riket inkommit, och den lägenhet, med hvilken
införseln skett;
d) att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt
föreskrifva.
Varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd med erläg -
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
gande af tullumgälderna för i detta moment berörda materialier och
skeppsförnödenheter till dess frågan om dessa umgälder restitution blifva
afgjord, kan, efter hos generaltullstyrelsen derom gjord anhållan,
erhålla sådant anstånd, om han för tullumgäldernas erläggande ställer
säkerhet, som generaltullstyrelsen finner betryggande.
§ 9 i tulltaxeunderrättelserna innehåller bland annat följande:
Ȥ 9.
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-............ 28,2 öre
» 1 dito chokolad, konfityrer eller blandad chokolad och
konfityrer .................................................................... 30 »
a) att af de i vigt här upptagna varor minst 50 kilogram af hvardera,
men af blandad!; chokolad och konfityrer 50 kilogram tillhopa skola
till export angifvas och på en gång afsändas;
4. Den här ofvan medgifna tullrestitution eger icke ruin vid utförsel
till Norge, utom i afseende å artiklarne raffineradt socker, arbetad
tobak samt finsiktadt mjöl och gryn af spanmål. För dessa artiklar beviljas,
äfven då de utföras landvägen till nämnda rike, enahanda restitution,
som här förut är bestämd, under följande för landväga utförseln
gällande särskilda vilkor.»
Genom förordningen den 30 maj 1890 angående Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden infördes i dess § 3 den
förändring att karameller, hvarmed skulle förstås sockertillverkningar,
hufvudsakligen bestående af brändt eller kokadt socker, förklarades vara
bland de artiklar, hvilka icke äro tullfria vid införsel i det andra riket.
Då emellertid stadgandet uti 4 mom. af nu förevarande paragraf icke
uppräknar karameller bland de varor, för hvilka vid utförsel till Norge
restitution erhålles, har den oegentligheten uppstått, att, ehuru tull skall
betalas för till Norge importerade svenska karameller, tillverkaren af
dem icke erhåller den restitutionsförmån hän åtnjuter vid export af
karameller till andra länder. En följd häraf har blifvit det underliga
förhållande, att det för närvarande är för en svensk karamellfabrikant
vida fördelaktigare att först exportera karamellerna till Danmark, dervid
restitution erhålles, och derifrån till Norge, än att direkt från Sverige
öfversända dem dit. Berörda förhållande har derför också föranledt
33
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
tullkomitén att i ofvanintagna 4 inom. införa karameller bland de varor,
för hvilka vid export till Norge restitution erhålles. Då denna ändring
i sistberörda moment synes i rimlighetens och konseqvensens namn fortast
möjligt böra ske, hemställer utskottet, att densamma redan vid denna
riksdag måtte vidtagas, dervid utskottet funnit samma definition å karameller
böra i tulltaxan inflyta, som redan förefinnes i den s. k. mellanrikslagen.
För undvikande af missförstånd har utskottet derjemte ansett,
att, då karameller särskildt omnämnas i 4 mom., desamma äfven böra
uppräknas i 1 mom. Man skulle eljest möjligen kunna antaga, att karameller
icke vore innefattade i uttrycket »konfityrer».
Uti punkten 11 här ofvan har utskottet hemstält, att tullen för kakao
måtte nedsättas till 5 öre för kilogram. Skulle detta förslag vinna
Riksdagens bifall, är nödvändigt att äfven nedsätta det belopp, som enligt
nu gällande stadgande i tulltaxeunderrättelserna erhålles vid export
af chokolad. Tullkomitén, som i likhet med utskottet funnit tullen å
kakao böra bestämmas till 5 öre per kilogram, har, med afseende å den
ytterst vexlande sockerhalten i sockrad chokolad, ansett sig icke kunna
tillstyrka tullrestitution för chokolad efter annan grund än tullen för
kakao, och utskottet, som delar komiténs åsigt härutinnan, har derför
också föreslagit, att förevarande paragraf måtte i öfverensstämmelse härmed
ändras.
Slutligen har utskottets uppmärksamhet blifvit. fäst derpå, att, under
det enligt nu gällande stadgande våra qvarnar åtnjuta mycket afsevärda
restitutionsförmåner, några dylika fördelar icke komma dem till godo,
hvilka af utländskt mjöl bereda bröd för export. I synnerhet torde tillverkaren
af skeppsbröd härigenom komma i en ganska ofördelaktig ställning
i konkurrensen med importörerna af dylik utländsk vara, hvilken
kan läggas på nederlag och sålunda undandragas hvarje tullafgift. Att
denna import icke rör sig med allt för betydelselösa qvantiteter torde
tillräckligt framgå af det genom utdrag ur tullkammarejournal inför utskottet
styrkta förhållande, att under loppet af mindre än 8 månader
blifvit förlidet år till en enda svensk hamnplats införda 32,675 kilogram
skeppsbröd, för att dermed från nederlag proviantera utgående fartyg.
Med denna tullfria konkurrens kan den svenske skeppsbrödstillverkaren,
som arbetar med genom tullen ansenligt fördyradt mjöl, omöjligen täfla.
Billigheten bjuder att, så vidt möjligt, ställa honom på lika vilkor, liksom
ock rättvisan torde fordra, att, om restitution medgifves våra qvarnegare,
en dylik förmån äfven bör tillerkännas våra bagare. Det är visserligen
sant, att möjlighet för restitution redan nu är honom beredd
jemlikt 5 mom. i förevarande paragraf, men bagaren måste då under
Bih.
till Rilcsd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
kasta sig de särskilda, oftast lika kostsamma som besvärliga kontroller,
som generaltullstyrelsen eger föreskrifva i de fall, då den grund, efter
hvilken restitution skall utgå, ej är i tuiltaxeunderrättelserna bestämd.
Så uppgifves det, att för kontrollen å ifrågavarande tillverkning, så länge
ingen bestämd restitutionsgrund för dess produkt blifvit i tulltaxan faststäld,
ansetts erforderligt att en af tullverket anstäld tjensteman skulle
öfvervaka tillverkningen, hvarvid kostnaderna måste af tillverkaren gäldas.
Sjelfklart är, att med en sådan bestämmelse den ifrågavarande industrien
måste drifvas i synnerligen stor skala, för att tillverkningen skulle kunna
bära sig. Den mindre kapitalstarke industriidkare!! blefve från denna
näringsgren fullkomligt afstängd.
Beträffande den utbytesprocent, enligt hvilken tullen för infördt
mjöl skulle vid export af deraf tillverkadt bröd restitueras, har uppgifvits,
att 100 kg. mjöl lemna 88 till 90 kg. torkadt bröd, skeppsbröd,
den enda brödsort, hvaraf export egentligen kan ifrågakomma. Då möjligheten
emellertid icke är helt utelyckt äfven för annan brödexport,
om än blott i mindre partier, och då utskottet dessutom ansett sig skyldigt
att med all varsamhet afväga de restitutionsförmåner, det vill tillstyrka,
hemställer utskottet, att restitution af bröd må medgifvas per
1 kg., 4 öre; hvarjemte, beträffande mellantiden mellan import och export,
samma inskränkande bestämmelse torde böra göras som vid § 9 mom. 3 c)
är faststäld för restitution af spanmålstullen vid export af mjöl.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet
21 :o) att § 9 i underrättelserna till tulltaxan måtte
i nedan omförmälda afseenden förändras:
a) i mom. 1 förekommande orden :
»för 1 kilogram chokolad, konfityrer eller blandad
chokolad och konfityrer................................... 30 öre»
utbytas mot orden:
»för 1 kilogram karameller och andra konfityrer 30 öre
för 1 kilogram chokolad, alla slag..................... 5 öre»,
hvarjemte i 4 mom. mellan orden »raffineradt socker»
och »arbetad tobak» införas orden »karameller (sockertillverkningar,
hufvudsakligen bestående af brändt eller
kokadt socker)»;
b) i mom. 1 efter orden:
»för 1 kg. chokolad, alla slag ................................. 5 öre»
införas orden:
»för 1 kg. bröd ............................................................ 4 öre»;
35
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
samt efter punkten c) följande:
»d) att, beträffande bröd, det mjöl, för hvilket
restitution af tullmedlen beviljas, skall vara inom de
näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket
infördt».
Stockholm den 24 april 1891.
På utskottets vägnar:
CARL HERSLOW.
Reservationer:
af herr friherre Barnekow samt herrar Fock, Sederholm, Reuterswärd,
Stephens, I. Wallberg, Cavalli, af Buren, Almström och grefve Douglas
vid 2:dra punkten: »Då en af Kongl. Maj:t nedsatt komité helt nyligen
afgifvit betänkande och förslag i frågor, som röra vår sjöfart, och
då detta förslag antagligen redan under nästa riksdag kommer under
behandling i sammanhang med senaste tullkomités betänkande och förslag
till tulltaxa, kunna vi ej förena oss i utskottets förslag, hvilket
dessutom, om det ock afser att bereda skydd åt våra verkstäder för
fartygsbyggnad, alldeles förbiser vår jernhandtering och de öfriga näringar,
hvilkas alster användas vid byggandet af fartyg.
På grund häraf få vi yrka afslag på förevarande motion»;
och vid 20:de punkten, under åberopande af hvad de under 2:dra
punkten här ofvan anfört.
Herr Lithander har härjemte begärt att få antecknadt, att han till
följd af sjukdom icke deltagit i behandlingen af detta betänkande.