Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9

Betänkande 1894:Bevu9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1894 kl. 3 e. m.

, i : tru tu

Betänkande, i anledning af väckt motion om frihet för vissa frälseräntegifvare
från tilläggsbeviUning.

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 73, har herr J. A. Sjö föreslagit,

att de egare af hemman, som utgöra sådana frälseräntor, som
icke äro af den natur, att de blifvit. eller nu kunna blifva till statsverket
inlösta enligt kongl. förordningen af den 11 september 1885, må, så
länge som de oafkortad! nödgas betala ifrågavarande räntor, varda
från all tilläggsbeviUning å sina hemman befriade.

Detta förslag har synts utskottet vara af den jemförelsevis fristående
beskaffenhet, att detsamma lämpligen kunde behandlas utan
samband med Kongl. Maj:ts till Riksdagen afiåtna proposition angående
särskild tilläggsbeviUning för nästkommande år samt öfriga berörda
bevillning afseende framställningar, med anledning hvaraf utskottet
härmed afgifver särskild! betänkande deröfver.

^ Vid sistlidet års riksdag hade åtskilliga motionärer inom Andra
Kammaren framställ, samma yrkande som det nu föreliggande. Bevillningsutskottet
vid nämnda riksdag anförde med anledning af berörda
framställning, att densamma syntes bero på ett förbiseende deraf, att
fastighet, från hvilken frälseränta utgår, uppskattas med afdrag af
frälseräntans kapitaliserade värde. »Derför heter det ock i 1 § af instruktionen
för taxeringsmyndigheterna» — fortsätter utskottet — »att,
då frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan
ränta dittills utgått, fastighetens värde vid derefter skeende uppskattning
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 9.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

skall ökas med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde, beräknadt
efter fem procent.»

»Den omständigheten, att en fastigketsegare eller fastighetsinnehafvare
är förpligtad att utgöra en frälseränta, synes alltså icke innebära
något som helst skäl att befria honom från utgörande af tilläggsbevillningen.
Att, såsom motionärerna framhålla, ifrågavarande räntor,
s. k. frälseskatteräntor, icke, såsom med skattefrälseräntorna är förhållandet,
äro föremål för inlösen till statsverket, torde icke inverka på
förevarande fråga.»

Instämmande i hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion måtte af Riksdagen lemnas
utan afseende.

Stockholm den 13 mars 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. Cawalli.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1894.