Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9 (Betänkande 1892:Bevu9 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1892, kl. 11 f. m.

Betänkande, angående tullbevillningen.

Sedan Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft bevillningsutskottets
betänkande n:o 2, angående vissa delar af tullbevillningen,
äfvensom utskottets memorial n:o 3, i anledning af kamrarnes skiljaktiga
beslut rörande vissa punkter af nyssnämnda betänkande, får utskottet
härmed afgifva betänkande rörande nämnda bevillning i öfrigt, med^ det
undantag, som här nedan omförmäles. Vid behandlingen af nu ifrågavarande
delar af bestämmelserna om tullbevillningen har utskottet till
granskning upptagit ej mindre motsvarande delar af det förslag till ny
tulltaxa, som Kong!. Maj:t i proposition n:o 9 af den 13 januari innevarande
år understält Riksdagens pröfning, än äfven de särskilda inom
Riksdagen väckta framställningar, hvilka afse tullbevillningen och icke
genom utskottets ofvannämnda betänkande n:o 2 besvarats, nemligen:
motionen n-.o 14 inom Första Kammaren af herr W. Wallin, om tull a
stenkol och cokes, samt de inom Andra Kammaren afgifna motionerna
n;o 49 af herr J. Anderson i Tenhult, angående, förutom annat, som i
förevarande betänkande icke afhandlas, nedsättning i tullen a socker
och sirap, samt n:o 142 af herr Z. Larsson i Upsala, om tull å kopparplåt
in. m.

Bik. till Riksd. Prof. 1892. 5 Samt. 1 Afd. 6 Iiåft. (N:o 9).

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Såsom utskottet i sitt ofvan omförmälda betänkande n:o 2 hade
tillfälle erinra, öfverensstämmer Kongl. Maj ds nu föreliggande förslag
till tulltaxa i hufvudsakliga delar med det tulltaxeförslag, som afgifvits
af den, på grund af Riksdagens anhållan i skrifvelse af den 8 maj 1888,
tillsatta tullkomité. På sätt det vid förenämnda kongl. proposition fogade
statsrådsprotokoll för den 13 sistlidne januari utvisar, bär vid föredragningen
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet anfört, bland
annat, att till hvad komitén i nyssberörda delar anfört till stöd för förslaget
herr statsrådet i regel funnit något tillägg från sin sida icke erfordras.
Endast i några, jemförelsevis få, fall hade af vederbörande
embetsverk framstälda anmärkningar, hvilka han icke kunnat biträda,
synts honom innebära anledning att närmare utveckla de af komitén
anförda skäl eller att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å någon af
komitén icke åberopad omständighet, som kunde anses stärka komiténs
motivering. I sammanhang med denna komplettering af motiveringen
redogjorde herr statsrådet jemväl för de punkter, i hvilka han ansåge
Kongl. Maj ds framställning till Riksdagen böra afvika från komiténs
förslag, till hvilket han i allt öfrigt anslöte sig.

Med afseende å sambandet mellan tullkomiténs förslag till tulltaxa och
det af Kongl. Majd nu för Riksdagen framlagda anser sig idskottet böra
dels i minnet återföra de omständigheter, under hvilka Riksdagen anhöll om
sagda komités tillsättande, äfvensom innehållet af berörda anhållan, dels
ock i korthet redogöra för de synpunkter, hvilka, enligt hvad komitén sjelf
anfört, varit för densamma vid förslagets utarbetande bestämmande.

I förra afseendet- erinrar utskottet, hurusom 1888 års Riksdag i
tullskyddsvänlig rigtning vidtog väsentliga ändringar i då gällande tulltaxa.
Till en början blef tull åsatt spanmål och vissa andra förut tullfria
jordbruksalster. Vidare beslöt äfven Riksdagen åtskilliga förändringar
i taxan i syfte att åt öfriga näringsgrenar bereda ett bättre skydd
än det under senare tid åtnjutna; men dels lade då ännu bestående tarifftraktater
hinder i vägen för ett fullständigt genomförande af hvad i
detta afsende ansågs erforderligt, och dels fann Riksdagen angeläget, att,
innan en mera omfattande förändring i tullagstiftningen vidtogs, utredning
af de förhållanden, som dervid borde beaktas, blefve genom sakkunnige
personer verkstäld. Med anledning häraf anhöll Riksdagen i
förberörda skrifvelse, att Kongl. Maj:t täcktes tillsätta en komité med
uppdrag dels att före nästpåföljde års riksdag verkställa utredning angående
de ändringar i tulltaxans bestämmelser, som kunde vara erforderliga
för att, i den mån sådant under för handen varande förhållanden
kunde ske, bereda näringarne ett väl afvägdt tullskydd, dels ock att

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 3

sedermera, efter behörig utredning och med hufvudsakligt iakttagande
af de tullsatser, livilka blifvit af den då församlade Riksdagen antagna
eller komme att af nästföljande års Riksdag beslutas, afgifva förslag
till tulltaxa, innefattande de bestämmelser, som borde gälla efter utgången
af bestående tarifftraktater.

På grund häraf tillsatte äfven Kongl. Maj:t under den 18 juni
1888 en komité, hvars hufvudsakliga uppdrag i allt väsentligt bestämdes
i öfverensstämmelse med Riksdagens omförmälda anhållan. Sedan denna
komité afgifvit, förutom vissa andra utlåtanden, äfven ett betänkande
angående åtskilliga jemkningar i tulltaxans bestämmelser, på grund åt
hvilkét betänkande 1889 års Riksdag beslöt vissa ändringar i då gällande
taxa, inkom komitén den 24 februari nästlidet år med betänkande
jemte förslag till ny tulltaxa, deröfver kommerskollegium och generaltullstyrelsen
sedermera gemensamt afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
.,

Enligt hvad i betänkandet anföres, hade komitén, hvilken det vid

tulltaxeförslagets upprättande ålegat att såsom ledande princip fasthålla
grundsatser om skydd för det nationela arbetet såsom ett af tullbeskattningens
ändamål, låtit sig angeläget vara att tillse, det förslagets bestämmelser
måtte så affattas, att tullskyddet komnrn det inhemska arbetet
på alla näringslifvets områden i mån af behof till del, men komitén
hade ock, under aktgifvande på näringarnas inbördes samband, sökt
i möjligaste måtto förekomma, att en industri blefve på en annan industris
bekostnad otillbörligen tillgodosedd. Komitén hade vidare ansett
sig böra i regel föreslå skyddstullar endast för alstren af redan inom
landet existerande näringsgrenar. Vidkommande storleken af det skydd,
komitén föresloge, kunde i största allmänhet sägas, att de särskilda tullsatserna
icke blifvit upptagna till högre belopp än hvad som oundgängligen
erfordrades, för att på vårt eget lands marknad bereda den inhemska
producenten likställighet med de stora industriidkande ländernas näringsidkare.
Vid uppgörande af förslag till sådana tullsatser, beträffande hvilka
skyddssynpunkten antingen icke alls eller åtminstone icke i öfvervägande
grad gjort sig gällande, både komitén tagit hänsyn hufvudsakligast till
varornas art och beskaffenhet samt i främsta rummet gjort afseende derå,
huru vida desamma i mer eller mindre mån vore att såsom öfverflöd svaror
anse; erinrande komitén med afseende härå, att hvilken åsigt man än
hyste derom, huruvida i tullbeskattningens uppgift inginge att bidraga till
hämmande af lyx och öfverflöd, man dock allmänt torde erkänna, att
öfverflödsartiklar framför andra vore egnade att åsättas hög införselafgift.
För varuslag, som lätteligen kunde göras till föremål för oloflig införsel,

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

hade likväl tullsatserna i allmänhet föreslagits vida lägre än desamma
bort sättas, ifall hänsyn tagits endast till värdet eller egenskapen af
öfverflödsvaror.

Af skäl, livilka i betänkandet närmare utvecklats, hade komitén
funnit sig böra bibehålla den alfabetiska uppställningen af taxan. Deremot
hade vissa varuslag, som enligt allmänt språkbruk sammanfattades
under kollektiva benämningar, blifvit, i den mån sådant icke redan i
gällande taxa skett, sammanförda såsom underafdelningar under gemensamma
hufvudgrupper. Hvad grunden för tullafgiftens beräkning vidkomme,
delade komiterade den åsigt, hvilken, ehuru erkännande värdetullarnes
principiela företräde framför tullar, efter qvantitet bestämda, eller, såsom
de vanligen kallades, »vigttullar», likväl på grund af de olägenheter, som,
till följd af svårigheten att anordna en mot missbruk betryggande kontroll,
åtföljde förtullning ad valorem, i tillämpningen gåfve vigttullarne
företräde. Förnämsta korrektivet mot det vigttullsystemet åtföljande
missförhållande, att tullbeskattningen drabbade den billigare varan proportionsvis
vida hårdare än den dyrbarare, läge i en så utsträckt klassifikation
som möjligt af de tullpligtiga varorna; och af detta korrektiv hade
komiterade äfven sökt att göra bruk, men hade deri icke sällan hindrats
af tulltekniska svårigheter. Ett ytterligare medel att, i någon män utjemna
de förtullning efter vigt vidlådande olägenheter läge i tullsatsernas
bestämmande efter bruttovigt, ty såsom naturligt vore, kräfde de finare
och ömtåligare varuslagen till skydd under transporten ett vida omsorgsfullare
emballerande än de simplare, mindre ömtåliga. Äfven af detta
medel hade komitén i många fall begagnat sig för åstadkommande åt
en jemnare och rättvisare tullbeskattning af olika varor, sammanförda
under en och samma rubrik. För beredande af likformighet mellan vissa
hvarandra närstående artiklar samt för åstadkommande af enkelhet och
lätthet vid taxans tillämpning hade jemväl i ett och annat fall bruttoförtullning
samt här och hvar i taxan ändringar och jemkningar af formel
beskaffenhet föreslagits. Slutligen hade ett icke obetydligt antal i nu
gällande taxa specificerade varor af olika anledningar, oftast på grund af
deras ringare betydelse och den oansenliga införsel, för hvilken de under
senare tider varit föremål, blifvit ur taxeförslaget^uteslutna; likasom å
andra sidan åtskilliga nya rubriker uppförts, i många fall endast för att
till följd af varans specificerande den officiela statistiken måtte komma
att meddela uppgift om införselns storlek.

För de jemförelsevis fåtaliga skiljaktigheter, som förefinnas mellan
bemälde komités förslag till tulltaxa och det af Kongl. Maj:t nu för

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 5

Riksdagen framlagda, redogöres i herr statsrådets och chefens för finansdepartementet
ofvan omförmälda anförande till statsrådsprotokollet, till
hvilket anförande utskottet i fråga om detta ämne tillåter sig hänvisa.

Att utskottet såsom sådant skulle söka åstadkomma något principielt
uttalande beträffande de tullpolitiska grundsatser, på hvilka den nu ifrågasatta
revisionen af tulltaxans bestämmelser böra grundas, har, med hänsyn
till hvad i utskottets ofvanberörda betänkande n:o 2 anförts om bristen
på öfverensstämmelse i åsigter inom utskottet rörande, sjelfva hufvudfrågan,
icke ansetts lämpligt. Utskottet inskränker sig derför till att
för Riksdagen framlägga resultatet af den granskning^! enskildheterna
i nu föreliggande förslag till ändringar i fråga om tullbeyillningen, som
inom utskottet egt rum; och kommer utskottet att vid denna redogörelse
följa den ordning, hvartill tulltaxans uppställning föranleder.
För undvikande af onödig vidlyftighet skall emellertid utskottet här nedan
göra särskilda hemställanden, icke beträffande hvarje särskild rubrik i
taxan, utan endast i de fall, der utskottet beslutit föreslå bestämmelser,
afvikande från Kongl. Maj:ts förslag, eller haft motioner att besvara,
äfvensom der utskottets beslut väl utfallit för hemställan om bifall till
Kongl. Maj:ts förslag, oförändradt, men afvikande mening af någon utskottets
ledamot anmälts; kommande derefter utskottet,, som dock af
särskildt angifvet skäl i detta betänkande icke upptager till behandling
frågan om tullen å Kaffe och Tobak äfvensom § 9 i tillit axeunderrätt el -serna, att i ett sammanhang till antagande framställa alla öfriga af Kongl.
Maj:t föreslagna bestämmelser, för så vidt de icke redan blifvit af Riksdagen
pröfvade.

l:o.

Under rubriken Album eller (klar deraf upptager föreliggande förslag
till tulltaxa samma tullsats som den nu gällande eller 2 kronor per
kilogram.

Vid granskning af tullkomiténs förslag, med hvilket Kongl. Maj:ts
i denna del öfverensstämmer, hafva kommerskollegium och generaltullstyrelsen
beträffande ifrågavarande tullsats anmärkt följande:

»Det torde så mycket mindre kunna antagas hafva undgått komitöns
uppmärksamhet, att denna tullsats är i förhållande till varuvärdet öfverdrifvet
hög, som en af komitöns ledamöter i afgifven reservation uttalat
sig för eu nedsättning af, bland andra tullsatser, äfven den ifrågavarande.

Album.

Aluminium.

Ammoniak.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Om vid sådant förhållande dess bibehållande vid nuvarande höga belopp
kan anses skäligen motiveradt af endast den omständighet, att detta
belopp blifvit så nyligen som vid 1888 års riksdag bestämdt, torde kunna
dragas i tvifvelsmål. För sin del tillåta sig embetsverken uttala den
åsigt, att den före den 1 juli 1888 för ifrågavarande artikel gällande
tullsats af 1 krona per kilogram icke blott stod i ett lämpligare förhållande
till varans värde, utan äfven kunde antagas bereda tillräckligt skydd
för det inhemska arbete, som vanligen är å artiklar af ifrågavarande
slag nedlagdt.»

Instämmande i hvad embetsverken sålunda anfört, hemställer utskottet,

att tullsatsen under ifrågavarande rubrik måtte
nedsättas till 1 krona per kilogram.

2:o.

Med afseende å den betydelse, metallen Aluminium redan nu erhållit
inom industrien, har utskottet ansett, att en hänvisning rörande
tullbehandlingen af denna metall borde, i likhet med hvad som eger rum
beträffande t. ex. vismut, i taxan intagas, och hemställer för den skull,

att å vederbörligt ställe i taxan måtte införas en
så lydande hänvisning:

»Aluminium; hänföres till Metaller, ej specificerade».

3:o.

Beträffande tullen å Ammoniak föreslår Kongl. Maj:t i likhet med
tullkomitén, att å ammoniak, kaustik, kolsyrad eller hjorthornssalt, samt
salpetersyrad, Indika artiklar för närvarande hänföras till Kemiskt-tekniska
preparater, ej specificerade, dragande tull med 5 procent af värdet,
i stället måtte sättas vigttull till belopp af respektive 5 öre, 7 öre och
10 öre per kilogram, Indika tullsatser skulle, enligt de bemälde komité
meddelade prisuppgifter, motsvara 10 procent af varuvärdet.

Mot tullsatsernas bestämmande efter vigt i stället för efter värde
har utskottet intet att erinra. I afseende å tullsatsernas belopp kan deremot
utskottet icke biträda Kongl. Maj:ts förslag. Att till förmån för
den jemförelsevis enkla och för öfrig! föga omfattande industri, som sysselsätter
sig med att af svafvelsyrad ammoniak framställa andra ammoniakföreningar,
fördyra preparater, Indika, såsom förhållandet är med

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 7

särskilt den salpetersyrade ammoniaken, ega icke så obetydlig industriel
användning, lärer nemligen icke kunna anses välbetänkt. Enligt utskottets
åsigt böra tullsatserna sättas i närmaste öfverensstämmelse med den
nu utgående tullen, dervid dock tillika torde böra fästas afseende vid att
priset å åtminstone kaustik ammoniak är något lägre än det för tullkomitén
uppgifna.

Benämningen saltsyrad ammoniak torde, såsom föråldrad, böra utbytas
mot det numera vanliga namnet klorarnmonium.

I öfverensstämmelse härmed hemställer utskottet:

a) att tullsatsen för Ammoniak, kaustik, måtte
bestämmas till 2 öre per kilogram;

b) att tullsatsen för Ammoniak, kolsyrad (hjorthornssalt),
måtte sättas till 4 öre ,per kilogram;

c) att för Ammoniak, salpetersyrad, måtte stadgas
en tullsats af 5 öre per kilogram; samt

d) att i stället för rubriken »Ammoniak, saltsyrad
(salmiak) — fris måtte på vederbörligt ställe intagas
följande rubrik:

■»Ammoniak: klorarnmonium (salmiak) ................ fri.»

4:o.

Tullen å Apelsiner, hvilken nu utgår med 10 öre per kilogram, finnes Apemner.
i förevarande förslag upptagen till förhöjdt belopp, 20 öre per kilogram.

Utskottet anser, att nu gällande '' tullsats, _ hvilken är ganska hög
i förhållande till varuvärdet, medför en fullt tillräcklig beskattning af
denna artikel, som numera, åtminstone i städerna, ganska allmänt förbrukas
af äfven de mindre bemedlade samhällsklasserna. Bortsedt från
tiden närmast efter 1871, hvilket år ifrågavarande tull af statsfinansiela
skäl höjdes, har densamma i allmänhet icke varit bestämd till synnerligen
högre belopp än för närvarande. Af bil. 3 till tullkomiténs betänkande
inhemtas, att densamma utgick med 11 öre år 1850 samt med
14 öre år 1860 och år 1870, allt per kilogram räknadt. I utlandet är
också, på sätt bil. 4 till nämnda komitébetänkande utvisar, tullen å apelsiner
i allmänhet bestämd till vida lägre belopp än 10 öre per kilogram.

I betraktande häraf har utskottet funnit sig böra hemställa,

■att, tullen å Apelsiner måtte bibehållas vid nu
gällande belopp, 10 öre per kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Band.

Beck.

5:o.

Sedan utskottet beslutit föreslå Riksdagen att bestämma tullsatserna
för belsidenväfnader till 8 kronor och för halfsidenväfnader till 3 kronor
per kilogram, får utskottet, som anser, att liel- och half sidenband böra
fortfarande såsom hittills draga samma tull som motsvarande slag af
väfnader, hemställa:

a) att tullsatsen under rubriken Band: silkessammets-
och helsiden- bestämmes till 8 kronor per
kilogram; samt

b) att tullsatsen under rubriken Band: half sid enmåtte
bestämmas till 3 kronor per kilogram.

6:o.

1888 års Riksdags bevillningsutskott, i enlighet med hvars hemställan
tull åsattes artikeln Beck, motiverade denna hemställan dermed,
att utskottet funnit sig böra föreslå tull å råvaran till nämnda artikel,
tjära.

Utskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen, men då frågan
om tull å tjära förekom, beslöt Riksdagen, att denna artikel fortfarande
skulle vara tullfri.

Den inkonseqvens, som derigenom influtit i tulltaxan, saknar ingalunda
praktisk betydelse. Till bevis härför vill utskottet till en början
anföra de officiela siffrorna rörande import och export af ifrågavarande
artikel under senaste 5-årsperiod.

Införsel. Utförsel.

År 1886 ............ 674,677 kilogram............. 164,850 kilogram.

„ 1887 560,140 „ 166,181 „

„ 1888 130,379 „ 50,917 „

„ 1889 14,014 „ 11,044 „

„ 1890 ........... 118,156 „ _ 8,655 „

Häraf framgår visserligen, att importen af ifrågavarande artikel
minskats, men äfven att en betydande minskning egt rum af exporten;
och icke ens förstnämnda omständighet torde kunna anses i verkligheten
innebära någon fördel för vårt land. Följden af den minskade
importen af finskt beck har nemligen blifvit, att landets behof af beck

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 9

måst fyllas genom tillverkning af svensk tjära. Men då man besinnar,
att den svenska tjäran är af mycket bättre beskaffenhet och till följd
deraf vida dyrare än den finska, hvilken senare dock är tillräckligt god
såsom råmaterial vid becktillverkning, lärer man icke kunna förneka,
att det ur nationalekonomisk synpunkt är en fördel för oss att från
Finland importera beck och i stället exportera motsvarande qvantitet
tjära.

Med afseende härå hemställer utskottet,

att artikeln Beck måtte förklaras tullfri.

• -viol »fi in-.* i, t»:;: äiiuä,:> .i‘!i i''.»it alu tre r. ''»i» obuofjaSi: !••>}#.

Ilo.

För Ben, arbetadt, ej specificerade arbeten, andra slag, hvilken artikel
för närvarande drager en tull af 35 öre per kilogram, har Kongl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med tullkomiténs förslag, upptagit en tullsats
af 1 krona 20 öre per kilogram, sedan dock artikeln knappar blifvit
från rubriken afskild.

Lika med embetsverken, hvilka framstäf anmärkning mot tullkomiténs
förslag i denna del, anser utskottet en tullsats till sistnämnda
belopp vara alltför hög. Enligt utskottets förmenande bör, äfven om,
på sätt Kongl. Maj:t i enlighet med tullkomiténs hemställan föreslagit,
en särskild lägre tull åsättes knappar af ben, tullsateen för ej specificerade
benarbeten, andra slag, åtminstone icke höjas till mera än 80
öre per kilogram eller till samma belopp, hvarmed för närvarande tullen
å den likartade artikeln celluloidarbeten, ej specificerade, utgår.

Utskottet anser sig böra hemställa,

att tullsatsen under förevarande rubrik bestämmes
till 80 öre per kilogram.

8:o.

Med Bladguld och Bladsilfver har utskottet ansett sådana preparater
af guld såsom t. ex. glansguld, hvilket nu förtullas såsom
fernissa, böra likställas och hemställer derför,

att i taxan måtte, i stället för rubriken 41 i
Kongl. Maj:ts förslag med tillhörande anmärkning,
inlöras följande bestämmelser:

Bih. till lliksd. Brot. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 Uäft.

Ben.

Bladguld
m. in.

Bleckslagarearbeten.

Bokstaf»-stämplar m. m.

Borstbindare arbeten.

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o .9.

»Bladguld och Bladsilfver, äkta eller oäkta;
äfvensom glansguld och andra likartade preparater
af guld .................... 1 kg. 2 kr. 50 öre.

Anm. Afdrag i vigten göres ej för närmaste emballaget ej
heller, i fråga om bladguld och bladsilfver, för mellanlägg.»

9:o.

Med afseende derå, att utskottet, såsom här redan inhemtas, föreslagit
den ändring i Kongl. Maj:ts förslag, att »leksaker, alla slag,
utan afseende å materialet», skola åsättas särskild »tull, hemställer
utskottet,

att i stadgandet rörande Bleckslagarearbeten denna
artikel måtte närmare bestämmas genom tillägget »ej
specificerade».

10:o.

Under rubriken Bokstafsstcimplar och Boktrycksstilar upptager Kongl.
Maj:t,s förslag samma tullsats som nu gällande taxa, 25 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under förevarande rubrik
föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

ll:o.

Under Borstbindarearbeten upptager förslaget, bland annat, den
bestämmelse, att penslar samt murare- och målareborstar af andra ämnen
än fiber etc. skola draga en tull af 50 öre per kilogram.

Då utskottet, på sätt här nedan anföres, funnit redskap, ej specificerade,
böra fortfarande vara tullfria, lärer någon väsentlig höjning
af den tull, 12 öre per kilogram, som för närvarande utgår för murare -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. .lfl

och målareborstar, alla slag, icke böra ifrågakomma. Enligt utskottets
åsigt skulle så väl dessa som ock den likartade artikeln penslar — hvilken
senare artikel för öfrig!, på sätt tullkomitén erinrat, af tulltekniska
skäl bör lika med murare- och målareborstar tull behandlas — lämpligen
kunna sammanföras i gemensam rubrik med borstar af fiber o. s. v.

Utskottet får i öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemställa,

att de rubriker, som i Kongl. Maj:ts förslag till
tulltaxa äro betecknade med numren 60 och 61, måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Borstbindarearbeten:

af fiber, gräs, rötter, eller andra
vegetabiliska ämnen, utan afseende
å infattningen; äfvensom
penslar, murare- och målareborstar,
alla slag ........................ 1 kg. 15 öre.

af andra ämnen:

med infattning af opoleradt eller

måladt trä eller jern........... 1 kg. 50 öré.*>

12:o.

I fråga om Broderade arbeten föreslår Kongl. Maj:t den tullförhöjning,
att tillägget till väfnadens tull, hvilket tillägg nu utgår med
20 procent, måtte bestämmas till 50 procent.

Utskottet, som, enligt hvad här nedan anföres, funnit gångkläder
af annat ämne än linne eller bomull, försedda med broderier etc., böra
draga en tilläggstull af 100 procent af tygets tull, hemställer med afseende
derå,

att stadgandet angående Broderade arbeten måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

y>Broderade arbeten, ej specificerade, färdiga eller
påbörjade; draga lika tull med det tyg eller annat
ämne, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af
100 procent.

Anm. Afdrag i vigten eger ej rum för askar, pappersomslag,
kartor och inlägg.»

Bro dtrade
arbeten.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Böcker.

Celluloid.

Cement.

13:o.

Under rubriken Böcker: med inbundet rent eller linieradt papper,
föreslår Kongl. Maj:t tullförhöjning från 25 öre till 35 öre per kilogram.
Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, måtte
af Riksdagen bifallas.

14;o.

Kongl. Maj:t har, lika med fullkommen, ansett Celluloid, arbetad,
andra slag, böra draga samma tull som benarbeten, andra slag, och i
enlighet dermed föreslagit, att nu gällande tullsats, 80 öre per kilogram,
måtte höjas till 1 krona 20 öre.

Då utskottet icke har något att erinra emot den föreslagna öfverensstämmelsen
i tullsatser för nämnda varuslag men här ofvan förordat
en tull af endast 80 öre per kilogram för benarbeten, andra slag, hemställer
utskottet,

att tullsatsen under rubriken Celluloid, arbetad,
andra slag, äfven i förening med väf, måtte bestämmas
till 80 öre per kilogram.

15:o.

1 öfverensstämmelse med tullkomiténs hemställan föreslår Kongl.
Maj:t, att gällande tullsats för Cement, 40 öre per 100 kilogram, måtte
höjas till 60 öre.

Då en tunna cement väger 180 kilogram och kostar 7 å 8 kronor,
belöper sig den nuvarande tullen till ungefär 10 procent af varuvärdet,
hvilket, enligt utskottets åsigt, utgör en tillräckligt hög tull för en
vara, som åtnjuter ett naturligt skydd genom den dryga fraktkostnad,
dess transport ådrager. Erfarenheten gifver icke heller vid handen,
att någon tullförhöjning för ifrågavarande artikel erfordras. Till stöd
för detta uttalande tillåter sig utskottet att anföra tillgängliga officiela

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 13

siffror rörande införsel och utförsel af cement från och med året näst
före åsättandet af nu gällande tull.

t • ■ mi;Ij: i<Införsel. • l-.m •/''■ Utförsel.

År 1887 ................... 11,123,318 kg. 6,964,786 kg.

„ 1888,........ 9,080,523 „ 5,275,340 „

„ 1889.:.....,;............... 6,415,991 „ /,*/.,7,300,407 „

„ 1890 ................ 5,756,894 „ ............,1. 14,131,905 „

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

.iOi-rg"lr>l loff .-»io Öl ^jriplod vinn: i lite

att för Gement, kärlens vigt inberäknad, gällande
tullsats, 40 öre per 100 kilogram, bibehålies oförändrad.

> i n

16:o.

För Cirklar, Passare och Cirkelbestick, hvilka artiklar nu hänföras Cirklar m. m.
till matematiska instrumenter och sålunda åtnjuta tullfrihet, upptager
Kongl. Maj:ts förslag, i öfverensstämmelse med hvad tullkomitén hemstält,
en särskild rubrik med tullsats till belopp af 1 krona 50 öre
per kilogram.

Vid tullkomiténs betänkande i denna del anmärka em betsverken
följande:

»— — — Denna tullsats blefve visserligen icke öfverdrifvet hög,
för så vidt artikeln cirkelbestick angår, icke heller i fråga om cirklar
och passare af finare beskaffenhet, men skulle deremot allt för känbar
drabba de allmännast förekommande gröfre, tunga och billiga
slagen af dylika instrumenter; erinrande embetsverken tillika, att behof
af ändring i det nuvarande förtullningssättet icke visats.»

Biträdande embetsverkens åsigt, hemställer utskottet,

att, i stället för rubriken 90 jemte tillhörande
anmärkning i Kongl. Maj:ts förslag, måtte i taxan införas
en så lydande rubrik:

»Cirklar, Passare och Cirkelbestick .................... fria».

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Citroner.

Cokes.

Elektricitets mätare.

17:0.

För Citroner föreslår Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med tullkomiténs
hemställan, samma tullförhöjning som för apelsiner eller från
10 öre till 20 öre per kilogram.

Då utskottet, enligt hvad här ofvan anförts, funnit sig böra förorda
apelsintullens bibehållande vid 10 öre per kilogram, föranledes
utskottet till jemväl den hemställan,

att tullsatsen för Citroner måtte bibehållas vid
gällande belopp, 10 öre per kilogram.

18:o.

För artikeln Cokes upptager Kongl. Maj:ts förslag, lika med nu
gällande taxa, tullfrihet.

Deremot har herr Wallin i sin här ofvan omförmälda motion på
anförda skäl föreslagit, att ifrågavarande artikel, likasom äfven å stenkol,
måtte åsättas’ en tull af 6 öre per hektoliter.

Att tull åsättes sådana brännmaterialier som cokes och stenkol,
hvilka icke allenast äro för hela vår industri oumbärliga utan jemväl
i vårt land på grund af dess kalla klimat i afsevärd mängd förbrukas
inom de enskilda hemmen, kan utskottet för siu del icke förorda utan
hemställer,

l_ t M ! in t’Vi / jo n''/<>»! ‘t l KitlS>0 .......-- i

att, utan afseende å herr Wallins ifrågavarande
motion, för så vidt den afser tull å Cokes, gällande
tullfrihet för denna artikel måtte, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, bibehållas.

19:o.

Då utskottet, på sätt här nedan omförmäles, ansett tullfrihet böra
bibehållas för fysiska instrumenter, finner utskottet sig jemväl böra
hemställa,

att för artikeln Elektricitetsmätare måtte stadgas
tullfrihet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

20:o.

Rörande lullbehandlingen af Elfenben har utskottet ansett en hänvisning
böra för tydlighetens skull i taxan inflyta och hemställer derför,

att på vederbörligt ställe måtte i taxan införas
följande hänvisning:

»Elfenben; hänföres under Ben.»

21 fou

Enligt föreliggande förslag skulle artiklarne Enbär och Enbärsmos,
hvilka för närvarande äro, hvar under sin särskilda rubrik, i taxan
såsom tullfria upptagna, ur densamma utgå.

Då enbär är föremål för någon, om också icke synnerligen betydande
införsel (190 hektoliter infördes år 1890) och något skäl att
— såsom förhållandet till följd af uteslutningen skulle blifva — genom
varans hänförande till Bär, ej specificerade, belägga densamma med
införselafgift icke synes förefinnas, lärer den nuvarande rubriken för
Enbär böra bibehållas; och torde i sådant fall under samma rubrik
kunna upptagas jemväl den mindre betydande artikeln Enbärsmos.

Utskottet hemställer alltså,

att i tulltaxan niåtte på vederbörligt ställe införas
en så lydande rubrik:

vEnbär och Enbärsmos .................................... fria.»

22:o.

Med hänsyn till det jemförelsevis ringa sömnadsarbete, som är
nedlagdt å hopsydda eller kantade Filtar, anser sig utskottet böra,
under förutsättning att Riksdagen godkänner de förändrade bestämmelser
rörande artikeln Kläder, som här nedan föreslås, hemställa,

att den anmärkning, som förekommer under hänvisningen
rörande artikeln Filt, måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

»Anm. Filtar, hopsydda eller kantade; tullbehandlas på sätt
under artikeln Kläder stadgas i fråga om sydda hushållspersedlar,
å hvilka annan sömnad än fållning och kantning
icke nedlagts.»

Elfenben.

Enbär m.

Filt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

23:0.

Fyrapparater. Sedan utskottet, på sätt här nedan inhemtas, beslutit föreslå tull frihet

för maskiner och redskap, anser sig utskottet jemväl böra hemställa,

att för Fyrapparater och delar deraf, ej specificerade,
måtte stadgas tullfrihet.

24:o.

Färger m. m. I afseende å Färger och Färgningsämnen har utskottet funnit sig

föranlåtet föreslå tvenne smärre ändringar i Kong]. Maj:ts förslag, af
hvilka dock den ena är af endast formel beskaffenhet.

Den i nu gällande taxa upptagna särskilda rubrik för de tullfria
färgerna indigo, indigoextrakt, indigokarmin och kochenilj har i det föreliggande
taxeförslaget blifvit utesluten. Ifrågavarande färger skulle till
följd deraf komma att, med bibehållen tullfrihet, hänföras till färger,
andra slag, ej specificerade. Utskottet anser emellertid vigten af att i
den officiela statistiken erhålles uppgift om den myckenhet, hvari ifrågavarande
färger till riket införas, betinga rubrikens bibehållande i taxan.

Vidare kan utskottet icke heller biträda förslaget, i hvad detsamma
upptager tull för de nu tullfria artiklarne smör- och ostfärg, hvilka
äro för mejerihandteringen numera oumbärliga beredningsämnen.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

a) att i taxan måtte under gruppen Färger och
Färgningsämnen på vederbörligt ställe införas en så
lydande rubrik:

»indigo, indigoextrakt, indigokarmin och kochenilj
.................... .................................. fria»;

b) att åt rubriken 139 i förslaget, måtte gifvas
följande förändrade lydelse:

»smör- och ostfärg ................................... fria».

Derjemte hemställer utskottet,

c) att den, under rubriken 140 i Kongl. Maj:ts
förslag till tulltaxa, för zinkhvitt upptagna tullsats,
5 öre per kilogram, måtte af Riksdagen godkännas.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

? nbrivA\ki •>!,. ii.''! ,(•••!: ■ ,u do fi->u fn.i UK

25:o.

Då utskottet, på sätt här nedan oinförmäles, ansett tullfrihet, böra
bibehållas för fysiska instrumenter, finner utskottet sig jemväl höra
hemställa,

att för Gas- och Vattenmätare måtte stadgas tullfrihet.

hi *}»• AhVh i; • i “''i‘t o? t •-i» j, ■ l-v ;Oi

26:o.

. i''.U t } U 1’ ji i.j> ; Il iif ‘i ‘ , U V i I i \ I . : U/iiU i >i *> / (i '' 0 ?: i 0 '' • 1 < i i 1 * ».1 i V'' U • ;•

Under artikeln Glas föreslår Kongl. Maj:t, i rubriken 169, för, Glasbland
annat, patentglas och glastakpannor samt till fartyg afsedda sidventilglas,
med eller utan ramar, en tullsats af 10 öre per kilogram.

Mot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet intet alt
erinra.

För Glas: fönsteroch spegel-, oslipade och ofolierade, s. k. glasämnen
derunder inbegripna, upptager gällande taxa en tull af 7 .öre per
kilogram. 1 enlighet med hvad som tillstyrkts af fullkommen, hvilken
ansett denna tullsats väl vara tillräckligt hög för glas af mindre dimensioner
men böra något höjas för det större glaset, har i Kongl.

Maj:ts förslag till tulltaxa ifrågavarande artikel upptagits under två
skilda rubriker med tullsatser till belopp af 7 öre för glas af till och
med £ qvadratmeters yta och 10 öre för glas af större dimensioner,
allt per kilogram räknadt.

För sin del anser utskottet, att den nuvarande tulisatsen är tillräckligt
hög äfven för det större fönsterglaset. I medeltal torde nemligen
en tull af 7 öre per kilogram, gällande för fönsterglas af så väl
större som mindre dimensioner, belöpa sig till ungefär 30 procent af
varans värde. Den omständighet, att tillverkning af större fönsterglas
under senare tider kommit till stånd inom landet trots konkurrensen
från utlandet, synes äfven vittna om, att det nuvarande tullskyddet
icke är för lågt. För öfrigt är att märka, att en tull af 7—10 öre per
kilogram för blåst fönsterglas skulle blifva betydligt högre än motsvarande
tull i de flesta öfriga europeiska länder.

Icke heller förefinnes, enligt utskottets åsigt, skäl till den tullförhöjning,
som Kongl. Maj:t, på grund af tullkomiténs hemställan, föreslagit
för spegelglas, från 15 öre och 25 öre till respektive 20 öro och
30 öre för det ofolierade samt från 25 öre och 40 öro till respektive
Bill. till llilcsd. Prot. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 3

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

30 öre och 50 öre för det folierade. Redan de nu gällande tullsatserna
belöpa sig till omkring 15 procent af varuvärdet. Ett särskildt skäl
mot tullförhöjning för det ofolierade spegelglaset är ock, att den inhemska
spegelfabrikationens ställning skulle genom en sådan åtgärd väsentligen
försvåras.

Under rubriken 177 föreslår slutligen Kongl. Maj:t för Glas, andra
slag, ej specificerade, karafiner och pressade eller slipade finskor derunder
inbegripna, förhöjd tull till belopp af 60 öre per kilogram.

Den sålunda föreslagna tullförhöjningen anser utskottet vara af
beliofvet påkallad.

I öfverensstämmelse med hvad anfördt blifvit, hemställer utskottet,

a) att hvad Kongl. Maj:t under rubriken 169 i
fråga om patentglas och glastakpannor samt för fartyg
afsedda sid ventilglas, med eller utan ramar, föreslagit
måtte af Riksdagen bifallas;

b) att i taxan måtte, i stället för rubrikerna
171 och 172 i Kongl. Maj:ts förslag, intagas eu så
lydande rubrik:

»Glas:

fönster- och spegel-:

oslipade och ofolierade, s. k.
glasämnen derunder inbegripna
............./.................... 1 kg. 7 öre,

c) att rubrikerna n:is 173—176 i Kongl. Maj:ts
förslag måtte i taxan erhålla följande förändrade lydelse: »Glas: fönster-

och spegel-:

ofolierade, mattslipade eller
slipade och polerade:

af t. o. m. £ qv.-m. yta... 1 kg. 15 öre,
af större dimensioner... 1 kg. 25 öre,
folierade:

af t. o. m. | qv.-m. yta... 1 kg. 25 öre,
af större dimensioner ..... 1 kg. 40 öre».

d) att hvad Kongl. Ma:jt, under rubriken 177
föreslagit måtte af Riksdagen bifallas.

Bevillningsutskottets Betänkande N\o 9.

27:o.

Med anslutning till tullkomiténs uttalade åsigt om lämpligheten
af tull å superfosfatcr har Kong!. Maj:t föreslagit den af komitén förordade
tull för ifrågavarande artikel, 25 öre per 100 kilogram.

Vid granskning af komiténs förslag anförde embeteverken beträffande
tullen å superfosfater följande'':1''

»Vid Gödningsämnen har en af komiténs ledamöter varit skiljaktig
från komiténs beslut att för superfosfater föreslå en tullsats af
25 öre per 100 kilogram, och har han såsom skäl för sin afvikande
mening anfört dels betänkligheten vid att fördyra ett för jordbruksnäringen
nödigt beredningsämne genom åsättande af en tull, hvilken
dessutom på grund af sitt ringa belopp icke skulle kunna gagna superfosfatfabrikerna,
dels ock svårigheten att vid tullbehandlingen kunna
skilja superfosfater från andra slag af gödningsämnen. För sin del
finna embetsverken dessa skäl och särskildt den omständighet, att
genom tulls åsättande en sådan vara som den ifrågavarande fördyras
icke allenast direkt utan äfven indirekt genom de af tullbehandlingen
föranledda vägnings- och transportkostnader m. m., utgöra fullt giltigt
stöd för åsigten, att den ifrågasatta införselafgiften icke bör antagas.»

Instämmande i hvad sålunda anförts emot tull å ifrågavarande
artikel, hemställer utskottet, i likhet med embetsverken,

att, i stället för rubrikerna 190 och 191 i taxeförslaget,
måtte i taxan upptagas en så lydande rubrik:

»Gödningsämnen, alla slag, ej specificerade,... fria».

28:o.

För Handskar, alla slag, hvilken artikel nu drager en tull af 1
krona 80 öre per kilogram brutto, föreslår Kongl. Maj:t tullförhöjning
till 6 kronor per kilogram, likaledes brutto.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit.

29:o.

Mot hvad Kongl. Maj:t. i fråga om artikeln Hattar föreslagit har
utskottet icke funnit något annat att erinra, än att den föreslagna tull -

Gödnings ämnen -

Handskar.

Hattar.

Hattfoder.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

satsen under rubriken 198, för så vidt den afser med blommor, plymer
eller spetsar monterade fruntimmershattar, inåste anses allt för låg i
förhållande till varuvärdet. Utskottet är af den mening, att å dylika
hattar skäligen bör sättas en tull af 4 kronor per stycke. Med erinran
att den nu förordade ändringen jemväl påkallar en i vissa delar ändrad
redaktion af taxeförslagets bestämmelser rörande artikeln hattar i sin
helhet, får utskottet alltså hemställa,

att dessa bestämmelser måtte i taxan erhålla
följande förändrade lydelse:

D Hattar:

fruntimmers-, med blommor, plymer
eller spetsar monterade,

alla slag ............................... 1 st. 4 kr.

andra slag, färdiga eller halffärdiga: af

hel- eller halfsiden, felb hattar

inberäknade .......... 1 st. 2 kr.

af vaxduk; äfvensom oljade

hattar eller s. k. sydvester 1 st. 40 öre,
af annat ämne:

försedda med foder, svettrem
eller band............... 1 st. 60 öre.

utan något af dessa tillbehör
.............................. 1 st. 40 öre.

Anm. 1. Äro hattarne sammansatta af flera materialier, förtullas
de såsom hattar af det ämne, hvaraf de hufvudsakligen
bestå.

Anm. 2. S. k. filtstumpar, synbarligen ämnade till hattar,
förtullas såsom hattar.»

30:o.

Likasom gällande taxa upptager förevarande taxeförslag ingen
bestämmelse angående Hattfoder af väfnad utan förening med annat
material. Sådana hattfoder förtullas såsom den väfnad, hvaraf de bestå.
I detta förtullningssätt vill utskottet icke ifrågasätta någon ändring
men finner det önskvärdt, att, till allmänhetens kännedom, en uttrycklig
bestämmelse härom i taxan införes; och hemställer utskottet i sådant
afseende, ...; ■

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 21

att, i stället för rubriken 202 i Kongl. Maj:ts
förslag till tulltaxa, måtte i taxan införas följande bestämmelser: »Hattfoder

af siden eller annan väfnad:

utan förening med annat material; tullbehandlas
såsom den väfnad hvaraf de hufvudsakligen
bestå,
i förening med annat material
................................ 1 kg. 1 kr. 80 öre.»

31 ro.

Kongl. Maj:ts förslag öfverenstämmer beträffande artikeln Hattstommar
med det af tullkomitén afgifna, enligt hvilket gällande taxas
bestämmmelse angående tullbehandlingen af nämnda artikel skulle utbytas
mot ett stadgande, att »hattstommar af väf, med eller utan styfning,
tullbehandlas såsom kläder».

Emot detta komiténs förslag hafva embetsverken anmärkt, att å
hattstommar af sistnämnda slag icke nedlagts något arbete, likartadt
med sömnaden å kläder, och att följaktligen skäl saknades att tillämpa
den betydliga förhöjning af väfnadens tull, som drabbade artikeln
kläder, äfvensom att ett uteslutande af den nuvarande bestämmelsen,
för så vidt hattstommar af annat ämne än väf anginge, skulle kunna
föranleda tvekan vid tullbehandlingen af dessa senare.

Med afseende å hvad sålunda anförts, anser sig utskottet böra
biträda embetsverkens åsigt om nu gällande stadgandes företräde framför
det föreslagna; och hemställer utskottet derför,

att, i stället för ifrågavarande i Kongl. Maj:ts
förslag till tulltaxa upptagna stadgande, måtte i taxan
bibehållas följande bestämmelse:

»Hattstommar med eller utan styfning; tullbehandlas
lika med det ämne, arbetadt, hvartill de
närmast kunna hänföras.»

32:o.

För //ora, arbetadt, andra slag, hvilken artikel enligt gällande
taxa drager en tull af 1 krona 18 öro per kilogram, har i föreliggande
tulltaxeförslag upptagits en tull af 1 krona 20 öre per kilogram.

JlalUtommar.

Horn,

Hudar och
(Skinn: cj
pelsverk.

Hudar och
Skinn:
pelsverk.

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Sedan utskottet, på sätt här ofvan inhemtas, föreslagit, att å de
likartade artiklarne af ben och celluloid sättes on tull af 80 öre per
kilogram, får utskottet hemställa,

att jemväl tull satsen för Horn, arbetadt, andra
slag, bestämmes till 80 per kilogram.

33:o.

Under artikeln Hudar och Skinn föreslår Kongl. Maj:t. till en början,
att tullen å sulläder och bindsulläder lxöjes från 24 öre till 40 öre per
kilogram, samt att till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn, beredda.,
andra slag, som — med undantag af hvitgarfvade och sämskade skinn
— nu draga en full af 47 öre per kilogram, måtte underkastas tullförhöjning
till 65 öre per kilogram.

Utskottet hemställer:

a) att hvad Kongl. Maj:t i fråga om sulläder och
bindsidläder sålunda föreslagit måtte af Riksdagen godkännas;
samt

b) att jemväl Kongl. Maj:ts förevarande förslag
beträffande Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk:
beredda, andra slag, måtte bifallas.

34:o.

Förslaget innehåller vidare under Hudar och Skinn, i likhet med
gällande tulltaxa, bland annat, att de för pelsverk, beredda, icke lösa, upptagna
tullsatser skola gälla för, jemte hopsydda skinn, äfven delvis arbetade
eller fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg. Deremot skulle
allt fortfarande klädespersedlar, med foder af pelsverk och öfvertyg af
väfnad, tullbehandlas enligt bestämmelserna under artikeln kläder. Ett
sådant förtullningssätt synes emellertid utskottet oegentligt; och utskottet
vill erinra, att vid den utredning, som föregick antagandet vid 1886
års riksdag af nu gällande bestämmelser rörande tullbehandlingen af
pelsverk, någon annan anmärkning mot då framstäldt förslag att till
pelsverk hänföra äfven klädespersedlar af sistberörda beskaffenhet icke
förekom, än att ett dylikt förtullningssätt skulle komma i strid med
hvad genom då gällande handelstraktat med Frankrike vore i afseende
å tullafgiften för kläder bestämdt. Då emellertid numera detta hinder

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

för rättelse af ifrågavarande oegentlighet icke vidare föreligger, anser
sig utskottet böra hemställa,

a) att i öfverskriften till de rubriker, som i
Kong]. Majrts förslag äro betecknade med 214 och
215, den förändring måtte vidtagas, att efter orden
»med pelsverk till öfvertyg» införas orden »eller foder».

Tillika får utskottet här hemställa,

b) att den i rubriken 215 för beredda pelsverk:
hopsydda skinn etc., andra slag, af Kongl. Maj:t föreslagna
förhöjda tullsats, 3 kronor per kilogram, måtte
af Riksdagen godkännas.

35:o.

Utskottet anser, i likhet med Kong]. Maj:t, att Hängslen och der- Hängslen.
med i gemensam rubrik sammanförda artiklar böra, derest de äro af
siden, draga samma tull som halfsidenband och eljest samma tull som
band, andra slag.

Sedan utskottet, såsom ofvan inhemtas, föreslagit tullen å halfsidenband
till 3 kronor per kilogram samt lemnat den i förslaget upptagna
tullsats för band, andra slag, utan anmärkning, får utskottet sålunda
hemställa:

a) att för de i rubriken 224 upptagna artiklar,

Hängslen äfvensom Bälten, Strumpeband, Klädnings- och
Ärmhdllare med flera dylika persedlar eller delar deraf,
af hel- eller halfsiden, stadgas en tull af 3 kronor per
kilogram; samt

b) att hvad Kongl. Maj:t under rubriken 225
föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

36:o.

Beträffande artikeln Instrumenter har Kongl. Maj:t, lika med tull- instrumenter.
komitén, föreslagit, bland annat, följande förändringar, nemligen dels
att å de i rubriken 229 upptagna slag af instrumonter eller kirurgiska,
matematiska, fysiska, kemiska och navigations-, alla slag, ej specificerade,
hvilka för närvarande åtnjuta tullfrihet, måtte sättas eu tull af

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 9.

10 procent af värdet, sedan dock de fysiska instrumenterna barometrar,
manometrar och termometrar, för hvilka vigttull ansetts lämpligare än
värdetull, blifvit från rubriken skilda och sammanförda med de i rubriken
230 upptagna slag af instrumenter eller optiska, dels ock att
tullsatsen under denna senare rubrik måtte höjas till 2 kronor per
kilogram.

Af tullkomiténs betänkande inhemtas, att ändamålet med den föreslagna
tullen under rubriken 229 skulle vara, att derigenom möjlighet
till en mera betydande utveckling skulle beredas den inhemska instrumenttillverkningen,
till gagn i all synnerhet för vetenskapsmän och vissa
industriidkare, som tidt och ofta hade behof att få nya instrumenter
konstruerade eller gamla förändrade. Häremot hafva dock embetsverken
erinrat, att de visserligen ingalunda förbisett vigten af nämnda beliofs
tillgodoseende, men att de dock vågat antaga, att det icke kunde vara
lämpligt att af sådant skäl fördyra en mängd under förevarande rubrik
hänförliga, för rent praktiska behof allmänt erforderliga artiklar, hvilket
otvifvelaktigt skulle blifva följden af den föreslagna tullsatsen, samt
att det dessutom torde få anses ganska tvifvelaktigt, om förbrukningen
inom landet af mera komplicerade och dyrbara instrumenter af ifrågavarande
slag vore tillräckligt stor för att någon lönande inhemsk tillverkning
deraf skulle kunna komma till stånd.

Hvad embetsverken sålunda anfört synes utskottet innefatta fullt
giltigt skäl för bibehållande af tullfrihet för ifrågavarande slag af instrumenten
Utskottet vill endast tillägga, att för sådana artiklar som de
förevarande eu skyddstull är både onödig och olämplig, enär lättheten
att afsätta dem mera beror på tillverkarens renommé än på priset.

Hvad åter angår de under rubriken 230 sammanförda instrumenter,
har utskottet, lika med embetsverken, ansett anledning saknas att
tullbelägga manometrar, hvilken artikel sålunda, enligt utskottets åsigt,
bör ur rubriken utgå, då densamma kommer att fortfarande hänföras
till rubriken 229. Vidare har ock utskottet funnit sig böra förorda,
att ett visst slag af optiska instrumenter, nemligen mikroskop, måtte,
med hänsyn till deras stora betydelse för läkarekonstens utöfvare och
då de icke tillverkas inom landet, göras tullfria, för hvilket ändamål
de lämpligen torde kunna upptagas under rubriken 229; lärande, för
den händelse sistberörda ändring vidtages, jemväl den ändring i rubriken
230 böra ske, att efter ordet »optiska» tilläggas orden »ej specificerade»
samt att orden »af alla slag» uteslutas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 25

a) att, med ändring af Kongl. Maj:ts förslag, åt
rubriken 229 gifves denna lydelse:

»Instrumenter:

, kirurgiska, matematiska, fysiska, kemiska och
navigations-, alla slag, ej specificerade; äfvensom
mikroskop......................................fria»;

■ '' samt Vir-o: . ,v-.. ''■ v:,. •’ ;•

b) att åt rubriken 230 gifves följande förändrade
lydelse:

•i>: »Instrumenter:

optiska, ej ^ specificerade, derunder inbegripna
kikare, glasögon och infattade optiska glas;
barometrar och termometrar......... 1 kg. 2 kr.»

• i A.».: •• • i ''-J f1» • - ’

h.iin nbiiautfiiam rot.-jr? ''tn''. i •

Under gruppen Jernvägsmateriel har Kongl. Maj:t föreslagit, att å
jLokomotiven, hvilken artikel för närvarande hänföres till Ångmaskiner
och således är tullfri, måtte sättas samma tull som för denna senare
artikel och för maskiner i allmänhet föreslagits, eller 10 procent af
värdet. (< ...., .. j ,

Utskottet, som, på sätt bär nedan inhemtas, funnit så väl ångmaskiner
som andra maskiner böra fortfarande vara tullfria, finner så
mycket mindre skäl att förorda tull å lokomotiver, som numera någon
införsel af andra lokomotiver än modellexemplar knappast eger rum.
Visserligen antyder införselstatistiken, att ett undantagsförhållande i
detta hänseende skulle hafva egt rum år 1888, då införseln omfattade
ett värde af 551,731 kronor, men deraf belöpte på införseln till Luleå icke
mindre än 525,231 kronor, hvilken införsel torde hafva skett, för det
engelska bolag, som egde1 Gellivarebanan. Deremot utgjorde införselvärdet
t. ex. år 1889 ej mer än 10,000 kronor och år 1890 14,850.
kronor. Det torde äfven vara allmänt bekant, att tillverkningen af
lokomotiver numera är en så uppdrifven inhemsk handtering, att någon
menlig konkurrens ifrån utlandet icke gerna kan befaras.

I rubriken 239 upptager Kongl. Maj:ts förslag, jemte artiklarna
jernvägs- och spårvägsvagnar, äfven »tendrar». Nu gällande taxa innehåller
ingen särskild bestämmelse om tullbehandlingen af tendrar. Det
synes emellertid utskottet obilligt, derest dessa oundgängliga tillbehör
till lokomotivet skulle, åtminstone då de inkomma jemte de lokomotiver,
Bih. till Iliksd. Prof. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 lläft. 4

Jernväg smateriel -

Juft.

Kaffe.

Kanel.

26 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 9.

till hvilka de höra, och någon tvekan om det ändamål, för hvilket do
äro afsedda, således icke kan ifrågakomma, tullbehandlas annorlunda
än sjelfva lokomotivet.

Icke heller kan utskottet gilla den grundsats, åt hvilken gifvits
uttryck i den i taxeförslaget under nyssnämnda rubrik införda nya
anmärkning af innehåll, att till jernvägs- eller spårvägsvagnar skola
hänföras äfven sådana, i hvilka motor finnes anbragt. Obestridligt lärer
väl nemligen vara, att sådana vagnar äro närmast jemförliga med lokomotiver
och böra såsom sådana tullbehandlas.

Med afseende å hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

a) att för Lokomotiver måtte stadgas tullfrihet;

b) att ur rubriken 239 måtte uteslutas orden
»äfvensom tendrar»; samt

c) att anmärkningen under sistnämnda rubrik
måtte utgå.

38:o.

För artikeln Jäst föreslår Kongl. Maj:t tullförhöjning från 20 öre
till 25 öre per kilogram.

Sedan tullsatserna för spanmål numera blifvit nedsatta, anser
utskottet någon förhöjning af nu gällande tull å ifrågavarande artikel
icke erforderlig och hemställer derför,

att tullsatsen för Jäst, alla slag, måtte bibehållas
vid 20 öre per kilogram.

39:o.

Då den större eller mindre omfattning, i hvilken nu föreslagna
ändringar i gällande tullsatser vinna Riksdagens bifall, kan komma att
inverka på frågan, huruvida nu jemväl någon ändring bör göras i de
s. k. finanstullarne, har utskottet ansett sig icke böra i detta betänkande
till behandling upptaga tullsatserna för Kaffe och kaffesurrogat; hvilket utskottet,
som framdeles vill inkomma med betänkande rörande återstående
delar af tullbevillningen, härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

40:o.

Tullen å Kanel har i Kongl. Maj:ts förslag bibehållits vid gällande
belopp, 85 öre per kilogram. Enligt kommerskollegii värdeberäkning i
1890 års berättelse om utrikes handeln, utgör dock värdet å denna

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 27

vara endast 75 öre per kilogram; och synes det vid sådant förhållande
utskottet, att en nedsättning af denna tullsats bör ega rum. Utskottet
hemställer i sådant afseende,

att tullsatsen för de i rubriken 260 upptagna
artiklar Kanel, Kanelknopp, och Cassia lignea, måtte
bestämmas till 60 öre per kilogram.

41:o.

För Kardemummor har någon förändring i gällande tullsats, 1 krona
20 öre per kilogram, icke blifvit ifrågasatt. I betraktande deraf, att
varans medelvärde utgör, enligt kommerskollegii senaste uppgift, 7 kronor
80 öre per kilogram, anser emellertid utskottet, att en förhöjning af
tullen å denna artikel bör vidtagas, och hemställer,

att tullen å Kardemummor måtte bestämmas till
2 kronor per kilogram.

42:o.

Under rubriken 274, Kautschuk etc., arbetad, andra slag etc., föreslår
Kongl. Maj:t tullförhöjning från 1 krona till 1 krona 20 öre per
kilogram.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under förevarande rubrik
föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

43:o.

Under rubriken 276, Kcmiskt-tekniska preparater, ej specificerade,
har Kongl. Maj:t, sedan dock rubrikens omfång blifvit betydligt inskränkt,
föreslagit tullförhöjning från 5 till 15 procent af varuvärdet.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte
af Riksdagen bifallas.

44:o.

Under artikeln Kläder, ej specificerade, upptager det föreliggande
taxeförslaget främst följande bestämmelse:

»nya gångkläder eller delar deraf samt nya sydda duktyg, handdukar,
lakan, örngått med flera dylika hushållspersedlar, äfven då sådana
klädes- eller hushållspersedlar eller delar deraf äro märkta eller försedda
med broderier, galoner, fransar, spetsar eller blonder; förtullas

Karde mummor.

Kautschuk.

Kcmiskt-tekniska
preparater,
ej specificerade.

Kläder.

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

med 50 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget eller
det ämne, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen består».

På grund af den till den 1 sistlidne februari gällande handelstraktat
med Frankrike har ifrågavarande tull senast varit bestämd till
20 procents förhöjning å tygets tull.

Utskottet har ansett det nu föreslagna stadgandet medföra en
alltför ojemn och ingalunda rättvis beskattning af hit hänförliga artiklar.
A ena sidan måste redan nu gällande tilläggstull af 20 procent anses
för hög, då sömnadsarbetet består endast i fållning och kantning. Grundsatsen,
att sådant arbete icke bör likställas med annan sömnad, har
vunnit erkännande i gällande mellanrikslag och synes äfven böra här
iakttagas. Å andra sidan skulle, då öfvertyget. och dettas hufvudbeståndsdel
skall läggas till grund för tullbehandlingen, en tull förhöj ning med
50 procent af tygets tull blifva för ringa för vissa klädespersedlar, nemligen
sådana, som äro försedda med garnering eller foder af viss dyrbarare
beskaffenhet; och särskildt vore det, med hänsyn till de för snörmakerier
och likartade artiklar föreslagna, jemförelsevis höga tullsatser,
att befara, att, derest tullen för kläder af nyssnämnda slag icke sattes
högre, än Kongl. Maj:ts förslag innehåller, försök skulle göras att kringgå
dessa tullsatser genom att anbringa sådana artiklar såsom tillfällig
garnering å införskrifna damkappor och dylika persedlar, från hvilka
de efter införseln utan svårighet kunde åter skiljas.

Vid sådant förhållande har utskottet funnit sig manadt att öfverväga,
huruvida icke någon ändring i bestämmelserna angående tullbehandlingen
af gångkläder och sydda hushållspersedlar skulle kunna
vidtagas i syfte att förebygga olägenheter af antydda slag; och får
utskottet — med erinran att bestämningen »nya», hvilken bestämning
uppenbarligen endast afser att antyda gränsen mellan området för ifrågavarande
rubrik och rubriken »Flyttsaker», icke torde vara mera erforderlig
vid artikeln kläder än i fråga om andra i taxan specificerade
beklädnadsartiklar — i sådant afseende hemställa,

att, i stället för ofvan anförda stadgande rörande
tullbehandlingen af gångkläder och sydda hushållspersedlar,
måtte i taxan införas följande bestämmelser:

»Kläder, ej specificerade:

klädespersedlar af linne eller bomull samt
delar af sådana, äfvensom sydda hushållspersedlar,
alla slag, såsom duktyg, handdukar,
lakan, örngått, gardiner med flera

Bevillningsutskottets Betänkande N''-o 9. 29

dylika, äfven då sådana klädes- och hushållspersedlar
eller delar deraf äro med
broderier försedda; förtullas med 50 procents
förhöjning i den tull, som är bestämd för
tyget, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln
hufvudsakligen består.

Anm. Utgöres sömnaden endast af fållning och kantning,
utgår .tullförhöjningen med blott 10 procent af den för
tyget bestämda tull.

gångkläder och andra klädespersedlar, af annat
ämne än linne eller bomull, samt delar af sådana:
försedda med broderier, fransar, snörmakerier,
spetsar eller blonder eller med foder, som
drager högre tull än det tyg eller ämne,
hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består;
förtullas med 100 procents förhöjning
i den för sagda tyg eller ämne stadgade tull.
andra slag; förtullas med 50 procents förhöjning
i tullen å det tyg eller ämne, hvaraf
klädespersedeln hufvudsakligen består.»

45:o.

För Knappar, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen upptager Kongl. Majrts förslag en tullsats af
1 krona per kilogram. . ■ _

Utskottet har funnit den föreslagna tullsatsen för låg i fråga om
knappar, förfärdigade helt eller delvis af silke. Dylika knappar draga
i Danmark en tull af 4 kronor per kilogram. En så hög tullsats vill
utskottet visserligen icke föreslå, helst råsilket, hvilket i Danmark drager
eu tull af 2 kronor per kilogram, hos oss införes tullfritt; men
utskottet anser dock, att tullen för ifrågavarande slag af knappar icke
bör sättas lägre än 2 kronor per kilogram. I syfte af eu sådan ändrings
åvägabringande hemställer utskottet,

att Riksdagen ville till införande i tulltaxan, i
stället för de i Kongl. Maj:ts förslag upptagna stadganden
rörande artikeln Knappar, ej specificerade,
antaga följande bestämmelser:

Knappar.

Knifvar.

3# Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

? »Knappar, ej specificerade:

af silke, ensamt eller i förening med annat

material............................... 1 kg. 2 kr.

af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen,
med undantag af knappar, i

hvilka silke ingår .................... 1 kg. 1 kr.

andra slag; tullbehandlas såsom
det ämne, arbetadt, hvaraf de
bestå.»

Anm. 1. Då knappar icke annorlunda äro af sammansatta
ämnen tillverkade än att öglan är olikartad, böra de förtullas
på sätt taxan stadgar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva
knapparne äro förfärdigade.

Anm 2. Vid förtullning af knappar, alla slag, eger afdrag
ej rum för vigten af papperskartor, hvarå de äro uppfästade,
eller för askar och papper, hvari de äro inlagda.»

46:o.

Mot de af tullkomitén förordade bestämmelser i fråga om artikeln
Knifvar, hvilka bestämmelser blifvit utan förändring tipptagna i Kongl.
Maj:ts förslag till tulltaxa, anmärka embetsverken följande:

»Den vid artikeln Knifvar af komitén föreslagna tullsats för rakoch
pennknifvar, 3 kronor per kilogram, anse embetsverken alltför hög.
Icke heller synes skäl förefinnas för ett sammanförande i gemensam
rubrik af dessa till beskaffenhet och värde väsentligt olika artiklar, utan
anse sig embetsverken böra hemställa, att desamma måtte, likasom i nu
gällande taxa, uppföras under olika rubriker, dervid tullsatserna torde
lämpligen kunna sättas till 1 krona för rakknifvar och 2 kronor för
pennknifvar, allt per kilogram.

Tälj-) sjömans- och gröfre arbetsknifvar böra, på grund af sin
beskaflenhet, otvifvelaktigt bibehållas vid samma tull som opolerade
jernarbeten, ej specificerade. Under förutsättning att tullen för sistnämnda
artikel bestämmes i enlighet med komiténs förslag, hemställa
derför embetsverken, att tullsatsen för detta slags knifvar sättes till
20 öre per kilogram.»

Utskottet, som instämmer i hvad sålunda anförts, finner ej heller
skäl tillstyrka den af tullkomitén förordade och af Kongl. Maj:t under
rubrikerna 287 och 288 föreslagna tullförhöjning för knifvar, bords- och
andra slag, ej specificerade, samt gafflar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Den af tullkomitén åberopade jemförligheten mellan detta slags
knifvar samt ej specificerade jern- och stålvaror finner nemligen utskottet
icke böra tillmätas afgörande betydelse. Det kan ju icke gerna förnekas,
att den svenska kniffabrikationen öfver hufvud taget och icke minst tillverkningen
af ifrågavarande artiklar numera intager en sådan ställning,
att något väsentligt högre tullskydd än det nuvarande icke kan anses
behöfvas eller ens vara denna industri till något afsevärdt gagn. Bästa
beviset härför är obetydligheten af importen under det att exporten, såsom
bekant, är högst ansenlig och vida större än statistiken utvisar,
enär, såsom äfven tullkomitén (se dess betänkande sid. 133 noten) erinrar,
en stor del knifsmide i utförseln upptages såsom ej specificerade
jern- och stålarbeten. I afseende å importen åter föreligga exakta siffror.
Importen af knifvar, bords- och andra ej specificerade samt gafflar har
utgjort t. ex. .-/•

		Med skaft af	Med skaft af
	; V./. > " 1 .. V. ‘ -	silfver etc.	andra ämnen etc.
År 1865 d;		... 222 kg..........	.................... 17,499 kg.
„ 1870 ....		.... 306 „ ........	..................... 16,638 „
„ 1875 ....		... 968 „	.................. 71,115 „
„ 1880 ...		1,317 „	.................. 31,746 „
„ 1885 ....		•••• 209 „ ..........	...................... 14,826 „
„ 1890 .....		182 „ .........	..................... 8,530 „

Vid sådant förhållande har utskottet ansett, att nu gällande tullsatser
för dessa slag af knifvar och gafflar, resp. 1 krona 18 öre och 24
öre per kilogram, borde bibehållas med afrundning till 1 krona 20 öre
och 25 öre.

Utskottet hemställer alltså:

a) att, i stället för rubriken 285 i Kong! Maj:ts
förslag, måtte i taxan införas två så lydande rubriker:

»Knifvar:

rak-.................................................. 1 kg. 1 kr.

penn-............................................. 1 kg. 2 kr.»

b) att tullsatsen under rubriken »tälj-, sjömanseller
gröfre arbetsknifvar» måtte bestämmas till 20 öre
per kilogram; samt

c) att i taxan måtte, i stället för rubrikerna 287

Koeffyrer.

Koffertar.

Korkar.

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:0 9.

och 288 i Kongl. Maj:ts förslag, upptagas två så lydande
rubriker:

» Knif var:

bords- och andra slag, ej specificerade samt
. • gafflar: ‘u; . i- <,

med skaft af silfver, förgyld
eller försilfrad
metall, elfenben eller

bvalrosständer ............ 1 kg. 1 kr. 20 öre.

med skaft af andra
ämnen...............:....U; 1 kg. 25 öre.»

. * _ __ .'' ■ ■ ■ ■''. - ■ ■ •f .

, '' '' 47:o.

Under förutsättning att, på sätt utskottet förordat, å vissa slag af
monterade fruntimmershattar sättes en tull af 4 kronor per stycke,
hemställer utskottet jemväl,

att tullsatsen för Koeffyrer, försedda med konstgjorda
blommor eller plymer, bestämmes till 4 kronor
per stycke.

48:o.

Beträffande Koffertar, hvilken artikel icke är i gällande taxa upptagen,
föreslår Kongl. Maj:t, bland annat, att å koffertar, »andra slag»,
sättes en tull af 60 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit.

\ :ö -t: .I.-.O

49:o.

För Korkar, skurna, utan beslag, bär tullkomitén förordat och Kongl.
Maj:t föreslagit tullförhöjning från 7 öre till 10 öre per kilogram, jemte
det att dermed sammanförts den nu i särskild rubrik upptagna artikeln
korksulor.

Då någon anledning till tullförhöjning för ifrågavarande artikel
enligt utskottets förmenande icke förefinnes, hemställer utskottet,

att tullsatsen för Korkar, skurna, utan beslag,
äfvensom korksulor, måtte bestämmas till 7 öre per
kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o fl.

50:o.

Nu gällande tullsats för Krita, malen eller slammad, 1 krona per
100 kilogram brutto, har upptagits oförändrad i Kongl. Majrts förslag.

Den före den 1 juli 1888 för ifrågavarande artikel utgående tull
af 50 öre per 100 kilogram innefattade, enligt utskottets åsigt, ett fullt
tillräckligt skydd för de inhemska kritbruken. Redan denna tullsats
uppgick till ungefärligen 16 procent af varuvärdet. Den år 1888 inträdda
tullförhöjningen lärer icke heller kunna anses hafva nämnvärdt
inverkat på införseln, utan har dess storlek otvifvelaktigt reglerats af
andra förhållanden. Införseln, som under senare tider icke varit särdeles
betydande i jemförelse med utförseln, har visserligen äfven efter
tullförhöjningen i någon mån sjunkit men ingalunda i samma förhållande
som under tiden närmast före sagda förhöjning, såsom af nedanstående
siffror inhemta». In- och utförseln af malen krita har under nedanstående
år uppgått till följande belopp:

Införsel. Utförsel.

år 1870 .
1880.
1885.
1886 .
1887 .
1888.

1889.

1890.

11,945 kg.
191,964 „
337,132 „
449,320 „
106,985 „
76,935 „
77,359 „
58,213 „

383,334 kg.
3,020,037 „
2,649,485 „
2,004,051 „
3,278,132 „
3,643,949 „
5,763,502 „
5,993,302 „

Då således något giltigt skäl för bibehållande af den nuvarande
höga tullsatsen icke lärer kunna uppvisas, hemställer utskottet,

att tullen å Krita, malen eller slammad, kärlens
vigt inberäknad, måtte nedsättas till 50 öre per 100
kilogram.

51:o.

Tullsatsen under rubriken 317, Krut och andra sprängämnen, hvilken
för närvarande är bestämd till 12 öre per kilogram, upplages i Kongl.
Maj:ts likasom i tullkomiténs tulltaxeförslag till 25 öre.

Bih. till Jliksd. Prat. 18!)2. ti.Saml. 1 Afd. (i Käft. ö

Krita.

Krut.

Kummin.

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 0.

Af hvad tuUkomitén anfört till stöd för sitt förslag'' inhemtas, att
ifrågavarande tullförhöjning föreslagits uteslutande för att skydda de
svenska krutbruken mot utländsk konkurrens. Komitén medgifver visserligen,
att en sådan åtgärd icke kan medföra skydd mot konkurrensen
från Norge, men anser det vara af ingalunda oväsentlig betydelse för de
svenska krutbruken,, derest den utländska konkurrensen i denna artikel
kunde inskränkas till den täflan, som till följd af mellanrikslagens bestämmelser
om tullfrihet för norska tillverkningar allt fortfarande måste
komma att ega rum från norsk sida.

Utskottet åter vågar antaga, att den föreslagna tullförhöjningen
icke skulle i något afseende gagna de svenska krutbruken. Komitén kar
grundat sitt antagande på uppgifterna om 1888 års införsel. Men granskar
man 1890 års införselstatistik, finner man, att af 33,769 kilogram »krut
och andra sprängämnen», som det året till riket infördes, inkommo icke
mindre än 33,087 kilogram från Norge. Af sistnämnda qvantitet var
visserligen en del tullpligtig. Tullinkomsten af krut och andra sprängämnen
under ifrågavarande år utgjorde dock endast 210 kronor, h vilket
förhållande visar, att under år 1890 införts endast 1,750 kilogram »krut
och andra sprängämnen» af icke norsk tillverkning. I betraktande häraf
lärer man få medgifva, att den föreslagna tull förhöj ningen icke kan
medföra någon väsentlig nytta för våra krutbruk. Åtgärden skulle deremot
möjligen kunna verka förhöjning i priset å sprängämnen, något
som ingalunda kan anses önskvärdt.

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att tullsatsen under ifrågavarande rubrik måtte
bibehållas vid 12 öre per kilogram.

52:o.

I nu gällande tullsats för Kummin, 4 öre per kilogram, har någon
förändring icke föreslagits.

Varans värde upptages emellertid af kommerskollegium till 40 öre
per kilogram, och vid sådant förhållande lärer nämnda tullsats få anses
allt för låg. Utskottet hemställer med afseende härå,

att tullen å Kummin måtte höjas till 10 öre per
kilogram.

53:o.

För Lack föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med tullkomiténs hem -

Lack.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 35

Btällan, tullförhöjning från nu gällande belopp, 47 öre per kilogram, till
75 öre.

Då varans värde af kommerskollegium beräknas till endast 3 kronor
30 öre per kilogram och för öfrigt någon mera betydande införsel af
lack icke eger rum, anser utskottet någon väsentlig höjning af den nuvarande
tullsatsen icke af omständigheterna betingad och hemställer
derför,

att tullsatsen under ifrågavarande rubrik måtte
bestämmas till endast 50 öre per kilogram.

54:o.

fivrJ^no! jiiMirji.d »itKlL n • V Enligt

Kongl. Maj:ts förslag skulle, likasom enligt gällande taxa,
Leksaker, af trä eller sammansatta ämnen, draga en tull af 2 kronor per
kilogram, men deremot -»andra slag» förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.

Efter hvad utskottet inhemtat, kringgås ofta nog den högre tullen
för leksaker af sammansatta ämnen derigenom, att de särskilda delarne
införas i olika kolli för att efter införseln åter sammansättas. Utskottet,
som anser en förhöjning af tullen å leksaker af andra enkla ämnen än
trä så mycket mindre böra väcka betänklighet, som tillverkningen af
leksaker inom landet under senare åren tilltagit icke obetydligt, får, till
förekommande af tullens eluderande på nyss omförmälda sätt, hemställa,

att i taxan måtte rörande artikeln Ijeksaker införas,
i stället för de i Kongl. Maj:ts förslag upptagna
bestämmelser, följande rubrik med tillhörande anmärkning: »Leksaker,

alla slag, utan afseende å

materialet, äfvensom delar dertill ... 1 kg. 2 kr.

Anm. Afdrag i vigten eger ej rum för askar, papper och
dylikt omslag, hvari leksaker äro inlagda, eller för kartor,
hvarå de äro uppfästade.»

55:o.

Med afseende å den betydelse, Lerjordslujdrat. och ren lerjord börjat
erhålla vid alun tillverkningen, har utskottet ansett dessa artiklar böra i
taxan upptagas såsom tullfria. Utskottet hemställer alltså,

Lekuaktr.

Lerjordthydrat
m. m.

Lerjord,
svafvelsyrad,
in. m.

Lervaror.

Likör.

Maski ner in. m.

30 Bevillningsutskottets Betänkande N‘o 0.

att å vederbörligt ställe i taxan måtte införas en
så lydande rubrik:

5)Lerjord, ren; äfvensom lerjordshydrat........... fria.»

56:o.

Under rubriken 329 föreslår Kongl. Maj:t för Lerjord, svafvelsyrad,
äfvensom s. k. A lunkakor (Alumcakes) en tullsats af 1 krona per 100
kilogram.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte
af Riksdagen bifallas. ; , i

57:o.

Under gruppen Lervaror har Kongl. Maj:t föreslagit, att å de hithörande,
nn tullfria artiklarne rör cell rördelar måtte sättas tull med 75
öre per 100 kilogram.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen måtte bifalla hvad sålunda föreslagits.

58:o.

Tullsatsen för Likör har i Kongl. Maj:ts förslag upptagits till samma
belopp som i gällande taxa, 1 krona 50 öre per liter. Med hänsyn till
do för Bränvin och Sprit samt Vin föreslagna tullförhöjningar hemställer
emellertid utskottet,

att ifrågavarande tullsats måtte höjas till 2 kronor
per liter.

59:o.

bör Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf, ej specificera^,
hvilka artiklar nu åtnjuta tullfrihet, föreslår Kongl. Maj:t, lika med
tullkomitén, en tullsats af 10 procent af värdet. • •

Utskottet kan icke tillstyrka Riksdagen att bifalla Kongl. Maj:ts

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 37

förslag i denna del. Enligt utskottets uppfattning måste det anses
både obilligt och ekonomiskt oklokt att genom åsättande af tull å
ifrågavarande artiklar beskatta det kapital, som nedlägges i dessa,
de mest omedelbara hjelpmedel i jordbrukets, industriens och handtverksnäringens
tjenst. Att denna skatt blefve ganska betungande, lärer
väl också få anses stäldt utom allt tvifvel. Enligt tullkomiténs beräkning
skulle densamma belöpa sig till den, särskildt för en produktionsskatt,
ansenliga summan af mer än 1,200,000 kronor årligen. Äfven
om jordbruksmaskiner samt redskap och verktyg endast i mindre omfattning
importeras, torde man dock kunna antaga, att äfven priset å
dem skulle till följd af tullen stegras. För industrien skulle densamma
dock blifva ännu mera känbar. Ty jemte det att de för vissa industrier
erforderliga maskiner icke äro föremål för inhemsk tillverkning och i
anseende till den jemförelsevis obetydliga omfattning, i hvilken de inom
landet kunna vinna afsättning, icke, oaktadt huru högt tullskydd som
helst, kunna antagas komma att tillverkas härstädes, komme väl äfven
af sådana maskiner, som utgöra föremål för inhemsk tillverkning, allt
fortfarande någon import att ega rum. Ständigt nya uppfinningar och
förbättringar inom maskintekniken, utan hvilkas tillgodogörande den
inhemska industrien svårligen skulle kunna bestå i konkurrensen med
den utländska, göra det nemligen nödigt att ofta nog från utlandet införskrifva
äfven maskiner af sistnämnda slag; och då sådana nya uppfinningar
och förbättringar oftast äro föremål för patent, kunde vanligen
lika litet i fråga om dessa maskiner som i afseende å de ofvanberörda
någon konkurrens från de inhemska mekaniska verkstäderna
ega rum. Till följd häraf skulle uppenbarligen i begge dessa fall de
respektive industrierna komma att skattbeläggas med ett hela tullen
motsvarande belopp utan någon som helst nytta för annan svensk
industri. Och något vederlag för denna beskattning kunde åtminstone
icke genom ökadt tullskydd beredas de näringar, hvilka söka sin
marknad utom landet.

Men icke ens för de mekaniska verkstäderna sjelfva skulle den
ifrågasätta tullen vara uteslutande till fördel. Dess åsättande skulle
nemligen verka minskning i tillfällena för maskinindustriens idkare att
tillgodogöra sig den erfarenhet om n}ra maskinkonstruktioners lämplighet
för våra förhållanden, som landets näringsidkare förvärfva vid användningen
af från utlandet införda maskiner.

För öfrigt torde det ingalunda vara af nöden att till fromma för
de mekaniska verkstäderna försvåra produktionsvilkoren för andra nä -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

ringar. Det kan nemligen icke med fog påstås, att de mekaniska
verkstäderna lidit synnerligt men af utländsk konkurrens. Få näringsgreuar
inom vårt land förete en så snabb utveckling som just denna.
Till stöd för detta påstående tillåter sig utskottet att ur den officiela
statistiken anföra följande data. År 1858, då maskiner och redskap
blefvo tullfria, funnos i landet 48 mekaniska verkstäder och gjuterier
med 2,500 arbetare och ett tillverkningsvärde af 4,3 millioner kronor,
utgörande 8 procent af hela den inhemska fabriksindustriens tillverkningsvärde.
De mekaniska verkstäderna och gjuterierna intogo då
fjerde rummet bland landets fabriksnäringar. År 1890 deremot stodo
de, till ett antal af 214 stycken med 15,804 arbetare samt ett tillverkningsvärde
af 37,8 millioner kronor eller 14 procent af hela fabriksindustriens
tillverkningsvärde, främst bland de näringsgrenar, som denna
industri omfattar.

Dessa data tyda åtminstone icke på att tullskydd skulle vara ett
oeftergifligt vilkor för de mekaniska verkstädernas trefnad och fortfarande
utveckling.

Förbises bör dessutom icke, att den inhemska maskintillverkningen
åtnjuter ett naturligt skydd i de jemförelsevis icke obetydliga transportkostnader
och andra likartade utgifter, som äro förbundna med införsel
från utlandet af åtminstone större maskiner.

Utskottet vill heller icke lemna oanmärkt en ytterligare omständighet,
som talar emot den ifrågasatta tullen. Redan bevillningsutskottet
vid 1880 års riksdag, då fråga oro tull å maskiner, redskap och verktyg
förevar, fäste i sitt betänkande angående tullbevillningen uppmärksamheten
derå; och tillåter sig utskottet alt ur sagda betänkande
citera följande:

»Slutligen tillåter sig utskottet såsom sin åsigt uttala, att införandet
af en maskintull med nödvändighet skulle framkalla ett system
af licenser för tullfri införsel af maskinerier, med alla af ett sådant
system följande olägenheter. I detta afseende vill utskottet erinra om
de förhållanden, som i fråga om införsel af maskinerier före år 1855
egde rum. Redskap och maskinerier vorö då i sjelfva taxan upptagna
med 25 procent införseltull af värdet, men i underrättelserna till taxan
var föreskrifvet, att för nya fabriksanläggningar erforderliga maskinerier
fingo med kommerskollegii särskilda tillstånd tullfritt införas i de
fall, då sådana alldeles icke eller ej till full godhet vid inhemska maskinfabriker
tillverkades eller ock från dem icke kunde inom lämplig tid
erhållas, samt att likaledes med kommerskollegii särskilda tillstånd redskap,
maskinerier och verktyg, som i öfrigt för inhemska näringar er -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 39

fordrades, fingo af vederbörande slöjdidkare införas mot 5 procent tull
af värdet. Att den vida öfvervägande delen af införda redskap och
maskinerier ock inkommo utan tull framgår deraf, att under det sammanlagda
värdet af redskap och maskinerier, som under åren 1852, 1853
och 1854 infördes, utgjorde omkring 1,241,000 riksdaler, deraf infördes
mot 25 procents tull för 55,000 riksdaler, mot 5 procents för 457,000
riksdaler och utan tull för 729,000 riksdaler.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen ville besluta, att gällande tullfrihet
för Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar
deraf’, ej specificerade, skall bibehållas.

* »< • s fi* h V t i> . i '' ’ M. * f

60:o.

Mattor, endast hopsydda eller kantade, böra, enligt utskottets
åsigt, förtullas på samma sätt som filtar, hopsydda eller kantade. Utskottet
hemställer derför:

. \ V- A’* > v >'' •'' : (* ! i : ! t i l''''.M, ’ ; i ; i i ! i ’ l, V.'' vi . • A; ''*■}!• I ; )- H.luAil jVV, *|.*3hr ul tffii .* &

att den anmärkning, som förekommer sist under
artikeln Mattor, och som torde böra omfatta endast
mattor »af andra ämnen, väfda eller stampade», måtte
.i:. erhålla följande förändrade lydelse:

*Avm. Mattor, af andra ämnen, väfda eller stampade, å
hvilka sömnadsarbete nedlagts, förtullas såsom Kläder.
Äro de endast hopsydda eller kantade, förtullas de på
sätt under artikeln Kläder stadgas i fråga om sydda
hushållspersedlar, å hvilka annan sömnad än fållning
och kantning icke förekommer.»

Under gruppen Metaller och ej specificerade arbeten deraf hafva i
det föreliggande tulltaxeförslaget sammanförts, ordnade i särskilda underafdelningar,
de för närvarande på olika ställen i taxan upptagna särskilda
slagen af metaller i oarbetad form jemte de flesta bearbetningar
deraf.

61:o.

I afdelningen A) Bly föreslås för rör och rördelar en tull af 5 öre
per kilogram.

Mattor,

Metaller

(Bly).

Metaller
(Jern och Stål)

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Förbrukningen af blyrör är visserligen icke stor, men då de i
allt fall eg a användning inom industrien och någon inhemsk tillverkning
af sådana rör icke förekommer, anser utskottet, att gällande tullfrihet
bör bibehållas för ifrågavarande artikel, som vid sådant förhållande
lämpligen torde kunna sammanföras mod de tullfria artiklarna i
rubriken 361. Utskottet hemställer alltså,

att i taxan måtte, i stället för rubrikerna 361
och 362 i Kong!. Maj:ts förslag, intagas en så lydande
rubrik:

''»Bly:

arbetadt:

plåt och tråd; äfvensom rör och rördelar.
.................................................... fria.»

62:o.

De vigtigaste och mest betydande förändringar i nu gällande bestämmelser
angående metaller förekomma i afdeluingen C) Jern och Stål.

Kong!. Maj:t föreslår här först och främst, att å de nu tullfria
artiklarna tack- och barlastjern samt skrot måtte sättas eu tull af 80
öre per 100 kilogram. Tullkomitén hade föreslagit för tack- och barlastjern
en tull af 1 krona och för skrot 80 öre, allt per 100 kilogram;
men detta förslag har Kongl. .Maj: t icke funnit sig böra i oförändrad t
skick för Riksdagen framlägga. Anledningen härtill framgår af herr
statsrådets och chefens för finansdepartementet, anförande till statsrådsprotokollet
den 13 sistlidne januari, i hvilket anförande herr statsrådet,
efter att hafva anmärkt, hurusom angående ändamålsenligheten af tull
å tackjern, lika väl som i fråga om den af komité:) jemväl förordade
rälstullen, olika meningar uttalats så väl inom tullkomitén som vid tulltaxeförslagets
granskning inom embetsverken, vidare yttrar:

»Beträffande först frågan om tull å tackjern tillåter jag mig erinra,
att 1888 års Riksdag beslöt, att å denna artikel jemte barlastjern och
skrot skulle sättas en tull af 80 öre per 100 kilogram; att emellertid
med afseende derå, att den emellan de förenade rikena och Spanien
år 1883 afslutade handelstraktat bland varor, som i Sverige tillförsäkrades
tullfrihet, upptog jemte »bly i tackor» äfven »andra metaller,
oarbetade», underhandlingar inleddes med spanska regeringen i syfte
att från spansk sida erhålla en förklaring, att tackjern icke inbegrepes
under den nämnda rubriken och således bland de artiklar, för hvilka

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

tullfrihet vore genom traktaten utfäst; samt att, då spanska regeringen
icke kunde förmås att lemna ett sådant medgifvande, Kongl. Maj:t dels
den 28 juli samma år fann Riksdagens beslut om tull å tackjern icke
kunna till vidare åtgärd föranleda, dels ock, efter inhemtande af ej
mindre tullkomiténs yttrande än äfven kommerskollegii och generaltullstyrelsens
gemensamma utlåtande, huru vida vid sådant förhållande
skäl kunde förefinnas för genomförande af Riksdagens beslut rörande
tull å, bland annat, barlastjern och skrot, den 5 april 1889 fann hvad
i denna fråga förekommit icke föranleda till annan åtgärd än att
handlingarne i ärendet meddelades Riksdagens bevillningsutskott till
kännedom.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då spanska traktaten,
efter af Spanien gjord uppsägning, den 1 instundande februari
tilländalöper, anser jag mig väl böra hemställa, att Kongl. Maj:ts framställning
till Riksdagen så till vida göres öfverensstämmande med komiténs
förslag, att tull föreslås för artikeln tackjern likasom äfven, till
följd deraf, för barlastjern och skrot; men då jag stöder denna min
hemställan på Riksdagens omförmälda beslut, kan jag icke förorda bifall
till komiténs förslag, oförändradt, enligt hvilket tack- och barlastjern
skulle åsättas en tull af 1 krona samt skrot 80 öre per 100 kilogram,
utan tillstyrker jag i underdånighet, att, i öfverensstämmelse med Riksdagens
åberopade beslut, för samtliga förenämnda artiklar upptages eu
gemensam tullsats till belopp af 80 öre per 100 kilogram.»

Af det anförda, jemfördt med tullkomiténs yttrande att tullsatsen
borde för att kunna medföra det gagn, som dermed åsyftades, åtminstone
vara så hög, att konkurrens jemväl i pris med engelskt gjuttackjern
här i landet i allmänhet möjliggjordes, och att med afseende
derå tullsatsen ej borde bestämmas lägre än 1 krona per 100 kilogram,
framgår åtminstone icke att de skäl, som åberopats till stöd för tackjernets
beläggande med tull, obetingadt vunnit erkännande inom Kongl.
Majrts regering. Berörda skäl lära väl också svårligen kunna anses
hålla stånd gent emot hvad mot tullen invändts. Utskottet tillåter sig
att såsom eu sammanfattning af dessa motskäl här anföra hvad eu af
tullkomiténs ledamöter, f. d. öfverdirektören K. Styffe, i sin vid komiténs
betänkande fogade reservation i detta ämne anfört. Reservanten
yttrar nemligen:

»På sätt komiterade omförmält, är det tackjern, som hit importeras,
uteslutande gjuttackjern, och af allt det tackjern, som här i
landet användes till framställning af gjutgods, är blott eu mindre del

Bih, till Jiilcsd. Prot. 1892. r, Sami. i Afd. 6 Iluft. C

42 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

svenskt, hvilket ensamt, eller i blandning med engelskt, företrädesvis
användes till maskindelar och andra föremål, hvartill ett starkt material
erfordras. Det engelska tackjern, som hit införes, är, hufvudsakligen
till följd af sin stora kiselhalt, visserligen svagare än det kiselfattigare
och äfven i öfrigt, renare svenska, men det är i allmänhet icke blott
mera lättflytande, utan ock mycket lättare att efter gjutningen bearbeta,
samt har vidare mindre benägenhet att vid gjutningen blifvit sprödt,
och skulle derför till de flesta gjuteribehof föredragas framför vanligt
svenskt gjuttackjern, äfven om prisen å båda vore lika. Af så kiselrikt
gjuttackjern som det engelska finnes mig veterligt icke för närvarande
i Sverige någon regelbunden tillverkning, och för att utan alltför stor
kolåtgång kunna framställa ett sådant, erfordras en mycket hög temperatur
hos blästern vid masugnsprocessen, till åstadkommande hvaraf
åter behöfvas högst kostsamma varmapparater. Blott 2 svenska jernverk
äro nu försedda med dylika apparater, och vid så små tillverkningsbelopp,
som våra allra flesta verk ega, kan det alldeles icke löna
sig att, ensamt för tillverkning af gjuttackjern, göra så dyrbara anläggningar.
En tillverkning af gjuttackjern med så hög kiselhalt, som
det engelska har, skulle alltså för närvarande här endast kunna ifrågakomma
vid de nämnda 2:ne jernverken; men då träkol är ett vida
dyrare bränsle än kåks i stenkolsförande länder, måste tillverkningskostnaden
för sådant gjuttackjern, ensamt af denna anledning, här
alltid komma att blifva mycket högre än i England. Erfarenheten
visar ock, att sådant engelskt gjuttackjern, som i Sverige mest användes
(Cleveland n:is 1 och 3), i Stockholm oftast ställer sig mer än 1
krona billigare per 100 kilogram än svenskt gjuttackjern. Innevarande
vinter hafva härstädes prisen per 100 kilogram varit: å svenskt gjuttackjern
omkring 7,2 5 kronor, å Clevelandtackjern n:o 1, 4,7 5 kronor,
och å Clevelandtackjern n:o 3, 4,5 0 kronor, hvadan prisskilnaden per
100 kilogram emellan svenskt gjuttackjern och de nämnda engelska
tackjernssorterna uppgått till ej mindre än 2,50 å 2,75 kronor. Äfven
med den föreslagna tullen af 1 krona per 100 kilogram skulle alltså
svenska tillverkare af gjuttackjern i allmänhet icke kunna ens i Stockholm
i pris täfla med det engelska, samt ännu mindre i rikets södra
och vestra orter, dit det mesta engelska tackjernet införes, och dit
frakten från våra bergslager är betydligt högre.

Att använda ett så rent och dyrbart bränsle som träkol för tillverkning
af gjuttackjern är för öfrigt ett slöseri, och det är för oss
vida fördelaktigare att spara våra mycket begränsade tillgångar å träkol
till sådana fabrikater, som fordra ett rent bränsle och bättre betalas

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 43

på verldsmarknaden. Af alla jernfabrikater är oförädladt tackjern naturligtvis
det billigaste, och med den träkolsmängd, som erfordras till
sådant, i fall det skall tillverkas uteslutande med träkol, kunna framställas
andra mera förädlade jernvaror af flera gånger högre saluvärde,
helst om annat inhemskt eller utländskt bränsle begagnas till de processer,
der ett mindre rent bränsle utan olägenhet kan användas.

Huru vida åter det vid en införselstull å tackjern skall löna sig att
här anlägga kåksmasugnar, för att tillverka gjuttackjern m. m., beror
väsentligen ej blott af denna tulls storlek, utan äfven af de tullsatser,
hvarmed vissa andra jerneffekter, som vid de nya verken skulle kunna
framställas, komma att beläggas, samt huru vida dessa tullsatser eu
längre tid få fortfara, hvilket väl svårligen lärer kunna anläggarne
garanteras. En enda kåksmasugn af nyare konstruktion kan nemligen
tillverka mycket mer gjuttackjern, än Sverige nu importerar, hvarför
en sådan anläggning ej gerna kan grundas uteslutande på tillverkning
af dylikt tackjern. Om emellertid en eller flera kåksmasugnar skulle
komma att anläggas t. ex. vid Oxelösund, hvarifrån ett engelskt bolag,
såsom bekant, några år exporterat temligen stora qvantiteter rik och
billig jernmalm, finge de förutvarande svenska tillverkarne af gjuttackjern
naturligtvis en ny konkurrent, som kanske ensam toge fördelen af
tackjerustullen, och denne konkurrent kunde möjligen blifva ett utländskt
bolag.

En tackjernstull skulle derföre icke kunna gagna den nuvarande
svenska jernhandteringens idkare; men den komme säkerligen att medföra
en tullen ungefär motsvarande prisstegring å sådant gjuttackjern,
som nu hit införes, och derigenom äfven en märkbar prisstegring åtminstone
å allt gröfre gjutgods, samt vore följaktligen till skada icke
blott för våra gjuterier och mekaniska verkstäder, utan äfven för alla
andra, som använda gröfre gjutgods.

Af Sveriges hela tackjernstillverkning, som under åren 1884—88
i medeltal uppgick till omkring 450,000 tons årligen, torde föga mer
än 2 procent användas till gjutgods, och Sveriges import af tackjern
under samma år har icke uppgått till mer än omkring 5 procent af
vår tackjernstillverkning. Den nya afsättning för vårt tackjern, som
man nu afser att vinna genom eu hög tackjernstull, kan således, äfven
om det skulle lyckas att här utestänga allt utländskt tackjern, hvilket
alldeles icke är antagligt, icke blifva annat än jemförelsevis obetydlig.

Någon prisförhöjning å smidestackjern kan en tackjernstull icko
medföra, enär det utländska tackjernot icke med fördel kan af oss såsom
smidestackjern användas, och vi exportera ungefär dubbelt så

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

mycket smidestackjern, som vi importera gjuttackjern. En höjning af
priset å smidestackjern skulle dessutom vara mycket ofördelaktig för
alla jernbruk, som köpa sådant, och kan icke för vår jernhandtering
vara önskvärd i annan händelse, än att priset å allt svenskt jern å
verldsmarknaden samtidigt stegras.»

Instämmande i hvad sålunda anförts emot åsättande af tull å tackjern
— dermed barlastjern och skrot naturligen böra likställas — får
utskottet hemställa,

a) att för tack- och barlastjern samt skrot gällande
tullfrihet måtte bibehållas.

I fråga om jern- och stålgöten samt smältstycken föreslår Kongl.
Maj:t bibehållande af gällande tullsats, 2 kronor per 100 kilogram.

Utskottet hemställer,

b) att hvad sålunda föreslagits måtte af Riksdagen
godkännas.

Vidare skulle, enligt Kong]. Maj:ts förslag, artikeln rälsspik, som
i nu gällande taxa är upptagen i samma rubrik som stångjern och sålunda
drager en tull af 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, flyttas till
rubriken för »skarfbultar med muttrar för jernvägsskenor» m. fl. artiklar,
hvilka enligt förslaget skulle, likasom för närvarande, draga en tull af 6
kronor per 100 kilogram. Tullkomitén har nemligen ansett rälsspik vara
närmast jemförliga med den i sistnämnda rubrik upptagna artikeln naglar.

Utskottet, som, i betraktande af den jemförelsevis ringa kostnad,
som tillverkning af rälsspik kräfver, och denna artikels betydelse för
landets jernvägar, icke funnit det af komitén åberopade skäl för den
föreslagna tullförhöjningen tillfyllestgörande, får hemställa,

c) att artikeln rälsspik måtte afföras ur rubriken
377 i Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa och i stället
intagas i samma rubrik som »andra valsade eller
smidda stänger».

Under rubrikerna 380 och 381 föreslår Kongl. Maj:t, i fråga om
valsade eller smidda plåtar: slipade, polerade, målade, fernissade, lackerade,
emaljerade, äfvensom med tenn, zink eller annan oädel metall Öfverdragna,
att desamma skola, då de ega en tjocklek af 1 m. m. och der -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 45

öfver, draga en tull af 6 kronor per 100 kilogram samt, då de äro af
mindre tjocklek, åtnjuta tullfrihet.

Utskottet hemställer,

d) att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte
af Riksdagen bifallas. ,

Rör och rördelar af jern, likasom af hvarje annat ämne, hänföras
för närvarande i tullbehandlingsafseende till Maskiner, Redskap och
Verktyg och åtnjuta sålunda tullfrihet. Enligt Kongl. Maj:ts, med tullkomiténs
i detta hänseende öfverensstämmande förslag skulle för rör
och rördelar af jern gälla olika bestämmelser, allt efter som dessa
artiklar vore gjutna eller af smidbart jern. I afseende å de förra innehåller
Kongl. Maj:ts förslag i rubrikerna 382 och 383 följande bestämmelser: »Jern

och Stål:
rör och rördelar:
gjutna:

af mer än 15 cm. inre diameter ...................................... fria.

af 15 cm. inre diameter eller derunder ... 100 kg. 1 kr. 50 öre.»

Tullkomitén anför angående gjutna jernrör följande:

»Gjutna rör af gröfre dimensioner kunna icke antagas komma att
här i landet tillverkas. Tillrustningarne för upptagande af en sådan
industri äro nemligen mycket dyrbara, och den inhemska konsumtionen
af dessa rör i hög grad vexlande. Komitén har vid sådant förhållande
ansett sig höra hemställa om fortfarande tullfrihet för rör åt mer än
15 centimeters inre diameter.

Gjutna rör af mindre diameter torde deremot kunna blifva föremål
för inhemsk tillverkning. Komitén häri'' derför ansett sig böra föreslå
åsättande af en tull å sådana rör; och torde med hänsyn till den
större kostnad, en dylik tillverkning kräfver, samt den konkurrens med
utlandet, som alltid kan emotses, tullsatsen böra bestämmas något
högre än för tackjern eller till 1 krona 50 öre per 100 kilogram.»

Vid det kända förhållande, att såsom material till de gjutna rören
erfordras det lättflytande engelska tackjernet, anser utskottet anledning
saknas till det antagande, att gjutna jernrör af vissa mindre dimensioner
skulle under nuvarande omständigheter kunna blifva föremål för inhemsk
tillverkning; och då sålunda den föreslagna tullen skulle komma att
ega endast statsfinausiel betydelse och tillika, såsom uppgående till icke

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

mindre än omkring 16 procent af varuvärdet, skulle i väsentlig mån
höja varans pris och derigenom i synnerhet känbart stegra kommuners
och enskildes utgifter för gas- och vattenledningar, dervid dylika rör
mest finna användning, synes det utskottet, att hvarje, om ock endast
skenbart, skäl för varans beläggande med tull saknas.

Då utskottet sålunda anser, att jemväl gjutna rör och rördelar
af de dimensioner, som i rubriken 383 afses, böra fortfarande vara
tullfria, får utskottet hemställa,

e) att i taxan måtte, i stället för rubrikerna 382
och 383 i Kongl. Maj:ts förslag, upptagas en så lydande
rubrik:

''i jern och Stål:
rör och rördelar:

gjutna ....................................................... fria.»

Beträffande arbeten af jern- och ståltråd upptager Kongl. Maj:ts
förslag, näst efter rubriken 386, bland annat följande bestämmelse:

»linor, stängselduk och annan duk; beläggas med dubbla tullbeloppet
å tråden, hvaraf de äro förfärdigade.»

Härvid har utskottet intet annat att erinra, än att den icke särskildt
specificerade artikeln stängsellinor, hvilken för närvarande förtullas såsom
»andra, ej specificerade jern- och stålvaror, andra slag» och sålunda,
enligt Kongl. Maj:ts förslag, hädanefter skulle draga en tull af 20 öre
per kilogram, synes icke skäligen böra beläggas med högre införselafgift
än andra linor. Det jemförelsevis obetydliga arbete, som nedlägges
å stängsellinor, måste nemligen anses fullt tillräckligt skyddadt
genom en tullsats, dubbelt så hög som den & tråden, hvaraf sådana
linor förfärdigas.

Utskottet hemställer derför,

f) att ifrågavarande af Kongl. Maj:t föreslagna
stadgande rörande tullbehandlingen af linor, stängselduk
och annan duk af jern- och ståltråd måtte godkännas,
allenast med den ändring, att näst efter ordet »linor»
tilläggas orden »stängsellinor deri inbegripna».

Gällande taxa stadgar rörande kedjor och kettingar af jern och stål
följande:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

»Jern och Stål;

kedjor och kettingar, hvari länkjernet
har eu diameter af:

25 mm. och deröfver ........................ 100 kg. 3 kr. 50 öre

från och med 6 mm. till 25 mm. ... 100 kg. 7 kr.

under 6 mm..................................... 100 kg. 10 kr.»

Häri föreslår Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad tull komitén

förordat, den ändring, att högsta tullsatsen, 10 kronor per 100
kilogram, måtte bestämmas att gälla äfven för sådana kedjor och kettingar,
hvari länkjernet har en diameter af 6 till 10 mm.

Då nu gällande bestämmelser angående kedjor och kettingar tillkommit
så nyligen som år 1888 och något giltigt skäl att redan nu,
i ändamål af tullförhöjning, vidtaga ändring i dessa bestämmelser icke
visats, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag
i detta afseende utan hemställer,

g) att nu gällande tulltaxas bestämmelser angående
kedjor och kettingar af jern och stål måtte
bibehållas oförändrade.

I fråga om det gröfre gjutgodset af jern upptager Kongl. Majrts
förslag under rubrikerna 396—399 följande bestämmelser:

»Jern och Stål:

gjutna balkar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter 1 kg. 2 öre.
spisar, ugnar, kaminer, kolonner, lyktstolpar,
staket, grafvårdar samt gjutna, icke med emalj
eller annan ytbetäckning försedda grytor, pannor,
mortlar, krubbor och afloppstrattar ......... 1 kg. 4 öre.

bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, portoch
dörrfyllningar, lyktarmar,''press- och strykjern
samt gjutna, med emalj eller annan ytbetäckning
försedda grytor, pannor, mortlar,

krubbor och afloppstrattar ................................... 1 kg'' 10 öre.

kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ, blomsterställningar,
trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar,
fruktskalnings- och andra dylika för
hushållsbehof afsedda maskiner......................... 1 kg. 20 öre.»

Med hänvisning till hvad tullkomitén anfört rörande behofvet af
ökadt tullskydd för ifrågavarande artiklar, hemställer utskottet,

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 9.

h) att Kongl. Maj:ts förslag i denna del måtte
af Riksdagen godkännas.

Kassaskåp, kassakistor och sängar af jern, draga för närvarande
en tull af 10 procent af värdet. Häri föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet
med tullkomiténs hemställan, den ändring, att artikeln sängar måtte
nr rubriken utgå och sålunda komma att förtullas såsom andra ej
specificerade jernvaror, samt att tullsatsen för kassaskåp och kassakistor
måtte höjas till 15 procent af värdet.

Då tillverkning af kassaskåp och kassakistor redan genom dessa
artiklars tyngd och deraf föranledda svårigheter i afseende å transporten
åtnjuter skydd och dessutom någon afsevärd införsel icke eger rum,
kan utskottet ej finna anledning till tullförhöjning för nämnda artiklar.
Icke'' heller kan utskottet dela tullkomiténs uttalade åsigt derom, att
artikeln sängar skulle kunna utan olägenhet, i likhet med andra ej
specificerade jernvaror, förtullas efter vigt. Uppenbart är nemligen,
att, då en ansenlig del af de sängar, som införas, äro lackerade och
äfven delvis försedda med förgyllning, en vigttull skulle, i synnerhet
med de förhöjda tullsatser, som Kongl. Maj:t nu föreslagit, ganska
hårdt drabba ifrågavarande artikel. Utskottet tillåter sig äfven att
härvid erinra om, huru som redan bevillningsutskottet vid 1862—1863
års riksdag anmärkte, att artikeln sängar icke gerna kunde, i anseende
till sin tunga beskaffenhet, hänföras till »Manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt», enär, enligt utskottets åsigt, tullafgiften
då komme att uppgå till ett i förhållande till värdet alltför
högt belopp, samt hurusom nämnda Riksdag också, i enlighet med
utskottets hemställan, bestämde värdetull för ifrågavarande artikel,
hvilket förtullningssätt allt sedan bibehållits. Enligt utskottets åsigt
bör icke heller nu någon ändring i detta afseende ske; och något skäl
till förhöjning af den nu gällande tullsatsen har utskottet icke kunnat
finna. Af statistiska skäl torde emellertid artikeln sängar böra icke,
såsom för närvarande, sammanföras med kassaskåp och kassakistor,
utan upptagas under särskild rubrik.

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

i) att tullsatsen för Kassaskåp och Kassakistor
måtte bibehållas vid 10 procent af värdet;

k) att näst efter rubriken för kassaskåp och
kassakistor måtte i taxan införas eu så lydande rubrik:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 49

■»Jern och Stål:

Sängar.....:.i................................... 100 kr. 10 kr.

Under rubrikerna 402 och 403 har Kongl. Maj:t, i enlighet med
hvad tullkomitén hemstält, föreslagit för eggvapen af jern och stål särskilda
bestämmelser så lydande:

»Jern och Stål:

floretter, sablar, värjor, bajonetter, huggare och
dylika vapen; äfvensom delar deraf:

förgylda eller försilfrade.................................. 1 kg. 2 kr.

andra slag.............................................................. 1 kg. 1 kr.»

I afseende å dessa bestämmelser anföra embetsverken följande:

»För floretter, sablar m. fl. eggvapen har komitén ansett de vid
ej specificerade jern- och stålvaror föreslagna tullsatser icke bereda
tillräckligt skydd och har i anledning deraf för dem uppfört särskilda
rubriker med högre tullsatser än de nyssnämnda.

Embetsverken kunna för sin del icke biträda detta komiténs förslag.
Hufvudsakligaste införseln af dylika vapen torde omfatta floretter;
och för dessa, som till stor del äro afsedda för skolornas behof, lärer
en högre tull, än som för ej specificerade jern- och stålvaror föreslagits,
icke skäligen böra ifrågakomma. Embetsverken anse sig fördenskull
böra hemställa, att rubrikerna 401 och 402 i komiterades förslag till
taxa måtte utgå.»

Utskottet, som delar embetsverkens åsigt i förevarande fråga,
hemställer derför,

l) att några särskilda bestämmelser rörande vapen
af ifrågavarande slag icke måtte i taxan inflyta.

Den i Kongl. Majfis förslag vid slutet af afdelningen Jern och
Stål förekommande anm. 2 rörande beräkningen af eu skrufs diameter
har utskottet ansett med mera skäl böra i stället upptagas på de
ställen inom förevarande afdelning, der artikeln Skrufvar förekommer;
hemställande utskottet alltså,

m) att ifrågavarande anmärkning måtte på förstnämnda
ställe utgå och i stället införas efter hvardera
af de rubriker, som i Kongl. Maj:ts förslag äro
betecknade med nummer 377 och 395.

Bill. till Riksd. Vrot. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 Käft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Metaller

(Koppar).

63:o.

Under afdelningen D) Koppar m. m. innehåller Kongl. Maj:ts förslag,
i öfverensstämmelse med hvad tullkomitén förordat, bland annat
följande bestämmelser:

»Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare be -

arbetning; äfvensom bult och spik ... 1 kg. 5 öre.

rör och rördelar ....................................... 1 kg. 10 öre.

tråd:

förgyld eller försilfrad ........................ 1 kg. 2 kr. 50 öre.

öfverspunnen uteslutande med silke,
annat textilämne eller papper; tullbehandlas
såsom Karkasser.
öfverdragen på annat sätt; äfvensom

elektriska ledningskablar ................ 100 kr. 10 kr.

andra slag............................................ 1 kg. 10 öre.»

Uti sin i början af detta betänkande omförmälda motion anför
herr Z. Larsson, bland annat, att den af tullkomitén föreslagna tullen
å bearbetad koppar ej kunde skäligen antagas tillräckligt stor att uppmuntra
svenska fackmän och kapitalister att riskera tid och penningar
i dyrbara verks anläggande; att den således förfelade det åsyftade målet
af skyddstull för svensk kopparindustri; samt att tullen, derest den
skulle vara af någon verklig nytta för den inhemska industrien, således
måste höjas; och har motionären i sådant afseende föreslagit följande
tullsatser:

»kopparplåt under 10 mm. tjocklek 10 öre pr kilogr.
d:o 10 mm. tjocklek och deröfver 15 „ „ „

kopparrör, lödda ...................................... 12 „ „ „

d:o solidt dragna....................... 15 „ „ ,,

koppartråd, öfverdragen på annat sätt 15 „ „ „

d:o andra slag utan betäckning 15 „ „ „ »

Ur bilagan I till tullkomiténs betänkande tillåter sig utskottet,

Bevillningsutskottets Betänkande Ar:o 9.

med anledning af förenämnda motion, att anföra följande siffror rörande
tillverkning af bearbetad koppar samt in- och utförsel af kopparplåt
under nedanstående år:

År	tillverkning	införsel	utförsel.
1865	220,039 kg.	66,992 kg.	24,569 kg.
1870	273,021 „	160,976 „	11,987 „
1875	220,950 „	387,754 „	9,309 „
1880	274,954 „	253,983 „	9,777 „
1885	351,855 „	457,902 „	17,235 „

Enligt kommerskollegii numera tillgängliga berättelser för år
1890 utgjorde motsvarande tillverknings- samt in- och utförselqvantiteter
sistnämnda år resp. 362,510 kg., 572,276 kg. och 23,453 kg.

Häraf framgår, att bearbetningen inom landet af koppar under de
sista 25 åren gått något framåt, om än ökningen i tillverkning icke står
i förhållande till ökningen af importen. Att denna senare tillväxt i så
anmärkningsvärd grad, beror dock otvifvelaktigt hufvudsakligen på det
starka prisfallet å koppar under de senare årtiondena. Värdet af denna
metall har nemligen sedan år 1865 sjunkit med ungefär 50 procent.

Beträffande rör- och rördelar kan af den officiela statistiken någon
upplysning icke vinnas om in- och utförselns storlek, enär dessa artiklar
tullbehandlas såsom Maskiner, Redskap och Verktyg. Det är dock
ett kändt faktum, att under de sista tre årtiondena förbrukningen af
kopparrör inom landet högst betydligt tilltagit. Införseln torde sålunda
och då någon större tillverkning af denna artikel ej eger rum inom
landet vara icke obetydlig.

Hvad nu bland de nämnda artiklarne plåt samt rör- och rördelar
angår, kan utskottet icke förorda deras beläggande med tull. En sådan
åtgärd skulle, enligt utskottets åsigt, i fråga om plåt och rör af koppar
blifva utan afsevärd betydelse för den svenska kopparindustrien. Kopparplåten
finner nemligen hufvudsakligen användning till förhydning af
fartyg men enligt 8 § tulltaxeunderrättelserna medgifves tullrestitution
för materialier och skeppsförnödenheter, hvilka användas vid nybyggnad.
förbyggnad och reparation af såväl svenska som utländska fartyg
af mer än 40 tons afgiftspligtig drägtighet; och beträffande rör af koppar
vågar utskottet draga i tvifvelsmål, huruvida någon afsevärd tillverkning
af de solidt dragna, skulle, ens med den af motionären föreslagna
tullsats, kunna inom landet framkallas. Men tullen skulle icke blott drabba
plåt och rör af koppar utan äfven dylika artiklar af kopparlegeringar,

52 Bevillningsutskotfets Betänkande N:o 9.

således bland annat messing; och med hänsyn härtill vågar utskottet
påstå, att tullens åsättande skulle för landets näringslif verka högst
skadligt. Man besinne blott, i hvilken utsträckning plåt och rör af
messing förbrukas vid tillverkning af lokomotiver och en mängd andra
maskiner; och man skall lätteligen inse, att de mekaniska verkstäderna
skulle blifva i hög grad lidande genom en tull å dessa artiklar. Varans
pris skulle nemligen ganska sannolikt höjas med tullens hela belopp,
hvilken prisförhöjning otvifvelaktigt skulle inverka i hög grad hämmande
å exporten af maskiner och äfven skulle försvåra konkurrensen
i sistnämnda artikel med Norge, der tullfrihet eger rum för både plåt
och rör af såväl koppar som messing. Slutligen må ock erinras, att
tillverkning af plåt och rör af messing i någon afsevärd myckenhet
numera eger rum inom landet endast vid ett verk; och att till förmån
för detta enda verk pålägga en så vigtig och omfattande industri som
maskintillverkningen en särskild beskattning borde redan i och för sig
väcka synnerliga betänkligheter men torde, ifall utskottets hemställan
om fortfarande tullfrihet för maskiner vinner Riksdagens godkännande,
icke billigtvis vidare kunna ifrågasättas. Då utskottet sålunda anser,
att så väl plåt som rör- och rördelar af den metall, hvarom nu är fråga,
böra förblifva tullfria, lära samtliga dessa artiklar kunna upptagas under
en och samma rubrik; börande naturligen, på sätt ock Kongl.
Maj:t föreslagit, de föga betydande artiklarne bult och spik med plåten
likställas.

Beträffande derefter träd af koppar anser utskottet, lika med tullkomitén,
att nu gällande tull, 10 öre per kilogram, för dylik tråd, saknande
öfverdrag, hvilken tullsats bibehållits oförändrad i Kongl. Maj:ts
förslag, är tillfredsställande, och att densamma sålunda icke bör, på
sätt motionären föreslagit, höjas. Koppartråd, öfverdragen med papper,
lärer, enligt hvad utskottet inhemtat, icke kunna erhållas af tillfredsställande
beskaffenhet inom landet; och torde denna artikel vid så*dant
förhållande böra utgå ur stadgandet näst under rubriken 410. Dessutom
anser utskottet det vara lämpligt, att i stället för detta stadgande
upptages en sjelfständig rubrik med samma tullsats som för Karkasser.
Vidkommande slutligen de i rubriken 411 upptagna artiklar,
koppartråd öfverdragen på annat sätt, äfvensom elektriska ledningskablar,
kan utskottet icke förorda bifall till förslaget om dessa artiklars
beläggande med tull. Ty, oafsedt att utskottet här ofvan hemstält om
fortfarande tullfrihet för så väl fysiska instrumenter som maskiner, redskap
och verktyg, talar emot en sådan tulls åsättande ifrågavarande
artiklars stora betydelse för telegraf, telefon, elektrisk belysning och

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

elektrisk kraftöfverföring äfvensom den omständighet, att någon afsevärd
inhemsk tillverkning af åtminstone elektriska ledniugskablar icke kan
emotses, enär dels förbrukningen inom landet är alltför obetydlig för
att kunna uppehålla en sådan industri och dels åtskilliga för tillverkningen
erforderliga materialier icke kunna här i landet erhållas eller
åtminstone icke fås så billigt som i utlandet. Tullen skulle alltså
endast blifva en finanstull och äfven såsom sådan af föga värde, då
en betydande del af de hit hänförliga artiklar inkomma för statsverkets
räkning.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet
derföre:

a) att, Riksdagen ville, med afslag å herr Larssons
motion, för så vidt den afser plåt och rör af ifrågavarande
metall, besluta den ändring i hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, att i taxan skall, i stället för rubrikerna
408 och 409, införas en så lydande rubrik:

»Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom
messing, brons, nysilfver, britanniametall
m. fl.:

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare bearbetning,
äfvensom bult och spik

samt rör och rördelar......................... fria»

b) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Larssons
motion i hvad den afser tråd af ifrågavarande
metall, besluta, att i taxan skola, i stället för hvad
Kongl. Maj;t i ämnet föreslagit, införas följande förändrade
bestämmelser:

»Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:
tråd:

förgyld eller för silfrad

.................. 1 kg. 2 kr. 50 öre.

Metaller

(Tenn).

Metaller

(Zink).

54 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 0.

))Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:
tråd:

öfverspunnen uteslutande
med silke
eller annat

textilämne......................	..... 1 kg.	1 kr.
öfverdragen på au-
nät sätt; äfven-
som elektriska
ledningskablar...............		fria
andra slag .......................	1 kg. 10	öre.»

64:o.

Under afdelningen H) Tenn föreslår Kong!. Maj:t, bland annat, att
å de nu tullfria artiklarne rör och rördelar måtte sättas en tull af 5 öre
per kilogram.

Af liknande skäl, som i fråga om blyrör anförts, anser sig dock
utskottet böra hemställa,

att gällande tullfrihet för ifrågavarande artiklar
måtte bibehållas.

65:o.

Under afdelningen I) Zink upptager Kong!. Maj:ts förslag i rubriken
429 en tullsats af 5 öre per kilogram för de nu tullfria artiklarne
rör och rördelar.

Utskottet anser emellertid, att rör af denna metall böra, då de
icke kunna antagas blifva föremål för inhemsk tillverkning, lika väl
som de af bly och tenn åtnjuta tullfrihet, och att de för sådant ändamål
lämpligen kunna sammanföras med de tullfria artiklarne under rubriken
428, samt hemställer i öfverensstämmelse härmed,

att i taxan måtte, i stället för rubrikerna 428
och 429 i Kongl. Majrts förslag, upptagas en så
lydande rubrik:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

»Zink:
arbetad:

plåt, spik och tråd

äfvensom rör och rördelar .................... fria.»

66:o.

Den i Kong!. Maj:ts förslag till tulltaxa under gruppen Metaller
intagna anm. 2 angående tullbehandling af pläterade metallarbeten anser
utskottet kunna utgå. Sådana arbeten förekomma numera endast
undantagsvis; och derest de någon gång inkomma, lärer, äfven utan
uttrycklig föreskrift om sättet för deras tullbehandling, någon tvekan
i sådant afseende icke ifrågakomma; hemställande alltså utskottet,

att ifrågavarande anmärkning måtte utgå.

67:o.

Sedan tullen å mjöl af spanmål blifvit nedsatt till 2 kronor 50 W01-

öre per 100 kilogram, hemställer utskottet,

att jemväl tullsatsen för Mjöl af arrowrot och
andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål
eller hänföras till medicinalier, bestämmes till 2
kronor 50 öre per 100 kilogram.

68:o.

I hänvisningen rörande tullbehandlingen af Murklor anser ut- Murklor.
skottet, att för tydlighetens skull en mindre redaktionsförändring bör
ega rum, och hemställer

att ifrågavarande hänvisning måtte erhålla följande
lydelse:

y>Murklor; se svampar, ätbara.»

69:o.

För Muskott och Muskottblomma har Kong!. Maj:t icke ifrågasatt Musicott m. m.
någon ändring i gällande tullsats, 1 krona 20 öre per kilogram. Men
då dessa artiklar hafva ungefärligen samma värde som kardemummor,

>56 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

med hvilken artikel de jemväl för närvarande äro i afseende å tullsats
likstälda, hemställer utskottet,

att tullsatsen för ifrågavarande artiklar måtte
höjas till 2 kronor per kilogram.

70:o.

Målningar Af anförda skäl hade tullkomitén hemstält, att tullfrihet måtte

medgifvas icke allenast, såsom för närvarande, för oinfattade Målningar
och Ritningar utan äfven för infattade. I enlighet med denna hemställan
har också rubriken för nämnda artiklar blifvit i Kongl. Maj:ts
förslag till tulltaxa affattad.

Utskottet fruktar dock, att ett sådant medgifvande skulle kunna
föranleda missbruk i sådant afseende, att målningar eller ritningar af
föga eller intet värde infattades i jemförelsevis dyrbara ramar i ändamål
att få dessä senare införda tullfritt; och anser utskottet förty försigtigheten
bjuda, att någon ändring i hvad nu gällande taxa i förevarande
hänseende stadgar icke vidtages, samt hemställer derför,

att, i stället för ifrågavarande rubrik, måtte i
taxan bibehållas de i ämnet nu gällande bestämmelser,
så lydande,

■»Målningar och Ritningar oinfattade ............ fria

infattade; se Tafvelramar.»

71:o.

Mössskärmar. För Möss-sJcärmar upptager Kongl. Maj:ts förslag en tullsats af

1 krona 20 öre per kilogram. Då emellertid denna tullsats skulle fölen
stor del möss-skärmar uppgå ända till 100 procent af varuvärdet,
anser sig utskottet böra hemställa,

att den för Möss-skärmar, alla slag, pappersomslagets
vigt inberäknad, nu gällande tullsats, 60 öre
per kilogram, måtte bibehållas oförändrad.

72:o.

Nattsäckar Under rubriken 454 upptager förslaget en tullsats af 1 krona

20 öre per kilogram för Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral.

Bevillningsutskottets Betänkande No 9. 57

Utskottet hemställer,

att den för ifrågavarande artiklar sålunda föreslagna
tullsats måtte af Riksdagen godkännas.

73:o.

För den tullförhöjning från 40 till 50 öre per kilogram, som i
fråga om artikeln Nålar föreslagits, anser utskottet skäl icke förefinnas.
Af synålar lärer nemligen icke någon inhemsk tillverkning kunna förutsättas
komma till stånd, då några få fabriker i Tyskland och England
tillverka nästan hela den myckenhet af denna artikel, som afsättes
på den europeiska marknaden; och hvad den inhemska tillverkningen
af hår- och knappnålar beträffar, har det icke blifvit visadt, att densamma
är i behof af högre tullskydd än det nuvarande.

Utskottet hemställer vid sådant förhållande,

att för den under rubriken 459 i Kongl. Maj:ts
förslag till tulltaxa upptagna artikeln Nålar, af annat
ämne än guld eller silfver och ej hänförliga till Bijouterivaror
nu gällande tullsats, 40 öre per kilogram, måtte
bibehållas.

74:o.

För Papp-, Pappers- och Pappersmassearbeten, ej specificerade, hur
Kongl. Maj:t i enlighet med tullkomiténs hemställan, föreslagit tullförhöjning
från 35 öre till 50 öre för de olackerade och från 60 öre
till 2 kronor för de lackerade, allt per kilogram.

Jemte det att, såsom äfven embetsverken erinrat, en tull af 2
kronor för de lackerade arbetena icke står i skäligt förhållande till en
tull af 50 öre för de olackerade, har utskottet icke kunnat undgå att
anmärka, det någon tullförhöjning öfver hufvud icke kan anses erforderlig
för ifrågavarande artiklar. Redan de nu gällande tullsatserna
belöpa sig, efter de medelvärdeu, kommerskollegium beräknat för hithörande
artiklar, till 12 procent af varuvärdet; och att det skydd dessa
tullsatser innebära, är fullt tillräckligt, anser utskottet vara ådagalagdt
af det kända förhållande, att åtminstone en svensk fabrik under flera
år med fördel drifvit tillverkning af sådana artiklar, hvarom nu är fråga.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa:

Bih. Ull Riksd. Prot. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 lläft.

KåU-1.

Papp-, Pappers-
och Pap
persmasscarbe
ten, ej specificerade.

Par af fin.

58 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

a) att. tullsatsen under rubriken 478 i Kongl.
Maj:ts förslag till tulltaxa måtte bibehållas vid gällande
belopp, 35 öre per kilogram;

b) att tullsatsen under rubriken 479 i Kongl.
Maj:ts förslag måtte likaledes bibehållas vid gällande
belopp, 60 öre per kilogram.

75:o.

Beträffande Paraffin upptager, under rubrikerna 486 och 487,
föreliggande tulltaxeförslag, lika med nu gällande taxa, den oraffinerade
såsom tullfri men den raffinerade såsom tullpligtig. I afseende å den
senare stadgar nu gällande taxa, att den skall förtullas såsom kemiskttekniska
preparater, ej specificerade, d. v. s. draga tull med 5 procent
af värdet. Förslaget åter upptager för denna artikel en tullsats af 5
öre per kilogram, hvilket, enligt de tullkomitén meddelade upplysningar,
skulle ungefär motsvara 5 procent af värdet.

Till utskottets kännedom har kommit, att tullmyndigheterna, på
grund af sakkunnig persons utlåtande, under senaste tiden börjat att
till raffinerad paraffin hänföra icke blott den hvita, till konsistensen
fasta paraffin, som användes dels å apoteken och dels vid ljustillverkningen
utan äfven den mindre rena paraffin, af mörkare färg och mindre
fast konsistens, hvilken eger icke obetydlig användning inom tändsticksfabrikationen.
Det synes dock utskottet billigt, att sistnämnda
industri, hvilken hufvudsakligen på den utländska marknaden afsätter
sin tillverkning, befrias från den beskattning, hvaraf den sålunda nu
drabbats, helst Riksdagen, enligt hvad förhandlingarne vid 1879 års
riksdag utvisa, icke afsett, att den paraffin, som användes såsom beredniugsämne
inom tändsticksfabrikationen, skulle draga tull; och då, såvidt
utskottet kunnat inhemta, raffinering af paraffin icke bedrifves inom
landet och tullen sålunda eger uteslutande statsfinansiel betydelse samt
densamma^ icke tillför statskassan någon mera afsevärd inkomst, har
utskottet i angifna syfte funnit sig böra hemställa,

att i taxan måtte, i stället för rubrikerna 486
och 487 i Kongl. Maj:ts förslag, införas en så lydande
rubrik:

»Par af fin, oraffinerad och raffinerad.............. fri».

Bevillningsutskottets Betänlcande N:o 9.

76:o.

För Paraplyer och Parasoller, andra slag, upptager förslaget en
tullsats af 50 öre per stycke i stället för den nu gällande, 25 öre;
hvarjemte föreslås viss förhöjning i den för delar af paraplyer och
parasoller: ställningar m. m. samt öfvertyg nu utgående tull äfvensom
i tullen å fodral af tyg, lösa.

Då, enligt inhemtade uppgifter, redan nu gällande tull å paraplyer
och parasoller, andra slag, i fråga om bomullsparaplyer belöper
sig till mer än 20 procent af varuvärdet, anser utskottet någon förhöjning
i denna tull icke böra ega rum; och lärer, derest denna utskottets
åsigt af Riksdagen biträdes, icke heller den af Kongl. Maj:t föreslagna
tullförhöjningen för vissa delar af eller fodral till paraplyer och
parasoller böra ifrågakomma* Utskottet hemställer derför:

fhO ''.iOlt i" * »1 ''".H* it-V'' I; -j ,''Uii <;;■?» \ ‘ U V''

a) att den för Paraplyer och Parasoller, andra
slag, nu gällande tullsats, 25 öre per kilogram, måtte
bibehållas oförändrad;

b) att tullsatsen för delar af Paraplyer och Parasoller:
ställningar, sammansatta, äfvensom käppar, synbarligen
af sedda till paraplyer och parasoller, bestämmes
till 35 öre per kilogram;

c) att tilläggstullen för delar af Paraplyer och
Parasoller: öfvertyg, tillskurna eller sydda bibehålies vid
nu gällande belopp, 20 procent åt väfnadens tull;
samt

d) att tilläggstullen för paraply- och parasollfodral
af tyg, lösa, likaledes bibehålies vid 20 procent
af väfnadens tull.

77:o.

För artikeln Patroner upptager Kongl. Maj:ts förslag förhöjda
tullsatser, under rubriken 492 för patroner, »laddade med krut eller
annat sprängämne», 25 öre och under rubriken 493 för »oladdade eller
endast försedda med tändsats», 50 öre, allt per kilogram.

Paraplyer och
ParatolUr.

Patroner.

Plymer.

60 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Sedan utskottet här ofvan förordat bibehållande af nu gällande
tull å krut, 12 öre per kilogram, får utskottet i afseende å nu förevarande
artikel hemställa:

a) att tullsatsen under rubriken 492 bibehålies
vid nu gällande belopp, 12 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen under rubriken 493 likaledes
bibehålies vid gällande belopp, 35 öre per kilogram.

78:o.

För Plymer upptager förslaget under rubriken 506 en tullsats af
15 kronor per kilogram.

Eu stor del af de hit hänförliga artiklar utgöres af strutsfjäder.
Tillverkning af detta slags plymer eger numera rum äfven här i landet,
d. v. s. fjädrarne införas i oarbetadt skick och underkastas här spritning,
tvättning, blekning och färgning. Vid dessa operationer minskas
emellertid fjäderns vigt högst betydligt. Denna omständighet åter nödvändiggör
åsättande af en högre tull å den bearbetade än å den oarbetade
varan, för så vidt den inhemske fabrikanten skall blifva likstäld
med den utländske. Med afseende härå och då vid bearbetningen omkring
hälften af vigten går förlorad, får utskottet, som anser att någon
oloflig införsel af ifrågavarande artikel icke är att befara, hemställa,

att i taxan måtte, i stället för rubriken 506 i
Kongl. Maj:ts förslag jemte tillhörande anmärkning,
upptagas följande bestämmelser:

x> Plymer:

oarbetade........................................... 1 kg. 15 kr.

arbetade ........................................... 1 kg. 30 kr.

Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar, papper och dylikt
omslag».

79:o.

För Portföljer, andra slag än af hel- och halfsiden, föreslår Kongl.
Maj:t en tull af 1 kr. 20 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

att hvad sålunda föreslagits måtte af Riksdagen
godkännas.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9,

80:o.

Under rubriken 515 föreslår Kongl. Maj:t, att å dragremmar, afläder,
hopsydda, hopnitade eller på annat sätt hopfästade, äfvensom andra,
ej specificerade, måtte sättas en tull af 10 procent af värdet.

Enär utskottet, på sätt här ofvau inhemtas, funnit sig böra förorda
tullfrihet för maskiner, får utskottet jemväl hemställa,

- .-.i : {i i ;?''• ’2; **•

att för den under ifrågavarande rubrik upptagna
artikel måtte stadgas tullfrihet.

8l:o.

Tullsatsen för Russin, hvilken för närvarande är bestämd till 14
öre per kilogram, har i Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa upptagits till
25 öre.

Tullkomitén, som för ifrågavarande artikel föreslog en tull af 15
öre per kilogram, anförde till stöd härför följande:

»Russin. Gällande tullsats, 14 öre per kilogram, har, med afseende
å den stora utsträckning, i hvilken denna artikel förbrukas af
den stora allmänheten, ansetts icke böra undergå någon vidare höjning
än en afrundning till 15 öre.»

Utskottet, som i detta hänseende delar tullkomiténs uppfattning,
vill, med erinran att nu gällande tullsats motsvarar nära 30 procent
af varans värde, hemställa,

att tullsatsen för ifrågavarande artikel måtte
bestämmas till 15 öre per kilogram.

82:o.

Under förutsättning att utskottets här ofvan vid gruppen »Metaller»
gjorda hemställan beträffande eggvapen af jern och stål vinner
Riksdagens godkännande, hemställer utskottet jemväl,

att hänvisningen rörande Sablar måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

»Sablar; hänföras under Metaller: Jern och Stål.»

Remmar.

Rutten.

Sablar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o !) .

Sadelmakare arbeten.

Saffran.

Salmiak.

Salpetersyra.

83:o.

Under rubriken 525, Sadelmakarearbeten, föreslår Kongl. Maj:t tullsatsens
bestämmande till 1 krona 20 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

-■»‘■•t ''llir. •!:..»« 1"; i Iji t t\ ?.''/*''• > '' ''i r v. :*, « J . _ j,

att Kong]. Maj:ts förslag i denna del måtte af
Riksdagen bifallas.

84:o.

I fråga om Saffran föreslår Kongl. Maj:t bibehållande af nu gällande
tull, 5 kronor per kilogram.

Då värdet af denna vara utgör ungefär 60 kronor per kilogram,
anser sig utskottet böra hemställa,

att tullsatsen för ifrågavarande artikel höjes till
6 kronor per kilogram.

-‘It: o a: u;d »uor^oibi t e.io i ! -os -föiJ''. ,

85:o.

För ^eu händelse Riksdagen bifaller den af utskottet här ofvan
föreslagna ändring i fråga om benämningen af den vara, som finnes
upptagen under rubriken 11 i Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa, får utskottet
hemställa,

_ att hänvisningen rörande Salmiak efter rubriken
526 i Kongl. Maj:ts förslag ändras till följande lydelse:

»Salmiak; se Ammonik: klorammonium».

86:o.

,^^5, ^en nu fuhfria artikeln Salpetersyra eller Skedvatten föreslår
**ongl. Maj.t, under rubriken 527, i enlighet med tullkomiténs hemställan,
en tull af 2 öre per kilogram brutto.

Hufvudsakligaste användningen bär salpetersyra vid sprängämnestillverkningen.
Men, såsom äfven tullkomitén anmärkt, tillverka sprängämnesfabrikerna
sj elfva den salpetersyra, de förbruka. Vid sådant förhållande
och då dessutom införseln af ifrågavarande artikel under de

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 6B

senare åren .ganska ansenligt minskats (från 96,337 kilogram år 1886
till 29,738 kilogram år 1890), lärer skäl icke förefinnas att tullbelägga
densamma, i synnerhet om, på sätt utskottet här nedan förordar, den
nuvarande tullen å svafvelsyra upphäfves. Utskottet hemställer derför,

att i taxan måtte, i stället för rubriken 527 i
Kongl. Maj:ts förslag, intagas följande, med nu gällande
bestämmelse i ämnet öfverensstämmande rubrik:

Salpetersyra eller Skedvatten ...................... fri».

87:o.

Saxar, andra slag än skräddare- etc., draga för närvarande tull,
allteftersom de äro opolerade eller polerade, med antingen 24 öre eller
59 öre per kilogram. Kongl. Majrt har, lika med tullkomitén, föreslagit
en delning af hvardera rubriken i två, den ena för saxar af mer än
15 cm. längd och den andra för sådana af 15 cm. längd och derunder.
Enligt förslaget skulle de opolerade åsättas en tull åt 50 öre för de
större och 1 krona för de mindre samt de polerade 2 kronor för de
större och 4 kronor för de mindre, allt per kilogram.

Embetsverken hafva med rätta anmärkt, att dessa tullsatser torde
få anses vara icke obetydligt högre än som kan ur skyddssynpunkt
anses nödigt, och hafva med afseende derå hemstält om tullsatsernas
upptagande till endast hälften så höga belopp.

För sin del kan utskottet icke finna annat än att importen af
ifrågavarande artikel är jemförelsevis alltför obetydlig för att påkalla
vare sig någon vidsträktare specifikation i taxan än den nuvarande eller
någon annan höjning af de nu gällande tullsatserna — 24 öre för de
opolerade och 59 öre för de polerade, allt per kilogram och utan afseende
å olika längd — än dessa tullsatsers afrundning till resp. 25 öre
och 60 öre. Införseln omfattade år 1890 följande qvantiteter, nemligen
opolerade 3,910 kilogram och polerade 1,034 kilogram.

Utskottet hemställer alltså,

att, åt taxans bestämmelser rörande Saxar, andra
slag, måtte gifvas följande lydelse:

T>Saxar:

andra slag:

opolerade ............................i.... 1 kg. 25 öre.

polerade .................................. 1 kg. 60 öre.

Anm. Afdrag i vigten medgifves ej för askar, fodral, kartor
och pappersomslag».

Saxar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 9.

Schalar fn.

Senap.

88:o.

Väfda Schalar, Schaletter och andra Dukar, å hvilka annat sömnadsarbete
än fållning icke förekommer, synas icke böra draga högre tull än
den, som är bestämd för vissa slag af Kläder, å hvilka annat sömnadsarbete
än fållning icke nedlagts.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att anmärkningen under stadgandet rörande väfda
Schalar, Schaletter och andra Dukar måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

»Anm. Med tillsydda eller påknutna fransar hänföras under
art. Kläder. Äro de endast fållade, förtullas de på sätt under
artikeln Kläder stadgas i fråga om klädespersedlar af linne
eller bomull, å hvilka annan sömnad anställning och kantning
icke nedlagts».

89:o.

I fråga om Senap, omalen, föreslår Kongl. Majrt bibehållande af
gällande tull, 7 öre per kilogram.

Enär denna vara har ungefär samma värde som kummin, får utskottet,
med afseende å hvad under sistnämnda artikel anförts, hemställa,

att tullsatsen för Senap, omalen, bestämmes till
10 öre per kilogram.

90:o.

Beträffande artikeln Silke föreslår Kongl. Maj:t dels, under rubriken

541, att rätt, o färg ad t må åtnjuta tullfrihet, och dels, under rubriken

542, att färgadt eller blekt må draga en tull af 1 krona per kilogram.

Utskottet hemställer:

a) att hvad Kongl. Maj:t under rubriken 541

föreslagit, måtte bifallas;

b) att hvad Kongl. Maj:t. under rubriken 542

föreslagit likaledes måtte bifallas.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

91:o.

För Skodon, ej specificerade, upptager Kongl. Maj:ts förslag följande
bestämmelser:

■»Skodon, ej specificerade:

af hel- eller halfsiden ................................... 1 kg. 6 kr.

af yllefilt eller segelduk, med eller utan

lädersulor........................................................ 1 kg. 1 kr. 50 öre.

af annan väfnad, äfvensom af saffians-,
karduans-fargade, pressade eller lackerade

skinn ............................................................. 1 kg. 4 kr.

med bottnar af trä, äfvensom becksöms och

sjöstöflar .......................................... 1 kg. 60 öre.

andra slag ........................................................ 1 kg. 2 kr.

Anm. 1. Nåtlade öfverdelar till skodon tullbehandlas såsom Skodon.

Anm. 2. Ingå i öfverdelar till skodon olika materialier, tullbehandlas varan såsom
skodon af det slag, för hvilket högsta tullafgiften är bestämd; skolande dock afseende ej
fästas å foder, resårer och stroppband.

Anm. 3. För askar, papper och dylikt omslag äfvensom för inlägg göres intet
afdrag i vigten.»

I dessa bestämmelser har utskottet beslutit, föreslå Riksdagen vissa
ändringar. Till en början anser utskottet, att tullen å skodon af hel- eller
halfsiden bör, på grund af varans egenskap af lyxartikel, höjas till 9
kronor per kilogram. Egenskapen af lyxvara har utskottet ansett tillkomma
jemväl skodon af saffians-, korduan«-, färgade, pressade eller
lackerade skinn och med afseende derå funnit tullsatsen för dem böra
sättas till 6 kronor per kilogram.

De med sistnämnda slag af skodon nu i gemensam rubrik sammanförda
skodon af annan väfnad än siden, yllefilt eller segelduk — hvartill
hänföres, bland annat, en stor mängd billiga sommarskodon och gymnastikskor
— hafva dock synts böra uppflyttas i näst föregående rubrik,
hvars tullsats, 1 krona 50 öre per kilogram, torde bättre öfverensstämma
med sådana skodons värde.

Slutligen har utskottet beträffande skodon med bottnar af trä samt
becksöms- och sjöstöflar, med afseende å dessa artiklars prisbillighet och
ansenliga tyngd samt på grund deraf, att de förbrukas uteslutande af de
mindre bemedlade samhällsklasserna, beslutit föreslå en tullsats af endast
25 öre per kilogram.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 5 Samt. 1 Afd. 6 Höft.

Skodon.

Skyfflar m. fn -

Snörmakare arbeten.

66 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Utskottet hemställer alltså:

a) att tullsatsen för Skodon, ej specificerade: af
hel- eller halfsiden bestämmes till 9 kronor per kilogram;

b) att den under rubriken 545 af Kong!. Maj:t
föreslagna tullsats, 1 krona 50 öre per kilogram, må
bestämmas att gälla för Skodon, ej specificerade: af
annan väfnad än hel- eller halfsiden, med eller utan
läder sulor;

c) att tullsatsen för Skodon, ej specificerade: af
saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade
skinn Ilöjes till 6 kronor per kilogram;

d) att tullen å Skodon, ej specificerade: med bottnar
af trä, äfvensom becksöms- och sjöstöflar nedsättes
till 25 öre per kilogram; samt

e) att hvad Kongl. Maj:t. i öfrigt rörande artikeln
Skodon, ej specificerade, föreslagit, måtte af Riksdagen
bifallas.

92:o.

Sedan utskottet förordat tullfrihet för Maskiner, Redskap och Verktyg,
får utskottet jemväl hemställa,

att gällande tullfrihet måtte bibehållas för de i
rubriken 550 af Kongl. Maj:ts förslag upptagna artiklar,
Skyfflar, Spadar, Grepar och Högafflar, af jern eller
stål, med eller utan skaft.

93:o.

Under rubrikerna 556 och 557 har Kongl. Maj:t föreslagit för Snörmakarearbeten
af hel- eller halfsiden en tullsats af 6 kronor samt för
Snör makar earbeten, andra slag, 1 krona 75 öre, allt per kilogram.

Utskottet, som förskaffat sig pris- och vigtuppgifter på snörmakarearbeten
af flera olika slag, har funnit de föreslagna tullsatserna alltför
låga såväl ur skyddssynpunkt som med afseende å hithörande artiklars
egenskap att i de flesta fall utgöra lyxvaror. Sålunda skulle de föreslagna
tullsatserna, tillämpade å prof, som förevisats utskottet, hafva —
om man lemnar utan afseende den på grund af varans bruttoförtullning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 67

inträdande förhöjning, hvilken icke kunnat af utskottet beräknas — belöpt
sig för snörmakerier af silke till endast 3 å 4 procent, för halfsidenarbeten
till 5 å 36 procent samt för »andra slag» till 5 a 22 procent
af varuvärdet. Utskottet har med afseende härå funnit sig böra
hemställa:

a) att tullsatsen under rubriken 556 bestämmes
till 9 kronor per kilogram; samt

b) att tullsatsen under rubriken 557 sättes till

. 3 kronor per kilogram.

94:o.

Tullsatserna för artiklarne Socker och Sirap, för hvilka artiklar tullkomitén
föreslagit tullnedsättning, hafva i Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa
upptagits till samma belopp som i nu gällande taxa d. v. s. för socker,
raffineradt, alla slag, samt oraffineradt, icke mörkare än n:o 18 af
den holländska standarden, 33 öre, för oraffineradt, mörkare än nämnda
standardnummer, 23,5 öre och för sirap 10 öre, allt per kilogram räknadt.

1 sin här ofvan omförmälda motion har herr J. Anderson i Tenhult,
under erinran att socker och sirap vore verkliga näringsämnen,
som inginge i både den fattiges och den rikes födoämnen, samt att jordbruket
icke behöfde skydd mot sockerinförsel från andra land, föreslagit,
bland annat, hvarom nu icke är fråga, »att tull å alla slag raffineradt
socker nedsättes från nuvarande 33 öre till 15 öre och å oraffineradt,
till färgen mörkare än n:o 18 af den i verldshandel gällande holländska
standard, nedsättes från 23,5 till 8 öre; och att tull å sirup, nu 10 öre,
nedsättes till 4 öre, allt per kilogram»; äfvensom »att dessa tullnedsättningar
må vinna tillämpning så fort ske kan, dock senast från och med
den 1 juli detta år.»

Af det vid den kongl. propositionen angående ny tulltaxa fogade
statsrådsprotokoll inhemtas, att det varit hufvudsakligen på grunder,
hvilka anförts af kommerskollegium och generaltullstyrelsen vid deras
granskning af tullkomiténs betänkande, som herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet funnit sig icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att
föreslå Riksdagen någon nedsättning i gällande tull å socker och sirap.

Hvad einbetsverken i berörda hänseende anförde lydde sålunda:

»Med erinran att de s. k. finanstullarnes belopp bör bestämmas
uteslutande med hänsyn till statsverkets behof af inkomster, har komitén,
under förutsättning af lmfvudsakligt bifall till de af komitén för -

Soektr.

68 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 0.

ordade tullförhöjningar, funnit sig böra, med afseende å den icke obetydliga
ökning af tullinkomsten, dessa förhöjningar kunde beräknas
medföra, föreslå, att tullen å Socker måtte nedsättas från nu gällande
belopp, 33 öre per kilogram för raffineradt och oraffineradt ljust samt
23,5 öre per kilogram för oraffineradt mörkt, till respektive 27 öre och
18 öre, äfvensom att tullen å'' Sirup måtte sänkas från 10 öre per kilogram
till 8 öre. En sådan åtgärd måste dock, enligt embetsverkens
åsigt, möta ganska stora betänkligheter. Förutom att, på sätt äfven
komitén erinrat, det icke är möjligt att med någon större grad af sannolikhet
på förhand bestämma resultatet af de tullförhöjningar, som i anledning
af komiténs förslag kunna varda beslutade, torde, ifall embetsverkens
hemställanden om nedsättning i vissa af de föreslagna tullsatserna
vinna afseende, ökningen af tullinkomsten blifva icke obetydligt
mindre än hvad komitén egt skäl att antaga. Och vidare må icke
lemnas obeaktadt, att statsverkets inkomst af sockertullen, hvilken
hittills tillfört statskassan en ganska väsentlig del af tulluppbörden,
redan nu anmärkningsvärdt minskats, för så vidt det raffinerade sockret
angår. Härtill kommer, att med den alltjemt fortgående utvecklingen
af den inhemska betodlingen och betsockertillverkningen äfven införseln
af råsocker otvifvelaktigt kommer att nedgå, hvilket särskild t de hittills
tillgängliga statistiska uppgifterna för innevarande år antyda; och så
länge nuvarande bestämmelser angående beskattningen af hvitbetsockerindustrien
förblifva gällande, kommer jemväl sistberörda förhållande att
medföra en minskning i statsverkets inkomst af sockerförbrukningeu,
hvilken minskning skulle, vid det förhållande att hvitbetsockertillverkningsafgiften
är bestämd att utgå i visst förhållande till tullen å råsocker,
blifva ändå mera betydande i den mån, råsockertullen komme
att sänkas. Lägges härtill sannolikheten af att statsverkets utgiftsbehof
komma att fortfarande ökas, torde väl ur statsfinansiel synpunkt öfvervägande
skäl tala emot den föreslagna nedsättningen af tullen å ifrågavarande
artiklar. Och för så vidt afsigten med en sådan åtgärd skulle
vara att bereda de mindre bemedlade samhällsmedlemmarne någon afsevärd
fördel, kan dessutom ifrågasättas, huruvida detta syfte skulle ernås.
A ena sidan torde nemligen den föreslagna tullnedsättningen icke vara
tillräcklig för att i form af nedsättning i varans pris nå fram till de
konsumenter, hvilka för sina inköp äro hänvisade till den mindre detaljhandeln,
och å andra sidan är det ett ofta anfördt, och erkändffaktum,
att af sockerförbrukningen den vida större delen faller på de mera
burgna samhällsklasserna. Vid undersökning, som i detta hänseende
nyligen verkstälts i vårt granland Norge, der väl förhållandena härut -

Bevillningsutskottets Betänkande AV© 9. 69

innan torde i det stora hela vara ungefär lika med hos oss, har befunnits,
att »arbetarebefolkningens» årliga förbrukning af socker —
oberäknadt sirup — per individ icke uppgår till mera än i medeltal
3,50 kilogram, under det att årliga förbrukningen per individ af hela
befolkningen i genomsnitt belöper sig till 5,7 8 kilogram.

På grund af hvad sålunda anförts, anse sig embetsverken böra
hemställa, att någon ändring i nu gällande tullsatser för artiklarne
socker och sirup för närvarande icke måtte vidtagas.»

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och då tullen å spanmål,
omalen och malen, vid innevarande riksdag blifvit nedsatt samt utskottet
nu föreslår åtskilliga nedsättningar i de tullsatser, som Kongl.
Maj:ts förslag upptager, kan utskottet icke annat än hemställa,

att Riksdagen måtte, med afslag å ifrågavarande
motion, för så vidt den afser tullen å socker och sirup,
godkänna de af Kongl. Maj:t för nämnda artiklar
föreslagna tullsatser.

95:o.

Under rubriken 574 föreslår Kong]. Maj:t, att nu gällande tull
för Sprutor, brand- och trädgårds-, äfvensom tillbehör, 10 procent af värdet,
måtte bibehållas oförändrad.

Utskottet hemställer,

att hvad sålunda föreslagits måtte af Riksdagen
bifallas.

96:o.

För Stenkol upptager Kong]. Maj:ts förslag, lika med gällande
taxa, tullfrihet.

I sin ofvan om förmälda motion har deremot herr Wallin på anförda
skäl föreslagit, att å ifrågavarande artikel, likasom äfven å cokes,
måtte sättas en tull af 6 öre per hektoliter.

Med hänvisning till hvad utskottet vid artikeln Cokes yttrat, hemställer
utskottet,

Stenkol.

att, utan afseende å herr Wallins ifrågavarande
motion, i hvad den afser artikeln Stenkol, gällande tull -

Strumpor.

Strumpstickor.

Superfosfat.

70 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

frihet för denna artikel måtte, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, bibehållas.

97:o.

Å Strumpor och annat strumpstolsgods, af hel- eller halfsiden, bar
Kongl. Maj:t, under rubriken 583, i enlighet med tullkomiténs hemställan
föreslagit en tull af 6 kronor per kilogram.

Med afseende å varans egenskap af lyxartikel har utskottet funnit
tullsatsen lämpligen kunna höjas till samma belopp som för snörmakarearbeten
af hel- eller halfsiden förordats, och hemställer fördenskull,

att för de i rubriken 583 af Kongl. Maj:ts förslag
till tulltaxa upptagna varuslag måtte stadgas en
tullsats af 9 kronor per kilogram.

98:o.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna höjning af tullen å Strumpstickor
från nu gällande belopp, 25 öre per kilogram, till 50 öre eller samma
belopp som den för polerade jernarbeten föreslagna tullsats kan utskottet
för sin del icke förorda. I värde torde strumpstickor vara närmast
jemförliga med opolerade jern- och stålvaror, ej specificerade ;''och lärer
vid sådant förhållande den nuvarande tullsatsen få anses vara tillräckligt
hög. Utskottet hemställer derför,

att nu gällande tullsats för Strumpstickare 25 öre
per kilogram, måtte bibehållas oförändrad.

99:o.

För den händelse att hvad utskottet här ofvan beträffande Gödningsämnen
förordat, vinner Riksdagens godkännande, hemställer utskottet,

att hänvisningen rörande Superfosfat måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

»Superfosfat; hänföres till Gödningsämnen».

100:o.

I rubriken 591 upptager Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa för

Svafvelsyra.

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 9.

Svafvelsyra den sedan år 1888 gällande tullsats, 0,5 öre per kilogram,
med tillagd föreskrift, att vid tullbehandlingen kärlens vigt skall i varans
inberäknas.

Att bibehålla tullpligtighet för denna vara medför, enligt utskottets
förmenande, endast en ökad beskattning för vissa afnämare utan nytta
för den inhemska svafvelsyrefabrikationen. Införseln var, äfven innan
tullen åsattes, icke särdeles betydande; och tullen har, såsom nedanstående
siffror visa, ingalunda inverkat å införselns storlek. Af svafvelsyra
infördes: ■■■>■''* • . • ■•...''of-i/

år 1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

i»

..... 383,997	kg.
..... 614,356	77
..... 490,861	77
..... 385,338	77
..... 508,505	77
..... 398,257	77
..... 611,404	77 J

utgörande dessa qvantiteter eu försvinnande obetydlighet i jemförelse
med årliga tillverkniugsbeloppet vid de inhemska fabrikerna, hvilket
senare t. ex. år 1890 uppgått till 16,714,413 kilogram.

Med afseende härå anser sig utskottet böra förorda återställande
af tullfrihet för ifrågavarande artikel; hemställande alltså utskottet,

att förevarande rubrik måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

''»Svafvelsyra ..................... „•....a .j.;.W....... fri».

101:o.

Sedan utskottet förordat tullfrihet för Maskiner, Redskap och Verktyg,
ej specificerade, anser sig utskottet jemväl böra föreslå tullfrihet
för de artiklar, som i Kongl. Maj:ts förslag upptagas under rubriken
594, Symaskiner och Stickmaskiner eller delar deraf,, ej specificerade, samt
under rubriken 595, Sågar, Sågblad och Sägbladsämnen; hemställande
utskottet, alltså:

a) att Riksdagen måtto besluta, att Symaskiner
och Stickmaskiner eller delar deraf, ej specificerade, skola
fortfarande vara tullfria; samt

Symaskiner
m. m. Sågar
vi m.

Tafvtlramar.

Tobak.

Torfmull och
Torfttrö.

72 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

b) att Riksdagen likaledes måtte besluta bibehållande
af tullfrihet för Sågar, Sågblad och Sågbladsämnen
(otandade sågblad).

102:o.

I händelse Riksdagen bifaller utskottets hemställan i fråga om
Målningar och Ritningar, lärer den i Kongl. Maj:ts förslag under hänvisningen
rörande Tafvelramar förekommande anmärkning befinnas öfverflödig.
Under nämnda förutsättning hemställer derför utskottet,

att ifrågavarande anmärkning icke måtte i taxan
upptagas.

103:o.

Af samma skäl, som här ofvan vid artikeln Kaffe anförts, har
utskottet ansett sig böra låta med frågan om tullen å Tobak anstå och
alltså i förevarande betänkande icke upptagit tullsatserna för denna
artikel till behandling; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

104:o.

Den vid 1888 års riksdag å Torfmull och ''Torfströ satta tull, 30
öre per 100 kilogram, har i Kongl. Maj:ts förslag bibehållits oförändrad.

Det torde dock svårligen kunna bestridas, att denna tull, ehuru
uppgående till 30 procent af varans värde, är utan betydelse för den
svenska torfströberedningen. Enär ifrågavarande artiklar före år 1888
icke voro i taxan specificerade, kan bestämd uppgift om införseln före
sagda år icke erhållas. Af den motionär, på hvars yrkande tullen
åsattes, uppgafs emellertid, att år 1887 till Göteborg införts från Rotterdam
omkring 400,000 kilogram. Af hvad införselstatistiken för de följande
åren visar, torde kunna slutas, att detta också utgjort hela rikets
import af torfmull och torfströ under nämnda år, ty ungefär så mycket
införes fortfarande årligen från Holland till Göteborg (266,038 kilogram
under senare halfåret 1888; 339,345 kilogram 1889 och 484,784
kilogram 1890), och någon annan införsel eger icke rum. Häraf lärer
framgå, att tullen icke haft någon annan verkan än den prisförhöjning,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 73

som otvifvelaktigt drabbat importörerne. Förklaringsgrunden dertill,
att nämnda införsel fortfarande eger rum, får måhända sökas i fraktförhållanden.
Enligt hvad utskottet inhemta!, beräknas jern vägsfrakten
inom landet för ifrågavarande artikel till 2,35 öre per 100 kilogram för
hvarje mil, d. v. s. jernvägsfrakt för 13 mil uppväger den nu gällande
tullsatsen. ''.7 {in, no .t ''gifmy-dv •;flarn; !*-»{> ma. löt totmilat i

Den obetydliga import, som alltså eger rum,i kan dessutom icke
i nämnvärd män skada den inhemska torfströberedningen, hvilken numera
vunnit den utveckling, att vida större qvantiteter än de förenämnda
årligen exporteras. Så utfördes år 1890 en myckenhet af 640,504
kilogram. .rni>Tg>ib,f tm in i, !t iijt nwirunts Med

afseende å hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att artiklarne Torfmull och Torfströ måtte förklaras
tullfria.

;t*j i i■ ji/; 1 <i ri/ igiH./f •iijfaoiöl a -3 u kAuu> npÅil i

Under Trävaror har Kongl. Maj:t föreslagit, bland andra förändringar
‘i gällande taxa, tullförhöjning från 4 öre per kilogram till 8
öre för tunnbindarearbeten af annat träslag än furu eller gran.

Med hänsyn till dels den bohuslänska fiskebedriften, för hvars
behof jemväl tunnor af björk införas, och dels mejerihandteringen, som
skulle käubart drabbas af förhöjd tull å de s. k. smördrittlarne,''hvilka
tillverkas af bok, kan utskottet icke tillstyrka eu sådan tullförhöjning
utan hemställer,

inv ''7 -''In'' *if ; mgcU-n.i’j inb ni: ''in

att tullsatsen för tunnbindarearbeten af annat
träslag än furu filer gran måtte bibehållas vid nu
gällande belopp, 4 öre per kilogram.

106:O;

För Tvål, parfymerad, hvilken artikel i nu drager eu tull af 28 öre
per kilogram, upptager Kongl. Majrts förslag, lika med tullkomiténs,
en tullsats af 75 öre per kilogram.

Vid granskningen af tullkomiténs förslag anmärkte embetsverken
följande:

»l)eu Tvål, som förtullas såsom parfymerad, är ofta af mycket simBtiu
till Riksd. Prof. 1892. 5 Samt. 1 Afd. (i Uäfty. • jo

Trävaror.

Tvål.

Bevillningsutskottets betänkande N:o 9.

pel beskaffenhet. Med afseende ej mindre å denna omständighet än
äfven å varans användning och den icke särdeles betydande införsel,
som deraf eger rum, hemställa embetsverken, att tullsatsen, hvilken
komitén föreslagit till 75 öre per kilogram, icke måtte sättas högre än
40 öre per kilogram».

Utskottet för sin del anser visserligen en tull af 75 öre per kilogram
vara allt för hög men finner sig dock kunna tillstyrka en något
högre än den af embetsverken förordade samt hemställer,

att tullsatsen för ifrågavarande artikel måtte
bestämmas till 50 öre per kilogram.

107:o.

I fråga om artikeln Ur föreslår Kongl. Maj:t, bland annat, i enlighet
med tullkomiténs hemställan, att tullen å lösa eller oinfattade
verk till vägg- eller studsareur, äfvensom delar afur, ej specificerade, höjes
från nu gällande belopp, 1 krona per kilogram, till 1 krona 50 öre.

Med åberopande af den upplysning, tullkomitén meddelat derom,
att fodren till vägg- och studsareur i regeln representera ett betydligt
högre värde än verken, hafva embetsverken hemstält, att någon förhöjning
af ifrågavarande tullsats från nu gällande belopp icke måtte
ega rum.

Vid anförda förhållande anser äfven utskottet, att den nu gällande
tullsatsen står i lämpligare förhållande till tullsatserna för färdiga
ur än den föreslagna; hemställande förty äfven utskottet,

att tullsatsen under förevarande rubrik måtte
bibehållas vid 1 krona per kilogram.

108:o.

Värdet å Vanilj, för hvilken artikel, jemte Vanilin, i förslaget
upptagits en tull af 13 kronor per kilogram, motsvarar ungefärligen
värdet å Saffran. Också är, på sätt bil. 3 till tullkomiténs betänkande
visar, tullen å vanilj och å saffran i utlandet allmänt bestämd till
samma belopp. Med afseende härå och under erinran att införseln af
vanilj under de senare åren uppgått till i medeltal endast omkring 450
kilogram årligen och att tullen å ifrågavarande artikel således ej eger

Bevillningsutskottets Betänkande N:o ,9.

afsevärd betydelse i statsfinansielt afseende, får utskottet, som för saffran
förordat en tull af 6 kronor per kilogram, hemställa,

att jemväl tullsatsen för Vanilj och Vanilin bestämmes
till 6 kronor per kilogram.

i > ''’•< hv * H * • i* i n :/!<*;: I :• V;? 0» 7 H O /l *1 ; *4 > v, 1» l: J • i i.» i <, 1 fl»''

109:o.

V.- i .<''>■?.v■ rf*?- « ''_•«»rtö- - hOl...a

För Vantar: hel- eller halfsiden upptager förslaget en tull af 6
kronor per kilogram.

Sedan utskottet, såsom här ofvan anförts, funnit tullen å Strumpor:
hel- och halfsiden-, böra höjas till 9 kronor per kilogram, hemställer
utskottet,

att jemväl tullsatsen under rubriken Vantar:
hel- eller halfsiden höjes till 9 kronor per kilogram.

110:o.

För Vin af till och med 25 procent alkoholhalt, på fat, större
eller mindre, föreslår Kongl. Maj:t en tull af 50 öre per kilogram.
För vin af enahanda alkoholkalt, inkommande på andra kärl, föreslås
en tull af 1 krona 50 öre per liter för mousserande och 80 öre per
liter för icke mousserande,

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte
bifallas.

;, ;; ..... j:,;, ■ .|,i r. ,

11 l:o.

För artikeln Vindrafvor har i Kongl. Maj:ts förslag upptagits en
tullsats af 30 öre per kilogram.

Då värdet å vindrufvor beräknas utgöra omkring 1 krona 70 ore
per kilogram samt varan måste såsom lyxartikel anses, finner sig utskottet
böra hemställa,

att tullsatson för ifrågavarande artikel höjes till
50 öre per kilogram.

Panter.

Vindrujeor.

)>• ni

Bevillningsutskottets Betänkande N:o ,9.

Vitriol.

Väfnader

(siden-).

U2:o.

I fråga om Vitriol, alla slag, för hvilken artikel Kongl. Maj:t, i
enlighet med tullkomiténs hemställan, föreslagit en tull af 10 procent
af värdet, anförde embetsverken vid granskningen af tullkomiténs taxeförslag
följande:

»Med afseende å den betydelse Vitriol eger såsom beredningsämne
för flera vigtiga industrigrenar, hvilkas tillverkningar ej skulle
erhålla högre skydd än för närvarande, finna embetsverken sig icke
kunna biträda komitens förslag om åsättande af tull å ifrågavarande
artikel, utan hemställa om dess upptagande till fortfarande tullfrihet.»

Instämmande i hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att gällande tullfrihet för Vitriol, alla slån. måtte
bibehållas.,

113:o.

. Under gruppen Väfnader upptager Kongl. Maj:ts förslag, under
rubriken 666, för helsiden-, guld- och silfvertyg derunder inbegripna,
en tullsats af 12 kronor och, under rubriken 667, för halfsiden- 4
kronor, allt per kilogram räknadt; öfverensstämmande dessa tullsatser
med de af tullkomitén föreslagna.

Vid granskningen af tullkomiténs förslag anmärkte embetsverken :

»För Väfnader, helsiden-, har komitén, under antagande att priset
utgjorde i medeltal för felb och plys 50 kronor och för andra slag 90
kronor per kilogram, föreslagit en tullsats af 12 kronor per kilogram.
Enligt hvad uti ett af ofvan omförmälda till kommerskollegium inkomna
skriftliga yttranden af en sidenfabrikant meddelats, belöper sig emellertid
medelpriset å de sidentyger, som förnämligast importeras, eller
klädningssiden af billigare slag, till icke mer än 30 å 50 kronor per
kilogram. Med afseende å denna omständighet i och för sig och särskildt
med hänsyn till den beaktansvärda fara för oloflig införsel, som
skulle framkallas af en i förhållande till det verkliga värdet så hög
införselafgift, som den komitén föreslagit, hemställa embetsverken, att
tullsatsen icke måtte upptagas till högre belopp än det, som af en
reservant inom komitén föreslagits, eller 8 kronor per kilogram; och
synes i händelse af bifall härtill tullsatsen för halfsidenväfnader, hvilken
af komitén föreslagits till 4 kronor per kilogram, böra, med stöd

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

af komiterades motivering vid denna artikel, bestämmas till högst 3
kronor per kilogram».

Utskottet, som delar embetsverkens åsigt, hemställer:

. o * < I [ i

a) att tullsatsen för de i rubriken 666 af Kongl.
Maj:ts förslag till tulltaxa upptagna slag af väfnader
bestämmes till 8 kronor per kilogram;

b) att tullsatsen för den i rubriken 667 upptagna
artikel, halfsidenväfnader, bestämmes till 3 kronor
per kilogram.

i in

114:o.

ÖlI,

.c!

y triol

Beträffande Väfnader, ylle- upptager Kongl. Maj:ts förslag, bland
anuat, under rubriken 668, för pressduk, äfvensom ändlös maskinfilt
för fabriksbehof en tull af 25 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

.I/U

mai

KlUi

i 11: v i •

att hvad sålunda af Kongl. Maj:t föreslagits,

måtte af Riksdagen godkännas

lavin

''U.

•-As tf

moll

Kimn
i.nni; -

n\>

• in i
i/ b> "

i/l

Du irr

115:o.

7 U Jill

I afseende å Väfnader af lin, hampa ml m. a) släta, tvåskaftade
och sådana kyprade, hvilkas hela yta är till väfnadssättet likartad (icke
mönsterväfd), satin eller atlasväfnad undantagen, föreslår Kongl. Maj:t,
under rubriken 671, för dem, som på en yta af 1 centimeter i qvadrat
innehålla tillsammans högst 25 varp- och inslag strådar, äfvensom all segelduk,
en tull af 25 öre per kilogram, under rubriken 672, för dem, som
på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än 25 till
och med 35 varp- och inslagstrådar, 45 öre per kilogram och under rubriken''
673, för dem, som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla
tillsammans mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar, 1 krona
per kilogram.

Utskottet hemställer:

a) att hvad Kongl. Maj:t under rubriken 671
föreslagit, måtte bifallas;

b) att den under rubriken 672 af Kong], Maj:t
föreslagna tullsats måtte godkännas; samt

Väfnader

(ylle-).

Väfnader
(af lin in. m.)

Väfnader

(bomulls-).

Värjor.

Ångmaskiner
m. in.

78 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

c) att likaledes Kongl. Maj:ts förslag under rubriken
673 måtte bifallas.

116:o.

1 fråga om Väfnader, bomullsupptager Kongl. Maj:ts förslag,
under rubriken 678, för maskinfilt, ändlös för fabriksbehof, en fullsatts
af 20 öre per kilogram, äfvensom, under rubriken 679, för segelduk
en tullsats af likaledes 20 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

a) att hvad Kong], Maj:t under rubriken 678
föreslagit måtte bifallas;

b) att jemväl den under rubriken 679 af Kongl.
Maj:t föreslagna tullsats måtte godkännas.

-M ‘ j t V; . ''j Uv5 (/« il) ! rf» é it,) \ 1 '' V i O d, }, ''. V ’ ‘ > l

117:o.

Under förutsättning att utskottets här ofvan vid gruppen »Metaller»
gjorda hemställan beträffande eggvapen af jern och stål vinner
Riksdagens godkännande, hemställer utskottet jemväl,

att hänvisningen rörande Värjor måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

» Värjor \ hänföras under Metaller: Jern och Stål».

118:o.

Sedan utskottet beslutit förorda tullfrihet för Maskiner i allmänhet,
får utskottet jemväl hemställa,

att för de i rubriken 697 af Kongl. Maj:ts förslag
upptagna artiklar, Ångmaskiner, ej specificerade,
och Ångpannor måtte bibehållas nu gällande tullfrihet.

i r

iåiii

Bevillningsutskottets Betänkande No 9.

Tulltaxeunderrättelserna.

. ,!■ au.

119:o.

, In;*!i i:!•; !:■.:•>silf''.! S''. : i. «n; . ''.•il nUt<v; ;.ui*r* '' in •. :.n ■b

I § 5, hvilken innehåller vissa bestämmelser i fråga om förtullning
efter värde, föreslås en mindre ändring, nemligen införande af
föreskrift derom,-att godsegaren skal! vid uppgifvande af varans
inköpspris medräkna, jemte frakt m. m., hvarom redan nu är stadgadt,
äfven emballage.

Af hvad tullkomitén anfört inhemtas, att den föreslagna ändringen
öfverensstämmer med gällande praxis.

Utskottet hemställer,

att åt ifrågavarande § måtte gifvas den förändrade
lydelse, som Kongl. Maj:t föreslagit.

120:o.

För § 8 föreslår Kongl. Maj:t följande delvis förändrade lydelse:

»1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg
af mer än 40 tons afgiftspligtig drägtighet, vare sig svenskt eller utländskt,
blifvit nybygdt, förbygdt eller repareradt, vare berättigad att
för dervid använda, från utrikes ort införda tullpligtiga materialier och
skeppsförnödenheter, som ej äro hänförliga till husgerådssaker eller
proviantartiklar, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullafgiften,
under vilkor:

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel och
angifning till tullbehandling skriftligen aumäles;

b) att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två år efter deras införsel till riket styrkes
vara i fullfärdigt skick;

c) att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare,
när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflemnar en af
honom under edlig förpligtelse afgifven och af tvenne hans biträden,
som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver
myckenheten af alla till fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter,
materialförlusten vid arbetet deri inberäknad, för hvilka

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

restitution af tullafgift sökes, jemte under samma förpligtelse afgifven
försäkran, att dessa materialier och förnödenheter äro åt utländskt ursprung,
och att full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd, samt
uppgift om tiden, då de till riket inkommit, och den lägenhet, med
hvilken införseln skett; samt

d) att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrig!, hvilken generaltullstyrelsen kan
finna skäligt föreskrifva.

2. De Bkeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt, från utrikes ort
återvändande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade
tull, så länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

Härom anfördes till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari
af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet följande:

»I 8 § 1 mom. af underrättelserna till gällande tulltaxa stadgas,
bland annat, att varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd
med erläggande af tullafgiften för materialier och skeppsförnödenheter,
som i detta moment afses, till dess frågan huruvida — på sätt förut
i momentet omförmäles — befrielse från afgiften må njutas, blifvit afgjord,
kan, efter hos generaltullstyrelsen derom gjord anhållan, erhålla
sådant anstånd, om han för samma afgift ställer säkerhet, som generaltullstyrelsen
finner betryggande. Denna bestämmelse, som på förslag
af enskild motionär beslöts af sistlidet års Riksdag, innefattar ett till
förmån för en enda klass af näringsidkare meddeladt undantag från den
eljest undantagslösa regeln, att tullafgiften skall genast, då vara till
disposition inom landet uttages från tullverket, eller, i fall tullverket
eger säkerhet för tullafgiften, inom viss kortare tid derefter gäldas;
och medgifvandet, borde redan af denna anledning väcka betänklighet.
Så mycket mera bör emellertid detta blifva förhållandet i betraktande
deraf, att bestämmelser saknas, genom hvilka undantaget kan inskränkas
till att, såsom med Riksdagens beslut åsyftats, gälla endast för sådana
materialier och förnödenheter, som verkligen finna användning för det
i momentet angifna ändamål. Jag vill icke förutsätta, att någon varfseller
verkstadsinnehafvare skulle enligt ifrågavarande författningsrum
förskaffa sig anstånd med erläggande af tullafgift för sådana varor af
ifrågavarande slag, hvilka han aldrig ens haft för afsigt att använda
till fartygs nybyggnad, förbyggnad eller reparation, ehuru stadgandet
i och för sig icke lägger något hinder i vägen för ett sådant förfaringssätt,
allenast varorna angifvas såsom afsedda för dylikt ändamål; men
deremot torde det väl kunna antagas inträffa, att materialier och förnödenheter,
som vid införseln varit ämnade att användas på förenämnda

Becillningmtskottets Betänkande N:o 0. 81

sätt, på grund af förändrade konjunkturer eller af annan anledning
komma att annorlunda tillgodogöras. Möjligt vore visserligen att i viss
mån inskränka dessa fall genom föreskrift om böter eller annan menlig
påföljd; men dels fruktar jag, att en sådan föreskrift skulle komma
att möta vissa svårigheter vid tillämpningen, och dels anser jag medgifvandet
i och för sig innebära en betänklig nyhet i tullagstiftningen,
lätteligen föranledande anspråk på en liknande förmån från andra
näringsidkares sida till hinder för tullinkomstens jemna inflytande.
Med afseende härå och då någon större olägenhet icke gerna kan förorsakas
varfs- och verkstadsinnehafvare af den jemförelsevis obetydliga
ränteförlust, som blifver den enda menliga följden af skyldigheten för
dem att — i likhet med alla andra näringsidkare, hvilka införa varor
i ändamål att desamma i förädladt skick återutföra — vid varornas
disponerande erlägga belöpande tull med rätt att under stadgade vilkor
i sinom tid restitutionsvis återbekomma densamma, anser jag mig böra
i underdånighet hemställa, att i Kongl. Maj:ts förslag ifrågavarande
bestämmelse måtte uteslutas. Derjemte får jag med anledning af de
anmärkningar emot den af Riksdagen beslutade lydelsen af ifrågavarande
moment, som kommerskollegium och generaltullstyrelsen framstält i
sitt den 4 sistlidne september afgifna gemensamma underdåniga utlåtande
öfver Riksdagens skrifvelse angående tullbevillningen, tillstyrka,
att momentet omredigeras så, att dels vissa oegentligheter i språkligt
hänseende undanrödjas och dels bestämdt angifves, hvem som eger åtnjuta
den i momentet medgifna förmån af tullrestitution.»

Utskottet hemställer,

att åt ifrågavarande § måtte gifvas den förändrade
lydelse, som af Kongl. Maj:t sålunda föreslagits.

121:o.

Då § 9 innehåller bestämmelser om tullrestitution för, bland andra
artiklar, arbetad tobak samt utskottet låtit, på sätt här ofvan inhemtas,
med frågan om tullen å denna artikel anstå, anser utskottet
sig ej heller böra i detta betänkande till behandling upptaga ifrågavarande
paragraf; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Bih. till Rihsd. Vrot. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

Bevillningsutskottets Betånkunde Ko 9.

122:o.

Under erinran, att Riksdagen redan fattat beslut angående tullsatserna
för följande artiklar, nemligen:

Bröd, andra slag; Fläsk: rökt; och andra slag; Gryn: ris-, och
rismjöl; Ister; Kli; Kreatur: nöt-; får; och svin; Kött: af fogel, alla
slag; samt andra slag, ej specificerade; Oleomargarin; Ost, alla slag;
Potates, äfven krossad eller rifven; Ris, oskaladt, eller Paddy; Rötter,
ej specificerade, ätbara; Smör: naturligt; och konstgjord^ Spanmål,
omalen: a) råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor; b) hafre och
vicker; c) malt, äfven krossadt; och d) andra slag, ej specificerade;
samt Spanmål, malen: mjöl och gryn, alla slag; äfvensom angående
beloppet af den tullrestitution, som må åtnjutas vid utförsel af bröd,
andra slag, som af utländska råämnen tillverkats inrikes;

får utskottet, som vid de öfriga bestämmelser i Kong], Maj:ts
förevarande förslag till tulltaxa, hvilka ej blifvit här ofvan särskildt
omförmälda, icke haft något att anmärka, hemställa,

att samtliga dessa bestämmelser måtte af Riksdagen
godkännas.

,.: j.! . i '' :

124:o.

Kongl. Maj:t har i sin till Riksdagen aflåtna proposition föreslagit,
att den nya tulltaxan må tillämpas från och med den dag under innevarande
år, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

Utskottet får, med erinran om nödvändigheten af att de förhöjda
tullsatser, som kunna varda af Riksdagen beslutade, träda i kraft
snarast möjligt, på det att icke den af tullförhöjningen påräkuade
ökning i statsinkomst må för längre tid uteblifva, hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t
i förevarande hänseende föreslagit.

Stockholm den 25 april 1892.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Reservationer:

Vid punkten 1 (Album): af utskottets samtliga ledamöter från Första
Kammaren: herrar friherre Barnekow, Fock, Sederholm, Lithander, Almström,
Cavalli, Stephens, iJ. J. Andersson, a/ Buren och Fhilipson:

»Sedan en tillverkning af Album numera kommit till stånd inom
landet och importen af denna artikel, som år 1887 uppgick till 32,673 kg
med ett värde af 163,365 kronor, år 1890 nedgått till 17,631 kg., värde
88,155 kronor, synes det oss strida mot all omtanke om och billighet
emot det yrke, som bland annat äfven har tillverkning af denna artikel
till föremål och som under de senaste åren gjort anmärkningsvärda framsteg,
att medelst en nedsättning af den år 1888 beslutade tullsatsen försvåra,
kanske t. o. m. omöjliggöra vidare tillverkning af denna för yrket
ej ovigtiga vara. Ofta återkommande rubbningar i tullsatserna på industrialster
måste dessutom alltid störande inverka på näringarne.

Obilligheten af den föreslagna nedsättningen framstår så mycket
bjertare som någon förändring af den icke höga tullsatsen på böcker i
andra band än papper och cloth äfvensom med guldsnitt icke blifvit
ifrågasatt. Då härtill kommer, att album icke äro nödvändighetsvaror
utan måste räknas till de artiklar, å hvilka vi anse att jemförelsevis
höga tullsatser böra sättas, äfven om skydd derigenom icke beredes inhemsk
industri, hemställa vi, beträffande tullsatsen för ifrågavarande
artikel,

att Kongl. Maj:ts förslag måtte bifallas»;

vid punkten 3 [Ammoniak): af utskottets samtliga herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»På grund af hvad tullkomitén anfört och med särskild hänsyn dertill,
att möjlighet beredes för utöfvandet af kemisk-teknisk fabriksverksamhet
inom landet, anse vi, att hvad Kongl. Maj:t. under rubrikerna 8—10 föreslagit
bör oförändradt bifallas; synnerligen som de föreslagna tullsatserna
icke uppgå till mer än omkring 10 procent af varuvärdet och de icke
kunna i nämnvärd grad inverka menligt på någon annan industri. Den
af utskottet särskildt omnämnda salpetersyrade anmioniaken tillverkas
just vid de fabriker, som sedermera använda densamma.

Vi få alltså hemställa:

84 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

a) att tullsatsen för Ammoniak, kaustik, måtte
bestämmas till 5 öre per kilogram;

b) att tullsatsen för Ammoniak, kolsyrad (hjortkornsåll)
måtte sättas till 7 öre per kilogram; och

c) att för Ammoniak, salpetersyrad, måtte stadgas
en tullsats af 10 öre per kilogram»;

vid punkten 5 [Band af siden): af herrar Sederliolm, Almström,
Cavalli, af Buren och O. B. Olsson emot utskottets förslag till tullsatser
å Band: silkessammets- och helsiden- samt halfsiden

»Då vi i reservation emot utskottets förslag till tullsatser å helsidenoch
halfsidenväfnader yrkat, att dessa artiklar måtte åsättas en tull af
resp. 12 kronor och 4 kronor per kilogram, samt band af dessa väfnader
böra draga samma tull som sjelfva väfnaden, så få vi hemställa:

a) att tullsatsen under rubriken Band: silkessammets-
och helsiden måtte bestämmas till 12 kronor per
kilogram; samt

b) att tullsatsen under rubriken Band: halfsidenmåtte
bestämmas till 4 kronor per kilogram»;

af herr P. J. Andersson, som instämt i ofvanstående hemställan,
så vidt den angår Band: silkessammets- och helsiden-;

vid punkten 10: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren, herrar J. Johansson i Noraskog, A. Andersson i Intagan, Arhusiander,
Collander, S. M. Olsson i Sörnäs, Bokström, Fredholm, G. Jansson
i Krakerud, O. B. Olsson i Maglehult och friherre von Schwerin:

»Bokstaf sstämplar och hoktrycksstilar, hvilka förut voro fria från införseltull,
åsattes vid 1888 års riksdag en tullsats af 25 öre för kilogram
eller samma tull, som nu blifvit af Kongl. Maj:t och utskottet föreslagen.
Lägger man kommerskollegii uppgift å artiklarnes tullvärde till
grund för beräkningen, utgör tullsatsen 12 å 13 procent af artiklarnes
värde, och i betraktande af den högst betydande andel, hvarmed stillagret
ingår i boktrycksindustriens förlagskostnader, blifver denna tullsats
sålunda ganska betungande för boktryckerierna inom riket.

Såsom skyddstull betraktad kan den endast till en del fylla den
uppgift, som med en sådan afses. De få stilgjuterier, som finnas i vårt
land — enligt kommerskollegii berättelser uppgick deras antal åren närmast
före 1888 till tre, och har efter införandet af ifrågavarande tull

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 85

antalet, icke ökats — kunna nemligen endast tillverka de vanliga små
stilarne eller den s. k. brödstilen och äro icke ens i stånd att fullgöra
alla de beställningar, som å dylik stil här ifrågakomma. Hvad deremot
den vida dyrare titelstilen beträffar, så tillverkas deraf intet inom landet,
utan äro till och med de boktryckerier, som hafva egna stilgjuterier, nödgade
att taga sitt behof af denna stil från utlandet.

Då stilgjuterierna således icke kunna anses blifva, mer än till en
ringa del, berörda af tullens borttagande och denna ej heller såsom
statsinkomst är af afsevärd betydenhet men deremot i hög grad betungande
för boktryckerierna, hemställa vi,

att Bokstaf sstämplar och Boktrycksstilar måtte förklaras
tullfria»;

vid punkten 13: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Vid granskning af tullkomiténs förslag hafva embetsverken, rörande
artikeln Böcker med inbundet rent eller linieradt papper, yttrat:
»Den omständighet, att förhöjda tullsatser föreslagits för åtskilliga af de
till Böcker med inbundet rent eller linieradt papper erforderliga materialier
såsom lärft och skinn, har komitén ansett höra föranleda en höjning
af tullsatsen för nämnda bokbinderialster till 35 öre per kilogram; men
då embetsverken äro af den åsigt, att, på grund af den ringa mängd
lärft och skinn, som åtgår för dessa arbeten, någon nämnvärd stegring
af materialiernas pris icke kan antagas inträda, och då dessutom införseln
af hit hänförliga artiklar till väsentlig del omfattar de i allmänhet
prisbilliga s. k. notisböckerna, deri papperet — för hvilket ingen förändring
i tullsats föreslagits — utgör hufvudbeståndsdelen, anse sig
embetsverken ega skäl att hemställa, det tullsatsen måtte bibehållas vid
nu gällande belopp af 25 öre per kilogram»;

Instämmande i hvad embetsverken sålunda anfört, och då vi derförutom,
på sätt här nedan anföres, funnit någon tullförhöjning icke böra
ske å det för tillverkningen af förevarande artikel i allmänhet erforderliga
materialet, skinn, hemställa vi,

att tullsatsen för Böcker med inbundet rent eller
linieradt papper måtte bibehållas vid 25 öre per kilogram»
;

vid punkten 15 {Cement): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

86 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9

»Angående tullen å Cement yttrade tullkomitén följande: »Då de
för cementtillverkningens bedrifvande erforderliga anläggningar taga i
anspråk betydande kapital, och då den inhemska tillverkningen af cement
.är af icke ringa omfattning samt utgör en industri, för hvilken
naturliga förutsättningar finnas flerstädes inom landet, har komitén, i
anledning af gjord framställning och med afseende å den skarpa konkurrens
från utlandet (Tyskland och England), för hvilken denna näring
fortfarande är utsatt, funnit sig böra hemställa om tullsatsens höjande
till 60 öre per 100 kilogram.»

På grund af de skäl, hvilka sålunda anförts för höjning af ifrågavarande
tull, hemställa vi,

att för Cement, kärlens vigt inberäknad, måtto
bestämmas den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats, 60
öre per 100 kilogram»;

vid punkten 16 (Cirklar m. m.): af utskottets samtliga herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Af det statsrådsprotokoll för den 13 januari innevarande år, hvithet
finnes bilagdt Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ny tulltaxa,
inhemtas, att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet beträffande
tullen å Cirklar, Passare och Cirkelbestick anfört följande:

»För cirklar, passare och cirkelbestick, hvilka artiklar enligt gällande
taxa hänföras till matematiska instrumenter och sålunda åtnjuta tullfrihet,
har komitén, som för sistnämnda artikel föreslagit förtullning efter värde,
upptagit vigttull till belopp af 1 krona 50 öre per kilogram. Embetsverken
hafva med afseende å dels den föreslagna tullsatsens förhållande
till värdet af gröfre, tunga och billiga cirklar och passare samt dels den
omständighet, att behof af ändring i det nuvarande fiörtullningssättet
icke visats, hemstält om bibehållande af gällande taxas bestämmelser.
Mig synes emellertid, att hvad vid rubriken instrumenter, kirurgiska,
matematiska in. fl. anföres angående behofvet af tull å dylika instrumenter,
eger tillämplighet äfven i fråga om cirklar, passare och cirkelbestick.
Dessa artiklar äro föremål för ganska stor inhemsk förbrukning,
hvilken dock hittills icke motsvarats af någon mera betydande
tillverkning inom landet, enär de svenske tillverkarne icke kunnat täfla
med de utländske i prisbillighet. Det nu anförda gäller egentligen om
finare hithörande artiklar. Hvad angår gröfre cirklar och passare —
hvilka snarast borde likställas med redskap och verktyg, ehuru de af
tulltekniska skäl måste hänföras under ifrågavarande rubrik — lärer

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 87

val vårt land ega alla naturliga förutsättningar för tillverkning af sådana,
och torde förty tullen icke böra befaras medföra någon afsevärdt
menlig verkan för konsumenterna. Förslaget att bestämma tullsatsen
.under förevarande rubrik efter vigt synes äfven utgöra en fullt rigtig
tillämpning af hvad komitén i sitt underdåniga betänkande anfört rörande
grunden för tullafgiftens beräknande i allmänhet. Den ifrågasatta
tullsatsen torde icke heller kunna anses för hög beträffande de
artiklar, som hufvudsakligen importeras, nemligen cirkelbestick samt
finare cirklar och passare. Hos en af Stockholms större importörer
verkstälda profvägningar och erhållna prisuppgifter hafva gifvit vid handen,
att tullsatsen skulle för de billigare slagen af cirkelbestick, som
äro föremål för införsel, uppgå till i medeltal omkring 17 procent af
varuvärdet, under det att för de finare slagen tullen skulle blifva så
ringa i förhållande till varans värde, att den i vissa fall icke belöpte sig
till fullt 3 procent deraf.»

Åberopande hvad sålunda anförts, få vi hemställa,

att åt bestämmelserna rörande ifrågavarande artiklar
måtte gifvas följande med Kongl. Maj:ts förslag
öfverensstämmande lydelse:

»Cirklar, Passare och Cirkelbestick 1 kg 1 kr. 50 öre.

Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar, fodral och pappersomslag»; vid

punkten 19 (Elektricitetsmätare) af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»Då vi, på sätt här nedan omförmäles, ansett fysiska instrumenter
böra draga den af Kongl. Maj:t föreslagna tull, 10 procent af värdet, få
vi beträffande Elektricitetsmätare — med erinran att denna artikel för
närvarande drager tull med 15 procent af värdet — hemställa,

att den af Kongl. Maj:t för ifrågavarande artikel
föreslagna tullsats, 10 procent af värdet, måtte varda
antagen»;

vid punkten 23 (Fyrapparater): af utskottets samllige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Utskottets hemställan om tullfrihet för den hittills tullpligtiga
artikeln Fyrapparater och delar deraf, ej specificerade, hafva vi icke
kunnat biträda. Äfven om, på sätt utskottet hemstält, tullfrihet bi -

88 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

behölles för Maskiner, Redskap och Verktyg, synes ett sådant förhållande
icke mera nu än förut böra föranleda tullfrihet för fyrapparater. De dyrbarare
apparaterna tillverkas visserligen icke inom landet, men då staten
är den enda afnämaren af dem, är det af ingen betydelse, om tullsatsenå
dem bibehålies. Af de mindre och enklare apparaterna eger deremot
tillverkning rum, och denna tillverkning anse vi böra bevaras åt landet,
hvilket svårligen lär kunna blifva fallet, om ej ens det skydd, den nu
åtnjuter, bibehålies. För öfrigt erinrande, att vi reservationsvis förordat
bifall till Kongl. Maj:ts förslag om åsättande af tull å Maskiner, Redskap
och Verktyg, få vi hemställa,

att å Fyrapparater och delar deraf, ej specificerade,
måtte sättas den af Kongl. Maj:t föreslagna
tull, 10 procent af värdet»;

vid punkten 24 mom. c): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

»Då, enligt vunna upplysningar, zinkhvitt kostar 46 å 50 öre per
kilogram, belöper sig den nuvarande tullen eller 5 öre per kilogram
till ungefär 10 procent af varuvärdet. Tager man så i betraktande,
dels att zinkhvitt ingår såsom hufvudbeståndsdel i nästan all den hvita
färg, som användes särskildt vid inredningen af våra bostäder, dels ock
att någon inhemsk tillverkning af zinkhvitt icke förekommer, kan man
finna, hvilken dryg beskattning på allmänheten denna tull utgör utan
att vara till förmån för någon inhemsk näring.

Vi vilja derför hemställa,

att för artikeln zinkhvitt måtte stadgas tullfrihet»;

vid punkten 25 {Gas- och Vattenmätare): af utskottets samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Af enahanda skäl, som här ofvan i afseende å Elektricitetsmätare
af oss anförts, hafva vi funnit oss icke kunna biträda utskottets hemställan
om tullfrihet för de hittills tullpligtiga artiklarne Gas- och Vattenmätare,
utan hemställa vi,

att för ifrågavarande artiklar måtte, på sätt
Kong]. Maj:t föreslagit, bestämmas eu tullsats af 10
procent af värdet»;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Vid punkten 26 mom. a): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

»Patentglas och glastakpannor samt för fartyg afsedda sidventilglas
med eller utan ramar voro före år 1888 upptagna i tulltaxan under särskilda
rubriker samt fria från införseltull. Vid sistnämnda års riksdag
sammanslogos de emellertid under en rubrik och åsattes för att bereda
skydd åt den tillverkning af dylikt glas, som inom landet egde rum,
en tullsats af 7 öre för kilogram. Af skäl allenast att införseln af
artiklarne år 1889 varit obetydlig, har nu emellertid tullkomitén ansett
deras bibehållande under egen rubrik icke vara af behofvet påkallad
och deraf tagit sig anledning att inflytta artiklarne under en rubrik,
hvarest tulltaxan upptager en tullsats af ända till 43 procent högre
belopp än den artiklarne förut dragit, eller 10 öre för kilogram. Det
är så långt ifrån, att vi kunna finna det af komitén anförda förhållandet
utgöra skäl för en ytterligare höjning af en skyddstull, att vi tvärt
om betrakta den ringa införseln såsom ett bevis på obehöfligheten af
dylik tull; och då dertill särskild! tullen å sidventilglasen utgör ett
onödigt betungande af skeppsbyggerinäringen, som väl är af större
betydelse för vårt land än den här befintliga, obetydliga tillverkning af
förevarande artiklar, vilja vi hemställa,

att patentglas och glastakpannor samt för fartyg
afsedda sidventilglas med eller titan ramar måtte utgå
ur rubriken 169 och upptagas under särskild rubrik
med bestämmelse om tullfrihet»;

vid punkten 26 mom b) (Glas): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Rörande de i förevarande mom. upptagna artiklar anför tullkomitén:

»För fönster- och spegelglas, oslipade, eller mattslipade och of''olierade,
s. k. glasämnen derunder inbegripna, bestämmer gällande taxa, i öfverensstämmelse
med franska traktaten, en tull af 7 öre per kilogram.
Denna tullsats är i förhållande till varuvärdet otvifvelaktigt tillräckligt
hög för glas af mindre dimensioner. Annorlunda är åter förhållandet
beträffande glas af större dimensioner. För dess tillverkning erfordras
dyrbarare anläggningar och större arbetsskicklighet hos den dermed
sysselsatta arbetspersonalen. Till följd häraf och då derjemte materialet
i dylikt glas i allmänhet är af bättre beskaffenhet än i fönsterglas
af mindre dimensioner, är det äfven betydligt dyrare än detta senare.
Enligt från ett af våra glasbruk meddelade uppgifter utgör bruttopriset
för billigare glassorter af mindre än 0,4 qv.-meters yta 22 kronor per
Bill. till llilcsil. Frot. 1892. 5 Sand. 1 Afd. 6 Höft. 12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

»låda om 120 qv.-fot», under det att lika många qv.-fot glas af »större
dimensioner» kosta ända till 55 kronor.

Med hänsyn härtill och då tillverkningen af större fönsterglas
utgör eu jemförelsevis ny industri här i landet och sålunda är i behof
af ett någorlunda verksamt skydd mot den utländska — företrädesvis
den belgiska — konkurrensen, har komitén, på sätt ett par glasbruk
hemstält, föreslagit en något högre tullsats, 10 öre per kilogram, för
det större fönsterglaset. Gränsen mellan detta och det mindre torde
kunna bestämmas lika med motsvarande gräns i fråga om om spegelglaset
eller till \ qv.-meters yta. Enligt 1863 års taxa var fönsterglas underkastadt
en tull af 4 öre per skålpund (=.- 9,4 öre per kilogram).»

I öfverensstämmelse härmed har tullkomitén tillstyrkt samt Kong!.
Maj:t under n:is 171 och 172 föreslagit, att i taxan måtte införas två
så lydande rubriker:

Glas:

fönster- och spegel-:

oslipade och ofolierade, s. k.
glasämnen derunder inbegripna:

af t. o. m. | qv. no. yta ............................ 1 kg. 7 öre

af större dimensioner................................... 1 kg. 10 öre».

Under åberopande af hvad tullkomitén sålunda anfört, hemställa vi,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag måtte bifallas»; vid

punkten 26 mom c) (Glas): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Med åberopande af hvad tullkomitén till stöd för den af komitén
tillstyrkta och af Kongl. Maj:t i rubrikerna n:is 173, 174, 175 och 176
föreslagna tullförhöjning anfört, hemställa vi,

att förevarande rubriker måtte erhålla följande
af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse:

»Glas:

fönster och spegel:

ofolierade, mattslipade eller slipade och polerade:

af t. o. m. ^ qv.-m. yta.................................. 1 kg. 20 öre

af större dimensioner....................................... 1 kg. 30 öre

folierade:

af t. o. m. | qv.-m. yta................................... 1 kg. 30 öre

af större dimensioner......................................... 1 kg. 50 öre»;

Bevillningsutskottets Betänkande A :o 9.

vid punkten 26 mom d): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

»Under den omfångsrika rubriken Glas, andra slag innefattas icke
blott de finare och dyrbarare glasvarorna, utan äfven en del nödvändighetsartiklar
af mera simpel och billigare beskaffenhet. Dessa, som
redan af den nu gällande tullsatsen, 35 öre per kilogram, drabbas allt
för hardt, skulle med den föreslagna tullen af 60 öre icke vidare kunna
blifva föremål för någon införsel, hvarigenom producenterna af dessa
billigare artiklar skulle lemnas tillfälle till vinst på bekostnad af den
del af den stora allmänheten, för hvilken äfven en i och för sig ringa
prisförhöjning alltid blir känbar.

Då vi icke äro i tillfälle att föreslå eu uppdelning af förevarande
rubrik med hänsyn till artiklarnes värde, en uppdelning, som antagligen
också skulle orsaka vissa olägenheter i afseende å tullbehandlingen,
få vi hemställa,

att tullsatsen för Glas, andra slag, ej specificerade,
karafiner och pressade eller slipade flaskor derunder
inbegripna, måtte bibehållas vid 35 öre per kilogram»;

vid punkten 28: af utskottets samtlige herrar ledamöter från

Andra Kammaren:

»Vid granskning af tullkomiténs taxeförslag, som jemväl upptager
den af Kongl. Maj:t och utskottet föreslagna tullsats å Handskar, eller
6 kronor per kilogram, hafva embetsverken mot samma tullsats yttrat:

»Då Handskar äro en vara, som lätteligen kan göras till föremål
för smuggling, och i allt fall dess förtullning brutto verkar eu icke
oansenlig höjning af den nominella tullsatsen, anse sig embetsverken
böra hemställa, att denna icke sättes högre än differentialtullkomitén
föreslog, eller 3 kronor per kilogram, hvilket belopp ur skyddssynpunkt
måste, då tullsatsen för skinn, andra slag, icke föreslagits till högre
belopp än 65 öre per kilogram, anses fullt tillräckligt».

Instämmande uti de af embetsverken sålunda anförda motiv, kunna
vi så mycket mindre biträda, hvad utskottet rörande handsktullens
belopp föreslagit, som vi, på sätt här nedan anföres, funnit någon
tullförhöjning å skinn, andra slag, icke böra ske, hvadan vi hemställa,

att tullsatsen för Handskar, alla slag, måtte bestämmas
till 3 kronor per kilogram»;

92 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

vid punkten 29 (Hattar): af herrar Lithander, Almström och af
Buren:

»Med åberopande af de skäl tullkomitén anfört och med hänsyn
dertill, att införseln af hattar ännu är rätt betydlig samt att i de bland
hattar af annat ämne upptagna slag deraf ingå ej blott de billigare af
filt tillverkade hattarne och hattämnena, utan äfven de af hår tillverkade
bely^dligt dyrbarare varorna, få vi, då, efter hvad uppgifvit blifvit, svårighet
lärer möta att vid förtullning skilja emellan de olika slagen,
yrka bifall till de af Kongl. Maj:t föreslagna tullsatserna»;

vid punkten 33: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Knappt någon artikel i tulltaxan har under de sista årtiondena
varit underkastad sådana förändringar i fråga om tullsatsens belopp
som Hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, och deribland särskild!
sulläder. Sålunda utgick tullen för sistnämnda artikel till och med
1859 med 88,2 öre per kilogram. Sedan tullen derefter varit bestämd
till 25 öre, nedsattes den i sammanhang med franska handelstraktatens
afslutande först till 35,3 öre och derefter till 23,5 öre per kilogram.
År 1875 nedsattes densamma ytterligare eller till 14,t öre per kilogram.
Sedan vid 1879 och 1882 års riksdagar väckts motioner om höjning
af ifrågavarande tullsats, hvilka dock icke tillvunnit sig Riksdagens
bifall, beslöts vid 1885 års riksdag, på grund af nya motioner i ämnet,
och emot bevillningsutskottets afstyrkande, en höjning af tullen till 24
öre per kilogram, med hvilket belopp densamma från och med år 1886
utgått.

Under förmenande, att berörda tullförhöjning icke visat sig utgöra
ett tillräckligt skydd mot den öfvermägtiga konkurrens, som den
inhemska läderindustrien har att utstå med utlandets, särskild! Amerikas
produktion, har tullkomitén föreslagit en ytterligare tullförhöjning å
hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, hvilken förhöjning äfven
utskottet tillstyrkt. Svårigheterna, för hvilka den svenska läderindustrien
varit och ännu är utsatt, hafva emellertid enligt vårt förmenande
icke orsakats af bristande tullskydd, utan hafva sin grund deri, att industrien
icke velat eller ännu icke kunnat tillgodogöra sig utlandets,
särskildt Amerikas förbättrade tillverkningsmetoder, hvilka verkat derhän,
att bättre varor kunnat åstadkommas på samma gång som tillverkningskostnaderna
förminskats. Att nu med tullar vilja skydda en
industri mot en konkurrens, som af sådana anledningar uppstår, är att
döma industrien att alltid förblifva på eu låg och outvecklad stånd -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 93

punkt och skulle dessutom i längden icke låta sig göra, åtminstone ej
utan städse upprepade tullförhöjningar. Att ett sådant förfaringssätt
skulle utgöra den största orättvisa mot konsumenterna, är naturligt, särskilt
när varan, såsom här åtminstone i fråga om sulläder och bindsulläder
är fallet, nästan uteslutande användes i och för tillverkningen
af sådan beklädnadsartikel som skodon, hvilka i vårt klimat ovedersägligen
äro att hänföra till de oumbärligaste förnödenhetsvarorna.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställa vi:

a) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga
till pelsverk, beredda: sulläder och bindsulläder måtte
bibehållas vid 24 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga
till pelsverk, beredda: andra slag, jemväl måtte bibehållas
vid nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram»; vid

v punkten 34 mom. b): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

»Lika med embetsverken, hvilka vid granskning af tullkomiténs
förslag framstält anmärkning mot hvad i detsamma rörande pelsvarupersedlar
upptagits, anse vi särskilt den k pelsverk, beredda, andra slag
föreslagna tullsats eller 3 kronor för kilogram vara allt för hög. Under
nämnda rubrik hänföras nemligen eu del billigare artiklar, såsom pelsfoder,
kragar, muffar och dylikt, och å dessa belöper sig, enligt de
upplysningar vi inhemtat, den nu gällande tullsatsen 2 kronor för kilogram
redan till 12 å 15 procent af varuvärdet. Den föreslagna tullsatsen
kommer således att utgöra ända till 18 å 23 procent af varuvärdet,
hvilket enligt vår åsigt utgör en allt för hög tull å varor, som
ingalunda kunna anses såsom lyxartiklar, utan i betraktande af våra
klimatiska förhållanden äro verkliga nödvändighetsvaror. Då den föreslagna
tullsatsen å de under 214 upptagna dyrare pelsvarupersedlarne
utgör en vida lägre procent af deras värde, framstår den af utskottet
i förevarande punkt biträdda tullförhöjning såsom ännu mer olämplig.
Härtill kommer att, genom det af utskottet i öfverskriften till rubrikerna
214 och 215 efter orden »med pelsverk till öfvertyg» föreslagna
tillägg »eller foder», tullförhöjningen blir än mer effektiv, då derigenom
en hel mängd persedlar, som förut tullbehandlats såsom kläder, kommer
att ingå under gruppen pelsverk.

Då det för öfrigt ej är längre sedan än 1886, som tullsatsen å

94 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

pelsverk, beredda, andra slag, bestämdes till nuvarande belopp, hemställa
vi,

att tullsatsen för pelsverk, beredda; hopsydda
skinn samt delvis arbetade eller fullfärdiga persedlar
med pelsverk till öfvertyg eller foder, andra slag måtte
bibehållas vid 2 kronor per kilogram»;

vid punkten 35 mom. b): af utskottets samtlig^ herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

»Då, enligt vunna upplysningar, varuvärdet å Hängslen, äfvensom
Bälten, Strumpeband m. fl. dylika persedlar, andra slag, i allmänhet
uppgår till 4 kronor per kilogram, belöper sig den föreslagna tullsatsen
till ungefär 44 procent af varuvärdet, hvilket, enligt, vår åsigt,
utgör en öfverdrifvet flög tull å en vara, som blifvit, oumbärlig för den
stora allmänheten. Ehuru vi ingalunda kunna medgifva rigtigheten
af den utaf tullkomitén först framstälda, af utskottet sedan biträdda
uppfattning, att hängslen och andra dermed jemförliga persedlar böra
draga samma tull som band af motsvarande ämne, förneka vi dock
icke, att tullen å band, som ingå jemte annat, såsom en beståndsdel
i förevarande artiklar, i någon mån bör inverka å artiklarnes tullsats,
och då nu utskottet hemstält om en förhöjning af bandtullen, bör äfven
tullsatsen å ifrågavarande artiklar undergå någon höjning, hvadan vi
föreslå,

att för Hängslen, äfvensom Bälten, Strumpeband,
Klädnings- och Armhållare med flere dylika persedlar
eller delar deraf, andra slag. derunder inbegripna äfven
sådana af silke, hvari kautschuk eller likartad! ämne
ingår, stadgas eu tull af 75 öre per kilogram»;

vid punkten 36 mom. a) (Instrumenter): af utskottets samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

»I fråga om artikeln Instrumenter anför tullkomitén, bland annat:

»De slag af instrumenter, som i nu gällande taxa upptagas under
rubriken kirurgiska m. fl., äro på grund af franska traktatens bestämmelser
tullfria. Vissa till nämnda rubrik hänförliga artiklar tillverkas
redan nu inom landet. Någon mera betydande omfattning har
dock denna industri, till följd af konkurrensen från utlandet, icke erhållit,
utan måste de flesta mera komplicerade instrumenter af detta
slag utifrån införas. För den sjelfständigt forskande vetenskapsmannen

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9* 95

likasom för vissa yrkesidkare, som tidt och ofta hafva behof af att få
nya instrumenter konstruerade eller gamla förändrade, medför emellertid
saknaden af eu utvecklad inhemsk instrumenttillverkning stora
olägenheter. Med afseende härå och då inom vårt land en sådan industri
ännu icke kan eg a bestånd endast på tillgodoseende af förenämnda
behof, utan för att kunna med fördel bedrifvas måste hafva
sig tillförsäkrad utsigt att kunna täfla med utlandet jemväl i framställandet
af instrumenter, som äro föremål för en mera allmän förbrukning
inom landet, har komitén ansett, att instrumenter af ifrågavarande
slag borde åsättas tull. Tullsatsen synes, vid det förhållande att det
icke sällan vid tullbehandlingen möter svårighet att afgöra, hui-uvida
en artikel bör hänföras under förevarande rubrik eller till Maskiner,
Redskap och Verktyg, lämpligen kunna sättas lika med den för sistnämnda
varuslag eller 10 procent af värdet».

I öfverensstämmelse med tullkomiténs hemställan har ock Kongl.
Maj:t, sedan, på sätt af statsrådsprotokollet för den 13 sistlidne januari
inhemtas, herr statsrådet och chefen för finansdepartementet på anförda
skål anslutit sig till tullkomiténs åsigt i förevarande afseende, föreslagit,
att i tulltaxan måtte införas en så lydande rubrik:

»Instrument er:

kirurgiska, matematiska, fysiska, kemiska, och navigations-,
alla slag, ej specificerade.............................. 100 kr. 10 kr.»

I allo instämmande i hvad till stöd för ifrågavarande tull sålunda
anförts, hemställa vi,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande rubrik n:o
229 föreslagit måtte bifallas»;

vid punkten 36 mom. b): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

»Vid granskning af tullkomiténs betänkande hafva embetsverken
erinrat, hurusom införseln af de till rubriken Instrumentera optiska,
hänförliga artiklar hufvudsakligen omfattade simpla och billiga
varor, samt med anledning häraf ansett, att tullsatsen icke borde sättas
högre än 1 krona per kilogram.

Instämmande i denna embetsverkens åsigt, hemställa vi,

att tullsatsen för Instrumentera optiska, ej specificerade,
derunder inbegripna kikare, glasögon och infattade
optiska glas; barometrar och termometrar måtte
bestämmas till 1 krona per kilogram»;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

vid punkten 37 mom. a) (Jomväg smat er iel): af utskottets samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Då vi, på sätt här nedan inhemtas, yrkat bifall till Kongl. Maj:ts
förslag om tull å Ångmaskiner, hemställa vi,

att den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats för
lokomotiver, 10 procent af värdet, måtte af Riksdagen
godkännas»;

vid punkten 37 mom. b) (Jemnägsmateriel): af utskottets samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Då, på sätt tullkomiten erinrar, tendern icke är annat än en
jern vägs vagn, torde den under alla omständigheter böra, i öfverensstämmelse
med hvad nu jemväl eger rum, såsom sådan tullbehandlas;
och hemställa vi fördenskull

att rubriken 239 i Kongl. Maj:ts förslag måtte
godkännas oförändrad»;

vid punkten 37 mom. c) (Jernväg smat er iel): af utskottets samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Med anslutning till den af tullkomitén uttalade åsigt om rätta
tullbehandlingen af jernvägs- och spårvägsvagnar, deri motor finnes
anbragt, hemställa vi,

att i taxan måtte å vederbörligt ställe intagas
en anmärkning af samma lydelse som den under rubriken
239 i Kongl. Maj:ts förslag införda»;

vid punkten 42: af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

»Oafsedt den oegentlighet, hvartill utskottet, åtminstone från deras
synpunkt, som dikterat utskottets förevarande hemställan, måste anses
hafva gjort sig skyldigt, då utskottet hemstält om en högre tullsats
vid rubriken Kautchuk, arbetad, andra slag etc. än den för arbeten, andra
slag, af celluloid och horn föreslagna, kunna vi ej biträda utskottets
hemställan under förevarande punkt. Det vigtigaste varuslaget af de
härunder förekommande ^artiklarne är nemligen skodon af kautschuk,
galoscher. Då. enligt embetsverk en meddelade upplysningar, den nu
gällande tullsatsen, eller 1 krona för kilogram, belöper sig till 25 pro -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 97

cent af varuvärdet eller mera, kommer den föreslagna tullsatsen att
uppgå till 31 å 32 procent, hvilket, enligt vår åsigt, utgör eu alldeles
för dryg tull å en vara, hvilken, såsom förevarande, har blifvit en
nödvändighetsartikel för den stora allmänheten. Att under de senare
åren ett par fabriker för tillverkning af guttaperkagalocher uppstått i
landet, utgör visserligen ett skäl för bibehållande till en början åtminstone
af gällande tullsats, men ingalunda till en förhöjning af densamma.
Industrien har naturligtvis inrättat sig på grundvalen af nu
gällande tullagstiftning och en tullförhöjning, hvars varaktighet icke kan
beräknas och som, derest en förändrad uppfattning skulle föranleda
återgång till den lägre tullsatsen, endast skulle medföra missräkningar
och betydande förluster, kan långt ifrån att vara till gagn för industrien
i stället blifva orsak till densammas tillbakagående.

På grund af det anförda få vi hemställa,

att tullsatsen för Kautschuk etc., arbetad, andra
slag, ej specificerade, härunder inbegripna skodon och i
trähylsa infattad kautschuk, måtte bibehållas vid 1 krona
per kilogram»;

vid punkten 43: af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

»Såsom skäl emot den i förevarande punkt föreslagna tullförhöjning
tillåta vi oss anföra hvad t. f. presidenten i kommerskollegium
C. Fr. Waern i sin vid embetsverkens utlåtande öfver tullkomiténs betänkande
fogade reservation i ämnet anfört. Reservanten yttrar nemligen: »I

afseende å de ej specificerade kemiskt-tekniska preparaterna
är såsom hufvudskål för förhöjningen anfördt att, vid det förhållandet
att åtskilliga specificerade artiklar ansetts böra åtnjuta tullfrihet eller
få införas mot särskild låg tull, komitén funnit de öfriga utan olägenhet
kunna — såsom af idkare af den kemiskt-tekniska industrien blifvit
yrkadt -- åsättas förhöjd afgift; komitén vore nemligen öfvertygad
om att icke någon industri använder hithörande artiklar i så stor
myckenhet att en måttlig förhöjning af tullsatserna å dem kan i någon
afisevärd mån verka betungande.

Tullfrihet för några artiklar, hvilka af vissa fabrikanter användas,
kan väl svårligen förklara att tredubbling af tullen å andra varor, som
för andra fabrikanter äro behöfliga, icke för dem skulle verka betunBih.
till liiksd. Vrot. 1892. 5 Sami 1 Afd. 6 Iläft. 13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o tf.

gande, och äfven om de upplysningar, som, oafsedt saknaden af officiella
uppgifter, kunnat vinnas om myckenheten af de syror och salter,
cyan-, klor- och jodföreningar, magnesia och karbolsyrad kalk, som
blifvit föreslagna till tullfrihet, varit sådana att de bibringat komitén
öfvertygelse att efter deras afdrag från hela införseln öfriga kemiska
preparater icke i afsevärd myckenhet användas, så kan dock det förhållande,
om hvilket man på detta något osäkra sätt erhållit kunskap,
i bästa fall blott vara det för dagen befintliga, men förändringar i tulltaxan
böra afse en längre framtid, och äfven om det antages att tullen
å de ifrågavarande artiklarne väl nu med hänsyn till de ringa qvantiteter,
som infördes, icke vore — men om införseln skedde i större
myckenhet skulle för vissa industrier blifva — betungande, så måste
tullförhöjningen blifva ett hinder för dessa industriers utveckling, eller
åtminstone göra de fabrikanter, som med dem sysselsatte sig, fullkomligt
beroende af möjligheten för eller benägenheten hos andra fabrikanter
att till pris, som det för dem vore möjligt att betala, förse
deras behof. Man får härvid icke glömma att det ej blott är fråga
om skyddade industrier, utan äfven om dem, som i utlandet skola
söka afsättning för sina produkter och äro beroende af en konkurrens,
som ofta till det yttersta reducerar möjligheten af någon vinst.

Icke heller bör man förbise fraktförhållaudena i vårt vidsträckta
land, hvilka ofta göra det omöjligt att, utan väsentligt ökad kostnad
från en aflägsen inhemsk kemiskt-teknisk fabrik, i stället för från en
närbelägen utländsk, hemta behöfliga beredningsämnen.»

Instämmande i hvad sålunda anförts emot ifrågavarande tullförhöjning,
få vi hemställa,

att tullsatsen under rubriken Kemiskt-tekniska
preparater, ej specificerade, måtte bibehållas vid 5 procent
af varuvärdet»;

vid punkten 46 mom. a) (Knif v av): af utskottets samtliga herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»På grund af hvad tullkomitén anfört beträffande artiklarne rakoeh
pennknifvar hemställa vi,

att tullsatsen för dessa artiklar bestämmes, på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till 3 kronor per kilogram»;

vid punkten 46 mom. b) (Knifvar): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

»Med hänvisning till hvad tullkomitén anfört rörande tälj-, sjömans-
eller gröfre arbets k nifvar, hemställa vi,

att tullsatsen för dessa artiklar måtte, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till 50 öre per
kilogram»;

vid punkten 46 monn. c) (Knifvar): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»Beträffande de artiklar, som i förevarande mom. afses, har tullkomitén
anfört följande:

»För bordsknifvar och gafflar m. m. med skaft af silfver o. s. v.
har föreslagits samma tull som för försilfrade metallarbeten. Knifvar
med skaft af äkta silfver torde endast undantagsvis vara föremål för
införsel. Hit hänförliga artiklar väga, enligt komitén meddelad upplysning,
i medeltal per dussin 1 kilogram. Med detta slags knifvar
och gafflar hafva ock, på grund af jémförlighot. i pris, sammanförts sådana
med skaft af perlemor eller porslin.

För bordsknifvar och gafflar m. m. med skaft af andra ämnen har
föreslagits samma tull som för ej specificerade jern- och stålvaror, polerade,
med hvilka arbeten de ansetts fullt jemförliga. På 1 kilogram
lära i medeltal gå 10 stycken, och uppgifves priset derå till 4 kronor
25 öre.»

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställa vi

att hvad Kongl. Maj:t under rubrikerna 287 och
288 föreslagit måtte bifallas»;

vid punkten 48: af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

»Rörande Koffertar, andra slag har tullkomitén ansett, att desamma
torde lämpligen kunna åsättas eu tull, motsvarande högsta tullsatsen
för ej specificerade trävaror, eller 60 öre för kilogram. I betraktande
emellertid af det förhållande, att förevarande artikels vigt genom de
metallbeslag, som ingå såsom en nödvändig beståndsdel i artikeln, i
allmänhet är betydligt större än de af komitén mod densamma jemförda
trävarornas, på samma gång dessa sistnämndas värde i de flesta
fall öfverstigor koffertarnes, kunna vi ej biträda den af komitén föreslagna
relation, utan anse en tullsats af 30 öre för kilogram eller
den å mindre dyrbara, bearbetade trävaror, ej specificerade, föreslagna
såsom lämpligare, hvadan vi hemställa,

100 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

att tullsatsen för Koffertar, andra slag, måtte
bestämmas till 30 öre per kilogram»;

vid punkten 50 (Krita): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Enligt 1880 års tulltaxa var krita, såväl omalen som malen, tullfri,
men vid 1882 års Riksdag åsattes den malna eller slammade kritan
en tull af 0,5 öre per kilogram, hvilken tull vid 1888 års riksdag
höjdes till nu gällande belopp.

Enligt hvad af 1882 års tullkomités betänkande inhemtas, hade
eu industriidkare inför komitén upplyst följande rörande de inhemska
kritbrukens dåvarande ställning:

»Beträffande krittillverkningen i Skåne upplystes, att denna tillverkning
bedrifves vid fem bruk, hvilka, ehuru förvaltade hvar för sig,
hafva gemensam försäljning. Tillverkningen är till hela sitt omfång
rent svensk, emedan allt som förbrukas, exempelvis 20,000 staf om
året, tages inom landet, hvilket genom krittillverkuingen i materialier,
transporter och arbetslöner tillskyndas en årlig vinst af öfver 100,000
kronor. I de skånska kritbruken är placeradt ett kapital af 400,000
kronor. Hela afsättning^ representerar ett värde af 150,000 kronor,
men kunde, om tillräcklig afsättning förefunnes, uppdrifvas till ett värde
af 400,000 kronor. Varan är af utmärkt beskaffenhet, emedan den
skånska kritan håller 99 procent kolsyrad kalk, under det den danska
håller 95 procent och Motalakritan endast 87 procent. Priset på krita
är f ,4 0 kronor per centner netto, men säljes i parti något billigare.

Detta allt oaktadt, gå kritbruken i Skåne med förlust och komma
med all sannolikhet att nedläggas, om ej tull kan åsättas krita; ty
skall nemligen den påbörjade exporten kunna fortsättas, så är det för
denna ett vilkor, att tillverkningen skall kunna stödja sig på den inhemska
förbrukningen. Nu kunna de ej uppehålla sig i konkurrensen
särskild! med Danmark, fastän de lemna bättre vara, och detta af följande
skäl. I Danmark och äfven i Tyskland ligga kritbruken vid
hamn, och kritlagren befinna sig ofvan jord. I Skåne deremot ligger
kritan under jordytan och bruken långt ifrån hamn, i följd hvaraf der
såväl arbets- som transportkostnader måste blifva större, hvilket förhållande,
med afseende å en så billig och tung vara som krita, spelar
en afgörande roll. Med undantag för Norge och Tyskland, i hvilka
länder kritan är tullfri, hafva alla andra länder, äfven Danmark, till
hvilka export härifrån kan ifrågakomma, tull på denna vara. I Danmark
utgår tullen med 4,16 kronor per 100 kilogram, i Ryssland med

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 101

48 kopek för samma qvantitet och har efter den 1 januari detta år

höjts med 10 procent. I Finland är tullen 40 penni per centner och

i Amerika utgör den ej mindre än 1 dollar för samma vigt.»

I en vid 1888 års Riksdag väckt motion, hvilken föranledde den

då vidtagna tull förhöjningen, erinrade motionären bland annat om den
svåra ställning de inhemska kritbruken intoge gent emot de utländska
derigenom att det svenska kritfabrikatet hade att bära transportkostnader
från de inuti landet belägna kritfälten till kustorterna, derifrån
skeppning kunde ega rum, samt hurusom under de ändrade förhållanden,
som i Opolitiskt hänseende i våra grannländer på senare åren
uppstått, i det man der på alla områden sökt genom höjda införselafgifter
från sig utestänga främmande arbetsprodukter, en så jemförelsevis
obetydlig tullsats som den år 1882 åsätta ej vidare gjorde
tillfyllest.

1888 års Riksdags bevillningsutskott framhöll, hurusom af förhållandet
mellan importen och exporten af krita framginge, att Sveriges
behof deraf mer än väl kunde tillgodoses inom landet, hvadan och då
dertill komme att de danska kritlagren läge i dagen, medan deremot
i Skåne kritan ofta förekomme djupare, den af motionären föreslagna
förhöjda tullsats, 1 krona för 100 kilogram, syntes utskottet väl motiverad.

Oss synes de af utskottet anförda siffror rörande import och export
af malen krita tydligt nog angifva de välgörande verkningarne
af 1888 års tullförhöjning. Importen har nemligen allt sedan oafbrutet
minskats samtidigt med att exporten ökats.

Vid sådant förhållande kunna vi icke finna, att skäl föreligga till
ett sådant äfvent.yrande af ifrågavarande industris ställning, som den
af utskottet förordade tullnedsättning innebär, utan hemställa,

att för krita, malen eller slammad, kärlens vigt
inberäknad, måtte, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bibehållas
nu gällande tullsats 1 krona för 100 kilogram»
;

vid punkten 56: af herrar J. Johansson i Noraskog, A. Andersson
i Intagan, Colländer, O. B. Olsson i Maglehult samt friherre von Schwerin:

»Vid 1888 års riksdag beslöts, att artikeln Svafvelsyrad lerjord,
som förut, enligt en af generaltullstyrelsen meddelad resolution, förtullats
såsom kemiskt-tekniskt preparat eller med 5 procent af värdet,
skulle införas under särskild rubrik i tulltaxan och åsättas en tull

102

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

af 1 krona per 100 kilogram eller den ännu gällande tullsatsen. Tullkomitdn
har nu under samma rubrik infört den af svafvelsyrad lerjord
hufvudsakligen bestående artikeln Alunkakor (Alumcakes), hvilken artikel
för närvarande tullbehandlas såsom kemiskt-tekniska preparater,
ej specificerade. Varuvärdet belöper sig å svafvelsyrad lerjord till
10 å 8 kronor, allt efter som varan är jernfri eller ej, samt å alunkakor
till något mindre belopp, allt för 100 kilogram, och kommer således
den föreslagna tullsatsen att utgöra, å den förra artikeln lOåll
procent, och å den senare artikeln en ännu högre procent af varuvärdet.
Enligt de uppgifter, som 1888 års Riksdags bevillningsutskott
förskaffat sig, skulle i Sverige årligen förbrukas omkring 850,000 kilogram
svafvelsyrad lerjord, som skulle användas sålunda: i pappersbruken
700,000 kilogram, i färgerierna 100,000 kilogram samt för
diverse andra industriella ändamål 50,000 kilogram. Häraf kan man
inse, att förevarande tull utgör en ingalunda obetydlig beskattning å
industrigrenar, hvilka onekligen äro långt vigtigare och kanske i skyddshänseende
sämre stälda än den obetydliga tillverkning, som man med
denna tull velat skydda. Då en tullsats af 50 öre för 100 kilogram
motsvarar ungefär 5 procent af artiklarnes varuvärde eller den tull,
som föie höjningen år 1888 påfördes svafvelsyrad lerjord, och som för
närvarande gäller för alunkakor, hemställa vi,

att tullsatsen för Lerjord, svafvelsyrad, äfvensom
s. k. Alunkakor (Alumcakes) måtte bestämmas till 50
öre per 100 kilogram»;

vid punkten 51: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»I afsigt att emot utländsk konkurrens skydda den tillverkning af
lerrör, som under de senaste årtiondena uppstått i vårt land, har tullkomitén
föreslagit den af utskottet i förevarande punkt biträdda tullsats
75 öre per 100 kilogram, utgörande enligt tullkomiténs uppgift i allmänhet
15 procent af varuvärdet. Då emellertid tillverkningen af lerrör
genom dessas tyngd och skrymmande beskaffenhet samt deraf följande
dryga fraktkostnad redan åtnjuter ett naturligt skydd emot utländsk
konkurrens, kan denna tullsats icke anses behöflig. Också har, såsom
bekant torde vara, den import af lerrör, som förut egt rum särskildt från
England, under de senaste åren aftagit. i sådan grad, att vårt lands behof
af denna artikel numera nästan uteslutande torde tillfredsställas af
inhemsk tillverkning. Under sådana förhållanden, och då dessutom ut -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 103

skottet gjort hemställan om bibehållande af tullfrihet å rör af metaller,
kunna vi icke finna någon anledning, hvarför ifrågavarande artikel bör
draga tull, utan hemställa,

att de under gruppen Lervaror upptagna artiklarae
rör och rör delar måtte förklaras tullfria»;

vid punkten 59 (Maskiner in. m.): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»I fråga om Maskiner, Redskap och Verktyg anför tullkomitén:

»Maskinerier och verktyg »till begagnande vid fabriker eller handtverk
eller för jordbruket samt för jernvägarnes behof» blefvo i Sverige
jemförelsevis tidigt (år 1858) tullfria. De för näringarne i öfrig! afsedda
maskiner och redskap likasom äfven artikeln verktyg förblefvo tills vidare
tullafgift underkastade, men år 1873 medgafs äfven för dem tullfrihet.
Att tillämpning i större eller mindre utsträckning af frihandelssystemets
grundsatser icke allestädes medfört tullfrihet för ifrågavararande artiklar
lika snart som hos oss, visar t. ex. den tyska tullagstiftningen. I Tyskland
voro maskiner belagda med tull ända till år 1877. Den då inträdande
tullfriheten för denna artikel upphörde, såsom naturligt var, vid
tariffens revision i skyddsvänlig rigtning år 1879.

Orsaken dertill att vår maskin- och redskapstillverkning hittills
icke nått den utveckling, man i betraktande af våra utmärkta råmaterialier
och våra verkstäders med rätta berömda arbetsskicklighet haft
skäl att vänta, är otvifvelaktigt i ganska väsentlig mån att söka uti
den obeliindrade införseln af utländska tillverkningar, hvilka de svenska
visserligen oftast öfverträffa i soliditet, men med hvilka de deremot ofta
nog ej kunna täfla i prisbillighet. Värdet af vår årliga import af maskiner,
redskap och verktyg gifver nogsamt vid handen, att konkurrensen
med utlandet å detta område är ganska skarp. År 1889 uppgick
berörda införselvärde till mer än 12 millioner kronor, hvilket belopp
öfversteg det motsvarande för år 1888 med mer än 3^ millioner
kronor. Samtidigt belöper sig årliga utförselvärdet till endast omkring
2j millioner kronor.

I och för sig måste det anses innebära en oegentlighet, derest i
en tulltariff, afsedd att bereda skydd åt det inhemska arbetet, tull icke
skulle åsättas artiklar, å hvilka så mycket arbete är nedlagdt och hvilkas
framställande skaffar sysselsättning åt så många personer, som hvad i
fråga om maskiner, redskap och verktyg är fallet; och om det å ena
sidan får anfagas, att åsättaudet af tull å ifrågavarande artiklar skulle

104 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

väsentligen gagna den inhemska tillverkningen deraf — och i sådant
afseende kan visserligen icke råda något tvifvel — är å andra sidan
någon större olägenhet för industrien i öfrigt knappast att befara af en
dylik åtgärd. Med undantag af vissa specialmaskiner, hufvudsakligast
för textilindustriens behof, samt snällpressar och maskiner för papperstillverkning,
förfärdigas redan nu alla slags såväl maskiner som redskap
och verktyg inom landet, och våra mekaniska verkstäders icke obetydliga
antal borgar för, att någon väsentlig prisförhöjning å ifrågavarande
artiklar icke skulle till följd af tullen inträda. Det synes för öfrigt vara
endast en skyldig gärd af rättvisa, att åt denna näringsgren beredes
något skydd för dess tillverkningar, helst åtskilliga för densamma erforderliga
råmaterialier äro belagda med tull.

Den omständighet att, såsom nämndt är, vissa slag af maskiner icke
för närvarande tillverkas inom landet, bär föranledt komitén att taga i
öfvervägande, huruvida icke fortfarande tullfrihet skulle kunna beredas
för dylika maskiner; men komitén har dervid kommit till det resultat,
att någon klassifikation af artikeln maskiner, i ändamål af olika tullbehandling,
icke lämpligen kan eg a rum. För såvidt tullfrihet derigenom
skulle kunna beredas nyssberörda slag af maskiner, skulle nemligen klassifikationen
grundas på det med maskinen afsedda ändamål. En sådan
indelning förekommer visserligen i åtskilliga främmande taxor, men
näppeligen lärer den kunna anses vara praktisk. Ofta möter det mycket
stor svårighet för tulltjenstemannen att förvissa sig om den för maskinen
afsedda användning, till och med om densamma inkommer sammansatt,
och naturligtvis blir svårigheten ännu större, om maskinen inkommer
i delar. Beträffande lösa, för sig inkommande maskindelar är
det icke sällan alldeles omöjligt att, bestämma, till hvilket slags maskiner
de äro ämnade.

I fråga om tullsatsen under ifrågavarande rubrik anse komiterade,
att densamma bör bestämmas efter värde. De skäl, som ofvan i det underdåniga
betänkandet anförts för värdetullars åsättande i vissa fall, ega här
i fullaste mått tillämplighet ; och dessutom bör beträffande ifrågavarande
artiklar särskild! märkas, att, äfven med deras klassificerande efter materialets
beskaffenhet, skulle desamma allt för ojemn! drabbas af en
vigttull.

Tullsatsen torde, för så vidt den skall kunna antagas blifva effektiv,
icke böra sättas lägre än 10 procent, hvilket t. ex. utgör den tullsats,
som danska taxan alternativt stadgar för artikeln maskiner.»

Af hvad sålunda anförts till stöd för förslaget om tull å ifrågavarande
artiklar bör särskild! fasthållas komiténs erinran om den be -

105

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

tydande personal, som inom landet har sin utkomst af maskinindustrien.
Möjlighet för denna industri att bereda sina arbetare tillräcklig sysselsättning
skulle otvifvelaktigt högst väsentligt tryggas genom den föreslagna
tullens antagande. Ej heller bör lemnas ur sigte, att äfven om
genom den föreslagna tullsatsen en ökad tillverkning kommer till stånd,
importen dock fortfarande torde blifva af betydenhet och derigenom tillföra
statsverket en inkomst, som särskildt torde vara förtjent af beaktande
i en tid, då nya skattekällors anlitande ställes i utsigt.

Med afseende å hvad sålunda anförts hemställa vi,

att för Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar
deraf, ej specificerade, måtte stadgas den af Kongl.
Maj:t föreslagna tullsats 10 procent af värdet»;

vid punkten 59. (Maskiner in. rn.): af herr Fredholm:

”Vid bedömandet af ett industriföretags ekonomiska förutsättningar ingår
alltid kännedomen om marknadens storlek som en vigtig faktor. 1 ett litet
land, som vårt, är denna kännedom af så mycket större vigt som svaret på
den frågan, om det lönar sig att i konkurrens med utlandet här införa en
ny fabrikstillverkning eller utvidga en redan befintlig, i främsta rummet
måste blifva beroende deraf, att den inhemska marknaden är tillräckligt stor
för att medgifva en i teknisk mening rationel tillverkning. Häraf framgår
tydligt, att det ur näringsintressets synpunkt måste vara af största vigt, att
landets så väl in- som utförsel noggrant bokföres, eftersom den inhemska
marknadens storlek bestämmes icke blott af den för handen varande tillverkningen
inom landet, utan äfven af införselöfverskottet.

Vid uppgörandet af sitt förslag till tulltaxa har tullkomitén ej heller
underlåtit att i flera fall ordna tulltaxans uppställning med fästadt afseende
på detta näringsintressets kraf, men beklagligt nog har så ej skett i fråga
om varugruppen: maskiner, redskap och verktyg. Denna varugrupp är likväl
af flera skäl i vida högre grad förtjent af att egnas en uppmärksamhet sådan
som den komitén icke dragit i betänkande att skänka andra äfven jemförelsevis
obetydliga alster af förädlingsindustrien.

Med afseende på landets in- och utförsel representerar maskingruppen
ett af de största tullvärdena. År 1890 uppgingo dessa värden för införseln
till 15 och för utförseln till 3 millioner kronor. Blott några få artiklar representera
ett större införselvärde, såsom stenkol 30.5, omalen spanmål 23,
kaffe 20.6, socker 16.3 och bomull 15.2 millioner kronor. För en rigtig
insigt i landets näringsförhållanden vore det ensamt af denna anledning icke
Bih. till Riksd. Prot. 1892. 5 Sand. 1 Afd. 6 Raft. 14

106 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

utan betydelse att veta, livilka slags maskiner företrädesvis bidraga till detta
höga införselvärde. Men af ännu större vigt är denna kännedom för bedömandet
af vår maskinindustris afsättningsförhållanden. Åt sistnämnde omständighet
torde man icke kunna undgå att tillmäta ett afgörande inflytande
med afseende på behofvet af den statistiska kunskap, hvarom nu är fråga,
eftersom maskinindustrien är vårt lands främsta fabriksnäring så väl med afseende
på antalet sysselsatta arbetare, 16,000, som med afseende på tillverkningsvärdet,
37.8 millioner kronor, eller 15 procent af fabriksindustriens hela
tillverkningsvärde.

Utan att ringakta de svårigheter, som kunna anses vara förenade med
att sönderdela gruppen maskiner, redskap och verktyg på ett i allo tillfredsställande
sätt, torde man dock kunna våga det påståendet, att det icke
bör vara med synnerlig ansträngning förenadt att uppdela denna grupp på
ett mer rationelt sätt än det, som nu förekommer i kommorskollegii berättelse
om utrikes handel och sjöfart och som grundar sig på tulltaxans uppställning.
I denna berättelse, der maskiner m. m. äro upptagna endast med
angifvande af varuvärdet, men utan uppgift på stycketal, förekommer jemte
hvarandra: Maskiner afsedda för jordbruket med sex underafdelningar, tillsammans
representerande 531,000 kronor; för industrien, deruti inbegripet symaskiner
7.5 millioner; maskiner, andra slag 6.4 millioner; Ångmaskiner,
Ångpannor, Brandsprutor, Gasmätare, Stråkardor och Kardborrar, de begge
sistnämnde i värde uppgående till 30,000 kronor. Det otillfredsställande i
denna indelning är allt för mycket i ögonen fallande för att vidare behöfva
omordas.

Det mål, som med en sönderdelning af gruppen maskiner, verktyg och
redskap bör eftersträfvas, är beredandet af kännedom om antalet och värdet
af de maskiner, som förnämligast utgöra föremål för införsel. För vinnandet
af denna kännedom får man dock icke drifva sönderdelningen allt för långt,
ty derigenom skulle i berättelsen öfver utrikes handeln för stort utrymme
tagas i anspråk och öfverskådligheten i jembredd dermed försvåras. Ej heller
får man åtnöja sig med ett allt för litet antal underafdelningar, ty då vinnes
ej det eftersträfvade ändamålet. Den här framhållna motsättningen torde
dock kunna lösas på det sätt, att inom hvarje underafdelning upptages särskilt
de slag af dithörande maskiner, som gjort sig mer än andra bemärkansvärda
genom att införas i stor myckenhet, eller genom att representera ett
stort värde. Ofriga till underafdelningen hörande maskiner kunna derefter
sammanföras i en grupp.

Med iakttagande häraf anser jag, att åt nummer 356 i Kongl. Majrts
förslag till tulltaxa bör gifvas följande uppställning:

Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf, ej specificerade:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 107

Motorer: vatten- och vindhjul, turbiner, ång-, luft- och gasmaskiner
samt lokomobiler m. fl.;

Apparater: ångpannor, vacuumpannor, gasgeneratorer, ventilations-
och värmeapparater, bränneri-, bryggeri- och mejeriapparater
m. fl.;

Arbetsmaskiner: biåsverk, ångpumpar, sprutor, ånghammare,
hejare, kranar, krossar, hissar, tryckpressar, pappersmaskiner,
separatorer, torf- och tegelslagningsmaskiner, såg- och
qvarnmaskiner m. fl.;

Verktygsmaskiner: spinnmaskiner, väfstolar, symaskiner, svarfva^
hyfvel-, klipp-, borr- och fräsmaskiner, cirkel- och
bandsågar m. fl.;

Landtbruksmaskiner och -redskap: plogar, jordbearbetningsmaskiner,
sånings-, slåtter- och skördemaskiner, tröskverk,
sädesrensare, rotfruktsskärare, hackelsemaskiner, krossar
m. fl.;

Maskiner och redskap: andra slag

Verktyg”; h ,

vid punkten 62 mom. a) (Metaller: jern och stål): af utskottets samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

”Under åberopande af hvad herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari anfört i fråga om
tack- och barlastjern samt skrot, få vi hemställa,

ij, ! * ■: i''.: i ‘ t V : y. i £ ''it .T» * V * j.''?;*;!•) ju’ ;i 1 ’ >. r. jifi ’ y

att tullsatsen för ifrågavarande artiklar måtte, på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till 80 öre per
100 kilogram”;

vid punkten 62 mom. b): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

~»Jern- och Stälgöten samt Smältstycken, hvilka artiklar förut voro fria
från införseltull, blefvo, på bevillningsutskottets hemställan, vid 1888 års
riksdag belagda med gällande tullsats eller 2 kronor för 100 kilogram.
Något annat skäl härför anförde utskottet emellertid icke, än att under åren
närmast före 1888 en import af utländska göten egt rum samt att desamma
bearbetades i landet, af hvilket förhållande utskottet befarade, att de svenska
jernprodukternas anseende, som just berodde på konsumenternas öfvertygelse
om den öfverlägsna beskaffenheten af det inhemska materialet, skulle komma
att å den utländska marknaden gå förloradt. Då emellertid import af ut -

108 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

ländska göten måste betraktas såsom ett undantagsförhållande och införande i
tullagsstiftningen af särskilda bestämmelser på grund af sådana förhållanden
måste anses olämpligt, kunna vi icke biträda ofvan anförda skäl för tull å
ifrågavarande artiklar, och då något annat knappast lärer kunna anföras,
hemställa vi,

att Jern- och Stålgöten samt Smältstycken måtte
förklaras tullfria”;

vid punkten 62 mom. d): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

”Vid granskning af tullkomiténs förslag har kommerskollegium, beträffande
den af komitén föreslagna tull å förtenta jernplåtar, andragit
följande:

”Jernplåt, öfverdragen med rent eller blyhaltigt tenn, är icke föremål
för tillverkning inom landet, och då den engelska fabrikationen af förtent
jernplåt är mycket högt uppdrifven samt derjemte utmärker sig genom sin
prisbillighet, vill det synas kollegium, som om föga utsigt förefunnes att äfven
med det föreslagna tullskyddet kunna här åstadkomma en fördelaktig dylik
tillverkning, helst försök dertill i andra länder misslyckats.

På grund häraf och med hänsyn äfven dertill, att en stegring af priset
å förtent jernplåt skulle menligt inverka på flera vigtiga näringsgrenar inom
landet, såsom tändsticksfabrikation och konservindustrien, inom hvilka näringsgrenar
en icke obetydlig myckenhet förtent jernplåt förbrukas, anser kollegium
sådan plåt fortfarande böra vara tullfri; och hemställer till följd häraf
kollegium, att, uti öfverensstämmelse i öfrigt med senast församlade Riksdags
beslut, i stället för rubriken 380 i förslaget, måtte upptagas tre särskilda
rubriker af följande lydelse:

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

C. Jern och Stål:

plåtar, valsade eller smidda, äfven om etc.--upp vikta: slipade,

polerade, målade, fernissade, lackerade, emaljerade,
äfvensom med zink eller annan oädel metall,
med undantag af tenn, öfverdragna:

af mm. tjocklek och deröfver...... 100 kg. 6 kr.

af mindre tjocklek ............................................. fria,

med rent eller blyhaltigt tenn öfverdragna.........fria”;

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 9. 109

Instämmande uti kommerskollegii såväl motivering som på grund deraf
gjorda framställning, få vi hemställa, att i stället för de i Kongl. Maj:ts
taxeförslag förekommande rubrikerna 380 och 381, till hvilka utskottet
yrkat bifall, måtte i taxan införas tre särskilda rubriker af följande lydelse:

C. Jern och Stål:

plåtar, valsade eller smidda, äfven om de äro klippta,
höjda, med hål försedda eller hafva kanterna uppvikta:

slipade, polerade, målade, fernissade, lackerade, ernaljerade,
äfvensom med zink och annan oädel metall,

med undantag af tenn, öfverdragna:

af f mm. tjocklek och deröfver ...... 100 kg. 6 kr.

af mindre tjocklek ............................................ fria,

med rent eller hlyhaltigt tenn öfverdragna ...... fria”.

vid punkten 62 é) (Rör af jern): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

”Angående gjutna jernrör anförde tullkomitén; ”Gjutna rör af gröfre
dimensioner kunna icke antagas komma att här i landet tillverkas. Tillrustningarne
för upptagande af en sådan industri äro nemligen mycket dyrbara,
och den inhemska konsumtionen af dessa rör i hög grad vexlande. Komitén
har vid sådant förhållande ansett sig böra hemställa om fortfarande tullfrihet
för rör af mer än 15 centimeters inre diameter.

Gjutna rör af mindre diameter torde deremot kunna blifva föremål för
inhemsk tillverkning. Komitén har derför ansett sig böra föreslå åsättande
af tull å sådana rör; och torde med hänsyn till den större kostnad, en dylik
tillverkning kräfver, samt den konkurrens med utlandet, som alltid kan
emotses, tullsatsen böra bestämmas något högre än för tackjern eller till 1
krona 50 öre per 100 kilogram.”

Anslutande 03s till tullkomiténs åsigt om utsigterna för en inhemsk
tillverkning af gjutna jernrör af mindre dimensioner, hemställa vi,

att hvad Kongl. Maj:t under rubrikerna 382 och
383 föreslagit måtte af Riksdagen bifallas”;

vid punkten 62 mom. f): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Andra Kammaren:

”1 betraktande dels af den ringa arbetsskicklighet och kostnad, som
tillverkningen af de i detta moment förekommande artiklar kräfver, dels ock
det stora naturliga skydd mot utländsk konkurrens, tillverkningen redan i
artiklarnes tyngd och skrymmande beskaffenhet samt deraf följande frakt -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

kostnad eger, är en dylik skyddstull som den föreslagna högst orimlig. Om
dessa fabrikat åsättas 50 procent högre tull än materialet, hvaraf de förfärdigas,
måste detta anses fullt tillräckligt; och vi hemställa fördenskull,

att arbeten af jern- och ståltråd: linor, stängsellinor
deri inbegripna, stängselduk och annan duk förtullas
med 50 procents förhöjning i den tull, som är bestämd
för tråden, hvaraf de äro förfärdigade”;

vid punkten 62 mom. h): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

>Då utskottet gjort framställning om bibehållande af nu stadgad
tullfrihet å tackjern eller å råvaran för hithörande artiklar, bortfaller för oss
hvarje anledning att höja nu gällande tullsatser under de i förevarande moment
behandlade taxerubriker, hvadan vi yrka:

b i : >~F'' in V ■’ NkJI; la v :v ‘

att tullsatsen för artiklarna gjutna balkar, eldstads r

ost er, hällar, lod och vigter måtte bestämmas till 1 öre
per kilogram;.

att tullsatsen för spisar, ugnar, kaminer, kolonner,
lyktstolpar, staket, grafvårdar samt gjutnaicke med
emalj eller annan ytbetäckning försedda grytor, pannor,
mortlar, krubbor och aflopp strattar måtte bestämmas till
2 öre per kilogram;

att tullsatsen å bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor,
port- och dörrfyllningar, lyktarmar, yress- och
strykjern samt gjutna, med emalj eller annan ytbetäckning
försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor och af -loppstrattar måtte bibehållas vid 8 öre per kilogram; samt
,r(i: f,, : att jemväl tullsatsen för hopiepressar, eldredskaps och

paraplyställ, blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffeoch
köttqvarnar, frukts halning s- och andra dylika för
hushållsbehof af sedda maskiner måtte bibehållas vid 15
öre per kilogram;

vid punkten 62 i) (Kassaskåp): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Då någon olägenhet icke torde kunna föranledas af en tullförhöjning
för kassaskåp och kassakistor, deraf någon afsevärd införsel ju icke eger rum,
men det måste anses lämpligt, att tullen å dessa artiklar bestämmes till samma
belopp som tullen å varor, i taxan ej specificerade, arbetade, hemställa vi,

Bevillningsutskottets Betänkande*N:o 9. Ill

att tullsatsen för kassaskåp och kassakistor måtte,
på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till 15 procent
af värdet»;

vid punkten 62 k) (Sängar): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren;

»Med kännedom om den icke obetydliga omfattning, tillverkningen af
jernsängar numera vunnit inom landet, syne3 man icke ega grundad anledning
till det antagande, att en förhöjning i tullen å denna artikel skulle
verka särdeles betungande. Det torde böra märkas att en stor del af de
sängar, som införas, äro af ganska dyrbar beskaffenhet och med hänsyn
härtill näppeligen kunna anses såsom förnödenhetsartiklar. Det torde vid
sådant förhållande icke befinnas olämpligt, att ifrågavarande artikel förtunna
lika som andra ej specificerade jern- och stålvaror. Ett sådant förtullningssätt
torde: icke heller medföra någon afskräckande tullförhöjning.
Man må nemligen ihågkomma dels att de smärre delar af en säng, å hvilka
förgyllning finnes anbragt, nästan alltid införas lösa och dels att, jemlikt,
anm. 1 under rubrikerna för ej specificerade jern- och stålvaror, tullen för
den del af vigten, som öfverstiger 10 kilogram, utgår med endast 4 öre per
kilogram, och detta äfven i det fall, att varan är lackerad.

På grund häraf hemställa vi,

!;ö : : ^ ‘ ■ ^ \ ■ /. .-..klen! jr.l

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, artikeln sängar
icke måtte i taxan specificeras»;

vid punkten 63 a) (Plåt och Rör m. m. af Koppar)?1 af utskottets
samtlige herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Då tullkomiténs utredning nogsamt ådagalägger behofvet af ett verksammare
skydd för vår kopparindustri än det nuvarande, hafva vi funnit oss
böra hemställa,

:,;ii[>* -.i.;.'' :-u. ■ . f.

att, på sätt Kong]. Maj:t under rubrikerna 408 och
409 föreslagit, å plåt och andra ämnen för vidare bearbetning
äfvensom å bult och spik sättes en tull af 5
öre per kilogram samt å rör och rördelar 10 öre per
kliogram»;

vid punkten 72: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Såsom jemväl fullkommen anmärkt, äro Nattsäckar, Kappsäckar, och

112 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Hattfodral jemförliga med sadelmakarearbeten samt böra draga samma tull
som dessa, och då vi här nedan hafva yrkat bibehållande af nu gällande tullsats
å sadelmakarearbeten, eller 50 öre per kilogram, hemställa vi,

att tullsatsen jemväl för Nattsäckar, Kappsäckar
och Hattfodral måtte bibehållas oförändrad eller vid 50
öre per kilogram»;

vid punkten 74 a) (Pappersarbeten m. in., olackerade): af utskottets
samtlige herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Rörande papp- och pappersarbeten anförde tullkomitén: »Papp- och
pappersarbeten drogo enligt 1863 års taxa tull, de olackerade med 40 öre
och de lackerade med 65 öre per skålpund (= 94 öre och 1 krona och
53 öre per kilogram). De för dessa varuslag nu gällande, af traktaten med
Frankrike beroende tullsatser, respektive 35 öre och 60 öre per kilogram,
äro med afseende å varornas art och värde utan tvifvel alldeles för låga.
Exempelvis må anföras, att för bukett-, tårt- och hyllpapper, deraf betydande
qvantiteter införas, den nuvarande införselafgiften belöper sig, enligt komitén
meddelade specifika uppgifter, till endast \ å 5| procent af varuvärdet. Införseln
har också ökats ganska ansenligt under de senare åren. År 1884
infördes af dylika arbeten 42,662 kilogram olackerade och 29,414 kilogram
lackerade. År 1889 hade motsvarande införsel stigit till 103,588 kilogram
olackerade och 35,319 kilogram lackerade arbeten. I allmänhet äro de utländska
tullsatserna å artiklar af ifrågavarande slag vida högre än vår taxas.

1 Norge, Danmark, Finland och Ryssland draga pappersarbeten (lackerade
och olackerade) en tull af respektive 60 öre, 67 öre, 1 krona 27 öre och

2 kronor 49 öre, allt per kilogram. Att Tysklands och Frankrikes tullsatser
för dessa artiklar äro jemförelsevis låga, beror derpå, att tillverkningen af
dylika arbeten derstädes är sedan lång tid tillbaka högt uppdrifven.

Med afseende å det anförda föreslår komitén, — som anser, att den
nuvarande indelningen af hithörande artiklar i de olika tullsats åsätta slagen
olackerade och lackerade m. m. bör bibehållas — att tullsatserna måtte
höjas för de olackerade till 50 öre per kilogram och för de lackerade till
samma belopp, som för galanterivaror föreslagits, eller 2 kronor per kilogram.»

Till hvad sålunda anförts vilja vi beträffande nu ifrågavarande olackerade
arbeten endast tillägga, att det synes oss högst oegentligt att, i likhet
med utskottet, vilja bibehålla en genom franska handelstraktaten tillkommen
tullsats af endast 35 öre per kilogram för ett fullt färdigt pappersarbete,
under det att tullen å t. ex. etiketter och blanketter skulle utgå med 50 öre
per kilogram; hemställande vi,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 113

att den af Kongl. Maj:t under rubriken 478 föreslagna
tullsats måtte af Riksdagen godkännas»;

vid punkten 74 b) (Pappersarbeten in. m., lackerade in. m.): af utskottets
samtlige herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Åberopande tullkomiténs ofvanintagna anförande beträffande pappoch
pappersarbeten, lackerade m. fl. slag, hvilka i rubriken 479 af Kongl.
Majfls förslag omförmälas, och hvilka icke kunna rubriceras såsom nödvändighetsvaror,
hemställa vi,

att den af Kongl. Maj:t under ifrågavarande rubrik
föreslagna tullsats måtte godkännas»;

vid punkten 76 a) (Paraplyer in. in.): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»Rörande paraplyer och parasoller, andra slag, anförde tullkomitén
följande:

»Enligt meddelade upplysningar väger i medeltal öfvertyget till ett
paraply af vanlig storlek (61 centimeter), då detsamma utgöres af ylletyg,
150 gram och, då det består af bomullstyg, 140 gram. Med tillämpning
af tullsatserna för ylleväfnader, andra slag, och bomullsväfnader, andra
slag, blekta eller färgade, d. v. s. respektive 1 krona 75 öre och 90 öre
per kilogram, utgör sålunda tullen för öfvertyget i förra fallet 26,3 öre
och i senare fallet 12,6 öre. Ett paraplyställ väger i medeltal 370 gram.
Derå belöpande tull efter af komitén föreslagen tullsats, 50 öre per kilogram,
utgör 18,5 öre. Tullen för det osömmade öfvertyget och ställningen
belöper sig sålunda till sammanlagdt 31,1 å 44,8 öre. Vid sådant förhållande
har komitén ansett tullsatsen för paraplyer och parasoller, andra slag,
böra höjas till 50 öre per stycke.»

På grund af anförda förhållanden hemställa vi,

att Riksdagen måtte, med bifall till Kongl. Maj-.ts
förslag, bestämma tullsatsen för paraplyer och parasoller,
andra slag, till 50 öre per stycke»;

vid punkten 76 b) (Paraplyer in. m.): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»Då »ställningar» till paraplyer bestå af lackerade jernspröten, böra
de ock draga samma tull som lackerade jernvaror, ej specificerade, för
Bill. till Riksd. Prat. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 15

114 Ser ill nin gsu t,“ko Hets Betänkande N:o Ä,

hvilken sistnämnda artikel utskottet förordat en tull af 50 öre per
kilogram.

Med afseende härå hemställa vi,

att tullsatsen under rubriken 490 i Kongl. Maj:ts
förslag bestämmes till 50 öre per kilogram»;

vid punktea 76 c) (Paraplyer m. m.): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»Med afseende å den af utskottet tillstyrkta tullförhöjningen för artikeln
kläder anse vi tilläggstullen för tillskurna eller sydda öfvertyg till paraplyer
och parasoller icke böra sättas lägre än till 50 procent af väfnadens tull,
och hemställa alltså,

att hvad Kongl. Maj;t rörande ifrågavarande artikel
i stadgandet näst efter rubriken, 490 föreslagit måtte
bifallas»;

vid punkten 76 d) (Paraplyer m. m.): af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

Af enahanda skäl, som vid momentet c) i förevarande punkt anförts,
hemställa vi,

att hvad Kongl. Maj:t under Paraplyer och Parasoller
föreslagit rörande fodral, af tyg, lösa, måtte bifallas».;

vid punkten 79: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Då Portföljer, andra slag, hufvudsakligen äro att likställa med
Album samt Bokpermar, lösa, äfvensom permar till infattning af bref, räkningar
m. m. och sistnämnda artiklar af utskottet ansetts böra draga en
tullsats af 1 krona för kilogram, hemställa vi,

att tullsatsen för Portföljer, andra slag, måtte bestämmas
till 1 krona per kilogram»;

vid punkten 80 [Remmar): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Oafsedt den omständighet, att vi för vår del förordat tull å maskiner,
tillåta vi oss att såsom ytterligare skäl för antagande af den tullsats, som
af Kongl. Maj:t föreslagits för dragremmar, 10 procent af värdet, erinra derom,
att en mycket stor del af sådana remmar äro tillverkade af sulläder, för

B ev illn ingsKtskottet s Betänkande N:o 9. 115

hvilken artikel utskottet tillstyrkt en tull af 40 öre per kilogråm, samt att
det är just den värdefullaste delen af hudarne, hvilken användes till rémtaar.

På grund häraf hemställa vi,

att den af Kong! Maj:t under rubriken 515 föreslagna
tullsats måtte godkännas»;

vid punkten 81 (Russin): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Första Kammaren:

Tullkomitén har för ifrågavarande artikel föreslagit en tullsats af 15
öre per kilogram eller närmast den enligt franska handelstraktaten gällande,
samt i öfverensstämmelse härmed hemstält, att tullen å korinter måtte nedsättas
från 25 öre till 15 öre per kilogram. Häremot hafva embetsverken
framhållit, att det måhända icke borde möta några mera afsevärda betänkligheter
att åsätta såväl den ena som den andra af dessa begge artiklar
samma tull som fikon, plommon och sviskon samt torkade frukter i allmänhet,
eller 25 öre per kilogram, och bar herr statsrådet och chefen för finansdepartementet,
under åberopande af hvad embetsverken anfört, hemstält, att
för dessa artiklar tullsatserna måtte i Kongl. Maj:ts förslag i stället upptagas
till 25 öre per kilogram.

Med bifall härtill är ock Kongl. Maj:ts förslag affattadt.

I det vi instämma i hvad här ofvan till stöd för den högre tullsatsen
blifvit anfördt samt med erinran om den betydelse tullsatsen för russin eger
i statsfinansielt afseende, få vi hemställa,

att den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats å russin,
25 öre per kilogram, måtte bifallas.

vid punkten 83: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Då vi här ofvan hemstält om bibehållande af nu gällande tullsatser
å läder, och dä vi sakna anledning att antaga, att den proportion, som i nu
gällande tulltaxa förefinnes emellan materialet och fabrikatet Sadelmakarearbeten
eller 6 å 7 procent högre tull å det senare än å det förra, icke är
rigtig, hemställa vi,

att tullsatsen för Sadelmafcarearbeten, ej specificerade,
med eller utan beslag måtte bibehållas vid 50 öre
per kilogram»;

116 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

vid punkten 86 (Salpetersyra): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Då önskvärdheten af den kemiska industriens fortbestånd och utveckling
inom landet väl torde allmänt medgifvas, lärer det icke kunna anses
välbetänkt att undandraga denna industri skydd för sådana vigtiga artiklar
som Salpetersyra och Svafvelsyra, hvilka dessutom kunna i fullt tillräcklig
myckenhet erhållas inom landet. Med stöd häraf och under åberopande af
hvad tullkomitén beträffande denna artikel anfört, hemställa vi,

att för saltpetersyra eller skedvatten, kärlens vigt
Oberäknad, måtte, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, stadgas
en tull af 2 öre per kilogram»;

vid punkten 87 (Saxar): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Första Kammaren:

»Efter att hafva erinrat om hurusom de för jern- och stålvaror i allmänhet
och särskildt för artikeln knifvar föreslagna tullförhöjningar jemväl
borde medföra tullförhöjning för artikeln saxar, andra slag, har tullkomitén
rörande ifrågavarande artikel vidare anfört: »I anledning af från saxfabrikanter
inkomna framställningar har komitén upptagit olika tullsatser för
saxar, andra slag, såväl opolerade som polerade, allt efter som de hålla i
längd till och med 15 centimeter eller mera. Olikheten i pris motiverar till
fullo en sådan åtskilnad. De förras medelpris har uppgifvits till 60 kronor
för de polerade och 30 kronor för de opolerade. De senares åter till 24
kronor för de polerade och 12 kronor för de opolerade, allt per kilogram,
hvarå beräknats gå i medeltal 12 stycken af det större slaget och 40 af det
mindre. Tullsatserna hafva, på grund af berörda uppgifter ansetts böra höjas
till 4 kronor för de mindre och 2 kronor för de större polerade samt 1
krona för de mindre och 50 öre för de större opolerade, allt per kilogram
räknadt. De sålunda föreslagna tullsatserna äro, ehuru icke obetydligt högre
än de nu gällande, dock i förhållande till varuvärdet, särskildt hvad de
finare slagen beträffar, ganska måttliga».

Med afseende å hvad sålunda anförts anse vi oss böra hemställa,

att åt taxans bestämmelser rörande artikeln saxar,
andra slag, måtte gifvas den förändrade lydelse, som af
Kongl. Maj:t föreslagits;»

vid punkten 90: af herrar J. Johansson i Noraskog, A. Andersson i
Intagan, Arhusiander, Collander, S. M. Olsson i Sörnäs, Bokström, Fredholm
och friherre von Schwerin:

Bevillningsutskottets Betänkande A’:o 9. 117

»På samma gång utskottet bibehåller förut gällande tullfrihet för råsilke,
har utskottet till Riksdagen hemstält om en höjning af tullen å sidenväfnader
från nu gällande tullsats 2 kronor 80 öre till 8 kronor per kilogram.

Denna tullförhöjning, som för sidenfabrikationen medför ett nära tre
gårtger ökadt tullskydd mot förut, utgör i och för sig en lockelse till inrättande
af nya eller utvidgade af gamla sidenfabriker. En på sådan grund
uppväxt industri kommer emellertid att stå i sådant beroende af de förhöjda
tullsatsernas bibehållande, att derest förändrade förhållanden, t. ex. nya handelstraktater,
skulle föranleda återgång till lägre tullsatser, sidenindustriens bestånd
då skulle äfventyras.

Yi anse derför klokhet och försigtighet bjuda att minska tullskyddets
storlek genom att med bibehållande af den föreslagna tullen å sidenväfnader
jemväl åsätta råsilke en tull af lämplig storlek. Yid bestämmande af sistnämnda
tullsats hafva vi i saknad af någon utredning ansetts oss kunna med
trygghet föreslå den i Danmark gällande tullen af 2 kronor per kilogram
för råsilke, eftersom tullen å sidenväfnader derstädes, lika som här blifvit
föreslaget, utgår med 8 kronor per kilogram.

Med bibehållande af den relation, som utskottet ansett böra eg a rum
mellan tull å rått och färgadt silke, skulle tullen å det senare sålunda blifva
3 kronor per kilogram.

Genom införandet af en sådan tull å råsilke förorsakar man den nu i
landet varande sidentillverkningen långt ifrån något minskadt tullskydd, utan
i stället ökar man detta betydligt.

Då emellertid export af sidenväfnader eger rum till våra grannländer,
blifver genom åsättandet af tull å råsilke nödvändigt att äfven medgifva restitution
å sidenväfnader.

På grund af hvad vi sålunda anfört anse vi, att utskottet bort hemställa,

att för artikeln Silke: rätt, ofärgadt måtte bestämmas
tull af 2 kronor per kilogram, samt

att för artikeln Silke: färgadt eller blekt måtte bestämmas
tull af 3 kronor per kilogram>;

af herrar G. Jansson i Krakerud och O. B. Olsson i Maglehult:

»Då vi i likhet med utskottets öfrige ledamöter från Andra Kammaren
anse det vara nödvändigt att vid så hög tull å sidenväfnader, som den af
utskottet föreslagna, belägga råvaran för dessa väfnader, silket, med tull, få
vi, under den förutsättning att tullsatsen å sidenväfnader skulle af Riksdagen
höjas i enlighet med en vid utskottets hemställan angående nämnda artikel
fogad reservation eller till 12 kronor för väfnader af helsiden, hemställa,

118

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

att för artikeln Silke: ratt, ofärgadt måtte bestämmas
tull af 3 kronor per kilogram; samt

att för artikeln Silke: färgadt ellei'' blekt måtte bestämmas
tull af 4 kronor per kilogram»;

vid punkten 91 mom b): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

»Då vi, såsom här nedan anföres, föreslagit en tullsats å skodon, andra
slag, af 1 krona per kilogram, vilja vi, i betraktande deraf, att de under
detta moment förekommande slag af skodon i allmänhet hafva ett lägre värde
än skodon, andra slag, hemställa,

att tullsatsen för Skodon, ej specificerade: af annan
väfnad än hel- eller halfsiden, med eller utan lädersidor
måtte bestämmas till 80 öre per kilogram»;

vid punkten 91 mom. e): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

»Beträffande särskilt Skodon, andra slag, har t. f. presidenten i
kommerskollegium, C. Fr. Wsern i en vid embetsverkens utlåtande öfver tull
komiténs betänkande fogad reservation anfört följande:

»Tullkomitén har för skodon, andra slag, föreslagit en tull af 2 kronor
per kilogram och embetsverken hafva ansett den böra till 1 krona 50
öre bestämmas, eller i allt fall tillstyrkt en förhöjning af 56 öre i nu gällande
tull.

Införseln af skodon, andra slag, inklusive sjöstöflar och skodon med
bottnar af trä, som nu äro i tulltaxan sammanförda, har varit i starkt stigande.
Den har i årligt medeltal under de sist förflutna qvinqvennierna
upptagits i värde:

1871—75 till ....................................................... kronor 159,417

1876-80 „ ................. „ 258,173

1881—85 „ ..................................................... ,, 398,821

1886—90 „ „ 963,994

och beräknades sistnämnda eller fjolåret till icke mindre än kronor 1,519,845.

Under de senaste fem åren har fabriksmässig tillverkning af skodon
äfven i Sverige uppkommit och likaledes varit i starkt tilltagande. Dess värde
uppgifves för åren

1885 till ............................................................ kronor 94,400

1886 ,, ................................................................. „ 179,360

Bevillningsutskottets Betänkande Nio .9. 119

1888 till ...................’.................................j...... kronor 238,740

1889 „ ................................................................. „ 491,550

1890 „ .......................,,..................................... „ 935,045

Den högst betydligt ökade konsumtion af skodon, hvarom dessa ömsesidiga
tal vittna, kan i ett land, der det ännu för några få årtionden sedan
var för den fattigaste befolkningen brukligt att äfven under oblidare årstiden
gå barfota, icke vara annat än glädjande. Att nu genom tullförhöjning
hämma den alltjemt tilltagande förbrukningen af en sådan nödvändighetsvara
som fotbeklädnad, förefaller mig i hög grad olämpligt och synes äfven från
skyddsvänlig synpunkt vara bevisligen obehöflig, då icke blott den inhemska
tillverkningen företer en så stor årlig ökning, som ofvan synes, utan Sverige
också bär en årligen starkt tilltagande utförsel af skodon, ej specificerade.

Denna var: 1885 kilogram	2,136	med 1	beräknadt	värde af kronor	32,040
1886 „	5,568		11	11 11	ii	83,520
1887 „	7,221	n	11	11 11	v	108,315
1888 „	10,289	11	11	11 11	ii	154,335
1889 „	11,396	11	V	n ii	ii	170,940
1890	23,789	V	11	ii ii	ii	356,835
Skomakeriernas	och deras arbetares antal var i	ärligt medeltal
qvinqvennierna: 1871—75 ......			skomakerier. . 3,137 ..			arbetare. ... 3,404
1876—80 ......			. 3,673 ...			... 4,148
1881—85 .......			. 3,743 ...			... 4,226
och var under åren 1886 .......			. 3,737 ...			... 4,299
1887 .......			. 3,799 ...			... 4,335
1888 .......			. 3,896 ...			... 4,290
samt 1889, det sista år för hvilket sammanräknade uppgifter föreligga,	3,932 ...			... 4,353

och har således icke till följd af de inhemska skodonsfabrikernas tillkomst
eller skodonsinförseln minskats.»

Instämmande i hvad sålunda blifvit anfördt, kunna vi icke biträda den
af utskottet i förevarande moment gjorda hemställan, i hvad den afser tullförhöjning
å förevarande slag af skodon. För att emellertid utjemna den nu
gällande tullsatsen, vilja vi hemställa,

att tullsatsen å Skodon, ej specificerade: andra slag,
måtte bestämmas till 1 krona per kilogram».

120

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Vid punkten 95: af utskottets samtlige herrar ledamöter af Andra
Kammaren:

»Tillverkningen af de i detta moment upptagna artiklar har, särskild! i
fråga om brandsprutor, gjort sig så fördelaktigt känd, att densamma icke blott å
den svenska marknaden utan äfven å utlandets kunnat med framgång upptaga
konkurrensen med utländingen, hvaraf följer att denna tillverkning icke
kan anses vara i behof af något tullskydd. Då det under sådana förhållanden
icke finnes någon anledning att fördyra en för skyddande af egendom
så vigtig artikel.som brandsprutor, och då derförutom utskottet föreslagit tullfrihet
å öfriga maskiner och redskap, hemställa vi,

att Sprutor, brand- och trädgårds- äfven som tillbehör
måtte förklaras tullfria»;

vid punkten 100 (Svafvelsyra): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

»Med hänvisning till hvad vi här ofvan i fråga om artikeln salpetersyra
anfört, och då något fullgiltig! skäl icke blifvit anfördt för borttagande
af nu gällande tull å denna artikel, hemställa vi,

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, den för svafvelsyra
nu gällande tullsats, 0,5 öre per kilogram, brutto,
måtte bibehållas»;

vid punkten 101 mom. a) (Symaskiner och Stickmaskiner): af samtlige
herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Ehuru symaskiner och stickmaskiner eller delar deraf, ej specificerade,
i tillräckligt antal och af bästa qvalitet tillverkas inom landet, äro dessa artiklar
dock föremål för en ej obetydlig import, och få vi med hänsyn härtill
och på grund af hvad vi angående maskiner, redskap och verktyg anfört, yrka

att å Symaskiner och Stickmaskiner eller delar deraf
ej specificerade, måtte, i likhet med Kongl. Maj:ts förslag,
sättas en tullsats af 10 procent af värdet»;

vid punkten 101 mom. b) (Sågar m. in.),: af utskottets samtlige herrar
ledamöter från Första Kammaren:

»Af liknande skäl som vi här ofvan under mom. a) af förevarande punkt
anfört, yrka vi,

att den af Kongl. Maj:t för sågar, sågblad och såg -

121

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

bladsämnen (otandade sågblad) föreslagna tullsats, 10 procent
af värdet, måtte af Riksdagen godkännas»;

vid punkten 110: af herrar Gollander och friherre von Schwerin:

»Utskottets hemställan om bifall till Kongl. Majts förslag, i hvad det
afser artikeln Vin af till och med 25 procents alkoholhalt, hafva vi icke
kunnat biträda. Emot tullkoiniténs förslag i denna del, med hvilket Kongl.
Maj:ts öfverensstämmer, hafva kommersköllegium och generaltullstyrelsen anmärkt
följande:

»Enligt komiténs förslag skulle Vin af till och med 25 procent alkoholhalt
åsättas förhöjd tull till belopp af 50 öre per liter, då varan inkomme
på fat, större eller mindre, samt, då varan infördes på andra kärl, respekive
1 krona 50 och 80 öre, allt efter som densamma vore mousseraude eller
icke mousserande. Jemte det att embetsverken, med afseende å den omständighet,
att de mousserande vinerna ofta icke ega ett högre värde än de
icke mousserande, finna olika tullsatser för de förra och för de senare icke
böra fastställas, hålla embetsverken äfven före, att tullsatserna för artikeln
vin i allmänhet blifvit af komitén upptagna till för höga belopp, och att desamma
lämpligen böra begränsas till de af såväl 1882 års tullkomité som
differentialtullkomitén föreslagna belopp, Indika i det närmaste öfverensstämma
med dem, som näst före afslutandet af traktaten med Frankrike voro varan
åsätta och hvilka i allt fall uppgå för viner på fat till två gånger och för
viner på andra kärl till mer än fyra gånger nu belöpande tull.»

Instämmande i hvad sålunda anförts, få vi hemställa, att i öfverensstämmelse
med hvad embetsverken förordat åt taxans bestämmelser rörande
vin af till och med 25 procents alkoholhalt måtte gifvas följande, från Kongl.
Maj:ts förslag afvikande, lydelse:

»Vin:

af till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre ............................. 1 kilogram 30 öre

på andra kärl ................................................ 1 liter 65 öre»;

vid punkten 112 (Vitriol): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Första Kammaren:

»Med hänvisning till hvad tullkomitdn anfört, rörande tillverkning samt
införsel af ifrågavarande artikel, och då vi här ofvan förordat bibehållandet
af nu gällande tullsats för svafvelsyra, hemställa vi,

att den af Kongl. Maj:t för ifrågavarande artikel
föreslagna tullsats, 10 procent af värdet, måtte af Riksdagen
godkännas»;

Bill. till Riksd. Prat. 1892. 5 Samt. 1 Afd. 6 Häft.

122

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

vid punkton 113 (Vöfnader, siden-): af herrar Sederliolm, Almström,
Cavalli och af Buren,

»Tullkomitén anför beträffande ifrågavarande slag af väfnader hufvudsakligen
följande:

»Redan behofvet af skydd för den inhemska sidenfabrikationen påkallar
en förhöjning af gällande tullsatser för sidenväfnader. Denna industri —
som dock bedrifves endast vid två fabriker inom landet — har under senare
tider befunnit sig bett oafbrutet tillbakagående. Så hade tillverkningsvärdet,
hvilket ännu år 1883 uppgick till ett belopp af 808,984 kronor, år 1888
sjunkit till 515,054 kronor (1888 års tillverkning utgjordes af 45,656 fot
(= 13,556 meter) diverse väfnader och 79,552 stycken dukar m. m.), och
den vid ifrågavarande fabriker sysselsatta arbetspersonal, som förstnämnda
år utgjorde 337 personer, hade 1888 nedgått till 303 personer.

Skyddssynpunkten måste emellertid i fråga om denna vara komma
att ega en underordnad betydelse, enär varan, på grund af sin egenskap
af lyxartikel, under alla omständigheter bör underkastas en hög tullbeskattning.
Den lätthet, hvarmed sidenväfnader kunna göras till föremål
för oloflig införsel, bjuder dock att vid bestämmande af tullsatser derå gå
till väga med varsamhet, så att icke frestelsen till lagöfverträdelse må blifva
allt för stor. Före traktaten med Frankrike voro, enligt tulltaxan af den 4
december 1863, sidenväfnader, andra slag, belagda med tull till belopp
af 6 riksdaler riksmynt för helsiden och 3 riksdaler för halfsiden, allt per
skålpund, (= per kilogram 14 kronor 12 öre och 7 kronor 6 öre), hvarjemte
särskilda tullsatser voro bestämda dels för sammet dels ock, på sätt
ännu eger rum, för felb, plys och filtar. Enligt den utredning, som 1865
års tullkomiterade egnat dessa slutsatser, utgjorde medelpriset å de allmännaste
helsidentyger och dukar, sådana de här hufvudsakligen tillverkades
och förbrukades, omkring 40 riksdaler per skålpund. Härmed synes
det nuvarande priset ganska nära öfverensstämma. I kommerskollegii
berättelse för år 1888 upptages detsamma för helsidenväfnader, andra slag
— deri dock numera inbegripes äfven sammet — till 90 kronor per kilogram.
Tullsatsen för helsidenväfnader, andra slag, sådan den var i nyssberörda
taxa bestämd, motsvarade sålunda omkring 15 procent af varuvärdet.
Genom en sådan tullsats synes en ur statsfinansiel synpunkt tillfredsställande
beskattning drabba förbrukningen af denna vara utan att,
på grund af tullsatsens storlek, synnerlig fara för smuggling kan antagas
inträda. Koiuitén har emellertid ansett det ur flera synpunkter, icke minst
med afseende å svårigheten att vid tullbehandlingen skilja mellan sammet
och plys, .lämpligt, att de för närvarande särskildt specificerade artiklarne
felb och plys (under halfsidenväfnader jemväl filtar) blefve i afseende å

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 123

tullsatsen med öfriga sidenväfnader likstälda, så att de särskilda rubrikerna
för felb etc. kunde ur taxan utgå. Men då i enlighet härmed i förslaget
upptagits en gemensam rubrik för alla väfnader af helsiden och en för alla
af halfsiden, har komitén med hänsyn dertill, att felb och plys i allmänhet
äro mindre dyrbara varuslag än andra sidenväfnader, funnit sig icke kunna föreslå
så höga tullsatser, som, med bibehållande af den nuvarande rubriceringen,
bort för »andra slag» ifrågakomma. En tullsats af tolf kronor per kilogram
för väfnader af helsiden, alla slag, har synts komitén lämplig; motsvarande
densamma, enligt kommerskollegii värdeberäkning, för felb och plys, hvilka
artiklar beräknats i medeltal kosta 50 kronor per kilogram, 24 å 25 procent
af varuvärdet och för öfriga väfnader 13 å 14 procent.

Den gamla grundsatsen, att —■ med undantag för felb och plys —
halfsidenväfnader skulle draga hälften så hög tull som väfnader af helsiden,
kan numera icke läggas till grund för en rättvis tullbeskattning af s. k.
halfsidenväfnadet. Under sistnämnda beteckning inbegripas nemligen nu
delvis helt andra väfnader än fordom, då dermed afsåga endast verkligt halfsiden.
Dit hänföres enligt nu gällande taxa hvarje väfnad, deri silke ingår,
om ock till aldrig så ringa del; och i de flesta af de såsom »halfsiden» införtullade
väfnader utgör silket en obetydlighet i jemförelse med det öfriga
väfnadsmaterialet. Vid sådant förhållande har tullsatsen för väfnader af halfsiden,
alla slag, för närvarande bestämd till 2 kronor 35 öre per kilogram,
synts skäligen icke kunna sättas högre än 4 kronor per kilogram. Med
hänsyn till den synnerligen vexlande beskaffenheten af dessa väfnader och i
saknad af statistiska uppgifter, utvisande huru stor del af de såsom halfsiden
förtullade väfnader utgöres af verkligt halfsiden i den mening, allmänna
språkbruket fäster vid denna benämning; möter det naturligtvis nästan oöfverstigliga
svårigheter att bestämma något tillförlitligt medelvärde å hithörande
artiklar. Kommerskollegium har upptagit värdet till 22 kronor för felb och
plys och 30 kronor för »andra slag», allt per kilogram. Enligt denna beräkning
skulle den föreslagna tullsatsen belöpa sig till 13 å 18 procent af
varuvärdet.

Införseln af sidenväfnader år 1889 omfattade:

Helsiden: Halfsiden:

Felb etc............. 6,625 kg. Felb''etc............. 2,326 kg.

Andra slag ......... 31,237 „ Andra slag ........ 70,401 „

Sidenväfnader äro, med mer eller mindre utförlig specifikation, i nedannämnda
länder underkastade införselafgift till följande belopp, per kilogram,
nemligen för

1.24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Helsiden. Halfsiden.

Kronor. Kronor.

Danmark..,.............................. 8,00. 3,oo å 5,33.

Finland..,...,............................. 13,54 å 30,53. 8,50 å 13,64..,:''

Frankrike (med vissa undantag) fria. 2,68.

Italien ...................................... 5,04 å 9,36. 2,88 å 7,20.

Ryssland..............................,. 51,26. 22,70.

Tyskland.................................. 7,04 å 8,8 0. 3,9 6.

Österrike................................ 8,90. 4,45 å 7,12.»

■ • . ; • . rf‘ '' ■ .''■ '' !.

I det vi ansluta oss till tullkomiténs i Kong]. Maj:ts proposition n:o

9 upptagna förslag, få vi till stöd för detsamma än ytterligare anföra:

Dtskottet har enhälligt föreslagit tullsatserna å skodon, snörmakarearbeten,
strumpor och vantar af hel- eller halfsiden, till 9 kronor per kilogram.
Då dessa artiklar i allmänhet endast till en del bestå af siden, är
det tydligtvis synnerligen inkonseqvent att sätta tullsatsen för dem till 9
kronor, under det att helsidenväfnaden endast föreslås att draga en tull åt
8 kronor. Än bjertare framstår oegentligheten i dessa förslag, om man betänker,
att för t. ex. ett skodon af halfsiden skall för hela dess vigt, således
för sula, klack och inre beläggning m. m., erläggas en högre tull än
för det vida värdefullare och dyrbarare ämnet helsiden.

På grund häraf hemställa vi:

a) att tullsatsen för de i rubriken 666 af Kongl.
Maj:ts förslag till tulltaxa upptagna slag af väfnader måtte
bestämmas till 12 kronor per kilogram; och

b) att tullsatsen för den i rubriken 667 upptagna
artikel, halfsidenväfnader, måtte bestämmas till 4 kronor
per kilogram»;

af herr P. J. Andersson, som på grund af hvad här ofvan blifvit
anfördt instämt i reservationen, så vidt den angår Väfnader: helsiden-,
guld- och silfvertyg derunder inbegripna;

samt af herr O. B. Olsson, som anfört följande:

»Med undantag af den del af motiveringen, som rör behof vetaf skydd
för den inhemska sidenfabrikationen, genom påvisande, att denna sedan år
1883 gått tillbaka, instämmer jag i allt öfrigt i den här ofvan af herr
Cavalli med flere afgifna reservationen rörande högre tull af hel- och halfsidenväfnader»; -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o ''0. 125

vid punkten 114: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren: ; . ■''

”Då ändlös maskinjilt för fabriksbehof utan all fråga är att hänföra
till delar af maskiner, och utskottet gjort framställning om bibehållande af
tullfrihet å sistnämnda artiklar, hemställa vi, i. ;

att jemväl den under ylleväfnader i rubriken 668
upptagna artikel ändlös maskinjilt för fabriksbehof måtte
förklaras tullfri»;

vid punkten 115: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Då någon höjning af tullsatserna å materialet för de i förevarande
punkter upptagna artiklar icke blifvit ifrågasatt, afser den å artiklarne föreslagna
tullförhöjning, såsom också tullkomitén uppgifvit, endast att bereda
den inhemska linneväfnadsindustrien ökadt skydd mot utländsk konkurrens.
Då emellertid erfarenheten från de tio år, under hvilka artiklarne dragit nu
gällande tullsatser, icke gifvit särskild anledning att antaga, det idkarne af
nämnda industri vore mer än idkarne af den öfriga textilindustrien i behof af
ökadt tullskydd, och då en förhöjning af förevarande tullsatser således allenast
kommer att bereda producenterna af de varor, hvarom nu är fråga, en vinst
på bekostnad af den stora allmänheten, för hvilken dessa varor utgöra vigtiga,
ja, rent af oumbärliga förnödenheter, kunna vi ej biträda annan ändring
i de nu å artiklarne gällande tullsatser, än att den å det simplaste slaget
bestämda tullsats 19 öre per kilogram utjemnas till 20 öre.

Yi hemställa sålunda,

a) att tullsatsen för de under rubriken 671 i tulltaxeförslaget
upptagna artiklar måtte bestämmas till 20 öre
per kilogram;

b) att tullsatsen för de under rubriken 672 i tulltaxeförslaget
upptagna artiklar måtte bibehållas vid 35 öre
per kilogram; samt

c) att tullsatsen jemväl för de under rubriken 673
i tulltaxeförslaget upptagna artiklar måtte bibehållas oförändrad
eller vid 90 öre per kilogram.

vid punkten 116 mom. a): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

”Af enahanda skäl, som vi här ofvan i fråga om ändlös maskinfilt af
ylle för fabriksbehof anfört, hemställa vi,

126 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

att jemväl den under bomullsväfnader i rubriken
678 upptagna artikel maskinjilt, ändlös för fabriksbehof,
måtte förklaras tullfri”;

''.‘f. rf :• • (•■>; ''• ■ i"!; i'' v . :j- >/<;•> liv- .;v •/; il vid

punkten 116 inom. b): af utskottets samtlige herrar ledamöter från
Andra Kammaren:

”1 betraktande af den stora betydelse, som segelduk har för tvenne af
vårt lands vigtigaste näringar, rederinäringen och fiskebedriften, kunna vi
icke medgifva, att denna artikel fördyras genom en särskild tull utöfver
tullsatsen å garnet, utan hemställa,

att tullsatsen för den under bomullsväfnader i rubriken
679 upptagna artikel segelduk måtte bestämmas
till 15 öre per kilogram»;

vid punkten 118 (Ångmaskiner): af utskottets samtlige herrar ledamöter
från Första Kammaren:

”På de skäl, vi här ofvan anfört för tull å maskiner i allmänhet och
särskilt med hänsyn till tullen å plåt, hemställa vi,

att den af Kongl. Maj:t för ångmaskiner, ej specificerade,
och ångpannor föreslagna tullsats, 10 procent af
värdet, måtte af Riksdagen godkännas";

r <•;*_ ; f-v . ''j

vid punkten 119: af utskottets samtlige ledamöter från Andra Kammaren: »Då

emballagets värde stundom är ganska betydligt, kommer det af
Kongl. Maj:t föreslagna, af utskottet biträdda tillägget till § 5 af tulltaxeunderrättelserna
att mången gång verka en icke oväsentlig höjning af de i
tulltaxan upptagna värdetullarne. I de fall, då godsegaren icke är i tillfälle
att med faktura styrka sin uppgift angående emballagets värde, kommer
härtill dröjsmålet och besväret med den besigtning, som för sådan händelse
är i §:n föreskrifven. På grund af nu anförda skäl kunna vi icke biträda det
gjorda tillägget, så mycket mindre som, enligt vår åsigt, de i förslaget upptagna
värdetullarne icke äro för lågt beräknade; hvadan vi hemställa,

att den nuvarande lydelsen af § 5 i tulltaxeunderrättelserna
måtte bibehållas oförändrad»;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 127

Vid punkten 120: af utskottets samtlige herrar ledamöter från Andra
Kammaren:

»Sistlidne års Riksdag beslöt med bifall till bevillningsutskottets hemställan,
att § 8 mom. 1 af tulltaxeunderrättelserna bland annat skulle innehålla
följande stadgande:

»Varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd med erläggande
af tullafgiften för materialier och skeppsförnödenheter, som i detta mom. afses,
till dess frågan, huruvida befrielse från afgiften må njutas, blifvit afgjord,
kan, efter hos generaltullstyrelsen derom gjord anhållan, erhålla sådant anstånd,
om han för samma afgift ställer säkerhet, som generaltullstyrelsen
finner betryggande; skolande, angående tullverkets rätt att, efter utgången af
den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens erläggande beviljats, af sådan
säkerhet göra sig betäckt för belöpande tullafgift i tillämpliga delar, gälla
de i § 31 tullstadgan meddelade föreskrifter.))

Detta stadgande har chefen för finansdepartementet ansett böra ur
Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa utgå, hvarför såsom skäl anförts: att stadgandet
tillkommit på förslag af en enskild motionär; att bestämmelser saknas
för att stadgandet kommer att gälla endast sådana materialier, som verkligen
finna användning för det i momentet angifna ändamål; och att medgifvandet
innebär en betänklig nyhet i tullagsstiftningen, lätteligen föranledande liknande
anspråk från andra näringsidkare.

Med afseende på hvad sålunda anförts tillåta vi oss fästa uppmärksamheten
på, att ett Riksdagens beslut med afseende på sin betydelse ingalunda
kan anses vara beroende på, om det tillkommit på grund af enskild motion
eller icke, men, äfven detta antaget, har nu ifrågavarande stadgande icke
tillkommit på förslag af enskild motionär, utan på grund af bevillningsutskottets
derom till Riksdagen gjorda hemställan. Någon fara för att en
verkstadsinnehafvare skulle genom stadgandet kunna förskaffa sig anstånd
med erläggande af tullafgifter för sådana varor, sotn han icke användt till
fartygs nybyggnad eller reparation, anse vi i hög grad osannolik, icke allenast
på grund af bestämmelserna i punkt c) af förevarande §:s första moment,
utan förnämligast derför att han enligt punkt d) är skyldig att underkasta
sig all den kontroll, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt föreskrifva.
Hvad åter beträffar det betänkliga i denna nyhet såsom innebärande
eu lockelse till efterföljd, så bör vid en sådan betänklighet icke kunna fästas
mycken vigt, då ingen näring inom landet med afseende på vilkoren för
dess bedrifvande står i sådant förhållande till den utländska konkurrensen,
som just skeppsbyggnadsindustrien.

Oafsedt att de för stadgandets uteslutande anförda skäl synas oss
mycket litet vägande, anse vi, att utskottet haft så mycket mindre anledning

128

Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 9.

att tillstyrka bifall till Kong! Maj:ts förslag, som vid tiden för afgifvandet
af detta förslag äfvensom för fattandet af utskottets beslut någon erfarenhet
om stadgandets större eller mindre lämplighet icke vore vunnen eller kunnat
vinnas, efter som detta stadgande i samband med tulltaxan i sin helhet först
trädde i kraft den 1 januari detta år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt kunna vi icke inse, att anledning
för Riksdagen förefinnes att nu frångå sitt : sistlidna år fattade beslut,
hvadan vi hemställa,

att den nuvarande lydelsen af § 8 mom. 1 i punkt

d) oförändrad bibehålies.»

Dessutom hafva herrar Sederholm, Lithander, Almström, Stephens,
P. J. Andersson, af Buren och Philipson begärt få anteckuadt, att de
inom utskottet yrkat, att den af 1888 års Riksdag fartyg och båtar af jern
äfvensom ångfartyg af trä åsätta men af 1891 års Riksdag borttagna tullsats,
10 procent af värdet, måtte å nyo upptagas i tulltaxan, alldenstund
denna skyddstull vore af stor vigt och stode i nära samband med det skydd,
man velat bereda såväl jernindustrien som andra näringar. Enär emellertid
hvarken någon kongl. proposition eller enskild motion om skydd för skepps-,
byggerinäringen förelegat, samt den bär ofvan uttalade mening icke vunnit
majoritet inom utskottet, så hade det icke återstått annat än att om hvad
sålunda förekommit göra anmälan.

>i<>•>! •.r•: i’ A .'':>i ‘ jd>iu

STOCKHOLM,''ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Tillägg till Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Tillägg

till bevillningsutskottets betänkande n:o 5, angående tullbevillningen.

Reservation:

Vid punkten 92. (Skyfflar m. m.):

af utskottets samtlige herrar ledamöter från Första Kammaren:

»Då Första Kammarens alla ledamöter i utskottet reserverat sig
mot utskottets beslut om tullfrihet för Maskiner, Redskap och Verktyg
och förordat bifall till Kongl. Maj:ts förslag, samt nu ifrågavarande artiklars
tillverkning är af vigt och betydelse för vår jernindustri, och då
dessutom såväl jern och stål som plåt, hvilka utgöra råämnet för nämnda
industri, draga tull, få vi hemställa,

att skyfflar, spadar, grepar och högafflar af jern
eller stål, med eller utan skaft, måtte, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förslag, åsättas en tull af 10
procent af värdet».

I den vid punkten 29 (Hattar) af herrar Lithander, Almström och
af Buren afgifna reservation hafva utskottets öfrige herrar ledamöter
från Första Kammaren instämt.

Rättelse

i förenämnda betänkande.

Numret å sista punkten i betänkandet skall vara 123 i stället för

124.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 5 Sami. 1 Afd.