Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8 (Betänkande 1888:Bevu8 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

N:o 8.

Ant. till Riksd. kaDsli den 11 april 1888, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Sedan Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft bevillningsutskottets
betänkande n:o 1, angående vissa delar af tullbevillningen,
har utskottet öfvergått till de i samma betänkande icke afhandlade
framställningar angående omförmälda bevillning, hvilka framställningar
innefattas dels i Kong!. Maj:ts till utskottet öfverlemnade propositioner
n:o 2, angående förhöjning af bränvinstillverkningsskatteii samt i tullsatserna
för bränvin och tobak m. m., och n:o 6, angående tillägg till
§ 9 i de vid. gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid taxans
tillämpning iakttagas bör, dels i följande från kamrarne till utskottet
hänvisade motioner, nemligen:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 20 af herr Reuterswärd, om ändringar i gällande tulltaxa;

n:o 21 af herr Hedlund, om tull på ull, lin, hampa och bomull;

n:o 39 af herr Johan Boström, om tull å glaspulver;

n:o 52 af herrar Söderberg och Larsson, om tull å vissa landtbruksprodukter
m. in.;

n:o 53 af herr Söderberg, om tull på vissa slags bundna böcker
och kartverk in. m.;

n:o 56 af herr Smith, om beviljande af exportpremier å smör eller
tullfrihet för säd, som användes till kreatursfoder i ändamål att tillverka
smör för export;

n:o 61 af herr Pehrsson, om förhöjd tull å krita;

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

n:o 62 af herr Pehrsson, angående tull på torfströ och torfmull;
n:o 63 af herr Wcern, angående fortfarande tullfrihet för oblekt
juteväf eller beredande, i annat fall, af utväg för exportörer af varor
i omslag af utländsk sådan väf att erhålla restitution af den för väfven
erlagda tull;

samt inom Andra Kammaren väckta:

n:o 8 af herr E. W. Carlson, om förhöjning i tullen å tafflar,
pianinon, flygelpianon, orgelverk m. m.;

n:o 50 af herr J. Eliasson, om ändringar i gällande tulltaxa;
n:o 53 af herr L. F. Odell, om nedsättning i tullen å kaffe och
kaffesurrogat samt upphörande af tullen å lysoljor;

n:o 55 af herr J. Ericson i Borekulla, om förhöjning i tullen å
arbetade trävaror;

n:o 63 af herr E. W. Carlson, om nedsättning i tullen å kaffe och
kaffesurrogat;

n:o 81 af herr Kilman, om åsättande af tull å fläsk;
n:o 82 af herr C. J. Jakobson m. fl., om tull å trädskolealster,
krukväxter samt blommor och blad;

n:o 85 af herr II. Andersson i Bringåsen, om åsättande af tull å
hästkreatur, oxar, tjurar och kor samt ladugårdsprodukter;

n:o 101 af herr G. Berg, om förhöjning i tullen å »Lim: andra
slag» samt åsättande af tull å »Tågvirke: nytt»;

n:o 102 af herr A. E. Petersson i Hamra, om tull å kemiskt-tekniska
fabrikat;

n:o 111 af herr E. IL. Carlson, om tull på psalmböcker och andra
på svenska språket tryckta, bundna böcker m. m.

n:o 115 af herr J. Anderson i Tenhnlt m. fl., om ändringar i tulltaxan; n:o

130 af herr C. G. Bergendahl m. fl., om ändringar i tulltaxan;
n:o 136 af herr P. Pehrson i Törneryd, om åsättande af tull å
spanmål, fläsk, smör in. in.;

n:o 147 af herr P. Svensson i Brämhult in. fl., om åsättande af
tull å majs, fläsk, smör, potatismjöl och stärkelse;

n:o 156 af herr G. A. Wändahl, om förhöjning i tullen å kaffe; samt
n:o 165 af herr Piss Olof Larsson, om förhöjning i tullen å cigarrer
och cigarretter.

Utskottet har emellertid icke stannat vid att i anledning af nämnde
motionärers yrkanden taga i öfvervägande lämpligheten af de bestämmelser,
hvilka i nu gällande tulltaxa meddelas angående de i motionerna
omhandlade artiklar, utan har med afseende å flere andra ar -

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 8. 3

tiklar ansett sig böra begagna sin grundlagsenlig^ rätt att i bevillningsfrågor
sjelft väcka förslag.

Att bereda skydd åt allt inhemskt arbete, som är i behof af sådant
gent emot en stark utländsk konkurrens, låter sig för närvarande icke
fullständigt göra. Våra med främmande magter ingångna handelstraktater,
enkannerligen den med Frankrike afslutade, till den 1 februari
1892 gällande, lägga derför hinder i vägen. Utom de artiklar, vid
hvilkas tullsatser utskottet icke kunnat röra på grund af traktaterna,
har utskottet förbigått en mängd, i fråga om hvilka utskottet ej ansett
sig kunna afgöra, i huru stor grad eu å dem lagd eller ökad tullsats
skulle komma att medföra men för andra industrigrenar. Den utredning
i nämnda hänseende, som måste föregå ett förslag till ändring
af tullbestämmelserna för ifrågavarande artiklar, torde nemligen icke
kunna erhållas på annan väg än genom den noggrannare undersökning
af hithörande frågor, hvilken endast kan åstadkommas af en särskild!
tillsatt komité.

Slutligen vill utskottet tillkännagifva, att utskottet funnit sig böra,
på sätt förut varit vanligt, behandla de olika slagen af artiklar i den
ordning, hvari de i tulltaxan förekomma.

Gällande tulltaxa upptager för album eu tullsats af 1 krona för
1 kilogram, med tillägg att afdrag i vigten ej göres för fodral och
pappersomslag.

Någon tillverkning af album kan knappast sägas ega rum inom
Sverige. De album, som här förekomma i handeln, äro nästan alla
förfärdigade utomlands. Införseln af album utgjorde också:

år 1882: 30,173 kilogram till ett värde af 150,865 kronor,

)> 1883: 34,734 » » » » » 173,670 »

» 1884: 42,212 » » » » » 211,060 )>

» 1885: 42,746 » » » » t, 213,730

» 1886: 32,054 » » )> » » 160,270 »

Fn tullsats af 1 krona per kilogram är påtagligen allt för låg,
för att våra bokbindare och portföljmakare skola kunna med framgång
täfla med utlandets, särskild! Tysklands, fabrikanter, hvilka med en
vidsträckt, af tullar omgärdad inhemsk marknad kunna till betydlig
höjd uppdrifva storleken af sin tillverkning och derigenom äfven sälja
sina fabrikat till ett jemförelsevis billigt pris. Värdet å införseln af

Album.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

denna artikel är emellertid så pass stort, att skäl finnas för antagande
att, om den svenska marknaden genom en ökad tull i någon mån tillförsäkrades
våra portföljmakare, förfärdigande af album skulle för
desse löna sig och inom landet komma att drifvas en nu försummad
gren af bokbinderiarbete. Med hänsyn härtill, och då album i alla
händelser otvifvelaktigt äro att anse såsom en lyxartikel, får utskottet
hemställa,

l:o) att Riksdagen måtte å album sätta en tull
af 2 kronor för 1 kilogram, med förklarande tillika,
att vid förtullningen skall, såsom hittills, iakttagas,
att afdrag i vigten ej göres för fodral och pappersomslag.

För alun, alla slag, hvilket nu införes tullfritt, föreslår herr A. E.
Petersson en tull af 21 öre för kilogram samt för svafvelsyrad lerjord,
som enligt numera använda metoder delvis är råmaterial för alun och
enligt eu af generaltullstyrelsen meddelad resolution skall såsom »kemiskt-tekniskt
preparat» förtullas med 5 procent af värdet, en tullsats
af 2 öre för kilogram.

Alun har stor teknisk användning, företrädesvis i färgerierna såsom
betningsmedel för tyg, som skola färgas, och vid pappersfabrikationen
för limning af papperet, men användes äfven vid beredning af
lackfärger, till hvitgarfning, vid glycerinraffinering, såsom kreatursmedicin,
vid hemfärgning m. m.

Det i handeln förekommande alunet är en teknisk produkt, erhållen
ur olika råämnen och på olika sätt. Hos oss bereddes det fordom
uteslutande af alunskiffer, hvarpå Sverige har stor rikedom. I utlandet
framställer man numera alun vanligast af svafvelsyrad lerjord i förening
med kalisalter. Införandet af detta tillverkningssätt jemte förbättrade
arbetsmetoder i öfrigt har under de senaste femton åren sänkt
priset på alun från 28 kronor för 100 kilogram till 11 kronor 75 öre
år 1885. Större delen af de gamla svenska alunverken hafva icke
kunnat hålla sig uppe med ett så lågt pris, utan måst nedläggas. År
1885 voro blott tvenne i gång, nemligen Ölands alunbruk, med en tillverkning
af 181,492 kilogram, och Andrarums alunbruk, hvarest tillverkades
35,610 kilogram.

Vår utrikes handel med alun har under de båda sista årtiondena
stält sig på följande sätt:

Bevillningsutskottet^!}länkande N:o 8.

Införsel. Utförsel.

1865—1869 i årligt medeltal 34,255 kilogram, 550,907 kilogram,

1870—1874 )> » 513,863 » 417,472 »

1875—1879 » » 574,957 » 220,999 j.

1880—1884 )> )» 568,139 » 116,836

1885 ............................................. 584,663 » 94,344 »

1886 ............................................. 691,577 » 134,402 »

Tilläggas kan, att af det alun, som infördes år 1886, 676,624 kilogram
kommo från England.

Till stöd för de föreslagna tullsatserna an föres i motionen bland
annat:

»År 1885 anlade skånska superfosfatbolaget en fabrik för tillverkning
af alun och af" svafvelsyrad lerjord, hvilken senare ej förut tillverkats
i Sverige. Då superfosfattillverkningen gått med förlust, och
användning ej fans för den svafvelsyra, som af bolaget kunde tillverkas,
beslöt bolaget sig för denna anläggning, hvaraf ett godt resultat
kunde med dåvarande alun pris väntas, då rik tillgång på råmaterial
fans i Skånes goda leror, och nya förbättrade arbetsmetoder
genast vid tillverkningens början kunde tillämpas.

Fabriken kan ock tillverka tillräckligt af lerjordspreparat för landets
behof. Knappast hade emellertid den nya fabriken utbjudit sina
fabrikat, förr än engelsmännen nedsatte priset på alun från 11 kronor
75 öre till 9 kronor 20 öre pr 100 kilogram och från 9 kronor 30
öre till 6 kronor per 100 kilogram svafvelsyrad lerjord.

I trots af att den nya fabriken hållit samma ruinerande pris och
oaktadt dess produkter äro af en qvalitet, som är öfverlägsen den
engelska, importeras dock fortfarande ansenliga mängder alun och
svafvelsyrad lerjord.

Prisnedsättningen gäller endast det svenska handelsområdet, d. v. s.
Skandinavien — i verldsmarknaden gäller fortfarande det gamla priset.

Råvarorna hafva nemligen under denna tid ej sjunkit i pris, och
billigare tillverkningsmetoder hafva ej sedan fabrikens anläggning uppfunnits.
I Tyskland, med dess öfver 20 fabriker för tillverkning af
alun och svafvelsyrad lerjord, följde England före 1879 samma taktik
som nu hos oss. '' Derför måste, oaktadt Tyskland sjelf producerar det
för alunfabrikationen nödvändiga kalisaltet, som Sverige måste köpa,
påläggas en tull för dessa varor af 3 mark pr 100 kilogram, på det
att icke denna fabrikation skulle duka under. Då det industrielt mägtiga
Tyskland behöfver denna tull, är det påtagligt att vi i Sverige
ej kunna undvara skydd af samma natur. Att ett sådant skydd, som

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

skulle tillförsäkra de svenska fabrikerna den svenska marknaden, icke
torde komma att höja priset öfver det, som gälde under loppet af
förra hälften af 1880-talet, eller det ännu i verldsmarknaden, utom
Skandinavien, gällande, torde kunna antagas deraf, att priset i Tyskland,
der tullen är 2 kronor 70 öre pr 100 kilogram, oj undergått
någon höjning, sedan tullen tillkom. Den inhemska konkurrensen skulle
nog i Sverige såväl som i Tyskland och annorstädes hålla priset inom
den rimliga förtjenstens område.»

De af motionären förordade tullsatserna af 21 ■> öre pr kilogram
för alun och 2 öre pr kilogram för svafvelsyrad lerjord har utskottet
icke ansett sig kunna tillstyrka, enär åtskilliga vigtiga industrier deraf
beröras, utan har utskottet funnit tullsatserna, om hvilkas behöflighet
utskottet är lifligt öfvertygadt, böra nedsättas till hälften af de äskade
beloppen, eller för alun till 1 krona 25 öre för 100 kilogram och för
svafvelsyrad lerjord till 1 krona för likaledes 100 kilogram.

Enligt utskottet på enskild väg tillhandakomma upplysningar förbrukas
i Sverige årligen omkring 850,000 kilogram alun och ungefärligen
samma mängd svafvelsyrad lerjord, som lär användas sålunda:

Alun: Svafvelsyrad lerjord:

I pappersbruken........................ 500,000 kilogram, 700,000 kilogram,

I färgerierna ........................... 125,000 » 100,000 »

För diverse ändamål................. 225,000 » 50,000 »

Om ofvan nämnda tullsatser af 1 krona 25 öre för 100 kilogram
alun och 1 krona för 100 kilogram svafvelsyrad lerjord af Riksdagen
antagas, skulle således, under förutsättning att varans pris stegrades
med motsvarande belopp, färgerierna drabbas af en ökad utgift af
1,562 kronor 50 öre för alun och 1,000 kronor för svafvelsyrad lerjord,
eller 2,562 kronor 50 öre, hvilket belopp emellertid är betydligt
lägre än det, som kommer'' dem till godo, i händelse, såsom
utskottet i detta betänkande föreslår, tullarna å anilin färger samt indigo,
indigokarmin och kochenill borttagas.

Pappersbruken åter skulle, under samma antagande, drabbas af en
ökad årlig utgift af 6,250 kronor för alun och 7,000 kronor för svafvelsyrad
lerjord, eller tillsammans 13,250 kronor. Från detta belopp
bör dock afgå den minskade utgift, som erhålles genom borttagande
af tullarna å nyssnämnda färgämnen.

Då papperstillverkningen år 1885 vid landets 41 pappersfabriker
uppgick till ett värde af 7,473,201 kronor, har utskottet ansett, att de

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 7

tullsatser, vid hvilka utskottet för sin del stannat och hvilka äro ämnade
att bidraga till återupplifvandet af en gammal industri, som hittills
saknat allt skydd, ej kunna i nämnvärd grad inverka till skada
för samma tillverkning. Ett stöd för denna sin åsigt har utskottet
funnit i det uttalande, som blifvit gjordt i ett af tio pappersfabrikanter
till utskottet insändt cirkulär, hvari de yttra sig emot tullar på åtskilliga
andra råämnen, men med blott ett enda undantag förklarat sig
anse en tull af tio procent af värdet på alun, blysocker, jernvitriol
m. m. vara rättvis.

På grund af den utredning, som sålunda lemnats, får utskottet
hemställa,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, dels att å alun,
alla slag, skall sättas en tull af 1 krona 25 öre för
100 kilogram, dels ock att i tulltaxan skall införas
en ny rubrik »Svafvelsyrad lerjord» med en tullsats
af 1 krona för 100 kilogram.

För närvarande heter det i tulltaxan: »Amykos; hänföres under
kemiskt-tekniska pr oparat, er» och: »Aseptin; hänföres under kemiskttekniska
preparater». Då »aseptin» endast är ett annat namn för borsyra,
som skall vara tullfri -—- jemför n:o 67 i taxan -— samt den artikel,
hvilken afses med uttrycket »aseptin», antagligen är hvad i handeln
benämnes »amykos-aseptin», har utskottet funnit tulltaxan i dessa
delar innehålla en oegentlighet, som bör rättas, och hemställer fördenskull,

S:o) att rubrikSTi »aseptin» måtte ur tulltaxan
uteslutas, samt rubriken »amykos» i stället erhålla
följande förändrade lydelse: v Amykos och Amykosaseptin;
hänföras under kemiskt-tekniska preparater».

Enligt tulltaxan hänföras anilinfånger till »kemiskt-tekniska preparater»
och draga följaktligen eu tull af 5 procent af värdet. Under
anförande att anilin- eller tjärfärger icke tillverkas i vårt land och att
någon fabrikation af sådana ej heller kan i framtiden påräknas, enär
de tyska jättefabrikerua för tillverkning af dessa färger beherska hela
verldens handel dermed, föreslår herr A. E. Petersson i sin förenämnda
motion, sid. 51, att tullen å anilinfärger måtte borttagas. Då nämnda
färger alltmera vinna insteg i färgerierna och äfven användas vid pap -

Amykos.

Anilinfärger.

Beck.

Benkol m. »n.

Blanksmörja.

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

persbruken, skulle uppbäfvandet af tullen å dem blifva till lättnad för
dessa industriella verk samt tillika utgöra en ersättning för den föreslagna
tullen å alun.

Utskottet hemställer derför,

4:o) att anilinfärger måtte förklaras tullfria.

jBeck och beckolja äro, liksom tjära och tjärbärma, enligt nuvarande
bestämmelser fria från tull. Då utskottet, såsom i det följande inhemtas,
ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att å tjära sätta en tull af 1
krona per 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad, kan utskottet ej
underlåta att äfven föreslå tull å produkten deraf, beck; och har utskottet,
med hänsyn dertill att af en tunna tjära framställes ungefär
en half tunna beck, funnit tullsatsen för beck böra bestämmas till 2
kronor per 100 kilogram.

Utskottet hemställer,

5:o) att å beck och beckolja måtte sättas en tull
af 2 kronor för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad.

Under n:o 35 upptager gällande tulltaxa för bensvart, benkol eller
bister en tullsats af 2 öre för 1 kilogram.

Herr A. E. Petersson föreslår, sid. 49 i motionen, häri den ändring,
att »benkolsaffall (råämnen för superfosfat)» förklaras. tullfritt.
Med erinran derom att redan nu »affall, spillning och spån, ej specificerade»
— n:o 3 i taxan — äro fria från tull, får utskottet, då anledning
ej förefinnes att särskilt, utmärka benkolsaffall såsom tullfritt,
hemställa,

6:o) att hvad herr A. E. Petersson i denna del
föreslagit ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Blanksmörja, blanksvärta och skovax draga nu en tull af 5 öre för
1 kilogram, med föreskrift att afdrag i vigten ej skall göras för askar
och flaskor eller dylikt omslag. Angående blanksmörja anför herr A.
E. Petersson i sin oftanämnda motion å sid. 49 följande:

»Denna artikel, hvaraf år 1884 importerades 78,081 kilogram med

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ett värde af 58,561 kronor och 1885 90,625 kilogram med ett värde
af 67,969 kronor, således till ett ej obetydligt belopp, hörer till de
varor, hvilkas tillverkning i Sverige är förenad med störa svårigheter
på grund af bestämmelserna i vår tulltaxa. Varan drager nu en tull
af 5 öre per kilogram.

Till 1 kilogram blanksmörja erfordras i medeltal följande råämnen:
530 gram sirap med en tull af 10 öre per kilo,

420 )> bensvärta » » » » 2 » » »

50 » bomolja » » » » 2 » » »

50 gram svafvelsyra nu tullfri.

Råämnena för 1 kilogram blanksvärta draga således en tull af 6,24
öre, under det att det deraf erhållna preparatet endast betalar 5 öre
i tull. På hvarje kilogram blanksvärta, som importeras, finnes sålunda
en importpremie af 1,24 öre, i fall preparatet införes löst utan askar.
Men i förening med askar, vanligen af förtennad jernplåt, blir förhållandet
ännu besynnerligare, ty askarne kosta tomma i tull 15 öre pr
kilogram, då plåten hvaraf de tillverkats är olackerad; vanligen importeras
dock blanksmörja i lackerade askar, som tomma draga eu tull
af 35 öre per kilogram. Fylda med blanksvärta hafva askarne, lackerade
eller olackerade, endast 5 öre per kilogram i tull.

I betraktande af denna produkts stora enkelhet, hvarför den borde
kunna helt och hållet tillverkas hemma, och af det orimliga i att ingredienserna
draga större tull än fabrikatet sjelft föreslås alltså en
tullsats å blanksvärta af 15 öre pr kilogram.»

Utskottet, som i allo instämmer i hvad motionären sålunda yttrat,
hemställer,

7:o) att å blanksmörja, blanksvärta och skovax
sättes en tull af 15 öre för 1 kilogram.

Under n:o 47 upptager gällande tulltaxa naturliga blommor, friska
eller torkade, ej hänförliga till apoteksvaror med en tullsats af 30 öre
för 1 kilogram. I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 82,
yrkar herr C. J. Jakobson med flere, att Riksdagen måtte bestämma
tullen för blommor, naturliga, friska eller torkade äfvensom qvistar
och blad, ej hänförliga till apoteksvaror till 30 procent af värdet och
åberopar till stöd för en dylik tull hvad som anfördes i en af honom
med flere vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887 väckt motion
angående förändrad tullsats å blommor. I denna motion läses, bland
annat:

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

Blommor.

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 8.

»1885 års Riksdag beläde lösa blommor med tull och erkände sålunda
det behjertansvärda häruti.

Emellertid har, sedan detta beslut fattades, det oaktadt, importen
häraf tilltagit i för vår blomsterodlings bestånd oroväckande grad. Man
har funnit, att det ej endast lätt låter sig göra att skicka lösa blommor
till och med från Medelhafstrakterna hit, utan att det äfven, oaktadt
tullen, är mycket lönande.

På den tyska importen af frilandsblommor samt på en del större
och billigare blommor af krukväxter inverkar tullen visserligen något,
men på de lättare och dyrbarare är den en löjlig obetydlighet.

Dertill kommer, att så kalladt grönt till buketter och kransar, bestående
af qvistar och blad eller ensamt blad af Cypress, Thuja, Cycadeer,
Mahonia, Lager och Adianthum o. s. v., fortfarande är alldeles
tullfritt, men det torde väl ej kunna nekas, att detta, som användes
till samma ändamål som de lösa blommorna, är lika förtjent af att
tullbeläggas som dessa.

Nya blomsterhandlare, hvaraf flera af utländsk härkomst, hafva i
mängd uppstått i de större hamnstäderna under de senare åren, och
dessa röra sig till D/10 med ofvannämnda importerade artiklar.

Blomsterlyxen har samtidigt stigit i förhållande till lättheten att
anskaffa materialierna. Och den hos oss tillförene ej sedda öfverdriften
härutinnan har äfven, såväl inom pressen som på annat håll,
offentligt varit föremål för klander.

För att ernå en förbättring i dessa förhållanden är det nödvändigt,
att tullen för lösa blommor beräknas efter värdet, enär detta oftast
står i omvändt förhållande till vigten, äfvensom att qvistar och blad
åläggas samma tull som blommorna.»

1885 års Riksdag, som satte tull å naturliga blommor, hvilka dittills
införts tullfritt, yttrade derom i sin skrifvelse n:o 84 till Konungen,
angående tullbevillningen, följande:

»Med afseende å de svårigheter, som för den inhemska trädgårdsodlingen
härröra af våra klimatiska förhållanden samt af den afgiftsfria
införseln af naturliga, friska blommor, och då dylika blommor,
såsom lyxartiklar, skäligen kunna, då de från utlandet hit'' införas, underkastas
beskattning, har Riksdagen funnit nämnda slag af blommor
böra åsättas en tull af 30 öre per kilogram. Såsom eu följd häraf
hafva jemväl torkade blommor ansetts böra, till förebyggande af tvetydighet
vid tullbehandlingen, underkastas enahanda tull, dervid dock,
enär tullfrihet i allmänhet är rådande för apoteksvaror, undantag

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 11

gjorts för sådana torkade blommor, som äro hänförliga till denna kategori.
))

Naturliga blommor infördes:

år 1882 till ett värde af 10,898 kronor,

» 1883 )> i) » » 15,407 »

» 1884 » » » » 22,463 »

» 1885 » » » » 26,929 »

» 1886 4,098 kilogram med ett värde af 40,980 kronor.

Den år 1885 å naturliga blommor satta tull har sålunda, enligt
handelsstatistikens vittnesbörd, varit utan verkan. Då emellertid de
skäl, som lågo till grund för tullens åsättande, fortfarande ega full
giltighet, är redan deraf en höjning af tullsatsen betingad. Vid öfvervägandet
af storleken utaf denna höjning har utskottet, som anser värdetullar,
såsom olämpliga, i allmänhet böra undvikas, icke funnit motionärerne
hafva anfört sådana skäl för sitt förslag om bestämmande af
tullen för naturliga blommor efter värdet, att utskottet deraf föranledts
att frångå den i tulltaxan gällande och år 1885 jemväl för ifrågavarande
artikel följda regeln att, så vidt möjligt är, för alla varor bestämma
tullen efter vigt. Utskottet har beslutit. att föreslå en tull af
2 kronor per kilogram för naturliga blommor, utgörande en dylik tullsats,
enligt den grund, hvarefter värdet af införseln år 1886 beräknats,
20 procent af varans värde. Utskottet, hvilket för öfrigt instämmer i
hvad motionärerne andragit rörande qvistar och blad, hemställer alltså,

8:o) att Riksdagen måtte å naturliga blommor
äfvensom qvistar och blad, friska eller torkade, ej
hänförliga till apoteksvaror, sätta en tull af 2 kronor
för 1 kilogram.

Af blomsterlökar, hvilka för närvarande äro fria från tull, infördes
under åren 1882—1886 i årligt medeltal för omkring 67,000 kronor.
Då utskottet tillstyrkt Riksdagen att belägga blommor med tull, samt
utskottet i det följande kommer att förorda tull å lefvande växter,
anser sig utskottet äfven böra föreslå,

9:o) att å blomsterlökar sättes en tull af 1 krona
för 1 kilogram.

Blomsterlökar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Nu gällande tulltaxa innehåller angående bly:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
	Bly.		Kronor\| öre
Öl.	oarbetad! ...................................................	—	fritt.
	arbetadt, ej specificeradt:		\|
52.	plåt och bleck..............................................	—	fria.
53.	omåladt och olackeradt.........................	1 kilogram	— \| 7
54.	måladt eller lackeradt..............................	1 kilogram	— 35

Och upptager taxan under n:o 187 hagel med en tullsats af 7 öre
för 1 kilogram.

I tullsatserna för arbetadt, ej specificeradt, bly föreslår herr Reuterswärd
den ändring, att å omåladt och olackeradt bly samt hagel sättes
en tull af 12 öre och å plåt, rör, bult och tråd en tull af 10 öre,
allt per kilogram.

Enligt handelstraktaten med Spanien skall bly i tackor vara fritt
från tull, och enligt den allt hitintills vidtagna tillämpning af handelstraktaten
med Frankrike lärer Riksdagen icke kunna lägga tull å blyrör.
Alla af metaller eller andra ämnen än vegetabiliska tillverkade
rör hafva nemligen alltid i tulltaxan hänförts till maskinerier, redskap
och verktyg, hvilka artiklar enligt sistberörda traktat här äro tullfria.

Af arbetadt bly, hvaraf med undantag af hagel nästan ingen utförsel
från Sverige eger rum, infördes:

år 1882 ..................................................................................... 182,147 kilogram

» 1883 ..................................................................................... 263,117 »

)) 1884 ....................................................................................... 167,282 »

» 1885 .................................................................................... 348,385 »

» 1886 ..................................................................................... 315,728 »

Och utgjorde af sistnämnda års införsel

298,975 kilogram plåt och bleck,

16,728 » omåladt och olackeradt,

25 » måladt och lackeradt.

Summa 315,728 kilogram arbetadt bly.
In- och -utförseln af hagel har varit:

1bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 13

Införsel. Utförsel.

år 1882 ...................................................... 55,749 kilogram 5,306 kilogram

» 1883 ...................................................... 70,533 » 7,448 »

» 1884 .................................................... 95,159 » 11,696 x>

» 1885 ...................................................... 90,516 » 6,539 »

» 1886 ..................................................... 68,660 » 8,927 »

Blyplåt, som begagnas isynnerhet för byggandet af blykamrarna
vid svafvelsyrefabriker samt för beklädnad af kärl, i hvilka sura vätskor
skola kokas och afdunsta, t. ex. vid alunfabriker, tillverkas ej inom
landet och har ej heller här, såsom af ofvanstående detaljredogörelse
för importen år 1886 inhemtas, så stor användning, att ett för tillverkning
deraf särskildt inrättadt valsverk skulle hafva utsigt att bära
sig. Af detta skäl har utskottet funnit sig icke kunna biträda motionärens
förslag om sättande af tull å plåt och bleck af bly.

Hvad åter beträffar öfriga slag af arbetad! bly, har utskottet, som
i likhet med motionären vill höja tullen å omålade och olackerade
blyarbeten, icke ansett lämpligt att bestämma olika tullsatser för omålade
och olackerade arbeten i allmänhet samt hagel, å ena sidan, och
bult och tråd, å andra sidan, utan föreslår utskottet, att tullen för
omålade och olackerade blyarbeten äfvensom hagel sättes till det belopp,
som motionären yrkat för plåt, rör, bult och tråd, eller 10 öre
per kilogram.

På grund af hvad sålunda blifvit yttradt, hemställer utskottet,

10:o) att Riksdagen måtte på det sätt bifalla de
af herr Reuterswärd föreslagna ändringarna i tullsatserna
å ifrågavarande artiklar, att tullen å arbetadt,
ej specificeradt bly, omåladt och olackeradt, äfvensom
å hagel, höjes från sitt nuvarande belopp, 7 öre, till
10 öre för 1 kilogram.

Af skrifbläck har införts:

är 1882....................................................................................... 10,981 kilogram

» 1883................................................................................. 12,147 »

» 1884.................................................................................... 8,804 »

» 1885.......................................................................................... 11,566 »

» 1886................................................................... 7,480 _ »

Då, såsom kändt är, flere olika fabriker inom landet tillverka
skrifbläck af utmärkt beskaffenhet, borde införsel deraf ej ifrågakomma.

Bläck.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Utskottet anser sig derför böra tillstyrka Riksdagen att höja den nu
med ett så ringa belopp som 6 öre per kilogram, kärlens vigt dock
inberäknad, utgående tullen å bläck och hemställer,

ll:o) att Riksdagen måtte besluta, att skrifbläck,
kärlens vigt inberäknad, skall draga en tull
af 10 öre för 1 kilogram.

Bokpermar. I motion n:o 53 inom Första Kammaren yrkar herr Söderberg och

i motion n:o 111 inom Andra Kammaren herr E. W. Carlson, att å
lösa bokpermar, hvilka för närvarande draga en tull af 60 öre per
kilogram, måtte sättas en tull af 1 krona per kilogram, samt åberopa
till stöd för nämnda yrkande den omständigheten, att bokbindareyrket
i Sverige till följd af eu tryckande utländsk konkurrens, gått och alltjemt
går tillbaka med märkbara steg.

Enligt officiella uppgifter har införseln af bokpermar utgjort:

år 1882 .................................................................................... 3,883 kilogram,

» 1883 ..................................................................................... 3,222 »

» 1884 ......................................................................................... 2,723 »

» 1885 .................................................................................... 4,173 »

» 1886 ....................................................................................... 3,126 »

Utskottet, som i fråga om de svårigheter, med hvilka våra bokbindare
hafva att kämpa, hänvisar till hvad som något längre fram i
betänkandet yttras vid artikeln böcker, hemställer,

12:o) att tullen å lösa bokpermar höjes från sitt
nuvarande belopp, 60 öre, till 1 krona för 1 kilogram.

Boksta/ssiämp- Enligt tulltaxan äro bokstaf sstämplar, boktrycksstilar, clichéer, stereolar
rn. m. typer, elektrotyper, träsnitts Sto ekar och plåtar, etsade eller graverade för
tryck, fria från införselstull. Denna tullfrihet beslöts af 1874 års Riksdag
och inträdde från och med år 1875. Dessförinnan voro bokstafsstämplar
och boktrycksstilar belagda med tull, hvilken under åren
1826—1857 utgjorde 3 sk. b:co per skålpund och under åren 1858—
1874 10 öre per skålpund.

Före år 1874 infördes icke under något år en större mängd bokstafsstämplar
m. m. än 46,000 skålpund, hvilken qvantitet, i värde mot -

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8.

svarande omkring 46,000 kronor, infördes år 1873. Efter tullens borttagande
steg emellertid införseln betydligt, och har af ifrågavarande
artiklar införts:

år 1882 till ett värde af..................................................... 227,970 kronor,

» 1883 » » » » 252,418 »

» 1884 » » » » 302,321 »

» 1885 » » » » 247,271 »

» 1886 » » » » ........................................................ 161,198 »

Från aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, som innehar det ena
af de två i Sverige ännu befintliga stilgjuterierna, bär till utskottet
inlemnats en skrifvelse, hvari anföres hufvudsakligen: att under den
tid, de inhemska stilgjuterierna åtnjöto tullskydd för sin tillverkning,
nämnda gjuterier fullkomligt fylde landets behof af stilar, med undantag
måhända för en del dyrbarare, till accidenstryck särskild! afsedda
typer; att orsaken till den ökade införseln förvisso icke vore att söka
i den utländska varans företräde framför don inhemska, enär den senare
minst vore fullt jemförlig med den förra, utan allenast i prisskilnaden;
att vi här i landet svårligen kunde med framgång deltaga i täflan om
de dyrbarare, för rubriker och accidenstryck afsedda typerna, hvilka
oupphörligen vexlade i eu mångfald af olika snitt, men att vi deremot
borde, kunna återeröfra marknaden, så vidt afsåge textstilen, som ju
uppenbarligen spelade hufvudrollen, i det att den andra stilen reqvirerades
i endast mycket små, rent af betydelselösa qvantiteter; att då
250 kilogram »corpus antiqua», en qvantitet, som ofta förekomme vid
beställningar från smärre boktryckerier, hos den tyske fabrikanten betingade
ett pris af 1 krona 66 öre pr kg. fraktfritt i Stockholm, kunde
samma qvantitet af bolaget ej säljas under 2 kronor 10 öre pr kg.,
och att då 250 kilogram »cicero», under samma vilkor, af den tyske
fabrikanten såldes till 1 krona 60 öre pr kg., kostade denna stilsort
hos bolaget 2 kronor pr kg.; samt att häraf framginge, att för de
svenska stilgjuterierna en tullsats af 40 öre per kilogram vore behöflig
å bokstilar.

Utskottet, som finner berörda framställning gifva vid handen, att
tull å bokstafsstämplar och boktrycksstilar är af behofvet påkallad,
har dock ansett nyssnämnda tullsats för högt tilltagen, särskild! med
hänsyn dertill att åtskilliga stilsorter icke tillverkas inom Sverige. För
sin del har utskottet stannat vid en tull af 25 öre per kilogram, eller
omkring 1,5 öre mera än före år 1875 och utgörande 10 å 12 procent
af värdet å de vanligast förekommande stilsorter. Denna tull gäller

Horn all.

Borstbindare arbeten.

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

endast bokstafsstämplar och stilar. Ofriga under ifrågavarande rubrik
upptagna artiklar böra deremot fortfarande vara tullfria.

Utskottet hemställer,

13:o) att å bokstafsstämplar och boktrycksstilar
måtte sättas en tull af 25 öre för 1 kilogram.

Å bomull har herr Hedlund föreslagit eu tull af 10 öre per kilogram
.

Utskottet hemställer,

14:o) att herr Hedlunds förslag lemnas utan allt
afseende.

Angående borstbindarearbeten innehåller tulltaxan följande:

—		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
	Borstbindarearbeten:		Kronor	öre
68.	med infattning af opoleradt eller måladt
	trä eller jern ................................................	1 kilogram	—	10
69.	med infattning af poleradt eller lackeradt
	trä .................................................................	1 kilogram	—	24
70.	med infattning af ben, horn eller andra
	ämnen.............................................................	1 kilogram	—	47
	Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar, papper eller dylikt
	omslag.
71.	murare- och målareborstar ...........................		fria.

Då till utskottets kännedom kommit, att borstbindarne äro i behof
af ökadt, skydd för sina fabrikat, hade utskottet velat föreslå Riksdagen
att såväl höja tullen å alla de borstbindarearbeten, hvilka redan äro
med tull belagda, som åsätta jemväl murare- och målareborstar tull.
Detta har likväl icke kunnat ske. Handelstraktaten med Frankrike
föreskrifver nemligen, att de under n:is 69 och 70 omförmälda artiklar
här i landet ej må draga högre tull än de redan nu bestämda beloppen
af resp. 24 öre och 47 öre. Deremot medgifver berörda traktat, som

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

icke särskild! omnämner murare- och målareborstar, för de under n:o
68 upptagna arbeten en tullsats af 12 öre per kilogram, till hvilket
belopp utskottet anser tullen böra höjas. Hvad murare- och målareborstar
beträffar, har visserligen under år 1886 deraf införts endast
62 kilogram till ett värde af 372 kronor, men då införsel af dylika
borstar utan tvifvel är alldeles obehöflig, har utskottet funnit konseqvensen
-fordra, att äfven dessa beläggas med tull. I fråga om storleken
af den tullsats, som kan anses lämplig, föreställer sig utskottet,
att murare- och målareborstar böra hafva samma tull sig åsatt som
borstar med infattning af opoleradt eller rnåladt trä eller jern, till
hvilken grupp ifrågavarande slags borstar i allmänhet torde höra.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet,

15:o) att tullen å borstbindarearbeten med infattning
af opoleradt eller målad t trä eller jern måtte
från sitt nuvarande''belopp, 10 öre, höjas till 12 öre
för 1 kilogram, samt att murare- och målareborstar
åsättes en tull af 12 öre för 1 kilogram.

Enligt gällande tulltaxa skola broderade arbeten, alla slag, färdiga
eller påbörjade, draga lika tull med det tyg, hvarå broderiet är anbragt,
med tillägg af 20 procent; men om tyget är tullfritt, utgår tullen med
10 procent af varans värde. Herr Reuterswärd yrkar, att dessa slags
arbeten skola draga lika tull med tyget med tillägg af 50 procent.
För bifall till detta yrkande lägger dock handelstraktaten med Frankrike
hinder i vägen. I berörda traktat tillförsäkras nemligen Frankrike,
att broderade arbeten, alla slag, i Sverige icke skola draga högre
tull än lika med det tyg, hvarå broderiet är anbragt med tillägg af
20 procent. År tyget tullfritt, har Sverige emellertid fri bestämningsrätt
öfver tullen för det broderade arbetet, och får utskottet i anledning
deraf hemställa,

16:o) att Riksdagen, med afslag å herr Reuterswärds
motion, i hvad densamma rörer broderade
arbeten, måtte för dylika arbeten, då det tyg, hvarå
broderiet är anbragt, införes tullfritt, bestämma tullen
till 20 procent af varans värde.

Broderade

arbeten.

Bih. till Rihsd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Bröd.

Finare småbröd, bakelser, cakes, pepparkakor med flera dylika slag,
hvilka ej kunna hänföras till konfityrer, hafva för närvarande sig åsatt
en tull af 15 öre per kilogram, närmaste emballagets vigt inberäknad,
hvaremot andra slag af bröd äro tullfria.

Å finare bröd yrkar herr Reuterswärd en tull af 25 öre, herr Söderberg
in. fl. och herr Bergendahl m. fl. af 30 öre samt herr A. E.
Petersson och herr J. Anderson in. fl. en tull af 40 öre, allt per kilogram.
För andra slag af bröd yrkar herr Reuterswärd en tull af 4
öre, herr Bergendahl in. fl. af 5 öre samt herr Söderberg m. fl. och
herr J. Anderson m. fl. af 6 öre, likaledes per kilogram.

Införseln af bröd har utgjort:

Pinare. Andra slag.

År 1881 ..................................... 285,602 kilogram. 215,647 kilogram.

»	1882 •........................	.................. 335,607	»	237,408	»
»	1883 ...........................	.................. 329,613	»	176,559	»
»	1884 ........................	................. 358,629	»	105,210	»
»	1885 ..........................	.................. 291,160	»	122,265	»
»	1886 ...........................	.................. 214,718	»	100,778	»
	Utförseln uppgick	samtidigt till:
0 År	1881...........................			..... 93,064	kilogram.
»	1882 ...........................			....... 66,487	»
»	1883 ..........................			...... 43,734	»
»	1884 ...........................			....... 39,896	»
»	1885 ...........................			..... 41,555	»
»	1886 ............................			...... 42,232	»

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887,
hvars förslag lien- J. Eliasson vid innevarande riksdag i allo upptagit
såsom sina, föreslog å finare bröd 25 öre och å andra slag 4 öre per
kilogram.

Då alla slag af mjöl numera äro belagda med tull, måste sådan
äfven åsättas »bröd: andra slag», hvarjemte den nuvarande tullen å
finare sorter bröd bör höjas.

I afseende å finare bröd, som äfven till sina simplaste slag måste
anses såsom en lyxvara, anför herr A. E. Petersson i sin oftanämnda
motion, sid. 40, bland annat:

»Vår nu gällande tulltaxa stadgar för bröd en tull af 15 öre per
kilogram, under det att å konfektyrer en tullsats af 47 öre per kilogram
är bestämd. Då således för finare bakverk tvenne olika tullsatser

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

blifvit bestämda, har meningen dermed tydligen varit att den lägre
tullsatsen, 15 öre per kilogram, endast skulle hänföra sig till finare
bakverk, som likväl bibehållit karakteren af bröd, det vill säga till de
vanliga, billigaste slagen af »cakes», i hvilka mjöl ingår såsom hufvudsakligaste
beståndsdel, och att den högre tullsatsen skulle tillämpas på
bakverk, hvilka ej längre kunde anses såsom bröd och hvilka, äfven
om benämningen »cakes» å dem af tillverkarne blifvit bibehållen, genom
större tillsatser af socker, mandel m. m. mer eller mindre närmat
sig konfektyrer. I praktiken har vid tullbehandling af dessa artiklar
en sådan princip icke blifvit tillämpad, i det alla finare »cakes»
och bakverk, äfven om de varit vida mer af konfektyr- än brödnatur,
blifvit förtullade efter den lägre tullsatsen. Medgifvas måste visserligen,
att det för tulltjenstemännen skall vara ganska svårt att afgöra,
när en sådan artikel skall anses för bröd eller konfektyr, men deremot
kan man fråga sig, om under dylikt förhållande ej den högre tullsatsen
borde tillämpas i stället för den lägre. Det är ock möjligen
till följd af svårigheten att skilja de olika slagen bakverk, som de
framställningar, hvilka sockerbagare i Stockholm tvenne gånger inlemnat
till generaltullstyrelsen i syfte att erhålla den förändring i förtullningssättet
å ifrågavarande artiklar, blifvit lemnade utan afseende, oaktadt
af de i dessa framställningar lemnade beskrifningar (recepter) på
många slags »cakes» tydligen blifvit ådagalagdt att i flere af dem ingå
socker, mandel in. m. till qvantiteter, som i och för sig draga högre
tull än den färdiga varan. Så visar till exempel denna utredning att,
medan eu kilogram cakes, såsom nämndt blifvit, drager en tull af 15
öre, utgör tullen på socker, mandel m. in. som åtgår till eu kilogram
färdig vara från 9,53 öre ända till 54 öre. Det framgår häraf, att äfven
i de simplaste slagen finare bakverk den nu tillämpade tullen lemnar
föga skydd för en inhemsk fabrikant, som vill egna sig åt denna
handtering, under det den utländske fabrikanten å medelvaran och de
finare slagen genom densamma åtnjuter rent af en införselpremie. De
försök, som gjorts att här införa denna industri, hafva ock strandat
på dessa förhållanden.»

Utskottet har för sin del funnit tullen å finare slag af bröd böra
höjas till 30 öre per kilogram, utgörande detta belopp omkring 30
procent af varans värde.

För andra slag af bröd föreslår utskottet, att tullen sättes till
samma belopp som tullen för mjöl, eller, då den sistnämnda utgör 4
kronor 30 öre för 100 kilogram, till 4,3 öre per kilogram. Utskottet
har härvid tagit hänsyn till det förhållande, att vid bakning en viss

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Böcker.

qvantitet mjöl lemnar en till vigten större qvantitet bröd. En tull å
bröd, bestämd till samma belopp som tullen å mjöl, torde derför innebära
tillräckligt skydd för bagerinäringen. Visserligen erhållas af 20
skålpund sammalet rågmjöl endast omkring 16 skålpund torrt bröd, mot
26 skålpund mjukt, men denna omständighet allena har utskottet ej
ansett böra föranleda en högre tullsats å vanligt bröd än 4,3 öre per
kilogram, ty dels har importen af sammalet rågmjöl under de senare
åren högst betydligt aftagit och lärer hädanefter blifva ännu mindre,
dels torde en införsel hit af torrt rågbröd vara föga antaglig. Såväl
Frankrike som Tyskland hafva å bröd samma tull som å mjöl.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

17:o) att tullen å finare småbröd, bakelser, cakes,
pepparkakor med flera dylika slag, hvilka ej kunna
hänföras till konfityrer, måtte från sitt nuvarande
belopp, 15 öre, höjas till 30 öre för 1 kilogram, närmaste
emballagets vigt inberäknad; samt

att å bröd: andra slag måtte sättas en tull af
4,3 öre för 1 kilogram.

Rubriken böcker har i tulltaxan följande lydelse:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
	Böcker:		Kronor	öre
84.	på svenska språket, tryckta, inbundna......	1 kilogram	—	25
85.	andra tryckta, äfvensom Boktryck, ej spe-
	cificeradt, samt med upphöjda bokstaf-
	ver till begagnande för blinda ..............	—__	fria.
	med inbundet rent eller linieradt papper; draga lika tull som papperet med till-
	lägg af 20 procent.

Herr Söderberg och herr E. TF. Carlson yrka i sinsemellan öfverensstämmande
motioner:

att Riksdagen måtte besluta följande tull å artikeln böcker: a)
bundna med rent eller linieradt papper, alla slag, samt permar, per
kilo 1 krona; b) psalmböcker och andra på svenska språket tryckta,

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8.

inbundna med siden, sammet och alla slags läder, med guldsnitt, per
kilo 2 kronor; c) andra på svenska språket tryckta, bundna böcker
utan guldsnitt, per kilo 1 krona.

Till stöd för dessa yrkanden åberopa motionärerne en af Sveriges
bokbindarefackförening i juli månad år 1886 uppsatt skrifvelse till
Riksdagen, i hvilken skrifvelse läses, bland annat:

»I betraktande af det sorgliga faktum, att Sveriges bokbinderi år
för år går tillbaka med märkbara steg, enär detta yrkes kikare ej
mera kunna uthärda konkurrensen med den utländska fabrikationen,
tillåta vi undertecknade oss att vördsamt anhålla om tullskydd för
några af vårt yrkes alster, hvilka under nuvarande förhållanden ej
mera med fördel inom landet kunna förfärdigas, och som således torde
komma att till förmån för våra utländske konkurrenter gå oss ur händerna.
Dessa alster äro kontors- och räkenskapsböcker och bundna
psalmböcker jemte andra på svenska språket tryckta bundna böcker.

Kontors- och räkenskapsböcker hafva under eu lång följd af år
införts till Sverige från utlandet, och först sedan en jemförelsevis kort
tid hafva svenska bokbinderier börjat konkurrera med utlandet i denna
artikel. I mån, som den svenska industrien häruti rönt framgång,
hafva dock de utländske fabrikanterna alltjemt nedsatt sina pris till
en sådan grad, att det inländska arbetet i denna väg numera knappt
lemnar någon nämnvärd vinst, och det oaktadt flera rätt betydande
fabriker för ko ntorsboksfabrikation i Sverige uppstått, hvilka drifva sina
affärer med alla tidsenliga maskiner och efter rationel arbetsmetod. Men
detta är icke att undra öfver, ty kampen är för olika. Utlandet har
lämpligt papper till billigare pris och producerar dessutom sjelf alla
öfriga materialier, såsom skinn, cloth, moleskinn etc., hvilka artiklar den
svenske fabrikanten uteslutande måste köpa utifrån och vid införseln
betala dryg tull för. Derjemte begagnar den utländske fabrikanten sig
i vidsträckt omfång af fängelsearbete, hvarigenom naturligtvis arbetskostnaderna
reduceras till ett minimum.

Den tull, som för närvarande är gällande för kontors- och räkenskapsböcker,
består af tullen för papper (10 öre per kilo) med 20 proc.
tillägg. Den samma tull, om ej än högre, får den inländske fabrikanten
vidkännas för sitt inhemska fabrikat, enär det papper, som användes
för kontorsböcker, till allrastörsta delen införes från utlandet, och de
20 proc. tillägg ej ens uppväga den tull, vi här få betala för cloth,
moleskinn etc. till böckernas öfverdrag. — Något tullskydd för sjelfva
arbetet karl under sådana förhållanden ju ej komma i fråga.

Hvad beträffar psalmböcker, så ställer förhållandet sig om möjligt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ännu ogynsammare för den svenske bokbindaren. Utlandets bokbinderier
låta nemligen trycka svenska psalmboken, antingen i Sverige eller
i utlandet, binda den så derute och sända de färdigt bundna psalmböckerna
hit till Sverige, der de ingå under rubriken tryckta böcker,
och tills förra året tullfritt. Vid förra riksdagen åsattes bundna psalmböcker
en tull af 25 öro pr kilo, men hur alldeles utan inflytande
denna tullsats är på importen af psalmböcker, synes bäst genom ett
litet exempel. Eu vanlig psalmbok väger cirka 250—300 gram och
kostar således i tull 6 — 7 öre. De psalmböcker, som mest importeras
från utlandet, variera i pris från cirka 3—8 kronor pr stycke; således
utgör tullen allt efter bokens qvalité från §—2 procent af värdet, en
procentsats så obetydlig, att å ena sidan köparen knappt märker den,
å andra sidan säljaren utan minsta svårighet kan bära den.»

Att bokbindarne äro i behof af tullskydd utöfver det, som för
närvarande kommer dem till godo, anser utskottet vara oomtvistligt,
och har utskottet funnit de af motiouärerne föreslagna tullsatserna
lämpliga utom med afseende å kontorsböcker samt biblar och psalmböcker
i enklare band. Sistnämnda slags böcker anser nemligen utskottet
böra hållas så billiga som möjligt och vill derför för sin del
ej sätta tullen å dem högre än till 50 öre per kilogram. Biblar och
psalmböcker i dyrbarare band torde deremot böra draga samma tull
som andra böcker i dyrbarare band. Till enklare band hänför utskottet
band af papper eller cloth utan guldsnitt, hvaremot alla andra band
räknas till dyrbarare sådana.

Hvad kontorsböcker beträffar har utskottet i anseende till dessas
ofta betydliga vigt funnit den föreslagna tullsatsen af 1 krona per
kilogram för hög. Utskottet föreställer sig, att en tull af 25 öre per
kilogram skulle för sådana visa sig fullt skyddande.

Då utskottet önskar bereda skydd åt allt svenskt arbete, har utskottet
funnit sig böra föreslå Riksdagen att jemväl belägga oinbundna,
på svenska språket tryckta böcker äfvensom svenskt boktryck med
tull, hvilken utskottet anser lämpligen kunna bestämmas till 25 öre
per kilogram.

Utskottet får på grund häraf hemställa,

18:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken
»böcker» i tulltaxan skall erhålla följande förändrade
lydelse:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

	Qvantitet för
	tullberäk- ningen.	Tullsats.
Böcker:		Kronor	öre
på svenska språket tryckta:
oinbundna äfvensom Boktryck, ej specificeradt	1 kilogram	--	25
bundna: i band af papper eller cloth utan guldsnitt:
biblar och psalmböcker.......................	1 kilogram	—	50
andra slag ...............................................	1 kilogram	l	—
i andra band...................................................	1 kilogram	2	—
på främmande språk tryckta samt med upphöjda
bokstäfver till begagnande af blinda ..............	—	fria.
med inbundet rent eller linieradt papper............	1 kilogram	—	25

Bönor, alla slag, ej specificerade, äro för närvarande fria från
införselstull, men måste naturligen, då åkerbönor numera äro belagda
med samma tull som annan omalen spanmål, äfven åsättas tull.

In- och utförseln af bönor har utgjort:

	Införsel.	Utförsel.
år 1882 ........................	........................ 934,836 kilogram	5,092 kilogram
» 1883 .......................	...................... 1,227,187 »	4,392 »
» 1884 ........................	........................ 1,173,368 »	2,178 »
» 1885 .......................	........................ 952,402 »	no »
» 1886 ........................	....................... 895,398 »	5,896 »

Då alla slags bönor, ej särskildt specificerade, torde, för undvikande
af svårigheter vid tullbehandlingen, böra draga samma tull,
samt, enligt Riksdagens redan fattade och af Kong], Maj:t kungjorda
beslut, »bönor» finnas upptagna bland omalen spanmål med en tullsats
al 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, för nu ifrågavarande bönor motsvarande
i genomsnitt 10 procent af värdet, får utskottet hemställa,

19:o) att rubriken »bönor, alla slag, ej specificerade»
måtte i tulltaxan erhålla följande lydelse: »Bönor,
alla slag, ej specificerade; se Spanmål».

Bönor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Cement.

Chokolad.

Cement, som för närvarande införes tullfritt, är numera föremål för
rätt betydande inhemsk tillverkning, hvilken under åren 1879—1883 hade
att uppvisa ett anmärkningsvärdt exportöfverskott, det högsta år 1882 till
värde af 134,350 kronor. År 1883 nedgick dock detsamma till 21,430
kronor, och har under de derpå följande åren i stället förefunnits ett
importöfverskott:

år 1884 till värde af ............................................................ 105,280 kronor,

» 1885 » » » 98,168 »

» 1886 » » » 200,836 »

Herr A. E. Petersson föreslår för cement en tullsats af 0,4 öre per
kilogram, eller, då eu tunna cement, som väger ungefär 180 kilogram,
kostar 7 å 8 kronor, omkring 10 procent af varans värde, och åberopar
till stöd derför, att landet eger rika tillgångar på råmaterial för
tillverkning af denna vig tiga artikel, samt att onödig införsel af utländska
varor ej torde böra uppmuntras genom tullfrihet på de varor,
hvilka här i landet tillverkas af lika godhet och till samma pris som
den utländska varan.

Utskottet, som delar den af motionären sålunda uttalade uppfattning,
men anser, att afdrag i vigten ej bör medgifvas för emballaget,
hemställer,

20:o) att å cement måtte sättas en tull af 40
öre för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad. I

I gällande tulltaxa är för cliokolad föreskrifven en tull af 50 öre
per kilogram och för råämnet dertill, kakao, en tull af 30 öre per
kilogram. Härom yttrar herr A. E. Petersson, sid. 42 i motionen, bland
annat, följande:

»Vid kakaos beredning till chokolad uppstår enligt från yrkesidkare
erhållna uppgifter genom rostning, rensning in. m. eu vigtförlust
af i medeltal 25 procent, hvadan den effektiva tull, som den inhemske
fabrikanten måste erlägga, uppgår till 40 öre per kilogram.
Tages vidare i beräkning tullen på materialier (staniol, omslag, etiketter
in. in.), hvilka behöfvas vid den färdiga varans emballering,
framgår, att det tullskydd, den inhemske tillverkaren åtnjuter, ej uppgår
till 10 öre per kilo och således är nästan nominelt.

Följden häraf har ock varit att, under det förbrukningen af chokolad
betydligt tilltagit, blott eu ringa del af den ökade förbrukningen
kommit de inhemska fabrikanterna till godo och att dessa blott med

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 25

svårighet kunna i täflan med den utländska varan uppehålla sin tillverkning.

Om en inhemsk tillverkning af chokolad, hvaraf förbrukningen
alltjemt ökas och hvilken artikel med skäl torde få anses mera såsom
ett helsosamt näringsmedel än som en njutningsartikel, och hvilken
inom landet kan tillverkas af fullt samma godhet som den utländska
varan och under vida större kontroll på renhet och halt af kakaoämnet
än denna, skall kunna ega bestånd, är det nödvändigt, att ett i förhållande
till varans värde mera lämpadt tullskydd än det nuvarande
kommer den till del. Ett sådant ökadt skydd skulle enklast erhållas
genom att belägga den färdiga varan med högre tull, men då kakao
är ett råämne, som ej kan frambringas inom landet, och då de deraf
tillverkade fabrikat, såsom redan nämndt är, torde få anses snarare
såsom närings- än njutningsmedel samt den jemförelsevis obetydliga
inkomst, staten hemtar af kakaotullen (år 1884 20,948 kronor), ej
gerna kan föranleda dess hänförande till finanstullarne, föreslås, att
kakao må blifva tullfritt och att tullen på chokolad sättes till 30 öre
per kilogram.»

Införseln af kakao och chokolad har utgjort:

Kakao : Chokolad:

år 1882 ................................................ 59,421 kilogram 30,980 kilogram

» 1883 .............................................. 67,455 » 42,893 »

» 1884 ............................................... 69,826 » 49,560 »

» 1885 .............................................. 95,108 » 58,423 »

» 1886 .............................................. 115,124 » 48,425 » .

Af kakao har naturligen utförsel ej egt rum, men af chokolad
har utförts:

år 1882 ..................................................................................... 35,819 kilogram

» 1883 ........................ 42,234 »

» 1884 ..................................................................................... 54,662 »

» 1885 ................................................''...................................... 66,153 »

» 1886 ..................................................................................... 79,736 »

Af ofvanstående siffror framgår, att under de senare åren för -

brukningen af chokolad, såsom motionären äfven anmärkt, betydligt
tilltagit, men de utvisa tillika, att, då införseln af råämnet stigit till
nästan dubbla beloppet, införseln af den färdiga varan samtidigt stigit
Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Haft. 4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Fartyg.

med endast något öfver hälften, medan utförseln stigit till mer än
dubbla qvantiteten, omständigheter, som ådagalägga, att de inhemska
chokoladfabrikanterna icke blott kunnat reda sig i konkurrensen med
utlandet utan äfven funnit med sin fördel förenligt att öka sin tillverkning.
Förhållandet emellan nuvarande tullsatser å kakao och chokolad
kan således icke sägas lägga hinder i vägen för chokoladtillverkningen
inom landet. Frågan blifver då den, huruvida chokolad
är ett näringsmedel, som bör göras billigare genom att borttaga tullen
å kakao och i sammanhang dermed nedsätta tullen å chokolad. I
motsats till motionären hyser utskottet den uppfattning, att chokolad
hufvudsakligen är ett njutningsmedel, och att följaktligen skäl saknas
att bifalla motionärens framställning. Upplysningsvis må nämnas, att
Norge, Danmark, Belgien, Tyskland, Frankrike med flera länder hafva
tull å kakao och chokolad, i sistnämnda land till och med så hög som
74 öre per kilogram för kakaobönor och -skal, men blott 62,5 öre för
»chokolad» och 96 öre för malen kakao.

Utskottet hemställer på grund häraf,

2Do) att herr A. E. Peterssons motion, i hvad
densamma afser kakao och chokolad, icke måtte af
Riksdagen bifallas.

Herr Reuterswärd föreslår en tull å fartyg och båtar, alla slag,
med tillbehör af 25 kronor för en engelsk registerton och herr J.
Elicisson yrkar, i enlighet med bevillningsutskottets vid riksdagen den
15. januari—5 mars 1887 hemställan, att fartyg och båtar af jern äfvensom
ångfartyg af trä, med tillbehör, måtte åsättas en tull motsvarande
5 procent af värdet.

Enligt nu gällande tulltaxa äro dessa artiklar fria från tull. Deremot
äro fartyg utomlands flerstädes belagda med tull, så i Danmark
med 3 procent af värdet, i Nederländerna med 1 procent och i Schweiz
med 5 till 10 procent samt i Ryssland med 16 kronor 80 öre för
registerton, om drägtigheten uppgår till 400 tons, och i annat fall med
33 kronor 60 öre för ton.

Nyssnämnda utskott yttrade angående tull å fartyg följande:

»Redan nu äro med tull belagda åtskilliga af de materialier, som
vid skeppsbyggnad erfordras, och af de nya tullsatser, utskottet i detta
betänkande föreslår, skulle framför allt tullen å jernplåt komma att
öka tillverkningskostnaderna för de mekaniska verkstäder, som egna

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

sig åt byggandet af fartyg. Billigheten fordrar således, att äfven fartyg
beläggas med tull, på det att icke de svenska verkstäderna måtte
komma att intaga en sämre ställning än förut i konkurrensen med utländska
fartygsbyggare.

Den omförmälda ökningen i byggnadskostnaden kan dock icke
anses beröra seglande fartyg af trä, deraf för öfrigt ett allt mindre antal
byggas. Af denna anledning och för att icke för de mindre skeppslederierna
försvåra inköpandet af äldre utländska träfartyg anser sig
utskottet icke böra förorda någon tull å seglande fartyg af trä. Ångfartyg
af trä äro deremot i hufvudsak likstälda med jernfartyg och
böra derför, då jern alltid äfven å dem kominer till betydlig användning,
tullbehandlas lika med jernfartyg.

1 fråga om grunden för beräkningen af tull å fartyg föreslå
motionärerna ett visst belopp per ton. I utlandet har en sådan beräkning
efter drägtighet blifvit följd i Frankrike, Ryssland och Österrike.
Men då ett fartygs tontal bestämmes med hufvudsaklig hänsyn
till dess förmåga att föra last, är det uppenbart, att en tullsats, beräknad
efter samma grund, skulle komma att blifva särdeles orättvis.
Seglande fartyg skulle komma att draga relativt högre tull än ångfartyg,
och lastfartyg skulle blifva betydligt högre beskattade än vida
dyrbarare passagerarefartyg, hvilka vid tontalssättningen åtnjuta stora
afdrag. En tull, beräknad efter tontal, skulle allra mest visa sig obillig
med afseende pa det ganska ofta förekommande inköpet för reparation
af utländska fartyg, som strandat å våra kuster. Uti det skick, hvari
dessa haverister befinna sig vid förtullningen, skulle deras vä^de
ofta nog icke^ uppgå till den efter tontalet bestämda tullafgiftens belopp,
och en sådan tullberäkning skulle således omöjliggöra hvarje dylik
affär.

Dessa olägenheter skulle helt och hållet undvikas, derest tullen
bestämdes i visst förhållande till de införda fartygens värde, på sätt
som eger rum i Danmark, Nederländerna, Schweiz och Portugal samt i
Nordamerikas. Förenta Stater. Utskottet kan icke föreställa sig, att
det skulle visa sig svårare att utröna värdet af införda fartyg än af
andra artiklar, som redan nu tullbeläggas med vissa procent af sitt värde.»

Mot den af berörda utskott föreslagna tullsatsen, fem procent af
värdet, har emellertid af sakkunnige den anmärkningen allmänt blifvit
fiamstäld, att en så lag tull icke innebure något nämnvärdt skydd för
våra fartygsbyggare. Till en sådan uppfattning har jemväl utskottet
kommit, och får utskottet derför, med åberopande för öfrigt af hvad
bevillningsutskottet vid ofvannämnda riksdag i frågan anfört, hemställa,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Fernissa.

22:o) att fartyg och båtar af jern äfvensom ångfartyg
af trä, med tillbehör, måtte åsättas en tull af
10 procent af värdet.

För fernissa utgör tullen för närvarande 25 öre per kilogram,
hvarjemte i en särskild anmärkning stadgas, att »s. k. fernissa af
sprit, med en obetydlig tillsats af harts eller andra ämnen, tullbehandlas
under tillämpning af hvad taxan stadgar för artikeln Bränvin och
Sprit».

Rörande fernissa andrager herr A. E. Petersson i sin motion, sid. 53:

»Af fernissor finnas flere slag, men man kan dela dem i två stora
grupper, oljefernissor och terpentinfernissor samt spritfernissor. De
förra förtullas nu med 25 öre per kilogram och importen var 1885
enligt kommerskollegii berättelse 177,239 kilogram med ett värde af
443,098 kronor, oaktadt fernissefabriker finnas i vårt land. Att döma
af denna höga siffra, tyckes den nuvarande tullen vara för låg, och då
fernissor stå på gränsen till lyxvaror och ingen industri kommer att
lida af eu höjd tull derå, föreslås en tull å olje- och terpentinfernissor
af 40 öre per kilogram.

Uppgift öfver importen af spritfernissor saknas. Tulltaxan säger,
att spritfernissa »med eu obetydlig tillsats af harts och andra ämnen
tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för artikeln bränvin
och sprit», d. v. s. som likör med 1,20 krona per liter. Denna
tullsats är visserligen tillräckligt hög som skyddstull, sedan denatureringslagen
för sprit tillkommit. Men då tulltaxan derjemte stadgar,
att denna tullsats gäller för det fall, att tullsatsen af harts och andra
ämnen är »obetydlig», hvaraf tyckes framgå, att den ej gäller då tillsatsen
är »betydlig», och intet stadgande finnes, som förklarar betydelsen
af ordet »obetydlig», så torde tullen å spritfernissa kunna anses
som temligen illusorisk. Vi föreslå derför att ordet »obetydlig» utgår
och att rubriken fernissor i tulltaxan får följande lydelse:

Oljefernissor och terpentinfernissor......................... per kilogram 40 öre.

Spritfernissor.............................................................. per liter 1,40 kr.»

Fernissa tillhör antalet af de i herr Peterssons motion berörda
artiklar, hvilkas behandling utskottet funnit lämpligen böra företagas
af eu blifvande tullkomité. Till följd deraf har utskottet icke vidtagit
annan ändring af tulltaxans bestämmelser angående fernissa, än att
utskottet, till undanrödjande af den utaf motionären påpekade otydligheten,
föreslår, att orden »s. k. fernissa af sprit, med en obetydlig

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 29

tillsats af harts eller andra ämnen», utbytas mot uttrycket »s. k. spritfernissa)).

På grund häraf hemställer utskottet,

23:o) att herr A. E. Peterssons motion, i hvad
densamma afser artikeln fernissa, ej må till någon
annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att Riksdagen
måtte besluta, att den vid ifrågavarande artikel i tulltaxan
förekommande anmärkning skall erhålla denna
lydelse:

»S. k. spritfernissa tullbehandlas under tillämpning
af hvad taxan stadgar för artikeln Bränvin och
Sprit».

Angående artikeln fisk innehåller tulltaxan:

Qvantitet för
tullberäk-ningen.

Tullsats.

Kronor

öre

no.

in.

Fisk:

saltad eller inlagd:

thonfisk, kärlens
alla andra slag.......

anjovis, sardeller och
vigt inberäknad.........

1 kilogram

fri

Tullsatsen för n:o 110 är beroende på handelstraktaten med Frankrike
och kan följaktligen ej ändras.

I afseende å andra slag af fisk har utskottet ansett, att, till den
för närvarande hårdt tryckta fiskerinäringens upphjelpande, tullar böra
åsättas saltad, inlagd eller rökt sill, strömming och lax.

Hvad beträffar sill erinrar utskottet, att norsk sådan ej träffas af
tullen, på grund af den så kallade mellanrikslagens bestämmelser, utan
att den sill, som skulle drabbas deraf, är dansk eller holländsk.

År 1886 infördes från Danmark 1,111,877 kilo gram och från Nederländerna
764,475 kilogram saltad sill, hvarförutom smärre partier inkommo
från de tyska hamnarne. Från Norge infördes samma år 18,491,287
kilogram saltad eller inlagd sill.

Fisk.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Till utskottet har blifvit inlemnad en af flere fiskare inom Gefleborgs
län undertecknad skrift, hvari de klaga deröfver, att finske fiskare
fora så mycken saltad strömming öfver till Sverige, särskild! till Stockholm,
att prisen sjunkit till den grad, att fiske numera knappast kan
idkas med någon utsigt till förtjenst.

Saltad fisk har från Finland införts:

år 1882 till värde af 231,420 kronor,

» 1883 » » » 244,340 »

» 1884 » » » 267,038 »

)) 1885 » » » 223,500 »

» 1886 » » » 348,456 »

Såsom en lämplig tullsats påyrkas 5 kronor för en tunna saltad
strömming. Denna tullsats har utskottet funnit vara alltför hög. Utskottet
anser för sin del, att sill och strömming lämpligen kunna draga
samma tull och att denna torde böra bestämmas till 2 öre per kilogram,
kärlens vigt inberäknad.

Vid föregående riksdagar hafva af representanter från Norrland
fram stälts yrkanden om tull å saltad lax. Utskottet, som med afseende
å den kända stora införseln af dylik lax från Finland funnit dessa yrkanden
berättigade, föreslår, att saltad, inlagd eller rökt lax belägges
med eu tull af 10 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

24:o) att rubriken »Fisk» i tulltaxan måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

	Qvantitet för tullberäk-ningen.	Tullsats.
Fisk: saltad, inlagd eller rökt: anjovis, sardeller och thonfisk ........ lax.................................	1 kilogram 1 kilogram 1 kilogram	Kronor	öre 20 10 2
sill och strömming .............................	—
Anm. För kärlens vigt rnedgifves ej afdrag. alla andra slag........................................		frie	i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

I fråga om flyttsaker stadgar tulltaxan:

Qvantitet för

; Flyttsaker:

117, reseförnödenheter, af egaren sjelf med förda,

då de af vederbörande tullkammare
eller tullinspektion finnas ej öfverstiga
hans behof under resan ...............

118. öfriga inkommande gamla och brukade

husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
när, efter det egaren på tro och heder
afgifvit intyg, att han dem för eget
bruk och icke i handelsafsigt infört,
vederbörande tullkammare eller tullinspektion
pröfvar dem icke öfverstiga
egarens behof............................................

I rubriken n:o 117 föreslår utskottet ingen ändring. Deremot har
utskottet beslutit tillstyrka Riksdagen att vidtaga en ändring i rubriken
n:o 118. Det synes nemligen oegentligt, att saker, som kanske endast
vant föga begagnade, skola få införas tullfritt, när de såsom nya skola
draga tull. På det att emellertid eu tull icke skall komma att drabba
verkligen gamla saker oskäligt hårdt, bör densamma bestämmas ''till eu
viss procent af sakernas värde. Utskottet håller före, att 15 procent
vore i detta afseende eu lämplig tullsats. För öfrigt torde genom tull
a. ifrågavarande saker kunna förekomma^, att, på sätt nu helt säkert
ofta sker, åt tullpligtigt gods gifves utseende af att hafva varit begagnadt,
hvarefter det hit införes utan erläggande af tull. Då sådana
flyttsaker, som medföras af personer, hvilka inflytta från utlandet eller
länge vistats utomlands, icke böra drabbas af tull, anser utskottet nödvändigt,
att derom göres en särskild bestämmelse.

Utskottet hemställer alltså,

^25:o) att rubriken n:o 118 i tulltaxan måtte delas
i två olika rubriker af följande lydelse:

tullberäk ningen.

Tullsats.

Kronor1 öre

fri

''ia.

fria.

Flyttsaker.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Fläsk.

	Qvantitet för
	tullberäk-	Tullsats.
	ningen.
gamla och brukade husgeråds- eller andra lös-örepersedlar, när de inkomma för sådana per-soners räkning, hvilka inflytta från utlandet eller vistats utomlands en längre tid, samt, efter det egaren på tro och heder afgifvit intyg, att han dem sjelf begagnat samt för eget bruk och icke i handelsafsigt, infört, vederbörande tullkammare eller tullinspektion		Kronor	örej .
pröfvar dem icke öfverstiga egarens behof...	—	fria
öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds-
eller andra lösörepersedlar, alla slag ...............	100 kronor	15	_

Å fläsk, som enligt, gällande tulltaxa är fritt från tull, har föreslagits
tull till följande belopp: af herr Reuterswärd 10 öre, af herrar
J. Eliasson och P. Pehr son 15 öre, af herr Bergendahl m. 11. 20 öre, af
herr Söderberg m. fl. och herr J. Anderson m. fl. 25 öre, af herr Kilman
30 öre samt af herr P. Svensson m. fl. 30 öre för rökt och 20
öre för annat, allt för 1 kilogram.

Införseln af fläsk, hufvudsakligen amerikanskt, har utgjort:

År 1875 ........................................................................ 8,912,951 kilogram,

.» 1876 ............................................................................. 11,665,318 »

b 1877 ......................................................................... 13,770,890

» 1878 ............................................................................. 12,459,105 »

» 1879 ........................................................................... 12,770,941 »

» 1880 ............................................................................. 14,896,448 »

» 1881 ........................................................................ 12,000,474 »

» 1882 ............................................................................ 4,920,839 ><

» 1883 ........................................................................... 9,724,737 »

» 1884 ............................................................................. 5,922,438 »

» 1885 ........................................................................... 10,182,299 »

» 1886 ............................................................................. 9,536,802 »

» 1887 omkring .......................................................... 8,020,000 »

År	Bevillningsutskottets Betänkande N:o Samtidigt utgjorde utförseln af fläsk:	8.	• 33
1875 ..................................................................	264,567	kilogram,
»	1876 ................	48,119	»
»	1877 ..............................	108,394	))
»	1878 ..................	187,841	»
»	1879 ...............	52,964	»
))	1880 ...............	143,421	»
))	1881 ...................	391,905	»
»	1882 .................	314,508	»
)>	1883 ........................	152,708	»
))	1884 .....................	323,236	)>
))	1885 ..................	1,242,168	»
»	1886 ...........................	1,588,346	»
» 1887 omkring ......................................................... I sin motion n:o 81 inom Andra Kammaren bland annat:	3,124,000 r yttrar herr Kilman,

»Af tullskydd behöfvande landtmannaprodukter intager ovedersägligen
fläsk ett mycket framstående rum och, om man så vill, en undantagsställning.
För jordtorparen, statkarlen och den talrika klassen af
egare till smärre hemmansdelar, hvilkas hela areal inskränker sig till
endast några få tunnland jord, är ofta fläsket den enda landtmannavara
de hafva till afyttring; ty svinkreatur kunna de föda med affall ifrån
köket med tillsats af ett och annat.

Men ej nog härmed. För hela landets jordbruk intager fläsket
numera ett slags undantagsställning. Sedan jordbrukaren i följd af det
enorma prisfallet å spanmål allt mera måst fota sitt jordbruk på ladugårdsskötseln,
hafva en mängd af mejerier snabbt tillkommit, likasom
sådana allt fortfarande anläggas. För att mjölken må blifva någorlunda
betald, är det af största vigt, att skummjölken och kernmjölken äfven
blifva något så när betalda genom att användas till uppfödande af svin
ett användande, som åter är beroende af det pris, till hvilket fläsket
kan afyttras.

Då, såsom nämnts, arbetarebefolkningens på landet ekonomiska
existens är så väsentligt beroende af fläskpriset, och ladugårdsskötseln
''— svenske jordbrukarens numera nästan enda resurs — äfven är i hög
grad beroende af priset å fläsk, samt då statistiken utvisar, att landets
fläskproduktion redan nu öfverstiger landets behof, så vore, enligt mitt
förmenande, rigtigt att för denna undantagsvara utfärda rent importförbud,
på sätt som skett i ett par andra länder, hvarest i helsovårdens
Bih. Ull Riktå. Prof. 1888. ö Sami. 1 Afd. 8 Haft. 5

Frukter m.

34 • Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

intresse amerikanskt fläsk förbjudits till införsel. Att följden af importförbud
ingalunda skulle blifva öfverdrifna fläskpris inom eget land,
är lätt att inse, ty lönade sig uppfödandet af svinkreatur — hvilket
icke är fallet för närvarande, trots de oerhördt låga prisen å spanmål
och rotfrukter — så skulle, med den utveckling mejerisystemet och
ladugård sskötseln numera vunnit, fläskproduktionen helt hastigt stiga
så ofantligt, att derigenom alla öfverdrifna fläskpris inom eget land
omöjliggjordes.

Emellertid vågar jag icke hoppas, att Riksdagen vill besluta sig
för ett rent importförbud. Deremot anser jag mig på goda grunder
kunna antaga, att Riksdagen skall finna med billighet öfverensstämmande
att för denna undantagsvara, af hvilken landsbygdens arbetarebefolkning
och landets ladugårdsskötsel är i så hög grad beroende,
bestämma en så hög tull, att derigenom ett verksamt skydd blir beredt
åt landets egen fläskproduktion.»

Den af herr Kilman påyrkade tullsatsen, eller 30 öre per kilogram,
har utskottet emellertid funnit onödigt hög. Enligt utskottets åsigt
skulle en tull af 20 öre per kilogram, motsvarande 1 krona 70 öre
lispundet, visa sig fullt tillräcklig. Rökt fläsk har dock ett så pass
mycket högre värde än annat fläsk, att. för detsamma bör bestämmas
en högre tullsats, och har utskottet, med hänsyn dertill att i rökt fläsk
ofta förekommer mera ben o. s. v. än i annat fläsk, hvarigenom dess
bruttovigt blifver jemförelsevis betydlig, ansett 25 öre per kilogram
vara eu lämplig tull för rökt fläsk. På grund af hvad som sålunda
blifvit anfördt får utskottet hemställa,

26:o) att å rökt fläsk måtte sättas en tull af 25
öre och å annat fläsk 20 öre, allt för 1 kilogram.

m. Å inlagda frukter föreslår herr Reuterswärd en tull af 50 öre per
kilogram. I gällande tulltaxa stadgas angående frukter in. in. följande:

	Qvantitet för	1
	tullberäk-	Tullsats.
	ningen.
		Kronorj öre
1 Frukter och Bär samt Grönsaker, ej speci-
ficerade:
124. friska..................................................................	1 kilogram	— no!
125.j inlagda i bränvin eller ättika, kärlens vigt
inberäknad ......................................................	1 kilogram	— 130
i 126.1 torkade eller saltade.......................................	1 kilogram	- j25
insyltade; hänföras under Konfityrer.		i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Då tullen å den vida dyrbarare varan konfityrer, som utgår med
47 öre per kilogram, på grund af handelstraktaten med Frankrike icke
kan höjas, samt, derigenom att vid förtullningen kärlens vigt skall
inberäknas, den nuvarande tullsatsen icke kan anses obetydlig — enligt
kommerskollegii berättelser utgör den omkring 20 procent af
värdet — hemställer utskottet,

27:o) att herr Reuterswärds motion i denna del
icke måtte af Riksdagen bifallas.

För närvarande är o kanariefrön belagda med eu tull af 10 öre per
kilogram, hvaremot andra slag af frö, ej specificerade, få införas tullfritt.
Å frö hafva föreslagits följande tullsatser per kilogram:

	Hamp-, lin-och raps-,	timotej-,	andra slag, ej specificerade,
Reuterswärd:	fritt	5 öre,	15 öre, 15 B
Söderberg m. fl.:	B	10 B
J. Anderson m. fl.:	B	10 B	15 B
Bergendahl m. fl.:	—	5 B	15 B
P. Pehr son:	—	8 B	15 B
J. Eliasson:	fritt	5 B	15 B

Frö.

Införsel och utförsel af klöfver- och gräsfrö har utgjort:

år 1882
» 1883
» 1884
» 1885
» 1886

Införsel.

2,042,295 kilogram,
1,372,933 »

1,650,155 »

1,420,093 b

1,654,128 >.

Utförsel.

152,003 kilogram,
242,040 »

240,474 »

315,302 »

169,632 »

år 1882
» 1883
» 1884
» 1885
b 1886

Ej specificerade slag:

Införsel.

248,442 kilogram,

..... 510,910 b

..... 506,043 b

..... 110,329 b

. ... 104,160 b

Utförsel.

39,583 kilogram,
39,231 b

73,278 b

35,407 b

22,390 b

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

I likhet med herr Reuterswärd med flere af motionärerne anser
äfven utskottet, att kamp-, lin- och rapsfrö, hvilka arter af frö hufvudsakligen
införas såsom råämnen för oljeslageriernas tillverkningar och
icke i nämnvärd grad äro föremål för produktion inom landet, böra
vara fria från tull; och finner utskottet denna tullfrihet böra omfatta
jemväl roffrö, som har samma användning som nyssnämnda arter.

Hvad andra slag af frö beträffar, har utskottet, då fröodling börjat
allt mera inom landet bedrifvas, och de frön, som här erhållas, i allmänhet
äro af vida bättre beskaffenhet än utländska, ej funnit någon
betänklighet vid att försvåra införseln af främmande vara.

I fråga om de olika tullsatserna å frö bör klöfverfrö draga högre
tull än timotej- och andra slag af gräsfrö, enär klöfverfrö eger ett betydligt
högre värde. Utskottet vill derför, i öfverensstämmelse med
bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887, föreslå,
att timotej- och andra slag af gräsfrö åsättes en tull af 5 öre per
kilogram, men klöfverfrö 15 öre, hvilken sistnämnda tullsats jemväl
torde kunna åsättas andra slag af frö, trädfrön likväl undantagna.

Redan vid 1886 års riksdag yrkade herr A. E. Petersson i Hamra
en införselstull af 1 krona per kilogram för tall- och 75 öre för granfrö,
till stöd för hvilken framställning motionären bland annat anförde,
att det från sydligare breddgrader komna skogsfröet med all säkerhet
vore olämpligt med hänsyn till våra kalla vintrar och ombytliga vårar,
men att mången vid inköpet mer fäste sig vid varans billighet än dess
godhet och lämplighet för våra förhållanden.

Bevillningsutskottet vid sistberörda riksdag fann sig dock icke för
det dåvarande böra tillstyrka bifall till motionärens förslag, hvilket ej
heller vann Riksdagens bifall.

Att användandet vid skogskultur härstädes af utländskt, särskildt,
tyskt tallfrö, som, enligt utskottet tillhandakommen upplysning, ofta
tages af tallkottar,-insamlade från sjuka och skadade bestånd, på flera
ställen slagit synnerligen illa ut, torde vara för många af Riksdagens
ledamöter nogsamt bekant. Så erbjuda t. ex. inom Hallands län, vidsträckta
20- till 25-åriga skogsplanteringar, vid hvilka tyskt tallfrö begagnats,
ett allt annat än lofvande utseende, under det att närstående
tallbestånd, uppkomna efter svenskt frö, te sig friska och lifskraftiga.
Tull å utländskt tallfrö finner utskottet derför vara en sak af högsta vigt.

Det tyska granfröet har visserligen icke visat så dåliga resultat
vid användning inom Sverige som det tyska tallfröet, men då vår egen
klängningsindustri kan tillgodose landets behof af såväl tall- som granfrö,
samt det ej torde råda något tvifvel derom, att svenskt granfrö

"Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

bäst passar för svenska förhållanden, bjuder klokheten, att äfven införseln
af granfrö hämmas. Och har utskottet af praktiska skäl ansett
allt skogsfrö böra draga lika tull, hvilken lämpligen torde kunna bestämmas
till 50 öre per kilogram.

På grund häraf hemställer utskottet,

28:o) att hamp-, lin-, raps- och roffrö måtte förklaras
fria från tull;

att timotej- och öfriga slag af gräsfrö måtte
åsättas en tull af 5 öre;

att å tall-, gran- äfvensom öfriga slag af trädfrö
måtte sättas en tull af 50 öre; samt

att för klöfver- och andra slag af frö, ej specificerade,
måtte bestämmas en tull af 15 öre;
allt för 1 kilogram.

I afseende å färgning sämnen och färger framställer herr A. E. Petersson Fan,er >«. >«.
i sin meromnämnda motion, sid. 50 och följande, åtskilliga yrkanden,
innefattande en genomgripande förändring af tulltaxans bestämmelser
under rubriken »Färger och färgningsämnen». Af dessa yrkanden har
utskottet redan i det föregående tillstyrkt bifall till det om tullfrihet
för anilin- eller tjärfärger. Öfriga yrkanden rörande ifrågavarande
störa och vigtiga grupp handelsvaror har utskottet ansett lämpligt att
icke upptaga till pröfning, helst motionären inom utskottet förklarat,
att han, på grund af vissa numera vunna upplysningar, funne en förändring
i dessa yrkanden nödvändig. Yrkandet om tullfrihet för indigo
och kochenill har motionären likväl icke eftergifvit. Nämnda färger
äro i gällande tulltaxa belagda med en tull af 20 öre per kilogram,
oaktadt de ej kunna inom landet produceras och äro af så stor användning
inom industrien, att deraf importerades år 1885 för 557,890
kronor och år 1886 för 480,004 kronor, hvarför i tull erlades resp.

17,035 kronor och 14,647 kronor. Tillika fäster motionären uppmärksamheten
derpå, att karmin nu är tullfri, under det att råvaran för
dess framställning, kochenilj, drager tull, en oegentlighet, hvilken
tarfvar rättelse och som utskottet så mycket hellre finner böra afhjelpas
på det af motionären föreslagna sätt, som mistningen af de
för dessa artiklar inflytande tullmedel icke har någon betydelse för
statsverket.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Med anledning af hvad utskottet yttrat, hemställes,

29:o) att de under rubriken n:o 131 i tulltaxan
upptagna artiklar: indigo, indigoextrakt, indigokarmin
och kochenilj, hvilka för närvarande hafva sig åsatt
en tull af 20 öre för 1 kilogram, måtte förklaras fria
från tull.

Å färglådor, med färger och annat tillbehör äfvensom färger i tuber,
musslor, glas o. s. v., hvarå tullen nu utgör 80 öre per kilogram och
hvaraf år 1886 infördes 4,910 kilogram med ett värde af 17,185 kronor,
yrkar herr A. E. Petersson en tull af 1 krona 50 öre per kilogram
och åberopar till stöd derför, att dessa artiklar i allmänhet äro eu
lyx- eller leksaksvara. Detta torde val, strängt taget, endast vara förhållandet
med färglådor. Men då en ökning af 70 öre per kilo i
tullen å färger i tuber m. m. icke spelar någon rol, har utskottet ej
ansett nödigt att skilja ifrågavarande, nu sammanförda artiklar genom
att för vissa af dem bestämma olika tullsatser, utan hemställer,

30:o) att tullen å färglådor, med färger och
annat tillbehör, äfvensom färger i tuber, musslor,
glas o. s. v. måtte från sitt nuvarande belopp, 80
öre, höjas till 1 krona 50 öre för 1 kilogram.

Galanteriv ar or, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen, draga för närvarande en tull af 80 öre för 1
kilogram.

Denna rubrik inkom i vår tulltaxa år 1882 på förslag af den tullkomité,
hvars betänkande afgafs under nämnda år. Komitén motiverade
detta sitt förslag på följande sätt:

»Vid tullbehandling af en mängd mindre artiklar af glas och porslin
med mera i förening med brons eller annan oädel metall har behofvet
af en särskild rubrik, till hvilken alla sådana varor kunna hänföras,
alltmera gjort sig gällande. Vid tillämpning af tulltaxan, så som denna
författning nu är uppstäld, måste hvarje särskild pjes af det slag, som
här afses, upptagas ur emballaget för att undersökas angående hufvudbeståndsdelen,
dervid ofta olika meningar uppstå, huruvida densamma
bör förtullas såsom glas, porslin, metallarbete eller efter värde. 1 flera

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

utländska tulltaxor finnes särskild rubrik för dylika varor, och komitén
antager, att införandet i vår tulltaxa af rubriken: »galante riv ar or af
sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen» skulle betydligt
underlätta expeditionen och åstadkomma enhet i tullbehaudlingen,
så att samma varor öfverallt kommo att beläggas med samma
tuliafgift, hvilket nu, med den olika uppfattning och tolkning af tulltaxan,
som på skilda tullplatser ganska naturligt kan uppkomma, tyvärr
ej alltid inträffar. Då de varor, som till denna rubrik äro hänförliga,
till värde och beskaffenhet närmast likna bijouterivaror, har
komitén föreslagit, att tullen för galanterivaror sättes lika med den
för bijouterivaror bestämda eller 1 krona per kilogram.»

Då genom handelstraktaten med Frankrike tullen för bijouterivaror
bestämdes till 80 öre per kilogram, blef ock tullen för galanterivaror
faststäld till samma belopp.

Inom utskottet har föreslagits att öka denna tullsats. Deremot
har erinrats, att, då bijouterivaror fortfarande måste intill berörda
traktats upphörande draga en tull af endast 80 öre per kilogram, beständiga
tvister komme att uppstå, huruvida en artikel, som anmäldes
till förtullning, vore att hänföra till galanteri- eller bijouterivaror, enär
någon bestämd gräns emellan dessa slags varor icke funnes. Ofvan
intagna uttalande af 1882 års tullkomité gifver dock vid handen, att
med galanterivaror afsetts artiklar af helt annan beskaffenhet än till
bijouterivaror hänförliga, samt att dessa artiklar äfven före införandet
i taxan af rubriken galanterivaror icke blifvit tullbehandlade såsom
bijouterivaror. Utskottet anser derför, att man icke iir praktisk synpunkt
behöfver hysa synnerliga betänkligheter mot att bestämma olika
tullsatser för ifrågavarande båda rubriker.

I kommerskollegii berättelser äro bijouterivaror upptagna till ett
värde af 10 kronor per kilogram, under det att för galanterivaror är
angifvet ett värde af 20 kronor per kilogram. I de sistnämnda varornas
. högre värde ligger ett berättigande af en högre tullsats. Med
anledning häraf och då galanterivaror obestridligen äro att betrakta
såsom lyxartiklar, hemställer utskottet,

3Do) att tullen å galanterivaror, ej specificerade,
af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen måtte från sitt nuvarande belopp, 80
öre, höjas till 2 kronor för 1 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Garn.

Angående garn stadgar tulltaxan:

Qvantitet för tullberäk-ningen.	Tullsats.
	Kronor	öro
1 kilogram	_	15
1 kilogram		30
1 kilogram		20
1 kilogram	—	35
1 kilogram	—	20
1 kilogram	—	40
—	frit	t.
1 kilogram	—	10
1 kilogram		20

Garn:

bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:

142. ;

143.

144.

145.

146.

147.

148.

149.

150.

Amu.

dighet uppstår, huruvida icke en under benämning af
dubbleradt bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till
bomullstråd hänföras, åligger gedsegaren, såsom vilkor
för tillgodogjutande af de för dubbleradt bomullsgarn
stadgade lägre tullumgälder, med sakkunnige personers
efter besigtning å godset afgifna intyg styrka, att varan
utgör garn af sistnämnda beskaffenhet.

kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt och oblekt.........

färgadt, blekt eller tryckt, s. k. brillant garn

derunder inbegripet......................

linne- och hamp-:

ofärgadt och oblekt .................................

färgadt, blekt eller tryckt........................

jute-:

ofärgadt och oblekt.....................................

färgadt, blekt eller tryckt........................

af andra vegetabilier (gräsgarn); förtullas

lika med segel -

segel -

och bindgarn.

Anm. För garn, spunnet af olika råämnen eller dubbleradt
af till färg eller råämne olika garnsorter, hvilka hvar för
sig draga olika tull, beräknas införseltullen utan hänsigt
till den större eller mindre andel, hvarmed olika råämnen
eller garnsorter deri ingå, efter den högre afgiftsbestämmelsen.

Hvad först beträffar bomullsgarn anser utskottet, att i tulltaxan
bör skiljas emellan enkelt och dubbleradt eller flertrådigt, tvinnadt
garn. Tillverkningskostnaden är nemligen för det dubblerade garnet

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

så betydligt mycket större än för det enkla. För det sistnämnda
äro nu gällande tullsatser tillräckliga, men böra för det dubblerade
garnet höjas till 20 öre per kilogram för olargadt och 35 öre per
kilogram för färgadt eller tryckt, alla slag.

I fråga om linne- och hampgarn finnes ej i taxan utsagdt, huruvida
de för dessa garnsorter bestämda tullsatser skola i likhet med hvad
för bomullsgarn är stadgadt, gälla såväl för enkelt som för dubbleradt
garn. Till en dylik bestämmelse för linne- och hampgarn har icke
heller vid denna rubriks intagande i taxan funnits anledning, enär något
dubbleradt sådant garn, afsedt för väfnad, dittills antagligen ej
blifvit importeradt, utan betraktades allt dubbleradt eller tvinnadt linnegarn
såsom varande tråd. Nu hafva emellertid importörer funnit på
ett sätt att få tråd förtullad som garn, nemligen genom att angifva
den såsom dubbleradt garn, och då de i utlandet låtit bundta tråden
på samma sätt som garn, är det ingen lätt sak för tulltjenstemännen
att bedöma, om den vara, som föreligger, är tråd eller endast dubbleradt
garn, afsedt för väfnad. Ett dylikt försök att kringgå tulltaxan
omintetgöres enklast genom ett tillägg till dess bestämmelser, att
dubbleradt eller tvinnadt garn skall förtullas såsom tråd. Derigenom
finge den svenska trådindustrien åtnjuta det skydd, hvilket man redan
nu vill skänka den och som den så väl behöfver, samt statsverket
uppbära den tullinkomst, detsamma rätteligen tillkommer.

Med afseende å jutegarn har utskottet funnit det vara i högsta
grad inkonseqvent att låta ofärgadt och oblekt jutegarn, hvars till verkning

i och för sig icke erbjuder någon svårighet, ensamt bland
alla slags garn vara tullfritt.

Af jutegarn har införts:

år 1882 ............. 62,464 kilogram,

)• 1883 ............. 105,316 »

)> 1884 ............... 83,282 j>

» 1885 ............... 139,020 »

» 1886 ............... 144,061 »

Och utgjorde af det år 1886 importerade jutegarnet 142,681 kilogram
ofärgadt och oblekt samt 1,380 kilogram färgadt och blekt garn.

På grund af erhållna upplysningar har utskottet beslutit föreslå
Riksdagen att å ofärgadt och oblekt jutegarn sätta eu tull af 6 öre
per kilogram. En nödvändig följd häraf blifver, att utskottet äfven
måste föreslå eu höjning i den nuvarande tullen å det färgade garnet.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Käft. G

42 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Med hänsyn till de stora kostnader, som äro förenade med garnets
färgning, har utskottet ansett tullen å färgadt jutegarn böra höjas till
18 öre per kilogram. Utskottet vill tillika föreslå, att i särskild anmärkning
föreskrifves, att dubbleradt eller tvinnadt jutegarn skall förtullas
såsom bindgarn, genom hvilket stadgande förekommes, att segeloch
bindgarn af jute tullbehandlas såsom dubbleradt jutegarn.

Vid segel- och bindgarn har utskottet såsom en oegentlighet anmärkt,
att alla slag deraf hafva samma tull sig åsatt, 20 öre per kilogram.
Af blekt och färgadt linnegarn tillverkadt bindgarn, hvaraf införas
stora partier, drager således en tull af 20 öre, medan för materialet,
af hvilket det är förfärdigadt, skall erläggas en tull af 40 öre.

Importen af segel- och bindgarn, som år 1860 utgjorde 17,516
kilogram, uppgick

år 1882 till ........ 74,035 kilogram,

» 1883 » 71,711 »

» 1884 j> ......... 93,031 »

» 1885 j> .......... 142,581 »

» 1886 » ............ 154,411- »

Utförseln har samtidigt utgjort högst 5,041 kilogram år 1883 och
lägst 1,666 kilogram år 1885.

Det gröfre oklistrade bindgarnet är tillräckligt skyddadt genomnuvarande
tullsats. Importen af sådant garn lärer för öfrigt, vara
högst obetydlig. Det segelgarn, som importeras, torde nemligen vara
en finare och dyrbarare, genom klistring appreterad, färgad, blekt
eller tryckt af italiensk råhampa tillverkad artikel, som i de flesta qvaliteter
kan anses såsom lyxvara och som, derest behörigt skydd funto.
es,
häraf anser utskottet, att med bibehållande å ofärgadt och oblekt segeloch
bindgarn af nuvarande tullsats af 20 öre per kilogram, för klistradt,
färgadt, blekt och tryckt sådant garn bör bestämmas eu tull af
40 öre per kilogram.

Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört om artikeln garn,
får utskottet hemställa,

32:o) att för enkelt bomullsgarn nuvarande tullsatser
af 15 öre per kilogram för ofärgadt och 30
öre för färgadt eller tryckt, alla slag, måtte bibehållas
oförändrade, men att å dubbleradt eller flertrådigt
bomullsgarn, i härfvor eller å bobiner, måtte

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

sättas följande tullar, nemligen: för ofärgadt sådant
20 öre för 1 kilogram och å färgadt eller tryckt,
alla slag, 35 öre för 1 kilogram;

33:o) att i fråga om linne- och hampgarn måtte
särskildt stadgas, att dubbleradt eller tvinnadt sådant
skall förtullas såsom tråd;

34:o) att å ofärgadt och oblekt jutegarn måtte
sättas eu tull af 6 öre för 1 kilogram och tullen å
färgadt, blekt eller tryckt sådant garn från sitt nuvarande
belopp, 10 öre, höjas till 18 öre för 1 kilogram,
samt att i taxan måtte införas den bestämmelse,
att dubbleradt eller tvinnadt jutegarn skall
förtullas såsom bindgarn; och

35:o) att ofärgadt och oblekt segel- och bindgarn
måtte bibehållas vid nu gällande tullsats, 20 öre för
1 kilogram, men att å klistradt, färgadt, blekt eller
tryckt sådant garn måtte sättas eu tull af 40 öre för
1 kilogram.

Gevär förtullas för närvarande enligt följande bestämmelser:

	Qvantitet för
	tullberäk-	Tullsats.
	ningen.
		Kr.	ö.
Gevär:
153. skjut-, alla slag, vigten af fodral och
deri inlagda tillbehör inberäknad........ delar af gevär; förtullas såsom det ämne,	1 kilogram		50:
arbetadt, hvaraf de bestå.

Häri föreslår herr Reuterswärd den ändring, att tullsatsen 50 öre
höjes till 80 öre.

In- och utförseln af gevär har utgjort:

Införsel. Utförsel.

år 1882................... 7,933 kilogram, 85,546 kilogram,

» 1883 ................. 10,139 » 97,600 »

» 1884..................... 11,702 j> 37,000 ))

Gevär.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Införsel. Utförsel.

år 1885.................... 12,758 kilogram, 4,400 kilogram,

» 1886.................... 11,229 » 2,439 »

År 1881 uppgick utförseln endast till 1,312 kilogram. De betydande
exportsiffrorna för åren 1882—1884 hafva sin förklaring deri,
att kronan under dessa år afhände sig en del gamla flintlåsgevär, som
af köparne sedermera utsändes till Afrika.

I kommerskollegii berättelse angående Sveriges utrikes handel och
sjöfart år 1886 angifves värdet å såväl de importerade som de exporterade
gevären till 10 kronor pr kilogram, hvilket belopp dock torde
få anses alltför lågt. De billigaste slagen af gevär, tillverkade i Liöge,
kunna visserligen inköpas till ett pris af 28 å 35 kronor stycket —
en vanlig dubbelbössa väger 3 kilogram — men en mycket stor del
af de gevär, som hit importeras, betinga säkerligen ett vida högre inköpspris.
Både nu gällande tullsats och den af herr Reuterswärd föreslagna
måste derför anses för lågt tilltagna. Utskottet har för sin del
funnit en tull af 1 krona 50 öre pr kilogram, eller 4 kronor 50 öre för
hvarje gevär af den sort, som vanligen säljes, vara den minsta, som med
någon utsigt till ändamålets vinnande kan åtsättas, och kommer denna
tullsats i de flesta fall att utgöra tio till femton procent af varans
värde, ett belopp, hvilket för en så förädlad vara som gevär i intet
afseende kan anses för högt.

Nu gällande tulltaxas bestämmelse, att vid förtullningen vigten af
fodral och deri inlagda tillbehör skall inberäknas, har utskottet ej tvekat
att bibehålla. Någon oegentlighet med afseende å de billigare gevären
kan derigenom ej uppstå, emedan till dylika ej användas andra fordral
än sådana af ylle. Deremot har utskottet i fråga om sdelar af gevärB
ansett en ändring i nuvarande föreskrifter vara nödvändig. Det kan
nemligen tänkas, att de olika delarne till gevär intoges färdiga och här
hopsattes, hvarigenom tullsatsen för gevär endast komme att existera
på papperet. För att förekomma detta tillstyrker utskottet, att färdiga
delar af gevär skola draga samma tull som gevär.

På grund häraf hemställer utskottet,

36:o) att skjutgevär, alla slag, äfvensom färdiga
delar deraf måtte åsättas en tull af 1 krona 50 öre
för 1 kilogram, utan afdrag i vigten för fodral och
tillbehör; samt

att ej färdiga delar af gevär skola förtullas såsom
det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Enligt tulltaxan är gips tullfri, hvaremot gipsarbeten äro belagda
med en tull af 10 öre per kilogram. Herr A. E. Petersson andrager i
sin motion, sid. 36, rörande gips och gipsarbeten:

»Vår nu gällande tulltaxa upptager under samma rubrik »Gips»
såväl råmaterialet, gipssten, som den genom målning och bränning förädlade
varan. Till följd häraf kan ej uppgifvas det belopp, hvartill
importen af den senare varan kan belöpa sig, men antagligt är, att
större delen af hvad som deraf förbrukas tillverkas inom landet. Då
likväl derjemte en anmärkningsvärd införsel eger rum — under 1881 —
1885 infördes i medeltal årligen en totalmängd gips af 1,717,903 kilogram
och år 1885 ensamt 2,287,304 kilogram — föreslås å preparerad
(bränd och malen gips), en tull af 40 öre per 100 kilogram, och torde
denna tullsats vara så mycket mera motiverad, som denna artikel, för
att till fullo uppfylla de anspråk, som ställas på densamma, bör vara
nyberedd och ej under längre tid i lager upplagd, hvilket är fallet
med den utländska varan, som under den tid sjöfarten är stängd här
försäljes.

Råmaterialet gipssten föreslås att fortfarande vara tullfritt.

På arbeten af gips föreslås ej förändring i tullsatsen.»

Utskottet hyser så mycket mindre tvekan att tillstyrka bifall till
denna framställning, som den gips, hvilken användes till strö i ladugårdar
eller såsom gödningsämne, vanligen utgöres af rå pulveriserad
gips och sålunda ej beröres af tull å bränd och malen gips. Då priset
å 100 kilogram preparerad gips är 6 kronor å 6 kronor 50 öre, kan
en tullsats af 40 öre, kärlens vigt äfven inberäknad, icke sägas vara
för hög.

Den nuvarande tullen å gipsarbeten, 10 öre per kilogram, finner
utskottet väl låg, isynnerhet med afseende å sådana arbetens värde,
hvilket i kommerskollegii berättelser angifves till 3 kronor per kilogram.
Utskottet anser sistnämnda tullsats böra åtminstone fördubblas.

Utskottet hemställer följaktligen,

37:o) att gipssten måtte förklaras tullfri, men att
å bränd och malen gips måtte sättas en tull af 40
öre för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad, och å
gipsarbeten en tull af 20 öre för 1 kilogram.

Gips.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Glas,

Angående glas innehåller tulltaxan följande:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
	Glas:
156.	bunkar, burkar, buteljer och flaskor, helt
	och hållet oslipade ...................................	1 kilogram	—	2
157.	burkar och flaskor med inslipade proppar,
	men utan annan slipning, äfvensom apo-
	tekareståndkärl med inbränd signatur ...	1 kilogram	—	10
158.	kemiska................................................................	—	fria.
159.	optiska, lösa och oinfattade..........................	—	fria.
160.	patent- och glastakpannor............................	—	fria.
161.	sidventil- till fartyg, icke under 7 mm.
	tjocklek och ej öfver 10 qvdm. yta, med
	eller utan ramar............................................	—	fria.
	fönster- och spegel-:
162.	oslipade eller mattslipade och ofolierade,
	s. k. glasämnen derunder inbegripna.....	1 kilogram	—	7
	ofolierade, slipade och polerade:
163.	af t. o. m. 12 qv.-m. yta ..........................	1 kilogram	—	15
164.	af större dimensioner ................................	1 kilogram	—	25
	folierade:
165.	af t. o. in. 1 qv.-m. yta ........................	1 kilogram	—	25
166.	derutöfver .....................................................	1 kilogram	—	40
167.	andra slag, ej specificerade, karafiner och
	pressade eller slipade flaskor derunder
	inbegripna.....................................................	1 kilogram	—	35

Ändringar i dessa tulltaxans bestämmelser yrkas dels af herr
Reuterswärd, som föreslår följande tullsatser:

		Pr.	Kr.	öre.
163	Glas: fönster- och spegel-, ofolierade ...................	1 kilo.		20
164	dw » » ....................	»	—	30
165	d.-o » folierade .....................	i)	—	30
166	d:o )) större dimensioner......		—	45

dels af herr A. E. Petersson, som i sin oftaberörda motion framstält
ett så lydande:

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 8.

Förslag till tullsatser å glasvaror.

Klass 1.

Klass 2.

Klass B.

Klass 4,

.. 5.

Tullsatser:

	gällande	föreslagna	Franska traktaten medgifver kronor per kilo.
i	proc. af värdet.	kronor per kilo.	proc. af värdet.	kronor per kilo.
Glaskärl, helt och hållet oraffineradt, s. k. råglas: » A) af mörk, brun eller grön färg		0,0 2		0,02
» B) af halfhvit färg .................		0,0 2	—	0,08	—
» C) helhoit färg.......................	—	0,02	—	0,10	—
» med slipade kanter eller bottnar, mslipade proppar, med matta ränder eller helt matta, pressadt glas alla slag ........................		0,10		0,20
Glas i skifvor, fönster- och spegelglas: A) Fönsterglas, gjutet, råglas, glastak-pannor och däcksglas .....................		fria		0,10
B) Slipadt spegelglas, mindre än Va qv.-m.	—	0,15	—	0,2»	0,35
C) » » större än V2 qv.-m.		0,25		0,30	* 0,35
D) » » folieradt mindre än V2 qv.-m............		0,25	_	0.30	0,35
Glaspulver.........................................	—	fritt		fritt	—
Med bromsilfver eller dylikt belagdt glas för fotografiska ändamål.......................	_	0,07	20	_	_

Handelstraktaten med Frankrike föreskrifver följande tullsatser i
Sverige å glas:

1 Artiklar nes b e n ä in n i n g\	Qvantitet för tull-	Tullafgift i
beräk- ningen.	svenskt mynt.	franskt mynt.
Buteljer, fulla eller tomma ...........................................................	1 st.	Kr. öre. 0,01	Fr. c. 0,01,4
Optiska glas, lösa, oinfattade ......................................................		fria	fria
Fönster- och spegelglas: oslipadt eller mattslipadt och ofolieradt, s. k. glasänmen derunder inbegripna .........................................................................	1 kg.	0,07	0,10
andra i tulltaxan ej specificerade slag, karafmer och pressade eller slipade flaskor derunder inbegripna ........................................	n	0,35	0,49

bevillningsutshottets. betänkande N:o 8.

Då nämnda traktat förbjuder en höjning af tullen för det oslipade
eller mattslipade och ofolierade fönster- och spegelglaset, s. k. glasämnen
derunder inbegripna, har utskottet funnit olämpligt att göra
ändringar i tullsatserna för det finare glaset. Utskottet har derför
endast föreslagit ändringar i tullarne för de under n:is 156—161 upptagna
glasvaror. Den vigtigaste af dessa ändringar åsyftar att få halfhvitt
och svagare färgadt glas, särskilt s. k. medicinalflaskor, belagda
med en högre tull än mörkare sådant. Till stöd för eu dylik förändring
lemnas i herr Peterssons motion följande utredning:

»Klass 1 a. Mörkt buteljglas. Hvad som hufvudsakligast införes af
till denna klass hörande varor ar vinbuteljer. 100 stycken vinbuteljer
väga 50 kilogram och kosta 8 kronor; tull efter 2 kronor per i00
kilogram 1 krona eller 1212 procent. För större artiklar, såsom damejeaner
och dylikt, blir tullsatsen i procent betydligt lägre, men frakten
för sådana billiga varor utgör här eu vigtig faktor.

Klass 1 b. För denna klass kan tagas till norm medicinalflaskor,
som utgöra största delen af det halfhvita glas, som importeras, och
ställer sig beräkningen sålunda:

Tull efter 6 kronor per 100 kilogram för 100 stycken medicinalflaskor

å 15 grams rymd vägande 2

» 40 » » » 4

» 100 » w 8

» 150 » » » 10

o 250 » » > 15

» 500 » » » SO

kilo, försäljningspris kr. 2— = 12 öre = 6 proc.
» » » 2,50 = 24 » = 10 »

» » « 3,50 = 48 » = 14 »

» j> » 4 — = 60 » = 15 »

» a a 5 —■ = 90 a = 18 >i

» » » 7,50 = 1,80 kr. = 25 u

Medeltullen för dessa glas utgör således 142/a procent.»

Med åberopande af denna framställning hemställer utskottet,

38:o) att bunkar, burkar och flaskor af mörkgrön
eller brun färg, helt och hållet oslipade, äfvensom
buteljer, alla slag, måtte åsättas en tull af 2 öre för
1 kilogram; samt

att bunkar, burkar och flaskor af ljusgrön eller
halfhvit färg, helt och hållet oslipade, medicinalflaskor
utan inslipade proppar derunder inbegripna, måtte
åsättas en tull af 6 öre för 1 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 49

Då kemiska glas numera äro föremål för tillverkning inom landet,
saknas skäl att bibehålla den för dem stadgade tullfrihet. De torde
derför böra sammanföras med de under rubriken n:o 157 i taxan omförmälda
glasvaror. Och enär nuvarande lydelse af denna rubrik, i
händelse »medicinalflaskor», såsom utskottet föreslagit, komma att särskild!
nämnas, möjligen skulle kunna föranleda missförstånd, tillstyrker
utskottet, att orden »äfvensom apotekareståndkärl med inbränd signatur»
uteslutas. Utskottet får alltså hemställa,

39) att burkar och flaskor med inslipade proppar,
men utan annan slipning, äfvensom kemiska glas
måtte åsättas en tull af 10 öre för 1 kilogram.

Som till utskottets kunskap kommit, att läkare, hvilka införskrifvit
emaljögon för att deraf utvälja ett till någon patient, mött svårigheter
att vid återutsändandet af de oanvända emaljögonen återfå det för dem
erlagda tullbelopp, får utskottet, helst förfärdigande af emalj ögon här
icke kan tänkas blifva någon lönande industri, hemställa,

40:o) att emaljögon måtte förklaras fria från införselstull.

Patentglas och glastakpannor samt sid ventilglas till fartyg, hvilka
artiklar för närvarande äro fria från tull, tillverkas inom landet, och
böra i anledning deraf, likasom annat glas, som är föremål för inhemsk
tillverkning, komma i åtnjutande af tullskydd. Då utskottet anser, att
ifrågavarande glasartiklar äro så pass likartade, att de kunna draga
samma tull, och denna tull lämpligen torde kunna bestämmas till enahanda
belopp som tullen å oslipadt och ofolieradt fönster- och spegelglas,
hemställer utskottet,

41:o) att patentglas och glastakpannor samt sidventilglas
till fartyg med eller utan ramar måtte
åsättas en tull af 7 öre för 1 kilogram. I

I motion n:o 39 inom Första Kammaren anför herr Johan Boström:

»I hopp att landets industri bör emot utländsk täflan något skyddas
och då glaspulver, som inom landet tillverkas, lärer lida stor men af
utländsk import, tager jag mig friheten föreslå, det glaspulver, som nu
Bih. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Raft. 7

Glaspulver.

Glimmer.

Gryn.

50 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ingår fritt, antagligen under benämning krossglas, måtte åsättas en tull
å fem öre per kilo.»

Herr A. E. Petersson deremot yrkar, att glaspulver fortfarande må
blifva tullfritt.

Af glaspulver eller glasskärf, som användes, bland annat, till tändsatsen
å tändstickor samt till tändplånet, har införts:

år 1882..................................................................................... 531,536 kilogram,

j> 1883.................................................................................... 232,081 »

» 1884..................................................................................... 386,880 »

» 1885..................................................................................... 742,420 »

» 1886 ..................................................................................... 411,175 »

I betraktande af den stora importen af denna artikel har utskottet
funnit tull å densamma behöflig, men då glaspulver är en så ytterst
lätt frambragt vara, har utskottet ansett en tullsats af 2 öre per kilogram
fullt tillräcklig. Det skulle ju för öfrigt vara högst oegentligt
att å krossadt glas sätta högre tull än å vissa sorter glas.

Utskottet hemställer,

42:o) att å glaspulver eller glasskärf sättes en
tull af 2 öre för 1 kilogram.

»Glimmer», som användes å s. k. illuminationskaminer, tullbehandlas
för närvarande, då det angifves under detta sitt namn, såsom arbetad
vara, ej hänförlig under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser,
och drager en tull af 10 procent. Angifves det åter, såsom
händt, under namn af »marienglas», hvilket är en helt annan artikel,
får det införas tullfritt. Då glimmer af den beskaffenhet, att det kan
användas å ofvan nämnda kaminer ej förefinnes inom landet, torde det
böra vara fritt från tull, och får utskottet derför hemställa,

43:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik:

Glimmer och denna artikel förklaras fri från tull.

Om gryn stadgar tulltaxan:

Qvantitet för
tullberäk-

Tullsats.

Gryn:

af spanmål; se Spannmål.

ris- och rissmjöl...............................................

andra slag .......................................................

ningen.

175.

176.

--•

fria.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Herr Reuterswärd föreslår för risgryn och rismjöl en tull af 4 öre
samt för andra slag af gryn, utom sådana af spannmål, 10 öre, allt per
kilogram. Herr J. Anderson i Tenhult m. fl.’ yrkar, att för risgryn
och rismjöl bestämmes en tullsats af 6 öre per kilogram.

Sedan tull numera blifvit åsatt gryn af spanmål, måste andra slags
gryn äfven beläggas med tull.

Af risgryn och rismjöl bar införts:

år 1882
» 1883.
» 1884.
» 1885
» 1886

8,142,780 kilogram,
8,482,260 )>

8,452,486 »

8,718,345 »

8,123,930 »

Då utskottet i det följande kommer att tillstyrka Riksdagen att å
oskalad ris sätta samma tull, som är bestämd för omalen spanmål i
allmänhet, eller 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, anser utskottet sig
böra föreslå, att risgryn och rismjöl åsättes tull till samma belopp som
malen spanmål, eller 4 kronor 30 öre för 100 kilogram.

Hvad andra slag af gryn beträffar, utgöras de till största delen
af sago-, peri- och tapiocagryn, alltså af gryn, bvilka numera i handeln
ytterst sällan förekomma naturliga, utan tillverkade af stärkelse. Tullen
å dessa slag af gryn måste derför stå i öfverensstämmelse med den
tull, som blifver åsatt stärkelse. Utskottet, som funnit tullen å denna
artikel böra bestämmas till 17 öre per kilogram, anser tullen å gryn:
andra slag, äfven böra sättas till detta belopp.

På grund häraf får utskottet hemställa,

44:o) att å risgryn och rismjöl måtte sättas en
tull af 4 kronor 30 öre för 100 kilogram samt å
gryn: andra slag en tull af 17 öre för 1 kilogram.

Enligt gällande tulltaxa äro gödningsämnen, alla slag, ej specificerade,
fria från tull. I herr A. E. Peterssons motion anföres, sid. 18 och följ.,
under rubriken »Artificiella gödningsämnen» följande:

»Bland den mängd olika preparat, som förekomma inom denna
grupp, kunna särskildt åtskiljas:

1) Råämnen till superfosfat-fabrikationen, så kallade råa fosfater,
som innehålla uti vatten olöslig fosforsyra samt s. k. Thomasslagg.

Gödnings ämnen.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

2) Superfosfater0), som innehålla uti vatten löslig fosforsyra.

3) Precipitat^!- eller sådana fosforsyre-haltiga gödningsämnen, der
fosforsyran förekommer i form af utfäld 2-basisk fosforsyrad kalk.

4) Stassfurter kali-salter.

5) Gödningsämnen, hvilkas värde endast beror af dess qväfvehalt,
såsom svafvelsyrad ammoniak, chili-salpeter, hornmjöl m. fl. sorter.

6) Benmjöl och fiskguano.

7) Rå peruguauo och andra slag fågelguano.

Enligt kommerskollegii berättelse hafva uti medeltal årligen införts
af samtliga gödningsämnen, inklusive benmjöl, under femårsperioden
1875—1879 omkring 27,000,000 kilogram och under femårsperioden
1880—1884 omkring 41,000,000 kilogram.

Först med början af år 1885 har importen af de olika slagen gödningsämnen
bokförts särskildt uti tullverket, så att grupperna 1), 2),
4) och 6) förts hvar för sig, hvaremot grupperna 3), 5) och 7) sammanförts
till eu grupp under namn af gödningsämnen, ej specificerade.

Införseln 1885 utgjorde tillsammans omkring 39,500,000 kilogram,
hvaraf råfosfater omkring 6,800,000 kilogram, superfosfater 11,300,000
kilogram, stassfurter kalisalter 13,400,000 kilogram, benmjöl 5,900,000
kilogram samt öfriga gödningsämnen, ej specificerade, omkring 2,100,000
kilogram. År 1886 infördes af råfosfater 12,178,614 kilogram, superfosfater
9,747,774 kilogram, stassfurter kalisalter 14,032,921 kilogram,
benmjöl 4,382,516 kilogram samt öfriga gödningsämnen, ej specificede,
1,987,380 kilogram, således tillsammans 42,329,205 kilogram.

Äf ofvanstående gödningsämnen utgöra endast superfosfater, benmjöl,
fiskguano och svafvelsyrad ammoniak föremål för inhemsk fabrikation.

Hvad först benmjölsfabrikerna beträffar, så funnos enligt kommerskollegii
berättelse år 1884 16 stycken i gång med ett gemensamt tillverkningsvärde
af 193,145 kronor. Af dessa äro fem af någorlunda
betydenhet, nemligen eu uti Stockholm, en vid Sörqvarn uti Vestmanland,
en vid Ulfsnäs i Jönköpings län, en vid Bastasjö i Blekinge län
qch en vid »Ceres» invid Göteborg.

De tillverka tillsammans årligen omkring 1,500,000 kilogram ångprepareradt
benmjöl till ett värde af omkring 175,000 kronor utom
benfett och lim.

Tillverkningen inom landet är emellertid otillräcklig för behofvet,
och torde svårligen ben i tillräcklig mängd kunna erhållas från utlan *)

Med superfosfater förstås sådana artificiella gödningsämnen, som innehålla fosforsyra i vattenlöslig
form och till en mängd af minst 2 procent.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

det till så billigt pris, att deraf benmjöl till skäligt pris skulle kunna
inom landet tillverkas, helst Ryssland satt eu exporttull af 1,72 kronor
per 100 kilogram på råa ben. Också importerades årligen till Sverige,
hufvudsakligen från Ryssland, i medeltal åren 1875—1879 omkring
1,600,000 kilogram och åren 1880—1884 omkring 4,500,000 kilogram
samt år 1885 omkring 5,950,000 kilogram benmjöl. Samtliga benmjölsfabriker,
som besvarat tullkomiténs af år 1882 frågor, förklarade
sig ej behöfva något tullskydd, och da fabrikerna, som nästan uteslutande
måste inskränka sig till förarbetandet af inhemska ben, hafva uti
sin hand att bestämma inköpspriset på råämnet, så att detta står i förhållande
till fabrikatets gängse pris, tinnes ej anledning att under nuvarande
omständigheter föreslå tull på benmjöl.

Snarlikt är förhållandet med fiskguano.

Svafvelsyrad ammoniak tillverkas af gasvatten vid de större gasverken,
och har denna tillverkning hittills lemnat en god afkastning.
Då svafvelsyrad ammoniak är ett vigtig! råämne ej allenast för jordbruket
utan äfven för betydande industrigrenar och ej inom landet kan
tillverkas i behöflig mängd till skäligt pris, bör denna vara, enligt hvad
oss synes, tills vidare förblifva tullfri.

Hvad slutligen superfosfaterna beträffar, så äro dessa föremål för
en storartad fabriksindustri inom landet. Först anlades ett par mindre
super fosfat fabriker i Göteborg, som köpte sin svafvelsyra från en derstädes
befintlig svafvelsyrefabrik. Dessa upphörde dock snart, under
det den första större anläggningen uti donna rigtning gjordes vid
Gäddviken nära Stockholm i början af 1870-talet; några år senare följde
en större fabrik i Helsingborg, och ännu senare anlades en fabrik i
Landskrona, hvarjemte svafvelsyrefabriken i Göteborg, som ombytt
egare, biff vit så väsentligen förstorad och inrättad äfven för superfosfattillverkning,
att den numera utgör den största fabriken inom denna
branche uti landet.

De uti dessa fabriker nedlagda kapital representera en summa af
nära 2,000,000 kronor, och kan ärliga tillverkningen uppskattas till
25,000,000 kilogram superfosfater med ett värde af omkring 2,500,000
kronor.

Kommerskollegium har upptagit tillverkningsqvantiteten och tillverkningsvärdet
högre, beroende på lätt genomskinliga fel uti primäruppgifterna.

Någon öfverproduktion af superfosfater inom landet förefinnes således
icke, och dock har denna fabrikation lidit svårt, ej derigenom
att svenska landtmännens köpkraft för dessa varor synts synnerligen

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

aftaga, utan derför att öfverproduktionen inom andra länder så nedtryckt
försäljningsprisen, att produktionskostnaden ej betäckts. Alla
svenska fabriker uti denna branche drifva vid sidan af sin fabrikation
en betydlig handel med sådana gödningsämnen, som antingen ej utgöra
föremål för inhemsk produktion eller ock tillverkas i otillräcklig
mängd. Handelsvinsten på dessa varor bär i allmänhet varit tillräcklig
att betacka förlusten på fabrikationen samt lemna öfverskott, men
år 1885 var den till och med otillräcklig att betacka fabrikationsförlusten.

Samtliga fabrikerna förlorade nemligen år 1885 58,000 kronor
oberäknad! ränta å nedlagdt kapital 120,000 kronor, och detta hufvudsakligast
derigenom, att engelsmännen hit försålt sina varor till pris,
som ej obetydligt understigit tillverkningspriset uti England. Under
den tid de svenska superfosfatfabrikerna voro obetydliga och endast
kunde förse landet med en bråkdel af dess behof, lemnades de temligen
oantastade från engelskt håll, och var då fabrikationen lönande.
Den framgång dessa fabriker rönte hade naturligtvis till följd, att de
så småningom utvidgades till en sådan storlek, att de kunde göra de
utländska fabrikerna marknaden stridig inom Sverige. Nu börjades
dock det vanliga engelska tillvägagåendet att genom prisnedsättning
söka döda konkurrenten, och vid första stöten stupade en fabrik i
Sverige, en i Danmark och en i Finland, och mot de fabriker, som nu
finnas, ej allenast i Sverige utan äfven i Danmark och Tyskland, fortsättes
utrotningskriget med den största kraft och ihärdighet. De engelska
fabrikerna äro mycket stora och kapitalstarka och behöfva endast
sälja en liten del af sin tillverkning till underpris uti Sverige för att
döda de svenska fabrikerna, som ock skola gå under, om de nuvarande
förhållandena få fortfara. De svenska fabrikerna arbeta nu med delvis
endast % af den vanliga arbetsstyrkan. De äro rigtigt planlagda och
baserade på en befintlig stadig konsumtion, men få lida genom onaturlig
konkurrens. Detta sakernas tillstånd bör undanrödja^, och se vi ej
något annat sätt att råda bot för det onda än genom en lämplig, billig
tullsats. Å andra sidan få dock superfosfaterna, såsom varande en
vigtig häfstång för jordbruket, ej genom tullar oskäligen fördyras.
Vi tillåta oss derför föreslå en tullsats af endast •/., öre per kilogram
superfosfat.

Som ofvan blifvit anfördt, infördes till Sverige år 1885 omkring
11,000,000 och 1886 omkring 10,000,000 kilogram superfosfater. Om
produktionen inom landet kunde ökas med dessa tio å elfva millioner
kilogram, skulle de svenska fabrikerna blifva i stånd att genom de

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

allmänna omkostnadernas fördelning på eu större produktion framställa
sina tillverkningar billigare, och den stora konkurrensen emellan de
inhemska fabrikerna skulle, att döma af all erfarenhet, nog reglera
prisen så, att afnämare ej behöfde betala hela tullsatsen. För dem
emellertid, som anse att priset kommer att stiga med samma belopp
som den föreslagna tullsatsen, eller V2 öre per kilogram, vilja vi, under
antagande att så någon gång skulle kunna blifva förhållandet, genom
exempel visa huru detta komme att verka på produktionskostnaden af
ett lispund hvete, ett lispund råg, en tunna potatis och en tunna rofvor.
Enligt af en framstående landtman uti mellersta Sverige lemnade meddelanden
kan man som medelskörd beräkna per tunnland 120 lispund
hvete, 108 lispund råg, 60 tunnor potatis eller 250 tunnor rofvor. Då
man vidare antager en gödning af högst 150 kilogram 20 procent
superfosfat per tunnland för hvete, 100 kilogram för råg, 200 kilogram
för potatis och 800 kilogram för rofvor, så skulle genom tullsatsen
produktionskostnaden för 1 lispund hvete under ogynsammaste förhållanden
ökas med v8 öre, för 1 lispund råg med vid pass 0,5 öre, eller
per tunna räknadt: för hvete med cirka 9 öre, för råg med 5 å 6 öre,
för en tunna potatis 1 2/3 öre och för 1 tunna rofvor med 0,6 öre.

Häraf framgår, huru ringa denna lilla tullsats inverkar på produktionskonstnaden
af spannmål och rotfrukter, i synnerhet som landtmännen
i allmänhet använda långt mindre qvantiteter superfosfater än ofvan
angifvits, då vanligen ladugårdsgödsel samtidigt användes, och tullen
således ej kan öka produktionskostnaden så mycket, som ofvan beräknats.
Om den vid förra riksdagen föreslagna tullen af ungefär 2
kronor per tunna spanmål kommer att antagas, och priset på spanmål
höjes med motsvarande belopp, kommer således den föreslagna tullsatsen
å superfosfater, äfven under antagande att dessa skulle fördyras
med tullsatsens hela belopp, att ej nämnvärdt inverka på spanmålens
produktionskostnad.

Deremot ligger det i jordbrukarens eget intresse, att de svenska
gödningsämnesfabrikerna icke skola komma att stupa i kampen med
den engelska konkurrenssen. Skulle detta en gång ske, och England
blifva ensamt på marknaden, finge jordbrukaren nog med dryg ränta
sedan betala igen de summor, som England uppoffrat på de svenska
fabrikernas dödande. Landtmannen blefve då tvungen att betala det
pris, som bestämdes i England.

Hvilken stor trygghet landtmannen har uti att köpa sitt behof
från svenska superfosfatfabriker inses lätt. En vara, hvars halt af
värdefulla ämnen är så vexlande som ifrågavarande och hvars fysikaliska

BevillningsutsJcottets Betänkande BT:o 8.

Hampa.

beskaffenhet spelar en så stor rol, kan lätt blifva föremål för svindel,
om den köpes i utlandet och ingen svensk konkurrens finnes. Konsumenten
är allt för nära de inhemska fabrikerna, för att ej, i händelse af fel
på varan, kunna göra sin rätt gällande, hvilket torde blifva svårt nog
mot en utländsk fabrik. De svenska fabrikerna arbeta dessutom alla
under kontroll af ansedda vetenskapsmän, hvilket icke är fallet i England,
der dessutom massproduktionen åstadkommer mindre noggrannhet i
arbetet för varans framställning.

På grund af hvad ofvan är anfördt föreslås nedanstående tullsatser:

Superfosfater .............................. V2 öre per kilogram.

Råa fosfater.................................. fria.

Precipitater ............................... fria.

Stassfurter kalisalter, svafvelsyrad ammoniak, chilisalpeter, hornmjöl,
benmjöl, fiskguano, rå peruguano samt thomasslagg fria.»

I öfverensstämmelse med hvad motionären sålunda föreslagit, får
utskottet hemställa,

45:o) att å superfosfater måtte sättas en tull af
50 öre för 100 kilogram, men att andra slag af
gödningsämnen, ej specificerade, skola förblifva tullfria.

Å hampa, som nu är fri från tull, föreslår herr Hedlund en tull
af 15 öre för ohäcklad och 20 öre för häcklad, per kilogram.
Utskottet hemställer,

46:o) att ifrågavarande yrkande lemnas utan allt
afseende.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Rörande instrumenter föreskrifver tulltaxan:

		Qvantitet för tullberäkningen.	Tullsats.
	Instrumenter:
	kirurgiska, matematiska, fysiska och na-vigations-, alla slag, derunder inbe-gripna barometrar och termometrar m. fl. ej specificerade, äfvensom handt-verks-; tullbehandlas såsom Maskine-ner, Redskap och Verktyg.
222.	optiska, derunder inbegripa kikare, glas-ögon, infattade optiska glas af alla slag............................................................... Anm. Afdrag i vigten göres ej för aakar, fodral, papper och dylikt omslag.	1 kilogram	■—	35
223.	musikaliska: flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer, lutor, violer, violonceller, kontraba-sar, valdhorn, trumpeter, post- och signalhorn, trummor, pukor, klavér, positiv samt harpor............................	1 stycke	1
224. 225. 226.	fortepianon: tafflar och pianinon............................. %glar......................................................... speldosor .................................................... Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller sköldpadd, tullbehandlas hela dosan såsom ar-beten utaf nämnda slag.	1 stycke 1 stycke 1 kilogram	60 100 2	—
227.	accordion ..................................................... Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar och pap-persomslag.	1 kilogram	—	50

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

Instrumenter.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

228.

orgelverk, äfvensom harmonium och
fysharmonika........................................

ej specificerade; förtullas lika med sådana
bland ofvan uppräknade, hvarmed
de närmast kunna jemföras.

Qvantitet för
tullberäkningen.

Tullsats.

100 kronor

Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så
vidare må få åtfölja vid instrumentets förtullning.
De öfriga äfvensom särskild! inkommande
tillbehör till instrumenter förtullas
efter 5 procent af värdet. b) Instrumenter,
livilka genom sina mindre dimensioner och
sin beskaffenhet i öfrig! synbarligen endast
utgöra leksaker, hänföras till artikeln Leksaker.

Herr Reuterswärd yrkar följande tullsatser:

		Pr	Kr.	öre
	Instrumenter:
222.	alla slag, kirurgiska, optiska..................	1 kilo	—	35
224.	fortepianon, tafflar, pianinon.................	1 stycke	100	—
j 225.	%glar ..........................................................	1 stycke	150	—

Enligt liandelstraktaten med Frankrike skola kirurgiska, matematiska
o. s. v. instrument vara fria från införselstull i Sverige och lär
herr Reuterswärds yrkande, att dessa slag af instrument skola draga
samma tull som optiska, till följd deraf icke kunna till någon åtgärd
föranleda.

Af de under rubriken mo 223 omförmälda instrument har utskottet
funnit positiv böra utbrytas och beläggas med en högre tullsats, hvilken
utskottet anser kunna, bestämmas till minst 10 kronor stycket. Och
då det synes önskvärd!, att något hinder uppställes för den mängd

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

utländska positivspelare, som, medförande sina instrument, inkomma i
riket, har utskottet beslutit föreslå Riksdagen, att nyssnämnda tullsats,
10 kronor, äfven måtte drabba begagnade positiv.

Å fortepianon m. in. yrkar herr E. W. Carlson höjda tullar i sin
motion n:o 8, inom Andra Kammaren, hvilken motion är af följande
lydelse:

»Att den svenska industrien på senare åren varit betänkligt nedtryckt
till föld af en allt för stor utländsk konkurrens, torde temligen
allmänt erkännas, och vissa yrken och handtverkerier hafva till följd
af denna konkurrens så betänkligt försämrats, att, om icke ett nödigt
understöd eller skydd beredes dem, de helt säkert måste upphöra att
vidare existera.

Bland dessa handtverk eller yrken intager pianofabrikationen ett
framstående rum. För några tiotal år sedan var denna fabrikation en
betydande industri, som, på samma gång den i det närmaste uteslutande
försåg allmänheten inom landet med erforderliga pianoinstrument,
äfven förskaffade ett rätt betydligt antal fabrikanter, jemte talrika
arbetare, en välbehöflig arbetsförtjenst. Förhållandena hafva på senare
åren så till den grad förändrats och handeln inom landet med utländska
pianon och orglar ständigt så förökats, att, jemfördt med hvad som
införskrifves från utlandet af dessa instrument, den inhemska tillverkningen
kan sägas utgöra blott en ringa del; och det föga skydd vi
hafva mot att utländska handelsresande och fabrikanter inom landet
resa och afyttra sina alster har gjort, att numera knappast eu stad
finnes, der det icke är försäljare eller agenter för utländska instrument
af ofvannämnda slag.

Huru importen af dessa artiklar årligen ökats visar statistiken.
År 1875 inkommo endast 504 pianon, flyglar och pianinon, och 1885
hade det ökats till 791, uppgående i värde till öfver en half million
kronor för året. Och af orglar (deri inberäknade s. k. orgelharmonier)
infördes 1875 för ett belopp af endast 58,000 kronor, men ökades
1884 till ett värde af 74,000 kronor, samt 1885 till ett belopp af
82,292. Sammanlägges nu värdet af de från utlandet införskrifna orglar,
pianinon och flyglar under loppet af tio år, så uppgår det med visshet
till mer än 5,000,000 kronor, en i sanning ej obetydlig summa.

Före 1882 var tullen å dessa pianinon och tafflar 40 kronor, och
för flyglar 60, och höjdes då från 40 till 60 kronor för de förra samt
från 60 till 100 kronor för de senare; men att denna tullförhöjning
icke minskat den utländska importen visas deraf, att 1880 importerades
endast 609, och 1884 883 stycken dylika instrument. Häraf synes,

60 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

att denna tullförhöjning var allt för obetydlig att hafva någon effektiv
verkan.

Hvad orglar beträffar, så stå dess tillverkare så godt som utan
skydd för sin tillverkning, enär den obetydliga tullen af 5 kronor per
100 endast utgör 5 procent (för så vidt man vid förtullningen kan
erhålla det verkligt rätta värdet) och en sådan tullsats kan väl med
skäl sägas vara nära nog ingen.

Den nu gällande tulltaxan synes icke lägga hinder för att införskrifva
lösa delar af pianoinstrument, enär det händt att s. k. stomryggar,
dels med och dels utan strängar, samt lösa stomdelar införskrifvits
och här hopsatts och utgifvits för svenska instrument, hvarför
det äfven är af nöden att i tulltaxan få intagen en tullbestämmelse på
sådana lösa delar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin de! besluta dels den ändringen i gällande
tulltaxa, att från utlandet importerade tafflar och pianinon åsättas
eu tull af 150 kronor, och för s. k. flygelpianon 200 kronor, dels att
göra det tillägg i tulltaxan, att till dylika instrument afsedda s. k.
stomryggar, besträngade eller obesträngade, eller lösa stomdelar, åsättas
samma tull som för fullfärdig! instrument af den sort, hvartill de äro
afsedda, samt att mekanik till pianoinstrument belägges med en tull
af 15 procent af värdet; dels ock att tullen för orgelverk äfvensom
fysliarmonium och harmonium bestämmes till 15 procent af värdet.»

Till denna framställning har utskottet funnit skäligt tillstyrka Riksdagen
lemna bifall, med den förändring allenast att, då motionären
icke synes hafva anfört giltig grund för sitt yrkande, att s. k. stomryggar
och lösa stomdelar måtte åsättas samma tull som för fullfärdiga
instrument, sådana delar till instrument skola liksom andra instrumentdelar,
mekanik till pianoinstrument derunder inbegripna, draga en tull
af 15 procent af värdet.

Då speldosor icke kunna anses annat än som lyxartiklar, vill utskottet
föreslå Riksdagen att höja tullen å dem till 3 kronor pr kilogram.
Likaså har utskottet funnit den för accordion nu utgående tullen
af 50 öre pr kilogram alltför obetydlig i förhållande till dessa instruments
värde. Utskottet föreslår, att tullen för ifrågavarande instrument
sättes till 1 krona pr kilogram.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

47:o) att positiv, äfven begagnade, måtte åsättas
en tull af 10 kronor för ett stycke;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

48:o) att tullen å tafflar och pianinon måtte från
sitt nuvarande belopp, 60 kronor, höjas till 150 kronor
och tullen å flyglar från sitt nuvarande belopp,
100 kronor, höjas till 200 kronor, allt för ett stycke;

49:o) att tullen å speldosor måtte från sitt nuvarande
belopp, 2 kronor, höjas till 3 kronor och
tullen å accordion från sitt nuvarande belopp, 50 öre,
till 1 krona, allt för 1 kilogram;

50:o) att tullen å orgelverk, äfvensom harmonium
och fysharmonika skall utgå med 15 procent af
värdet; samt

51:o) att den under rubriken: Instrumenter i
taxan förekommande Anm. a) skall erhålla följande
förändrade lydelse:

»Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare
må få åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga
äfvensom särskild! inkommande delar af eller
tillbehör till instrumenter förtullas efter 15 procent
af värdet».

Å artikeln ister, som nu införes tullfritt, hafva följande tullsatser
föreslagits: af herr Reuterswärd 6 öre, af herr Söderberg in. fl. 25 öre,
af herrar J. Anderson m. fl. och Bergendahl m. fl. 15 öre samt af herrar
J. Eliasson och P. Pehrson 10 öre, allt för 1 kilogram.

Införseln al ister, hvilken år 1875 var 488,529 kilogram, har utgjort: år

1882 ............................................. 1,060,054 kilogram,

» 1883 ......................................... 1,273,582 »

- 1884 ........................................... 1,019,555 »

» 1885 ........................................... 1,482,498 »

» 1886 ............................................... 1,466,794 »

Ister.

Utförseln, som år 1875 belöpte sig till 22,520 kilogram, uppgick

år 1882
» 1883
» 1884
» 1885
» 1886

21,584 kilogram,
6,295 »

18,259
69,417
80,950

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Större delen af det ister, som till landet införes, kommer från
Amerika och lemnar ofta anledning’ till misstanke om mindre godt ursprung;
och då vidare istret likasom det konstgjorda smöret allmänt
användes såsom surrogat för det naturliga smöret, fordrar konseqvensen,
att äfven ister belägges med tull, hvilken tull, i anseende dertill
att fläsk och ister hafva ungefär samma värde, torde böra bestämmas
lika med tullen å fläsk, eller till 20 öre pr kilogram, en tullsats, som
utskottet jemväl kommer att förorda för smör.

Utskottet hemställer följaktligen,

52:o) att å ister måtte sättas en tull af 20 öre
för 1 kilogram.

jern och mi. I sitt betänkande n:o 1, angående vissa delar af tullbevillningen,
yttrade bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887,
bland annat, följande:

»Den andra hufvudnäringen inom landet, som i lika mån som
jordbruket är i behof af skydd, är bergshandteringen, och i synnerhet
jern till verkningen. Det svenska jernet är utan jemförelse öfverlägset
det utländska såsom råvara för åtskilliga tillverkningar, som kräfva
högre grad af renhet och smidighet hos materialet. Men senare tiders
förbättrade arbetsmetoder hafva gjort det möjligt för utländska jerntillverkare
att framställa eu vara, som uppfyller många af de fordringar,
det svenska jernet förut så godt som ensamt motsvarat, och derigenom
har vårt jern upphört att vara så begärligt som förr på den
utländska marknaden. Med anledning deraf och i uppenbar afsigt att
skydda inhemska uppblomstrande tillverkningar mot konkurrens utifrån,
hafva flera länder, såsom Ryssland, Tyskland, Frankrike, Spanien
in. fl. äfvensom Norra Amerikas Förenta Stater, infört högre eller lägre
tullar å jern och derigenom tillfogat vår export synnerlig skada.

Då härtill kommer, att den af inga band hämmade importen såväl
af delvis förarbetadt jern som af färdiga jernvaror i hög grad tilltagit
från länder, hvarest tillverkningskostnaden af flera sammanträffande
orsaker ställer sig vida billigare än här, så har den naturliga
följden blifvit, att vår egen jernhandtering råkat i ett betryck, som
för många redan medfört nödvändigheten af tillverkningens upphörande
och fullständig ruin och öfver hufvud synes komma att leda till hela
näringens undergång, derest vi icke följa det af utlandet gifna exemplet
och söka att medelst tullar åtminstone tillförsäkra den inhemska mark -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

naden åt våra egna jerntillverkare. Ty om det också är sant, att afsättnirigen
inom landet icke är tillräcklig i förhållande till jerntillverkningen,
så att jernet alltid måste vara en af våra förnämsta exportartiklar,
så är dock vissheten om den inhemska marknaden ett nödvändigt
stöd för jern till verkningen och eu ovilkorlig förutsättning för
näringens bestånd i brydsamma tider.

En ökad afsättning af svenskt jern inom landet skulle också i sin
mån bidraga till att genom minskning i den utomlands utbjudna qvantiteten
åstadkomma fastare pris, på samma sätt som man sökt genom
en minskad skogsafverkning bereda större stadga i trävaruprisen. Vår
jerntillverkning kan nemligen, för så vidt den är beroende på tillgången
å träkol, svårligen hastigt eller i någon betydligare grad tillväxa.

En införselstull å jern skulle vidare kunna i någon mån förhindra
fortsättandet af det på sina ställen inom landet påbörjade bearbetandet
af utländska råämnen för annat än gjuteribehof. Om detta tillvägagående
finge fortsättas i någon vidsträcktare grad, torde det
komma att högst menligt inverka på den svenska jerntillverkningens
anseende, hvilket grundas på det svenska råmaterialets öfverlägsna beskaffenhet.
Med dermed skulle också för oss upphöra all möjlighet af
export och täflan med billigare utländska fabrikat.

Frånvaron af tullar å jerneffekter har jemväl i andra afseenden
gjort det synnerligen svårt för våra jernförädlingsverk att bestå i konkurrensen
med utlandets fabriker för tillverkning i stor skala. För att
omintetgöra hvarje försök till täflan, företaga sig dylika fabriker att
inom landet utbjuda sin vara till ett pris, som icke ens täcker dess
egna produktionskostnader, men som också verkar alldeles tillintetgörande
på vår inhemska industri, som icke är nog kapitalstark att
under någon längre tid deltaga i en så förtviflad kamp. Eller ock
söka utländska tillverkare att godtgöra sig för tillfälliga öfverproduktioner
.genom att här, hvarest inga nämnvärda tullsatser hindra, afsätta
dylika öfverskott med mindre förlust än i de skyddade länderna,
men också till stor skada för den svenska produktionens jemna fortgång.
Fördelen för landet af att sålunda för billigt pris få köpa jernvaror
är ganska ringa i jemförelse med den nationalförlust, som ovilkorligen
inträffar, om jerntillverkningen i landet fortfarande lemnas
att förtvina».

Till denna framställning, hvilken enligt utskottets uppfattning fortfarande
eger full giltighet, anser utskottet det nu vara tillfyllest att
hänvisa. Utskottet vill emellertid här i dess helhet intaga en till utskottets
ordförande från åtskilliga framstående bruksidkare inom mellersta

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Sverige öfversänd skrifvelse, hvars innehåll är synnerligen upplysande
om nödvändigheten af att genom tullar skydda den för vårt land
så vigtiga bergshandteringen. Skrifvelsen har följande lydelse:

»Då genom åsättande af tull å spanmål, mjöl och gryn första steget
till en fullständig omarbetning af hittills gällande tulltaxa blifvit
taget, och det oberoende af hvar och ens åsigt i afseende på det
nya systemets införande torde pröfvas rättvist, att då för den ena nödvändighetsartikeln
betalas tull, äfven för andra sådana åsättas lämpliga
tullsatser, så få undertecknade, tillverkare af stångjern, härnedan
framhålla de omständigheter, till hvilka vi anse att i främsta rummet
bör tagas hänsyn vid bestämmandet af tull å stångjern.

Priset å svenskt jern har under de senare åren varit uti ständigt
fallande, och torde härtill hafva i synnerlig grad bidragit de nya och
förändrade metoder vid jern- och ståltillverkningen, hvarigenom man i
utlandet lyckats att af der förekommande malmer tillverka jern och
stål, användbara för sådana behof, till hvilkas fyllande svenskt jern
dessförinnan ansetts oumbärligt, eller åtminstone varit företrädesvis
eftersökt, men till det fortgående prisfallet å svenskt jern torde äfven
komma att bidraga en allt mer och mer stegrad import af engelskt
och tyskt jern. En tullsats som skall kunna hämma införseln af utländskt
jern och verka till bibehållandet af den inhemska marknaden
åt landets egna producenter måste derför vara så afvägd att tullens
belopp tillagd priset på det utländska jernet så närmar sig priset å
svenskt jern, att den återstående prisskilnaden fullt uppväges af det
svenska jernets bättre qvalité för sådana vanliga ändamål, hvartill utländskt
jern möjligen kan användas.

Då med nuvarande låga jernpris, träkolsprisen nedgått så, att
säljaren af träkol, så vida läget af hans skog icke är särdeles gynsamt,
ej erhåller högre pris vid sin närmaste jernvägsstation än som motsvaras
af arbetskostnaderna, och således det olyckliga förhållandet
inträdt, att den största delen af den skog, som för jernhandteringen
användes, icke lemnar någon behållning åt jordegaren, så torde vid
beräknandet af priset å svenskt jern för bestämmandet af en lämplig
tullsats, om densamma skall kunna gagna icke allenast jern tillverkaren
eller köparen af träkol, utan äfven jordegaren, eller säljaren af träkol,
ett sådant kolpris läggas till grund, som icke är abnormt, utan lemnar
ersättning för den afverkade skogen.

För att jordegaren skall hafva en skälig behållning, bör 1 kubikfot
fast vedmassa lemna 6 öre netto på rot, hvilket vid en medel -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

tillväxt per tunland af 45 kubikfot om året lemnar en afkastning af
kronor 2: 70 per tunnland, motsvarande 5 procent ränta å 54 kronor.

Till en storstig träkol åtgår minst 150 kubikfot fast vedmassa,
som beräknade till 6 öre per kubikfot motsvara ett skogsvärde af kr. 9: —

tillägges arbetslön................................................................................ » 4: —

och framkörning till närmaste jernvägsstation........................... » 2: —

så erhålles ett pris af .......................................................................kr. 15: —

per storstig om 24 tunnor.

Jernvägsfrakten till masugn belägen i närheten af grufvefält torde
per medium icke kunna beräknas lägre än till 3 kronor per storstig,
så att träkolen vid densamma kosta sammanlagdt 18 kronor per storstig
eller 75 öre per tunna och således för 1 centner tackjern, hvar -

till beräknas åtgå 1 Va tunna............................................................... kr. 1: 12

Malm & kalksten till 1 centner tackjern ....................................... » 0: 60

Arbetslön, materialier och omkostnader.......................................... » 0: 30

Förlagsräntor och vinst ..................................................................... » 0: 10

Frakt till förbrukningsorten .............................................................. )> 0: 13

kr. 2: 25

Till 1 centner smältstycken åtgå:

117 skålpund tackjern å 2: 25 ....................................................... kr. 2: 63

1,1 tunna träkol å 75 öre............................................................. » 0: 82

Arbetslön ......................................................... » 0: 30

Materialier och allmänna omkostnader............................................ » 0: 20

kr. 3: 95

Till 1 centner valsadt jern åtgå:

113 skålpund smältstycken å 3: 95 .............................................. kr. 4: 46

Bränsle................................................................................................... » 0: 20

Arbetslön ................................................................................................ » 0: 30

Materialier, underhåll af gångande verk och allmänna omkostnader
............................................................................................ » 0: 30

Förlagsräntor och vinst ....................................................... » 0: 24

kr. 5: 50

Medelfrakt till kusten der egentligen utländskt jern användes
och der konkurrensen med sådant skulle upptagas torde

per medium böra beräknas till ................................................. kr. 0: 30

då priset sålunda blifver ................................................................. kr. 5: 80

per centner eller per 100 kilogram .............................................. » 13: 64

Bih. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sam!. 1 Ajd. 8 Iläft. 9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Då utländskt jern nu säljes under 9 kronor per 100 kilogram, och
då man icke torde för vanliga ändamål, hvartill utländskt jern möjligen
kan användas, få uppskatta qvalitéskilnaden till mera än cirka 1 krona
per 100 kilogram, så borde en tullsats af minst kronor 3: 50 per 100
kilogram åsättas utländskt stångjern för att ett nöjaktigt resultat, såväl
för jerntillverkaren, som för leverantören af träkol, skulle kunna ernås.

Den härofvan föreslagna tullsatsen å stångjern utgör cirka 25
procent af det värde, hvartill enligt förestående kalkyl försäljningspriset
å svenskt stångjern lägst bör beräknas, och anse vi, att å andra
jern- och stålartiklar motsvarande tullsatser böra åsättas.»

Tackjern m. m. Bland de artiklar, som finnas upptagna under den n:is 231—251
i tulltaxan omfattande rubriken »jern och stål» möta först, under n:o
231, tack- och harlastjern samt skrot, för hvilka nu tullfria artiklar herrar
Reuterswärd och J. Eliasson påyrka eu tull af 80 öre för 100 kilogram.

Då bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
hemstälde, att tack- och barlast]ern samt skrot måtte åsättas en tull af
80 öre för 100 kilogram, skedde sådant naturligen under förutsättning,
att våra med främmande magter ingångna handelstraktater icke lade
hinder i vägen derför. Handelstraktaten med Spanien föreskrifver
emellertid, att såväl »bly i tackor» som »andra metaller, oarbetade»,
skola vara fria från införselstull i Sverige, och tvifvelaktigt kan vara,
huruvida icke under uttrycket »andra metaller, oarbetade», jemväl tackjern
får anses inbegripet. Någon införsel af dylikt jern från Spanien
har hittills icke egt rum och torde ej heller vara att emotse. För
detta lands handelsintressen är det derför af ingen vigt, om tackjern i
Sverige belägges med tull. Utskottet är också i tillfälle att meddela,
att vid förfrågan, som på diplomatisk väg gjorts hos konungariket
Spaniens regering, det svar erhållits, att från spansk sida hinder antagligen
ej skulle möta för ett förklarande, att traktaten ej lade hinder
i vägen för införande af tackjernstull i Sverige. Under sådana förhållanden
anser utskottet sig vara oförhindrad! att, derest tull å tackjern
skulle finnas af behofvet påkallad, tillstyrka Riksdagen att derför bestämma
en passande tullsats.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

	Af tackjern har in-	och utförts:
		Införsel.		Utförsel.
år	1875 ............................	....... 17,924,180 kilogram,	48,742,912 kilogram,
)>	1876 .........................	........ 21,258,561	»	26,487,421 b
b	1877 ............................	...... 17,658^932	b	29,227,503 »
b	1878 ..........................	........ 13,297,227	b	27,993,593 b
»	1879 .........................	........ 11,313,738	)>	34,569,221 b
b	1880 ...........................	........ 15,972,188	)>	61,585,351 )>
b	1881 ...........................	........ 16,289,696	b	55,468,805 »
»	1882 ...........................	........ 17,443,362	))	55,731,782 »
»	1883 ............................	........ 21,890,209	»	52,313,319 »
»	1884 ...........................	........ 22,642,716		54,425,572 j.
b	1885 ..........................	....... 21,981,991	)>	47,527,000 »
»	1886 ...................... .	........ 22,518,036	b	58,138,986 »
b	1887 ............................	........ ...	—	49,276,000 »

Införseln och utförseln af jernskrot har utgjort:

Införsel. Utförsel.

år	1875 ...................	................ 626,222 kilogram,	2,919,677	kilogram,
)''	1876 ..................	................. 775,126	B	3,586,834	B
B	1877 .................	................ 813,340	B	5,240,847	))
»	1878 ...................	............... 238,680	»	9,345,211	B
B	1879 ...................	................ 100,658	B	7,976,934	B
»	1880 ...................	................. 635,701	B	9,403,786	B
»	1881 ..................	................ 1,346,233	B	1,710,927	B
»	1882 ...................	................. 1,440,437	B	4,764,694	B
»	1883 ...................	................. 840,850	B	5,508,829	B
))	1884 ...................	................ 3,845,181	)>	6,399,624	B
))	1885 ...................	................. 4,060,739	B	6,069,544	B
))	1886 ....................	................. 5,018,583	))	11,235,433	B

Det tackjern, som hit införes, är gjuttackjern och kommer nästan
uteslutande från England.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Från olika delar af landet hafva till utskottet öfverlemnats flere
framställningar om tull å tackjern, försedda med talrika underskrifter
och bärande vittne derom, att en stor mängd af bergsbrukets idkare i
Sverige hysa den uppfattning, att för dem en sådan tull eger samma
betydelse som spanmålstullar för jordbrukarne.

Emot tull å tackjern bar blifvit anfördt, att eu dylik tull möjligen
skulle kunna vara till gagn för ett fåtal masugnsegare, men deremot
vara till skada för gjuterierna och de mekaniska verkstäderna. Denna
åsigt kan utskottet icke till fullo dela.

Till en början finner sig utskottet föranlåtet att erinra, att det
icke endast är masugnsegarne — hvilka i alla händelser ej torde vara
så få — som skulle hafva nytta af tull å tackjern, utan jemväl hela
den arbetspersonal, som masugnarna direkt eller indirekt behöfva. Det
måste då förefalla egendomligt, om i ett tullsystem, hvilket på allt sätt
söker skydda det inhemska arbetet, den talrika mängd menniskor, som
tackjernstillverkningen sysselsätter, skulle sakna skydd för sin, för vårt
land så naturliga handtering. Skulle lagstiftaren likväl underlåta att
belägga tackjernet med tull, kunde orsaken dertill icke vara någon
annan än den, att tull å tackjern komme att i vissa afseende!! medföra
svårigheter af så öfvervägande betydenhet i jemförelse med de fördelar,
som deraf vunnes, att man ansett tackjernet böra vara tullfritt.

Hvad då först beträffar gjuterierna, skulle den skada de komme
att lida bestå deri, att, då landet producerar ej så obetydligt mindre
gjuttackjern, än det beböfver, tull å sådant jern skulle drifva upp priset
derå. Utskottet tror dock för sin del icke, att någon nämnvärd prisstegring
komme att ega rum. Enligt utskottets åsigt skulle nemligen
tillverkning af tackjern för gjuteribehof ökas. Antagligen blefve gjuterierna
i stånd att å den inländska marknaden fylla största delen af
sina behof, men samtidigt skulle helt säkert konkurrensen inom landet
åstadkomma, att priset å gjuttackjern ej öfverstege det lägsta belopp,
hvartill dylikt jern kunde här tillverkas. Till vissa slags gjutgods kan
emellertid svenskt jern icke med fördel användas enbart, utan måste
dertill tagas det mera lättflytande engelska. Men godtgörelse för ökade
utgifter för anskaffande af material kan beredas gjuterierna genom
något förhöjda tullar å deras fabrikat.

Med de mekaniska verkstäderna är förhållandet ett annat. I deras
tillverkningar ingår nemligen jemte gjuttackjern ej obetydligt med
smidestackjern, men priset härå kommer, då sådant jern ej bit införes,
icke att röna någon inverkan af tull å tackjern. Hvilken ringa betydelse
för öfrigt en tull å tackjern bar för de mekaniska verkstäderna,

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

synes bäst genom några exempel. Kontraktspriset för korvetten Frejas,
från Bergsunds mekaniska verkstads aktiebolag levererade maskineri
utgjorde 311,700 kronor. I denna maskin vägde jerngjutgodset
80,633 kilogram, som med tillägg af 10 procent för afbränning m. m.
motsvarar 88,700 kilogram tackjern. Antages hälften häraf vara engelskt,
skulle tullen, beräknad efter 80 öre pr 100 kilogram, hafva
belöpt sig till 355 kronor 70 öre, eller något mera än 0,n procent af
maskineriets kostnad. Något annorlunda ställer sig saken för fabriksoch
verktygsmaskiner, hvilkas hufvudbeståndsdelar utgöras af tackjernsgjutgods.
Dylika maskiner kunna anses värda 40 å 50 kronor pr 100
kilogram. En tullsats af 80 öre per 100 kilo belastar således dessa
maskiner, om man antager, att hälften af vigten utgöres af engelskt
tackjern, med 1 å 0,8 procent tull. Vidare får man härvid ej lemna
ur räkningen, att det svenska jernets goda beskaffenhet medgifver användandet
af smäckrare dimensioner och att följaktligen för erhållande
af en viss styrka hos fabrikatet en mindre qvantitet jern är erforderlig,
då svenskt sådant användes i stället för engelskt. Slutligen bör
beaktas, dels att för de mekaniska verkstäderna arbetskostnaden spelar
en relativt betydlig rol, dels ock att det ju icke är alla deras artiklar,
som genom handelstraktaten med Frankrike utestängas från möjligheten
af aft nu komma i åtnjutande af tullskydd.

Utskottet anser sig dessutom i denna fråga kunna hänvisa dertill
att, sedan i december månad år 1885 representanter för ett stort antal
mekaniska verkstäder och gjuterier, belägna inom olika delar af landet,
å ett möte i Stockholm nedsatt en komité med uppdrag att utarbeta
förslag till ändringar i gällande tulltaxa, det förslag, som derigenom
kom till stånd och af komitén inlemnades till Kongl. Maj:t, äfven upptog
tull å tackjern. Utskottet har dock förnummit, att personer, hvilka
såväl vid berörda tillfälle som jemväl sedermera uttalat sig för sådan
tull, nu motsätta sig densamma. Anledningen till denna omkastning
i tänkesättet har icke blifvit klar för utskottet. Visserligen andraga
de fabrikanter, hvilka till denna fråga nu intaga en annan ståndpunkt
än förut, åtskilliga skäl emot tull å tackjern, men utskottet har så
mycket mindre kunnat fästa afseende vid dessa skäl, som de synas
motsäga sig sjelfva. Man påstår nemligen, att en sådan tull icke skulle
blifva till något gagn för våra tillverkare af tackjern. Samtidigt förklarar
man dock, att en tackjernstull bör införas, först sedan Sverige
blitvit löst från sina enligt handelstraktaten med Frankrike åliggande
förbindelser att låta maskinerier, redskap och verktyg vara fria från
införselstull. Men härigenom är ju tullens nytta för tackjernstillverkarne

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

medgifven, och då det angifva vilkoret icke är uppstäldt med hänsyn
till deras verksamhet, måste de uppenbarligen anses under alla omständigheter
draga fördel af den ifrågasatta tullen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att vid genomförandet
af ett nytt tullpolitiskt system det icke kan undvikas, att åtminstone
till en början olägenheter uppkomma för en eller annan industrigren,
olägenheter, hvilka dock den, som deraf drabbas, måste underkasta sig
för det allmännas bästa. De mekaniska verkstädernas svårigheter äro
ju för öfrigt förbi den 1 februari 1892, då tiden för handelstraktatens
med Frankrike bestånd går till ända, ja, utskottet hyser förhoppning,
att Frankrike redan dessförinnan skall hafva medgifvit Sverige rättighet
att sätta tull å maskinerier, redskap och verktyg.

Tackjern är i Belgien belagdt med en tull af 36 öre, i Tyskland
med 90 öre, i Frankrike med 1 krona 44 öre enligt den allmänna
tariffen och 1 krona 8 öre enligt specialtariffen, i Österrike med 1
krona 20 öre och i Spanien med 1 krona 80 öre enligt den allmänna
och 1 krona 44 öre enligt speicaltariffen, allt per 100 kilogram. För
samma qvantitet hafva motionärerne här föreslagit 80 öre, en tullsats,
vid hvilken utskottet för sin del stannat och som jemväl upptagits i
fabrikanternas ofvan berörda till Kongl. Maj:t ingifna förslag.

Införseln af tackjern och jernskrot utgjorde år 1885 sammanlagdt
26,042,730 kilogram. Med eu tullsats af 80 öre för 100 kilogram hade
derför skolat i tull erläggas 208,341 kronor 84 öre. Nämnda år välde
i gång varande gjuteriernas och mekaniska verkstädernas antal 224
med ett tillverkningsvärde af 6,092,502 kronor gjutgods och 21,658,854
kronor annat gods, eller tillhopa 27,751,356 kronor. En ökad utgift
af 208,000 kronor, fördelad på dessa 224 etablissement med ett så
betydande tillverkningsvärde som det nyss angifna, kan icke, i synnerhet
om man betänker, att eu ej ringa del af tillverkningen kommer i
åtnjutande af ökadt tullskydd, anses medföra någon nämnvärd olägenhet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

53:o) att tack- och barlastjern samt skrot måtte
åsättas en tull af 80 öre för 100 kilogram.

Jern- och stol- V jern- och stålgöten samt smältstycken, rubriken n:o 232 i tull (joten

m. in. |axarN förordar herr Reuterswärd eu tullsats af 1 krona 20 öre och
herr J, Eliasson af 1 krona 60 öre för 100 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Rörande ifrågavarande artiklar yttrade bevillningsutskottet vid
riksdagen den 15 januari—5 mars 1887, bland annat:

»Ehuru de statistiska uppgifterna icke gifva vid handen, att någon
synnerlig import af utländsk göt egt rum, har det dock kommit till
utskottets vetskap, att under sistförflutna år sådana i jemförelsevis betydlig
mängd i landet införts, hvarefter de här vidare bearbetats. För
Sveriges jernhandtering kan dock ett sådant tillvägagående icke vara
annat än till största skada. Våra jernprodukters begärlighet å den
utländska marknaden beror nemligen derpå, att konsumenterna äro
öfvertygade om den öfverlägsna beskaffenheten hos det använda materialet.
Men om utländska göten skulle i större mängd hit införas,
komme det svenska jernets anseende utan tvifvel att falla. Snart nog
skulle det upptäckas, att härifrån utskeppadt jern icke längre besutte
de goda egenskaper man varit van att finna hos detsamma. Ja, redan
kännedomen derom, att vi tillverkade jernarbeten af ett annat, sämre,
material än vårt eget inhemska — och detta blefve ovilkorligen inom
kort kändt — skulle å den utländska marknaden väcka en allmän
misstro emot våra jernvaror, och deras bästa rekommendation dermed
också vara förlorad.»

För att förebygga sådant och för att bevara det svenska jernets
goda namn å den utländska marknaden föreslog utskottet eu tullsats
af 1 krona 60 öre för 100 kilogram. Utskottet hade då icke kännedom
om, i hvilken högst betydande grad importen af utländska göt
tillvuxit. Då under år 1884 infördes 8,096 kilogram och under år
1885 8,993 kilogram, infördes år 1886 1,092,229 kilogram göten och
smältstycken. Storleken af sistnämnda tal innebär en verklig fara för
den svenska jernliandteringen och visar, huru vigtigt det är att så
mycket som möjligt försvåra införseln af utländska göten. Det synes
utskottet osäkert, huruvida en tull af 1 krona 60 öre för 100 kilogram
är tillräckligt hög för att göra åsyftad verkan. Med hänsyn till det
ändamål, som man med tullen vill vinna, anser utskottet denna böra
bestämmas till 2 kronor för 100 kilogram och hemställer alltså,

54:o) att jern- och stålgöten samt smältstycken
måtte åsättas eu tull af 2 kronor för 100 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Valsade eller
smidda stänger
m. m.

Rubrikerna
jande lydelse:

n:is

233,

234 och 235 i gällande tulltaxa hafva föl -

233.	jernvägsskenor, mer eller mindre bearbe-
	tade, jemte tillhörande skärjern, skarf-bultar, muttrar och spik...........................		fria. i
234.	andra valsade eller smidda stänger, utan afseende på genomskärningens form, balk-, hörn- och annat till jernvägsskenor


	ej hänförligt s. k. fagonjern inbegripet.	—	fria.
235.	till rubriken n:o 233 ej hänförliga muttrar,
	skrufvar och naglar om 12 mm. eller deröfver i diameter....................................	—	fria.

Å dessa artiklar
100 kilogram:

föreslår herr Reuterswärd följande tullsatser för

		Pr.	Kr,	ö.
233.	balk-, hörn- och s. k. fagonjern, samt jern-
	vägsskenor, mer eller mindre bearbetade	1 kilo	2	50
234.	andra valsade eller smidda stänger ............	)■>	2	10
235.	skafjern, skarfbultar, rälsspik, muttrar,
	skrufvar och naglar om 12 mm. eller
	deröfver i diameter......................................	»	6	—

I likhet med bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—
5 mars 1887 föreslår herr J. Eliasson:

att Riksdagen måtte förklara, att jernvägsskenor, mer eller mindre
bearbetade, fortfarande skola vara tullfria;

att andra valsade eller smidda stänger, utan afseende på genomskärningens
form, balk-, hörn- och annat till jernvägsskenor ej hänförligt
s. k. fagonjern inbegripet, äfvensom bottenplåtar, syllar, skafjern
och skarf bultar med muttrar för jernvägar samt rälsspik måtte
åsättas en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram; samt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

att till nästföregående ej hänförliga och ej särskildt specificerade
muttrar, skrufvar och naglar med 12 mm. eller deröfver i diameter
måtte åsättas en tull af 6 kronor för 100 kilogram.

Af stångjern, deri inräknadt band-, bult-, platt-, galler-, knippjern,

Infördes: Utfördes:

år	1875 ..........................	....... 6,681,854 kilogram.	130,440,011	kilogram,
»	1876 ..........................	....... 6,919,812 »	122,690,834	»
»	1877 ..........................	....... 5,805,859 »	142,720,755	)>
»	1878 ........................	....... 3,570,766 »	147,074,766	»
»	1879 .........................	....... 3,674,080 »	152,099,037	»
»	1880 ..........................	...... 5,285,820 »	179,930,846	»
)>	1881 .........................	...... 7,610,635 »	188,558,118	»
»	1882 ...........................	....... 6,959,962 »	207,893,145	»
»	1883 ......................	....... 8,051,172 »	194,870,338	»
»	1884 ..........................	....... 9,183,857 j>	197,103,992
»	1885 ........................	....... 10,395,907 »	184,157,000	»
»	1886 .........................	....... 9,081,614 »	173,380,375	»
»	1887 (omkring) .....	.......... »	204,132,000	»

Såsom häraf synes, har visserligen under alla dessa år utförseln
varit mångdubbelt större än införseln, men då det jern, som hit införes,
är af mycket sämre beskaffenhet än vårt eget, är en måttlig
tull derå önskvärd icke blott för vår jernhandtering, utan äfven för
flera andra näringar, som behöfva redskap och verktyg m. m. af godt
jern eller stål, samt kan för andra yrken, åtminstone icke i någon
afsevärd grad, vara ofördelaktig.

I åtskilliga främmande länder är tullen å valsade eller smidda

stänger af jern eller stål:
i''Danmark........................................................	..... pr kilogram	1	öre
i Tyskland ........................................................	»	2,2	))
i Ryssland, då tjockleken uppgår till	i / 12
eng. tum eller deröfver.....................	)>	7	»
då tjockleken är mindre ..................	»	19,2	»
i Frankrike .....................................................	..... » 3, 5	å 6,5	»
i Spanien: från Sverige och Norge .......	»	6,2	»
» andra stater.....................	...... »	9,3	»
i Italien: för jern......................................	» 3,3	å 5,7	)>
» stål ..........................................	»	7,2	v
i Österrike—Ungern ....................................	» 4,1	å 5,2	B
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Åfd.	8 Haft.		10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

i Norra Amerikas Förenta stater:

för all götmetall: 45 procent af värdet.

härdfärskadt träkolsjern.......................... pr kilogram 8,2 öre

för annat jern och stål ........................... » 6, 7 å 10 »

men för de flesta sorter dock ej under 35 procent af värdet.

Till och med Belgien, med hvilket land icke ens England för
vissa jernsorter kan täfla i prisbillighet, har å stångjern en tull af 0,72
öre per kilogram.

Hvad först angår jern vägsskenor, vill utskottet erinra, att sådana
enligt handelstraktaten med Frankrike få tullfritt hit införas. Utskottet
lärer således icke kunna föreslå tull derå.

Af öfriga till denna afdelning hörande artiklar anser sig utskottet
böra förorda tullfrihet för ett visst slags fagonjern, s. k. T-jern, af
gröfre dimensioner, hvilka icke tillverkas inom landet och ej heller
kunna antagas komma att här tillverkas, men som numera hafva stor
användning såsom byggnadsbalkar. I fråga om den dimension, detta
faconjern bör besitta för att få införas utan erläggande af tull, har
utskottet, på grund af inom detsamma meddelade upplysningar, beslutit
tillstyrka Riksdagen att medgifva tullfrihet för dylikt jern, då
det väger 20 kilogram eller deröfver per löpande meter. Annat fagonjern
samt andra valsade eller smidda stänger äfvensom bottenplåtar,
syllar, skarfjern och rälsspik, å hvilka artiklar ungefär samma arbete
blifvit nedlagdt, har utskottet ansett böra draga lika tull. I öfverensstämmelse
med bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5
mars 1887 har utskottet bestämt sig för en tull derå af 2 kronor 50
öre per 100 kilogram.

Beträffande slutligen skarfbultar och muttrar till jernvägsskenor
kräfva de betydligt mera arbete och omsorg vid tillverkningen än
förenämnda artiklar och måste följaktligen hafva en högre tull sig
åsatt. Utskottet, som funnit dem närmast jemförliga med de under
n:o 235 i taxan upptagna artiklar, har derför sammanslagit dem med
dessa till en rubrik, hvars tullsats utskottet föreslår till 6 kronor för
100 kilogram. Skrufvar och naglar till diametern mindre än 12 mm.
hänföras till n:o 251 i taxan: »jern och stål: andra slag» samt draga
en tull af 15 öre per kilogram.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet,

55:o) att jernvägsskenor, mer eller mindre bearbetade,
måtte förklaras fortfarande skola vara tullfria; -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

56:o) att balk-, hörn- och annat till jernvägsskenor
ej hänförligt s. k. fagonjern måtte, då det
väger 20 kilogram eller deröfver per löpande meter,
förklaras fritt från införselstull, men, då det är af
mindre vigt, beläggas med eu tull af 2 kronor 50
öre för 100 kilogram;

57:o) att andra valsade och smidda stänger utan
afseende på genomskärningens storlek och form äfvensom
bottenplåtar, syllar, skarfjern och rälsspik måtte
åsättas en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram;
samt

58:o) att skarf bultar med muttrar till jernvägsskenor
äfvensom alla andra, ej särskildt specificerade
muttrar, skrufvar och naglar om 12 mm. eller deröfver
i diameter måtte åsättas en tull af 6 kronor,
likaledes för 100 kilogram.

Enligt nu gällande tulltaxa äro valsade eller smidda plåtar, med Plåt m. m.
eller utan öfverdrag af zink, tenn eller bly, samt utan vidare bearbetning
(in att de äro böjda eller med hål försedda äfvensom plåtar af 3 mm.
tjocklek, eller deröfver, mer eller mindre bearbetade, samt andra ämnen för
vidare bearbetning fria från tull. Herr Reuterswärd föreslår följande
tullsatser för 100 kilogram:

Valsade eller smidda plåtar, ej specificerade, utan öfverdrag af zink,
tenn, koppar, bly eller annan metall eller fernissa samt utan vidare

bearbetning än att de äro böjda eller med hål försedda...... 3: 50.

Broar och delar dertill, takstolar och dermed jemförligt arbete... 4: 50.

Valsade eller smidda plåtar, polerade, slipade, fernissade, lackerade
eller öfverdragna med koppar, tenn, zink, bly eller
annan oädel metall ............................................................................ 6: —

Införseln af plåtar utgjorde:

		of örtenta:		förtenta:
år	1875 .............................	.............................. 3,185,392	kg.	950,767	kg
»	1876 ............................	.............................. 2,191,989		1,333,081	»
»	1877 ...........................	............................. 2,479,638	»	1,083,774	»
	1878 .............................	.............................. 2,170,566	»	946,517	»
»	1879 ..............................	............................. 2,165,762	)>	1,066,813	»
	1880 .............................	.............................. 3,079,548	»	1,369,382	»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

oförtenta: förtenta

år	1881 .....................		... 6,139,492 kg.	1,546,041	kg.
»	1882 ......................		... 5,247,945 »	1.224,812	»
»	1883 ......................		..... 6,021,140 »	1*732,441	»
)>	1884 ...................		..... 4,530,559 v	1,854,563	)>
»	1885 ....................		tillsammans	6,207,090	»
»	1886 ......................		»	5,726,087
	Utförseln har samtidigt utgjort:
	år	1875 .....................	784,860 kg.
	)>	1876 ...................	. 1,278,714 »
	»	1877 ....................	942,521 »
		1878 .....................	924,838 »
	:»	1879 ......................	.. 2,055,412 »
	»	1880 .....................	.. 2,208,015 »
		1881.....................	.. 2,380,601 »
		1882 ......................	.. 2,276,357 »
	»	1883 ......................	.. 2,430,345 »
	»	1884 ...................	.. 2,415,655 »
	B	1885 ......................	.. 3,350,000 »
	»	1886 ...................	.. 3,169,526 »
	»	1887 (omkring) .	.. 3,663,000 i»

Ur ett af öfverdirektören m. m. K. Styffe under år 1886, efter
nådig remiss till tekniska högskolan, afgifvet yttrande öfver ofvan
omförmälda till Kongl. Maj:t inlemnade förslag till ändringar i tulltaxan
lånar utskottet följande:

»Konkurrensen med utlandet i jern- och stålplåt har härstädes de
sista åren betydligt ökats, och importerad plåt har stundom här sålts
till vida lägre pris än i produktionslandet. Enär till plåt i allmänhet
fordras ett godt material, och vi flerestädes hafva tillgång å riklig
vattenkraft för valsverks drifvande, synes plåttillverkning för oss vara
en lämplig industrigren, samt en tull å plåt ej mindre hos oss än i
andra jernproducerande länder berättigad, isynnerhet för att skydda
oss emot en så onaturlig konkurrens, som ofvan omförmäldes. Enär
emellertid tjockare utländsk plåt, som i allmänhet är mycket billigare
än svensk af samma dimensioner och till åtskilliga ändamål här kan
med fördel användas, synas böra med lägre tull än tunnare beläggas,
samt förtent och förzinkad plåt har mycket högre värde, än plåt som
med sådant öfverdrag icke är försedd, har jag föreslagit att dela den

Bevillning s-utskottets Betänkande N:o 8.

nuvarande rubriken för plåt i 3:ne afdelningar. Det i slutet af samma
rubrik nu befintliga tillägget »äfvensom plåtar af 3 mm. tjocklek eller
deröfver, mer eller mindre bearbetade, samt andra ämnen för vidare
bearbetning» har jag dessutom uteslutit, emedan det synts mig allt för
obestämdt och lätt kunna föranleda missförstånd.

Å plåt, som icke är öfverdragen med annan metall, eller hvarå

per kilogram

icke annan ytbetäckning blifvit afsigtlig! anbragt, samt
plägar benämnas »svartplåt», hafva nedannämnda länder
tullsatser:

Danmark.............................................................

Tyskland............................................................

Ryssland, om tjockleken uppgår till { engelsk

tum eller derutöfver ..............................

om tjockleken är mindre ........................

Belgien................................................................

Frankrike för jernplåt ....................................

» » stålplåt.........................................

Spanien...................................................................

Italien, för jernplåt ..........................................

» » stålplåt ..........................................

derför ock
vidstående

Österrike-Ungern
Nordamerikas förenta stater
eller för plåt, som är under
värdet.

)''

6,5

4,7

3,3

10,i

2,r

19,2
0,7
7,9
11,9
9,3
5,7
7,2
7,5
12,5

ore.

0,ii sv. dec.-liniers tjocklek, 30 procent å

Å förtent eller förzinkad plåt är tullen i främmande länder merendels
mycket högre än å »svartplåt», samt är t. ex. i Danmark 4,2,
i Tyskland 4,4, i Frankrike 8,6 å 9,4, i Ryssland 24,5 o. s. v., allt ören
per kilogram.

Inom vårt land finnes för närvarande visserligen på några ställen
tillverkning af förtenta plåtkärl, men icke af förtent plåt, ehuru sådan
i forna tider här egde rum. Enär vi för tillverkning af förtent plåt
hafva det bästa material och i allmänhet lägre arbetslöner än England,
som deraf nu har den största tillverkningen, samt behofvet af sådan
plåt i vårt land numera så stigit, att årliga importen deraf i värde
uppskattas till omkring 1 million kronor, synes nämnda tillverkning
för oss vara. naturlig och dess återupptagande önskvärd. Inöfvandet
af en erforderlig arbetarestam och förskaffandet af eu tillräckligt stor
marknad är emellertid förenad! med både tidsutdrägt och uppoffringar,
och som konkurrensen med England är ganska svår, isynnerhet sedan
man börjat att der, äfven till de bättre sorterna förtent plåt, använda

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Ankaren m.

götmetall, i stället för liärdfärskadt jern, anser jag icke sannolikt, att
ifrågavarande tillverkning här nu skall kunna uppstå utan ett någorlunda
verksamt tullskydd, åtminstone under de första åren, och med
hänsyn till vigten för vårt land att erhålla en sådan tillverkning, har
jag för förtent plåt nu föreslagit en tull af 5 öre per kg.»

Utskottet, som i allo instämmer i detta yttrande, har dock ansett
den föreslagna tull satsen å förtent plåt af 5 öre pr kilogram något för
låg och för sin del gillat den af herr Reuterswärd förordade tullsatsen
af 6 öre pr kilogram.

I anledning häraf får utskottet, i likhet med bevillningsutskottet
vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887, hvars förslag herr J.
Eliasson vid denna riksdag upptagit såsom sitt, hemställa,

59:o) att rubriken n:o 236 i tulltaxan måtte erhålla
följande lydelse:

valsade eller smidda plåtar, äfven om de äro
klippta, böjda, med hål försedda eller hafva kanterna
uppvikta:

utan slipning eller polering och utan öfverdrag
af annan metall eller annan å dem anbragt

y {betäckning; ,

af 3 mm. tjocklek och deröfver ...... 3 kr.

af mindre tjocklek................................ 4 »

slipade, polerade, fernissade, lackerade,
förzinkade, förtenta, eller med annan oädel

metall öfverdragna ............................................ 6 »

allt för 100 kilogram räknadt.

m. Å ankare, draggar, ketting stopp are, kettingkrokar, raderjern och skeppsknän,
hvilka artiklar, n:o 237 i tulltaxan, nu äro från tull fria, föreslår
herr Reuterswärd och herr J. Eliasson en tull af 4 kronor pr 100
kilogram.

Då utskottet tillstyrkt Riksdagen att belägga råvaran med tull,
samt ifrågavarande artiklar på ett framstående sätt tillverkas inom landet,
men tillverkningen deraf för närvarande lider under trycket af en
stark utländsk konkurrens, måste denna tillverkning anses i hög grad
förtjent af tullskydd. Och har utskottet, med hänsyn till de föreslagna
jerntullarne och den omständigheten att dessa artiklar vid tillverkningen
fordra mera arbete än grof plåt, funnit 4 kronor för 100 kilogram
vara eu lämplig tullsats.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Utskottet får derför hemställa,

60:o) att ankare, draggar, kettingstoppare, kettingkrokar,
roder]ern och skeppsknän måtte åsättas
en tull af 4 kronor för 100 kilogram.

Enligt nuvarande tulltaxa äro ketting av och kedjor, hvari länkjernet Kuttingar
har en diameter af 6 ram. eller deröfver, likasom öfriga under n:o 237
i taxan upptagna artiklar, tullfria, hvaremot, under n:o 238 omförmälda,
kedjor med länkjernet under 6 mm. diameter draga eu tull af 10 öre pr
kilogram.

Herr Reuterswärd föreslår för kettingar och kedjor, hvari länkjernet
har en diameter: under 13 mm. 10 kronor, från 13 mm. till 25
mm. 7 kronor samt af 25 mm. och deröfver 3 kronor 50 öre allt per
100 kilogram.

Med åberopande af hvad utskottet anfört till förmån för tull å
ankaren m. m., får utskottet tillstyrka Riksdagen att med tull belägga
jemväl sådana kettingar, som nu äro tullfria. Vid öfvervägande af
lämpligaste sättet för tullens bestämmande har utskottet funnit den af
herr Reuterswärd föreslagna minsta dimension, som dervid bör komma
i betraktande, eller kettingar och kedjor med 13 mm. diameter, vara
för stor. Utskottet vill för sin del bibehålla den i nu gällande tulltaxa
i sådant afseende bestämda dimensionen af 6 mm. diameter å
länkjernet. Deremot tillstyrker utskottet i öfverensstämmelse med sistnämnda
motion, att tre olika tullsatser införas, afsedda för hithörande
artiklar af olika groflek. Och hemställer utskottet, på sätt jemväl
herr J. Eliasson yrkat och bevillningsutskottet vid riksdagen den 15
januari—5 mars 1887 föreslagit,

61 :o) att kedjor och kettingar måtte åsättas följande
tullsatser, nemligen: sådana med länkjeruets
diameter under 6 ram. 10 kronor; med d:o från och
med 6 till 25 mm. 7 kronor och med d:o från och
med 25 mm. och deröfver 3 kronor 50 öre, allt för
100 kilogram.

Artikeln n:o 239 i tulltaxan spik af 45 mm. längd eller deröfver är Spik
belagd med en tull af 3 öre pr kilogram och n:o 240 spik af mindre
längd än 45 mm. samt nubb och trådstift med eu tull af 15 öre pr kilo -

m. m.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

gram. Härjemte drager artikeln n:o 241 skostift en tull af 7 öre och
artikeln n:o 242 knappar en tull af 15 öre pr kilogram.

Herr Reuterswärd föreslår härför dessa tullsatser: spik af 45 mm.
längd och deröfver samt nitnaglar 4 kronor pr 100 kilogram och för
spik, kortare än 45 mm. samt nubb, trådstift, skostift och knappar 15
kronor pr 100 kilogram.

	Införseln	af	spik har utgjort i kilogram:
			af 4 5 mm. och deröfver: andra slag:	summa:	deraf från Norge
år	1882 ..........		644,199 597,179	1,241,378	613,371
»	1883 ..........		1,074,337 802,992	1,877,329	1,068,058
	1884 .........		..... 2,006,068 890,140	2,896,208	1,918,265
»	1885 ..........		1,407,861 871,267	2,279,127	1,409.007
B	1886 .........		1,075,799 867,148	1,942,947	1,089,587
	Utförseln	af	spik har samtidigt utgjort i	kilogram:
			af 45 mm. och deröfver:	andra slag:	summa:
år	1882 ...........		......................... 916,134	1,034,612	1,950,746
)>	1883 ...........		................... 833,088	1,351,814	2,184,902
»	1884 ...........		....................... 1,833,445	493,752	2,327,167
B	1885 ...........		...................... 2,186,151	376,537	2,562,687
)>	1886 ..........		.......................... 2,257,471	495,089	2,752,560
B	1887 ...........		......................... 2,422,000	—.—	—

Hvad först angår de af herr Reuterswärd omnämnda nitnaglarne,
vill utskottet påpeka, att de redan blifvit behandlade i sammanhang
med muttrar och skrufvar i allmänhet. Tullsatsen å den mindre spiken
i nu gällande tulltaxa synes utskottet tillräcklig, likaså tullen å nubb,
trådstift och knappar. Deremot har utskottet ansett skostift böra sammanföras
med sistnämnda artiklar och draga lika tull med dessa, hvarjemte
utskottet funnit tullen å den längre spiken lämpligen kunna höjas
från 3 till 4 öre pr kilogram.

På grund af hvad utskottet i denna punkt anfört, hemställes,

62:o) att spik af 45 mm. längd och deröfver
måtte åsättas en tull af 4 öre pr kilogram samt spik
af mindre längd än 45 mm. äfvensom nubb, trådstift,
skostift och knappar en tull af 15 öre pr kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 81

I sin oftanämnda motion hemställer herr Reuterswärd om en tull Träskrufvar.
å trä-, lås- och trådskrufvar af 15 öre per kilogram. Herr J. Eliasson
yrkar, att eu tull af 20 öre per kilogram måtte åsättas läs- och träskruf
af 75 mm. längd och deröfver samt en tull af 30 öre per kilogram
dylik skruf af mindre längd. Hittills hafva ifrågavarande skrufva^
för så vidt de icke kommit under n:o 235 i tulltaxan — jemför
ofvan — och sålunda varit tullfria, tullbehandlats under rubriken n:o
251 »jern och stål: andra slag» samt dragit en tull af 15 öre per
kilogram.

Med »trådskruf» kan ej menas annat än en af jerntråd tillverkad
skruf, som har träskrufs gängor, men i stället för hufvud endast en
klump eller dylikt. Uttrycket »trådskruf» anser utskottet ej böra begagnas.
Likaså finner utskottet ordet »låsskruf» böra uteslutas. Man
kan nemligen tänka sig låsskrufvar, som ej äro afsedda att användas
i trä och som äro tillverkade af stål. Men då ifrågavarande slags
skrufvar hittills ej varit i tulltaxan särskildt nämnda och således hänförts till
arbeten af jern och stål, ej specificerade, kan tullen ej höjas utöfver
15 öre per kilogram, eller det belopp, handelstraktaten med Frankrike
föreskrifver för »stålarbeten, i tulltaxan ej specificerade: andra slag».
Träskrufvar göras deremot aldrig af stål utan alltid af jerntråd, och
anser utskottet derför, att denna rubrik rätteligen bör heta »träskrufvar,
alla slag».

För att ådagalägga behöfligheten af särskild tull å träskrufvar anfördes
i en af herr A. E. Petersson i Hamra vid riksdagen den 15
januari—5 mars 1887 afgifven motion följande:

»När Uddeholms aktiebolag 1882 uppgjorde planen för sitt nya
verk för träskrufvars framställande, var priset för medeldimensionen
af de utländska träskrufvar, som då uteslutande användes här i landet,

60 öre pr gross; men när Uddeholmsfabriken 1885 utsände sin vara i
marknaden, sänkte det engelska hus, som inom denna branche dittills
beherskat den svenska marknaden, priset till 30 öre, hvilket för Uddeholms
årstillverkning af 150,000 gross gör en minskad inkomst af
45,000 kronor. Till följd häraf har också den nya fabriken, som i
anläggning kostat vid pass 100,000 kronor, trots de i tekniskt hänseende
tillfredsställande resultaten, hittills gått med högst betydlig
förlust, i det att den ej ens på långt när fått sjelfva arbetskostnaderna
betäckta. Skulle nu någon tro att den nämnda prisnedsättningen är
en följd af de dåliga tiderna i allmänhet, så är detta ett fullkomligt
misstag; skälet är det i dylika fall vanliga eller att de stora utländska
Bih. till Biksd. Prot. 1888. e> Sami. 1 Afd. 8 Hlift. 11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

fabrikerna, när det gäller att i andra länder bibehålla en gammal marknad,
utbjuda sina varor till pris, som långt understiga deras tillverkningsvärden.
Så säljer t. ex. för närvarande ifrågavarande engelska
fabrik sina träskrufvar med It tums längd och derunder i Göteborg
till pris, som trots frakten dit och en tull af 15 öre pr kilogram, dock
understiger dem, till hvilka samma skrufvar säljas i England. Meningen
härmed är naturligtvis att på detta sätt i sin linda qväfva den
svenska tillverkningen af träskrufvar för att sedan återgå till de gamla
prisen.

Den nu gällande tullen å träskrufvar (15 öre pr kg.) verkar visserligen
skyddande för den gröfre skrufven, men är redan otillräcklig för
de ordinära groflekarne och än mer för de fina. För att inse detta
torde endast behöfva omnämnas, att en gross 4-tums skrufvar väger
4,2 kg. och således drager en tull af 63 öre, under det att en gross
1 tums skrufvar blott väger 0,1 kg. och således drager en tull af endast
1,5 öre. Det är också derför, som här pr kilogram för träskrufvar
med större längd än 75 mm. föreslås en tull af 20 öre och för
mindre träskrufvar 30 öre.»

På grund häraf hemställer utskottet,

63:o) att Riksdagen måtte besluta följande tullsatser
för träskrufvar, alla slag, nemligen: för sådana
af 75 mm. längd och deröfver 20 öre samt för sådana
af mindre än 75 mm. längd 30 öre, i båda fallen för
1 kilogram.

Gjutgods.

För gjutgods upptager tulltaxan nedan nämnda tullsatser:

243.

244.

gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staketer,
grafvårdar, eldstadsroster, hällar,

lod och vigter .............................................

spisar, ugnar och kaminer, samt gjutna
icke emaljerade, glaserade eller förten
ta grytor, pannor och mortlar samt
krabbor...........................................................

Qvantitet för tullberäk-ningen.	Tullsats.
	Kronor	öre
1 kilogram	—	l
1 kilogram	_	2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
245.	bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port- och dörrfyllningar, lyktarmar,
	press- och strykjern, samt alla ej spe-cificerade gjutna artiklar som äro emal-jerade, glaserade eller förtenta..............	1 kilogram		8
246.	kopiepressar, eldredskaps- och paraply-ställ, blomsterställningar, kaffe- och köttqvarnar, fruktskalnings- och andra
	dylika för hushållsbehof afsedda ma-skiner . .......................................	1 kilogram		15
247.	finare ej specificeradt gjutgods, såsom blomstervaser, byster, fruktskålar, kor-gar, lampor, ljuskronor, ljusstakar, me-


	daljonger, pappershållare, presenter-brickor, skrifdon, tändsticks- och ur-ställ med flera likartade, ej till bijouteri-varor hänförliga artiklar...........................	1 kilogram		25

Herr Reuterswärd föreslår följande bestämmelser:

Taxa n:^		Pr	Er.	ö.
243.	Gjutna rör, balkar, kolonner, lyktstolpar, staket,
	grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter samt gjutna, ej bearbetade delar till: ång- och andra maskiner af alla slag samt till ångpannor, åkdon och redskap ...	100 kg.	2
244.	spisar, ugnar, kaminer samt gjutna, icke emal-
	jerade, glaserade eller förtenta grytor, pan-nor och mortlar samt krubbor ...................	»	4
245.	Bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press-och strykjern samt alla ej specificerade
	gjutna artiklar, som ej äro emaljerade, glacerade eller förtenta...................................	»	10	_

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

		Pr	Kr.	Ö.
246.	kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,
	blomsterställningar, kaffe- och köttqvarnar, fruktskalnings- och andra dylika för hus-hållsbehof afsedda maskiner...........................	»	20
247.	finare ej specificeradt gjutgods, såsom blomster-vaser, byster, fruktskålar, korgar, lampor, ljuskronor, ljusstakar, medaljonger, pappers-
	hållare, presenterbrickor, skrifdon, tänd-sticks- och urställ med flere likartade ej till bijouterivaror hänförliga artiklar............	»	30

I enlighet med hvad utskottet i fråga om tackjernets beläggande
med tull yttrat angående det inflytande, en sådan tull kunde antagas
komma att utöfva å de inom landet befintliga gjuteriernas verksamhet,
till hvilken framställning utskottet anser sig nu endast behöfva hänvisa,
får utskottet föreslå förhöjning af samtliga nu gällande tullsatser
för gjutgods.

Beträffande artikeln gjutna rör, erinrar utskottet, att, då alla rör
hänföras till maskinerier eller redskap, och sådana enligt handelstraktaten
med Frankrike äro tullfria, utskottet följaktligen varit förhindradt
att föreslå tull å nämnda artikel.

Med afseende å rubriken n:o 245 hemställer utskottet om det tilllägg
till densamma, att den kommer att omfatta jemväl sådana ej specificerade
gjutna artiklar, som äro förkopprade eller förzinkade. Härjemte
föreslår utskottet, att i rubriken n:o 246 äfven upptagas trädgårdsurnor,
enär sådana numera äro en från andra afskild bestämd artikel,
hvilken till sin beskaffenhet är närmast jemförlig med de under sistnämnda
rubrik upptagna artiklar.

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
hemstälde om följande tullsatser för de under n:is 243—247 upptagna
artikar, nemligen resp. 2, 4, 10, 20 och 30 öre per kilogram. I dessa
tullsatser, hvilka förordas af herr J. Eliasson, har utskottet icke funnit
skäl att göra annan ändring, än att, då de under n:o 247 omförmälda
gjutgodsartiklar stå så nära bijouterivaror, som draga en tull af 80
öre per kilogram, tullen för dem föreslås till hälften af sistnämnda
belopp, eller 40 öre per kilogram,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Utskottet hemställer derför,

64:o) att gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar,
staket, grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter
måtte åsättas eu tull af 2 öre per kilogram;

65:o) att spisar, ugnar och kaminer samt gjutna
icke emaljerade, glacerade eller förtenta grytor, pannor
och mortlar samt krubbor måtte beläggas med en
tull af 4 öre per kilogram;

66:o) att bord, sotfor, stolar, fotskrapor, spottlådor,
port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och
strykjern samt alla ej specificerade gjutna artiklar,
som äro emaljerade, glaserade, förtenta, för-kopprade
eller förzinkade, måtte åsättas en tull af 10 öre per
kilogram;

67:o) att kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,
blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffe- och
köttqvarnar, fruktskalnings- och andra dylika för hushållsbehof
afsedda maskiner måtte åsättas en tull af
20 öre pr kilogram; samt

68::o) att tullen å finare ej specificeradt gjutgods
såsom blomstervaser, byster, fruktskålar, korgar, lampor,
ljuskronor, ljusstakar, medaljonger, pappershållare,
presenterbrickor, skrifdon, tändsticks- och urställ m. fl.
likartade ej till bijouterivaror hänförliga artiklar måtte
från sitt nuvarande belopp, 25 öre, höjas till 40 öre;
allt för en kilogram.

För de under n:o 248 i taxan upptagna artiklarne kassakistor,
kassaskåp och sängar, hvilka för närvarande draga en tull af 10 procent
af värdet, påyrkar herr Reuterswärd en tullsats af 15 procent af
värdet. Då gällande tull är bestämd i handelstraktaten med Frankrike,
hemställer utskottet,

69:o) att ifrågavarande yrkande ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Kassakistor
m. fn.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Jern och stål.
andra slag.

Gällande tulltaxa innehåller angående jern och stål till sist följande:

Qvantitet för tullberäk-ningen.	Tullsats.
	Kronor	öre
1 kilogram		70
1 kilogram	—	35
1 kilogram		15

249.

250.

251.

Jern och Stål:

andra ej specificerade eller till Jernvägsmateriel,
eller Maskinerier, Redskap och
Verktyg ej hänförliga jern-och stålvaror

förgylda eller försilfrade ....................

förnicklade, polerade eller lackerade
andra slag..................................................

Anm. 1. Om en till andra ej specificerade jern- och. stål
varor hänförlig vara per stycke, i den form den inkommer,
väger mer än 10 kilogram, så belägges den för
den Överskjutande vigten med en tull af endast 2 öre
per kilogram.

Anm. 2. Vid förtullning af jern- och stålvaror, som äro
inlagda i askar, papper eller annat dylikt omslag, medgifves
ej afdrag derför i vigten.

Till ifrågavarande rubriker i taxan hänföras för närvarande bleckslagarearbeten
af jern enligt bestämmelsen: »Bleckslagarearbeten; tullbehandlas
såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå», och erlägges
till följd häraf för olackerade bleckslagarearbeten af jern eu tull af
15 öre och för lackerade sådana en tull af 35 öre, per kilogram. På
grund af handelstraktaten med Frankrike få i Sverige bleckslagarearbeten,
i tulltaxan ej specificerade, draga en tull, då de äro olackerade,
af 24 öre och, då de äro lackerade, af 35 öre per kilogram. För
olackerade bleckslagarearbeten kan följaktligen den nuvarande tullens
belopp ökas med 9 öre. Eu dylik höjning finner utskottet så mycket
mer berättigad, som landets bleckslagare hafva att utstå en stark utländsk
konkurrens. Utskottet hemställer derför,

70:o) att efter n:o 248 i nu gällande tulltaxa
insättes artikeln bleckslagarearbeten med följande
tullsatser, nemligen: för olackerade sådana 24 öre
och för lackerade 35 öre, för 1 kilogram.

Angående ofvan intagna rubriker n:is 249—251 föreslår herr
Reuterswärd, att de måtte erhålla denna förändrade lydelse:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Taxa n:o		Pr	Kronor.	öre.
249.	Andra ej specificerade jern- och stålvaror, äfven i förbindelse med trä, förgylda, försilfrade eller förnicklade .....................................................	1 kilo.		70
250.	Polerade, lackerade eller emaljerade....................	1 kg.	—	35
251.	Andra slag ......................... .....................................	»	—	15

Att, på sätt motionären föreslagit, i rubriken n:o 249 inskjuta orden
»äfven i förbindelse med trä», kan utskottet ej tillstyrka, enär dylika
varor, enligt redan gällande bestämmelser, böra tullbehandlas såsom
det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.

Ej heller vill utskottet förorda en höjning i tullen å förnicklade
jern- och stålvaror från 35 öre till 70 öre. Nickelarbeten äro nemligen
för närvarande på grund af traktatsbestämmelser underkastade
en tull af blott 35 öre per kilogram, och hvarje skäl saknas att å förnicklade
jern- och stålvaror sätta högre tull än å nickelarbeten. Ett
ytterligare skäl att ej vidtaga någon höjning i tullen å förnicklade
jern- och stålvaror anser utskottet ligga deri, att med dem likstälda
polerade och lackerade sådana, enligt handelstraktaten med Frankrike,
skola draga en tull af allenast 35 öre per kilogram.

I rubriken n:o 250 har utskottet för fullständighetens skull inskjutit
orden »galvaniserade» och »pläterade». Sådana jernvaror böra
naturligen hafva samma tull sig åsatt som polerade och lackerade.

Då utskottet förut ej mindre hemstält om tullar å jern- och stålvaror,
som nu icke äro belagda med tull, än äfven föreslagit höjning
af de flesta för hithörande artiklar bestämda tullsatser, finner utskottet
en höjning af tullen för den i här ofvan intagna anm. 1 omförmälda
Överskjutande vigten från 2 öre till 4 öre per kilogram vara nödvändig
och endast utgöra en fullt följdrigtig tillämpning af utskottets
hittills framstälda förslag.

Vidare får utskottet, då jern- och stålvaror, t. ex. nyckelringar
och korkskrufvar, ofta inkomma uppfästade å kartor, föreslå, att i den
under n:o 251 befintliga anm. 2 utmärkes, att vid förtullningen afdrag
i vigten ej medgifves för dylika kartor.

Utskottet hemställer alltså:

71:o) att Riksdagen icke måtte bifalla herr Reuterswärds
yrkanden rörande ifrågavarande artiklar;
men

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Jernvägsma teriel.

72:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken
n:o 250 i tulltaxan skall heta: »förnicklade, polerade,
lackerade, galvaniserade eller pläterade»;

73:o) att i anm. 1 under n:o 251 i tulltaxan orden
»2 öre per kilogram» måtte utbytas mot orden »4
öre per kilogram»; samt

74:o) att anm. 2 under samma nummer måtte
erhålla följande förändrade lydelse: »Afdrag i vigten
medgifves icke för askar, kartor, papper eller annat
dylikt omslag».

Jernvägsmateriel, ej specificerad, eller delar deraf, är enligt tulltaxan,
rubriken n:o 252, för närvarande fri från tull. Så är äfven förhållandet
med fjedrar till begagnande för jernvägsmateriel, rubriken n:o 113. Jernvägsvagnar
deremot inbegripas under hufvudrubriken vagnar och åkdon
n:is 570—574 i taxan.

Herr Reuterswärd föreslår för jernvägsmateriel, ej specificerad,
eller delar deraf, en tull af 15 procent af värdet och för fjedrar till
begagnande för jernvägsmateriel en tull af 6 öre per kilogram samt
påyrkar, att i rubriken vagnar och åkdon, som nu lyder »vagnar och
åkdon, jernvägsvagnar inbegripna», de sista två orden borttagas, och i
deras ställe efter de under n:o 574 omförmälda »andra slag» tillägges:
»jernvägsvagnar, se jernvägsmateriel», eller med andra ord, att jernvägsvagnar
jemväl skola draga en tull af 15 procent af värdet.

Herr J. Eliasson föreslår, i likhet med bevillningsutskottet vid riksdagen
den 15 januari—5 mars 1887, att axlar, fjedrar, hjul och hjulband,
afsedda för jernvägsfordon, måtte åsättas en tull af 5 öre per
kilogram samt jernvägsmateriel, ej specificerad, eller delar deraf, en
tull af 10 procent af värdet, äfvensom att i tulltaxans rubrik »vagnar
och åkdon, jernvägsvagnar inbegripna» sådan ändring måtte vidtagas,
att jernvägs- och spårvägsvagnar varda underkastade samma tull som
ej specificerad jernvägsmateriel.

Sedan utskottet föreslagit Riksdagen att med tull belägga en stor
del af det material, som användes för tillverkningen af ifrågavarande
artikel, måste utskottet naturligen jemväl föreslå att åsätta sjelfva
artikeln tull. Utskottet har emellertid i fråga om den grund, hvarefter
tullen bör bestämmas, ansett lämpligt att skilja emellan axlar,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

fjedrar, hjul och hjulband å ena sidan samt annan jernvägsmateriel å
den andra. För jernvägsmateriel i allmänhet är värdet den bästa grunden
för tullens bestämmande, men lämpar sig icke för axlar, fjedrar,
hjul och hjulband, när de inkomma utan att vara å jernvägsfordon
apterade.

Utskottet hemställer,

75:o) att axlar, fjedrar, hjul och hjulband, afsedda
för jernvägsfordon, måtte åsättas en tull af 5 öre för
1 kilogram samt jernvägsmateriel, ej specificerad,
eller delar deraf, en tull af 10 procent af värdet.

Om jute heter det i tulltaxan: »Jute; se Hampa» och vid hampa: Jute.

»Hampa, ohäcklad och häcklad, s. k. jute derunder inbegripet: fritt».

Till följd af denna uppställning skiljes ej i de statistiska berättelserna
emellan jute och hampa. Men då det vore af intresse att erfara, huru
mycket jute årligen hit införes, hemställer utskottet,

76:o) att ur rubriken »Hampa» måtte uteslutas
orden »s. k. jute derunder inbegripet» och artikeln
jute i tulltaxan erhålla eu egen rubrik af följande
lydelse: »Jute: fritt».

Å pressjäst, som för närvarande införes tullfritt, hafva yrkats föl- last.
jande tullsatser: af herr Reuterswärd 15 öre, af herr Söderberg m. fl. 25
öre, af herr J. Anderson in. fl. 15 öre och af herr A. E. Petersson 14
öre, allt per kilogram.

Pressjästtillverkningen, som inom landet år 1875 uppgick till ett
värde af 42,000 kronor, hade år 1879 stigit till 559,540 kronor, år
1880 till 929,485 kronor, men nedgick år 1884 till 534,194 kronor och
år 1885 till 331,358 kronor.

In- och utförseln af pressjäst har utgjort

Införsel: Utförsel:

år 1880 ......................................... 55,173 kilogram, 204,888 kilogram,

» 1881 ........................................ 191,468 » 146,886 »

» 1882 ......................................... 114,404 » 109,057 »

Bih. till Rihd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

år 1883
» 1884
» 1885
» 1886

Införsel:

48,687 kilogram,
55,124 »

91,798 »

60,388 »

Utförsel:

92,843 kilogram,
28,220 »

3,401 »

2,533 »

Från Danmark, hvarest jästfabrikationen är skyddad med en tull
af 4 skillingar per danskt skålpund, infördes: år 1884 53,108 kg, år
1885 89,280'' kg och år 1886 56,768 kg.

Herr A. E. Petersson yttrar i sin motion, sid. 39, angående ifrågavarande
artikel, bland annat: »Jäst kan i Sverige tillverkas till unge fär

samma pris som i Danmark, der den betingar samma, pris, . som
här af de svenska fabrikanterna fordras, men livilket pris till följd af
den danska konkurrensen ofta måste så mycket nedsättas, att tillverkningen
ej lemnar någon behållning. Det är lätt begripligt, att den
danska fabrikanten skall finna det fördelaktigt såväl att inrätta sig så,
att han utöfver den för hemlandet beräknade tillverkningen kan producera
ett större eller mindre qvantum för att till något lägre pris och
med något mindre vinst säljas i Sverige, som. står honom alldeles
Öppet, som ock att han vid minskad afsättning inom eget land skall
finna det fördelaktigare att äfven med någon förlust på den svenska
marknaden kasta den vara, han ej kan afyttra hemma. Han riskerar
vid sådant förhållande ej att förstöra prisen på sin egen hufvudmarknad.
Genom den tull Danmark lägger på denna artikel är den svenska fabrikanten
förhindrad att sköta sig på samma sätt, och det synes derför
vara endast den allra billigaste gärd af rättvisa åt denna handtering,
att den här skyddas med samma tullsats som i Danmark.

Skulle tullar på spanmål af Riksdagen beslutas ligger häruti ett
ytterligare skäl till åsättande af tull pa denna artikel, för hvars framställning
spanmål är råmaterial.»

Sedan tullar numera blifvit åsätta spanmål, samt den färdiga jästen
till ej obetydlig mängd innehåller stärkelse, å hvilken artikel utskottet
ansett sig böra föreslå eu tull af 17 öre per kilogram, finner utskottet
eu tullsats af 14 eller 15 öre vara för låg för jäst. Utskottet anser
sig dock icke kunna förorda en så hög tullsats som den af herr Söderberg
föreslagna, eller 25 öre, utan har för sm del stannat vid en tull
af 20 öre per kilogram.

Utskottet får alltså hemställa,

77:o) att å jäst, alla slag, måtte sättas eu tull af
20 öre för 1 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Kaffe liar för närvarande sig åsatt eu tull af 26 öre per kilogram
samt brändt kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter en
tull af 35 öre per kilogram.

Herr L. F. Odell föreslår, att tullen å kaffe måtte nedsättas till
10 öre samt tullen å brändt kaffe och kaffesurrogat till 15 öre per
kilogram. Herr J. Anderson i Tenhult in. fl. yrkar, att tullen å kaffe
nedsättes till 12 öre per kilogram. Å andra sidan har herr G. A.
Wändahl, som förklarar sig anse kaffe vara ett njutningsmedel, för
helsan nära nog lika skadligt som bränvin, yrkat, att tullen å kaffe
må höjas till 50 öre per kilogram. Härförutom har herr Reuterswärd,
under anförande att såsom ett önskningsmål vid en tullreform borde
hållas i sigte att, till fördel för landets arbetande klasser, söka åvägabringa
nedsättning i de införselsafgifter, som hvilade på åtskilliga
mera allmänt nödiga förbrukningsartiklar, Indika icke vore föremål för
produktion inom landet, föreslagit, att. i fråga om nedsättning i de
s. k. finanstullarne bevillningsutskottet ville med begagnande af dess
grundlagsenliga initiativ föreslå Riksdagen hvad som kunde synas
lämpligast.

Till finanstullar räknar man afgifter å hufvudsakligast. kaffe jemte
kaffesurrogat, socker, tobak och lysoljor. Bevillningsutskottet vid riksdagen
den 15 januari—5 mars 1887 yttrade i fråga om nedsättning i
dessa tullar, hvilka då samtliga varit föremål för förslag i sådan rigtning,
bland annat, följande:

»Med den uppfattning utskottet hyser, att åsättandet af nu föreslagna
tullar skola leda till ökad användning inom landet af inhemska
produkter och deraf följande minskning i importen af utländska varor,
kan utskottet alldeles icke förutsätta, att tullinkomsterna skola komma
att stiga med så stora belopp, som svara emot de ifrågasatta tullsatserna,
lagda å den nuvarande importen. Men då man lika litet kan
tänka sig, att de nu föreslagna tullsatserna skulle kunna afbryta all
import från utlandet, och då i allt fall någon tid torde komma att
förflyta, innan produktionen inom landet hinner fullständigt ordnas till
öfverensstämmelse med de nya förhållandena, anser sig utskottet med
fullt fog kunna antaga, att en ökning i tullinkomsterna kommer att
visa sig, derest Riksdagen i hufvudsak bifaller utskottets nu gjorda
framställningar, och att följaktligen någon nedsättning i finanstullarne
redan för närvarande kan föreslås.

Nödig försigtighet torde emellertid ej medgifva att redan nu gå
motionärernas önskningar till mötes i fråga om samtliga föreslagna
nedsättningar i dessa tullar. Vid valet emellan de två mest betydande,

Kaffe.

92 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

de å kaffe och socker, synes det utskottet gifvet, att kaffet, som i än
högre grad än sockret utgör föremål för den mindre bemedlades konsumtion,
bör framför sockret komma i åtanke. De gjorda framställningarna
synas ock gifva vid handen att önskningarna gå i sådan rigtning.
Om den ifrågasatta nedsättningen göres af någon större betydenhet,
vinnes ock den fördel, att verkan deraf blefve märkbar äfven
i detaljhandeln.»

Jemväl utskottet har funnit kaffet böra i främsta rummet komma
i fråga vid en nedsättning i finanstullarne. Statsverkets nuvarande
tillstånd medger emellertid icke, enligt utskottets åsigt, en större nedsättning
i kaffetullen än den af bevillningsutskottet vid nyssberörda
riksdag förordade, eller till resp. 12 och 20 öre per kilogram.

Importen af kaffe- och kaffesurrogat har utgjort:

år	1880 .......................	Kaffe. .. 11,322,371 kg.	Kaffe, brändt och kaffesurrogat. 356,373 kg.
»	1881 ....................	.. 12,404,280 »	390,784 »
»	1882 .......................	.. 13,583,058 »	288,800 »
»	1883 .......................	. 14,197,414 »	225,142 »
»	1884 .......................	.. 14,142,301 »	219,931 »
»	1885 ......................	.. 15,460,586 »	187,402 »
»	1886 ......................	.. 16,189,492 »	201,426 »
»	1887 (omkring).....	.. 9,726,000 »	--»

Det nedgående af importen, hvilket inträffade under nästlidne år,
berodde väl till en del på den ökning deraf, som egde rum under
åren 1885 och 1886, men har antagligen haft sin förnämsta orsak i
en genom kaffets ovanligt höga pris minskad konsumtionsförmåga i
landet. Då priset å kaffe under innevarande år fallit betydligt, samt
detta prisfall, till följd af lofvande skördeutsigter i Brasilien, torde få
anses ej vara af öfvergående art, finnes anledning till antagande, att
importen skall imder detta år stiga till högre siffror än för 1887. Så
mycket antagligare blifver detta, om Riksdagen beslutar en verksam
nedsättning i den nu utgående tullen.

Utskottet hemställer,

78:o) att tullen å kaffe måtte nedsättas från sitt
nuvarande belopp, 26 öre, till 12 öre samt tullen å
kaffe, brändt, och alla till kaffesurrogat användbara
brända växter från sitt nuvarande belopp, 35 öre, till
20 öre, allt för 1 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Enligt gällande tulltaxa äro kartor fria från tull. Herr Söderberg
föreslår för inbundna kartverk med svensk text en tull af 1 krona per
kilogram.

Från föreståndaren för generalstabens litografiska anstalt har till
utskottet öfverlemnats en skrifvelse, hvari bemälde föreståndare, i anseende
dertill att svenska tillverkare af kartor hafva att erlägga tull å
åtskilliga för tillverkningen nödiga materialier, under det att kartor
försedda med svensk text få tullfritt hit införas, föreslår, att i utlandet
tryckta kartor med svensk text måtte åsättas följande tullar, nemligen:
för kartor i exemplar och häftade 1 krona 50 öre samt för kartonerade
och bundna kartor 2 kronor per kilogram. Tillika meddelas den
upplysning, att för några här i handeln befintliga skolatlaser, med
pris varierande mellan 1 krona och 60 öre, de föreslagna tullbeloppen
motsvara från 18 öre till 10 öre per exemplar.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit i fråga om artikeln
»böcker», får utskottet nu, med anledning af berörda framställning,
hemställa,

79:o) att i utlandet tryckta kartor med svensk
text måtte beläggas med följande tullsatser, nemligen
för sådana i exemplar och häftade 1 krona 50 öre
samt för sådana kartonerade och bundna 2 kronor,
allt för 1 kilogram.

Kastanier äro för närvarande belagda med en tull af 15 öre för 1
kilogram, men då denna artikel otvifvelaktigt är en lyxvara, får utskottet
hemställa,

80:o) att tullen å kastanier måtte från sitt nuvarande
belopp, 15 öre, höjas till 25 öre för 1
kilogram.

Om kaviar, hvarå för närvarande är satt en tull af 1 krona 80 öre
per kilogram, gäller jemväl, att det är en lyxartikel, och hemställer
utskottet i anledning deraf,

81:o) att tullen å kaviar måtte från sitt nuvarande
belopp, 1 krona 80 öre, höjas till 2 kronor 50
öre för 1 kilogram.

Kartor.

Kastanier.

Kaviar.

Kläder.

94 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

I tulltaxan heter det angående kläder, bland annat:

Kläder, ej specificerade:

nja gångkläder eller delar deraf samt nya färdigsydda duktyg,
handdukar, lakan, örngått med flera dylika hushållspersedlar, äfven då
sådana klädes- eller hushållspersedlar, eller delar deraf äro märkta eller
försedda med broderier, galoner, fransar, spetsar eller blonder; förtullas
med 20 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget eller
det ämne, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen består.

Anm. 1. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäkningen; men uppstår svårighet
att bestämma hufvudbeståndsdelen, tages till beräkningsgrund det material, som drager högsta tullafgiften.

Anm. 2. Intet afdrag i vigten medgifves för pappersomslag, kartor och inlägg.

I dessa bestämmelser yrkar herr Reuterswärd den ändring, att
orden »20 procents» skola utbytas mot »50 procents». Häremot får
utskottet erinra, att handelstraktaten med Frankrike föreskrifver, att
för dessa artiklar förhöjningen i tullen icke får öfverstiga 20 procent,
till följd hvaraf herr Reuterswärds omförmälda yrkande icke lärer kunna
föranleda någon åtgärd.

Då för utskottet blifvit upplyst, att en stor mängd af hit hörande
artiklar, inkomma i askar, har utskottet ansett, att, i likhet med hvad
i andra dylika fall plägar eg a rum, afdrag i vigten ej heller bör göras
för askar. Deras vigt kan ofta vara större än de i dem inneslutna
varornas, och kommer följaktligen en sådan bestämmelse som den af
utskottet förordade i sjelfva verket att i åtskilliga fall innebära ett
ökadt skydd för den inhemska industrien.

Utskottet hemställer alltså,

82:o) att herr Reuterswärds yrkande rörande artikeln
kläder icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda, men att Riksdagen deremot ville besluta,
att anm. 2 vid denna rubrik skall erhålla följande
förändrade lydelse:

»Intet afdrag i vigten medgifves för askar, pappersomslag,
kartor och inlägg.»

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Gällande tulltaxa innehåller angående koppar:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
	Koppar:
299.	rå eller garad ................................................	---	fri.
	smidd, valsad eller gjuten:
300.	plåtar och andra ämnen för bearbetning	—•—	fria.
301.	bult och spik till fartygs byggande
	och förhydning.......................................	—	fria.
302.	andra helfärdiga arbeten: opolerade...	1 kilogram	—	35
303.	polerade ...	1 kilogram	—	70

Herr Reuterswärd föreslår tull å koppar till följande belopp:

		Qvantitet för		1
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
	Koppar:
	rå och skrot ..................................................	1 kilo	—	8
	garad eller raffinerad.................................... smidd, valsad eller gjuten: plåtar och	»	—	10
	andra ämnen för bearbetning ...............	T>	—	15
	kopparbleck, bult och spik ........................ andra helfärdiga arbetade arbeten:	»	—	15
opolerade .........................................................	))	—	35
polerade ...........................................................	))	—-	70

Enligt liandelstraktaten med Spanien skola oarbetade metaller bär
i riket vara fria från tull, och enligt handelstraktaten med Frankrike
få tullsatserna vid n:is 302 och 303 icke höjas. Ändringar i tullsatserna
för koppar kunna således ej göras annat än för plåt samt bult
och spik. Men då någon höjning i tullarne för de mera förädlade arbetena
icke kan vidtagas, hemställer utskottet,

83:o) att herr Reuterswärds motion uti ifrågavarande
del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Koppar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Korf. För korf erlägges nu tull med 25 öre per kilogram, motsvarande

denna tull omkring 10 procent af varans värde. Då utskottet föreslagit
tull å fläsk samt i det följande kommer att tillstyrka tull å kött,
anser utskottet sig böra föreslå, att tullen å korf höjes.

Af korf infördes år 1886 16,673 kilogram, hvaraf 10,397 kilogram
kommo från Liibeck. Då . antagligt är, att större delen af den korf,
som hit införes, är delikatessvara, finner utskottet ej någon betänklighet
vid att föreslå, att tullen å korf ökas till dess dubbla belopp.

Utskottet hemställer alltså,

84:o) att tullen å korf måtte från sitt nuvarande
belopp, 25 öre, höjas till 50 öre för 1 kilogram.

KorgmaJcare arbcten.

För korgmakarearbeten upptager tulltaxan tvenne tullsatser, nemligen
för sådana af oskalade qvistar och gröfre spån 10 öre och för andra
slag 60 öre, allt per kilogram.

Af korgmakarearbeten har in- och utförts:

år 1882
» 1883
» 1884
» 1885
» 1886

Införsel: Utförsel:

12,690 kilogram 5,843 kilogram
15,827 » 10,003 »

18,052 )> 9,658 »

21,445 » 25,215 »

21,558 » 33,057 »

Af de år 1886 införda arbetena utgjorde endast 579 kilogram med
ett värde af 145 kronor arbeten af oskalade qvistar och gröfre spån,
men 20,979 kilogram med ett värde af 104,895 kronor andra slag.
Af utförseln samma år voro deremot 32,320 kilogram arbeten af oskalade
qvistar och gröfre spån, med ett värde af 8,080 kronor, samt endast
737 kilogram, med ett värde af 3,685 kronor, andra slag. Dessa siffror
visa tydligt, att för de gröfre arbetena den nuvarande tullsatsen, som
i förhållande till deras värde är hög, innefattar ett fullt tillräckligt
skydd, men att tullen å de finare arbetena är för låg. Tullen å dessa arbeten
bör följaktligen höjas. En sådan åtgärd skulle för öfrigt endast stå i
full öfverensstämmelse med de under de senare åren allt mer framträdande
bemödandena att uppmuntra förfärdigandet af korgarbeten,
hvilken industri för närvarande här ännu ej på långt när nått den utveckling,
man af densamma skäligen kan vänta. Enligt de af kommers -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 97

kollegium angifva värdena å importen och exporten af de finare korgarbetena
skulle dessa i allmänhet hafva ett värde af 5 kronor per
kilogram, hvarå den nu gällande tullsatsen, 60 öre, utgör 12 procent.
Höjes denna tull till 20 procent af värdet blifver beloppet 1 krona per
kilogram, en tullsats, som ingalunda kan anses för hög.

På grund häraf får utskottet hemställa,

85:o) att tullen å korgmakarearbeten: andra slag,
måtte från sitt nuvarande belopp, 60 öre, höjas till 1
krona för 1 kilogram.

Å kreatur, hvaraf för närvarande alla slag äro fria från tull, hafva
för nedan nämnda slag yrkats följande tullsatser pr stycke, nemligen:
af herr Söderberg m. fl. för hästar 50 kronor, nötkreatur 25 kronor,
får 2 kronor, svin 15 kronor; af herr J. Eliasson, lika med bevillningsutskottet
vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887: för hästar 20
kronor, dock att diföl, som åtfölja modern, få tullfritt införas, nötkreatur
8 kronor, får 1 krona, svin 5 kronor; af herr H. Andersson: för
hästar 50 kronor, oxar och tjurar 20 kronor, kor 18 kronor; samt af
herr J. Anderson in. fl.: för hästar 20 kronor, nötkreatur 15 kronor,
får 1 krona, svin 10 kronor. Slutligen har herr Kilman yrkat, att
Riksdagen måtte besluta en tullsats å fläsk af 30 öre per kilogram,
lefvande och död vigt.

Då utskottet beslutit föreslå Riksdagen att sätta tull å kött, likasom
utskottet redan föreslagit tull å fläsk, kan utskottet icke underlåta
att tillstyrka tull å kreatur, enär eljest den oegentlighet skulle
uppkomma, att kött och fläsk vore belagda med tull, under det att
slagtdjuren finge införas tullfritt. I något annat afseende än det
nu nämnda torde, åtminstone för landet i dess helhet, tull å kreatur
icke hafva betydelse. Från Norrland har emellertid vid flere tillfällen
uttalats, att en tull å kreatur, särskildt hästar, vore af stor vigt för
de norrländska jordbrukarne, hvilka, till följd af den starka införseln
af kreatur från Finland, finge åtnöja sig med alltför ringa pris för de
kreatur, som af dem utbjödes.

Införseln till landet af lefvande kreatur, har utgjort:

hästar nötkreatur får svin

år 1875 ............................... 975 st. 1,559 st. 431 st, 3,928 st.

» 1876 ................................. 2,080 ... 2,616 » 544 » 3,507 »

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 13

Kreatur.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

		hästar.		nötkreatur.	får.		svin.
år	1877 ..................	............. 2,811	st.	1,039	st.	210	st.	5,167	st.
))	1878 ..................	............... 1,770	»	2,202	»	200	»	4,650	»
))	1879 ..................	............... 1,379	))	2,215	»	324		4,295	»
»	1880 ..................	............... 2,856	»	2,173		408		4,714	»
3)	1881 .................	............. 2,094	»	1,817	»	99	»	3,459	»
»	1882 ..................	............... 2,735	2>	2,691	»	308	»	4,239	»
»	1883 ..................	............. 3,885	»	4,059		1,093	»	6,269	»
»	1884 ..................	............... 3,906	»	3,827		1,009	»	9,339	»
»	1885 ..................	.............. 2,655	»	3,670	»	1,529		7,074	»
	1886 .................	.............. 1,587	)>	1,875		825		8,803
»	1887 ..................	.............. 1,020		2,001	»	892	»	13,060	»

Ensamt från Finland infördes:

		hästar nötkreatur	svin
år	1880..............................	............................ 1,088	st. 1,513 st.	4,659	st.
»	1881.............................	............................. 1,046	33 1,239 33	3,358	33
»	1882...............................	............................ 1,462	33 1,688 33	4,172	33
))	1883..............................	............................ 2,208	33 2,842 3)	6,120	33
3)	1884..............................	............................ 2,345	33 2,886 3>	9,251	33
3)	1885.............................	............................. 1,206	33 3,381 33	6,838	33
))	1886 .............................	............................ 639	33 1,707 33	6,435	3)
	Utförseln från landet af lefvande kreatur	har uppgått till:
		hästar nötkreatur	får	svin
år	1875..............................	773 st. 20,263 st.	16,708 st.	13,051	st.
3)	1876.............................	1,271 3) 20,525 33	18,521 33	13,285	33
»	1877..............................	970 33 20,528 33	19,068 3)	12,762	3)
3)	1878..............................	1,322 33 31,884 ®	24,321 33	20,761	33
))	1879..............................	1,430 3) 30,473 33	23,194 33	14,375	33
))	1880..............................	2,587 33 34,241 33	29,591 3)	21,644	33
))	1881............................	2,792 33 19,006 33	21,844 3)	24,341	3)
))	1882..............................	3,675 33 26,492 33	29,104 33	26,212	3)
»	1883............................	2,948 33 46,192 33	31,325 33	28,084	33
33	1884 ..........................	2,161 33 39,076 33	36,131 3)	50,167	33
33	1885..............................	1,746 33 28,584 33	27,377 3)	32,225	33
33	1886..............................	1,780 » 25,000 33	30,286 33	31,960	3)
3)	1887..............................	2,389 33 29,844 33	32,402 33	37,142	33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

I kommerskollegii berättelse angående Sveriges utrikes handel
och sjöfart år 1886 upptages värdet af de till landet införda hästarne
till 481,900 kronor, eller i medeltal till omkring 300 kronor för hvarje
djur. En tull af 20 kronor skulle således endast utgöra omkring 7
procent af värdet, en tullsats, som i förhållande till de i allmänhet af
utskottet föreslagna påtagligen är alltför låg. Utskottet vill föreslå,
att tullen bestämmes till 50 kronor för hvarje häst.

Införseln af nötkreatur, hvilken hufvudsakligen utgöres af kor,
sker så godt som uteslutande till Sundsvall, Stockholm och Haparanda
och kommer från Finland. Då de införda kreaturen i de flesta fall
hafva ett jemförelsevis lågt värde, har utskottet ansett en tullsats af
10 kronor stycket å nötkreatur vara tillräcklig.

Den tull, bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars
1887 föreslog å får, eller 1 krona stycket, har utskottet funnit blifva
tillfyllestgörande. Deremot har utskottet ansett sig icke böra fasthålla
vid berörda utskotts förslag om en tull å svin af 5 kronor stycket.
En tull, som utgår lika för djur af hvad ålder eller vigt som helst,
måste, lagd å svinkreatur, blifva synnerligen orättvis. Utskottet har
derför beslutit förorda tullens beräknande efter vigt, och föreställer
sig utskottet, att tullsatsen, med afseende derå att tullen å fläsk blifvit
föreslagen till 20 öre pr kilogram, lämpligen kan föreslås till 15 öre
pr kilogram.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

86:o) att å nedan nämnda slag af kreatur måtte
sättas följande tullar, nemligen: å hästar 50 kronor,
med iakttagande likväl att diföl, som åtfölja modern,
fortfarande må få införas tullfritt, å nötkreatur 10
kronor och å får 1 krona, allt för stycke, samt å svin
15 öre för 1 kilogram.

Krita, hvit, och kristen, omalen, är för närvarande fri från tull,
under det att malen eller slammad hvit krita drager en tull af 0,5 öre
per kilogram. Herr J. Pehrsson yrkar, att å malen eller slammad krita
måtte sättas en tull af 1 krona per 100 kilogram och anför till stöd
derför, bland annat:

»Ännu år 1880 var här gällande en införselsafgift för malen krita
till belopp af 20 öre pr centner, hvarmed hufvudsakligen afsetts att utjemna
det inhemska kritfabrikatets svåra ställning gent emot konkurre -

Krita.

100

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

rande utländsk vara, enär det förra ifrån de inne i landet belägna kritfälten
hade att bära transportkostnader till kustorterna, derifrån
skeppning kunde ega rum. Denna lilla införselsafgift togs bort, men
på andragna skäl beslutade Riksdagen 1882 att å nyo åsätta malen krita
en tull af ett hälft öre per kilogram. Under de ändrade förhållanden,
som i tullpolitiskt hänseende i våra grannländer uppstått på senare åren,
i det man der på alla arbetsområden sökt genom höjda införselsafgifter
stänga ute ifrån sig främmande arbetsprodukter, kan en jemförelsevis
så obetydlig tullsats ej vidare här göra till fyllest. Danmark, som är
vår störste konkurrent på detta område, skyddar sin egen kritbruksdrift
genom en införselsafgift af 4 kronor 16 öre per 100 kilogram,
under det vi hafva 50 öre! Finland har tull med 40 penni per centner,
Ryssland med 48 kopek i guld per 100 kilogram, och Tyskland
har nu senast, för att kunna kraftigare möta det utmärkta svenska
fabrikatets inträngande, ändrat dess ställning i tulltariffen, så att det
nu hänföres under rubriken »färger», i stället för att ingå bland mineraliska
produkter.»

In- och utförseln af malen eller slammad krita har utgjort:

Införsel: Utförsel:

år 1882 ............ 581,430 kilogram 1,829,308 kilogram

» 1883 ........... 167,898 » 2,914,168 »

» 1884 ............ 216,318 » 2,262,118 »

» 1885 ............ 337,132 » 2,649,485 »

» 1886 ............ 449,320 » 2,004,051 »

Af införseln kommo år 1885 260,820 kilogram och år 1886
358,000 kilogram från Danmark.

Af förhållandet emellan importen och exporten af krita framgår,
att Sveriges behof deraf mer än väl kan tillgodoses inom landet. Då
härtill kommer, att de danska kritlagren ligga i dagen, medan deremot
i Skåne kritan ofta förekommer djupare, synes utskottet den af motionären
föreslagna höjningen i tullen å krita väl motiverad, och får utskottet,
som anser, att vid tullbehandlingen af krita bör iakttagas hvad
utskottet föreslagit i fråga om cement och gips, eller att kärlens vigt
inberäkna^, hemställa,

87:o) att krita, hvit, malen eller slammad, måtte
åsättas en tull af 1 krona för 100 kilogram, kärlens
vigt inberäknad.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 101

Å kött, alla slag, som är fritt från tull, föreslår: herr Reuterswärd
eu tull af 5 öre, herr Söderberg med flera af 15 öre, herr J. Eliasson
och herr P. Pehrson af 7 öre samt herr J. Anderson med flera, herr
Bergendahl med flera och herr P. Svensson med flera af 10 öre, allt
per kilogram.

Kött drager i Tyskland en tull af 18 kronor och i Frankrike af
2 kronor 16 öre för färskt och 3 kronor 24 öre för salt kött, allt för
100 kilogram.

In- och utförsel af kött har under nedannämnda år utgjort:

Införsel. Utförsel.

år	1875 .......	....................... 759,823	kilogram	120,892 kilogram
)>	1876 ......	............. 1,287,343	)>	95,812	»
»	1877 ......	....................... 950,640	)>	118,766 138,660	)>
>	1878 .......	992,680	»	»
»	1879 ......	......................... 1,178,141	»	150,689	»
	1880 .......	....................... 1,408,957	»	118,851	»
)>	1881 .......	......................... 1,584,592	»	107,054	»
»	1882 ......	.................... 1,662,751	»	216,844	X
	1883 .......	.......................... 1,725,502	»	125,697	>■>
»	1884 .......	.......................... 1,402,910	''»	208,651	»
»	1885 .....	.......................... 1,331,190		211,294
:»	1886 ......	.......................... 1,363,827	»	165,991	»
»	1887 .......	......................... 1,356,140		171,492	)>
Endast från	Bönland infördes af kött
år	1881......			1,069,077	kilogram
»	1882 ......			1,097,401	»
»	1883 ......			1,147,353	»
»	1884 .......			1,025,181	»
X	1885 ......			937,839	»
»	1886 ......			827,946	»

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
föreslog å kött eu tull af 7 öre per kilogram. Utskottet anser sig
böra tillstyrka Riksdagen att sätta nämnda tullsats å alla slag af kött
utom sådant af fogel och vildt. Härå blefve nemligen eu dylik tull
allt för låg i förhållande till varans värde. I flere länder göres också
skilnad emellan vildt och andra slag af kött, så t. ex. i Frankrike, der
kött af vildt har sig åsatt en tull, nära sju gånger högre än tullen å

Kött.

102

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Leksaker.

Lim.

annat kött. Kött af höns, kycklingar, gäss, kalkoner och i allmänhet
fogel torde till följd af sitt värde böra draga samma tull som vildt.

Utskottet hemställer derför,

88:o) att kött af alla slag af fogel samt vildt
måtte åsättas en tull af 20 öre för 1 kilogram och
andra slag af kött, ej specificerade, en tull af 7 öre
likaledes för 1 kilogram.

Tullen å leksaker: af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan
betsning, målning eller lackering utgår, enligt gällande tulltaxa, med 1
krona 50 öre per kilogram.

Af leksaker infördes:

år 1882 ....................................................................... 76,681 kilogram,

» 1883 ..........................................■.............................. 50,113 »

» 1884 .............................................................................. 55,440 »

j> 1885 ......................................................................... 57,889 »

» 1886 ............................................................................. 48,013 »

Och hade importen år 1886 ett värde af 120,033 kronor.

Då leksaker numera på ett framstående sätt tillverkas inom landet,
men importen deraf, det oaktadt, såsom ofvan synes, är ganska betydlig,
hemställer utskottet,

89:o) att tullen å ifrågavarande slag af leksaker
höjes från sitt nuvarande belopp, 1 krona 50 öre, till
2 kronor för 1 kilogram.

Husbiås och gelatin draga för närvarande en tull af 1 krona 70 öre
för 1 kilogram, pappersomslagets vigt inberäknad, samt andra slag aj
lim en tull af 10 öre per kilogram. I afseende å denna artikel yrkar
herr G, Berg, att tullen å lim: andra slag, måtte höjas till 20 öre per
kilogram och andrager till stöd derför, att ehuru vi tillsvidare, i anseende
till traktatsenligt ingångna förbindelser, äro hindrade att vidtaga
förhöjning i tullarna å de till garfveriyrket hörande hufvudprodukter,
vi dock äro i tillfälle att bättre än hittills skydda en af denna hårdt
tryckta närings biprodukter, nemligen limmet, hvarå är satt en så låg
tull, att den icke skyddar mot konkurrens af en utländsk delvis sämre

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

103

vara. Härjemte yttrar herr A. E. Petersson i sin motion, sid. 47, om lim,
husbiås och gelatin följande:

»Lim. Enligt kommerskollegii berättelse infördes i årligt medeltal

1875—1879...................................... 123,181 kilogram lim

1880—1884....................................... 193,728 » »

deraf ensamt år 1884....................................... 198,459 » »

1885 ....................................... 240/137 » »

1886 ...................................... 299,263 » »

Den inhemska tillverkningen uppskattades i fabriksstatistiken 1880—
1884 till ett årligt medelvärde af 28,796 kronor, hvilket enligt antagna
tullvärdet motsvarar en årlig medelproduktion af 41,140 kilogram.

Samtidigt utfördes i årligt medeltal 1,697 kilogram.

Sammanställas nu dessa siffror med hvarandra, finner man, att vid
landets limfabriker allenast tillverkas vid pass 17 procent af landets
behof af denna vara.

Men då i Sverige förefinnes riklig tillgång på erforderliga råämnen
för denna synnerligen enkla tillverkning, borde en ändring i ofvan antydda
missförhållande vara både önskvärd och lätt åstadkommen. Enligt
fackmäns utsago skulle en höjning af tullsatsen på lim från nu
gällande 10 öre per kilo till 25 öre per kilo antagligen visa sig tillräcklig
att framkalla en inhemsk tillverkning, stor nog för det egna
behofvets fyllande.

Deremot lärer intet skäl förefinnas att för liusblås och gelatin
ändra den nu gällande tullsatsen 1 krona 70 öre per kilo.»

På grund af hvad motionärerna sålunda anfört, har utskottet funnit
en höjning af tullsatsen å lim: andra slag af behofvet påkallad. Utskottet
har dock ansett, att den af herr Berg förordade tullsatsen vore
för ändamålet tillräcklig, och hemställer fördenskull,

90:o) att tullen å lim: andra slag måtte från sitt
nuvarande belopp, 10 öre, höjas till 20 öre för 1
kilogram.

o. •

A lin, nu tullfritt, yrkar herr Hedlund en tull för ohäckladt af 20
öre och för häckladt af 25 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

91:o) att ifrågavarande yrkande måtte lemnas
utan allt afseende.

Luktvatten
m. m.

Läderarbeten.

104 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

A artiklarne luktvatten, alla slag, och parfymer, ej specificerade, hvarå
tullen utgör 1 krona per kilogram, flaskornas vigt inbegripen, yrkar
herr Reuterswärd en tull af 1 krona 50 öre för 1 kilogram.

Af luktvatten har införts:

år 1882 ................................. 19,202 kilogram,

» 1883 .................................. 19,625 »

» 1884 ................................ 19,759 »

» 1885 ................................. 20,005 »

j> 1886 ................................... 16,762 »

En höjning i tullen å dessa lyxartiklar finner utskottet så mycket
mer befogad, som tillverkningen af desamma är så enkel, att den mer
än väl bör kunna ske inom landet. Motionären har föreslagit, att tullsatsen
skulle höjas med sitt halfva belopp, men utskottet tillstyrker, att
tullen fördubblas. Luktvatten och parfymer måste nemligen, enär
dessa varor ofta icke kunna skiljas, draga samma tull. Parfymer
upptagas i kommerskollegii berättelser till ett värde af 25 kronor per
kilogram, och skulle alltså en tullsats å dem af 1 krona 50 öre endast
komma att motsvara 6 procent af varans värde. En sådan tull fölen
lyxartikel är dock alltför obetydlig.

Utskottet hemställer,

92:o) att tullen å luktvatten, alla slag, samt å
parfymer, ej specificerade, måtte från sitt nuvarande
belopp, 1 krona, höjas till 2 kronor för 1 kilogram,
flaskornas vigt inbegripen.

Angående läderarbeten är i tulltaxan föreskrifvet:

Läderarbeten, ej specificerade; förtullas med 20 procents förhöjning å
tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består.

Anm. Läderremmar, hopsydda, med metallnaglar hopnitade eller eljest synbarligen ämnade att
begagnas till maskinerier, tullbehandlas såsom delar af maskinerier.

Häri föreslår herr Reuterswärd den ändring, att anmärkningen borttages,
och att i rubriken göres ett tillägg af följande lydelse: »härunder
inbegripas läderremmar att begagnas till maskiner». Herr A. E.
Petersson yrkar, att för nedan nämnda arbeten, som nu icke äro i taxan
särskildt upptagna och följaktligen hänföras under denna rubrik, måtte
bestämmas följande tullsatser, nemligen: å nåtlade arbeten samt krökta
och okrökta resefter 56 öre per kilogram, å maskinremmar af läder

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

106

och syremmar 29 öre per kilogram samt å läderarbeten, ej specificerade,
30 procent af värdet; och föreslår motionären tillika, att såsom
måttstock för bedömandet af värdet skall tagas det pris, till hvilket
ifrågavarande föremål här kunna tillverkas.

Då enligt handelstraktaten med Frankrike ändring i nu gällande
bestämmelser angående ej specificerade läderarbeten och läderremmar
till maskiner icke kan ske, får utskottet hemställa,

93:o) att herrar Reuterswärds och A. E. Peterssons
ifrågavarande yrkanden icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Läster till skoarbeten införas för närvarande tullfritt, och hade importen
deraf år 1882 ett värde af 8,078 kronor,

» 1883 » » » 9,627 »

)) 1884 » )) » 12,507 »

» 1885 » » » 14,083 »

» 1886 » » » 13,116 »

Enligt hvad utskottet har sig bekant, tillverkas läster vid tvenne
särskilda fabriker inom landet, den ena belägen i Gefle, den andra i
Lund. Båda dessa fabriker hafva emellertid att utstå en skarp konkurrens
med utländska, företrädesvis danska, lästfabrikanter. Att, då
såväl snickarearbeten som svarfvarearbeten i allmänhet äro belagda
med tull, låta läster vara tullfria, kan icke anses annat än såsom högst
oegentligt. Utskottet har derför funnit sig böra tillstyrka tull å läster
och med sådana likstälda block. I fråga om tullbeloppet har utskottet
erhållit den upplysning, att en tull af 10 öre per kilogram skulle visa
sig verksam. Då eu dylik tullsats icke utgör mer än 8 procent af
varans värde, får utskottet hemställa,

94:o) att å läster och block till skoarbeten måtte
sättas en tull af 10 öre för 1 kilogram.

Å. lök yrkar herr Reuterswärd en tull af 10 öre per kilogram. I
anledning af detta yrkande erinrar utskottet, att enligt tulltaxan lök,
alla slag, ej specificerade, skola tullbehandlas såsom grönsaker, och
att friska sådana redan hafva en tull af 10 öre per kilogram sig åsatt.

Bill. Ull Riksd. Blot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Hiift. 14

Läster.

Lök.

106

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Maccaroni.

Margarin.

Utskottet hemställer derför,

95:o) att ifrågavarande yrkande ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

För maccaroni och verrniceller, hvilka artiklar framställas af hvetemjöl,
finnas inga bestämmelser i nu gällande tulltaxa. De hafva hittills
tullbehandlats såsom gryn och följaktligen införts tullfritt. Denna
behandling har utskottet funnit rigtig och derför böra allt fortfarande
iakttagas. Utskottet anser emellertid, att ifrågavarande artiklar böra

1 tulltaxan särskildt nämnas, och får af sådan anledning hemställa,

96:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik
af följande lydelse: »Maccaroni och Verrniceller; tullbehandlas
såsom Gryn: andra slag».

Om oleomargarin (margarin), hvilken artikel ej finnes upptagen i
tulltaxan, yttrar herr A. B. Petersson i sin motion, sid. 47:

»Vid beredning af konstgjordt smör af talg separeras denna genom
pressning i margarin och presstalg, af hvilka den senare ej kan användas
till smör, utan förarbetas i stearinfabrikerna. Den bör derför
vara tullfri. Margarinen deremot, hvaraf konstsmör framställes, och
som till omkring 60 procent ingår deri, bör, då konstsmör drager tull,
ej få införas tullfritt, emedan i sådant fall konstsmörtullen blifver illusorisk.
Det förnämsta arbetet vid fabrikationen af konstsmör nedlägges
på margarinens framställning, hvaremot kerningen af smöret
är eu särdeles enkel operation, som ej behöfver skyddas.

Vi föreslå derför, att margarin pålägges samma tull som blifvande
tull å konstsmör.»

Då utskottet beslutit föreslå tull å konstgjordt smör, måste utskottet
tillstyrka tull äfven å margarin, eller det ur talg erhållna ämne,
hvaraf det konstgjorda smöret beredes, och har utskottet ansett lämpligast,
att, på sätt motionären föreslagit, margarin drager tull lika
med s. k. konstsmör, för hvilket utskottet funnit sig böra förorda
samma tull som för naturligt smör. Men då i kongl, förordningen
angående kontroll å handeln med margarin eller konstgjordt smör den

2 oktober 1885 »margarin» är namnet på sjelfva det konstgjorda smöret,
har utskottet, till förekommande af missförstånd och för att tydligt
utmärka, att med margarin afses något annat än det konstgjorda smöret,
funnit den nya rubrik, hvilken utskottet ämnar föreslå för ifrågavarande
artikel, böra heta »margarin och margarinsmör».

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

107

Utskottet hemställer alltså,

97:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik
af följande lydelse: »Margarin och Margarinsmör; tullbehandlas
såsom smör.»

Den å masker, hvaraf år 1886 infördes 9,736 stycken, nu utgående
tullen af 25 öre per styck anser utskottet för låg för denna lyxartikel
och hemställer,

98:o) att tullen å masker måtte från sitt nuvarande
belopp, 25 öre, höjas till 50 öre för 1 stycke.

Rubriken metaller har i tulltaxan följande lydelse:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
	Metaller, ej specificerade, enkla eller samman-
	satta:
360	oarbetado .............................	___	fria
	arbetade:
361.	plåtar, latun och trådband, äfvensom
	andra ämnen för ytterligare bearbet-
	ning...........................................................	------	fria
362.	bult och spik till fartygs byggande och
	förhydning...............................................	—	fria
	andra slag, oäkta lahn och metallduk der-
	under inbegripna:
363.	mer eller mindre förgylda, försilfrade,
	pläterade eller med s. k. guldfernissa
	öfverst, rukna.........................................	1 kilogram	—	70
364.	utan sådan beläggning eller bestrykning	1 kilogram	—	35
	Anm. För askar, pappor och dylikt omslag samt kartor
	göres ej afdrag i vigten.	*

Masker.

Metaller.

108

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Herr Reuterswärd yrkar dessa tullsatser:

Metaller, sammansatta:

oarbetade...................................................................

skrot............................................................................

arbetade:

plåtar, tuber och rör, latun och trådband,
samt andra ämnen för ytterligare bearbetning
............................................................

bleck, bult och spik till fartygs förhydning
andra slag, oäkta lahn och metallduk, derunder
inbegripna mer eller mindre förgylda,
försilfrade, förnicklade, pläterade eller med

s. k. guldfernissa öfverstrukna ....................

utan sådan beläggning eller bestrykning ......

Qvantitet för tullberäk-ningen.	Tullsats.
	Kronor	öre
1 kilogram		10
1 kilogram		8
1 kilogram		15
1 kilogram		15
1 kilogram		70
1 kilogram	—	35

1 anledning af detta herr Reuterswärds förslag erinrar utskottet,
att enligt handelstraktaten med Spanien »oarbetade metaller» skola
vara fria från införselstull i Sverige, och att handelstraktaten med
Frankrike har, hvad Sverige angår, följande bestämmelser angående
ifrågavarande artiklar:

	Qvantitet	Tullafgift i
	för tullberäk-	svenskt
		mynt.	mynt.
Metaller, i tulltaxan ej specificerade, enkla eller sammansatta: Spik, till fartygs förhydning .................. andra arbeten, oäkta lahn derunder inbegripen: mer eller mindre förgylda försilfrade, pläterade eller med fernissa öfver-strukna .............................................	1 kilogram	Er. fri.	öre 70	Fr. fri	c. 97
andra slag, utan förgyllning in. m.......	1 kilogram	—	35	—	49

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

109

Då traktaterna sålunda lägga hinder i vägen för förändringar i
nuvarande stadgande!! rörande andra af dessa artiklar än dem, som
omförmälas under n:o 361 i tulltaxan, samt det icke torde vara skäl
att införa tull å plåtar in. m., så länge icke en motsvarande höjning
i tullsatserna för de mera förädlade arbetena kan vidtagas, får utskottet
hemställa,

99:o) att herr Reuterswärds ifrågavarande förslag
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Då utskottet i det föregående, till bokbindareyrkets uppmuntran,
förslagit tull å inbundna böcker och kartor, anser utskottet att, i öfverensstämmelse
härmed, tull bör läggas jemväl å bundna musikalier,
hvilka nu äro tullfria, hvaremot oinbundna sådana fortfarande böra
vara fria från tull, och hemställer derför,

100:o) att inbundna musikalier måtte åsättas en
tull af 1 krona för 1 kilogram.

Friska, ätbara musslor äro för närvarande underkastade en tull af
5 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad. Herr Reuterswärd- föreslår,
att denna tullsats fördubblas.

Af friska musslor har införts:

år 1882 .......................,.......................................................... 121,738 kilogram,

» 1883 .................................................................................. 111,121 »

» 1884 .................................................................................. 122,409 »

» 1885 .................................................................................. 155,706 »

» 1886 .................................................................................. 125,093 »

I öfverensstämmelse med hvad utskottet i fråga om flere lyxartiklar
förut hemstält, får utskottet nu hemställa,

101:o) att tullen å friska, ätbara musslor måtte
från sitt nuvarande belopp, 5 öre, höjas till 10 öre
per kilogram.

Musikalier.

Musslor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Oljor.

Angående oljor stadgas i gällande tulltaxa:

389.

390

391.

392.

393.

394.

Oljor:

feta, icke flygtiga:

kroton-; hänföres till Apoteksvaror.

lin-, rot- och raps- .....................................

andra slag:

på fat, större eller mindre .......................

på andra kärl, kärlens vigt inberäknad...
kokade; tullbehandlas såsom Fernissa,
flygtiga, vegetabiliska:

konjak-, rum- och arrak-essenser; se
Aeterarter.

ej specificerade, flaskornas vigt inbegripen
................................................................

fossila eller mineraloljor samt genom torr
destination framstälda:
nativa eller råa, af jord- eller brännhartser
m. m. förorenade, af mörkbrun
till svartbrun färg.........................

genom rektificering renade, färglösa eller
af gul till gulbrun färg, rektificerad
stenkolsolja eller fotogen, rektificerad
jordolja, nafta, petroleum eller bergolja,
solarolja, paraffinolja med flera
till lyse användbara vätskor..................

Anm. S. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja
och sprit, förtullas lika med de genom rektificering
renade, flygtiga, fossila eller mineral- och
genom torr destination framstälda oljor.

Qvantitet för
tullberäkningen.

Tullsats.

1 kilogram

1 kilogram
1 kilogram

1 kilogram

Kronor

fria.

I fråga om oljor yrkar till en början herr Reuterswärd, att tullen
å flygtiga, ej specificerade, sådana måtte höjas till 1 krona 50 öre per
kilogram, hvilket yrkande tydligen är föranledt af motionärens förut i
betänkandet behandlade yrkanden om höjning af tullsatserna å luktvatten
och parfymer till likaledes 1 krona 50 öre per kilogram. Un -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

lil

der flygtiga oljor hänföras nemligen enligt tulltaxan essenser, hvilka
ofta ganska lätt kunna förvexlas med luktvatten och parfymer. Då
utskottet redan hemstält, att tullen å dessa artiklar måtte höjas till 2
kronor per kilogram, anser sig utskottet på grund af nyssnämnda förhållande
böra tillstyrka Riksdagen att äfven höja tullen å ifrågavarande
slags oljor till 2 kronor per kilogram. Häremot kunde väl anmärkas,
att, då essenser utgöra råvara för parfymfabrikationen, det
vore oegentligt att belägga råämnet med samma tull som det färdiga
fabrikatet. I tullkomiténs betänkande af år 1882 yttras dock, att en
sådan anmärkning ej torde förtjena afseende, enär kändt är, att åtgången
af essenser vid parfymtillverkningen är relativt mycket obetydlig,
samt det ej kan förnekas, att råvaran i detta fall har ett mycket
högre värde än fabrikatet.

Herr A. E. Petersson anför i sin motion, sid. 48, bland annat:

»Af oljor finnas vissa slag, som icke inom landet kunna tillverkas.
Bland dessa intager palmoljan ett framstående rum genom dess rikedom
på stearin och då den ej kan hos oss framställas, föreslås att nuvarande
tull derå borttages.

Deremot komma antagligen snart palmkärnoljan, kokosnötoljan och
arachidoljan med flera att blifva, föremål för inhemsk tillverkning i
likhet med hvad som redan nu eger rum i Tyskland, England, Frankrike
och Ryssland.

Af detta skäl böra nu gällande tullsatser för dessa oljor bibehållas.

Lika litet förefinnes orsak till ändring af nu gällande tullsats å
linolja, rofolja och rapsolja samt å flygtiga vegetabiliska oljor.

''Angående mineraloljor samt genom torr destination framstälda
oljor föreslås att nuvarande bestämmelser få gälla, utom rörande lysoljor,
hvilka vi anse böra blifva tullfria, enär de äro eu förnödenhetsvara,
som i vårt land ej kan produceras.

På grund häraf föreslås följande lydelse å tulltaxerubriken:

1) krotonolja hänföres till apoteksvaror,

2) linolja, rofolja och rapsolja 7 öre per kilogram,

3) palmolja fri,

4) feta, ej flygtiga oljor, andra slag,

a) på fat större eller mindre 20 öre per kilogram,

b) på andra kärl, kärlens vigt inberäknad, 5 öre per kilo gram.

5) kokade oljor behandlas som fernissor,

112

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

6) vegetabiliska oljor per liter 1,40 kronor,

7) mineraloljor samt genom torr destination framstälda oljor äfvensom
lysoljor fria.»

Herr L. F. Odell föreslår, i uppgifvet ändamål att bereda de mindre
bemedlade samhällsklasserna billigare lefnadsvilkor, bland annat,
att fotogen och andra lysoljor må i landet införas tullfritt. Herr J.
Anderson i Tenhult m. fl. yrka likaledes, att lysoljor måtte befrias från
tull, dock under förutsättning att de af dem förordade tull satserna å
landtman naprodukter blifva i hufvudsak af Riksdagen antagna,

I bestämmelserna angående krotonolja samt lin-, rof- och rapsolja
föreslå!- utskottet icke någon ändring. Deremot har utskottet, enär
palmoljan spelar en vigtig rol såsom råämne vid stearinljusfabrikationen,

begripes för närvarande under n:o 390 i taxan och'' drager följaktligen
en tull af 2 öre per kilogram. Tullinkomsten år 1886 för samtliga till
denna rubrik hänförliga oljor belöpte sig till 70,217 kronor, och får
utskottet, då nämnda inkomst ej är af synnerlig betydelse för statsveiket,
samt, enligt hvad herr Peterssons motion gifver vid handen,
någon tillverkning af. öfriga till denna rubrik hörande oljor ännu ej
eger rum inom Sverige, tillstyrka Riksdagen att borttaga tullen för
samtliga under n:o 390 kommande oljor. Till denna hemställan anser
sig utskottet hafva så mycket större skäl, som den vigtigaste af dessa
oljor är bomolja, hvilken här ej tillverkas, men är af stor betydelse
för industrien i allmänhet.

Hvad beträffar lysoljorna, är det visserligen sant, att sådana numera
förbrukas af nästan alla, men förbrukningen deraf per person är
vida större hos de förmögnare klasserna än hos de mindre bemedade.
Derigenom att varan i jemförelse med andra lysämnen är så
bulig, uppfattas och kännes tullen derå mindre tryckande. Dylika oljor
synas deiför icke olämpliga såsom föremål för tullbeskattning, och de
äio det äfven i de flesta länder. I Norge är tullen derå ej mindre än
10 öre per kilogram. I Sverige utgjorde tullinkomsten af ifrågavarande
oljor år 1886 530,038 kronor, och det förefaller utskottet betänkligt
att under nu varande förhållanden beröfva staten denna inkomst, i
synnerhet om den af utskottet förordade nedsättningen i kaffetullen
bifalles. Utskottet har derför funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till
framställningarna om borttagande af tullen å lysoljor.

Till förekommande af missbruk vid import anser utskottet, att åt
den under n:o 394 befintliga anmärkning bör gifvas samma lydelse
som åt anmärkningen vid rubriken »fernissa», eller att den i först -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

113

nämnda anmärkning omförmälda vätska skall tnllbehandlas under tillämpning
af hvad taxan stadgar för artikeln bränvin och sprit.

På grund häraf får utskottet, hemställa,

102:o) att tullen för feta, icke flygtiga oljor:
andra slag: på fat, större eller mindre, måtte borttagas
och dessa oljor förklaras fria från tull;

103:o) att tullen å flygtiga, vegetabiliska oljor,
ej specificerade, måtte från sitt nu varande belopp,
1 krona, höjas till 2 kronor för 1 kilogram, flaskornas
vigt inbegripen;

104:o) att Riksdagen icke måtte bifalla hen- (Melis
och herr J. Andersons in. fl.:s förslag om borttagande
af tullen å lysoljor; samt

105:o) att Riksdagen måtte besluta, att den under
n:o 394 i tulltaxan befintliga anmärkning skall erhålla
följande förändrade lydelse:

»S. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig
olja och sprit, tullbehandlas under tillämpning af hvad
taxan stadgar för art. bränvin och sprit.»

För ost påyrkar herr Söderberg m. fl. en tull af 25 öre per kilogram.
Då sisthållne riksdag höjt tullen å ost från 7 öre till dess nuvarande
belopp 20 öre per kilogram, samt det torde vara olämpligt att bestämma
högre tullsats för ost än för smör, hvarå utskottet ansett sig
böra förorda en tull af 20 öre per kilogram, kan utskottet ej annat
än afstyrka bifall till ifrågavarande framställning. Införseln af ost,
som år 1886 utgjorde 368,121 kilogram, nedgick år 1887 till 223,397
kilogram. Utförseln, som år 1886 endast uppgick till 92,459 kilogram,
steg år 1887 till 336,281 kilogram.

Utskottet hemställer,

106:o) att herr Söderbergs m. flis förslag om
förhöjd tull å ost icke måtte af Riksdagen bifallas.
Bih. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Höft. 15

Ost.

114

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Papp.

Perlemor.

Plommon.

Förhydnings-, press- och takpapp är för närvarande fritt från tull,
medan andra slag af papp draga en tull af 5 öre per kilogram.

Af förhydnings-, press- och takpapp in- och utfördes:

år 1882
» 1883
» 1884
» 1885
» 1886

Införsel. Utförsel.

217,352 kilogram, 184,124 kilogram,
640,509 » 196,639 »

607,837 » 247,219 j>

526,155 » 128,208 »

552,346 » 170,799 »

Andra slag af papp, hvilka här åtnjuta tullskydd, införas i obetydliga
qvantiteter, år 1886 36,346 kilogram, medan deremot utförseln
är högst betj^dlig, sistnämnda år 1,683,133 kilogram.

Ehuru förhydnings- och takpapp tillverkas på ett utmärkt sätt
inom landet, förefinnes dock, såsom ofvanstående siffror utvisa, ett
betydligt importöfverskott. I anledning häraf har utskottet ansett sig
böra tillstyrka Riksdagen att belägga ifrågavarande nu tullfria slag af
papp med tull, hvilken torde kunna bestämmas till L öre per kilogram.
Utskottet hemställer,

107:o) att å förhydnings-, press- och takpapp
måtte sättas en tull af 1 öre för 1 kilogram.

Å arbetad, oinfattad perlemor, hvarå tullen nu utgör 80 öre per
kilogram, yrkar herr Reuterswärd eu tullsats af 1 krona per kilogram.
Införseln häraf, som år 1886 utgjorde 664 kilogram, är jemförelsevis
obetydlig, och får utskottet af sådan anledning, hemställa,

108:o) att herr Reuterswärds ifrågavarande yrkande
icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Af torkade plommon, som draga eu tull af 20 öre per kilogram,
infördes:

Summa. Deraf från Frankrike.

år 1882
j> 1883
» 1884
» 1885
» 1886

604,779 kilogram,
646,326 j>

618,727 »

692,545 »

650,136 »

432,009 kilogram,
474,686 »

517,091 »

474,070 »

478,888 i»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

115

Och representerade de under sistnämnda år från Frankrike införda
plommonen ett värde af 464,521 kronor.

Näst bränvin af vindrufvor och vin äro plommon jemte oljekakor
den franska produkt, som i största mängd hit införes. Såsom exportartikel
på Sverige är den för Frankrike af mångdubbelt större betydelse
än t. ex. maskinerier, redskap och verktyg, hvaraf under åren
1882—1886 till Sverige utfördes för ett värde af sammanlagdt 453,187
kronor, eller mindre än värdet af ett enda års utförsel hit af plommon.
Utskottet föreslår, att tullen å plommon måtte höjas till samma belopp
som tullen för konfityrer. Denna sistnämnda utgör på grund af traktatbestämmelse
47 öre, men anser utskottet, att beloppet bör för
plommon jemnas till 50 öre, Om Riksdagen bestämmer sig för denna
tullsats, får Sverige eu tull, hvilken det kan vara af vigt för Frankrike
att få nedsatt, och hvilkens nedsättning från svensk sida kan erbjudas
i utbyte mot frihet för Sverige att med tull belägga maskinerier,
redskap och verktyg samt möjligen äfven någon annan artikel,
hvilkens i traktaten med Frankrike bestämda tullsats är för låg såsom
skyddstull.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

109:o) att tullen å torkade plommon måtte från
sitt nuvarande belopp, 20 öre, höjas till 50 öre för
1 kilogram.

Å potates, äfven krossad eller rifven, yrkas följande tullsatser per
100 kilogram: af herrar Söderberg m. fl. och J. Anderson m. fl. 1 krona
50 öre, af herrar Bergendahl m. fl. och P. Pehr son 1 krona samt af herr
J. Eliasson, i likhet med bevillningsutskottet vid riksdagen den 15
januari—5 mars 1887, 50 öre.

Af potates, som nu införes tullfritt, har in- och utförts:

Införsel. Utförsel.

år	1881 .....	9,780	hektoliter,	20,130	hektoliter,
»	1882 ......	...... 22,680	B	6,290	B
b	1883 ......	...... 69,290	»	5,560	B
»	1884 .....	...... 244,290	B	5,900	»
»	1885 ......	..... 143,350	»	3,450	))
»	1886 ......	..... 63,650	»	2,050	B
B	1887 ......	...... 39,983	B	1,741	B

Potates.

116

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Ris.

Denna import af potates är visserligen icke i och för sig af synnerlig
betydenhet i jemförelse med den myckenhet potates, som inom
landet produceras; men då den utländska varan här kan utbjudas vid
tider,.då den svenska potatesen ännu icke hunnit upptagas, kan inträffa,
såsom äfven händt, att konsumenterne fylla sina behof af potates, innan
den svenska varan kommit i marknaden, och att den svenska potatisen
i anledning deraf icke vunnit afsättning. Då priset å eu tunna potates
under senare tider sjunkit från 5 å 6 kronor ända ned till 2, högst 3
kronor, synes en tull af 50 öre för 100 kilogram icke i något fall
blifva betungande. En dylik tullsats måste dock anses för låg såsom
skydd för odlingen af den tidigare potatesen, hvaraf under våren och
sommaren rätt betydlig införsel eger rum och som i de flesta fall icke
är annat än eu lyxvara. Utskottet har derför beslutit föreslå Riksdagen
att belägga potates, som införes under tiden från och med den 1 mars
till och med den 31 augusti, med eu tull af 1 krona 50 öre.

På grund häraf får utskottet hemställa,

110:o) att å potates, äfven krossad eller rifven,
måtte sättas följande tull, nemligen: då den införes
under tiden den 1 mars—den 31 augusti, 1 krona 50
öre och, då den införes å annan tid, 50 öre, allt för
100 kilogram.

Af oskalad ris eller paddy, som för närvarande är fritt från tull,
har införts:

år 1882 ............................................... 837 kubikmeter,

d 1883 .............................................. 2,583 j>

). 1884 ............................................... 1,185 »

» 1885 ................................................ 136,818 kilogram,

)) 1886 .............................................. 339,292 »

Och är införseln år 1882 upptagen till ett värde af 108,810 kronor
samt införseln år 1886 till ett värde af 37,322 kronor.

Herr Reuterswärd, yrkar å ris en tull af 2 kronor och herr J.
Anderson m. fl. af 3 kronor 50 öre, per 100 kilogram, hvilka tullsatser
äro lika med de af motionärerne föreslagna tullarne å omalen spannmål
i allmänhet. Äfven utskottet anser ris böra beläggas med tull. I
Norge drager oskalad ris en tull af 3 kronor 90 öre för 100 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

117

Utskottet har funnit motionärernes bestämmande af tullsatsen rigtigt
och hemställer derför, med hänsyn dertill att tullen för omalen spannmål
i allmänhet utgör 2 kronor 50 öre,

lll:o) att å oskalad ris eller paddy måtte sättas
en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

Bär- och fruktsaft tullbehandlas för närvarande såsom vin och drager
eu tull af 15 öre per liter. Till en liter sockrad saft, som väger 1,29
kilogram, åtgår 760 gram socker. Då tullen för 760 gram socker utgör
25 öre, eller icke obetydligt mera än tullen för fabrikatet, måste tullen
å saft anses alldeles för låg. Utskottet hemställer,

112:o) att å bär- och fruktsaft måtte sättas eu
tull af 30 öre per kilogram.

För skodon stadgar tulltaxan:

	" ....... '' ‘ ''	Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
	Skodon, ej specificerade:
470.	af siden eller halfsiden .............................	1 kilogram	2	35
471.	af yllefilt eller segelduk, med eller utan
.	lädersulor...................................................	1 kilogram	—	80
472.	af annan väfnad samt af saffians-, kar-
	duans-, färgade, pressade eller lacke-
	rade skinn ..............................................	1 kilogram	1	40
473.	becksöms- och s. k. sjöstöflar .................	—	fria
474.	med bottnar af trä .......................................	---	fria
475.	andra slag.......................................................	1 kilogram	—-	94

Herr Reuterswärd yrkar, att under rubriken skodon måtte införas
en så lydande anmärkning: »Särskilt inkommande s. k. nåtlade öfverdelar
till skodon förtullas enligt ofvan anförda bestämmelser». Herr
A. E. Petersson föreslår för becksöms- eller s. k. sjöstöflar samt för
skodon med bottnar af trä tullar af resp. 90 öre och 50 öre. — Handelstraktaten
med Frankrike har följande bestämmelser:

118

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Slöjdvaror.

Artiklar n c s bo n ä in ning.	Qvantitet för tall-beräk-ningen.	Tullafgift i
svenskt mynt.	franskt mynt.
		Kr. öre.	Fr. c.
Skomakarearbeten:
af siden eller halfsiden......................................................... .	1 kg.	2,35	3,26
af yllefilt eller segelduk, med eller utan sulor ..............................	))	0.80	1,11
af annan väfnad, samt af saffians-, karduans-, färgade, pressade eller
lackerade skinn ...............................................................	»	1,40	1,94
andra slag :.......................................................................	»	0,94	1,30
Handskar, alla slag.....................................................................	))	1,80	2,50
Läderarbeten, i tulltaxan ej specificerade, förtullas med en förhöjning å
tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består, af ...........		20 °/o	20 °/o

Till följd af traktatens föreskrifter kunna följaktligen förändringar
vidtagas endast i bestämmelserna angående becksömsstöflar och skodon
med bottnar af trä. Hvad beträffar becksömsstöflar, förfärdigas sådana
inom landet, hvarför något skäl ej förefinnes att låta dem vara tullfria.

Af sådana stöfla! har införts:

år	1882...........................	........................ 86	kilogram,
»	1883..........................	....................... 74	»
i)	1884..........................	....................... 139	»
»	1885..........................	........................ 95	B
»	1886.........................	....................... 97	»

Sättande af tull å skodon med bottnar af trä finner utskottet så
mycket angelägnare, som det inom utskottet blifvit uppgifvet, att nuvarande
tullsatser å skodon eluderas, derigenom att provisoriska träbottnar
inslås i färdiga öfverdelar till finare skodon, hvarefter dessa
öfverdelar införas tullfritt såsom skodon med bottnar af trä.

Utskottet hemställer derför,

113:o) att å becksöms- eller s. k. sjöstöflar äfvensom
å skodon med bottnar af trä måtte sättas en
tull af 94 öre per kilogram.

Slöjdvaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror, i
taxan ej nämnda, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de

119

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

hufvudsakligen bestå, eller, om detta ej kan bestämdt urskiljas, med
10 procent af värdet. Sedan utskottet i allmänhet föreslagit höjning
af tullarna å de artiklar, der sådant af traktaterna medgifvits, kan
utskottet ej underlåta att äfven förorda en höjning af nyssnämnda
tullsats. Utskottet hemställer,

114:o) att ifrågavarande varor måtte, då det ej
kan bestämdt urskiljas, af hvilket ämne, arbetadt,
de hufvudsakligen bestå, förtullas med 15 procent
af sitt värde.

Smör, äfven konstgjord^ är nu fritt från tull. Härå yrkas följande
tullsatser: af herr Reuterswärd 10 öre, af herrar J. Eliasson, J. Anderson
m. fl. och P. Pehrson 15 öre, af herrar Bergendahl m. fl. och P. Svensson
m. fl. 20 öre samt af herr Söderberg m. fl. 25 öre, allt för 1 kilogram.

Tullen å smör, äfven konstgjordt, utgör i Tyskland 18 kronor och
i Frankrike enligt den allmänna tariffen 9 kronor 36 öre för färskt
och 10 kronor 80 öre för salt, samt enligt specialtariffen, som lemnar
färskt smör fritt, 1 krona 44 öre för salt smör, allt för 100 kilogram.

Införsel och utförsel af smör, äfven konstgjordt, bär fortgått på
följande sätt:

Införsel. Utförsel.

år	1875..................	............... 1,369,595	kilogram,	3,255,360 kilogram,
»	1876................	............... 2,161,596	»	3,516,824 »
	1877..................	.................. 2,524,356	)>	3,731,147 »
»	1878..................	.................. 1,710,123	))	3,821,773 »
»	1879....................	................. 2,263,530	>>	4,644,763 »
»	1880...................	................. 3,404,646	»	5,261,718 j>
»	1881..................	.................. 2,203,895	»	5,106,684 »
»	1882....................	................... 2,380,788	»	5,822,601 :»
»	1883...................	................. 2,926,587		8,163,344 »
»	1884.....................	.................. 3,240,467	»	9,562,470 »
»	1885...................	................... 3,658,220	B	11,452,856 »
»	1886..................	................... 3,382,004	»	12,065,678 »
»	1887...................	................ 3,442,524	)>	13,700,929 »

Smör.

Och utgjorde sistnämnda år af det införda smöret 2,918,865 kg.
naturligt smör och 523,659 kg. konstgjordt samt af det utförda 12,065,678
kg. naturligt och 4,646 kg. konstgjordt smör. Införseln af konstgjordt

120

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

smör uppgick år 1885, det första år denna vara i kommerskollegii
berättelser särskilt omnämnes, till 813,621 kilogram samt år 1886 till
529,748 kilogram.

Från Finland infördes af smör:

år 1881........................................... 1,582,186 kilogram,

j> 1882.............................................. 1,803,468 »

» 1883........................................... 1,919,687 »

» 1884.............................................. 1,721,712 >•

» 1885.............................................. 2,317,800 »

)• 1886............................................... 2,137,804 »

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
anmärkte rörande tull å smör till en början, att, då exporten af smör
vida öfverstege importen deraf, tull å smör visserligen kunde synas
öfverflödig, samt fortsatte derefter:

»Men mejerihandteringen, som af motståndarne till skyddstullsystemet
ständigt anvisats såsom ett af de väsentligaste medlen till
förbättring af vårt jordbruks läge, synes gifvet komma att lida ett
högst väsentligt afbräck genom täflan med det i vissa hänseenden användbara
och i alla händelser billigare konstgjorda smöret, hvaraf årligen
produceras allt större qvantiteter. Om än det låter sig göra att
skilja konstgjord! smör från naturligt, är dock svårigheten dervid sådan,
att man ej vid våra flesta tullplatser kan påräkna tillräcklig insigt
deri. Det är af denna anledning utskottet anser sig böra föreslå tull
äfven å naturligt smör.»

Såsom ett ytterligare skäl att lägga tull å smör kan anföras, ätten
stor del af det smör, som här tillverkas, är sekunda vara och således
konkurrerar med det finska smöret. Kan importen af finskt smör
genom en tull minskas, måste sådant alltid blifva till gagn för afsättningen
af svenskt sekunda smör, hvilket då vinner en större marknad.
Enär de mindre jordbrukare i allmänhet icke kunna tillverka prima
smör, skulle följaktligen en tull å smör närmast komma dem till godo.
Med anledning häraf och då det icke torde vara skäl att bestämma
tullen å smör till ett lägre belopp än tullarne å fläsk, ister och ost,
hemställer utskottet,

115:o) att å smör, äfven konstgjord!, måtte sättas
en tull af 20 öre för 1 kilogram.

‘Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

121

I sin motion n:o 50, inom Andra Kammaren, föreslår herr J.
Eliasson, att Riksdagen beslutar nedsättning af tullen å socker i den
mån statsverkets tillstånd sådant medgifver. Då detta för närvarande
icke synes medgifva en sänkning på en gång af tullen å kaffe och
tullen å socker, hvilket senare är en af våra största kassaartiklar, hemställer
utskottet,

116:o) att ifrågavarande yrkande ej må till någon
åtgärd föranleda.

Solfjädrar förtullas för närvarande med 1 krona 20 öre per kilogram,
utan afdrag i vigten för askar och pappersomslag. Enligt
kommerskollegii berättelser hafva solfjädrar ett värde af 50 kronor
per kilogram. Den nuvarande tullsatsen är sålunda en ren obetydlighet.
Utskottet får derför, i öfverensstämmelse med hvad utskottet för
de flesta lyxartiklar föreslagit, tillstyrka höjning af denna tull och
hemställer,

117:o) att tullen å solfjädrar måtte från sitt nuvarande
belopp, 1 krona 20 öre, höjas till 5 kronor
för 1 kilogram, utan afdrag i vigten för askar och
pappersomslag.

Å den under rubriken n:o 496 i tulltaxan upptagna artikeln sprutor,
brand- och trädgärds-, äfvensom tillbehör, hvilken artikel för närvarande
drager en tull af 5 procent af värdet, föreslå herrar Reuterswärd och
J. Eliasson en tull af 10 procent af värdet.

Enär utskottet i det föregående tillstyrkt Riksdagen att med tull
belägga det material, hvaraf sprutor förfärdigas, får utskottet, nu
hemställa

118:o) att sprutor, alla slag, måtte åsättas en
tull af 10 procent af värdet.

Då utskottet föreslagit Riksdagen att belägga ister med tull, samt
ister i vissa delar af landet allmänt benämnes späck, får utskottet, till
förekommande af missförstånd, hemställa,

Bill. till Biksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Åfd. 8 Raft. 16

Socker.

Solfjädrar.

Sprutor.

Späck.

122

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Sten.

119:o) att rubriken späck i tulltaxan måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Späck:

af hafsdjur...........................................................fritt

andra slag; se Ister.

Angående sten heter det i tulltaxan:

		Qvantitet för tullberäk-ningen.	Tullsats.
499.	Sten, ej specificerad: oarbetad ...........................................		Kronor fri	öre
500	arbetad: polerad .....................................	1 kilogram	3
501,	andra slag.....................................	fri

Herr A. E. Petersson yttrar i sin motion, sid. 36, bland annat:

»Då inom vårt eget land finnas tillgångar på marmor och kalksten,
hvilka förtjena en vidsträcktare bearbetning än som nu eger rum, då
det utländska råmaterialet numera väl bör kunna här i landet bearbetas
till de föremål, som deraf kunna afsätta^, och då slutligen artiklar af
dessa material väl torde få hänföras till dem, som ligga utom den vanliga
förbrukningens behof och till stor del kunna anses såsom lyxföremål,
föreslås en tull af 50 öre per kilogram på arbeten af marmor och
kalksten, polerade eller opolerade, ej specificerade.»

Då utländsk marmor inom Sverige bearbetas, samt det för utskottet
blifvit upplyst, att för de sliperier, som sysselsätta sig dermed, det är
vida lämpligare att intaga den utländska marmorn i halfarbetadt skick
(skifvor) än i block, har utskottet ansett sig böra afstyrka den af
herr Petersson förordade tullen å marmorarbeten. Vidkommande åter
arbeten af kalksten har utskottet varit i saknad af närmare upplysningar,
i hvilken omfattning dylik sten för närvarande inom Sverige
bearbetas. Utskottet har derför funnit sig icke för närvarande kunna
förorda tull å arbeten deraf.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

123

På grund häraf hemställer utskottet,

120:oj att herr A. E. Peterssons yrkande om tull
å arbeten af marmor och kalksten, polerade eller
opolererade, ej specificerade, icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Strängar af metall äro för närvarande fria från tull, medan deremot
andra slag draga eu tull af 1 krona 20 öre per kilogram. Som
utskottet beslutit föreslå Riksdagen att sätta tull å jern-, stål- och
metalltråd, samt i händelse strängar af metall förblefve tullfria, tullen å
tråd skulle kunna upphäfvas, derigenom att tråden intoges under benämningen
strängar, anser sig utskottet böra hemställa,

121 :o) att strängar af metall skola tullbehandlas
såsom tråd.

Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen har sig
åsatt eu tull af 10 öre per kilogram. Tulltaxan föreskrifver dessutom,
dels att dextriu skall tullbehandlas såsom stärkelse, dels ock i fråga
om potatesmjöl: »Potatesmjöl eller stärkelseämnet i potates; se stärkelse».

För potatesmjöl äfvensom stärkelse af hvete, potates eller andra
vegetabiliska ämnen yrkas följande tullsatser, nemligen: af herr Reuterswärd
14 öre, af herr Söderberg ro. fl. och J. Anderson in. fl. 25 öre
samt af herr P. Svensson in. fl. 20 öro. Härjemte yttrar herr A. E.
Petersson i sin motion, sid. 37, följande:

»Stärkelse framställes inom landet af potates, hvete och ris. Enligt
kommerskollegii berättelse voro hos oss år 1880 i gång 8 fabriker
med ett tillverkningsvärde af 304,215 kronor, 1881 11 fabriker med
ett tillverkningsvärde af 328,013 kronor, 1882 16 fabriker med ett tillverkningsvärde
af 267,940 kronor, 1883 15 fabriker med ett tillverkningsvärde
af 162,944 kronor och 1884 17 fabriker med ett tillverkningsvärde
af 245,646 kronor. Hvarje uppgift på tillverkningsqvantiteten
saknas. Under femårsperioden 1875—1879 infördes i
medeltal årligen 644,544 kilogram och år 1880—1884 årligen i medeltal
586,277 kilogram och år 1884 ensamt 684,822 samt 1885 1,187,357
kilogram.

Strängar,

Stärkelse.

124

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Under antagande att den importerade stärkelsen utgöres till hälften
af potatesstärkelse och till hälften af risstärkelse, kan importen lägst
beräknas till 34 öre per kilogram eller till ett värde år 1884 af
232,839 kronor, eller ungefär lika stort som alla de inhemska fabrikernas
tillverkningsvärde, samt 1885 till ett värde af 380,241 kronor.

Detta förhållande förefaller egendomligt, då stärkelse är skyddad
med eu tullsats af 10 öre per kilogram eller ungefärligen 30 procent
af värdet. Orsaken ligger dels deruti, att utländska fabrikat, såsom
Colmans risstärkelse, lyckats så inarbetas uti den svenska marknaden,
att konsumenterna fortfarande köpa denna vara och betala det derför
fordrade priset, dels ock hufvudsakligen deruti, att de utländska fabrikanterna
oberoende af den höga tullsatsen dock fortfara att konkurrera
på den svenska marknaden och här uti Sverige tillhandahålla stärkelsen,
inklusive tull- och fraktkostnader, till billigare pris än den
säljes i Tyskland och England.

Enligt af herr Harald von Gegerfelt uti Göteborg, som sjelf eger
en stärkelsefabrik, lemnade upplysningar har på grund af den sista
tullnedsättningen behofvet af potatesstärkelse till stor del fylts från
Tyskland, och har den hufvudsakliga importen skett af pressjästfabriker
och appreturverk. Herr Gegerfelt förmäler att tysk potatesstärkelse
stått importörerna, inklusive tull och omkostnader, i svensk
hamn till 33 öre per kilogram, men att den gick ned på våren 1886
till omkring 26 öre per kilogram, under det samtidigt Urna potatesstärkelse
noterades i Berlin till 35 öre per kilogram och sekunda 29
öre per kilogram.

Om ifrån de pris, som de tyska fabrikanterna erhöllo för stärkelsen
i svensk hamn våren 1886, afdragas tull och omkostnader med 12 öre
per kilogram, qvarstår ett pris af endast 14 öre per kilogram för den
tyska fabrikanten vid hans fabrik. Detta bevisar att han, med en prisreduktion
af mer än 50 procent af försäljningspriset inom eget land,
i Sverige afbörda! sig en del af sitt produktionsöfverskott.

Med risstärkelse råder samma förhållande. Colmans risstärkelse noteras
i England till 56 öre per kilogram, men säljes i Sverige, inklusive
tull och omkostnader, till 52 öre per kilogram. Afdragas dessa,
så visar sig att Colmans risstärkelse säljes till Sverige af den engelska
fabrikanten omkring 25 procent billigare än i England gällande pris.*
På samma sätt förhåller sig med tyska risstärkelsen. Då, som ofvan
nämnts, stärkelse infördes till belopp af öfver 200,000 kronor, har den
nyligen gjorda nedsättningen af tullen på stärkelse från 14 till 10 öre
per kilogram visat sig ej vara af omständigheterna betingad, hvarför

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

125

föreslås, att stärkelse och potatesmjöl äfvensom det af stärkelse beredda
dextrinet åsättes eu tull af 14 öre per kilo.

Skulle emellertid den i senaste tullmotionen föreslagna tullen å
risgryn och hvete vinna Riksdagens bifall, föreslås, enligt grundsatsen
att fabrikat drager högre tull än materialet, att tullsatsen å stärkelse
ytterligare ökas med ett belopp en och eu half gång högre än den tullsats
Riksdagen kan komma att pålägga nämnda två artiklar. Skulle
olika tullsatser åsättas dessa artiklar, beräknas ifrågavarande förhöjning
efter den högre tullsatsen.

I samband med stärkelsen må påpekas det oegentliga uti att alla
slags »gryn» äro tullfria, då man vet att största delen sago-, perlgryn
med flera beredas af stärkelse, som nu har en tull af 10 öre per kilogram.
Konseqvensen bjuder naturligtvis, att dessa sorter gryn förtullas
med minst samma belopp som den råvara, hvaraf de beredas.
Importen af »sago m. m.» utgjorde 1885 625,465 kilogram, värda
249,386 kronor. Vi föreslå derför att sago- och perlgryn förtullas med
15 öre per kilogram.»

Till de i berörda motion lemnade statistiska meddelanden kan läggas,
att år 1885 voro i gång 19 fabriker med ett tillverkningsvärde
af 291,049 kronor, samt att år 1886 infördes 736,097 kilogram stärkelse.

Sedan Riksdagen numera åsatt hvete en tull af 2 kronor 50 öre
för 100 kilogram, borde, enligt herr Peterssons framställning, tullen
å stärkelse, tillverkad af hvete, utgöra 17,75 öre per kilogram samt
tullen å stärkelse af ris 20,45 öre per kilogram. Den nedsättning af
stärkelsetullen från 14 öre till 10 öre per kilogram, hvilken ofvan omförmälts,
vidtogs på tillstyrkan af 1882 års tullkomité, i anledning af
uttalanden från tillverkare af pressjäst. Utskottet har nu visserligen
föreslagit tull å jäst, som hittills varit tullfri, men då stärkelse utgör
ett vigtigt beredningsämne för våra stora näringar och bland dem väfverierna,
har utskottet funnit det betänkligt att höja tullen å stärkelse
så betydligt som till 20 öre eller deröfver per kilogram. Till följd af
den redan gällande tullen å hvete, samt då utskottet i det föregående
hemstält om tull å risgryn, måste utskottet emellertid föreslå en höjning
i tullen å stärkelse. Denna höjning anser likväl utskottet på nyss
anförda grunder icke böra mycket öfverstiga hvad som nödvändiggöres
af den föreslagna tullen å risgryn, 4 kronor 30 öre för 100 kilogram.
Enligt upplysningar, som blifvit utskottet meddelade från en
af landets förnämsta stärkelsefabriker, erhållas af 100 kilogram risgryn
68 kilogram stärkelse. För att framställa 100 kilogram risstärkelse erfordras
sålunda 147 kilogram risgryn, hvarför i tull skall betalas 6

126

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Svafvelsyra,

kronor 32 öre. Med bibehållande af det nuvarande skyddet för stärkelsefabrikationen
måste tullen å stärkelse följaktligen höjas till 16,32
öre per kilogram, hvilken sistnämnda siffra utskottet anser kunna jemnas
till 17 öre. Öfver detta tullbelopp finner utskottet det icke vara
rådligt att gå. För hvetestärkelse sammanfaller det nästan med det af
herr Petersson förordade ''belopp och utgör, enligt samme motionärs
framställning, för potatesstärkelse ett mer än tillräckligt skydd.

På grund häraf hemställer utskottet,

122:o) att tullen å stärkelse af hvete, potates och
andra vegetabiliska ämnen måtte höjas från sitt nuvarande
belopp, 10 öre, till 17 öre för 1 kilogram.

Om svafvelsyra, som för närvarande är fri från tull, andrager herr
A. E. Petersson i sin motion, sid. 14, följande:

»Denna för den kemiska industrien vigtigaste syra har redan i början
af 1800-talet varit föremål för fabrikation i vårt land, då nemligen
en svafvelsyrefabrik vid Gripsholm med användande af svafvelkis från
Falun framstälde svafvelsyra.

Den äldsta nu i gång varande fabrik för svafvelsyra är anlagd af
herr L. J. Hierta vid Tegelviken uti Stockholm. Sedermera anlades
en dylik fabrik uti Falun för metallurgiska behof, hvilken under de
senaste åren efterträdts af eu större anläggning på samma plats.

Båda dessa fabriker tillverka svafvelsyra, koncentrerad i platinapannor.
Vid alla landets superfosfatfabriker tillverkas dessutom för
deras eget behof svafvelsyra af lägre koncentrationsgrad. Endast vid
en af dem, nemligen »Ceres» vid Göteborg, tillverkas liksom vid Tegelviken
och Falun svafvelsyra, koncentrerad i platinapannor. Det har
dock visat sig, att vid ingen af dessa fabriker koncentrationen kunnat
hållas i gång mer än under någon del (4 å 6 månader) af året, hvadan
tillverkningskostnaden af den under denna tid framstälda syran
drabbats af en särdeles hög rånte- och amorteringskostnad på de till
koncentrationen använda platinapannor och fabriksinrättningar, hvilkas
värde, då en platinapanna, allt efter storleken, kostar 15,000 till 45,000
kronor, ej torde kunna sättas lägre än till 45,000 kronor i medeltal
för hvarje fabrik. Denna omständighet är så mycket mer betungande,
som ingen af fabrikerna, enär landets behof till stor del fylles al importerad
syra, kan hafva någon betydande tillverkning, och varan stundom
ej betingar högre pris än 3 kronor 50 öre per centner.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

127

Så märkvärdigt det än kan synas, ställer sig dessutom trakten
från England och Tyskland billigare till många vigtiga afsättningsplatser
inom landet än från de svenska produktionsorterna till samma
platser.

Under femårsperioden 1875 —1879 infördes uti medeltal årligen
omkring 576,000 kilogram och under femårsperioden 1880—1884 i medeltal
årligen 375,000 kilogram, men uppgick 1885 till ej mindre än
cirka 614,000 kilogram. Den importerade syran är hufvudsakligen
66° koncentrerad syra.

Ehuru det ur fabrikernas synpunkt vore önskvärd!, att eu högre
tull åsattes denna artikel, hafva vi dock, med anledning af dess vidsträckta
användning i flere industrier, endast velat föreslå en tullsats
af 1 öre per kilogram med beräkning af denna tullsats äfven å tarans
vigt.»

Svafvelsyra användes hufvudsakligen vid superfosfatfabrikerna,
hvilka dock sjelfva tillverka det för dem erforderliga behofvet, och
vid mineralvattenfabrikationen, men förekommer, ehuru i mindre grad,
i de flesta industrier. Af denna anledning har utskottet funnit nödig
varsamhet fordra, att tullen å svafvelsyra sättes så låg som möjligt.
Utskottet har derför icke ansett sig kunna förorda en högre tullsats
än >/2 öre per kilogram och hemställer alltså,

123:o) att å svafvelsyra måtte sättas eu tull af
0,5 öre för 1 kilogram.

Svampar, ätbara, såsom champignon^'', murklor '' och tryffel, hafva sig
åsatt en tull af 30 öre per kilogram, hvilken tullsats herr Reuterswärd
yrkar måtte höjas till 50 öre. Då den nuvarande tullsatsen är bestämd
i öfverensstämmelse med tullen å »konserver», hvilken enligt handelstraktaten
med Frankrike icke får öfverstiga 30 öre per kilogram, samt
till ett sådant förfarande antagligen funnits den orsak, att de svampar,
som hit importeras, vanligen inkomma såsom konserver, får utskottet
hemställa,

124:o) att herr Reuterswärds ifrågavarande yrkande
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Enligt tulltaxan skola nya, tömma säckar tullbehandlas lika med
den väfnad, hvaraf de bestå. Då tyg inkommer i annat skick än sitt

Svampar.

Säckar.

128

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Tegel.

ursprungliga, är i tulltaxan i allmänhet föreskrifvet eu förhöjning med
vissa procent i tullen för tyget, så t. ex. för broderade arbeten och
kläder (jemför ofvan). Enär utskottet beslutit föreslå Riksdagen att
belägga juteväfnad med tull, har utskottet, till följd af det arbete,
som blifvit nedlagdt på hopsyningen, funnit sig böra tillstyrka en
dylik höjning äfven i tullen för säckar, hvilken höjning dock i anseende
till det ringa arbete, som är förenadt med hopsyningen, icke torde
böra öfverstiga 10 procent af tullen för väfnaden. På grund häraf
hemställer utskottet,

125:o) att Riksdagen måtte besluta, att nya,
tomma säckar skola tullhehandlas lika med den väfnad
hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.

Golf- och väggtegel (s. k. tiles) af högst 2 om. tjocklek drager nu
en tull af 3 öre, hvaremot andra slag af tegel äro fria från tull. Herr
Reutersivärd yrkar, att å tegel och andra arbeten af eldfast lera måtte
sättas en tull af 40 öre per 100 kilogram. Herr A. E. Petersson har
i sin oftanämnda motion framlagt ett fullständigt »förslag till tullsatser
å lervaror», hvilka varor i nu gällande tulltaxa icke finnas sammanförda under
en gemensam rubrik, utan upptagas under rubrikerna Biscuit, Fayence,
Kakel, Krukmakarearbeten, Parian, Porslin, oäkta och äkta,
Tegel och Terracotta. I hvad detta herr Peterssons förslag afser andra
artiklar än tegel, har utskottet funnit detsamma innefatta ämnen,
hvilka lämpligen torde böra göras till föremål för behandling af en blifvande
tullkomité. Hvad åter beträffar tegel, lemnas derom i motionen
till eu början följande, på kommerskollegii berättelser grundade meddelanden: -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

129

		187	4	1875-	L879	1880—1884	1884
r	DiUrerkning:
Tegel,	eldfast ...............j
» )''	mur- ................. tak-...................j	1,370	901	1,730	234	2,431,671	3,650,893
	Import:
Tegel,	eldfast.................	139	886	61	795	38,714	73,057
»	mur- ....................	188	217	no	500	207,568	215,066
))	tak- ..................	30	477	17	865	26,943	26,699
	Export:
Tegel,	eldfast..................	34	762	94	810	414,611	417,084
»	mur- ...................	59	463	66	,452	269,652	486,242
»	tak- ...................		351		759	297	420

Härefter anföres i motionen:

»Af dessa uppgifter framgår, att artikeln tegel, i hvilken i statistiken
innefattas eldfast tegel, vanligt byggnad stegel och taktegel, under
det sista decenniet varit föremål för en alltjemt stigande tillverkning
af rätt högt värde, samt att importen, jemförd med tillverkningen,
under de sista åren varit af ringa betydenhet. Den torde hufvudsakligen
hafva inskränkt sig till införsel af taktegel och fa§adtegel; blott
till några få platser på landets vestkust torde vanligt byggnadstegel
hafva införts.

Då vanligt byggnadstegel betingar ett i förhållande till varans vigt
och omfång billigt pris och till följd häraf ej kan bära dryga transportkostnader,
torde detsamma liksom äfven dräneringsrör ej böra beläggas
med tull. Annorlunda ställer sig förhållandet med taktegel samt listoch
fa§adtegel, hvilka båda, i synnerhet det sistnämnda, är föremål för
en mera invecklad tillverkning än byggnadsteglet.

Fa§adtegel, hvaraf rätt betydliga qvantiteter i synnerhet under den
sista tiden införts, börjar nu blifva föremål för inhemsk tillverkning,
som kommer att fylla ett känbart och växande behof, men som till en
början blir förenad med de för hvarje ny fabrikation vanliga svårigBih.
till Biksd. Prat. 1888. i) Sami. 1 Afd. 8 Haft. 17

130

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

heterna och som under denna tid väl behöfver det skydd mot utländsk
konkurrens, som kan lemnas densamma. En gång kommen till stånd,
torde nog den inhemska konkurrensen reglera prisen så, att artikeln
ej fördyras genom tullskyddet. Det föreslås derför en tullsats af 0,5
öre per kilogram på taktegel och fagadtegel. Samma tullskydd föreslås
äfven på eldfast tegel af alla slag. De ofvan lemnade statistiska
siffrorna tyckas visserligen visa, att tillverkningen af denna artikel betydligt
stigit i värde och nu är föremål för en betydande fabrikation
och export, men af samma uppgifter framgår att import fortfarande
eger rum. Då det i Sverige tillverkade eldfasta teglet i godhet torde
täfla med, om ej rent af öfverträffa alla andra liknande fabrikat, kan
det ej vara landet till gagn, att spekulationen inkastar en vara af sämre
beskaffenhet, som trycker på de redan mycket låga prisen och som,
oaktadt det billigare inköpspriset, vid användande ställer sig vida dyrare.

Till eu något högre tullsats eller 1 öre per kilogram föreslås glaseradt
fagadtegel, listtegel, trottoarsten och gröfre golfplattor samt de
i den nu gällande tulltaxan ej särskild!, upptagna, men, efter hvad uppgifvet
blifvit, märkvärdigt nog såsom »maskiner och redskap» hittills
förtullade rör af lergods för vattenledningar eller tekniska behof.

Flisor, plattor (tiles) af mindre tjocklek än 5 centimeter hafva
blifvit föreslagna att höjas från 3 till 7 öre, sedan de gröfre och
tjockare slagen deraf blifvit afskilda och föreslagna att förtullas med
endast 1 öre. De finare slagen, de som egentligen äro föremål för
den numera ganska betydliga införsel, som framkallats åt de senare
årens byggnadsverksamhet, äro att betrakta såsom fajans-artiklar, de
äro till och med vid tillverkningen underkastade något svårare tekniska
procedurer och eu strängare sortering än de flesta andra artiklar inom
denna klass, inom hvilken de föreslås att tullbehandlas.»

Motionärens förslag till tullsatser är i nu ifrågavarande delar af
följande lydelse:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

131

Förslag till tullsatser å lervaror.

		Tullsatser:	Franska
		gällande	föreslagna	traktaten medgifVer kronor per kilo
		proc. af värdet	kronor per kilo	proc. af värdet	kronor per kilo
Klass 1.	Tegel-, mur-, vanligt, och klinkor oi er]fl Röra,dt,		fritt. fria. fritt. fritt. fritt. fritt.		fritt. fria. 0,005 0,005 0,005 0,005
Klass 2.	Rör, dränerings-, utan hans Tegel, eldfast, ej glaseradt » färgad- eller bekläd- nads-, ej glaseradt » list-, ej glaseradt... » tak-, glaseradt eller ej glaseradt.........	—	—	—
Anm. 1.	Eaqad-tegel är ett murtegel, som genom pressning eller annan be-handling erhållit en finare yta och en mera korrekt form än van-ligt murtegel.
Anm. 2.	List-tegel är så formadt, att det kan användas till inkantning af fönster, dörrar, portaler eller ar-kitektoniska lister å byggnader; det saknar inpressade eller upp-höjda ornament.
Klass 3.	Tegel, fasad-, glaseradt ... » list-, glaseradt.........	—	fritt. fritt.	—	0,01 0,01	—
	Flisor, plattor (tiles), till golf- eller väggbekläd-nad, enfärgade, ej gla-serade, af mindre tjock-lek än 50 millimeter ...		0,03		0,07

132

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Lika med motionärerne anser utskottet eldfast tegel böra beläggas
med tull, men då inom utskottet blifvit upplyst, att redan en tullsats
af 20 öre per 100 kilogram skulle visa sig verksam, bär utskottet,
som funnit de påyrkade tullsatserna väl höga, beslutit tillstyrka Riksdagen
att å eldfast tegel sätta en tull af 20 öre per 100 kilogram.
1,000 stycken eldfast tegel af vanlig storlek väga 6,000 kilogram och
skulle således komma att i tull kosta 12 kronor. Då priset å nämnda
qvantitet är, allt efter beskaffenheten, 165 kronor eller 185 kronor
netto, kommer en tull af 12 kronor att i genomsnitt utgöra icke fullt
7 procent af varans värde. I Tyskland är eldfast tegel belagdt med
en tull af 45 öre per 100 kilogram.

Samma tull, som utskottet nu förordat för eldfast tegel, vill utskottet
jemväl föreslå för fagadtegel samt för golf- och väggplattor
af viss gröfre tjocklek. Den gräns, som i detta hänseende för närvarande
är bestämd, eller 2 cm., har utskottet anledning antaga icke
vara lyckligt vald. Omförmälda plattor eller flisor göras vanligen med
en tjocklek af 1 till 2 centimeter. Det skulle emellertid icke i något
hänseende medföra olägenhet, om de gjordes något litet gröfre, t. ex.
med eu tjocklek af 2i cm. Men vid sådant förhållande är det lätt
för de utländske fabrikanterna att omintetgöra de åsyftade verkningarna
af eu tull. Utskottet får derför föreslå, att skilnaden emellan
gröfre och finare plattor måtte inträda vid en tjocklek af 3 cm.

För golf- och väggplattor af mindre än 3 cm. tjocklek har utskottet
funnit nu gällande tullsats för sådana af högst 2 cm. tjocklek
kunna bibehållas, för så vidt nemligen de äro oglaserade. Åro de
deremot glaserade, då de vanligast utgöras af s. k. väggtiles med en
tjocklek af 1 cm., falla de inom fajansens område och böra derför
draga tull lika med fajans, hvilket åter enligt tulltaxan tullbeliandlas
såsom oäkta porslin.

Andra slag af tegel än de nu nämnda böra fortfarande vara fria
från tull.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

126:o) att eldfast tegel, s. k. fa^-adtegel samt
golf- och väggplattor (flisor, tiles) af 3 cm. tjocklek
och deröfver måtte åsättas en tull af 20 öre för 100
kilogram;

127:o) att golf- och väggplattor af mindre än
3 cm. tjocklek skola, då de äro oglaserade, draga en

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

133

tull af 3 kronor för 100 kilogram, men, då de äro
glaserade, tullbehandla^ såsom fajans;

128:o) att andra slag af tegel, ej specificerade,
måtte förklaras fortfarande skola vara fria från tull;
samt

129:o) att vid rubriken tegel måtte i tulltaxan införas
en anmärkning af följande lydelse:

»Derest ett och samma kolly innehåller särskilda
slag af tegel, underkastade olika tullafgifter, tillämpas
den högre tullsatsen för hela innehållet.»

Tullen för thé, som förut utgjorde 1 krona 40 öre för 1 kilogram,
nedsattes af 1884 års Riksdag till 80 öre per kilogram, hvilken nedsättning,
enligt hvad nämnde Riksdags skrifvelse till Konungen angående
tullbevillningen gifver vid handen, vidtogs i afsigt att göra denna dryck,
som vore särdeles egnad att undantränga bränvinet och derigenom befrämja
nykterheten, lättare tillgänglig för den mindre bemedlade befolkningen.

Införseln af thé har uppgått till:

år 1882 .................................................. 65,293 kilogram,

» 1883 ...................................................... 67,270 »

» 1884 ................................................... 54.901 »

» 1885 ................................................ 90,812 »

» 1886 .................................................. 76,717 »

Utskottet, som i likhet med 1884 års Riksdag hyser den uppfattning,
att det vore synnerligen önskvärd!, att thé här i landet komme
till större användning, än det för närvarande har, vill så mycket hellre
tillstyrka Riksdagen att ytterligare sänka den nu utgående tullen för
denna artikel, som dels tullinkomsten af thé är af ringa betydelse för
statsverket, dels ock en allmännare förbrukning deraf torde ersätta en
nedsättning i tullsatsen.

På grund häraf hemställer utskottet,

130:o) att tullen å thé måtte från sitt nuvarande
belopp, 80 öre, nedsättas till 50 öre för 1 kilogram..

Tjära.

Tobak.

134

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

In- och utförseln af tjära och tjärbärma, som nu är iri från tull,
har utgjort:

Införsel. Utförsel.

år 1880 849,217 kilogram, 9,434,307 kilogram,

i, 1881 .................................... 1,077,672 » 6,556,566 »

» 1882 891,611 » 7,026,031 »

» 1883 ..................................... 764,436 » 6,570,253 »

» 1884 1,607,439 i» 12,085,288 »

)> 1885 ................................... 358,968 » 9,467,910 »

» 1886 ...................................... 824,800 » 5,730,781 »

)) 1887 ................. (omkring) 770,000 » 6,380,000 »

Utförseln af tjära har visserligen, såsom af denna redogörelse
framgår, varit mångdubbelt större än införseln, men då den tjära, som
hit inkommer från Finland, numera icke endast är transitogods utan
med den svenska tjäran konkurrerar på den inhemska marknaden,
anser utskottet äfven tjära böra beläggas med tull. Då eu tunna tjära väger
omkring 18 lispund eller 150 kilogram, har utskottet, med afseende derå
att en tunna tjära betingar ett pris af omkring 12 kronor, beslutit tillstyrka
Riksdagen att å tjära sätta eu tull af 1 krona per 100 kilogram,
hvilken tullsats komme att motsvara 1 krona 50 öre för tunnan, eller
något mer än 12 procent af varans värde. Till underlättande af tullbehandlingen
torde afdrag i vigten ej böra medgifvas för kärlet.

Utskottet hemställer alltså,

131:o) att å tjära måtte sättas en tull af 1 krona
för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad.

1 Kongl. Maj:t,s nådiga proposition till Riksdagen, n:o 2, angående
förhöjning af bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin
och tobak m. in., föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte höja
tullen å oarbetad tobak, blad och stjelk, från dess nuvarande belopp,
1 krona, till 1 krona 25 öre per kilogram, samt att tullen å tobak:
andra slag måtte från sitt nuvarande belopp, 1 krona 20 öre, höjas
till 1 krona 50 öre. Deremot föreslog Kongl. Maj:t icke någon ändring
i nu gällande tullsats för cigarrer och cigaretter. .

Herr Reuterswärd yrkar för cigarrer och cigaretter en tull af 4
kronor för 1 kilogram och herr fiss Oloj Larsson för samma slag af
arbetad tobak eu tull af 3 kronor 75 öre per kilogram. Herr A. E.
Petersson anför rörande tobak i sin motion, sid. 42, följande:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

135

»Intill år 1859 utgjorde tullen å

tobaksstjelk ......................................................................... 4

å tobaksblad.......................................................................... 7

» cigarrer ..................................................... 1 riksdaler 6

År 1859 sattes tullen å stjelk och blad till ........... 29

å cigarrer........................................................... 1 krona 30

» karfvad tobak ............................................................... 45

» malen tobak och snus ................................................ 50

» hopvriden, pressad och spunnen ............................. 35

» stänger och karotter .................................................... 55

skid. per skålp

» » <■ »

» » »

öre » »

» » »

» »

» » »

» »

Dessa tullsatser gälde till år 1879, då de höjdes på stjelk och blad
till 42,5 öre per skålpund eller 1 krona per kilogram, under det tullen
på cigarrer sattes till cirka 1 krona 27 öre på skålpund eller 3 kronor
per kilogram. Under det cigarrer före 1859 drogo en tull, som var
omkring åtta gånger högre än den, som erlades för råvaran, förändrades
detta förhållande 1859 så, att den då stadgade tullsatsen på cigarrer
blef fyra och eu half gång större än den på blad och stjelk. Den
absoluta skilnaden i tullsatsen på blad och cigarrer, eller 47 skilling
per skålpund, blef dock i 1859 års tulltaxa ej blott bibehållen utan
till och med något utsträckt, den stälde sig nemligen enligt denna till
101 öre per skålpund. Härvid är dock att märka, att stjelk, som förut
dragit lägre tull än blad, då blef belagd med samma tullsats. Genom
bestämmelserna i 1879 års tulltaxa förändrades förhållandet derhän,
att tullen på cigarrer blef endast tro gånger större än på råmaterialet,
och den absoluta skilnaden nedgick från 101 öre till 85 öre
per skålpund. Den höjda tullen på råmaterialet stälde sig mycket känbarare
för fabrikanten, som den representerar ett vida högre belopp i
den färdiga varan, än hvad ett flygtigt genomseende af tulltaxan gifver
vid handen. Enligt från yrkesidkare inhemtade upplysningar uppstår
nemligen under fabrikation genom varans torkning, rensning m. m. en
förlust af från 20 till 30 procent. Tullsatsen på råvaran höjes härigenom
med omkring ^-del, och den absoluta skilnaden i tullsatsen nedgår
till omkring 70 öre per skålpund.

Dertill kommer ock, att räntan, på de ej obetydliga belopp, som
fabrikanten har att i tull erlägga på de stora förråd, han måste hålla
i lager af råmaterialet, är af rätt stor betydelse och jemte räntan å
förlaget i sin helhet spelar en vida större rol för den svenske fabrikanten
än för den utländske. En följd af de för tobaksindustrien ofördelaktiga
förhållanden, som genom de sista tullförändringarne inträdt,

136

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

har ock varit att, enligt från kommerskollegium erhållen uppgift, tillverkningen
af cigarrer från 1879, då 1,177,533 skålpund tillverkades,
nedgått till 601,534 skålpund år 1885, samt att tobaksarbetarnes antal
under samma tid nedgått från 3,220 till 2,834. Minskning i produktionen
belöper sig således under denna tid till 49 procent. Samtidigt
har arbetsstyrkan minskats med 12 procent och skulle nedgått ännu
mera, om ej arbetstiden vid de flesta fabriker blifvit inskränkt för att
undvika afskedandet af ett ännu större antal arbetare. Under motsvarande
tid har importen af cigarrer, som år 1879 uppgick till 105,199
skålpund, ökats till 184,446 skålpund år 1885, det vill säga tillvuxit
med omkring 75 procent. De importerade cigarrerna utgöras till
större delen af de bättre och dyrare slagen, som förbrukas af de i
ekonomiskt hänseende bättre lottade samhällsklasserna. Deras högre
värde torde väl motivera en högre tullsats än den nu gällande. Sammalunda
är förhållandet med cigaretterna. Vid tillverkning af öfriga
tobaksfabrikat har den ökade tullen på råmaterialet äfven ofördelaktigt
inverkat, om ock ej i samma grad som vid cigarrfabrikationen, och
skilnaden mellan tullsatserna på råmaterial och fabrikat är för ringa
att bereda den inhemska handteringen något skydd. Om ock tobak,
i hvilken form den än användes, måste anses såsom ett njutningsmedel,
har dess begagnande dock så inträngt i en stor del af befolkningens
behof, att den nästan kan anses såsom eu nödvändighetsvara, och säkert
är, att många hellre underkasta sig inskränkning och försakelse af
verkliga lefnadsbehof, än de afstå från njutandet af tobak. Dess förbrukning
är ock i ständigt tilltagande och torde vara föremål för eu
i alla länder tillväxande fabrikation, som i Sverige väl bör i största
möjliga mån bedrifvas af svenska händer.

På grund af hvad som anfördt blifvit föreslås, att, under förutsättning
af eu tull af 1 krona per kilogram för tobak, oarbetad, blad
och stjelk, tullen må sättas å:

cigarrer och cigaretter ... till 5 kronor per kilogram,

arbetad tobak, andra slag » 2 » » » .»

Hvad först angår de af Kongl. Maj:t föreslagna höjningar i tullsatserna
för oarbetad tobak och tobak: andra slag, har utskottet funnit
sig icke kunna tillstyrka bifall till desamma. Det statskassans behof
af ökade inkomster, hvars fyllande till eu del Kongl. Maj:t genom omförmälda
tullförhöjning afsett, kan nemligen numera anses vara undanröjdt,
hvartill kommer, att redan gällande tull å oarbetad tobak är
ovanligt hög i förhållande till varans värde. Deremot har utskottet,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 187

på grund af den i herr Peterssons motion lemnade utredning ansett
sig böra tillstyrka en höjning i tullsatsen för cigarrer och cigarretter
till det af herr Reuterswärd förordade belopp, eller 4 kronor per kilogram.
I tullen å tobak: andra slag, som företrädesvis torde af de
mindre bemedlade förbrukas, anser sig utskottet ej böra förorda någon
höjning. Tillverkningen af hit hänförliga slag af tobak kan för öfrigt
näppeligen antagas hafva att utstå någon tryckande utländsk konkurrens.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

132:o) att Kong]. Maj:ts ofvanberörda nådiga proposition,
i hvad densamma afser förhöjning i tullsatserna
för tobak, icke måtte vinna Riksdagens bifall; samt

133:o) att Riksdagen måtte besluta, att tullen å
cigarrer och cigaretter skall från sitt nuvarande belopp,
3 kronor, höjas till 4 kronor för 1 kilogram.

Angående torfströ och torfmull anför herr J. Pelirsson, i motion n:o Torfströ.
62 inom Första Kammaren, följande:

»Hvarje tillfälle, som erbjuder sig för tillgodogörande af befintliga
naturtillgångar i landet, torde böra sorgfälligt begagnas. Det är ett
känd! förhållande, att vi hafva betydande hvitmossefält, otillgängliga
för uppodling, men deremot lemnande ett förträffligt materiel för framställande
af en produkt, som börjat mycket användas både i landtbrukets
och sundhetsvårdens tjenst under benämning af »torfströ» och
»torfmull».

Torfströberedningen här i landet har under senaste åren ganska
raskt utvecklat sig och lofvar att blifva en mycket beaktansvärd industri
för dem, som äro egare af outtömliga, ehuru hittills nära nog alldeles
värdelösa hvitmossar. Men äfven på detta arbetsområde möter
eu stark konkurrens från utlandet, der fabrikation af torfströ har i flere
afseende gynsammare förutsättningar än hos oss. Hollands mossfält
ligga exempelvis öppna för solens inverkan, invid kanaler och vattendrag,
derifrån utskeppning kan ske direkt, under det våra mossfält
ligga temligen långt in i landet, ofta omgifna af höjder och andra för
en hastig torkning menliga hinder, och den fabricerade produkten är
underkastad eu transportkostnad, som vid forsling å jernväg till och
med närmar sig varans fulla värde under vissa förhållanden.
lUh. Ull liiksd. Prof. 1888. 0 Hund. 1 Afd. 8 Haft.

138 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

För en sorgfällig beredning, genom torkning, rifning, sigtning och
stark pressning i balar, erfordras ändamålsenliga fabriksanläggningar
och en rätt stor arbetspersonal, i fall tillverkningen skall kunna bedrifvas
i tillräckligt lönande omfattningar. Man kan ej begära att
kapital skall nedläggas på en fabrikation, så länge densamma är blottstäld
för en alldeles oberäknelig täflan från utlandet. Men det lilla
skydd, som nu gällande tulltaxa under n:o 636 ger åt dessa fabriksprodukter
genom eu tull af 10 procent på värdet, kringgås och undvikes
derigenom att de inkommande fabrikaten benämnas ömsom »affall»
och ömsom »gödningsämnen», oaktadt det borde vara tydligt, att ingendera
af dessa uppgifter är med sanna förhållandet öfverensstämmande.

Ensamt till Göteborg importerades under förra året från Rotterdam
omkring 400,000 kilogram, och nog bör det kännas nedslående, att vi
på sådant sätt från utlandet köpa hvad vi sjelfva mycket väl kunna
fabricera, af lika god beskaffenhet och i huru stora qvantiteter som
helst. Blott en lämpligen stadgad och noggrant tillämpad införselafgift
är i detta fall, såsom i andra liknande, det närmast till hands
liggande medlet att betrygga den inhemska företagsamheten.»

Och föreslår motionären, att för torfströ och torfmull måtte stadgas
en tull af 1 krona per 100 kilogram.

Då torfströberedningen i Sverige är en nyligen påbörjad industri,
som har att utstå konkurrens med eu gammal utländsk, finner utskottet,
särskildt med afseende derå att denna industri kan för oss blifva
stor och lönande, densamma böra understödjas och vill derför tillstyrka
Riksdagen att belägga torfmull och torfströ med tull. Men då, enligt
utskottet tillhandakomma upplysningar, 100 kilogram torfströ lära i tillverkning
kosta omkring 1 krona, har utskottet ansett den af motionären
påyrkade tullsatsen af 1 krona per 100 kilogram oskäligt hög.
Utskottet har för sin del bestämt sig för eu tullsats af 30 öre per
100 kilogram och hemställer alltså,

134:o) att Riksdagen måtte besluta, att i tulltaxan
skall införas en ny rubrik: Torfmull och ''Torfströ med
eu tullsats af 30 öre för 100 kilogram.

Enligt gällande tulltaxa är jern- och ståltråd fri från tull. Herrar
Reuterswärd och J. Eliasson föreslå, att å jern- och ståltråd måtte sättas
en tull af 4 öre per 100 kilogram.

De statistiska uppgifterna å iu- och utförsel af jern- och ståltråd
utvisa, att vår utrikes handel dermed stält sig på följande sätt:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

139

		Införsel		Utförsel
år	1875 ........................	............... 248,108 kilogram,	857,759 kilogram,
»	1876 ........................	............... 350,126	»	339,916	»
»	1877 ........................	............... 305,627		222,687	»
»	1878 .....................	............... 116,640	»	462,063	))
»	1879 ......................	............... 68,684	»	572,810	»
»	1880 .......................	.............. 174,637	»	1,272,649	»
»	1881 ........................	.............. 193,753	»	1,580,321	»
	1882 .......................	............... 680,001	»	2,950,136	»
»	1883 ........................	............... 1,185,256	»	5,305,996	»
»	1884 .......................	............. 1,693,220	»	2,572,829	»
))	1885 .......................	.............. 1,479,822		614,102
»	1886 ........................	............. 2,186,195	«	1,279,933	»
	Till upplysning	om behofvet af tull	å jern-	och ståltråd	vill ut-

skottet ur öfverdirektören Styffes förut omförmälda utlåtande anföra
följande:

»Sverige har alltid ansetts tillverka det bästa trådjern, och till de
mest grannlaga behof användes ännu väl hufvudsakligen tråd af svenskt
jern. I pris kan dock vårt land ingalunda täfla med utlandet, och
importen af jerntråd har under de 5 sista åren mångdubblats. Konkurrensen
i jerntråd är svårast med Tyskland, som har en ganska stor
tillverkning deraf och säljer sin jerntråd till billigare pris än sjelfva
England. Tullen å jerntråd har man derföre i Tyskland kunnat sätta
jemförelsevis ganska låg.

Då svensk tråd, äfven till sådana ändamål som telegraf- och telefonledningar,
onekligen är bättre än den utländska, och den senare,
ifall behörigt afseende fästes ej blott å priset utan ock å qvaliteten,
till ganska få behof kan vara att föredraga, anser jag ock vara skäl
att här belägga jern- och ståltråd med tull, och har föreslagit denna
till 4 öre per kilogram.

Tullen å jern och ståltråd är:

i Danmark ............................................................ per kilogram 4,2 öre,

» Tyskland .......................................................... >’ 2,7 »

» Frankrike, å jerntråd ................................. » 4,3 å 7,2 »

å ståltråd...................................... » 14,4 »

» Spanien, från Sverige och Norge ........... » 4,7 »

från andra länder ........................ » 5,8 x>

» Ryssland ............................................................ 51 1952 »

» Nordamerikas förenta stater........................ » 12,5 å 25

140

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
tillstyrkte en tull å jern- och ståltråd af 4 öre per kilogram.

Då utskottet redan föreslagit tull å råvaran, kan utskottet, som
åberopar öfverdirektören Styffes ofvan intagna uttalande, ej underlåta
att tillstyrka Riksdagen att sätta tull å jern- och ståltråd. Men då
tillverkningen af finare tråd krafvel- betydligt mera arbete än tillverkningen
af gröfre, samt det i anledning deraf torde vara omöjligt att
för jern- och ståltråd i allmänhet bestämma blott en enda tullsats, för
så vidt nemligen tullen skall stå i ett något så när lika förhållande
till den på varan nedlagda arbetskostnaden, har utskottet funnit lämpligast
att, på sätt i Frankrike och Norra Amerikas förenta stater eger
rum, för jern- och ståltråd bestämma två olika tullsatser, allt efter
trådens större eller mindre tjocklek. I fråga om den gräns, som dervid
bör uppställas, har utskottet, på grund af meddelade upplysningar,
beslutit föreslå, att tråd som till genomskärningen är mindre än 1 y2
mm. skall draga högre tull än tråd med större genomskärning. För
den gröfre tråden har utskottet bibehållit samma tullsats, som bevillningsutskottet
vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887 föreslog,
eller 4 öre per kilogram. Tullsatsen för den finare tråden har utskottet
ansett böra fastställas till nämnda belopp dubbelt, eller till 8
öre per kilogram. Sistberörda tull är dock ej så hög, som man skulle
kunna förmoda. För vissa slags fin tråd kommer den icke att uppgå
till mer än 6 å 8 procent af varans värde.

Koppar- och annan ej specificerad metalltråd drager, då den är förgyld,
för silf rad eller pläterad, en tull af 2 kronor 35 öre, hvaremot andra
slag äro fria. Då metalltråd tillverkas inom landet, exempelvis vid
Skultuna messingsbruk, bör äfven denna industri komma i åtnjutande
af tullskydd; men enär såväl koppar som andra metaller på grund af
traktatsbestämmelser här skola vara fria från tull, är det endast sjelfva
arbetet, som skyddet i detta fall skall afse. Med hänsyn härtill har
utskottet funnit sig böra föreslå eu tull för koppar- och metalltråd:
andra slag af endast 10 öre per kilogram. 1 Tyskland, der jemväl
tullfrihet råder för koppar, har å koppartråd blifvit satt en tull af 10,6
öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

135:o) att för jern- och ståltråd måtte bestämmas
följande tullsatser, nemligen: för tråd af 1,5 mm.
tjocklek och deröfver 4 öre samt för tråd af mindre
än 1,5 mm. tjocklek 8 öre, allt för 1 kilogram; samt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

141

136:o) att å koppar- och annan ej specificerad
metalltråd: andra slag måtte sättas en tull af 10 öre
för 1 kilogram.

Angående träsprit yttrar A. E. Petersson i sin motion:

»Sedan tillverkningen af träsprit numera genom den antagna denatureringslagen
för bränvin och sprit kommer att blifva föremål för
inhemsk företagsamhet och här i landet kan åstadkommas till fullt lika
godhet och till lika billigt pris som i utlandet, så föreslås härmed för
träsprit en tull af 0,50 kronor per kilogram.»

Att för träsprit, som numera är en vigtig vara för många näringsidkare
såsom denatureringsmedel för bränvin, bestämma en särskild
tull, måste anses så mycket angelägnare, som det inträffat, att träsprit
tullbehandlats efter taxans bestämmelser angående art. Bränvin och
Sprit samt förtullats med 1 krona 20 öre per liter. Men då 100 kilogram
träsprit kosta 125 å 130 kronor, skulle den af motionären förordade
tullsatsen af 50 öre per kilogram komma att utgöra 40 procent
af varans värde, en tullsats, hvilken utskottet ej kunnat finna annat än
för hög.

Utskottet hemställer,

137:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik
Träsprit med en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.

Under rubriken trävaror upptager tulltaxan, bland annat, följande
bestämmelser:

		Qvantitet för
		tullberäk''	Tullsats.
		ningen.
	alla andra mer eller mindre arbetade trä-		Kronor	öre
	varor, derunder inbegripna snickare- och stolmakarearbeten:
552.	af furu eller gran, utan betsning, mål-
	ning eller lackering.............................	1 kilogram	—	2
553.	af nyssnämnda träslag, med betsning,
	målning eller lackering .....................	1 kilogram	—	4

Träsprit.

Trävaror.

142

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

		Qvantitet för
		tnllberäk-	Tullsats.
		ningen.

554.

555.

af alra, ask, björk, bok, ek och andra
inhemska, ej specificerade träslag, |

massiva eller dermed fanerade......... 1 kilogram

af päron och valnöt, samt af mahogny, I
jakaranda och andra utländska träslag,
massiva eller dermed fanerade,
äfvensom arbeten försedda med äkta
eller oäkta förgyllning ........................ 1 kilogram

Anm. Är arbetet sammansatt af flera träslag, ster förtullningen
efter det slag deribland, som drager högsta
tullafgift.

möbler,

försedda med stoppning, men utan öfvertyg;
förtullas efter ofvanstående
bestämmelser med 20 proc. förhöjning.

försedda med stoppning och öfvertyg;
förtullas efter nämnde bestämmelser
med 40 proc. förhöjning.

Kronor

Herr Reuterswärd har i sin motion följande yrkanden:

555

Möbler: försedda med stoppning, men utan
öfvertyg, förtullas med förhöjning af.....

50%

med stoppning och öfvertyg .....................

—

100%

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 55, om förhöjning
i tullen å arbetade trävaror, anför herr J. Ericson i Borekulla:

»Vid 1887 års första riksdag väcktes af min företrädare här i
kammaren, herr Oléhn, motion om förhöjning i tullen å arbetade trävaror,
(se motion n:o 45, bihang till Riksdagens protokoll, januaririksdagen
1887). Deri heter det bland annat, beträffande hvad som
bör skyddas eller icke: »om en sak torde man dock lättare kunna enas,
nemligen derom att den lilla industrien, den i hemmen bedrifna slöjden,
bör uppmuntras och, der så nödigt är, äfven skyddas.»

Bevillningsuishottets Betänkande N:o 8.

143

»Man kan, hoppas jag-, enas om ett dylikt skydd, emedan fördelande
deraf icke komma de större arbetsgifvarne till godo, utan fördelande
tillfalla direkt arbetande sjelfva.»

»Bland de delar af vår industri, som af ålder drifvits såsom husslöjd,
intager otvifvelaktigt tillverkningen af billiga möbler ett framstående
rum. I flera delar af vårt land har befolkningen haft till sin
liufvudsakligaste sysselsättning möbelsnickeri, som åt tusentals familjer
lemnat ett nödtorftigt uppehälle. Särskild! i nordligaste delen af Halland
har så varit förhållandet.»

»Som emellertid under senare tider införseln från utlandet af billiga
fabriksmessigt tillverkade möbler — vackra, men ovaraktiga —
allt mera tilltagit, hotas äfven denna återstod af vår tynande husslöjd
att äfvenledes gå under.»

»Under år 1884 infördes sålunda snickeriarbeten af gran eller furu,
utan betsning eller målning, 403,930 kilogram; af samma träslag, med
betsning, målning eller lackering, 47,078 kilogram, af alm, ask, björk,
ek och andra inhemska, ej specificerade träslag 209,731 kilo, af valnöt
och päron samt af mahogny, jakaranda och andra utländska träslag,
försedda med äkta eller oäkta förgyllning, 139,870 kilogram.»

»Genom denna stora import af snickeriarbeten, hvaraf den förstnämnda
klassen, enligt nu gällande tulltaxa, drager eu tull af endast
2 öre, den andra 4, den tredje 8 och slutligen den fjerde af här uppräknade
15 öre per kilo, hafva prisen så nedtryckts, att nyssberörde
möbelsnickare, som äfven under bättre förhållanden med knapp nöd
förmådde försörja sig och sina familjer, numera bragts till förtviflan.»

Instämmande till alla delar i hvad sålunda i motionen framhållits,
får jag härmed vördsamt föreslå,

att Riksdagen, med ändring af nu gällande bestämmelser uti
ifrågavarande del af tulltaxan, måtte besluta, att alla mer eller mindre
arbetade trävaror, derunder inbegripna snickeri- och stolmakeriarbeten
af furu eller gran, utan betsning, målning eller lackering, må åsättas
eu tull af 5 öre; af nyss nämnda träslag, med betsning, målning eller
lackering, 10 öre; af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska, ej
specificerade träslag, massiva eller dermed fanerade, 15 öre; af päron
och valnöt samt af mahogny, jakaranda och andra utländska träslag,
massiva eller dermed fanerade äfvensom arbeten, försedda med äkta
eller oäkta förgyllning, 25 öre, allt per kilogram.»

Af snickarearbeten har införts:

år 1877 ....................................................................... 628,041 kilogram,

» 1878 .............................................................................. 1,047,444 »

144

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

år 1879
» 1880
» 1881
» 1882
v 1883
j> 1884
» 1885
» 1886

434,669 kilogram,
436,111 »

667,974 j>

836,887 »

689,333 »

800,609 »

901,442 »

664,372 ))

På de af herr J. Ericson anförda skäl tillstyrker utskottet, att
samtliga tullsatser för de under mis 552, 553, 554 och 555 omförmälda
artiklar höjas, och har utskottet i fråga om de belopp, nämnde motionär
föreslagit för trävarorna under iris 552 och 553, icke något att
erinra. De af motionären påyrkade tullsatserna vid mis 554 och 555,
eller resp. 15 och 25 öre, har utskottet deremot funnit för låga. Hvad
först beträffar de under mo 554 upptagna artiklar, eller snickarearbeten
af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska, ej specificerade träslag,
massiva eller dermed fanerade, angifvas dessa i kommerskollegii
berättelser hafva ett värde af 1 krona per kilogram. Då detta värde
torde vara satt ganska lågt, samt hithörande snickarearbeten, liksom
de under mo 555 inbegripna, ofta äro försedda med bildhuggeri, har
utskottet ej tvekat att föreslå en höjning i tullen för dessa trävaror
till 30 öre per kilogram. Tullen för de trävaror, som omnämnas under
mo 555, anser utskottet kunna höjas till 60 öre per kilogram, utgörande
detta belopp, enligt kommerskollegii berättelser, 20 procent af varans
värde.

Af möbler har under de senaste fem åren i medeltal årligen införts
för 74,998 kronors värde. Då denna införsel icke kan sägas vara af
någon betydenhet, samt enligt gällande bestämmelser möbler jemväl
komma att träffas af de förhöjda tullarna å arbetade trävaror, har utskottet
ej funnit skäl att tillstyrka herr Reuterswärds motion, i hvad
densamma afser ifrågavarande artikel.

På grund häraf hemställer utskottet,

138:o) att tullarna å »alla andra mer eller mindre
arbetade trävaror, derunder inbegripna snickare- och
stolmakarearbeten)), måtte höjas sålunda, att tullen
skall utgöra för sådana trävaror:

af furu eller gran, utan betsning, målning eller
lackering, 5 öre;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

145

af nyssnämnda träslag, med betsning, målning
eller lackering, 10 öre;

af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska,
ej specificerade träslag, massiva eller dermed fanerade,
30 öre;

af päron och valnöt samt af mahogny, jakaranda
och andra utländska träslag, massiva eller dermed
fanerade, äfvensom arbeten, försedda med äkta eller
oäkta förgyllning, 60 öre, allt för 1 kilogram; samt

139:o) att herr Reuterswärds yrkande om förhöjd
tull å möbler icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Enligt tulltaxan skall omalen tungspat, tullbehandlas såsom sten,
d. v. s. vara fri från lull, men malen tungspat tullbehandlas såsom blyhvitt
och följaktligen draga en tull af 5 öre per kilogram. Denna bestämmelse
angående malen tungspat tillkom år 1882 på framställning
af dåvarande tullkomité och åt det skäl, att malen tungspat mycket
begagnades till förfalskning af eller uppblandning med blyhvitt och
zinkhvitt, med hvilka ämnen tungspat, enligt komiténs uppgift, hade
en förvillande likhet.

Den 10 juni 1886 utgaf kong!, generaltullstyrelsen, på grund af
Kongl. Maj:ts resolution den 28 maj samma år, ett cirkulär, hvari färgad
tungspat förklarades böra draga samma tull som malen. Till följd af
detta cirkulär måste numera bestämdt skiljas emellan »färger: andra
slag, ej specificerade», hvilka åtnjuta tullfrihet, och färger tillsatta med
tungspat, hvilka, enligt cirkuläret, skola draga samma tull som malen
tungspat. De klagomål, som uppstå vid tullbehandlingen af sådana
färger, kunna endast afgöras etter en ganska vidlyftig och kostsam
kemisk analys, hvilken ådragit tullverket, sedan nämnda cirkulär började
tillämpas, en kostnad åt 1,580 kronor, medan deremot den tullinkomst,
som genom dessa undersökningars resultat influtit, endast uppgått
till 1,060 kronor.

I anledning häraf och då inom utskottet blifvit upplyst, att malen
tungspat utan svårighet kan skiljas från blyhvitt och zinkhvitt, har utskottet
funnit bästa sättet att afhjelpa omförmälda svårigheter vara,
att all tungspat förklaras tullfri. Utskottet hemställer derför,

140:o) att Riksdagen måtte besluta, att såväl
malen som omalen tungspat skall vara fri från införselstull.

Bih. till Biksd. Blot. 1888. 5 Mani/. 1 Afd. 8 Häft. 19

Tungspat.

146

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Tågvirke.

Tågvirke, nytt, är för närvarande fritt från tull. Under anförande
att de till repslageriyrket körande alster, livilka rubricerades såsom
»tågvirke», vore fria från all införselstull, och att detta förhållande föranledt
dertill, att den inhemska produktionen hölle på att så godt som
afstanna, ehuru vi äfven i detta fall skulle vara i tillfälle att med eget
arbete fylla våra behof utan någon märkbar skilnad i priset för varan,
har herr G. Berg i eu inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o
101, föreslagit, att å tågvirke: nytt sättes en tull af 10 öre per kilogram.

1882 års tullkomité, som tillstyrkte tull å tågvirke, yttrade derom:

»Vid behandlingen af denna fråga har komitén tagit i öfvervägande
så väl de på frågoformulären ingångna svaren och de upplysningar,
hvilka muntligen inför komitén meddelats, som äfven en till Kong!.
Maj:t från eu mängd repslageriidkare ingifven och till komitén remitterad
petition. Af allt detta framgår, att tillverkningen af tågvirke
inom landet under senare åren, sedan tullfrihet för denna vara medgifvits,
betydligt gått tillbaka, i följd af den svåra konkurrensen med
utlandet, hufvudsakligen Ryssland, der sjelfva garnet spinnes i det inre
af landet för betydligt lägre pris än det här gällande och råvaran
äfven erhålles för billigare pris. De flesta repslagerier för gröfre gods
äro nedlagda och tillverkningen omöjlig till de för tågvirke nu gällande
pris. Importen af hampa är nästan oförändrad från 1863, men af tågvirke
har den under dessa år fyrdubbla!^; under åren 1863—1872 utgjorde
införseln af tågvirke 9 Va proc. af hampinförseln, efter 1872
bär den uppgått till 33 proc.

I allmänhet uppgifves att det tågvirke för fartyg in. m., som inom
landet tillverkas, är af bästa sort och ärligt hopkommet, hvilket deremot
säges ej vara förhållandet med det som inköpes i utländska
hamnar. Att det för tillverkningen inom landet skall vara svårt att
konkurrera med utlandet, då fabrikatet och råvaran i tullhänseende behandlas
lika, är tydligt, likasom ock att det bör vara af vigt för landet,
att den inhemska tillverkningen ej helt och hållet nedlägges.»

Af tågvirke har införts:

år 1882 ............................... 759'', 117 kilogram,

» 1883 .............................. 746,231 »

» 1884 ............................ 572,057

» 1885 ................................ 559,087 »

» 1886 ................................ 504,626 »

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

147

Med stöd af hvad ofvanberörda komité i frågan andragit, samt då
tågvirke enligt kommerskollegii berättelser har ett värde af 75 öre
per kilogram, hvarå den af motionären föreslagna tullen utgör mellan
12 och 13 procent, hemställer utskottet,

141:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr
G. Bergs i ämnet väckta motion, besluta, att å tågvirke,
nytt, skall sättas eu tull af 10 öre för 1 kilogram.

Ull är för närvarande fri från tull. Herr Hedlund yrkar, att å
ull af får måtte sättas en tull af 20 öre per kilogram. Utskottet
hemställer,

142:o) att ifrågavarande yrkande måtte lemnas
utan allt afseende.

Om vagnar föreskrifver tulltaxan:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.		j
	o		Kronor	öre
	Vagnar och Åkdon, jernvägsvagnar inbegripna :
570.	arbetsfordon och lastvagnar ......................	1 stycke	5	-i
571.	tvåhjuliga och slädar...................................	1 stycke	15	-\|
	fyrhjuliga:
572.	trillor .............................................................	1 stycke	25	_!
573.	halftäckta mindre........................................	1 stycke	50	—
574.	andra slag ..........................:............................	1 stycke	100	—!
	Anm. Uppstår tvifvel till hvad slag ett åkdon är
	att hänföra, utgår tullen med 10 procent af dess
	värde, dock ej utöfver 100 kronor.
	Vagnmakarearbeten, ej specificerade; hänföras
	under Slöjdvaror, ej specificerade.			i

Herr Reuterswärd yrkar, dels att jernvägsvagnar måtte åsättas en
tull af 15 procent af värdet, dels ock att i anmärkningen under n:o
574 orden »dock ej utöfver 100 kronor» utbytas mot »dock ej utöfver
200 kronor».

148

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

För vagnar till jern- och s. k. spårvägar är tullen:

i Danmark, för personvagnar och tendrar ............... per st. 300 kronor,

andra slag ................................................. j> 100 »

i Tyskland, för vagnar utan stoppning eller läderarbete af värdet 6 procent,

andra slag.............................................. d:o 10 »

i Frankrike, för personvagnar....................... per kilogram 7,9 å 18 öre,

)■ godsvagnar............................ » 6,5 a 7,2 v

» grusvagnar.............................. » 3,6 j>

i Schweiz, » personvagnar...................................... af värdet 8 procent,

» andra slag........................................... » 4 »

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
uttalade såsom sin åsigt, att för jernvägsmateriel i allmänhet och särskilt
för jernvägsvagnar värdet vore den bästa grunden för tullens
bestämmande. Detta gäller dock icke allenast om jernvägsvagnar, utan
har sin tillämpning på vagnar och åkdon i allmänhet, å hvilka vigten
kan vara densamma, men beskaffenhet och värde vexla högst betydligt.
Vagnar och åkdon torde närmast vara jemförliga med de under n:o
480 i tulltaxan omförmälda »slöjdvaror eller fabriks-, handtverkeri- och
manufakturvaror, i taxan ej nämnda». För dessa varor har utskottet
föreslagit, att, då det ej kan bestämdt urskiljas af hvilket ämne, arbetadt,
de hufvudsakligen bestå, de skola förtullas med 15 procent af
värdet. Samma tullsats anser sig utskottet jemväl böra förorda för
vagnar, och torde tullen, till förekommande af ett befintligt missbruk,
i fråga hvarom utskottet hänvisar till hvad som yttrats vid rubriken
flyttsaker, äfven böra gälla begagnade vagnar.

Vagnmakarearbeten, ej specificerade, hänföras enligt tulltaxan under
slöjdvaror, ej specificerade, och draga sålunda för närvarande en tull
af 10 procent af värdet, men skulle efter utskottets förslag förtullas
med 15 procent af värdet. Då denna sistnämnda tull af utskottet förordats
för vagnar, synas vagnmakarearbeten lämpligen kunna upptagas
under samma rubrik som vagnar.

Utskottet hemställer,

143:o) att rubriken »vagnar» i tulltaxan måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

1		Qvantitet för	i
	Vagnar och Åkdon, alla slag, obegagnade	tullberäk- ningen.	Tullsats, i
.	och begagnade, jernvägsvagnar derunder
	inbegripna, äfvensom Vagnmakarearbeten,		Kronorj öre;
i	ej specificerade .............................................	100 kronor	15 S-;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

149

Vax, alla slag, är för närvarande fritt från tull.
In- och utförseln af vax har utgjort:

år 1882
j> 1883
» 1884
» 1885
)> 1886

Införsel.

4,559 kilogram,
29,831 »

32,741
9,020
9,583

Utförsel.

11,356 kilogram,

10,268 i>

14,041 »

15,318

22,338 »

Då man under de senare åren allt mera börjat att uppmuntra biskötseln,
har utskottet velat föreslå en ytterligare åtgärd i samma retning,
nemligen sättande af tull å vax, hvilken tull torde kunna bestämmas
till 15 öre per kilogram. Det vax, som hit införes, har, enligt
kommerskollegii berättelser, ett värde af 3 kronor per kilogram. Den
af utskottet förordade tullsatsen skulle således endast komma att motsvara
5 procent af varans värde. I Tyskland är vax belagdt med en
tull af 15 mark (— 13 kronor 35 öre) per 100 kilogram.

På grund af hvad sålunda andragits, hemställer utskottet,

144:o) att å vax, alla slag, måtte sättas en tull
af 15 öre för 1 kilogram.

Om verktygslådor innehåller tulltaxan:

Verktyg slådor:

för barn, med verktyg, hvilka icke kunna såsom sådana begagnas,
tullbehandlas såsom Leksaker;

innehållande användbara, men för industriens behof synbarligen ej
afsedda, verktyg m. in.; hänföras till Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.

Då sistnämnda slags verktygslådor äro i det närmaste af samma
beskaffenhet som de förstnämnda, torde de båda böra tullbehandlas
efter enahanda grund; och får utskottet derför hemställa,

145:o) att verktygslådor: för barn med verktyg,
hvilka ej kunna såsom sådana begagnas, eller innehållande
användbara, men för industriens behof synbarligen
ej afsedda verktyg m. m., måtte tullbehandlas
såsom Leksaker.

Väx.

Verktygslådor.

150

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Väfnader.

Af hithörande artiklar äro alla med undantag af juteväfnader bundna
genom handelstraktaten med Frankrike. Å oblekt juteväfnad, pack- och
säckväf, som för närvarande icke drager någon tull, föreslår herr Reuerswärd
eu tull af 7 öre för 1 kilogram. I motion, n:o 63 inom Första
Kammaren, anför herr Wcern:

»Uti en vid denna riksdag af herr Reuterswärd väckt motion har
det blifvit föreslaget att ålägga juteväfnad, pack- eller säckväf, en tullafgift
af 7 öre per kilogram.

Oblekt juteväfnad begagnas till säckar och omslag för varor —
icke med anledning af dess särskilda ändamålsenlighet eller värdefullhet,
utan — till följd af dess ringa kostnad. Fördyrande af denna vara
skulle derför direkt minska dess lämplighet och derför äfven dess
användning.

I Sverige finnes icke någon särskild! för juteväfnad anlagd fabrik
och huru vida öfver hufvud någon tillverkning deraf egt rum, framgår
icke af de till kommerskollegium inkomna uppgifter, emedan den icke i
dem är nämnd, men möjligen kan vara inbegripen i från hamn- och linneväfnadsfabriker
anmälda »diverse väfnader». Dels af detta förhållande
och dels af den omständighet, att juteväf under de senare åren blifvit af
utländska fabriker såld till synnerligt låga priser, synes det emellertid
kunna antagas, att, om öfver hufvud någon tillverkning alls deraf egt
rum, den icke varit af nämnvärd betydenhet.

Att döma af de uppgifter jag erhållit, är det icke heller sannolikt,
att någon tillverkning deraf i Sverige skulle med nu föreslagna eller
äfven en ännu högre tull kunna åstadkommas. Mycket låga frakter från
Bengalen till Storbritannien och storartade fabriksanläggningar, genom
hvilka arbetskostnaden kunnat till det yttersta nedbringas, hafva satt
juteväfverierna i Dundee i Skoband i stånd att sälja den grofva säckväfven
till så lågt pris, att täflan med dem icke skulle kunna löna sig
utan varans fördyrande genom tull till den höjd, att till följd deraf
användningen skulle upphöra.

Redan den tull, som nu är föreslagen, skulle deremot göra de
svenska fabriker, hvilka till omslag för sina tillverkningar använda juteväf,
stor skada. — Då för ett år sedan motion om tull å oblekt juteväf
väcktes, blef jag af flere fabrikanter af trämassa uppmanad att uppsätta
en skrift deremot och anmodade då, för erhållande af kunskap om storleken
af dess användning såsom omslag för nämnda vara, handelsfirman
C. Fr. Wrnrn & C:o i Göteborg att genom cirkulär till kända trämassefabriker
i riket derom begära uppgifter. På grund af detta cirkulär
hafva 29 adresser till mig ingått, hvilka jag jemte cirkuläret bifogar

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

151

denna motion. Det framgår deraf, att den ifrågasatta afgiften blott
för dessa fabriker skulle uppgå till något öfver 29,000 kronor. Flertalet
af dem hafva fordom varit jernbruk, hvilka till följd af ogynsamt läge
för fortdrifvande med reducerade pris och under svåra konjunkturer af
jernhandteringen sett sig tvungna att med uppoffring af hundratals kronors
värde i bruksverkstäder, för att erhålla afsättning af sina skogsprodukter
och skaffa arbetsförtjenst åt sina underhafvande, nedlägga ännu större
summor i nya fabriksanläggningar. En sådan ny skatt skulle derför för
dem blifva högst känbar.

Om emellertid de åsigter, om bästa sättet att befrämja den svenska
industrien, som nu göra sig gällande, med nödvändighet fordra påläggandet
af en sådan tunga, så måste jag anhålla, att dock den grundsats
fortfarande måste anses giltig, att tullafgifter endast böra drabba varor,
hvilka öfvergå till inhemsk konsumtion, men ej dem, hvilka åter till
utlandet utföras. — För trämassefabrikanter uppstår härvid den svårighet,
att den från utlandet införda juteväf, som de åter utföra, icke vid
utskeppningen kan särskildt uppvägas, emedan den utgör omslag om en
annan vara. Det blir derför nödvändigt att i tulltaxeunderrättelserna
lemna föreskrift om huru dervid skall förfaras. Då trämassa utföres i
balar af bestämd vigt, vanligen 150 eller 100 kilogram, föreställer jag
mig att enklaste sättet härför vore att på förhand beräkna, huru mycket
juteväf åtgår för en dylik bal, och föreskrifva, att bestämd storlek af
balarne skulle vara ett vilkor för restitutionens åtnjutande, samt derefter
beräkna dess belopp genom att multiplicera balarnes antal med
nämnda på förhand beräknade vigt — allt naturligtvis under tullmyndigheternas
kontroll.

Min vördsamma motion är derför att ingen tullafgift må åläggas
oblekt juteväf, men att, om sådan tull anses nödvändig, utväg må beredas
exportörer af varor i omslag af oblekt utländsk juteväf att erhålla
restitution af den för sådan juteväf vid dess införsel erlagda tull.»

Innan tullen å juteväfnader borttogs, tillverkades ganska mycken
jute väfnad inom Sverige. Numera förfärdigas sådan endast vid en
enda fabrik och derstädes endast såsom supplement till annan verksamhet.
Med den stora användning juteväfnader numera erhållit såsom
omslagsväf för trämassa, mjöl in. m., vore det af stor vigt, om tillverkning
af juteväfnader kunde i någon betydligare grad komma till
stånd inom landet.

Införseln af oblekt juteväf har utgjort:

år 1882 ....................................... 728,029 kilogram,

» 1883 ................................................ 748,649 »

152

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

år 1884 .........

» 1885 .........

» 1886 .........

731,023 kilogram,
828,583 »

915,399 )>

Samtidigt hafva säckar införts till följande värden:

år 1882
j. 1883
» 1884
» 1885

)j 1886

699,376 kronor.

762,575 *

593,843 >.

760,125 i.
743,098 )»

Denna stora införsel af oblekt juteväf samt säckar vittnar tydligt
derom, att en tillverkning af juteväf skulle inom landet fylla ett behof,
som nu nästan helt och hållet tillgodoses af utländska fabrikanter.
Med anledning deraf och då det icke är antagligt, att en svensk juteväfnadsindustri
skall kunna uppstå utan stöd af en skyddstull, har
utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att sätta tull å oblekt
juteväf, hvilken tull, med hänsyn dertill att dylik väf antages hafva
ett värde af 1 krona per kilogram, lämpligen torde kunna bestämmas
till 10 öre per kilogram, eller 10 procent af varans värde. Enär
det emellertid måste förflyta någon tid, innan den inhemska tillverkningen
kan fullt tillgodose landets behof, har utskottet, på de af herr
Wsern framhållna skäl, ansett restitution af hela tullbeloppet böra medgifvas
för utländsk juteväf, som vid export af varor användes såsom
emballage.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

Enligt tulltaxan upptages bland hår- och tagelväfnader nöthårsfilt
såsom fri från tull. Handelstraktaten med Frankrike medgifver derå
samma tull, som andra slag af hår- och tagelväfnader draga, eller 60
öre per kilogram. Nöthårsfilt förekommer dels väfd, då den begagnas
till hästtäcken och äfven till sängtäcken, dels pressad, då den
tjenstgör såsom maskinfilt. För väfd nöthårsfilt, som i vissa delar af
landet utgör föremål för rätt betydande tillverkning, bör nu rådande
tullfrihet ej bibehållas, enär det vore inkonseqvent att låta denna väf -

146:o) att å oblekt, och ofärgad säck- eller packväf
af jute måtte sättas eu tull af 10 öre för 1 kilogram.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

153

nadsindustri ensam bland alla vara utan skydd. Den pressade maskinfilten
torde deremot såsom hittills böra vara fri från tull.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

147:o) att å väfd nöthårsfilt måtte sättas eu tull
af 25 öre för 1 kilogram, men att andra slag af
sådan filt måtte förklaras fortfarande skola vara fria
från tull.

Lefvande växter, alla slag, äro för närvarande fria från tull. I en
inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 82, yrkar herr C. J. Jakobson
m. fl., att å träd, buskar och plantor samt krukväxter måtte
sättas en tull af 30 procent af värdet, hvilken tull motionärerne förklara
sig påyrka i syfte att stäfja den i oerhörd skala tillväxande
importen af trädgårdsartiklar, som i närmaste framtiden måste förvandla
våra trädgårdsmästare från producenter till endast med utländska
varor handlande mellanhänder.

Importen af lefvande växter har i värde uppgått till:

år 1882........................................................ 126,140 kronor,

» 1883....................................................... 114,896 »

» 1884..................................................... 139,007 »

» 1885......................................................... 138,523 »

» 1886......................................................... 118,933 »

Utskottet, som i likhet med motionärerne anser vår inhemska
trädgårdsodling förtjent af all uppmuntran gent emot eu nu ohejdad
utländsk konkurrens, har dock funnit den af motionärerne påyrkade
tullsatsen väl högt tilltagen.

Bland trädgårdsalster, hvilka äro föremål för införsel, intages första
rummet af trädskolealster, träd och buskar. Då det lärer få anses
satt utom allt tvifvel, att utländska sådana lämpa sig mindre väl för
våra förhållanden än de, som uppdragas inom landet, samt man alltmera
börjat vinnlägga sig om uppdragande af träd och buskar, torde
en tull å lefvande växter i mera än ett afseende komma att utöfva en
fördelaktig verkan. Denna tull, som icke lämpligen kan bestämmas
efter de införda varornas värde, utan lärer böra, i likhet med hvad i
allmänhet eger rum, bestämmas efter vigt, finner utskottet kunna sättas
till 30 öre per kilogram. Enligt utskottet meddelade upplysningar
Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Haft. 20

Växter.

154

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Zink.

skulle en sådan tull komma att motsvara omkring 15 procent af dessa
varors värde. För att underlätta tullbehandlingen föreslår utskottet,
att afdrag i vigten ej skall medgifvas för närmaste emballage, såsom
balja eller kruka med jord, bastmattor m. m. Då emellertid den nu
förordade tullsatsen för vissa större lefvande växter, t. ex. lagerträd,
Indika inkomma i stora baljor och hafva en betydlig vigt, skulle blifva
särdeles betungande, vill utskottet föreslå, att ett stadgande införes af
innehåll att, om en växt väger mer än 10 kilogram, för den öfverskjutande
vigten skall i tull erläggas endast 10 öre per kilogram.

På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

148:o) att å lefvande växter, alla slag, måtte
sättas en tull af 30 öre för kilogram, hvarvid skall
iakttagas, dels att afdrag i vigten ej medgifves för
närmaste emballage, såsom balja eller kruka med jord,
bastmattor m. m., dels ock att, om en växt väger
mer än 10 kilogram, för den Överskjutande vigten
tullen skall beräknas efter 10 öre för kilogram.

I tulltaxan upptagas under rubriken zink följande bestämmelser:

	-------------------------------------------------------------------	Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
		ningen.
			Kronor	öre
	Zink:
626.	oarbetad.......................................................	—	fn.
	arbetad:
627.	plåt och bleck, äfvensom spik till far-
	tygs förhydning......................................	—	fria
628.	förgyld eller försilfrad ..............................	1 kilogram	—	70
629.	utan målning, fernissning eller annan
	ytbetäckning .............................................	1 kilogram	—	7
630.	andra slag.....................................................	1 kilogram	—	3b
	Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar och om-
	slag af papper eller annat ämne.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

155

Herr Reuterswärd föreslår för zinkarbeten följande tullsatser:

1 ax a		Per	Kr.	öre
n:o
	Zink: plåt och bleck.........................................	1 kilo		6
	förgyld, försilfrad eller förnicklad ......... utan målning, fernissning eller annan	»	—	70
	vtbetäckning..............................................	»	—	12

Då våra med främmande magter ingångna handel straktater medgifva
en förhöjning i tullsatserna för den arbetade zinken, samt zink numera
inom landet börjat förarbetas till artiklar, som till beskaffenheten ofta
närma sig galanterivaror eller utgöras af leksaker, bär utskottet funnit
nuvarande tullsatser för zinkarbeten för låga. På grund af upplysningar,
som blifvit utskottet meddelade, synes en förhöjning af tullsatserna
vid n:is 628, 629 och 630, nu resp. 70 öre, 7 öre och 35 öre,
till resp. 1 krona 25 öre, 15 öre och 65 öre vara lämplig. Utskottet
har tillika vidtagit den ändring i rubriken n:o 628, att orden »eller
med annan metall öfverdragen» tillagts. Sådana arbeten hafva nemligen
ungefär samma värde som försilfrade zinkarbeten. Plåt och bleck
äfvensom spik till fartygs förhydning torde deremot fortfarande böra
vara tullfria, enär tillverkning deraf icke eger rum inom Sverige.

Utskottet hemställer alltså,

149:o) att tullsatserna å arbetad zink måtte höjas
sålunda, att tullen skall utgöra för sådan:

förgyld, försilfrad eller med annan metall öfverdragen
1 krona 25 öre;

utan målning, fernissning eller annan ytbetäckning
15 öre ;

andra slag 65 öre, allt för 1 kilogram.

o ...

A ägg, som nu äro vid införsel fria från tull, föreslår herr Söderberg
m. fl. eu tull af 12 öre per kilogram.

-%•

156

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

In- och utförseln af ägg har utgjort:

år 1880 ...
» 1881 ...
» 1882 ...
» 1883 . .
» 1884 ..
» 1885 ...
» 1886 ...
» 1887 ..

Införsel.

773,822 kilogram,
1,891,200 )>

2,008,217 »

2,201,810 ))

1,140,900 »

1,533,130 »

1,967,240 »

2,467,000 »

Utförsel.

4,784,330 kilogram,
3,435,040 »

4,082,350 »

4,743,190 »

5,340,960 »

4,707,770 »

5,394,990 »

6,082,400 »

Då, såsom af dessa silfror framgår, inom landet produceras ägg
utöfver det egna behofvet, har utskottet funnit ägg höra, liksom andra
landtmannaprodukter, beläggas med tull, hvilken tull utskottet föreslår
till 20 öre per kilogram. Utskottet hemställer,

150:o) att å ägg måtte sättas en tull af 20 öre
för 1 kilogram.

Ättika, m. m. Angående ättika m. in. stadgar tulltaxan:

! '' ''•		Qvantitet för
		tullberäk-	T tillsats.
		ningen.
	Ättika och Ättiksyra, alla slag:		Kronor	öre
634.
	af till och med 10 procents syrehalt ...... för hvarje procent högre syrehalt ökas	1 kilogram	—	20
:	tullafgiften med 2 öre per kilogram.	♦

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 2 till Riksdagen angående
förhöjning af bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin
och tobak m. m. har blifvit föreslaget, att Riksdagen måtte besluta,
att rubriken »Ättika och Ättiksyra» i gällande tulltaxa måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

157

634.

Qvantitet för
tnllberäkningen.

1 kilogram

Ättika och Ättiksyra, alla slag:
på fat:

af till och med tio procents syrehalt ..
för hvarje procent högre syrehalt ökas
tullafgiften med 1 öre per kilogram.
på buteljer och krus, utan afseende på I

syrehalten ....................................................'' 1 kilogram

Tullsats.

Kronor

Och yttrade herr departementschefen vid ärendets föredragninginför
Kongl. Maj:t följande:

»Vid föregående tillfällen, då bränvinstillverkningsskatten blifvit
höjd, har en förhöjning i tullen å ättika i allmänhet ansetts nödig. Nu
föreligger åter ett annat förhållande. Staten medger nemligen numera
restitution för det bränvin som användes i ättiksfabrikerna, och på det
att dessa fabriker således ej må åtnjuta ett oskäligt tullskydd, bör
tullen å ättika nedsättas.

Enligt beräkning utan afseende på oundvikliga förluster vid tillverkningen
skulle hvarje liter alkohol, som användes vid ättiksberedning,
lemna omkring eu kilogram eller en liter ättiksyra. I verkligheten
uppnås ej detta utbyte, utan torde 0,8 liter eller kilogram ättiksyra
böra antagas såsom verkligt utbyte af en liter alkohol. Tillverkningsskatten
för en liter alkohol är 80 öre, hvilket belopp således svavar
mot 0,8 eller ,*» kilogram ättiksyra, Mot kilogram eller en
kilogramprocent ättiksyra svarar således ungefär 1 öre tillverkningsskatt
på det använda bränvinet. Tullen för eu kilogramprocent ättiksyra
är nu 2 öre. Då numer det bränvin, som användes till ättiksberedning,
blir, med undantag af den obetydliga denatureringsafgiften,
fritt från skatt, bör tullen kunna nedsättas till hälften, så att n:o 634
i tulltaxan erhölle följande förändrade lydelse:

»Ättika och ättiksyra, alla slag:

af till och med 10 procents syrehalt 1 kilogram 10 öre,

för hvarje procent högre syrehalt ökas tullafgiften med 1 öre per
kilogram.»

Som emellertid den ättika, som införes å krus och buteljer, i allmänhet
är af finare slag än annan ättika och lämpligen må kunna vidkännas
en högre tullsats, föreslår jag, att den nyssnämnda tullsatsen

158

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

får blifva gällande för ättika å fat samt att ättika å buteljer och krus
må utan afseende å syrehalten åsättas tull af 1 krona per kilogram.

Då importen af ättika hittills endast utgjort omkring 30 å 40,000
kilogram, är ifrågavarande tullsats icke af synnerlig betydelse i statsfinansielt
hänseende».

Utskottet hemställer,

151:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag
måtte af Riksdagen bifallas.

öfrya varor. I tulltaxan heter det till sist:

		Qvantitet för
		tullberäk-	Tullsats.
''		ningen.
			Kronor	öre
	Varor, som icke kunna hänföras under någon
	af de i denna tulltaxa upptagna bestäm-
	melser:
\ 635.	råämnen ......................................................	—	fria.
! 636.	mer eller mindre arbetade........................	100 kronor	10	i

I öfverensstämmelse med de tullförhöjningar, utskottet förut tillstyrkt,
och särskildt med afseende å den föreslagna tullsatsen för
slöjdvaror, får utskottet hemställa,

152:o) att tullen för mer eller mindre arbetade
varor, som icke kunna hänföras under någon af de
i tulltaxan upptagna bestämmelser, måtte från sitt
nuvarande belopp, 10 procent af värdet, höjas till
15 procent af värdet.

I herrar Reuterswärds och A. E. Peterssons motioner förekomma
yrkanden om sättande af tull å eller höjning i nu gällande tullsatser
för en mängd artiklar, i fråga om hvilka Sverige är bundet genom
de handelstraktater det ingått med Frankrike, Spanien och Portugal.
Sådana artiklar äro, utom de i betänkandet förut omnämnda:

i herr Reuterswärds motion: plogar, harf var och dylik gröfre åkerbruksredskap;
ej specificerade kanonrör, smidesstäd, smideshammare, skruf -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

159

stycken och bräckjern; gjutna rör; gjutna, ej bearbetade delar till ång- och
andra maskiner af alla slag samt till ångpannor och redskap; maskiner
eller bearbetade delar deraf, ej specificerade; symaskiner; sågar, sågblad
och sågbladsämnen; apelsiner, band och silkessammet, bijouterivaror, konstgjorda
blommor, bränvin och sprit, citroner, etms, handskar, häng slen,
konserver, korkar, paraplyer, plymer, russin, snörmakarearbeten, spetsar,
strumpor, vantar, verktyg, vin, vindrufvor och väfnader;

samt i herr A. E. Peterssons motion: sadelmakarearbeten och
koksalt.

Redan uti inledningen till föreliggande betänkande bär utskottet tillkännagifvit,
att vid genomgåendet af tulltaxan många artiklar förbigåtts,
i fråga om hvilka utskottet ej ansett sig kunna afgöra, i huru stor
grad en å dem lagd eller ökad tullsats skulle komma att medföra men
för andra industrigrenar. Af sådana artiklar förekomma i herr A. E.
Peterssons motion, utom de redan förut omförmälda: ammoniak-salter;
barium- och strontium-föreningar; klorsyrade saker; citronsyra; fosfor;
fosforsyra; pottaska; kalksaker; magnesiasalter; vattenglas; saltsyra; salpetersyra;
vinsyra och vinsyrade saker; föreningar af tunga metaller: brom,
jod och deras saker; kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade; apoteksvaror;
kalisaker samt drufsocker, maltsocker och stärkelsesocker.

Utskottet hemställer,

153:o) att herrar Reuterswärds och A. E. Peterssons
motioner, i hvad desamma afse här ofvan angifna
artiklar, icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

I likhet med hvad utskottet i sitt betänkande n:o 1, i sammanhang
med förslag om läggande af tull å spanmål och åtskilliga produkter
deraf, hemstälde, får utskottet äfven nu hemställa,

154:o) att, för den händelse Riksdagen beslutar
sättande af tull å sådana artiklar, hvilka för närvarande
äro från tull fria, eller förhöjning i nuvarande
tullsatser för andra artiklar, Riksdagen jemväl måtte
besluta, att dessa nya eller förhöjda tullar skola så -

Tulltax tunderrättelserna.

160 Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 8.

som tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa jemväl
innevarande år utgöras från den tid, som af Kong].
Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t,
jemte öfverlemnande af sina sålunda fattade beslut,
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kan,
förordna om beslutens trädande i kraft.

I en till Riksdagen afbiten nådig proposition, n:o 2, har Kongl.
Maj:t, i sammanhang med förslag om höjning i tullsatsen för oarbetad
tobak från dess nuvarande belopp, 1 krona, till 1 krona 25 öre, föreslagit,
att de belopp, som vid utförsel af inom landet arbetad tobak
restitutionsvis beviljas af tullmedlen, måtte ökas. Då utskottet afstyrkt
bifall till berörda tullförhöjning, hemställer utskottet nu i öfverensstämmelse
dermed,

155:o) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit rörande
förhöjd restitution vid utförsel af arbetad tobak icke
måtte vinna Riksdagens bifall.

Herr Wcern yrkar i en inom Första Kammaren väckt motion, n:o
63, att ingen tullafgift må åläggas oblekt juteväf, men att, om sådan
tull anses nödvändig, utväg må beredas exportörer af varor i omslag
af oblekt utländsk juteväf att erhålla restitution af den för sådan juteväf
vid dess införsel erlagda tull.

Med hänvisning till hvad utskottet yttrat vid punkten 146 får utskottet
hemställa,

156:o) att i första stycket af § 9 i de vid tulltaxan
fogade underrättelser om hvad vid taxans tilllämpning
iakttagas bör måtte bland de varor, vid
utförsel af hvilka restitution af tullmedlen medgifves,
äfven upptagas i utlandet tillverkad juteväfnad, som
begagnas till emballage vid export, samt att för 1
kilogram dylik väfnad måtte restitutionsvis beviljas
af tullmedlen 10 öre.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

161

I nådig proposition till Riksdagen föreslår Kong], Maj:t, att till
§ 9 i de till gällande tulltaxa hörande underrättelser om hvad vid
taxans tillämpning iakttagas bör må fogas ett nytt moment af följande
lydelse, nemligen:

»Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under
tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskild! inrättad
fabrik, må restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den
myckenhet ^förädladt bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen
styrkes hafva från fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet
bränvin, hvilken efter verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva
genom förädlingen gått förlorad, dock icke för denna förlust i något
fall med mera än två procent af den utförda myckenheten normalliter.»

Af det vid berörda kongl. proposition fogade statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 25 november 1887 inhemtas, att herr departementschefen
i detta ärende anfört:

»Dot förhållande, att vissa råämnen vid förädling undergå förminskning
till vigt eller rymd, har ej lemnats utan uppmärksamhet af
tullagstiftningen, som dels i åtskilliga fall åsätter ett mera förädladt
ämne högre tull, än som drabbar det råämne, hvaraf det blifvit framstäldt,
dels, åtminstone i ett fall (socker), medgifver, att vid utförsel
af varor, som inom landet tillverkats af utländskt, tullpligtigt råämne,
restitution må åtnjutas till högre belopp än den tull, som är samma
vigt af råämnet åsatt. Äfven vid utförsel af renadt inhemskt bränvin
medgifves restitution för det bränvin, som gått förloradt vid reningen
och hvilket antagits utgöra två procent af det renade bränvinet, i
det § 10 mom. 3 i nådiga förordningen angående vilkoren för tillverkning
af bränvin den 13 sistlidne juli i likhet med § 12 mom. 2
i nådiga förordningen den 2 juni 1882''vid utförsel af inhemskt bränvin
medgifver restitution med 40,8 öre för hvarje liter renadt och med
40 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

Något motsvarande stadgande har emellertid ännu ej meddelats
för det fall, att utländskt råbränvin blifvit i landet infördt och renadt
samt derefter åter utföres, ehuru sådan rörelse numera eger rum.
9 § af tulltaxeunderrättelserna medgifver nemligen, att tull underkastad
vara må införas för att bearbetas eller förädlas för att åter utföras med
rätt till återbekommande af erlagd tullafgift, under vilkor att dylik afsigt
med införseln redan i sammanhang dermed vid varans angifning
till tullbehandling skriftligen anmäles, att varuegaren i öfrig! ställer
sig till efterrättelse de föreskrifter, hvilka generaltullstyrelsen eger
meddela till förekommande af missbruk utaf sålunda medgifven förmån,
BIL till Rilcsd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Äfd. 8 Raft. 21

162

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

samt att återutförseln egt rum och sådant styrkes inom natt och år
efter det införseln skedde. På grund af detta stadgande har generaltullstyrelsen
den 13 juli 1883 tillåtit Carlshamns spritförädlingsaktiebolag
att införa utländskt bränvin i ändamål att detsamma i förädladt
skick åter utföra och den vid införseln erlagda tullafgiften återbekomma.
Såsom vilkor har styrelsen dervid föreskrifvit, bland annat, att godset
likasom bolagets fabrik skall på bolagets bekostnad vara under ständig
tullbevakning. Från och med den 27 december 1884, då fabriken
uppläts, till den 25 sistlidne april har bolaget sålunda enligt bevis af

tullkammaren i Carlshamn infört tillsammans............ 56,430,677,37 liter,

samt utfört......................................................................... 53,5 7 6,308,33 »

så att i fabriken skulle qvarligga.................................... 2,854,360,04 liter,

allt af normalstyrka.

Jemte det generaltullstyrelsen och chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå den 16 nästlidne juli gemensamt afgifvit
infordrad! underdånigt utlåtande i fråga om beredande af vissa lättnader
vid utförsel af svenskt obeskattadt bränvin — hvilken fråga
redan den 19 påföljande augusti blifvit för Eders Kongl. Maj:t anmäld
— hafva de nämnda myndigheterna till Eders Kongl. Majrts pröfning
öfverlemnat en af Carlshamns spritförädling saktiebolag hos generaltullstyrelsen
gjord framställning, åsyftande att ej mindre bolaget debiterad
tull måtte afskrifvas för det bränvin, som under destilleringen
inom fabriken förflyktigats, än äfven att dylik afskrifning, dock inom
ett belopp af två procent af den förädlade varan, måtte årligen medgifvas
för den förlust, som framdeles kunde inträffa. Till stöd för
framställningen har bolaget hufvudsakligen åberopat, att detsamma
naturligtvis beräknat sjelfva värdet af det bortdunstade bränvinet såsom
en förlust, men ingalunda beräknat, att tull skulle erläggas för
det bränvin, som under destilleringen förflyktigades och således ej
kunde återutföras. Under antagande att fabriken kunde årligen förädla
150 millioner liter bränvin samt att två procent deraf gånge förlorade,
skulle ju affären få vidkännas en årlig förlust i tull af 1,800,000
kronor.

Vid verkstäld inventering den 26 april innevarande år har chefen
för kontroll- och justeringsbyrån funnit, att behållningen af bränvin
inom fabriken utgjorde 2,393,963,9 liter, så att afdunstningen utgjort
460,405,14 liter eller endast 0,82 procent af den från början af fabrikens
verksamhet införda myckenheten.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

163

I det nämnda utlåtandet hafva generaltullstyrelsen och chefen
för kontroll- och juste ringsbyrån hemstält, att bolaget måtte medgifvas
afskrifning af debiterad tullafgift för den till och med den 26 nästlidne
april under förädlingen af utländskt råbränvin uppkomna förlust,
460,405,14 liter bränvin af normalstyrka, äfvensom att framgent, ehvad
endast utländskt eller samtidigt äfven svenskt bränvin vid fabriken
förädlas för export, afskrifning årligen må ega rum för den förlust,
som vid blifvande inventeringar finnes hafva verkligen uppkommit,
dock icke i något fall med mera än två procent af det från bolagets
fabrik exporterade bränvinet.

Då det emellertid syntes mig som om ett stadgande i sådant syfte,
afsedt att gälla för framtiden, borde erhålla en mera allmän affattning,
anmodade jag i embetsskrifvelse den 15 sistlidne oktober kommerskollegium
och generaltullstyrelsen att taga under öfvervägande, huruvida
icke i de vid tulltaxan fogade underrättelser borde intagas föreskrift
om den restitution af tull, som finge ega rum, då utländskt bränvin
införes för att renas och efter verkstäld rening åter utföres, samt att
afgifva förslag till de förändrade föreskrifter, som kunde finnas lämpliga.
I. underdånig skrifvelse den 22 i denna månad hafva embetsverken
anfört, att de för sin del icke hade något att erinra mot intagandet
i tulltaxeunderrättelserna af ett stadgande i antydt syfte, hvilket lämpligen
kunde införas vid slutet af § 9 i nämnda tulltaxeunderrättelser
samt erhålla följande lydelse:

»Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under
tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskild! inrättad fabrik,
ma restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den myckenhet
förädlad t bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen styrkes
hafva från fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet bränvin,
hvilken efter verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva genom
förädlingen gått förlorad, dock icke för denna förlust i något fall med
mera än tva procent af den utförda myckenheten normalliter».

I sammanhang med denna framställning, som rörer det utländska
bränvin, hvilket under rening förflyktigar, torde jag böra erinra om ett
annat, ärende, afseende den förlust, som uppkommer under det svenskt
bränvin inom samma fabrik förädlas. I syfte att befrämja utförseln af
svenskt bränvin har nemligen Eders Kongl. Maj:t den 19 augusti 1887
medgifvit, att sådant bränvin må å Carlshamns spritförädlingsaktiebolags
fabrik intagas till förädling för export, under det utländskt .bränvin
finnes i fabriken. Såsom vilkor derför fans dock nödigt föreskrifva,
att allt å fabriken intaget såväl utländskt som svenskt bränvin skulle

164

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

inom nittio dagar efter intagandet vara i behörig ordning exporteradt,
vid äfventyr att för det mera än 90 dagar qvarliggande partiet skulle
erläggas förfallna tullafgifter, tillverkningsskatt och böter, och att vid
utförsel af bränvin afföring i vederbörande journaler skulle verkställas
efter förhållandet mellan de qvantitetcr utländskt och svenskt bränvin,
som, enligt journalernas vitnesbörd, skolat omedelbart före utförseln
finnas i fabriken. Med anledning häraf har bemälda bolag i underdånig
skrifvelse — jemte det bolaget framstälde ett yrkande, som Eders
Kongl. Magt vid föredragning den 18 innevarande november fann icke
kunna bifallas — anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes medgifva,
att det vid förädlingen af det svenska, i fabriken införda bränvinet
uppkommande undermål finge intill två procent efter verkstälda inventeringar
inom fabriken afskrifvas, enär bolaget eljest kunde nödgas att
betala tillverkningsskatt för den förlust, som inom fabriken uppstode.
Såsom underdånigt yttrande öfver ansökningen i omförmälda del har
generaltullstyrelsen åberopat det af styrelsen och chefen för kontrollör
justeringsbyrån den IG nästlidne juli afgifna, här ofvan omförmälda,
utlåtande.

Att en konsumtionsskatt, afsedd att utgå för den vara, som inom
landet förbrukas, icke bör drabba den vara, som utifrån införes för att
förädlas och, efter verkstad förädling, åter utföres, synes vara så klart,
att något vidare härom ej behöfver sägas, och är äfven i princip erkändt
genom särskilda stadganden om rätt till restitution. Lika tydligt
synes det mig vara, att en sådan skatt icke heller bör drabba den
myckenhet af varan, som under förädlingen för export förflyktigar.
Skulle den ifrågavarande rörelsen lemna vinst, är denna naturligtvis
underkastad inkomstbevillning och kommunalskatt i likhet med annan
inkomst af rörelse, men en konsumtionsskatt å den vara, som under
bearbetning för export bortgår, är obillig.

Huru obilliga nuvarande stadganden rörande infördt bränvin äro,
framgår ock vid jemförelse med ett annat förhållande. Enligt tullstadgan
af den 2 november 1877 § 76 är det förbjudet att på nederlag
upplägga bränvin och sprit af säd eller potatis, men arrack, cognac
samt rum kunna åtnjuta dylik fördel, och det föreskrifves i § 88 af
samma stadga, att vid förtullning af sistnämnda varor på fastager tre
procent leckage må åtnjutas, så framt godset vid förtullningen varit på
nederlag liggande minst tre månader. Utan att nu ifrågasätta borttagande
af förbudet mot uppläggande på nederlag af bränvin och sprit
af säd eller potatis, anser jag mig dock böra framhålla billigheten deraf,
att någon leckage åtnjutes jemväl för bränvin, som under vilkor af

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 8.

165

återutförsel inom 90 dagar medgifvits till införsel utan tullafgiftens erläggande,
och detta så mycket hellre som dels ifrågavarande bränvin
dessutom underkastas eu behandling, hvilken måste åstadkomma qvantitetsförlust,
och dels den ifrågasatta afskrifningsprocenten föreslås till
högst två eller 1 procent lägre än den för ofvan omförmäla spritvaror
medgifna leckage.

Då det af embetsverken föreslagna stadgandet synes mig gifva
ett rigtigt uttryck åt den af mig förordade grundsats samt i öfrigt innefatta
lämpliga föreskrifter, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
i nådig proposition till Riksdagen föreslå, att till § 9 i de till tulltaxan
hörande underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör
måtte fogas ett nytt moment af den lydelse, embetsverken föreslagit.

I händelse denna framställning antages af Riksdagen, lärer Eders
Kongl. Maj:t ega att medgifva Carlshamns spritförädlingsaktiebolag
eftergift af tullen för den myckenhet utländsk sprit, som derförut kan
hafva förflyktigat, dock i intet fall öfver 2 procent af hela den införda
myckenheten; likasom Eders Kongl. Maj:t blifver oförhindrad att i och
för den genom resolutionen den 19 sistlidne augusti föreskrifna beräkning
medgifva afskrifning af det svenska bränvinet, som inom nämnda
procenttal bortdunstar under rening inom fabriken.»

Till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet ej ansett
sig kunna tillstyrka bifall.

Vid hvarje förädlingsindustri förekommer, att råvaran under förädlingen
undergår förminskning till vigt eller volym. Industriidkaren
måste derför till förädlingskostnaden lägga äfven denna förlust samt
beräkna att på den förädlade produkten få allt detta åter. Den omständigheten,
att i ett enda angifvet fall, vid sockerraffinering, tillverkaren
erhåller restitution efter ett visst på förhand bestämdt rendement,
anser utskottet ej förringa giltigheten af den allmänna sats, som ofvan
framhållits, och detta så mycket mindre, som, efter hvad af uttalanden
i pressen framgått, från den så kallade sockerkonferensen i London,
vid hvilken Sverige varit representerad!, förslag föreligger om borttagandet
af exportpremier. Det må visserligen vara sant, att vår nu
gällande lagstiftning medgifver en gödtgörelse af 2 procent vid rening
af svensk sprit. Men denna bestämmelse lärer väl vara tillkommen
dels för att främja den svenska brännerinäringen dels för att från konsumtionen
inom landet afleda en så stor mängd som möjligt af här
produceradt bränvin. Man har nu andra, kraftigare medel att verka för
nykterheten, och skulle öfverensstämmelse mellan behandlingen vid
rening af inhemsk och utländsk sprit nödvändigt anses böra vara för

166

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

handen, tvekar utskottet ej påstå, att sådant snarare borde ske genom
borttagande af ofvannämnda åt den förra medgifna förmån, en åtgärd,
som för öfrigt skulle noga öfverensstämma med den föreskrift i våra
gällande handelstraktater, hvilken förbjuder medgifvande af exportpremier.
Då vidare vid spritrening förlusten å råvaran kan hållas inom
eu så låg siffra som 0,82 procent — det uppgafs inom utskottet, att
den vid en föregående inventering uppgått till endast 0,67 procent —
så är vid denna förädlingsindustri förminskningen af råvaran så obetydlig,
mot hvad den i allmänhet är, att äfven af denna orsak förslaget ej
synes berättigadt.

Uti ofvanintagna statsrådsprotokoll anför chefen för finansdepartementet,
att en konsumtionsskatt ej bör drabba en vara, som bit införes
för att förädlad åter utföras. Utskottet kan ej dela den uppfattningen,
att tullen är en konsumtionsskatt, åtminstone ej i den mening hvari
detta ord vanligen användes. Med konsumtionsskatt bör väl ej förstås
tullafgiften, utan den afgift hvarmed inhemsk eller utländsk sprit drabbas,
när den konsumeras inom landet och hvarom bränvinsförsäljningsförordningen
innehåller bestämmelser.

Utskottet kan ej heller dela den uppfattning, som i statsrådsprotokollet
uttalas angående obilligheten vid föreskrifterna om bränvins
läggande på nederlag och medgifven leckageersättning.

Enligt gällande bestämmelser får ej bränvin af potatis eller säd
läggas på nederlag, hvari dock ej någon ändring ifrågasättes, men deremot
anser utskottet, i olikhet med uttalandet i statsrådsprotokollet,
ingen obillighet ligga deri, att då det bränvin, hvarom här är fråga,
skall enligt Kongl. Maj:ts beslut vid äfventyr af stränga ansvarspåföljder
vara utfördt inom 90 dagar, någon ersättning för leckage ej
erhålles i detta fall lika litet som för arrac, cognac eller ruin, för
hvilka varor denna förmån inträder, först sedan de öfver 90 dagar legat
på nederlag.

Ehuru utskottet ej kan tillstyrka bifall till den kongl. propositionen,
anser det sig likväl böra såsom en oegentlighet deri påpeka, att
de i densamma använda ordalagen synas medgifva, att, om bränvin
genom någon oaktsamhet eller olycka vid förädlingen går förloradt,
staten ingår som participant i denna förlust, så länge den stannar inom
den föreskrifna procentsiffran. Härtill kommer, att den omständigheten,
att denna siffra blifvit föreslagen så väsentligt högre än hvad
den hittills konstaterade volymminskningen visat sig kräfva, medgifver
åtnjutande af den föreslagna förmånen äfven för dessa väl ej egentligen
afsedda fall till icke obetydlig utsträckning. Äfven har utskot -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

167

tet velat fästa uppmärksamheten derå, att, enligt ett meddelande i statsrådsprotokollet,
meningen synes vara, att åt de i kongl. propositionen
föreslagna ändringar skulle gifvas retroaktiv verkan, utan att något
derom förekommer i sjelfva propositionen.

Under frågans behandling inom utskottet har slutligen framhållits
den stora vigt ifrågavarande bolags verksamhet eger ej blott för den
ort, der densamma bedrifves, utan äfven i allmänhet, särskildt för sjöfartsnäringen,
äfvensom faran ätt bolagets rörelse möjligen komme att
nedläggas, om ej den begärda förmånen medgåfves. Utskottet kan
dock ej föreställa sig möjligheten af en sådan påföljd som den sistnämnda,
då det väl ej kan antagas annat, än att det bolag, som grundade
omförmälda affär, gjorde detta under full kännedom om de lagst.
adganden, som för den ifrågasatta näringens bedrifvande vore i landet
gällande, och ej under förhoppning att få dessa bestämmelser ändrade
i de delar, som ej vore för bolaget lämpliga. Bolaget har för
öfrig! ej saknat medgifvanden af mycken betydelse från det allmännas
sida. Såsom ofvan är anfördt, får bränvin af potatis och säd ej
läggas på nederlag. Enligt gällande bestämmelser skall tullen derför
följaktligen vara erlagd inom en månad efter varans införande. På
skedd framställning har Kongl. Maj:t dock medgifvit bolaget 3 månaders
anstånd med tullens erläggande, inom hvilken tid förädling och
export medhinnas. Då, på sätt af uppgifterna i statsrådsprotokollet
framgår, bolaget från och med den 27 december 1884 till den 25
april 1887 till förädling intagit 56,430,677,37 liter bränvin, samt enligt
egen uppgift kan förädla 150 millioner liter årligen, för hvilken qvantitet
enligt nu gällande bestämmelser tull skall erläggas med 112,500,000
kronor, så inses lätt, hvilken ofantlig förmån härigenom blifvit bolaget
beredd, samt att den af bolaget drifna rörelse sålunda framför flertalet
af landets näringar kommit i åtnjutande af uppmuntran och understöd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

157:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
ej måtte vinna Riksdagens bifall.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 56, föreslår herr
L. O. Smith, att Riksdagen måtte genom exportpremier å smör eller
tullfrihet för utfodrad säd vid smörexporttillverkningen bevara och
skydda smörexportens framtid. Huru önskvärdt det med motionen af -

168

Bevillningsutskottets Betänkande N:o S.

sedda ändamål än är, synes detsamma icke kunna uppnås på något af
de sätt, motionären angifvit. Att, såsom han föreslagit, bestämma exportpremier
vid utförsel af smör lär ej kunna sättas i fråga, isynnerhet
sedan Kongl. Magt genom deltagande i den s. k. sockerkonferensen
i London förklarat sig vilja medverka till borttagande af redan
befintliga exportpremier, hvilkas oegentlighet och otillbörlighet isynnerhet
framhållits i England, dit vår hufvudsakliga smörexport går.
Ån mindre kan utskottet tillstyrka motionärens alternativt framstälda förslag
att medgifva tullfrihet för säd, som användes till kreatursfoder
i ändamål att tillverka smör för export, hvilket förslag, äfven om det
vore i och för sig berättigadt, likväl vid tillämpningen synes vara förenad!
med oöfverstigliga svårigheter, till hvilkas undanrödjande motionären
ej ens försökt gifva den ringaste anvisning. Utskottet hemställer
fördenskull,

158:o) att herr Smiths ifrågavarande motion måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Uti sitt betänkande n:o 1, angående vissa delar af tulibevillniugen,
förklarade utskottet sig vilja framdeles undersöka, huruvida och i så
fall till hvilket belopp restitution af erlagd tull må böra medgifvas vid
återutförsel af spannmål, som till landet införts och härstädes förmalts.
Enligt hvad statistiska uppgifter gifva vid handen, har utförsel af
mjöl så godt som uteslutande egt rum från större handelsqvarnar, belägna
i södra och vestra delarne af vårt land. Denna utförsel består,
enligt hvad utskottet inhemta!, endast af finsiktadt mjöl. Det
måste anses ligga ej blott i qvarnindustriens utan ock i det svenska
jordbrukets intresse, att detta förhållande måtte fortfara. För frambringande
af prima finsiktadt mjöl motsvarande det, som åt utländska
qvarnar åstadkommes, anser man sig behöfva blanda säd från olika
länder. Införsel af spannmål är derför nödvändig, äfven om vårt behof
deraf skulle kunna tillgodoses inom landet. Det är då af vigt, att
den säd, som blifvit hit införd, åter kan utföras, så att den ej kommer
att qvarstanna inom landet och här nedtrycka spanmålsprisen. I
Tyskland, hvarifrån vår qvarnindustri har att utstå den skarpaste konkurrensen,
har man ock medgifvit restitution, dock endast vid utförsel
af finsiktadt mjöl. I nämnda land är bestämdt, att vid utförsel af 65
kilogram rågsikt erhålles åter tullen för införda 100 kilogram råg och
för samma qvantitet hvete vid utförsel af 75 kilogram hvetesikt. När

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 8. 169

én qvarn ställer sig under offentlig kontroll, så att full garanti vinnes
öfver utbytet, erhålles dock restitution efter det erhållna resultatet,
äfven om detta skulle vara lägre.

I sitt ofvanberörda betänkande har utskottet erinrat, att vår spannmål
i allmänhet är tjockskaligare än den utländska och att den följaktligen
lemnar ett något mindre utbyte af fint mjöl, hvilket ock bestyrkes
af utskottet tillhandakomna uppgifter öfver förmalningen af
betydliga poster råg och hvete till sikt. Häraf skulle kunna dragas
den slutsats, att en lägre utbytesprocent. än den i Tyskland gällande
borde hos oss bestämmas. Utskottet har emellertid ej ansett sig böra
förorda en dylik bestämmelse, innan man kunnat, på erfarenhet från
olika håll bilda sig eu föreställning om, hvilka siffror äro de rätta.
Utskottet har fastmer ansett sig böra tillstyrka en höjning af utbytesprocenten
för rågsikt från i Tyskland gällande 65 procent till i Norge
bestämda 662 ;j procent, hvilken utbytessiffra äfven föreslagits vid förmalning
af gryn för vinnande af öfverensstämmelse med bestämmelserna i
Norge, till hvilket land största delen af vår mjölexport går. Utbytet
vid hveteförmalning är deremot i Norge faststäldt till samma belopp
som i Tyskland, eller till 75 procent. Då äfven finsiktadt mjöl af
korn likasom gryn af såväl hvete som korn kan förekomma till export,
tillstyrker utskottet, att äfven i dessa fall må, på sätt som skett
i Norge, medgifvas restitution efter ett utbyte af 66 2/3 procent.

I Tyskland medgifves ej restitution vid utförsel af annat än finsiktadt
mjöl; i Norge åter beviljas sådan äfven vid utförsel af s. k.
sammanmalet mjöl, dock endast för en mot mjölet lika vigtqvantitet
säd. Utskottet har ej ansett bedröfligt föreslå restitution i detta fall,
då någon utförsel af dylikt mjöl hittills ej i nämnvärd grad förekommit
och ej heller lär komma i fråga, om ej högre restitution än den
i Norge medgifna bestämmes, samt det härförutom skulle blifva vanskligt
att afgöra, när ett mjöl verkligen är sammanmalen vara eller utgör
eu blandning af andra qvarnprodukter (s. k. sekunda- och eftermjöl
samt kli), för hvilka restitution ej vore afsedd att gifvas.

I nu gällande föreskrifter om vilkoren för erhållande af restitution
finnes stadgadt, att vid inlagan skall fogas tillverkarens under edlig
förpligtelse afgifna och med tvä vittnen styrkta försäkran, att varan
är svensk tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull
blifvit erlagd. Då, såsom ofvan är nämndt, vid förmalning
svensk och utländsk säd blandas, torde ett bibehållande af ofvannämnda
bestämmelse vara detsamma som att omöjliggöra så godt som
all export af mjöl. Det bör derför vara nog att styrka, att exportöBih.
till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 22

170

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ren importerat en motsvarande qvantitet säd. Likaledes torde, för erhållande
af ordning och reda, böra stadgas såsom vilkor för restitution,
att mjölet skall utföras inom en viss bestämd tid, sedan spanmålen
blifvit importerad. Denna tid har utskottet ansett lämpligen
kunna bestämmas till sex månader med fästadt afseende derå, att export
kan förekomma från någon vid landets östra kust belägen qvarn,
som i flere månader kan genom isförhållanden vara afstängd från all
kommunikation sjöledes. Afräkning med tullverket torde dock böra
förekomma oftare, t. ex. hvar fjerde månad.

I nu gällande tulltaxeunderrättelser är stadgadt att för erhållande
af restitution eu viss minimikvantitet skall utföras. I öfverensstämmelse
härmed har utskottet ansett sig böra föreslå, att för erhållande
af restitution minst 2,000 kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag skola
på eu gång utföras, hvilket belopp är detsamma som det i Norge
föreskrift^.

Med afseende å den oegentlighet, som kan synas ligga deri, att,
medan utskottet förklarat svårighet möta att vid införsel skilja mellan
råg- och hvetemjöl, det likväl ansett sig kunna föreslå olika restitutionsbelopp
vid utförsel af mjöl af olika sädesslag, vill utskottet slutligen
hafva anmärkt, att vid utförsel tillverkaren och två vittnen skola
styrka varans beskaffenhet, samt att följaktligen i detta fall full bevisning
derom måste anses föreligga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

159:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid utförsel
af finsikta dt mjöl och gryn af Tåg, hvete eller
korn, restitution må beviljas för eu motsvarande qvantitet
införd spanmål, för hvilken full införselsafgift
blifvit erlagd, hvarvid skall iakttagas, att 100 kilogram
hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram
råg eller korn 6 b''-3 kilogram mjöl samt 100
kilogram hvete eller korn 66 2/3 kilogram gryn;

160:o) att såsom vilkor för erhållande af nyssnämnda
restitution måtte stadgas dels att minst 2,000
kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag skall på en
gång till utförsel angifvas, dels ock att den omalna
spanmål, för hvilken restitution af tullmedlen beviljas,
skall vara inom sex månader derförut till riket införd;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

171

161:o) att afräkning emellan tullverket och vederbörande
exportörer af finsiktadt mjöl eller gryn skall
ega ruin hvar fjerde månad; samt

162:o) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes utfärda de vidare föreskrifter,
som i förevarande hänseende kunna finnas
erforderliga.

Härjemte får utskottet hemställa,

163:o) att, derest Riksdagen beslutar ändringar i
gällande tulltaxa, åt utskottet måtte uppdragas att
framdeles vidtaga de redaktionsförändringar i nämnda
taxa, som deraf kunna föranledas; samt

164:o) att de i detta betänkande omhandlade
motioner måtte genom utskottets föregående hemställanden
anses besvarade.

Vid behandlingen af framstälda förslag till ändringar i vår nu
gällande tulltaxa, afseende i främsta rummet beredande af skydd åt
våra näringar och möjlighet för dem att bestå i täflan med utlandets
industri, har det mer än en gång varit för utskottet klart, huru föga
vår nuvarande tullagstiftning haft detta mål för ögonen och huru syftet
med densamma i öfvervägande grad varit beredande af erforderliga inkomster
åt statsverket.

Detta framgår än tydligare, då man jemför vår tulltaxas uppställning
och tullsatser med dylika i främmande länder, der skyddstullsystemet
är genomfördt. Huru än utskottet må hafva sökt med sina
förslag vinna någon ändring i dessa förhållanden, är det dock gifvet,
att med den begränsade tid och med de krafter som stå till ett riks -

172

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

dagsutskotts förfogande, detta ej fullständigt låtit sig göra. Uppställningen
t. ex. af de rubriker, under hvilka artiklarne jern och stål äro
sammanförda, är ej af någon synnerlig betydelse, så länge vid en hel
del af dessa tullfrihet är medgifven, men blifver af helt annan och
större betydelse i den mån samtliga dessa artiklar beläggas med tull.
Att vid ett rätt afvägande af tullsatserna i sådant fall erfordras en
annan och ytterligare sönderdelning än den utskottet föreslagit, och
hvilken närmast ansluter sig till den gällande, synes obestridligt. Utskottet
tillåter sig dervid framhålla, att syftet med rubrikernas uppställning
måste främst vara beredande af ett väl afvägdt skydd, beroende
på de olika varuslagens värde och svårigheten att framställa dem,
först i andra rummet beqvämlighet vid tullbehandlingen.

Det är vidare gifvet, att då en hel del industrialster — utskottet
vill särskild! påpeka inom det kemiskt-tekniska området — å ena sidan
ärö sjelfva den färdiga produkten af en industri, men å andra sidan
ingå som vigtiga beredningsämnen vid en annan förädlingsindustri, det
måste fordras ej ringa insigt i näringarnes inbördes samband för att
tillse, att, ej under bemödandet att sk}^dda eu industri en annan oskäligt
betungas. Denna omständighet har flera gånger afhållit utskottet
att föreslå tullar, som utskottet funnit i och för sig väl befogade. För
vår näringsindustri är det dock af synnerlig vigt, att så fort som möjligt
en utredning af dessa förhållanden erhålles.

En sådan kan dock endast vinnas på det sätt att Kongi. Maj:t
behagade låta genom eu komité utreda frågan, och önskligt vore, om
dess arbeten kunde så påskyndas, att resultaten af dess verksamhet
härutinnan kunde framläggas redan för nästa års Riksdag. Det afsedda
målet kan visserligen ej fullständigt ernås, så länge våra nuvarande
tarifftraktater äro gällande, men angeläget är, att rättelse vinnes, så
fort ske kan, i de delar, der sådant låter sig göra.

Utskottet har vidare, särskild! med afseende å de grundsatser i
fråga om tull-lagstiftningen, som vid innevarande riksdag gjort sig
gällande, funnit det vara synnerligen angeläget, att i god tid före utgången
af nu bestående tarifftraktater, omsorgsfull utredning verkställes
angående de delar af tull-lagstiftningen, som beröras af sagda traktater,
och i hvilka förändringar kunna anses vara önskvärda och behöfliga.
På grund häraf och då den komité, om hvars tillsättande utskottet här
ofvan framstå!! förslag, just till följd af beskaffenheten af sitt uppdrag
måste besitta många förutsättningar för ett lyckligt fullgörande äfven
af det senare arbetet, har utskottet ansett sig böra föreslå, att samma
komité måtte få sig ålagdt att, sedan den fulländat det först om -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

173

nämnda uppdraget, verkställa jemväl senast ifrågasatta utredning och
afgifva derpå grundade förslag.

I sin skrifvelse n:o 69 vid 1886 års riksdag angående den med
Frankrike afslutade handelstraktaten framhöll Riksdagen önskvärdheten
af en förändring särskild! af bestämmelsen rörande maskinerier, redskap
och verktyg, ångmaskiner och ångpannor, hvilka artiklars der
betingade tullfrihet här i landet borde för Frankrike vara af ringa
värde, då någon import från detta land ej i nämnvärd mån förekomrne.
Denna Riksdagens framställning bär än ej ledt till någon åtgärd. Utskottet
vågar derför ånyo framhålla den trängande nödvändigheten
deraf, att något måtte härvid åtgöras. Den tolkning som åt ifrågavarande
föreskrift gifves hos oss gör densamma än mer tryckande. Nu
hänföras under rubriken »maskinerier, redskap och verktyg» ej blott
hvad man i egentlig mening inbegriper under denna benämning, utan
ock en hel mängd andra artiklar, såsom läderremmar, gas-, vatten- och
dräneringsrör, hvarigenom tillverkningen inom landet af dessa försvåras,
för hvilken tillverkning dock alla förutsättningar, utom skydd mot den
utländska öfverproduktionen, äro för handen. Enahanda är förhållandet
med åtskilliga andra artiklar, såsom kläder, skodon och hattar, af hvilka
varor ingen nämnvärd införsel från Frankrike förekommer, såvidt af
kommerskollegii berättelser kan inhemtas, men för hvilka tullsatser
äro bestämda, som ställa idkarne af dessa näringar i en allt annat än
gynsam ställning gent emot deras utländska konkurrenter; men utskottet
har ej ansett sig böra föreslå Riksdagen göra någon framställning
beträffande dessa senare artiklar, då ju i jemförelse med dessa
vår redskaps- och maskintillverkning är af så ojemförligt större betydelse.

Att för medgifvande af eu förmån vederlag skall begäras lär väl
få anses gifvet, men svårighet torde ej möta att bland utgående tullafgifter
finna lämpliga kompensationsmedel.

Utskottet tillåter sig för öfrigt åberopa de skäl som i ofvannämnda
skrifvelse af 1886 års Riksdag äro andragna, och hemställer,

165:o) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra
framställning om tillsättande af en komité med uppdrag
dels att före nästkommande års riksdag verkställa
utredning angående hvilka ytterligare ändringar
i tulltaxans bestämmelser må vara erforderliga för att,
i den mån sådant under för handen varande förhållanden
kan ske, bereda våra näringar ett väl afvägdt

174

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

tullskydd, dels ock att sedermera, efter behörig utredning
och med hufvudsakligt iakttagande af de tullsatser,
som vid denna och vid nästkommande års riksdag
äro eller varda beslutade, afgifva förslag till tulltaxa,
innefattande de bestämmelser, som böra gälla efter
utgången af nu bestående tarifftraktater; samt

166:o) att Riksdagen ville — med framhållande af
angelägenheten och önskvärdheten deraf, att den genom
den franska handelstraktaten betingade tullfriheten
för maskinerier, redskap och verktyg samt ångmaskiner
och ångpannor måtte upphöra — hos Kongl.
Maj:t göra framställning, att Kongl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida icke med stöd af 18 artikeln
i nämnda traktat ändring kunde utverkas i dess
bestämmelser.

Stockholm den 10 april 1888.

På utskottets vägnar:
ER, GUSP. BOSTRÖM.

Bevillningsutskottets stånkande N:o 8.

175

Reservationer:

af herr Boström: »Ehuru jag ej kunnat i allo dela utskottets uppfattning
i åtskilliga frågor, har jag dock ansett mig böra anmäla min
skiljaktiga mening endast rörande artiklarne: böcker, lysoljor, zink
och ägg;»

af herr Lithander: »Bevillningsutskottets åliggande att af- eller

tillstyrka begärda ändringar i vår tulltaxa äfvensom att sjelfständigt
föreslå sådane, i de fall det anses behöfligt, torde redan på grund af
den mångsidiga, säkra och noggranna sakkännedom som dertill fordras,
få anses såsom ett synnerligen svårt uppdrag att utföra, men den basis,
på hvilken vår tulltaxa är byggd, nemligen vigttullsbestämmelser,
äfvensom tillvaron af bindande handelstraktater med främmande magter,
gör det i synnerhet hardt när omöjligt att vid fullgörande af sagde
åliggande iakttaga nödig rättvisa och konseqvens. Häraf måste det
ock blifva eu gifven följd, dels att ej ens utskottets egna ledamöter
alltid anse sig fullt tillfredsstälde med hvad som kunnat göras och
dels att de många som söka efter anledning till klander öfver utskottets
åtgöranden alltid med lätthet skola kunna uppleta åtminstone skenbara
sådana.

Flera af de tullförhöjningar, som utskottet nu föreslagit, skulle
enligt min mening kunnat med fördel stanna vid något lägre siffror,
men jag vill härutinnan blott yrka ändring i nedanstående få punkter
—, hvarjemte jag funnit den föreslagna nedsättningen i tullen på kaffe
större än den bort vara. Billighet och rättvisa kräfva onekligen en
nedsättning i den höga tullen å denna vara, som numera väl är att betrakta
såsom en nödvändighetsartikel, men äfven härutinnan är moderation
att rekommendera.

Asättande eller behöfligt förhöjande af skyddstull, inom lämpliga
gränser, för sådana artiklar, som äro föremål för svensk produktion, har
jag städse biträdt, enär jag betraktar det såsom eu naturlig rättvisa

176

Bevillningsutskottets Betänkande N:o B.

och en obestridlig nationel fördel att såmedelst bereda företräde inom
eget land åt produkterna af vårt eget arbete. Det inhemska arbetets framgång
är nemligen, enligt min uppfattning, ett oeftergiflig! vilkor för att den
tilltagande fattigdomen icke skall blifva alltför allmän, och likaledes är
tillgång på lönande arbete hemma det verksammaste medlet att förebygga
det vårt kraftiga och friska arbetsfolk fortfarande skall af hotande
nöd drif vas ut till annan verldsdel att söka sysselsättning för sina
armar. — Utvandring åt svenskar som sakna arbete, samtidigt med det
att många utländingar hit inflytta för att drifva en lönande handel i
stor skala med utlandets, för oss mer eller mindre obehöfliga industrialster,
synes mig vara förhållanden hvilka icke lofva godt för vår
framtid eller vittna fördelaktigt om vår egen omtänksamhet.

De af utskottet föreslagna tullsatser å lyx- och öfverflödsvaror har
jag så mycket hellre velat biträda, som jag anser utländsk lyx vara
oförenlig med svenska folkets små förhållanden. — Uj heller är det,
enligt min uppfattning, förbrukning af importerade lyxartiklar utan fast
mer utvecklingen af konstindustri och konstslöjd i vårt eget land, som
kan tjena såsom mätare af dess kultur.

Jag har velat säga detta såsom ett tillägg till motiveringen i utskottets
betänkande;»

Vid 8:de punkten:

af herr Lithander: »Blommor, friska eller torkade, ej hänförliga till
apoteksvaror, böra, enligt min mening, ej åsättas högre tull än den
hittills gällande, eller 30 öre per kilogram;»

Vid 9:de punkten:

af herrar Tham, Forssman, E. W. Carlson och Cederschiöld: »Då åtskilliga
slag af blomsterlökar icke lära kunna i vårt land framalstras,
synes det oss att denna artikels beläggande med införselstull skulle, i
stället för att, såsom afsedt torde vara, gagna trädgårdsodlarne, tvärtom
bereda dem olägenhet; och hafva vi på grund häraf icke kunnat biträda
utskottets förslag att åsätta blomsterlökar en tull af en krona
per kilogram, utan anse att för denna artikel tullfrihet fortfarande bör
bibehållas»;

af herr Lithander: »Blomsterlökar, hvilka väl kunde vara fria, må
dock draga tull lika med naturliga blommor, eller 30 öre per kilogram.»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

177

Vid 24:de punkten:

af herr Lithander: »Tullafgift å denna vara synes mig föga påkallad,
men om sådan emellertid blifver af Riksdagen beslutad, föreslår
jag, att tullen för lax icke måtte bestämmas högre än till 5 öre
per kilogram;»

Vid 26:te punkten:

af herr Forssman: »Att åsätta särskild tull å rökt fläsk, 5 öre högre
än å annat fläsk, anser jag onödigt och olämpligt; ty den föreslagna
förhöjningen för det rökta fläsket är allt för ringa för att hafva någon
betydelse, men kan möjligen vid tullbehandling vålla hinder och svårigheter.
»

Vid 28:de punkten:

af herr friherre Barnekou:, hvilken ansett tullen å klöfverfrö böra
sättas lika med tullen å timotej- och öfriga slag af gräsfrö, eller till
5 öre per kilogram;

af herr Forssman: »Om, såsom utskottet föreslår, timotej och öfriga
slag af gräsfrö åsättes tull af 5 öre, men klöfver- och andra slag af
frö tullbeläggas med 15 öre, kommer sannolikt svårighet att uppstå
vid åtgörande!, huruvida ett såsom gräsfrö angifvet frö bör såsom sådant
tullbehandlas eller draga tull såsom frö, andra slag, och då i allt
fall »öfriga slag af gräsfrö» icke torde vara af någon stor betydelse,
föreslås, att orden »och öfriga slag af gräsfrö» måtte uteslutas och att
punkten således måtte erhålla följande lydelse:

28:o) att hamp-, lin-, raps- och roffrö måtte förklaras fria från tull;

att timotejfrö måtte åsättas en tull af 5 öre;»

Vid 31:sta punkten:

af herrar Forssman, E. W. Carlson och Cederschiöld: »Ehuru enligt
vårt förmenande den föreslagna höjningen af tullen å galanterivaror
från nuvarande beloppet 80 öre till 2 kronor icke i och för sig gifver
anledning till någon skälig erinran, synes oss dock en sådan åtgärd,
hvilken för öfrigt icke kan anses vara af någon särskild vigt, icke
vara fullt välbetänkt så länge icke tullen å de med dessa varor närbeslägtade
bijouterivarorna jemväl kan höjas till sistnämnda belopp.
1 många fall lärer det nemligen vara i det närmaste omöjligt att med
bestämdhet afgöra till hvilket slag af dessa varor en artikel rätteligen
Bih. till Riksd. Frat. 16''8S. ö Sand. 1 A/d. 8 Höft. 23

178

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

är att hänföra; och skulle till följd häraf otvifvelaktigt mycken oreda
och många svårigheter komma att uppstå vid tullbehandlingen, derest
olika tullsatser för sagda varor faststäldes. Till undvikande häraf anse
vi lämpligast att så länge handelstraktaten med Frankrike, enligt hvilken
tullen å bijouterivaror icke må höjas utöfver nuvarande tullsatsen
80 öre per kilogram, eger bestånd, tullen å galanterivaror jemväl bibehålies
vid sistnämnda belopp.»

Vid 45:te punkten:

af herrar friherre Barnekow, Fock, Ekenman, friherre Wrangel, Stephens,
A. Svensson och F. G. Jansson, hvilka ansett tullen å superfosfater
böra bestämmas till 25 öre för 100 kilogram;

af herr J. Rundbäck, hvilken ansett, att superfosfater borde likasom
andra slag af gödningsämnen, ej specificerade, fortfarande vara
tullfria.

Vid 48:de punkten:

af herr Nyström, som ansett tullen å tafflar och pianinon ej böra
höjas till högre belopp än 125 kronor stycket;

af herr J. Rundbäck.

Vid 53:dje punkten:

af herr Tham, med hvilken herr Sandvall instämt: »Mot den af

utskottet föreslagna tullen å tackjern får jag härmed reservera mig,
emedan jag anser denna tull icke gagna den svenska tackjernstillverkningen,
men vara skadlig för de mekaniska verkstäderna och
redskapsfabrikerna, hvilka icke kunna erhålla något skydd för sin tillverkning,
så länge den franska handelstraktaten qvarstår oförändrad.
Det kan förefalla oegentligt att verkstäderna, som sjelf va föreslagit
tull å tackjern, nu inlägga eu kraftig protest deremot. Rätta förhållandet
är dock, att det af verkstädernas komiterade uppgjorda förslaget
till jern- och industritullar, hvithet legat till grund för den vid
såväl förra årets första, som innevarande års riksdag af herr Reuterswärd
afgifna motion, hvilade på den förutsättning, att franska handelstraktaten
icke skulle lägga hinder i vägen för tullar å maskiner och
redskap. Förslaget afsåg således att vara eu systematisk uppställning
af tullar å jernvaror, börjande med råvaror och fortgående till de mera
förädlade produkterna; verkstädernas representanter kunde derföre

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

179

ingalunda föreställa sig, att de föreslagna tullarne skulle behandlas
lösryckta från det sammanhang, i hvilket, de obestridligen stå till hvarandra,
utan ansågs det såsom gifven sak, att tull å råvaran med nödvändighet
förutsatte, att tull å den förädlade varan samtidigt kunde
åsättas. Detta iir väl ock det enda rigtiga tillvägagåendet. Redan då
förslaget uppgjordes, var det lätt att beräkna, att den föreslagna tullen
ej var tillräckligt hög för att gagna den tackjernstillverkning, som
bedrifves med träkol såsom bränsle, till följd af den allt för stora prisskilnaden
mellan träkols- och cokes-tackjern, utan afsigten var att möjliggöra
anläggning af cokes-masugnar här i landet, hvilka kunde förse våra
gjuterier med det för dem nödvändiga cokes-tackjernet och bereda arbete
åt en icke obetydlig personal.

Man bär velat framhålla såsom bevis för tullens ringa betydelse
för verkstäderna, att deras antal är mycket stort med ett tillverkningsvärde
uppgående sammanlagdt till 27,750,000 kronor, hvaruti ingår
gjutgods, uppskattadt till ett värde af 6,092,000, men dervid bör
dock påpekas, dels att ej på långt när alla verkstäder tillverka gjutgods
(för Stockholm uppgifves t. ex. 35 verkstäder, men der finnes
säkerligen icke 10 jerngjuterier), dels att det uppgifna medelvärdet af
10 kronor per centner synes vara för högt, och att i alla händelser
stora qvantiteter gröfre gjutgods af enklare beskaffenhet säljas till
pris, varierande mellan 4 och 7 kronor per centner. Tackjernstullen
kommer derföre att verka mycket ojemnt.; ej särdeles betungande för
de mest förädlade produkterna, såsom större ångmaskiner, lokomotiv
in. in. dylikt, men för gröfre maskiner och redskap, der gjutgodset
ingår såsom hufvudbeståndsdel och är underkastadt obetydlig bearbetning,
blir förhållandet helt annat. Priset å dessa gröfre maskiner och
redskap är redan nu så tryckt genom den skarpa konkurrensen, att
tillverkarnes behållning i de flesta fall är mycket ringa och stundom
alls ingen. Att under sådana omständigheter en tull af öfver 20 procent
af råvarans värde skall blifva ganska känbar, torde ej kunna förnekas.
Då dertill kommer, att maskin- och redskapsindustrien i någon mån
drabbas af flera af de andra nu föreslagna tullarne, torde ej endast
rättvisan och billigheten, utan äfven klokheten fordra, att dessa högst
betydande och för vårt land synnerligen vigtiga industrigrenar ej betungas
med en tull, om hvilken jag tror mig kunna ådagalägga, att
den ej på något sätt kan hjelpa vår tackjern sindustri, sådan den nu
bedrifves.

För att den föreslagna tullen skall vara till gagn för tackjernstillverkaren,
måste den antingen medföra högre försäljningspris å det

180

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

svenska tackjernet eller åtminstone ökad ock lättare afsättning inom
landet, tj om intetdera ernås, så är ju tydligt, att man endast åstadkommit
en finanstull till tunga för ej tullskyddadt inhemskt arbete
och medförande ökad svårighet för detta arbete att bestå i striden
mot den utländska konkurrensen.

Det tackjern vi importera är uteslutande gjuttackjern, tillverkadt med
cokes, och det besitter vissa egenskaper, som göra att verkstäderna icke
kunna undvara det, om än användningen deraf kunde i någon mån
minskas. För tillverkning af stångjern och stål användes det ep Importen
uppgår till omkring 600,000 centner om året, och priset för
varan, levererad fritt i Stockholm, Göteborg eller annan svensk hamn,
är för prima qvalitet högst kr. l,oo pr centner och för tertia kr. 1,45.
Med tillägg af den föreslagna tullen af 80 öre pr 100 kilo eller 34
öre pr centner, blir priset respektive kr. 1,94 och 1,79, och enär verkstäderna
och redskapsfabrikerna i allmänhet använda minst lika mycket
tertia som prima, blir således medelpriset högst kronor 1,87 pr centner,
med den föreslagna tullen tillagd.

Huru ställer sig nu priset å det svenska bergslagsgjuttackjernet?
Detta har hittills icke kunnat köpas under kr. 1,95 pr centner, levereradt
vid jernvägsstation i bergslagen eller kr. 2,oo vid Strömsholms
kanal, och äro dessa pris så låga, att någon nämnvärd nedsättning
af dem icke lärer vara tänkbar.

Om frakten till Stockholm tillägges, blir priset der kr. 2,io pr
centner, således 23 öre eller öfver 12 proc. högre än å det engelska.
För de verkstäder, som ligga söder om Stockholm eller vid vestra
kusten, och detta är det ojemförligt största antalet, blir prisskilnaden,
till följd af den dyrare frakten från bergslagen, ännu större och uppgår
till 40 å 50 öre eller 21 å 26 proc. af det förtullade engelska tackjernets
pris. I Småland tillverkas ock gjuttackjern af synnerligen god
beskaffenhet, men som dess pris är 2,95 å 3 kronor pr centner, eller 1
krona högre än det i bergslagen gällande, så blir prisskilnaden mellan
detta jern och det engelska ännu större, än hvad ofvan anförts.

Under sådana förhållanden är det väl alldeles tydligt, att den föreslagna
tullen icke kan göra det fördelaktigt för verkstäderna att använda
mera svenskt gjuttackjern än hittills, och att detta således icke
kommer att vinna ökad eller lättare afsättning.

För att undersöka ^ hvad mån tullen kan medföra prisförhöjning
å det svenska tackjernet, en förhoppning som eget nog säges vara
mycket allmän i bergslagen, kunde det vara tillräckligt att erinra derom,
att någon införsel af smidestackjern ej eger rum, och att tullen

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

181

redan af denna orsak icke kan medföra prisstegring, men det torde
dock vara skäl lemna en närmare utredning af frågan. Enligt kommerskollegii
berättelser tillverka vi årligen omkring 10,400,000 centner
tackjern, hvaraf omkring 250,000 centner eller 2 4/10 proc. användas till
gjutgods; af öfriga 97 ]0 proc. exporteras 1,300,000 centner eller omkring

13 proc., och största delen förädlas till stångjern, plåt, stål m. in. lemnande
omkring 7,700,000 centner färdig vara. Häraf utföras omkring
4,800,000 centner eller 62 proc., och då härtill läggas förut omnämnde
13 proc. exporttackjern, så synes, att af hela tackjernstillverkningen
utföras omkring 66 proc. antingen som tackjern eller i förädlad form.
Denna siffra kan variera något för olika år, men skilnaden är ej så
stor, att den har någon nämnvärd inverkan.

Då det väl är alldeles obestridligt, att priset på eu produkt, hvaraf
två tredjedelar utföras, måste bestämmas af det pris, den betingar å
verldsmarknaden, och då det ej finnes något skäl, hvarför tackjernel
skulle härifrån göra undantag, så framgår af hvad ofvan blifvit anfördt,
att tackjernets försäljningspris icke kan höjas genom den föreslagna
tullsatsen. Låtom oss dock antaga, att motsatsen skulle inträffa, det
vill säga tullen medföra högre försäljningspris, samt tillse hvad verkan
en på detta sätt åstadkommen prisstegring skulle medföra. För de
bruksegare, som sjelfva förädla sitt tackjern, blefve naturligen den supponerade
prisstegringen af ingen betydelse, men för det ganska stora
antal, som köper tackjern, blefve resultatet det, att de fleste af dem
finge nedlägga sin rörelse. Det är .ju känd sak, att redan med nu
gällande synnerligen låga tackjernspris, stångjerns-, stål- och plåttillverkningen
lemnar mycket dålig behållning, hvarför ock många bruk
blifvit nedlagda, och tydligt är, att ett, genom tull åstadkommet högre
tackjernspris skulle ytterligare försvåra ställningen, då man betänker,
att stångjern spriset regleras af den utländska marknaden, och ingen
väl lärer tro, att köparne der blifva villige betala högre pris, derföre
att vi åsatt tull å tackjern et.

Häremot torde invändas, att om än smidestackjernets pris ej beröres
af den föreslagna tullen, så skulle dock förhållandet blifva ett
annat beträffande gjuttackjernet. Jag beder då få erinra om, att, såsom
jag förut visat, det engelska gjuttackjernets medelpris, med tullen tillagd,
är 23 till 50 öre lägre per centner än det å det svenska, och att således
prisstegring redan af detta skäl är otänkbar. Dertill kommer, att
då det finnes öfverflöd på billiga malmer passande för blåsning af
gjuttackjern, och då hvarje masugn lika väl kan användas för tillverkning
af den ena, som af andra sorten tackjern, skulle en prisstegring,

182

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

som endast gäller gjuttackjernet, lätt framkalla öfverproduktion med
deraf alltid följande prisfall. Det får nemligen icke förglömmas, att
gjuttackjernet ej är exportartikel, och att den mycket begränsade inhemska
förbrukningen äfven i lyckligaste fall ej kan uppgå till mer
än 5 procent eller högst 6 procent af hela tackjernstillverkningen. Jag
vill ock erinra derom, att de i bergsslagen belägna masugnar, som
tillverka gjuttackjern, ingalunda hafva detta till hufvudsak, utan att
deras ojemförligt största tillverkning är smidestackjern.

Den i synnerhet för de mindre hemmansegarne i bergslagen och
deras arbetare så väl behöfliga stegringen af träkolspriset kan ej heller
ernås genom tull å tackjern, då ju denna tull icke kan bestämma priset
å smidestackjernet, som för närvarande utgör 976.''J(l proc. af hela tillverkningen
och lika litet, efter hvad ofvan blifvit visadt, å stångjernet,
och då dessa båda tillverkningar förbruka hela landets produktion af
träkol på några få procent när, så bestämmes träkolspriset uteslutande
af dessa tillverkningars pris å den utländska marknaden och är förhållandet
detsamma beträffande malmpriset.

Ur hvilken synpunkt således, man än skärskådar tackjernstullen,
visar den sig helt och hållet gagnlös för vår jernhandtering och af
denna beroende näringar, såsom gruvbrytning och kolning. Jag medgifver
villigt, att denna tull icke är någon lifsfråga för vår maskinoch
redskapsindustri, men då dessa industrier äro stora konsumenter
af stångjern, plåt in. fi. jernvaror, bör det vara af största vigt för vår
jernhandtering i sin helhet, att de ej ställas i ogynsammare läge
gent emot den utländska konkurrensen, än de nu intaga, t}7 derigenom
kommer ju den ökade konsumtionsförmåga, hvilken jag hoppas skola
framkallas af såväl jordbruks- som åtskilliga jern- och industritullar,
ej de svenska utan de utländska verkstäderna tillgodo.

1 stället för att bereda skydd åt det svenska arbetet genom väl
afvägd tullsats skulle den af utskottet föreslagna tackjernstullen således
hafva en motsatt verkan, eller att bereda lättnad åt den utländska
konkurrensen. Jag anser derför, att så länge den franska handelstraktaten
ej medgifver åsättande af införselstull å maskiner och redskap,
rubriken n:o 231 i vår nu gällande tulltaxa bör behålla sin nuvarande
lydelse: »Tack- och barlastjern samt skrot — fria», och yrkar
utslag å utskottets hemställan.»

Vid 56:te—59:de punkterna:

af herr af Buren, med hvilken i hufvudsakliga delar herrar J. E.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 183

Nyström, J. P. Nilsson, A. Svensson, A. E. Petersson och J. Ericsson
instämt:

y>.Då den af utskottet föreslagna stångjernstullen af 2 kronor 50
öre per 100 kilogram är för lag,

då till följd deraf den icke förmår i någon nämnvärd grad att
hindra importen af utländskt jern,

då stångjernet inom bergshandteringen intager första rummet och
af jerntullarne är den allra vigtigaste och vi med jern af alla dimensioner
i stänger och knippor mer än väl kunna deraf fylla och öfverfylla
den inhemska marknaden och ej behöfva taga något deraf från
utlandet,

då mellan den föreslagna smältstycketullen 2 kronor per 100
kilogram och stångjernstullen 2 kronor 50 öre per 100 kilogram icke
finnes någon rimlig proportion, enär icke allenast prisskilnad utan
äfven skilnad i arbetskostnaden för tillverkning af smältstycken och
stångjern utgör minst 1 krona 50 öre per 100 kilogram,

då utskottet ingen tullskilnad gör emellan gröfre och finare jern,
oaktadt pris och tillverkningskostnad mellan olika dimensioner är högst
betydlig,

då våra grannar finnar och ryssar och våra traktatsländer Frankrike
och Spanien satt sina jerntullar mycket högre och uti en rigtig
proportion,

i Finland är stångjernstullen 4 kronor 68 öre per 100 kilogram,

i Ryssland är	y>	6	»	89	)>	»	d:o
i Frankrike »	)>	4	»	32			d:o
i Spanien »	»	(5	»	05			d:o
då utländskt jern	nu säl_	jes under	9	kronor	per	100	kilogr

man icke för vanliga ändamål, hvartill utländskt jern möjligen kan
användas, får uppskatta qvalitéskilnaden till mer än cirka 1 krona
per 100 kilogram och då svenskt jern med något skog svärde för kol
omöjligen kan tillverkas under 13 kronor 50 öre per 100 kilogram,
hvad som äfven i skrifvelse till bevillningsutskottets ordförande från
våra mest framstående bruksägare tydligen framhålles,

då denna prisskilnad mellan svenskt och utländskt jern ej kan
beräknas blifva mindre än 3 kröner 50 öre per 100 kilogram äfven
under andra eller bättre konjunkturer, utan tvärtom större, emedan
vår svenska jernhandtering grundar sig på träkol och måste, om den
skall ega bestånd, fortfarande grunda sig på detta vigtiga material,
hvaraf tillgången alltmera minskas,

då det oaktadt nuvarande kolpris ej motsvara frakt- och arbets -

184

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

kostnader och sålunda kolsäljare, som utgöras till största delen af mindre
hemmansegare, nu icke kunna beräkna någon betalning för den skog de
använda till kolning,

då vi årligen importera 50 å 60 millioner kilogram jern till ett
uppskatta^ värde af 8 å 9 millioner kronor och vi genom tullskydd
kunna få tillverka detta inom eget land, så och då för en vän af det
svenska arbetet det ligger i öppen dag, att genom denna import för
den svenska jernindustrien förloras motsvarande arbete,

då ingen industri, hvad mig är bekant, fordrar så stora förlag
och måste vidkännas så stora afbränningar och omkostnader uti frakter,
underhållskostnader, räntor in. in., och

då slutligen vår bergshandtering näst jordbruket är vår hufvudindustri
och nu otvifvelaktigt lider af större betryck än någon annan
industri;

så yrkar jag

1 :o) att tullen å stångjern i stället för af utskottet föreslagna 2
kronor 50 öre, af Riksdagen måtte bestämmas till 3 kronor 50 öre per
100 kilogram,

2:o) att den föreslagna tullen å svart jernplåt i proportion derefter
äfvenledes höjes med 1 krona per 100 kilogram, så att den för
svart jernplåt af 3 ram. tjocklek och deröfver, i stället för af utskottet
föreslagna 3 kronor per 100 kilogram, af Riksdagen måtte bestämma»
till 4 kronor per 100 kilogram, och

3:o) att tullen för svart jernplåt under 3 mm. tjocklek, af Riksdagen
måtte, i stället för af utskottet föreslagne 4 kronor per 100
kilogram, bestämmas till 5 kronor per 100 kilogram.»

Härjemte har herr Tltarn förklarat sig instämma i herr af Buréns
yrkanden under l:o och 3:o i reservationen samt herr Sandwall i sistnämnda
yrkande.

Vid 59:de punkten särskilda

af herr Tham: »Då jag anser det mindre välbetänkt att åsätta införselstull
å den gröfre plåten, så länge ångpannor och annat dylikt
plåtarbete, som hänföres till maskiner och redskap, ej kan erhålla tullskydd,
får jag under yrkande om afslag å utskottets hemställan föreslå
följande ändrade lydelse å rubriken N:o 236 i vår nu gällande tulltaxa:

Valsade eller smidda plåtar, utan öfverdrag af zink, tenn, koppar,
bly eller annan metall eller fernissa

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 185

a) af 3 millimeters tjocklek eller deröfver

utan vidare bearbetning än att de äro klippta................................ fria

böjda, pressade, med uppvikta kanter, eller med hål försedda.
........................................................................ per 100 kg. kr. 4: —

b) under 3 millimeters tjocklek............................. » 100 » » 5: —»

Al herr Tham: »Största delen af det svenska tändsticksfabrikat,
som försändes till utlandet, och allt det, som går till platser utom
Europa, är inuti den yttre träkistan förvaradt i ett eller flera hermetiskt
tillslutna omhöljen af antingen tunn zinkplåt eller tjockare och
för det afsedda ändamålet långt värdefullare förtent jernplåt, på engelska
kallad »Terne plate».

Till de billigare tändsticksfabrikaten begagnas den tunnare och mindre
dyra zinkplåten, men Jönköpings tändsticksfabrik använder till förpackning
af sitt fabrikat uteslutande s. k. Terne plate, enär den tunna
zinkplåten icke med full säkerhet uppfyller de fordringar, som med
det dyrbara dubbelemballaget afses.

Terneplåten tillverkas mig veterlig!, icke i något annat land än
England, som äfven är i tillfälle att till billigt pris fylla det stora behofvet
af denna vara. Af Jönköpings tändsticksfabrik användes hufvudsakligast
dimensionen 16 x 371 engelska tum; hvarje låda innehåller
112 plåtar och väger 110 kilo samt kostar kronor 28 å 28: 50
levererad fritt å banvagn i Göteborg. Fabriken använder årligen omkring
3,100 lådor; med en tull af 6 kronor per 100 kilo, d. v. s. omkring
23 procent af varans värde, och då varan omöjligen kan inom
landet åstadkommas till det engelska priset, skulle tändsticksfabrikatets
tillverkningskostnad ökas med något öfver 20,000 kronor om året.

Den sålunda ökade kostnaden drabbar uteslutande de tändstickor
som exporteras, och då denna export har att utstå allt skarpare täflan,
i synnerhet med de tyska fabrikerna, samt onekligen är af stor betydelse
för vårt land, så synes mig klokheten bjuda, att Terneplåten må
fortfarande få införas tullfritt.

Någon svårighet möter ej heller att vid tullbehandling skilja den
från vanlig s. k. tennplåt; den har nemligen ett helt annat utseende
och är öfverdragen med blyhaltigt tenn under det tennplåten är öfverdragen
med rent tenn.

Jag får derföre föreslå att sisla delen af 59:de punkten i bevillningsutskottets
betänkande n:o 8 måtte få följande ändrade lydelse:

Bih. Ull Riksd. Frat. 1X6ti. o Sami. J Ajd. 6 Haft. 24

186 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

förzinkade, förtenta, eller med annan oädel metall öfverdragna, ej spe -

cificerade ......................................................................................... 6 kronor,

allt per 100 kilogram räknadt,

med blyhaltig! tenn öfverdragen så kallad Terneplåt ........................ fri.»

af herr Sandwall: »Då jag hyser den åsigt, att sådana varor, som
inom landet icke produceras, böra om möjligt vara vid införsel fria
från tull, och då jernplåt, öfverdragen med rent eller blyhaltig! tenn,
icke är föremål för tillverkning inom landet, får jag föreslå, att sista
delen af 59:de punkten i bevillningsutskottets betänkande n:o 8 måtte
få följande ändrade lydelse:

förzinkade eller med annan oädel metall öfverdragna, ej specifice -

rade .................................................................................................. 6 kronor,

allt per 100 kilogram räknadt,

med rent eller blyhaltig! tenn öfverdragna .......................................... fria.»

Vid 78:de punkten:

af herr Lithander: »Att nedsätta tullen å kaffe till under hälften af
nu gällande tullsats synes mig vara opåkallad^ Med godkännande af
behofvet utaf en betydande nedsättning vill jag dock icke föreslå en
lägre tull å kaffe än 16 öre per kilogram.»

Vid 86de punkten:

af herrar Forssman och friherre Wrangel: »Den föreslagna tullen
på hästar kunna vi icke biträda. En stor del af hästimporten är från
Norge, och då denna import fortfarande förblir tullfri förfelas sålunda
i väsentlig mån det med tullen afsedda ändamålet, samtidigt som en
särskild förmån beredes de norske hästuppfödarne. Den föreslagna
tullen torde hufvudsakligen afse att uppställa hinder för importen af
finska hästar, men denna import har under de sista åren icke obetydligt
aftagit och är icke af den betydenhet, att den i och för sig kan
anses utgöra tillräcklig anledning för åsättande af en tull, som i vissa
afseenden kommer att vålla många olägenheter. Bland dessa tillåta vi
oss erinra om dem, som påtagligen komma att uppstå för gränstrafiken
mot Norge och Finland, för att ej tala om den trafik, som vissa år
eger rum på isen öfver Qvarken och Ålands haf. Om hästar blifva
tullbelagda, måste naturligtvis vid resa från Norge till Sverige hvarje
häst för att undgå tull vara åtföljd af produktionsbevis, utvisande att
hästen är af norskt ursprung, liksom vid resa från Finland tull måste

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

187

antingen deponeras eller betalas för hvarje bäst, som passerar gränsen.
Att dessa olägenheter äro afsevärda torde icke kunna bestridas. Det
är ock tydligt, att hästafvelns förbättring genom införsel af ädlare djur
skulle i viss mån genom tullen försvåras.»

Af herr Lithander: »Den af utskottet föreslagna tullen å hästar

föreslår jag må nedsättas till 25 kronor stycket.»

Vid 104:de punkten:

af herrar J. E. Nyström och F. G. Jansson, Indika ansett, att tullfrihet
bort tillstyrkas för lysoljor.’

Vid 110:de punkten:

af herrar Forssman, Stephens, E. W. Carlson och Cederschiöld:
»Åsättande af olika tullsatser att gälla under olika delar af året är en
nyhet i vår tullagstiftning, hvilken synes oss icke böra vinna tillämpning
annat än af högst giltig anledning. Såsom sådan kunna vi icke
erkänna önskan att bereda fördelar åt odlare af tidig potatis. Dessa
torde till stor del utgöras af trädgårdsodlare, och man känner icke
storleken af importen af tidig potatis. En så hög potatistull som den
af utskottet under månaderna mars—augusti föreslagna, skulle kunna
åstadkomma mycken skada och förargelse, om genom felslagen potatisskörd
import af gammal potatis blefve nödvändig under våren och
början af sommaren. Detta vigtiga födoämne skulle genom en tull af
1 krona 50 öre pr 100 kilogram oskäligt fördyras. Äfven för potatisodlarne
sjelfve kan denna höga tull blifva ganska skadlig vid tillfällen
då, såsom äfven någon gång inträffat, utsädespotatis måste importeras.
Vi anse således, att tullen å potatis bör under hela året utgöra 50 öre
pr 100 kilogram.»

Af herr J. E. Nyström, hvilken ansett, att potatis, införd under
tiden 1 september-—28 februari, bort åsättas en tull af 75 öre för 100
kilogram.

Vid 131:sta punkten:

af herr Forssman: »Då tjära exporteras i flerfaldigt större qvantitet
än som importeras och dessutom en stor del af den importerade tjäran
lärer åter utföras, anser jag ingen fördel beredas tjärtillverkningen
genom tulls åsättande. Tvärtom låter det tänka sig, att Sveriges tjärexport
kommer att lida derigenom, att den finska tjäran direkt konkurrerar
på utländska marknaden och ej såsom hittills delvis går genom

188

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

svenska exportörers händer. Tullbehandlingen genom vågning af en
sådan vara som tjära blir ock ganska betungande.»

Vid 148:de punkten:

af herr Lit)''länder: »Å lefvande växter föreslår jag, derest de ej få
förblifva tullfria, en tull af högst 10 öre per kilogram.»

Vid 150:de punkten:

af herrar Tham, Forssman, E. ’ W. Carlson och Cederschiöld: »Införseln
af ägg har under de tre åren 1884—1886 utgjort i jemnadt
årligt medeltal 1,550,000 kilogram, under det att utförseln af sagda
artikel under samma tid likaledes i jemnadt årligt medeltal belupit
sig till 5,150,000 kilogram. Då utförseln alltså uppgått till mer än
tre gånger så stor myckenhet som införseln, synes något tullskydd
för denna artikel näppeligen vara behöfligt, helst om behörigt afseende
fästes derå, att genom sjelfva varans beskaffenhet och deraf föranledda
svårigheter vid transporten af densamma skydd beredes den inhemska
produktionen i täflan med införseln från utlandet; och anse vi vid nu
angifna förhållanden, att för artikeln ägg tullfrihet fortfarande bör bibehållas.
»

af herr Lithander: »Ägg föreslår jag må förblifva tullfria.»

Vid 151 :de punkten:

af herrar Tham, Forssman och Ekenman: »Hvad utskottet anfört
såsom skäl för sitt afstyrkande i denna punkt kunna vi ej godkänna.
»Det förekommer», yttrar utskottet, »vid hvarje förädlingsindustri, att
råvaran under förädlingen undergår eu förminskning till vigt eller volym
och industriidkaren måste derföre till förädlingskostnaden lägga
äfven denna förlust och beräkna att på den förädlade produkten få
allt detta åter», hvarjemte yttras, att vid häri fråga varande förädlingsindustri
förminskningen af råvaran är så obetydlig, att Kongl. Maj:ts
förslag äfven af denna anledning ej synes berättigadt. Utskottet förbiser
tydligen i denna motivering hvad frågan gäller, ty annars hade
ej ringheten i råvaruförminskningen kunnat åberopas. Det är icke fråga
om denna materialförminskning, som ej kan undvikas, utan om den
särskilda beskattning, som skulle drabba reningsindustrien, om tull utkräfves
på det bränvin, som vid rening måste bortgå. Men denna sär -

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

189

skilda beskattnings storlek beror af två faktorer, nemligen af materialförminskningar
och tullsatsens höjd. Utskottet tager hänsyn endast
till ringheten af den i procent uttryckta materialförlusten, men förbiser
helt och hållet tullsatsens inflytande. Denna senare faktor är dock såsom
lätt inses den allra vigtigaste. Varuvärdet på en liter tyskt eller
ryskt råbränvin är för närvarande omkring 6 öre, under det att tullsatsen
för samma qvantitet är 75 öre; således är tullen 1,200 procent
eller tolf gånger varans värde. Om endast en procent vid rening bortgår,
så är visserligen detta en ringa afbränning och denna materialförlust
måste industrien bära, hvar densamma än utöfvas, och derom
är heller ej fråga; men om tull skall betalas för 1 procent, så utgör
beloppet af denna tull icke mindre än 12 procent af råvarans värde,
och denna tullbeskattning är efter vårt förmenande att anse hvarken
såsom en förädlingskostnad, ej heller för någon sådan obetydlighet att
Kong!. Maj:ts proposition af denna orsak kan synas oberättigad. Under
antagande af en procents reningsförlust skulle nemligen eu fabrik,
arbetande med utländskt råbränvin, utom den oundvikliga varuförlusten
få vidkännas tolf gånger denna förlust såsom tullafgift, så att förlusten
verkade alldeles på samma sätt, som om tolf procent af råvaran
hade ytterligare gått bort. Det torde vara lätt insedt, att den industri,
som arbetar under sådana vilkor, ej kan täfla med den, som endast
har att vidkännas materialförlusten af 1 procent. Det torde ock
böra ihågkomma^, att enligt nu gällande och föregående förordningar
om vilkoren för tillverkning af bränvin är denna varas rening likstäld
med annan handtering så till vida, att den ej är belagd med särskild!
skatt.

Utskottets ofvan anförda uttalande angående förlust vid förädling
samt varuförlustens och den derå belöpande tullens inräknande i förädlingskostnaden
synes oss stå i den skarpaste strid med hvad utskottet
sjelf i punkt 159 föreslår angående återbetalning af tull för utländsk
spannmål, som förädlas till siktadt mjöl. Utskottets förslag i denna
punkt, enligt hvilken den, som utför 75 kilogram hvetemjöl eller 66|
kilogram rågmjöl, skall åtnjuta restitution af tull för 100 kilogram spannmål,
har just sin grund deruti, att den förädlade varan anses utgöra
respektive 75 och 665 procent af råvaran eller spanmålen. Här anser
utskottet rättvist och billigt, att tull restitueras äfven för återstående
respektive 25 och 33] procent, oaktadt dessa andelar af råvaran ej
blifvit utförda utan finnas i behåll, om ock i form af en mindre värdefull
produkt, och ehuru tullen utgör en mindre del af varans värde.
Då deremot vid rening af bränvin försvinner en procent .eller en bråk -

190

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

del af eu procent, som efter reningen icke ens såsom affall finnes i
behåll, och ehuru tullen på bränvin uppgår till flere gånger varans
värde, finner utskottet ett förslag om befrielse från tull för denna enda
procent oberättigadt. Den stora skilnaden mellan den utländska spanmålen
och det utländska bränvinet förefinnes dessutom, att den förra
genom sin blotta närvaro till fri disposition inom landet kan utöfva
tryck på den inhemska marknaden, då deremot bränvin, som ej får
disponeras inom landet, ej kan hvarken i ekonomiskt eller moraliskt
afseende tänkas medföra någon skadlig verkan.

För att genom exempel visa verkan af den tullskatt, som utskottet
anser böra utkräfvas för bränvin, som gått förloradt vid rening, må
anföras, att den i Karlshamn arbetande fabriken under 1887 förädlade
nära 40 millioner liter bränvin. Tullafgift för en procent häraf utgör
efter 60 öre per liter 240,000 kronor, men skulle genom den nu beslutade
tullförhöjningen från 60 till 75 öre per liter ökas med 60,000
kronor. Att tullförhöjningen å bränvin, tillkommen såsom följd af tillverkningsskattens
höjning, på sådant sätt skulle drabba den här i fråga
varande industrien, är ju i och för sig beaktansvärdt. Men orättvisan
af tullafgiften på reningsförlusten framstår så mycket skarpare, om
man beaktar såväl den kongi. propositionens innehåll som de bestämmelser,
hvilka galt och fortfarande gälla för den reningsindustri,
som hittills i landet bedrifvits. Af det bränvin, som här afses, kommer
nemligen ingen del till konsumtion inom landet; ty det förutsättes
i Kong]. Maj:ts proposition »att bränvinet endast för förädling till export
under tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskildt
inrättad fabrik», och för den fabrik, som hittills bedrifvit sådan industri,
är föreskrifvet, att det införda bränvinet under inga vilkor (således
icke ens mot erläggande af tull) får införas i landet. Någon olägenhet
kan således ej tänkas uppstå deraf, att denna reningsindustri
bedrifves på svenskt territorium.

Utskottet anför slutligen, att reningsindustrien i Karlshamn framför
flertalet af landets öfriga näringar är i åtnjutande af uppmuntran
och understöd, hvithet skulle bestå deri, att staten medgifver denna
industri tre månaders anstånd med erläggande af tull för det införda
bränvinet, men utskottet synes alldeles förgäta, att hvarje innehafvare
af gods på nederlag åtnjuter samma anstånd, om tullen uppgår till 500
kronor. Uti anståndstiden tre månader ligger således ingen särskild
förmån eller uppmuntran, liksom det väl svårligen skulle kunna anses
som en fördel för staten, om tullen erlades och återbetalades. Om
tullen vid införsel erlades, skulle deraf följa rättighet för innehafvaren

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

191

att disponera varan; men man kan svårligen tänka sig, att landets bränvinsproducenter
eller ännu mindre att de, som nitälska för nykterhetens
sak, skulle med blida ögon se, att milliontals liter utländskt bränvin
komme in till fri disposition inom landet; ty äfven om samma qvantitet
åter utfördes, innebure ett sådant förhållande vissa lätt insedda
faror, synnerligast för de inhemska bränvinsproducenterna. Hvad som
således enligt utskottets förmenande skulle innebära uppmuntran och
understöd för reningsindustrien — nemligen att tull ej betalas och bränvinet
ej får disponeras inom landet — är således äfven från det allmännas
sida både nyttigt och nödvändigt. Huruvida statskassan skulle
hafva något gagn af att tiotals millioner in- och utbetaldes, kan anses
tvifvelaktigt; men af hvad redan blifvit anfördt angående förhållandet
mellan varuvärde och tullafgift är för öfrigt alldeles klart, att industrien
icke kan bära en förstoring af förlagskapitalet i den grad, som
skulle blifva följden af tullens erläggande vid bränvinets införsel.

Utskottet synes hålla före, att de två procent, som i restitution
beviljas exportörer af svenskt bränvin utöfver tillverkningsskatt för den
utförda qvantiteten samt att den godtgörelse, som exportör af raffineradt
socker erhåller, skulle vara att anse såsom exportpremier, så att
borttagande af de 2 procenten »skulle noga öfverensstämma med den
föreskrift i våra gällande handelstraktater, som förbjuder medgifvande
af någon exportpremie». Om utskottet hyser eu sådan uppfattning, är
det verkligen förvånande, att, då utskottet för några veckor sedan föreslog
Riksdagen förnyandet af stadgandet om de två procenten, icke
den ringaste antydan hördes om att det i fråga varande stadgandet
icke öfverensstämde med traktaterna. Men att de ofvannämnda stadgande!)
a angående socker och bränvin kunnat i vår lagstiftning qvarstå,
bevisar just, att de medgifna förmånerna icke äro att anse såsom
premier, utan såsom billig godtgörelse för tullafgift och tillverkningsskatt
på en vara, som vid förädling bortgår och således ej kommer
till konsumtion. I tillvaron af dessa godtgörelser ligger ock beviset
för att tillverkningsskatt på bränvin och tull på socker äro att anse
såsom konsumtionsskatter. Det afdrag i tullafgift, som medgifves för
spirituösa, som legat tre månader på nederlag, kan icke heller hafva
annan grund, än att någon del af sådan spirituösa till följd af läckning
och afdunstning antages ej komma till konsumtion och således ej anses
böra draga (konsumtions)skatt. Men jemförelse!! mellan den i
Kongl. Maj:ts proposition afsedda reningsindustrien och de industrier,
som med sistberörda stadganden afses, är icke berättigad, först och
främst derför att den vara, som i den nådiga propositionen afses, är

192

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ända från införseln under tullverkets lås och bevakning-, och vidare
emedan den tullrestitution, eller rättare afskrifning af debiterad tull,
som föreslås, afser endast det bränvin, som verkligen styrkes hafva
gått bort, icke en godtyckligt på förhand bestämd procent af varuqvantiteten.

Utskottet anser sig böra påpeka, att propositionens ordalydelse
synes medgifva, att om bränvin genom oaktsamhet eller olyckshändelse
går förloradt, »staten ingår som participant i denna förlust». Efter
samma resonnement ingår staten såsom participant i den förlust, som
uppstår derigenom, att varor, liggande på nederlag, brinna upp eller
genom olyckshändelse förstöras eller derigenom att icke beskattadt
bränvin genom olyckshändelse eller vid i gång varande bränneri genom
eldsvåda går förloradt. I fråga om bränvin, som genom olyckshändelse
går förloradt vid brännerinederlag, stadgas, att Kong! Magt vill, »der
minskningen utan egarens vållande uppkommit genom olyckshändelse,
medgifva den lindring i skatten, hvartill omständigheterna föranleda».
Enligt utskottets åsigt ingår staten således äfven här genom medgifvande
af lindring i skatten såsom participant i förlusten. Men hade
detta åskådningssätt delats af Riksdagen, hade säkerligen det nämnda
stadgandet i bränvinstillverkningsförordningen ej tillkommit.

Beträffande omfattningen af den reningsindustri, som under de
sista åren bedrifvits i Karlshamn meddelas nedanstående upplysningar
utöfver dem, som innehållas i Kongl. Maj:ts proposition. De handlingar,
hvarpå dessa upplysningar grundas, finnas hos utskottet och äro
bestyrkta af tullförvaltningen i Karlshamn.

1. Sedan fabriken började sin verksamhet, äro till den 16 mars i
år införda 88,977,836 liter af normalstyrka och utförda 86,302,281 liter.

2. Under 1887 infördes 39,527,432 och utfördes 38,137,346 liter.

3. För Karlshamns spritförädlings och Stilleryds fatfabriks bolags
räkning hafva ankommit:

under 1886....................................... 68 st. svenska fartyg om 17,263 tons,

j, )i ..................................... 89 » utländska » » 23,943 »

,, 1887....................................... 88 » svenska » » 29,960 »

)> » ....................................... 53 » utländska » » 13,219 »

4. För samma bolags räkning hafva af g ätt

under 1886....................................... 27’ st. svenska fartyg om 9,949 tons,

jj j ...................................... 44 » utländska » » 17,856 »

» 1887..................................... 69 » svenska » » 29,658 »

)> » ...................................... 30 » utländska » » 12,192 »

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

193

5. För frakter äro af dessa bolag under åren 1886 och 1887 utbetalade
1,074,417 kronor, större delen till svenska fartyg.

6. För fartyg och varor äro till Karlshamns hamnkontor under
1886 och 1887 erlagda 32,735 kronor.

7. Innan reningsindustrien i Karlshamn började, utgjorde fyr- och
båkmedlen i Karlshamns tullkammaredistrikt omkring 9,000 kronor per
år; dessa medel utgjorde 1886 kronor 19,510 och 1887 kronor 23,660.

8. För tullbevakning vid fabriken har bolaget till tullstyrelsen
inbetalt 43,332 kronor under åren 1886 och 1887.

9. I arbetslöner äro under samma år utbetalda 531,166 kronor.

10. Antalet arbetare var vid 1887 års slut 421, deraf 10 utländingar.

De embetsmyndigheter, som afgifvit utlåtande med anledning af
den kongl. propositionen, hafva ej haft någon erinran att göra mot
densamma, och, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, anse vi äfven
att den är grundad på rättvisa och billighet, men då det blifvit anmärkt,
att enligt redan verkstälda inventeringar afdunstningsförlusten
hittills ej uppgått till mer än en procent och att således maximum för
den tullfria afdunstningsqvantiteten skulle kunna sättas till en i stället
för två procent, hafva vi inom utskottet biträdt ett härom framstäldt
yrkande.

Nedan nämnde ledamöter hafva anhållit att få antecknadt, att de
icke inom utskottet öfvervarit behandlingen af följande punkter, nemligen
:

herr friherre Barnekow: n:is 53—166;
herr Fock: n:is 76—166;
herr Forssman: n:is 53—75;
herr E. W. Carlson: n:o 157;
herr Cederschiöld: lins 155—158.

Herr Börjesson har på grund af honom beviljad ledighet från riksdagsgöromålen
icke deltagit i behandlingen af de i detta betänkande
omhandlade frågor.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Åfd. 8 Haft.