Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6 (Betänkande 1894:Bevu6 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

X:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1894, kl. 7 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af allmänna bevillningen.

§§ 51 och 54 i gällande bevillningsförordning hafva följande lydelse:

§ 51.

»Senast innan klockan tolf a åttonde dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller, om åttonde dagen är helgedag, å nästföljande
dag, bör skattskyldig, som finner sig föranlåten anföra besvär
öfver taxeringsnämnds beslut i hvad honom rörer, så ock vederbörande
kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, hafva till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande inlemnat sin till pröfningsnämnden stälda besvärsskrift;
börande de skattskyldige genom den i § 54 omförmälda kungörelse
härom erinras.»

§ 54.

»Uti derom utfärdad allmän kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde,
samt underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens
sammanträde; och bör ett exemplar af denna kungörelse i god tid hvarje
ledamot af nämnden genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg
tillsändas.»

Bill. till lliksd. Prot. 1894. 5 Samt. 1 Afd. C Häft. (N:o ti.)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 3, anför friherre
Alströmer, bland annat, att, medan bevillningsberedningarnas, för hvar
socken för sig, valde ledamöter och likaledes de af sockenombud sammansatta
taxeringsnämndernas ledamöter i allmänhet vore i tillfälle att hvar
för sin ort göra sig noga underrättade om såväl fastigheternas värde som
de skattskyldiges inkomster, ledamöterna i pröfningsnämnden deremot
vanligen först vid nämndens sammanträde finge kännedom om de öfver
taxeringsnämndernas åtgärder anförda besvären och sällan eller aldrig
vore i tillfälle att dessförinnan skaffa sig upplysning om besvärens befogenhet.
Det kunde icke rimligtvis begäras, att eu ledamot af pröfningsnämnden
skulle ega så fullständig kännedom om hvarje särskild hemmansdels
värde och hvarje enskild persons beskattningsbara inkomst inom ett
helt härad, att han »på rak arm» skulle kunna afgöra en så ömtålig sak
som en beskattningsfråga. Det vore derför af vigt, att ledamöterna sattes
i tillfälle att på förhand skaffa sig kännedom om och pröfva giltigheten
af de anförda klagomålen. Detta kunde ske genom en obetydlig förändring
af ofvanintagna paragrafer i bevillningsförordningen, hvarigenom
skulle föreskrifvas, dels att besvären skulle vara till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inlemnade sex dagar tidigare än nu vore fallet, dels
att ledamöterna i pröfningsnämnden skulle underrättas om de inkomna
besvären åtta dagar före pröfningsnämndens sammanträde. Det kunde
visserligen anmärkas, att endast en underrättelse om de besvärsskrifter,
som till pröfningsnämnden inkommit, det vill säga en förteckning öfver
de klagande personerna, icke vore tillfyllestgörande, såvida den icke tillika
innefattade en redogörelse för besvärsskrifternas innehåll, eller sjelfva besvären;
men då hvarje samvetsgrann ledamot af pröfningsnämnden torde,
så vidt möjligt vore, förskaffa sig närmare upplysningar om de öfverklagade
förhållandena och undersöka klagomålens befogenhet, blott han
finge kännedom om dem, så vore, enligt motionärens åsigt, en blott upplysning
om hvilka personer, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört besvär öfver taxeringsnämndernas beslut, för det afsedda ändamålet
tillfyllestgörande.

Motionären föreslår derför, att Riksdagen ville besluta en sådan
ändring af förutnämnda paragrafer, att de skulle komma att lyda sålunda:

,§ 51.

Senast innan klockan tolf å fjortonde dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller, om fjortonde dagen är helgedag, å nästföljande

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

dag bör skattskyldig, som finner sig föranlåten anföra besvär öfver taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun,
som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, hafva till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inlemnat sin till pröfningsnämnden stälda besvärsskrift;
börande de skattskyldige genom den i § 54 omförmälda kungörelse härom
erim-as.

* § 54.

Uti derom utfärdad allmän kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde,
och underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens
sammanträde; och bör ett exemplar af denna kungörelse tillika med en
förteckning öfver de inkomna besvär sskrifterna hvarje ledamot i nämnden
åtta dagar före pröfningsnämndens sammanträde genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg tillsändas.

Lika med motionären anser utskottet en anordning i syfte att bereda
ledamöter i pröfningsnämnd tillfälle att före nämndens sammanträde erhålla
kännedom om de hos sagda myndighet anförda besvär önskvärd.
För att emellertid en förteckning, sådan som den motionären föreslagit,
skall komma att uppfylla det med densamma afsedda ändamål, torde
det dock ej vara till fyllest, att densamma allenast meddelar uppgift om
de klagande personerna utan att innehålla något om dessas yrkanden.
Om än en eller annan ledamot af nämnden skulle vilja underkasta sig det
besvär och den kostnad, som komme att föranledas af åtgärders vidtagande
för förteckningarnas kompletterande uti ifrågavarande afseenden, lärer man
dock ingalunda kunna förutsätta, att så i allmänhet blefve händelsen.
Utskottet vill derför förorda, att föreskrift meddelas derom, att de föreslagna
förteckningarna skola innehålla jemväl kortfattad uppgift öfver
de i besvären gjorda yrkanden.

Då väl i allmänhet redan nu utaf vederbörande kronoombud uppgöras
förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvär, om
än ej dessa förteckningar äro tillgängliga förr än vid nämndens sammanträde,
torde det ökade bestyr, som af den föreslagna anordningen föranledes,
i allmänhet komma att inskränka sig till föranstaltande om förteckningarnas
tidigare upprättande och tryckning eller utskrifning samt tillsändande
till pröfningsnämndens ledamöter. Kostnaden för de ifrågasatta

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

förteckningarnas tryckning eller utskrifning synes böra bestridas af den l
bevillningsförordningens § 65 omförmälda, s. k. bevillningsprocenten; och
torde för sådant ändamål erfordras ett mindre tillägg till denna paragrafs
mom. 1, på sätt inhemtas af här nedan intagna förslag till ändrad lydelse
deraf.

Hvad angår den af motionären föreslagna minskning med sex dagar i
den tid, som nu är bestämd för anförande af besvär öfver taxeringsnämnds
beslut, synas några betänkligheter mot bifall härtill ej heller böra möta.
Enligt gällande bestämmelser skola taxeringsnämndens förrättningar vara
afslutade senast den 15 juli, samt pröfningsnämndernas sammanträden hållas
under senare hälften af september månad. Äfven med den ifrågasatta
minskningen i besvärstiden torde alltså denna tid få anses fullt tillräcklig
för de klagande, och från Kongl. Maj:ts befallningshafvandes synpunkt torde
den föreslagna utsträckningen af tiden mellan besvärens aflemnande och
desammas pröfning jemväl vara önskvärd, helst denna tid enligt nu gällande
stadganden synes väl kort.

Att, på sätt motionären föreslagit, i § 54 intaga bestämmelse om viss
tid, inom hvilken den deri omförmälda kungörelsen samt de nu föreslagna
förteckningarna skola pröfningsnämndens ledamöter tillsändas, finner utskottet,
med hänsyn till de olika postkommunikationer, som i vårt land
förefinnas, olämpligt; och anser utskottet härutinnan till fyllest, att föreskrift
meddelas derom, att berörda kungörelse och förteckningar tillsändas
nämndens ledamöter så fort ske kan.

På grund af hvad anfördt blifvit, hemställer utskottet,

1 ro att Riksdagen måtte besluta, att §§ 51, 54 och
65 mom. 1 i gällande bevillningsförordning’ skola erhålla
följande förändrade lydelse:

§ 51.

Senast innan klockan tolf å fjortonde dagen före
den, då pröfningsnämnden sammanträder, eller, om
fjortonde dagen är helgedag, å nästföljande dag, bör
skattskyldig, som finner sig föranlåten anföra besvär
öfver taxeringsnämnds beslut i hvad honom rörer, så
ock vederbörande kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds
beslut, hafva till Kongl. Maj:ts befallnings -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

hafvande inlemnat sin till pröfningsnäinnden stälda besvärsskrift;
börande de skattskyldige genom den i § 54
omförmälda kungörelse härom erinras.

§ 54.

Uti derom utfärdad allmän kungörelse uppgifver
Kongl. Maj:ts befallningshafvande dem, som till ledamöter
i pröfningsnämnden blifvit utsedde, samt underrättar
länets invånare om tid och ställe för nämndens
sammanträde; och bör ett exemplar af denna kungörelse
jemte en förteckning öfver de inkomna besvär sskrifterna
med kortfattad uppgift öfver de i besvären gjorda
yrkanden hvarje ledamot af nämnden så fort ske kan
före pröfningsnämndens sammanträde genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg tillsändas.

§ 65. .

Mom. 1. Till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva be-,
redningen, till arfvoden åt kronans ombud vid taxeringsnämnd
i stad och för protokollsföringen samt andra
anteckningar under pröfningsnämndens sammankomster,
till kostnad för tryckning eller utskrift af
förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna
besvär sskrifter, äfvensom till vedergällning för det i
samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade
biträde af städernas tjensteman eller andra personer,
som icke ega att vid samma förrättningar beräkna
rese- och traktamentsersättning, må hvarje pröfningsnämnd,
med undantag af Stockholms stad, för
hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda
och fördela högst ett belopp, motsvarande tre
procent af de första 100,000 kronor, hvartill länets
hela bevillningssumma efter denna förordning för året
uppgår, två procent af derpå följande 50,000 kronor
och en procent af allt hvad bevillningssumman öfver -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

stiger 150,000 kronor; dock får, om än denna bevillningssumma
sedermera skulle visa sig öfverstiga dess
af pröfningsnämnden beräknade belopp, hvarken någon
ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning än den
då beviljade för samma år utdelas, eller ett sådant
öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande af enahanda
ersättning och vedergällning under ett följande
år; börande vid de särskilda ersättningarnes bestämmande
afseende fästas på för uppdragets utförande erforderlig
skicklighet, tid och arbete. Landsstatstjensteman,
som i och för tjensten är skyldig att närvara vid
taxeringsförrättning, eger icke att derför åtnjuta arfvode
af bevillningen.

§§46 och 55 i bevillningsförordningen lyda sålunda:

§ 46.

»Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock är
skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda, för att meddela
upplysningar rörande taxeringen i hvad den honom angår. Ledamot af
nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars, barns eller
syskons taxering förekommer.»

§ 55.

»Vid pröfningsnäinndens sammankomster skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. År landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, ege nämnden att sjelf genom
val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

flertalet bland ledamöterna biträda eller, om rösterna utfalla lika, den,
som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas,
galle den mening, som biträdes af ordföranden.

Ledamot af nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering förekommer.»

Efter att hafva erinrat om den i ofvanintagna § 46 förekommande
bestämmelsen, att ledamot af taxeringsnämnd skall afträda, då fråga är om
hans egen, hans föräldrars, barns eller syskons taxering, anför herr N. Hansson
i Berga i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 65, följande:

»I denna bestämmelse, som uppenbarligen afser att förebygga en ensidig
påverkan till enskild förmån, som eljest kunde befaras vid besluts fattande
rörande ens egen eller nära anförvandters taxering, borde äfven inbegripas
personer, som äro delegare i bolag eller stå i ett bolags tjenst, då fråga
förekommer om samma bolags taxering. Det är ett kändt förhållande,
att de styrande inom vissa bolag, i följd af den rösträtt i kommunalt
hänseende de ega att utöfva, äro i stånd att i många kummuner i taxeringsnämnden
insätta personer, hvilka i förhållande till bolaget stå i en
tjensteställning, hvaraf deras existens i ekonomiskt afseende är helt beroende,
eller eljest såsom delegare kunna af nämndens beslut vänta nytta
eller skada, då, i fråga om skyldighet att afträda, orden »hans egen» synas
allenast afse ens egen personliga taxering, men icke ett bolag eller en
inrättning, deruti han eger andel. Det kan med skäl antagas, att det för
en sådan ledamot kan i många fall blifva en tvingande nödvändighet att låta
sitt handlingssätt bestämmas af hänsyn till bolagets fördel och som i följd
deraf, enligt mitt förmenande, gör det i högre grad olämpligt för honom
att deltaga i beslut om sådant bolags taxering, än då det är fråga om t. ex.
syskons taxering. Då statens behof kräfver förhöjda skatter, och tilläggsbevillning
derför måste ifrågasättas, böra taxeringsmyndigheternas beslut,
som äro ämnade att gälla såsom värdemätare af såväl individens skyldighet
å ena som statens rättighet å andra sidan, frigöras från hvarje ensidig
påverkan till enskild fördel, som eljest lätt kan inträffa, derest ledamot,
såsom nu sker, eger rätt att deltaga i beslut, hvaruti han är så väsentligt
intresserad, som en person, hvilken är delegare eller eljest står i bolags
tjenst, med nödvändighet måste vara; ty att bolag, efter hvad sålunda
synes framgå, genom sina styrande skola ega rätt att deltaga i beslut om
deras egen beskattning, hvilken rätt icke tillkommer en enskild person, kan
icke vara förenligt med rätt och rättvisa.»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

Då samma skäl, som sålunda anförts rörande ledamot af taxeringsnämnd,
äfven gälde för ledamot af pröfningsnämnd, hemställer motionären,
att Riksdagen ville besluta, att ofvanberörda §§46 och 55 i bevillning^
förordningen måtte erhålla följande lydelse:

§ 46.

Taxeringsnämndens sammankomster hållas — — — — — — —

— —r. — — — — honom angår.

Ledamot af nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering förekommer, äfvensom vid taxering af
det bolag, i hviTkets tjenst han står eller är delägare.

§ 55.

Vid pröfningsnämndens — — — — — — — — — — — —

— — —- — — nämndens ledamöter.

Uppstår under — — — — — — — — — af ordföranden.

Ledamot af nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering förekommer, äfvensom vid taxering af
det bolag, i hvilkets tjenst han står eller är delegare.

Utskottet delar motionärens åsigt om olämpligheten deraf, att personer,
hvilka till andra stå i tjensteförhållande, så att de i ekonomiskt
afseende äro af dem i större eller mindre mån beroende, deltaga i bestämmandet
af sina principalers taxering. I allmänhet torde väl ledamot
i beskattningsnämnd i sådant fall af grannlagenhetsskäl ur nämnden afträda,
men det lärer dock, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst, å
vissa orter förekomma, att exempelvis disponenter för bolag anse sig oförhindrade
att deltaga i taxeringen af samma bolag. För att förebygga ett
sådant förfarande anser utskottet nödigt, att i bevillningsförordningen intages
förbud häremot, och synes det utskottet i sådant afseende lämpligt,
att i ofvan intagna paragrafer införas bestämmelser derom, att ledamot i
taxerings- eller pröfningsnämnd skall afträda, då fråga är om taxering af
skattskyldig, af hvilken han uppbär lön eller arfvode.

Vidkommande motionärens förslag, att ej heller delegare i bolag skulle
ega deltaga i taxeringen af samma bolag, finner utskottet sig deremot ej

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

kunna biträda detta förslag i hela dess omfattning. Dels torde nemligen
nu gällande stadganden derom, att ledamot i taxerings- och pröfningsnämnd
skall afträda, då fråga om hans egen taxering förekommer, i många
fall — särskilt beträffande delegarskap i handelsbolag — vara till fyllest,
dels torde härvid ej böra lemnas obeaktad den omständigheten, att mångenstädes
delaktighet i vissa slags associationer är så allmän, att med en
bestämmelse, sådan som den nu föreslagna, det fall skulle kunna inträffa,
att samtliga ledamöter i en taxeringsnämnd kunde blifva förhindrade att
deltaga i den ifrågavarande taxeringen. Men då den ställning, som ledamöterna
i ett bolags styrelse intaga i förhållande till bolaget, skäligen
synes böra i hvarje fall förutsätta ett föga mindre starkt intresse i afseende
å bolagets taxering än i afseende å deras egen, torde man lämpligen
böra genom uttrycklig bestämmelse i förevarande författningsrum
jemväl söka förebygga, att, då fråga förekommer om bolags taxering,
ledamot af bolagets styrelse deltager i beslutet.

På grund af hvad anfördt blifvit, hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att §§46 och
55 i gällande bevillningsförordning skola erhålla följande
förändrade lydelse:

§ 46.

Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom
slutna dörrar; -dock är skattskyldig berättigad att inför
nämnden företräda, för att meddela upplysningar rörande
taxeringen i hvad den honom angår. Ledamot
af nämnden bör afträda, såväl då fråga förekommer
om hans egen, hans föräldrars, barns eller syskons
taxering, som ock då fråga är om taxering af bolag,
hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af hvilken
han uppbär lön eller arfvode.

§ 55.

Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen
i länet vara ordförande, med rättighet att
Bill. till Eiksd. Prot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

deltaga i nämndens öfverläggningar, men icke i dess
beslut i annat fall än nedan sägs. År landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, ege nämnden
att sjelf genom val med slutna sedlar bland sina
ledamöter utse ordförande, och bör vid sådant val ordet
föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens
ledamöter.

Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar
skiljaktiga meningar bland nämndens ledamöter, och
måste till följd deraf omröstning anställas, skall omröstningen
vara öppen och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om
rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej tillämpas, galle
den mening, som biträdes af ordföranden.

Ledamot af nämnden bör afträda, såväl då fråga
förekommer om hans egen, hans föräldrars, barns eller
syskons taxering, som ocfc då fråga är om taxering af
bolag, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af
hvilken han uppbär lön eller arfvode.

Angående öfriga till utskottet hänvisade framställningar, hvilka röra
allmänna bevillningen, vill utskottet sedermera inkomma med yttrande;
hvilket utskottet härmed får

3:o) för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 6 mars 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRALTRYCKERIET, 18 94.