Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6

Betänkande 1893:Bevu6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1893, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om införande af skatt
på velocipeder.

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 189, har herr E. Thermsenius föreslagit, »att Riksdagen
beslutar en velocipedskatt af 3 kronor för hvarje maskin, att utgå från
och med början af år 1894».

Såsom skäl härför har motionären, efter att hafva framhållit att
man, enligt motionärens förmenande, med eu sådan skatt träffade dem,
som förmådde bära den, vidare anfört följande:

»Någon ovillighet mot dess erläggande torde icke heller vara att
befara. Jag tror det särskildt derför, att en qvitterad debetsedel på
till staten erlagd velocipedskatt må kunna utgöra ett slags vägpass
under de allt mera vanliga turistfärderna med det nu så moderna fortskaffningsmedlet.
Icke så som skulle sådant vägpass i och för sig vara
behöfligt, enär ju gator och vägar i stad och på landsbygd, hos oss
liksom i andra länder, äro fullt och fritt tillgängliga för enskilda velocipedryttare
såväl som för statens velocipedordonnanser; men det vore
utan tvifvel godt att hafva för sådana personers skull, som anse sig
kunna antasta och trakassera velocipedryttare mer än andra vägfarande.
Jag anser således, att skattläggning af velocipeder, betraktad från
nyssnämnda synpunkt, skall vara väl på sin plats.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. (N: 6).

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

Ehuru vi i vårt land kunna och böra med afseende på beskattningsfrågor
och skatteobjekt gå vår egen väg, vill jag dock i detta
sammanhang nämna, att velocipedskatt redan är införd eller föreslagen
i åtskilliga andra länder.

Det enda, som man med fog kan invända mot denna skatteform,
är det, att en nöjsam och stärkande sport derigenom kan i någon mån
hämmas; men dels saknar den, som eger medel till en velociped, icke
heller medel till utgörande af en jemförelsevis ringa skatt för densamma,
så att han för den skull skulle afstå från sporten, och dels är det af
så pass stor betydelse för den långväga sportens utöfvare att veta sig
ega på ett särskildt sätt lagligen erkänd passagerätt på landsvägarne,
att förmånen af skattefrihet icke uppväger de olägenheter, som oförstånd
och andra sämre egenskaper ofta lagt i velocipedryttarnes väg.»

Mot förevarande förslag får utskottet till en början göra den formella
anmärkning, att detsamma saknar nödiga bestämmelser såväl om
tiden, för hvilken den ifrågasatta skatten skulle komma att utgå, som
angående sättet för densammas uttagande.

Att emellertid ålägga egare af velocipeder någon som helst särskild
beskattning, under det att egare af hvarjehanda andra, med ifrågavarande
slag af redskap likartade föremål äro för egandet af dylika
föremål från beskattning fria, dertill anser utskottet giltigt skäl ej förefinnas;
och håller utskottet jemväl före, att allmänna meningen i landet
ej skulle vara för införande af omförmälda slag af beskattning.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Thermaenii ifrågavarande motion måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 7 mars 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1893.