Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5 (Betänkande 1887:Bevu5 - majjul bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till RikscT. kansli den 13 juni 1887, kl. 12 raidd.

Betänkande, angående vissa delar af tulUbevillningen.

Bevillningsutskottet har fatt till sig hänvisade ett inom Första Kammaren
och tio inom Andra Kammaren väckta förslag till ändringar i
gällande tulltaxa och dermed sammanhängande ämnen.

Bland de framställningar, öfver hvilka det sålunda tillkommer utskottet
att afgifva utlåtande, afse tre till Andra Kammaren ingifna
motioner dels eu mera genomgripande förändring i vår nuvarande''tulllagstiftning,
dels ock nedsättningar efter angifna grunder uti ett större
antal tullsatser, under det att de öfriga allenast åsyfta ändringar och
rättelser uti speciella tullbestämmelser. Utskottet anser sig derföre böra
först till behandling företaga nämnda tre motioner, nemligen herr J.
Anderssons i Lysvik motion, n:o 82, herr E. Åkerlunds motion, n:o
29, och herr J. Ohlssons i Stockholm motion, n:o 122.

Uti sin till Andra Kammaren ingifna motion, n:o 82, har herr J.
Andersson i Lysvik hemstält, »att Riksdagen ville besluta, att i afgående
skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Magt låta verkställa utredning och
derefter för en blifvande Riksdag framlägga förslag till ombildning af
nu varande tullsystem i så måtto, att, i den mån sådant är utförbart

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 5 Sami. 1. Afd. 4 Häft. 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

och gällande traktatbestämmelser det medgifva, tullpligtig vara tullbelägges
i förhållande till varans värde.»

Såsom bufvudsakligt motiv för sitt förslag framhåller motionären,
att det nuvarande systemet att bestämma flertalet tullsatser i förhållande
till de tullbelagda varornas vigt eller mått och således låta en
billigare och sämre vara draga lika hög tull som en dyrare och bättre,
gjorde den indirekta skatten i hög grad orättvis, eftersom densamma
proportionsvis hårdast drabbade den del af de skattskyldige,_ som egde
den minsta skatteförinågan. Till upplysning om den obillighet, som
vållas af det nuvarande tullbeskattningssystemet, har motionären bilagt
en tabell, innefattande åtskilliga exempel, af hvilka några synts utskottet
mycket beaktansvärda. Tullen å kläde och doffel utgår för närvarande
med 1 krona 75 öre per kilogram, motsvarande ungefär 70 öre
för en aln kläde och 1 krona 20 öre för en aln doffel. För billigare
kläde, som kostar 4 kronor alnen, utgör således tullen 17,5 procent af
priset, men för dyrare klädesslag, som betalas med 10 kronor för aln,
uppgår tullen till allenast 9,2 procent, För doffel å 4 kronor alnen
utgör tullen 30 procent af priset, men för dyrare doffel å 12 kronor
endast 10 procent. Den nuvarande tullen å arbetad tobak, andra slag,
af 1 krona 20 öre för kilogram utgör 41 procent af priset för billigare
tobak om 1 krona 25 öre för skålpund, men allenast 12,7 procent af
priset för finare tobak för 4 kronor skålpundet.

De anförda exemplen visa tillräckligt, hvad ock vid flera föregående
tillfällen framhållits, att den nuvarande tullbeskattningen icke utgår
efter den erkändt rigtiga grunden för all beskattning, nemligen efter de
skattdragandes skatteförmåga. Det är också sant, att en ändring uti
den af motionären föreslagna rigtningen skulle i sin mån bidraga till
att råda bot för detta missförhållande. Men man får icke tänka sig, att
dermed grundsatsen om beskattningens förhållande till skatteförinågan
skulle vara i någon hög grad genomförd i afseende å tullbevillningen.
Ty de skattdragandes förmåga att bidraga till statsverkets behof vexlar
vida mer än prisen å de olika qvaliteterna af de hufvudsakliga importartiklarne.

För undvikande af missförstånd anser sig utskottet böra anmärka,
att uti den nu gällande tulltaxan skilnaden mellan tullsatserna å olika
slag af varor till stor del bestämmes af de olika varornas skilda värden,
och att således i detta afseende grundsatsen af tullbevillning efter
varornas värde uti icke oväsentlig mån redan är iakttagen.

Den fördel, som genom ett framsteg i den afsedda rigtningen mot
en jemnare beskattning skulle komma att vinnas, torde också enligt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. ■ 3

utskottets förmenande vida öfvervägas af de olägenheter, som, enligt
erfarenhet såväl inom som utom landet, vidlåda ett system af värdetullar.
Ett sådant system har nemligen användts äfven här i landet
intill år 1826 och äfven derefter hafva, såsom motionären påpekar, åtskilliga
artiklar belagts med tull till vissa procent af deras värde.
Utomlands förekomma äfven flerestädes värdetullar, så i Holland med
o procent ad valorem, i Belgien med 10 procent, i Turkiet med 8 procent
och i Nordamerikas Förenta stater med vexlande procenttal, som
understundom belöpa sig ända till 50 procent af varans värde. Allestädes
är man nödsakad låta den till förtullning angifna varans värde
efter regel upptagas i enlighet med faktura eller konnossement rörande
varan, men det har öfver allt visat sig omöjligt att anordna tillräckliga
garantier emot missbruk genom angifvande i handlingarne af felaktiga
värden, i afsigt att undgå erläggandet af större eller mindre del af
den mot varans verkliga värde svarande tullsats. Inga medel hafva
hittills visat sig verksamma emot de bedrägliga uppgifter, säljare och
köpare i samförstånd hålla tullverket till hända. Äfven i vårt land har
sådant svek med dubbla fakturor o. d. förekommit vid förtullning af de
varor, som ännu tullbehandlas i förhållande till värdet. Utomlands har
dylikt tullsvek bedrifvits så systematiskt, att inom vissa fabriksdistrikt
uttryckliga överenskommelser lära ingås om de pris, som i ett eller
annat importerande lands tullverk skola angifvas. Under sådana förhållanden
blifver det rent af omöjligt för den redbare köpmannen att
uthärda konkurrensen med mindre noggranna medtäflare, och det i sig
sjclft rigtiga systemet leder således till afsevärd förlust för statsverket
och till en för samhället vådlig ringaktning för lagarnes helgd i detta
utseende.

För att hindra alla de olika slag af svek, som bedrifvas vid värdebestämningen,
fordras i Amerika, att det varan åtföljande konnossementet
skall vara inför vederbörande amerikanske konsul beedigadt
samt dessutom stäldt till viss man, hvilken ensam eger att utklarera
varan vid framkomsten. I andra länder har man sökt hindra bedrägeriet
genom att föreskrifva, att varan i de fall, då tullmyndigheten icke
godkänner det uppgifna värdet, skall å offentlig auktion försäljas eller
ock värdesättas af tillkallade synemän, af hvilka en utses af tullmyndigheten
och en af varuemottagaren. Här i landet var det förr, likasom
för närvarande i Holland, medgifvet tulltjenstemännen att öfvertaga varor,
som syntes dem för lågt värderade, emot eu lösen, som med 10 procent
öfversteg det angifna värdet. Numera eger svensk tullmyndighet att
låta besigtiga varan genom tvenne af densamma tillkallade sakkunnige

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

personer och, om varuegaren icke åtnöjes med det af besigtningsmännen
åsätta värde, låta å offentlig auktion försälja varan. Förutnämnda kontrollåtgärder
hafva emellertid i de länder, der de för närvarande tilllämpas,
icke visat sig tillräckligt verksamma för att kunna förordas till
införande i någon vidsträcktare mån; hvarförutom svårigheten att å mindre
orter finna fullt sakkunnige och på samma gång opartiske besigtningsmän
inom alla olika brancher likasom omöjligheten att vid de mindre
tullplatserna framkalla köpare vid tullauktionerna skulle göra det nödvändigt
att till stort men för samfärdseln förlägga förtullningen till
allenast några få platser inom riket; och äfven å dessa större platser
vore någon sammanhållning bland de större importörerna tillräcklig för
att omintetgöra verkan af tullauktionerna.

Ändtligen har motionären sjelf vidrört den olägenhet, som ligger
uti att nu införa värdetullar, medan vi genom ingångna traktater med
främmande länder äro nödsakade bibehålla tullar efter vigt å en stor
del af de vanligaste importartiklarne. Ett i vidsträcktare mån än som
nu är fallet infördt dubbelt system för beräkningen af tullafgifterna
skulle efter all sannolikhet allenast medföra förvecklingar och ovisshet
vid tullbehandlingen och dermed beröfva samfärdseln den stora fördelen
af snabbhet och säkerhet i den nödvändiga tullbehandlingen.

Då således enligt utskottets förmenande omöjligheten att vid värdetull
åstadkomma en tillfredsställande kontroll öfverväger den fördel, som
genom ett allmänt införande af sådana tullar onekligen skulle vara att
vinna, får utskottet hemställa,

l:o

att herr J. Anderssons ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti sin berörda motion inom Andra Kammaren, n:o 29, har herr
E. Åkerlund under hufvudsakligt åberopande af den obillighet, som läge
deruti, att »städernas invånare så väl som industriens idkare, vare sig
arbetstagare eller arbetsgivare, ega den förmånen att få förskaffa sig
större delen af hvad de behöfva köpa, eller sådana varor, som jordbrukaren
måste producera, från det håll, der de billigast kunna fås, men
landtmännen i högst få fall fått sig någon sådan rätt tillerkänd i fråga
om de varor, som de behöfva förskaffa sig från handel och industri»,
föreslagit, att Riksdagen, till gagn för landets mindre bemedlade klasser,
ville besluta, att alla tullumgälder måtte från och med den 1 nästkommande
augusti afskaffa å följande artiklar, nemligen:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 5

»Band, »andra slag»; Blanketter och Räkningar; Blanksmörja, Blanksvärta
och Skovax; Bleckslagararbete^ Bly: arbetad!, omåladt och
olackeradt måladt eller lackeradt; Blyertspennor; Bläck: Skrif-; Bokperrnar;
Borstbindarearbeten, med undantag af sådana med infattning
af ben, horn eller andra ämnen, utom jern och trä; Brefkuverter och
Papperspåsar; Böcker: på svenska språket tryckta — med inbundet rent
eller linieradt papper; Decimalvågar; Etiketter af papper; Fernissor;
Fingerborgar och Syringar; Färger och Färgningsämnen; Gardiner:
enklare; Garn: alla slag; Gevär; Glas: icke slipadt, inattslipadt eller
annars af dyrare qvalité; Hagel; Handskar; Handskskinn; Hattar: icke
af siden, halfsiden eller med plymer och dylikt försedda; Horn: knappar
och »andra slag»; Hudar och Skinn, utom dyrbarare pelsverk; Häktor,
Hakar och Hyskor; Hängslen: »andraslag»; Ingefära; Instrumenter; Jern
och Stål: alla icke förgylda, försilfrade eller bronserade arbeten; Kakel;
Kanel; Kardemummor; Kautscuk: alla slag; Kemiskt-tekniska preparater,
ej specificerade; Kitt: alla slag; Kläder: icke af silke och dyrbarare
tyger; Knallhattar; Knappar: af enklare slag; Knifvar och Gafflar: alla
enklare slag; Koppar: »andra helfärdiga arbeten», opolerade och polerade;
Kopparsticks-, Stålsticks- och Träsnitt-saftryck; Korgmakeriarbeten; Korkar,
skurna: utan beslag; Krut och andra sprängämnen; Lack; Lagerblad;
Lakritz; Lampor och Lyktor: alla enklare slag; Lim; Ljus; Läderarbeten;
Maskin- och Vagnssmörja; Mattor: alla enklare slag; Munlack; Muskott: torr;
Muskottblomma; Mösskärmar; Möbler: enklare slag; Nattsäckar, Kappsäckar
och Hattfodral; Neglikor; Nålar: enkla slag; Nät: af bomull eller linne;
Oljor: alla slag utom konjak-, rum- och arrackessenser; Papp; Papper:
kardus-, makulatur- samt skrif- och postpapper; Papperstapeter och
bårder; Paraplyer och dylikt: icke af siden; Patroner; Pennor: skrif-;
Pennskaft: utom af guld eller silfver; Peppar; Porslin: oäkta; Portföljer,
Permingebörsar och Väskor: »andra slag»; Rör och enklare arbeten deraf;
Sadelrnakeriarbeten; Saxar: »andra slag»; Senap; Siktar och Såll; Sirap;
Skodon: alla enklare slag; Skriftaflor; Slöjdvaror; Snörrnakeriarbeten:
»andra slag»; Sprutor; Strumpor: »andraslag»; Strumpstickor; Stärkelse;
Såpa; Säckar; Sängkläder: alla enklare slag; Tenn: alla slag; Terpentin;
Träd och arbeten deraf: utom af guld eller silfver; Trävaror: ej försilfrade
eller förgylda; Tvål; o Tändstickor; Ur: alla enklare slag; Vadd:
»andra slag»; Vagnar och Åkdon: enklare slag; Vantar: »andra slag»;
Vekar; Visit- och Adresskort; Väfnader: alla slag utom siden, gaz, stramalj,
felb, plys o. d.; Zink: utom målning; Ättika.»

Motionären, som tydligen insett, att hans förslag, om det genomfördes,
skulle komma att verka en betydlig nedsättning i statsverkets

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o b.

inkomster, har tänkt sig, att denna brist skulle kunna fyllas genom
höjda tullar å verkliga lyxartiklar, genom ökad bränvinsskatt, genom
inskränkningar uti statsutgifterna samt slutligen genom användande af
befintligt öfverskott i statskassan. Uti ett tillägg till motionen har herr
Åkerlund, under antagande, att blifvande statsregleringar under de närmaste
åren icke komme att upptaga något öfverskott, hemstält att, om
utskottet skulle anse de af motionären föreslagna lindringar i det rådande
betrycket föranleda alltför stor och hastig minskning af statsinkomsterna,
endast en femtedel af ifrågavarande tullsatser under hvart
af åren 1887 till och med 1891 måtte afskrifvas.

Utskottet finner sig till en början sakna anledning föreslå Riksdagen
att genom beslut om berörda tullsatsers afskrifning med en femtedel
under hvart af innevarande och de fyra närmast följande åren ingripa
uti kommande Riksdagars handlingsfrihet med afseende på tullbcvillningen
för de särskilda finansperioderna. 1 fråga om det belopp, hvartill°den
i förslaget afsedda minskningen i tullinkomster skulle belöpa
sig, har motionären icke lemnat någon utredning, och den oklarhet, som
i vissa delar vidlåder den af motionären gjorda förteckning öfver de
artiklar, som borde lemnas fria från tull, har gjort det omöjligt för utskottet
att lemna en exakt uppgift i detta hänseende. En så. vidt möjligt
noggrann beräkning gifven dock vid handen, att den ifrågasatta
minskningen i "landets tullinkomster skulle uppgå till omkring tio millioner
kronor eller tredjedelen af tullbevillningens vanliga beräknade
belopp. Så länge de mellan Sverige och främmande länder ingångna
tarifftraktater ega bestånd, måste det anses otänkbart att kunna genom
höjda tullar å s. k. lyxartiklar indraga ett tullbelopp, som ens tillnärmelsevis
skulle kunna ersätta den föreslagna minskningen. Motionären
har sjelf påpekat, att något öfverskott i statskassan icke lärer vara att
påräkna för täckande af bristen, utan att snarare i riksstaterna för de
kommande åren utgifterna skulle kunna komma att öfverstiga de befintliga
tillgångarne, så att nya inkomstkällor torde behöfva uppsökas.
Då jemväl öfriga af motionären antydda utvägar för återställande af
jemvigten mellan inkomster och utgifter icke i någon vidsträcktare
mån torde vara användbara, samt då det af motionären uttryckligen
afsedda ändamålet med motionen icke torde vinnas genom bifall till
en eller annan utbruten del af densamma, får utskottet hemställa,

2:o

att herr Åkerlunds ifrågavarande motion måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

Den tredje af de mera omfattande motionerna om ändringar i gällande
tulltaxa är herr J. Ohlssons inom Andra Kammaren väckta motion,
n:o 122. Herr Ohlsson föreslår, att Riksdagen i* den mån utskottet
kan finna sådant öfverensstämmande med grundprinciperna för nu gällande
tulltaxa samt praktiskt utförbart och i öfrigt nödigt och nyttigt,
ville besluta:

l:o) att följande artiklar skola vid införsel vara tullfria, nemligen:
Band, alla slag; Blyertspennor; Fernissa, så kallad lackfernissa eller spritlack;
Fingerborgar och Syringar; Folier, tenn-eller staniol; Färger, zinkhvitt,
blyhvitt och kremserhvitt samt indigo, indigokarmin och kochenill''!
Hattfoder och Hattkullar; Hudar och Skinn, »andra slag»; Pelsverk:
Kaninskinn; Gräs: färgadt (krollsplint.); Glas: folierade spegelglas och
lampglas; Här: häst- eller tagel; Jern och Stål: arbetad!; sy-och stoppnålar
samt strumpstickor; Karkasser och Karkassband; Knappar af sammansatta
ämnen; Lim, »andra slag»; Oljor, »andra slag» (oliv-, horn-,
kokos- och palm-); Paraply ställningar; Pennor, skrif-; Qvicksilfver; Rör:
bambu- och spanska; rotting, vass och andra slag; Terpentin; Träd,
bomulls- och linne-; Trävaror, arbetade: fanérskifvor under en millimeters
tjocklek; Väfnader: felb-, hatt-; Vekar, tamp-; och att, i den mån
sådant anses skäligen kunna ske utan men för respektive tillverkare,
tullen proportionerligt nedsättes å sådana tillverkningar, hvilka i följd
åt nyssnämnda artiklars tullfrihet kunna åstadkommas billigare än nu är
fallet, såsom färdigrifna färger, färgade garn och tyger m. m.;

2:o) att införseltullen å nedannämnde artiklar skall utgå som följer:

för Dragremmar af tyg eller läder: lika med tullen å det material,
hvaraf de hufvudsakligen bestå, ökad med 20 procent;

för Biljetter, Adress- och Visitkort: lika med tullen å det papper,
hvarå de äro tryckta;

för Ledningstrådar för elektricitet af 0,5 millimeters tjocklek och
derunder, af koppar eller annan metall: med silke öfverspunna 20 procent
af tullen å färgadt silke; med bomull eller annat material, utom
silke, öfverspunna pr kilogram 10 procent af tullen å isoleringsämnet;

Macaroni, Vermiceller och Macaronigryn hänföras till bakverk (tullpligtigt
bröd);

Sprutor, hufvudsakligen af tenn, förtullas såsom tenn, arbetadt; samt

3:o) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes,
innan Riksdagens beslut om tullfrihet å de i punkten l:o) här ofvan
uppräknade artiklar tillämpas, söka hos vederbörande traktatsmagter utverka
de förmåner, hvartill dessa ändringar i Sveriges införseltariff kunna
gifva skälig anledning, och att i alla händelser tullfrihet å spritfernissa

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

icke må medgifvas förr, än restitution å till sådan fernissa använd sprit
blifvit i lag medgifven.

För att ådagalägga behofvet af de föreslagna förändringarna anför
motionären hufvudsakligen, att, ehuru grundtanken i nu gällande bestämmelser
för tullbevillningens utgörande vore den, att råämnen och
hjelpmedel för industrien skulle vid införsel lemnas fria från tull, det
likväl förekomme, att åtskilliga för vissa näringar nödiga råvaror eller
halffabrikat, med afvikelse från systemets grunder, fortfarande tullbeskattades.
Olägenheterna häraf blefve ännu uppenbarare i de fall, der
råvaran eller halffabrikatet är belagdt med tull, under det att den färdiga
varan är tullfri. Bland de artiklar, för hvilka motionären under
mom. 1 föreslår tullfrihet, utgjorde band, tråd, knappar, nålar, skinn,
tagel, färgadt gräs och felb in. m., råvaror och hjelpmedel för skräddare,
sko-, handsk- och sadelmakare samt bokbindare, tapetserare och
hattmakare in. fl., under det att rör, lira, terpentin, fernissa och färger
m. m. vore nödvändighetsartiklar för paraplymakare, snickare, målare
och andra dylika handtverkare. Då de flesta af dessa artiklar dels
alldeles icke och dels högst obetydligt vore föremål för tillverkning
inom landet, vore åtgärden att borttaga tullarne derå från synpunkten
af de inhemska näringarnes skyddande alldeles icke betänklig.

Öfriga af motionären mot den gällande tulltaxan framstälda anmärkningar
anser sig utskottet böra ordagrant återgifva, nemligen:

»att då arbeten af tenn draga eu tull af respektive 35 å 70 öre per
kilogram, äro sprutor af tenn (antagligen hänförda till redskap) fria,
hvaraf det urgamla och hittills uppehållna tenngjutareyrket säges lida
stort men;

att då färgadt silke är belagdt med hög tull, är med sådant silke
öfverspunnen koppartråd för elektriska ledningar numera fri, hvilket har
till följd, att en efter det ökade behofvet lämpad och hittills drifven
tillverkning af sådan tråd inom landet torde nödgas upphöra;

att dragremmar af bomull ocli läder äro såsom delar af maskiner
fria, under det tyg och tråd samt läder och knappar eller nitar draga
tull, i följd hvaraf dels tillverkningen af sådana remmar inom landet
försvåras, dels missbruk genom tullfritt införande af i remmar skuret
läder anses kunna ske;

att, medan så kalladt kartongpapper är tullbeskattadt, vid införsel,
på sådant papper tryckta biljetter, adress- och visitkort äro fria, då de
väl borde draga samma tull som papperet;

att macaroni, vermiceller och macaronigryn, hvilka äro att betrakta
som degvaror och således borde förtullas såsom finare bakverk, få in -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 9

föras fritt, oaktadt deri ingår såväl stärkelse som kryddor, hvilka draga
tull, i följd hvaraf alla försök att här åter få i gång en lönande macaronitillverkning
visat sig omöjliga;

att medan talg såsom hufvudsakligt råmaterial för ljustillverkning
är tullfri, äro fasta vegetabiliska fettämnen, såsom palmolja, kokosolja,
så kalladt kinesiskt vax med flera, hänförda under »oljor, andra slag»,
och draga i tull 2 öre pr kilogram till stort men ej blott för stearinljustill
verkningen, emedan en viss procent palmolja deri måste ingå
såsom ramaterial för att erhålla den blandning, som bidrager att gifva
de svenska stearinljusen deras utmärkta egenskaper, utan hufvudsakligen
för tvåltillverkningen, hvarvid äfven bomolja användes för vissa
tvålsorter (så kallad marseillertvål). Bomoljan utgör dessutom ett oundgängligt
hjelpmedel ej blott inom hvarje hushåll utan mest i verkstäder
och fabriker och kan, lika litet som palm- och kokosolja, tänkas blifva
föremål för svensk tillverkning, hvadan dessa råvaror borde vara fria.
Likaså den finare olivoljan (matoljan) såsom oundgängligt råmaterial för
fiskkonserver (sardinströmming, lax i olja m. in.), hvarför inom landet
och till fiskeriernas fromma gifves ett stort verksamhetsfält;

att tillverkning af vekar, lampbrännare, lampglas och folierade spegelglas,
oaktadt tullskyddad, numera är nedlagd inom landet, hvadan
dessa artiklar borde vara fria; samt slutligen

att då svenska har- och kaninhår icke äro dugliga som material
till hattar, men kaninskinn draga tull, under det håret är fritt, måste
hattmakaren införskrifva afrakadt hår i stället för skinnen och riskerar
då ofta, att håren äro uppblandade med andra liknande men oduo-licra
hårsorter, hvadan kaninskinn borde vara fria.

»I afseende på artiklarne zinkhvitt, blyhvitt och kremserhvitt har
differentialtullkomiten väl erinrat, att i dessa färgämnen inginge ättika,
hvadan dessa färger ej borde blifva tullfria. Detta är endast så till
vida rigtigt, att i kremserhvitt ingår någon del blysocker (basiskt ättiksyrad
blyoxid) såsom förorening, men i blyhvitt och zinkhvitt ingår
ingen ättika. Denna användes endast såsom medel vid tillverkningen
af blyhvitt och kremserhvitt och borde för den skull ej hindra dessa
varors tullfrihet, sedan all tillverkning af såväl zink- som blyhvitt inom
landet blifvit nedlagd, emedan tillverkningen oaktadt då gällande hö^t
tullskydd ej lönade sig.»

Hvad först angår de artiklar, för hvilka motionären föreslår fullständig
tullfrihet, har motionären sjelf angifvit, att för vissa uppräknade
af dessa artiklar tullinkomsten under år 1884 uppgått till sammanlagdt

Bill. till Rissel. Prof. 1887. B. ö Sami. 1 Afd. -i Höft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

belopp af 640,623 kronor, om hvilbet belopp statsverket sålunda skulle
gå miste, derest motionen af Riksdagen bifölles. Dertill kommer tullbeloppen
för åtskilliga i motionärens beräkning icke upptagna varor,
såsom folierade spegelglas, för hvilka jemte folieradt fönsterglas tullen
under samma år 1884 uppgått till 29,497 kronor, samt oljor, feta, »andra
slag», med ett tullbelopp af 73,062 kronor. Läggas dertill de nedsättningar,
som motsvara de obestämda förslag till förändringar, hvilka. framstälts
uti senare delen af första momentet, så visar det sig, att jemväl
denna motions genomförande skulle leda till så stor förlust för statsverket,
att man icke kan sätta i fråga att för närvarande gå motionärens
önskningar i det hela till mötes. Utskottet, som till fullo delar förslagsställarens
uppfattning om vår gällande tulltaxas principer, och i likhet
med honom måste medgifva, att dessa principer i åtskilliga delar icke
blifvit konseqvent genomförda, finner dock, efter att hafva tagit motionärens
särskilda ändringsförslag i öfvervägande, att dessa förslag för
vinnande af den likformighet och följdrigtighet i beskattning, som motionären
förmält sig åsyfta, måste underkastas en så vidtomfattande utredning
i statistiskt och tullpolitiskt afseende samt en så vidlyftig jemförelse
med gällande tullsatser för närstående artiklar, att det icke lärer
kunna medhinnas af utskottet. Det torde väl ock knappast ligga inom
området för utskottets befogenhet att verkställa en så omfattande undersökning
af de flesta svenska näringars nuvarande ställning, som skulle
erfordras för att kunna efter motionärens önskan afgöra, hvilka nu befintliga
tullar å industrialster skulle kunna nedsättas utan men för svenske
idkare af motsvarande näring.

Med afseende å de artiklar, för hvilka motionären föreslår införande
af nya tullsatser, får utskottet erinra, att de omförmälda dragrernmarne
och ledningstrådavne äro såsom delar af maskinerier tullfria på grund af
bestämmelserna i den med Frankrike ingångna handelstraktaten, och att
sprutor, hufvud saklig en af tenn, väl måste betraktas antingen såsom redskap
eller ock såsom instrument och i begge fallen enligt traktaten
äro tullfria. Att adresskort och visitkort samt biljetter, som. äro tillverkade
af kartongpapper, väl icke, såsom motionären uppgifvit, äro
tullfria men draga eu tull af allenast 15 öre för kilogram, under det
att sjelfva kartongpapperet är belagdt med 20 öres tull för samma vigt,
beror likaledes på uttrycklig bestämmelse uti den franska traktaten, att
litografiska arbeten samt visitkort icke få beläggas med högre tull än
den ofvannämnda. Den af motionären föreslagna tullsättningen å macaroni,
vermiceller och macaronigryn kan utskottet icke heller biträda,, då
enligt utskottet vid nästlidna års riksdag meddelade officiella uppgifter

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 11

dessa fabrikat till hufvudsaklig del äro tillverkade af hvetemjöl, och
således icke kunna jemföras med de tullpligtiga bakverk, uti hvilka
socker ingår såsom en väsentlig beståndsdel.

Enär utskottet ansett sig icke böra förorda de af motionären i första
momentet framstälda förslag, kan utskottet icke heller tillstyrka Riksdagen
att vidtaga de åtgärder, som uti motionens tredje moment
åsyftas. Och äfven om Riksdagen skulle finna skäl till större eller
mindre del bifalla motionärens yrkanden om borttagande af vissa tullsatser,
torde det, vid tanken på utgången af ett liknande försök vid
1886 års riksdag, få anses fruktlöst att eftersträfva någon partiel lindring
uti de genom traktater med främmande magter faststälda tariffer.

Af nu anförda skäl hemställer utskottet,

3:o

att herr J. Ohlssons förevarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Härefter har utskottet haft att i anledning af öfriga väckta motioner
och jemlikt föreskriften i riksdagsordningens 40 § genomgå den gällande
tulltaxan för att undersöka, hvilka ändringar deri kunde finnas af omständigheterna
påkallade, dervid utskottet följt den ordning, hvari de
särskilda artiklarne uti tulltaxan förekomma.

Utskottet har dock ansett sig böra uppskjuta behandlingen af artiklarne
Bränvin och Sprit, Fernissa, Kulör eller s. k. vintinktur, Likör,
Vin, alla slag, samt Ättika äfvensom Majs, omalen och malen, i afbidan
på utgången af andra inom Riksdagen väckta frågor, som med tullen å
dessa varor ega samband, hvarjemte utskottet, för inhemtande af erforderliga
upplysningar, uppskjutit handläggningen af herr O. Melins inom
Andra Kammaren väckta motion, n:o 120, angående lastpenningarnes
upphörande samt deraf följande borttagande af 4 § uti Tulltaxeunderrättelserna,
hvilket utskottet får

4:o

för Riksdagen anmäla.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 11, föreslår herr
Carlheim-Gyllensköld en tull å fläsk af 5 öre för kilogram. Herr A. G.
Björkman hemställer uti sin till Andra Kammaren ingifna motion, n:o

Fläsk.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

51, att tullen för samma artikel måtte bestämmas till 15 öre för kilogram.
Båda dessa motioner omfatta derjemte förslag till tullsatser å
majs, ister och svinflott samt smör, äfven konstgjord^ hvarförutom herr
Björkmans motion ytterligare innehåller yrkande om tullar å kött
och ost.

Herr Björkman anför, att de af honom föreslagna tullsatser skulle
med hänsyn till vår modernärings tryckta läge och behof af intensiv
utveckling åstadkomma likställighet i tullpolitiskt afseende mellan jordbrukets
och industriens förädlade alster. Att särskilt det införda
amerikanska fläsket med sin mindre rikedom på ägghvitartade ämnen
gent emot vårt inhemska köttbemängda fläsk vore af mindre näringsvärde
än det sistnämnda, borde vara påtagligt för enhvar, som kände
till de qväfvehaltiga och de qväfvefria födoämnenas inbördes förhållande
till hvarandra, hvadan det inhemska fläsket, äfven bortsedt från att det
i öfrig! vore helsosammare, utan verklig förlust för köparen kunde betalas
dyrare än det amerikanska.

Införseln och utförseln af fläsk har fortgått på följande sätt:

Införsel.

Utförsel.

År	1875.......		8,912,951 kilogram	i, 264,567	kilog:
»	1876.......		................ 11,665,318 »	48,119	»
»	1877.......		................ 13,770,890	108,394	»
»	1878........		................ 12,459,105	187,841	»
))	1879.......		................ 12,770,941 »	52,964	»
»	1880.......		............... 14,896,448	143,421	»
»	1881.......		............... 12,000,474 »	391,905	»
»	1882......		............... 4,920,839	314,508	»
	1883........		................ 9,724,737 »	152,708	»
»	1884........		................ 5,922,438	323,236	»
))	1885........		................ 10,182,299	1,242,168	»
»	1886 i rundt tal...	............... 9,542,000	1,588,000	»
	In- och	utförseln	af lefvande svinkreatur har	samtidigt utgjort:
			Införsel.	Utförsel.
	År	1875 .......	................................. 3,928 st.	13,051 st.
	»	1876 ......	................................. 3,507 »	13,285 »
	»	1877 ......	................................... 5,167 »	12,762 »
	»	1878 .......	................................... 4,650 »	20,761 »
	))	1879 ......	.................................. 4,295 • »	14,375 »

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

Införsel. Utförsel.

År	1880 .............................	........ 4,714	st.	21,644	st.
»	1881 .........................	......... 3,459	»	24,341	))
»	1882 ............................	........ 4,239	»	26,212	))
))	1883 ................................	........ 6,269	))	28,084	))
))	1884 ..........................	......... 9,339	»	50,167	))
»	1885 ..............................	....... 7,074	))	32,225	))
»	1886 i rundt tal..........	........ 8,800	))	31,930	))

Dut är för utskottet uppenbart, att en lämpligt afvägd tull å fläsk
måste ingå såsom en mycket vigtig del af det tullsystem, som åsyftar
att genom tull å våra hufvudnäringars förnämsta alster bereda någon
lindring uti dessa näringars tryckta ställning. Men då för närvarande
något förslag till en mera genomgripande förändring af vår tullagstiftning
uti den antydda rigtningen icke föreligger, och utskottet för sin
del icke kan anse den närvarande tidpunkten lämplig för att med stöd
af det utskottet medgifna initiativ sjelft framlägga ett genomfördt förslag
till ombildning af tulltaxan, har utskottet icke heller velat förorda ett
förslag till en partiel förändring i afseende å allenast ett fåtal mer eller
mindre vigtiga artiklar. Eu tull allenast å fläsk, möjligen i förening
med tullar å kött och smör samt andra förädlade alster af jordbruksnäringen,
lärer icke utan stöd af tullar å näringens hufvudsakligaste
alster kunna medföra åsyftadt. gagn, helst ett sådant medgifvande åt
ett system, som åtminstone i dessa delar är helt och hållet främmande
för vår nuvarande tulltaxa, måste anses till sitt framtida bestånd så
ovisst, att näringsidkarne icke skulle våga med stöd deraf gifva åt sin
tillverkning den erforderliga ökade omfattningen.

Med föranledande af det anförda får utskottet sålunda hemställa,

5:o

att motionärernas ifrågavarande framställningar
icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Uti. nu gällande tulltaxa äro friska frukter och bär samt grönsaker,FruUer m. m.
ej specificerade, belagda med en tull af 10 öre för kilogram. Borttagande
af denna vid 1885 års riksdag beslutade tull yrkas nu af herr
E. Hammarlund uti hans inom Andi’a Kammaren väckta motion, n:o 107,
deruti herr Hammarlund till grund för sitt förslag hufvudsakligen uttalar,
att dessa artiklar långt ifrån att vara lyxartiklar tvärtom måste

Ister.

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

anses oumbärliga för hvarje hushåll, och att, då i alla händelser en icke
obetydlig mängd af dessa varor måste till riket införas, den nuvarande
höga tullen, uppgående t. ex. för en kappe äpplen till öfver. 30 öre,
medför en väsentlig höjning i priset för frukt och grönsaker till skada
i synnerhet för städernas stora befolkning.

Emot motionärens uppgift, att den nuvarande tullen medför höjning
i fruktprisen, måste utskottet sätta den erfarenhet, som under föregående
år vunnits, nemligen att priset å svensk frukt o. d. icke stigit
trots tullens införande, utan att hela verkan af tullen vant just den
dermed afsedda, att inhemske trädgårdsodlare lättare än förut^vunnit
afsättning för sina produkter. Då vidare städernas stora arbetande, befolkning
icke efter regel torde vara i tillfälle att njuta af den friska
frukt och de friska grönsaker, som från utlandet hit införas, finner utskottet
de af motionären åberopade skäl föga hållbara, och hemställer
derföre,

6:o

att herr Hammarlunds motion icke måtte vinna
Riksdagens bifall.

Å ister, som för närvarande är fritt från tull, föreslår herr A. G.
Björkman uti sin berörda motion en tull al 7 öre för kilogram, hvarjemte
herr Cavlheim-Gyllensköld uti sin ofvannämnda motion hemstält,
att svinflott (smält ister) måtte åsättas eu tull af 5 öre för kilogram..

Införseln af ister har stigit från 488,529 kilogram år 1875 till
1,019,555 kilogram år 1884 och 1,482,498 kilogram år 1885, under det
utförseln deraf vexlat från 22,520 kilogram år 1875 till 18,259 kilogram
år 1884 och 69,417 kilogram år 1885.

De ofvan anförda orsaker, som förmått utskottet att tillstyrka anslag
å förslagen om tull å fläsk, gälla i väsentlig mån äfven i fråga
om de framlagda förslagen att belägga ister och svinflott med tull, till
följd hvaraf utskottet hemställer,

7:o

att motionärernas ifrågavarande framställningar
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

Uti en till Andra Kammaren afgifven motion, n:o 37, har lierr G.Lås~ och träJansson
i Krakerud föreslagit, att en införseltull af 20 öre per kilogram $huf''
måtte åsättas läs- och träskruf af 75 millimeters längd och derutöfver
samt af 30 öre per kilogram å dylik skruf af mindre än 75 millimeters
längd.

Hittills hafva ifrågavarande skrufvar, der de icke uppgått till 12
millimeters diameter och i följd deraf varit tullfria, tullbehandlats under
rubriken n:o 251 »jern och stål: andra slag» samt dragit en tull af 15
öre för kilogram. Skälen till höjande af denna tull ligga,''enligt de af
motionären åberopade äldre förslagen i ämnet, dels deruti att dessa
skrufvar redan till följd af den drygare kostnaden för deras tillverkning
böra draga högre tull än mindre spik och nubb, som för närvarande
äro belagda med 15 öres tull för kilogram, dels ock uti den omständigheten,
att utländske skruffabrikanter söka genom försäljningar
till underpris förqväfva den svenska industrien för samma tillverkning
i uppenbar afsigt att, sedan detta lyckats, åter höja sina pris.

Utskottet vill visserligen icke förneka, att skruftillverkningen inom
landet bedrifves under mycket ogynsamma förhållanden, men då de
svårigheter, hvaremot denna gren af jernindustrien har att kämpa, icke
synas utskottet väsentligen olika dem, hvarunder jernindustrien i sin
helhet lider, och då dessutom partiela förändringar torde lända till
lika liten båtnad för jernindustrien som för jordbruket, får utskottet
hemställa,

8:o

att motionärens ifrågavarande yrkande icke måtte
vinna Riksdagens bifall.

Å kött, som enligt gällande tulltaxa införes tillfritt, föreslår herr Kött.
A. G. Björkman uti sin förutnämnda motion eu tullsats af 7 öre för
kilogram.

Kött drager i Tyskland en tull af 18 kronor och i Frankrike af
2 kronor 16 öre för färskt och 3 kronor 24 öre för salt kött, allt för
100 kilogram.

In- och utförseln af kött har under nedannämnda år utgjort:

Införsel. Utförsel.

År 1875 ............................................. 759,823 kilogram. 120,892 kilogram.

» 1876 ........................................... 1,287,343 » 95,812

16		Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
		Införsel.	Utförsel.
År	1877 ..	........................................... 950,640	kilogram.	118,766 kilogram.
»	1878 ..	........................................... 992,680	))	138,660 »
»	1879 ..	.......................................... 1,178,141	»	150,689 »
))	1880 ..	........................................... 1,408,957	))	118,851 »
»	1881 ..	........................................... 1,584,592	))	107,054
))	1882 .	........................................... 1,662,751	))	216,844 »
))	1883 ...	......................................... 1,725,502	»	125,697
»	1884 ..	........................................ 1,402,910	))	208,651
))	1885 ..	........................................ 1,331,190	»	211,294
))	1886 i	rundt tal...................... 1,301,000	»	165,000 »

Samtidigt u-ppgick införseln till landet af lefvande hästar, nötkreatur
och får till följande antal:

		hästar		nötkreatur	får
o År	1875 .............................................	.............. 975	st.	1,559	st.	431	st.
))	1876 ................................................	.............. 2,080	))	2,616	))	544	»
))	1877 ..............................................	.............. 2,811	))	1,039	»	210	»
))	1878 .................................................	.............. 1,770	»	2,202	»	200	»
»	1879 .................................................	.............. 1,379	»	2,215	»	324	»
»	1880 .................................................	............... 2,856	»	2,173	»	408	»
»	1881 .................................................	.............. 2,094	))	1,817	»	99	))
»	1882 ................................................	.............. 2,735	»	2,691	»	308	))
))	1883 ................................................	............... 3,885	»	4,059	»	1,093	))
»	1884 ................................................	............... 3,906	))	3,827	»	1,009	»
))	1885 ................................................	.............. 2,655	»	3,670	»	1,529	))
»	1886 i rundt tal............................	............... 1,580	))	1,380	»	850	»

Utförseln af lefvande
följande sätt:

kreatur visar sig under motsvarande år på
hästar nötkreatur får

År 1875
» 1876
» 1877
» 1878
» 1879
•> 1880
» 1881

773	st.	20,263
1,271	»	20,525
970	»	20,528
1,322	))	31,884
1,430	))	30,473
2,587	»	34,241
2,792	»	19,006

st. 16,708 st.

» 18,521 »

» 19,068 »

» 24,321 »

» 23,194 »

» 29,591 »

» 21,844 »

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

År 1882.......................

» 1883.......................

» 1884......................

» 1885.......................

» 1886 i rundt tal

hästar

3,675 st.
2,948 »
2,161 »
1,746 »
1,760 »

nötkreatur

26,492 st.
46,192 »
39,076 »
28,584 »
25,000 »

får

29,104 st.
31,325 »
36,131 »
27,377 »
30,250 »

Under åberopande af hvad utskottet här ofvan vid artikeln fläsk
anfört, hemställer utskottet,

9:o

att herr Björkmans förslag om tull å kött måtte
af Rikdagen lemnas utan afseende.

Tullen å ost utgår för närvarande med 7 öre för kilogram. Höjning
af denna tullsats föreslås sa väl af herr A. G. Bjövkmctn uti hans
ofta nämnda motion till 15 öre, som ock af herr ,J. Ohlsson i Stockholm
uti eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 121, till 25 öre för
kilogram.

Bland motiven, för sitt förslag anmärker herr Ohlsson, att, i samma
inån^ mejerihandteringen allt mer rigtar sig på tillverkningen af smör,
tillgången på denna produkt för verldsmarknaden måste blifva allt rikare°
och medföra ett ihållande prisfall å denna vara, under det att
tillgången på ost måste blifva allt mindre och snart nog föranleda en
allmän prisstegring å denna artikel. Då emellertid en deraf föranledd
återgång till ökad produktion åt ost icke kunde ske med erforderlig
hastighet, eftersom osten icke, liksom smöret, genast kunde göras färdig.
att sändas. ut i marknaden, skulle således våra i allmänhet föga
kapitalstarke mjölkproducenter och mejeriidkare icke hinna få någon
fördel, af prisstegringen, å ost, derest icke en förhöjd tull å denna artikel
i^ god tid. manade till att uppehålla och utveckla osttillverkningen
i föihållande till mjölktillgangen. På detta sätt skulle jordbrukaren och
mejeriidkaren icke blifva alltför beroende af smörproduktionens vexlande
lentabilitet, utan att den ökade tullen, som egentligen komme
att drabba de förmögnare klassernas konsumtion af fetare ostslag, skulle
kunna kännas i någon afsevärd grad betungande.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1887. B. 5 Sami. 1 Af cl. 4 Höft.

Ost.

Smör.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

Importen och exporten af ost hafva utgjort:

Import.

År 1875 ............................................. 1,043,051 kilogram.

» 1876 ............................................. 870,471 »

» 1877 ............................................. 882,755 »

» 1878 ............................................. 862,479 "

)> 1879 ............................................. 400,252 »

» 1880 ............................................ 389,242 »

» 1881 ............................................ 530,352 »

» 1882 ............................................ 819,623 »

» 1883 ............................................ 398,572 »

» 1884 ............................................. 448,633 »

» 1885 ............................................. 535,261 »

» 1886 (i rundt tal) ................. 360,000 »

Export.

101,126 kilogram.
57,343 »

44,931 »

76,089 »

168,330 »

244,121 »

114,480 »

110,148 ))

209,005 »

152,951 »

70,630 »

92,000 »

I Tyskland är ost belagd med tull af 18 kronor, i Frankrike med
4,32 å 5,76 kronor enligt den allmänna tariffen och 2,16 a 2,98 kronor
enligt fördragstariffen, allt för 100 kilogram, samt i Danmark med
ungefär 21 öre och i Norge med 20 öre för 1 kilogram.

De skäl, herr Ohlsson förebragt för höjande af tullen å ost, synas
utskottet icke vara af beskaflenhet att föranleda utskottet att afvika från
sin ofvan uttalade mening, att enstaka förändringar i tullsystemet icke
för närvarande böra vidtagas, hvadan utskottet får hemställa,

10:o.

att, med afslag å ifrågavarande yrkanden, den
nu förekommande tullen å ost måtte oförändrad bibehållas.

Å smör, äfven konstgjord, som för närvarande icke är belagdt med
tull, föreslå herrar Carllieim-Gyllensköld och A. G. Björkman en tull,
den förre af 5 öre och den senare af 15 öre för kilogram. Herr Björkman
anför, att icke ens den noggrannaste uppsigt kunnat förekomma
förfalskningar af verkligt smör medelst uppblandning med importeradt
konstgjordt smör, och att således äfven den mindre bemedlade köparen
skulle hafva gagn af den föreslagna tullen.

Äfven med afseende på dessa artiklar får utskottet till upplysning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

om frågans betydelse meddela följande statistiska uppgifter. Införseln
och utförseln af smör, äfven konstgjordt, fortgick under åren 1875—
1886 på sätt nedanstående tabell utvisar.

Införsel. Utförsel.

År	1875........................	.............. 1,369,595	kilogram.	3,255,360 kilogram.
»	1876...........................	............. 2,161,596	))	3,516,824 »
))	1877..........................	............. 2,524,356	))	3,731,147 »
))	1878..........................	.............. 1,710,123	))	3,821,773 »
»	1879...........................	............. 2,263,530	»	4,644,763 »
))	1880 .........................	............. 3,404,646	»	5,261,718 »
	1881..........................	............. 2,203,895	»	5,106,684 »
»	1882...........................	.............. 2,380,788	))	5,822,601
))	1883...........................	.............. 2,926,587	»	8,163,344 »
))	1884.........................	.............. 3,240,467	»	9,562,470
»	1885........................	.............. 3,658,220	))	11,452,856 »
))	1886 (cirka)...........	.............. 3,276,000	))	12,054,000 »

Införseln af konstgjordt smör särskildt för sig utgjorde år 1885,
det första år denna vara i tabellerna särskildt omnämnes, 813,621 kilogram,
medan utförseln deraf samtidigt belöpte sig till allenast 6,667
kilogram.

Tullen å smör, äfven konstgjordt, utgör i Tyskland 18 kronor och
i Frankrike enligt den allmänna tariffen 9 kronor 36 öre för färskt och
10 kronor 80 öre för salt, samt enligt specialtariffen, som lemnar färskt
smör fritt, 1 krona 44 öre för salt smör, allt för 100 kilogram.

Då utskottet ansett sig böra föreslå Riksdagen att icke för närvarande
fastställa några tullsatser å jordbruksnäringens förädlade alster i
öfrigt, finnes intet skäl att i detta afseende göra undantag för artikeln
smör.

Med stöd af det anförda hemställer derför utskottet,

att motionärernas ifrågavarande förslag icke måtte
af Riksdagen bifallas.

Trävaror,
betade.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

Rubrikerna n:is 552—555 uti den nu gällande tulltaxan hafva följande
lydelse:

Qvantitet för tull be-räkningen.	Tullsats.
	Kronor	öre
1 kilogram	_	2
1 kilogram	—	4
1 kilogram	—	8
1 kilogram	—	15

552.

553.

554.

555.

Trävaror:

alla andra mer eller mindre arbetade trävaror,
derunder inbegripna snickare- och
stolmakarearbeten:

af furu eller gran, utan betsning, målning
eller lackering.................................

af nyssnämnda träslag, med betsning,

målning eller lackering .........................

af alm, ask, björk, bok, ek och andra
inhemska, ej specificerade träslag, massiva
eller dermed fanerade .....................

af päron och valnöt samt af mahogny,
jacaranda och andra utländska träslag,
massiva eller dermed fanerade, äfvensom
arbeten, försedda med äkta eller
oäkta förgyllning........................................

Anm. År arbetet sammansatt af flera träslag, sker förtullningen
efter det slag deribland, som drager högsta
tullafgift.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 24, har herr
C. A. Oléhn, med hänvisning till den motivering han förebragt för sitt i
januari detta år väckta förslag i samma syfte, hemstält,

»att Riksdagen, med ändring af nu gällande bestämmelser uti ifrågavarande
del af tulltaxan, måtte besluta, att alla mer eller mindre
arbetade trävaror, derunder inbegripna snickare- och stolmakarearbeten,
af furu eller gran, utan betsning, målning eller lackering, må åsättas
eu tull af 5 öre; af nyssnämnda träslag, med betsning, målning eller
lackering, 10 öre; af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska, ej
specificerade träslag, massiva eller dermed fanerade, 15 öre; af päron
och valnöt samt af mahogny, jakaranda och andra utländska träslag,
massiva eller dermed fanerade, äfvensom arbeten, försedda med äkta
eller oäkta förgyllning, 25 öre, allt pr kilogram.»

Bevillningsutskottets Betänkande A7:o 5. 21

Inföiseln af sådana trävaror, som afses i motionen, liar under de
senaste åren uppgått till följande, i jemna krontal upptagna, värden:

Snickare- och stolmakarearbeten. 1881. 1882. 1883. 1884. 1885

af furu eller gran:

utan betsning in. in. | .. 219,951.

med betsning in. m. f 23 643.

af alm, ask, björk m. m. 209,443. 15l’81o!

af mahogny och andra

utländska träslag...... 204,710.

156,981.

33,806.

171,221.

201,965.

35,309.

188,758.

326,038.

29,642.

186,177.

371,478. 350,133. 349,675. 397,038.
Någon detaljerad uppgift om värdet af utförda varor af ifrågavarande
beskaffenhet förekommer icke uti de statistiska redogörelserna
men att utförseln häraf icke varit synnerligen afsevärd, framgår tydligt
deraf, att för år 1885 värdet af utförseln af samtliga dessa var or b''em te
möbler med eller utan stoppning upptagits till allenast 43,260 kronor
svarande mot en införsel till värde af öfver en million kronor.

Uti små ofvan berörda motiv har förslagsställaren hufvudsakligen
tram hållit, att tillverkningen af ifrågavarande trävaror, till största delen
utgörande enklare möbler, bedrefves såsom husslöjd i flera delar af
vart land och hittills gifvit nödtorftigt uppehälle åt'' tusentals familjer,
hvilket särskilt vore fallet i nordligaste delen af Halland. Den öfverhandtagande
importen från utlandet af billiga men ovaraktiga, fabriksmessigt
tillverkade möbler hotade nu denna återstod af vår tynande
husslöjd med undergång. Ett ytterligare skäl att uppmuntra och, der
sa nödigt vore, äfven skydda den lilla industrien, den i hemmen bedriina
slöjden, vore också den omständigheten, att fördelarne af ett
sadant skydd icke körnare större arbetsgivare till godo utan direkt tilllolle
firbetarne sjelfva.

. Äfven om syftet med motionärens förslag får anses synnerligen behjertansvardt,
gäller dock med afseende derå detsamma som här ofvan
bliivit Ir anr stal dt rörande förslaget att höja tullen å lås- och träskruf
nemligen att det för närvarande icke kan anses lämpligt att söka genomdrifva
parti el a ändringar i de gällande tullbestämmelserna. Utskottet
lar åt sådan anledning hemställa,

12:o.

att Riksdagen, med afslag å motionärens framställning,
måtte bibehålla oförändrade de uti tulltaxan
under rubrikerna 552—555 för arbetade trävaror förekommande
tullsatser.

.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
Tulltaxeunderrätlelsernas 7 § har följande lydelse:

§ 7.

»Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angenäm
och journalisering samt huru förhållas skall med varans undersökning,
förtullning och utlemnande m. m., derom länder till efterrättelse
hvad i särskilda författningar stadgas.»

Vid granskning af denna paragraf har inom utskottet blifvit väckt
ett förslag att i paragrafen införa förtydligande hänvisningar jemväl till
andra gällande författningar än de genom paragrafens ordalydelse utmärkta.
Så borde i paragrafen förekomma en erinran om myndigheternas
rätt att, på grund af den af Sverige tillträdda konventionen om
internationelt skydd för den industriella eganderätten den 20 mars lbbd,
med beslag vid införsel belägga varor, å hvilka olofligen finnas anbragta
fabriks- eller handelsmärken eller firma, eller a hvilka falskeligen finnes
anbraft namnet å ett bestämdt ställe såsom ursprungsort, derest sådan
uppgift utgör tillägg till en uppdiktad eller i bedräglig afsigt lånad
firma. Anledning funnes ock att antaga, det föreskrift skulle kunna
komma att meddelas derom, att jemväl varor, å hvilka falsk ursprungsort
funnes angifven, utan att denna uppgift utgjorde tillägg till uppdiktad
eller lånad firma, icke finge i riket införas. Behof åt ett stadgande
i sistnämnda rigtning hade visat sig, då från utlandet börjat införas
jern- och stålvaror, å hvilka ordet »Eskilstuna» funnes anbragt,
hvilket bedrägliga och för vår inhemska industri menliga tillvägagaende

för närvarande icke kunde hindras.

Utskottet har funnit de föreslagna tilläggen lämpliga och ansett, att
(renom hänvisning äfven till framdeles tillkommande författningar den
största möjliga tydlighet skulle vinnas, utan att paragrafen behöfde ändras
med hänsyn till hvarje ny författning, till följd hvaraf utskottet far
hemställa,

13:o

att 7 § i tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

§ 7.

Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående
varors angifning och journalisering samt huru

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

förhållas skall med varans undersökning, förtullning
och utlemnande, äfvensom till förhindrande af införsel
utaf varor, hvarå falskt fabriks- eller handelsmärke eller
firma eller ock falsk ursprungsort finnes anbragt, in. in.,
derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar
är eller varder stadgadt.

Med undantag för de artiklar och den paragraf, utskottet ofvan förbehållit
sig att framdeles få till behandling upptaga, har utskottet icke
funnit skäl föreslå någon ändring i afseende å öfriga i tulltaxan eller
dervid fogade underrättelser förefintliga bestämmelser, hvilket utskottet får

14:o

för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 13 juni 1887.

På utskottets vägnar:
F. B ARNE K O W.

Reservationer:

af herr Lothigius:

»Lika med utskottet finner jag det vara uppenbart, att en lämpligt
af vägd tull å de artiklar, om hvilka utskottet i 5, 7 och följande punkterna
afgifvit utlåtande, måste ingå såsom eu mycket vigtig del af det
tullsystem, som åsyftar att genom tull å våra hufvudnäringars förnämsta
alster bereda någon lindring uti dessa näringars tryckta ställning; och
ehuru jag är ense med utskottet äfven deri, att utskottet icke lämpligen
bort nu framlägga ett genomfördt förslag till ombildning af tull -

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

taxan, har jag dock ansett, att utskottet icke bort lemna frågan om
ändringar i densamma utan all åtgärd, hvarföre jag, enär den utredning,
som erfordras för ett tillfredsställande förslag till sådana ändringar,
otifvelaktigt kan bäst åstadkommas genom särskilt förordnade sakkunnige
män, inom utskottet påyrkat, att, i anledning af de i betänkandet
omförmälda motioner angående tull å förädlade produkter af jordbruk
och andra näringar, utskottet måtte tillstyrka Riksdagen besluta

att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta genom sakkunnige personer utreda,
hvilka förändringar i gällande tulltaxa lämpligen böra
och kunna vidtagas i syfte att bereda såväl jordbruket
som öfriga näringar ett efter tidsförhållandena afpassadt
jemnare skydd för förädlade produkter, samt till
nästa Riksdag afgifva de förslag, hvartill utredningen
må finnas föranleda.»

af herrar Ahlström, J. Johansson, S. M. Olsson, A. Andersson, Fredholm,
JSr. Boström, A. M. Gudmundsson, Huss och Meyer:

»På sätt af betänkandet framgår, har utskottet ej ansett sig böra vid
innevarande riksdag tillstyrka några förändringar i tulltaxan, vare sig
dessa afsett mera genomgripande förändringar, eller endast höjning eller
sänkning i en eller annan tullsats. Utskottet har dermed ej velat bekräfta
eu till äfventyrs befintlig uppfattning, att vår tulltaxa i sitt närvarande
skick uppfyller alla de anspråk, som man på densamma i tullpolitiskt
hänseende kan ställa. Tvärtom har, såsom af betänkandet
framgår, utskottet funnit syftet med flera af motionärernas förslag synnerligen
behjertansvärdt, och ingen torde heller vilja förneka, att många
oegentligheter i tulltaxan förekomma — oegentligheter, som, då de belägga
råvaran med tull under det att fabrikatet är tullfritt, uppenbart
äro ej blott orättvisa utan äfven menliga för näringslifvets utveckling.
Att utskottet detta oaktadt ej föreslagit af behofvet påkallade
förändringar har varit föranledt af den uppfattning, som inom utskottet
gjort sig gällande, att den närvarande tidpunkten icke vore lämplig för
att vidtaga endast en eller annan partiel förändring utan att derjemte
ingå på en mera mångsidig pröfning af tulltaxans hela innehåll. Un
sådan mera mångsidig pröfning, som för vinnandet af likformighet
och följdrigtighet i tulltaxan är ett oeftergiflig!, vilkor, kräfver eu
vidtomfattande utredning i statistik och tullpolitiskt afseende, hvarförutom
dervid torde behöfva tagas hänsyn till de svenska näringarnas
ställning, hvilken icke utan en föregående noggrann undersökning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

kan på ett tillfredsställande sätt utrönas. Då emellertid den för genomförandet
af ett så vidlyftigt arbete erforderliga tid naturligtvis ej kunnat
stå till utskottets förfogande, har utskottet sett sig föranlåtet att
med afseende å tulltaxans innehåll för närvarande ej föreslå någon förändring
deri.

Med allt erkännande af svårigheterna att i sak kunna för tillfället
åtgöra något annat, än hvad utskottet föreslagit, hafva reservanterna
dock trott, att utskottet kunnat och bort eftersträfva något mera än att
framkomma med ett betänkande, som blott och bart afstyrker alla väckta
förslag. Då allmänt klagas öfver näringarnes betryckta ställning, och då
många förmena att det rådande betrycket till väsentlig del skulle kunna
undanrödjas genom en förändrad tullagstiftning, så vill det synas reservanterna,
som borde det för staten vara en bjudande pligt att göra hvad
som göras kan för att åtminstone vinna rättelse i det, som må hända är
felaktigt. Ett tullbetänkande, som rätt och slätt afstyrker alla tulländringar
och helt beqvämt åtnöjer sig med att göra intet, kan ej heller
vara egnadt att bereda oliktänkande utväg att mötas på ett från näringsdödande
tullstrider fredad! område; och detta torde dock för närvarande
vara det för alla mest eftersträfvansvärda önskemålet.

För hvar och en, som fattar, att tullagstiftningen ej är någon doktrin,
utan en erfarenhetssak, som i hvarje särskildt fall måste behandlas
i öfverensstämmelse med sig företeende omständigheter, bör det ook
vara uppenbart, att hvilka de ändringar än må vara, som man, ur olika
synpunter sedt, anser vara af behofvet påkallade, så måste likväl dessa
ändringar under alla förhållanden vidtagas med största möjliga klokhet
och försigtighet, om de skola verka befrämjande och ej förstörande på
näringslifvet, i hvilket tullagstiftningen så djupt ingriper. Men endast
då torde det för oss blifva möjligt att omfatta ett sådant förfaringssätt,
när vi till grundval för hvad som bör göras lägga all den sakkunskap,
öfver hvilken vi här i landet kunna råda, och icke något annat; minst
lösa hugskott. Det vill derföre synas reservanterna magtpåliggande, att
icke nu, medan tid är, försumma tillfället att söka bereda sakkunskapen
hela det inflytande på tullfrågans framtida afgörande, som ingen torde
förneka att den med allt skäl bör hafva.

Utan att närmare ingå på frågan om beskaffenheten och omfånget
af det kunskapsmaterial, som för sådant ändamål blir nödigt att sammanställa,
anse reservanterna likväl, att tullfrågan, enligt deras åsigt,
ej skall kunna vinna en för landet lycklig lösning, om det ej beredes
hvar och en, som på frågans slutliga afgörande kommer att utöfva inflytande,
möjlighet att bilda sig en på faktiska förhållanden grundad

Bih. till Riksd. Prat: 1887. Ii. .5 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

uppfattning om hvad som bör göras. För denna orsaks skull torde
det blifva en nödvändighet att på allmän bekostnad företaga en utredning
af hela det kunskapsmaterial, som utgör en frukt af de föregående
tiders tullsträfvanden, genom hvilka vår nuvarande tullagstiftning
kommit till stånd, och detta icke blott med afseende på sjelfva
tullsatsernas belopp under olika tider, jemförda med de värdeförändringar,
som de vigtigaste varuartiklarne undergått, utan äfven med afseende
på de motiv, som varit bestämmande för de olika tullsatsernas höjande
eller sänkande. För vinnandet af en rätt insigt i tullfrågans hela innebörd
torde derjemte med den inom vårt eget land vunna erfarenhet
böra sammanställas en jemförande öfversigt af de för närvarande i Sverige
och andra länder rådande tullsatser. Till en sådan, det rent tullpolitiska
området omfattande, utredning torde äfvenledes böra fogas eu, så
vidt möjligt är, noggrann undersökning af det svenska näringslifvets
ställning.

Nödvändigheten att föranstalta om eu sådan utredning framstår i
så mycket klarare dag, om man besinnar, att det endast på en sådan
utredningens och undersökningens väg varit andra länder möjligt att
hvar för sig genomföra tullsystem, som af dem, hvilka i dessa länder
haft det slutliga afgörandet i sin hand, ansetts vara afpassade efter hvarje
lands särskilda behof. Visserligen hafva icke heller vi alldeles underlåtit
att arbeta i ofvan antydda rigtning, ehuru det måste medgifvas,
att vi i långt ringare grad än andra länder ansett ett sådant arbete vara
ett oafvisligt vilkor för vinnandet af en landets kraf motsvarande tullagstiftning.
Men utan att detta oaktadt vilja underskatta vigten och betydelsen
af det arbete, som i ifrågavarande hänseende redan blifvit
undangjordt, så torde emellertid den invecklade beskaffenheten af nutidens
industriella och ekonomiska svårigheter nödvändiggöra ej blott
frambringandet af ett rikare kunskapsmaterial, än hvad man tillförene
ansett nödigt, utan äfven en omsorgsfullare bearbetning af detsamma.
Vilja vi icke nu underkasta oss det mödosamma arbete och dermed
förenade kostnad, som en omsorgsfull utredning af tullfrågan kräfver,
så torde nog kunna hända, att försöken att på en mindre mödosam väg
vinna lugn och stadga i tullagstiftningen komma att misslyckas, och att
vi således efter att hafva förlorat en dyrbar tid ändock slutligen blifva
nödgade att inslå på den nu anvisade vägen.

Något skäl att uppskjuta den föreslagna utredningen synes reservanterna
ej heller föreligga; ty hvilken utgång tullfrågans slutliga afgörande
än månde komma att få, och hvarom ingen på förhand kan
döma, så torde likväl någon mera genomförd systemförändring i vårt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 27

lands tullagstiftning svårligen kunna bringas till stånd förr än år 1892,
då vår med Frankrike afslutna handelstraktat tilländagår. Den tid, som
förflyter till dess vi måste fatta vårt beslut om vi skola förnya den eller
icke, det vill säga ett år förut eller 1891, kan visserligen anses lång
och mer än nog för den noggranna utredning, som enligt reservanternas
mening är högeligen af behofvet påkallad och som äfven förr eller senare
måste företagas. Men att tiden räcker till synes reservanterna ej utgöra
något med klokhetens och försigtighetens fordringar öfverensstämmande
skäl att uppskjuta till morgondagen hvad som kan göras i dag; ty dels
tager denna utredning, äfven frånsedt det myckna förarbete, som redan
finnes undangjordt, i och för sig en ej obetydlig tid i anspråk, dels
torde kräfvas ej mindre tid för alla dem, som på frågans slutliga afgörande
komma att utöfva inflytande, den allmänna meningen ej undantagen,
att med den åvägabragta sakutredningen göra sig förtrogna.

Med afseende på det sätt, hvarpå denna sakutredning skall åstadkommas,
hafva reservanterna slutligen tänkt sig, att derför ej vore nödigt
att tillsätta någon tullkomité i vanlig mening, eftersom frågan här ej
gäller att sammanjemka skilda åsigter, utan endast och allenast att
utröna fakta. Utredningen torde sålunda kunna försiggå dels med bistånd
af de administrativa krafter, som stå till Kongl. Maj:ts förfogande, dels med
tillhjelp af tillfälliga biträden beträffande allt sådant, som ej ligger inom
einbetsverkens räckvidd. Af en pa sådant sätt utförd utredning bör man
desto hellre kunna påräkna ett tillfredsställande resultat, som det utan
tvifvel bör för regeringen vara angeläget att, i betraktande af tullfrågans
vigt för landets näringslif, följa utredningen under hela dess fortgång
med synnerlig uppmärksamhet.

På ofvan anförda grunder få reservanterna i enlighet med hvad
inom utskottet blifvit yrkadt hemställa,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta föranstalta en
saklig utredning af de fakta, hvilka böra ligga till
grund för en behöflig revision af tullagstiftningen till
vinnandet af största möjliga följdrigtighet och likformighet
i dess olika delar.»

af herrar Ahlström, J. Johansson, S. M. Olsson, Fredholm, JSf. Boström,
Gudmundsson, Huss och Meyer

mot vissa delar af utskottets motivering:

Ö ''

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
af herr Björkman:

»Åberopande de skäl, jag i min motion anfört, får jag derjemte som
motiv för bifall till den samma, med iakttagande af mitt i utskottet
gjorda yrkande om tullsatsens nedsättande till 10 öre pr kg. för artikeln
fläsk, framhålla den brist, som på sätt och vis uppstått i statskassan,
derigenom att bränvinsmedlen icke influtit till så stort belopp
. som beräknats, hvilken brist, tack vare en märkbar strömning åt nykterhet
under senaste tiden, lyckligtvis ej synes komma att fyllas i följd af
ökad bränvinskonsumtion. Då nu Kongl. Maj:t föreslår byggnadsföretag,
hvilka kräfva stora summor, och nödvändigheten väl ändå bjuder, att
statsmagterna komma den under ekonomiska bördor svigtande jordbrukaren
i någon mån till hjelp, anser jag, att bifall till min motion skulle
blifva till gagn ej mindre för statskassan än äfven för jordbruket.»

af herr A. Andersson

mot punkterna 5:o), 10:o) och ll:o).

Herrar N. Boström och Meyer hafva anhållit få antecknadt, att de
icke deltagit i behandlingen af punkterna l:o)—12:o).

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1887.