Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 10 februari, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående befrielse för
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer frän skyldighet
att förse sina obligationer med stämpel.
(l:a A.)
I en inom Första Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 7, har herr Gustaf Axel Berg föreslagit,
»att allmänna hypotekskassan för Sveriges städer befrias från skyldigheten
att med svensk stämpel belägga de obligat!oner, som af kassan
utlärdas, samt att därför i nu gällande stämpelförordning § 8 under
rubriken ''obligation7 den sats som nu lyder: ''dock att frihet från sådan
stämpel äger rum för svenska statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks
obligationer7 måtte ändras till: dock att frihet från sådan stämpel äger
ram för svenska statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks och Allmänna
hypotekskassans för Sveriges städer obligationer.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Enligt gällande förordning angående stämpelafgifter skall obligation,
som utlärdas här i riket, af obligationsutgifvaren före utlämnandet förses
med stämpel åt 30 öre för belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och därutöfver
30 ore lör hvarje påbörjadt hundratal kronor, dock att frihet från sådan
stämpel äger rum för svenska statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks
obligationer.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sand. I Afd. 4 Höft. (JS:o 4).
o
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4. .
l)en befrielse från stämpelafgift, som sålunda tillkommer Allmänna
hypotek sbank ens obligationer, infördes, i enlighet med beslut af 1904 års
Riksdag, genom Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 1 juni samma år
och trädde i kraft den 1 januari innevarande år. Dessförinnan och alltifrån
år 1895, då ofvanberörda stämpelafgift å obligationer började tillämpas,
hade frihet från stämpelafgift gällt endast för svenska statens obligationer.
Vid det betänkande, som af bevillningsutskottets vid nämnda riksdag
i frågan afgafs, fogades eu reservation af tre utaf utskottets herrar ledamöter,
hvilka på anförda skäl förklarade sig anse med rättvisa och billighet
förenligt att utskottets betänkande bort innehålla förslag, att frihet från
stämpel skulle äga rum, förutom för svenska statens och Sveriges .allmänna
hypoteksbanks, äfven för Allmänna hypotekskassans för Sveriges
städer obligationer.
Sveriges allmänna liypoteksbank — yttrade dessa reservanter — hade
till ändamål att för de inom riket bildade hypoteksföreningar för ägare
eller innehafvare af jord ombesörja all den upplåning, som erfordras för att
åt dessa föreningar bereda medel till de lan, som aj dem enligt fastställda
grunder skola deras delägare tillhandahållas.
Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer hade till ändamål att
»för hypoteksföreningar mellan fastighetsägare i rikets städer och köpingar
äfvensom de järnvägsstationer och andra platser, där, på grund af Kungl.
Maj:ts förordnande, ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer gälla, ombesörja all den upplåning, som erfordras för att
åt dessa föreningar bereda medel till de lan, som aj dem enligt. fastställda
grunder skola deras delägare tillhandahållas. Denna ordagrant lika lydande
affattning — ansåge reservanterna — bevisade, att de bada institutionernas
anda och mening vore identiskt desamma.
Hypotek skassan ägde äfven att anskaffa lan åt kommuner, hvilka erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga
amorteringslån. •
Anledningen till den framställda begäran om stämpelfrihet för Sveriges
allmänna hypoteksbanks obligationer — fortsatte reservanterna — vore den,
att dessa därigenom skulle i detta hänseende blifva likställda med^ statens
obligationer och på den grund möjligen kunna betinga sig förmånligare
villkor vid låns upptagande på den utländska fondmarknaden, hvilket däremot
ansåges och påstods blifva mindre sannolikt, om de uppträdde på
densamma »stämplade» — i olikhet med statsobligationer. Om detta skäl
kunde gälla för denna institutions obligationer, syntes naturligt, att samma
skäl skulle föreligga för Allmänna hypotekskassans för Sveriges städer
Bevillning!nitskottets Betänkande N:o 4.
3
obligationer, som såldes på utlandet, och den lindring i lånevillkor, som
sålunda skulle beredas det ena låneverket, borde val rättvisligen äfven
komma det andra till godo och därigenom i än större utsträckning bereda
hela landet den ekonomiska nationella fördel, som med förslaget åsyftades.
Dä emellertid frågan om utsträckande af stämpelfriheten till att gälla äfven
nämnda hypotekskassas obligationer ej blifvit i grundlagsenlig ordning
genom motion väckt, kunde denna fråga ej blifva föremål för Riksdagens
pröfning. Då jag är af samma mening, so in i ofvannämnda reservation
uttalats, har jag härmed velat genom motion bringa den i reservationen
berörda frågan under pröfning.
Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer bildades i början af
1860-talet genom beslut af fastighetsägare i ett större antal af rikets städer
och köpingar. Förebilden för denna institution var Sveriges allmänna
hypoteksbank, som inrättats genom nådiga förordningen den 26 april 1861,
och hvars reglemente från delaktighet i banken uteslutit stadshypoteksföreningarna,
ehuru frågan om dessas likställande med hypoteksföreningarna
på landet varit på tal under de förberedande arbetena för hypoteksbankens
bildande. Det reglemente för hypotekskassan, som af Kungl. Maj:t fastställdes
genom nådig resolution den 17 november 1865, blef också väsentligen
lika med allmänna hypoteksbankens reglemente, och i den nådiga
resolutionen uttalades uttryckligen, att hypotekskassan komme att i afseende
på stadshypoteksföreningarna bilda en motsvarighet till Allmänna
hypoteksbanken.
Någon förmån, motsvarande den hypoteksbanken medgifna statsgaranti,
tillerkändes dock icke hypotekskassan, hvars reglemente med anledning
häraf också i motsats till hypoteksbankens blef i saknad af bestämmelser
om deltagande från det allmännas sida i förvaltningen.
Sedan allmänna hypotekskassan för Sveriges städer år 1871 börjat
sin verksamhet, har denna alltjämt utvidgats och särskilt under de sist
förflutna åren visat stark tillväxt. Det för kassan nu gällande reglemente,
hvilket, älven då med förebild från Allmänna hypoteksbanken, infört friare
förmer för verksamheten, fastställdes den 14 juni 1894 af Kungl. Maja, som
den 21 augusti 1903 fastställt viss ändring däri. Kassans grundfond utgjorde
vid 1904 års utgång kr. 1,680,200: —, dess reservfond kr. 645,196: 17,
obligationsskulden belöpte sig vid samma tid till kr. 33,002,133: 34. Antalet
af de under kassan sorterande stadshypoteksföreningar är aderton.
Dessa föreningar omfatta de flesta af rikets städer, köpingar och munieipalsamhällen.
Vid sidan af sin verksamhet såsom långifvare åt stadshypoteksför -
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
öringarna tillhandahåller kassan, såsom förut är antydt, äfven lån åt kommuner,
såväl stads- som landtkommuner. Sammanlagda summan af sådana
lån utgjorde vid 1904 års utgång kr. 5,520,325: —.
Samma skäl, som tala för medgifvande af stämpelfrihet för obligationer,
utfärdade af Allmänna hypoteksbanken, synas mig föreligga för medgifvande
af enahanda förmån för Allmänna hypotekskassans obligationer.
Hypotekskassan intager ju, enligt sitt reglemente, alldeles samma ställning
till städernas hypoteksföreningar, som hypoteksbanken till hypoteksföreningarna
på landet, och sedt från det allmännas synpunkt torde intresset
att bereda städernas fastighetsägare billigare lånevillkor ej kunna anses i
någon mån mindre än beträffande ägare af landtegendomar.
Den olikhet mellan de båda institutionerna, som ligger däruti, att den
ena tillerkänts en betydande statsgaranti medan den andra nödgats af egna
medel bilda grundfond, synes ej heller rättvisligen kunna anföras såsom
ett skäl för att förneka den i nyssnämnda afseende sämre»ställda äfven
den förmån, som skulle ligga i stämpelfrihet å utgrina obligationer.
Lika litet torde såsom skäl emot mitt förslag kunna åberopas den
omständigheten, att Allmänna hypotekskassans rörelse ej är till sin omfattning
att jämföra med Allmänna hypoteksbankens. Denna omständighet,
hvilken till icke ringa grad torde vara beroende på saknaden för hypotekskassan
af statsgaranti, synes fast mera vara ett vägande skäl för att,
genom beredande af lättnader i annat afseende, understödja hypotekskassans
verksamhet. Den direkta uppoffring, som medgifvande af stämpelfrihet
för hypotekskassans obligationer skulle medföra, vore ju också synnerligen
obetydlig vid jämförelse med motsvarande uppoffring för hypoteksbankens
vidkommande.
Mot en till äfventyra framkommande invändning, att, om allmänna
hypotekskassan erhåller den ifrågasatta förmånen, andra institutioner kunna
komma med samma framställning, torde vara nog att hänvisa därtill, att
ingen inrättning i riket mer än hypotekskassan kan åberopa sig på likhet
med Allmänna hypoteksbanken i afseende å dess organisation och verksamhet.
»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
5
Vid motionen tinnes fogad en så lydande bilaga:
»Transsumt.
FÖRNYA DT REGLEMENTE
för
ALLMÄNNA HYPOTETISKASSAN
för
SVERIGES STÄDER
al Kungl. Magt fastställa den 14 juni 1894. Med däri af Kungl. Maj:t den 21 augusti 1903
fastställd ändring af § 26 mom. f.
VI OSCAR, med Guds nalle, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung,
göre veterligt: att sedan i eu till Oss ingifven ansökning styrelsen för
Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, efter uppdrag af hypotekskassans
delägare, i underdånighet anhållit om stadfästelse å ett ansökningen
bilagdt, af delägarne för deras del antaget förslag till nytt reglemente°för
hypotekskassan,
så kåfve Vi, som funnit stadfästelse icke böra meddelas å de i § 4
och § 26 mom. e) af förslaget intagna bestämmelser, hvarigenom nu gällande
föreskrift om skyldighet för låntagare att för bildande af grundfond mottaga
viss del af. lånebeloppet i grundfondsobligationer inskränkes, funnit
godt att, efter vidtagande af jämväl i öfrigt nödiga ansedda ändringar i
det in gima förslaget, fastställa följande förnyade
Reglemente
för
Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer.
§ I
Allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer har till ändamål att för
hypoteksföreningar mellan, fastighetsägare i rikets städer och köpingar
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
äfvensom de järnvägsstationer oeli andra platser, <^är, pa grund af Kungl.
Maj:ts förordnande, ordningsstadgän, byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer gälla, ombesörja den upplåning, som erfordras för att åt
dessa föreningar bereda medel till de lan, som al dem, enligt fastställd a
grunder, skola deras delägare tillhandahallas. o
Hypotekskassan äger ock att för kommun, som erhållit Kungl. Maj:ts
nådiga tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga amorteringslån,
sådant lån anskaffa.
§ 2-
Såsom delägare i hypotekskassan må stadsliypoteksföreniug ingå, hvars
reglemente öfverensstämmer med de i § 26 här nedan stadgade allmänna
grunder och är af Kungl. Maj:t fastställdt. På sådan förening ankommer
att bestämma den summa, för hvilken föreningen vill i hypotekskassan
inträda, dock skall teckningssumman utgöra minst tre hundra tusen kronor,
om föreningen omfattar flere städer eller städer och andra samhällen, samt
minst två millioner kronor, om föreningen omfattar blott eu stad.
§ 3.
Hypotekskassan äger att till de i kassan delägande hypoteksföreningar
utlämna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering eller
efter viss längre tids förlopp utan fastställd amortering.
Vid utlåningen till hypoteksföreningarne äger. hypotekskassan att
angående ränta, återbetalningstider och öfriga lånevillkor träffa de aftal
och göra de bestämmelser, som, med iakttagande af de för hypoteksföreningarnes
verksamhet fastställda allmänna grunder, befinnas lämpliga
och nödiga. Vid lån med fastställd årlig amortering skall dock denna
amortering utgöra minst tre fjärdedels procent, då belånade fastighetens
hufvudbyggnader äro af sten, sanfl minst en och en fjärdedels procent,
då de är<T af annat byggnadsämne. Å sådan inbetalning räknas föreningen
till godo lika stor ränta, som hypoteksförening för det erhållna lånet till
hypotekskassan erlägger.
§ 4.
Hypotekskassan skall äga en grundfond, som bildas sålunda, att hvalj c
hos kassan låntagande hypoteksförening emottager grundfondsobligationer
för fem procent af lånebeloppet; och skall ett emot grundfonden svarande
belopp alltid finnas i bankdepositionsbevis, räntebärande obligationer, som
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
lätt kunna realiseras, goda inteckningar, dock ej öfverstigande halfva
taxeringsvärdet, eller kontanta medel.
§ 7.
I fråga om amorteringslån åt kommun förfares sålunda, att, sedan i
den ordning, som föreskrifves i gällande författningar, beslut blifvit fattadt
och af Kung!. Maj:t stadfästadt, att för kommunens räkning till dess allmänna
behof skall upptagas lån, ställdt på återbetalning genom årlig amortering
under viss tid, hypotekskassan må, om dess tillgångar ej för hypoteksföreningars
behof tagas i anspråk, meddela det sökta lånet emot förbindelse,
som skall utfärdas i öfverensstämmelse med det stadfästade beslutet och
undertecknas af kommunens därtill bemyndigade ombud.
f ör sadant lan tecknas kommun icke såsom delägare i kassan.
Stockholms slott den 14 juni 1894.
Under Hans Maj:ts
Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
(L. S.)
Er. Gust. Boström.»
I 8 § af förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899,
sådan berörda paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 1 juli 1904,
stadgas, att obligation, som utfärdas här i riket, skall af obligationsutgifvaren
före utlämnandet förses med stämpel af 30 öre för belopp, ej
öfverstigande 100 kronor, och därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt
hundratal kronor; dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska
statens och^ Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer.
Nu ifrågavarande förslag afser, att obligationer, utfärdade af allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer, skulle, i likhet med hvad som äger
rum för statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer, befrias
från utgörande af föreskrifven stämpelafgift.
Ur flera synpunkter måste det anses vara synnerligen olämpligt att
medgifva undantag från den i stämpelförordningen stadgade skyldighet
8
Bevillningsutskottets betänkande N:ö 4.
att före utlämnandet förse obligationer med stämpel. Hvad det af 1904
års Riksdag medgifna undantag angår, torde böra erinras, att anledningen
till Riksdagens beslut i denna fråga synes hafva varit att söka förnämligast
i den omständigheten, att allmänna hypoteksbanken genom den garanti,
densamma erhållit från staten, ansetts intaga en särskild ställning,
till hvilken hänsyn tagits på den utländska lånemarknaden och hvilken
ansågs icke böra i visst afseende äfventyras genom åsättande af svensk
stämpel å bankens obligationer. Ett dylikt förhållande äger emellertid icke
rum med afseende å allmänna hypotekskassan för Sveriges städer.
Det synes vidare förefinnas så mycket mindre skäl att medgifva den
nu ifrågasatta stämpelfriheten, som allmänna hypotekskassan vid sidan af
sin uppgift att ombesörja upplåning af de medel, som de i kassan delägande
hypoteksföreningarna för sin verksamhet behöfva, dessutom jämlikt
§&1 i det för kassan gällande reglemente äger att för kommun, som erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga
amorteringslån, sådant lån anskaffa. Vunne hypotekskassan stämpelfrihet
för sina obligationer, skulle följaktligen de kommuner, som för sina lanebehof
anlitade hypotekskassan, åtnjuta frihet från stämpel, hvaremot kommuner,
hvilka för enahanda ändamål själfva utfärdade obligationer, vore
skyldiga att för dessa betala stämpel.
Under sådana förhållanden och då slutligen ett bifall till framställningen
lätt kunde hos andra institutioner af liknande slag framkalla anspråk
på motsvarande lindringar, har utskottet ansett sig böra afstyrka
bifall till motionen.
På o-rund af det anförda hemställer bevillningsutskottet,
o
att förevarande motion om befrielse för allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer från skyldighet att
förse sina obligationer med stämpel icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 februari 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLÉ
[Reservation
a''f herrar Almström och Nisser.
StockliUm, Ivar Haggströms Boktryckeri A. B„ 1905.