Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3 (Betänkande 1894:Bevu3 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1894 kl. 11 f. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Af de till bevillningsutskottet hänvisade framställningar, hvilka
röra tullbevillningen, har utskottet funnit sig böra till särskild behandling
företaga dem, hvilka afse ändring i gällande tullsatser för lifsmedel
och industrialster. Utskottet har nemligen med hänsyn till don förestående
statsregleringen ansett det icke vara utan vigt, att dessa delar
af tullbevillningen bringas under Riksdagens pröfning och afgörande,
innan utskottet ingår i slutlig undersökning om, huruvida anledning
må förefinnas till ändring i tulltaxans bestämmelser i öfrigt.

De framställningar, öfver hvilka utskottet alltså härmed afgifver
yttrande, äro följande inom kamrarne väckta motioner, nemligen:
inom Första Kammaren väckta:

n:o 14, af herr P. M. Söderberg, om förhöjning af tullen å beredda
hudar och skinn samt å skodon; och

n:o 25, af herr Axel Fagerholm, angående åsättande af tull å
potates och förhöjning af tullen å spanmål; samt
inom Andra Kammaren väckta:

n:o 53, af herr Oskär Nyländer, med instämmande af herr Z.
Larsson, angående ändring i tulltaxans bestämmelser rörande artikeln
koppar;

n:o 129, af herr P. Norberg, angående tullfrihet för spanmål och
fläsk, som till riket införas öfver Funäsdalen;

n:o 133, af herrar Nils Jönsson och C. J. Jakobson, angående
förhöjning af tullen å spanmål m. m.; samt

Bill. till liiksd. Prof.. 1894. 5 Sand. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3).

JAfsmedelstullar
(Spånmål,
Kli och
Potates).

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

n:o 141, af herr J. Olsson från Stockholm, om afskaffande af
tullen å spanmål.

De flesta af ifrågavarande motioner afse, såsom af rubrikerna
framgår, ändringar i gällande tulltaxas bestämmelser rörande vissa slag
af lifsförnödenheter. Sålunda hemställes såväl i herr Fagerliolms som
i herrar Jönssons och Jakobsons motion,

att Riksdagen måtte, i likhet med 1888 års Riksdag, å nedannämnda
jordbruksartiklar antaga följande tullsatser, nemligen:
å spanmål, omalen:

å råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor 2 kronor 50 öre
per 100 kilogram;

å hafre och vicker 1 krona per 100 kilogram;''
å malt, äfven krossadt, 3 kronor per 100 kilogram; och
å andra slag, ej specificerade, 2 kronor 50 öre per 100 kilogram;
å spanmål, malen:

å mjöl och gryn, alla slag, 4 kronor 30 öre per 100 kilogram;
å kli 30 öre per 100 kilogram; samt

å potates, äfven krossad eller rifven, 50 öre per 100 kilogram;
varande tillika af de begge sistnämnda motionärerna yrkadt, att
de sålunda föreslagna tullsatserna måtte tillämpas från den 1 juli innevarande
år.

Motiveringen för de sålunda föreslagna tullsatserna, hvilken är
lika i begge motionerna, lyder sålunda:

»Då de af 1888 års Riksdag antagna jordbrukstullar blifvit af
komiterade för afgifvande af förslag till ett för landets näringar väl
afvägdt tullskydd lagda till grund för deras år 1891 afgifna förslag
till tulltaxa i öfriga delar, så torde den nedsättning af spanmåls- och
mjöltullarne, som vid 1892 års riksdag beslutades — samtidigt med
det de uti förenämnda förslag till tulltaxa föreslagna nya och förhöjda
industritullar antogos — få anses endast som tillfällig, eller såsom en
följd af då varande ovanligt höga spanmålspris, hvilka tillkommit i
anledning af ryska exportförbudet å spanmål med deraf föranledd
öfverspekulation.

Under sådana förhållanden och då priset å jordbruksprodukterna
nu nedgått i så oroväckande grad, att odlingen af desamma är rent af
ruinerande för landtmannen, och någon bättring eller höjning i prisen
tyvärr ej synes vara att förvänta, utan snarare ytterligare prisfall synes
förestå, samt härtill kommer nuvarande låga kreaturspris och kreaturshandelns
afstångande på England, så synes tiden nu vara inne, att
jordbruksnäringen återfår det välbehöfliga skydd, som den gent emot

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

landets öfriga näringars tullskydd med rätta bör tillkomma, för såvida
icke dess innehafvare i täflan med bättre lottade länders jordbruk skola
helt och hållet ruineras.»

Herr Olsson åter föreslår, utan anförande af motiv för sitt yrkande,
att Riksdagen måtte besluta »afskaffande af tullen å malen och
omalen spanmål».

Slutligen har herr Norberg, med hänvisning till sin motion n:o
177 inom Andra Kammaren vid sistlidet års riksdag och under åberopande
tillika af de närmare upplysningar, motionären då vid behandlingen
i kammaren af bevillningsutskottets betänkande i frågan meddelat,
föreslagit Riksdagen att besluta, att spanmål, malen och omalen,
alla slag, samt fläsk, andra slag, må få tullfritt till riket införas öfver
Funäsdalen.

De af herrar Fagerholm samt Jönsson och Jakobson föreslagna
tullsatser öfverensstämma med de af 1888 års Riksdag beslutade och
sedermera till år 1892 gällande. Sistnämnda år nedsattes tullsatserna,
från och med den 26 mars för omalen råg och hvete till 1 krona
25 öre samt för malen spanmål, mjöl och gryn, alla slag, till 2 kronor
50 öre, allt per 100 kilogram, och från och med den 21 juni jemväl
för följande slag af omalen spanmål, nemligen korn, majs, ärter och
bönor samt andra slag, ej specificerade, till 1 krona 25 öre och för
malt, äfven krossadt, till 1 krona 50 öre, allt per 100 kilogram, hvarjemte
från och med sistnämnda dag tullfrihet inträdde för omalen hafre
och omalen vicker samt för kli och potates.

Då berörda tullnedsättningar af Riksdagen beslutades, hyste Riksdagen,
på sätt äfven dess skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t den 21
mars 1892 angifver, den åsigt, att ändring i de då beslutade tullsatserna
icke allt för snart borde vidtagas. I det betänkande, hvari
bevillningsutskottet tillstyrkte sådan tullnedsättning, hade utskottet
också framhållit, att man allmänt borde kunna enas om ändamålsenligheten
af, att nedsättningen finge gälla för något längre tid än som
ursprungligen ifrågasatts, vare sig man nu önskade att sedermera få
ifrågavarande tullsatser återförda till förutvarande belopp eller helt och
hållet afskaffade.

Då utskottet anser, att bifall redan nu, vare sig till framstälda
förslag om spanmålstullarnes höjning eller till yrkandet om deras afskaffande,
skulle innebära en afvikelse från den grundsats, som, enligt
hvad nu anfördt blifvit, så nyligen funnit uttryck såväl i utskottets
yttrande som i Riksdagens beslut, kan utskottet icke förorda någondera
åtgärden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Beträffande åter herr Norbergs motion, åsyftas icke derigenom någon
för hela landet gällande ändring i tullsatserna för de i motionen om förmälda
varuslag, spanmål och fläsk, utan en undantagslagstiftning för eu af
rikets provinser, Herjedalen, hvars invånare enligt motionärens förslagskulle,
på grund af säregna ömmande förhållanden, beredas förmånen af
tullfri införsel öfver Funäsdalens tullinspektion af nyssnämnda varuslag.

Då emellertid utskottet delar bevillningsutskottets vid 1893 års riksdag
uttalade farhågor för eu undantagslagstiftning af den beskaffenhet,
motionen innebär, och då dessa farhågor så nyligen som sistlidet år
bestämt Riksdagen att med betydlig röstöfvervigt afslå motionärens
då framstälda, lika lydande förslag i ämnet, synes det utskottet, att
Riksdagen icke heller nu borde finna skäl att bifalla motionen.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

l:o

a) att herr Fagerholms motion äfvensom
herrar Jönssons och Jakobsons motion, den sistnämnda
för så vidt den afser tullbevillningen för tiden från
och med nästkommande års ingång, icke måtte jif
Riksdagen bifallas;

b) att herrar Jönssons och Jakobsons ifrågavarande
motion icke heller måtte, i hvad den afser
ändring i tullbevillningen för innevarande år, bifallas;

c) att herr Olssons förevarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas; samt

d) att herr Norbergs ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall.

industritullar De återstående två motionerna, angående hvilka utskottet här

skinn^skodon ofvan förmält sig vilja i detta sammanhang afgifva betänkande, röra
samt Metaller), vissa af de så kallade industritullarne.

I den ena har nemligen herr Söderberg å nyo understält Riksdagen
de förslag till höjning af tullsatserna för dels sulläder och bindsulläder
samt till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn, beredda, andra slag,
och dels skodon, ej specificerade, andra slag, hvilka förevarit såväl vid
1892 års lagtima riksmöte som vid sistlidet års riksdag; och har motionären
alltså — under anförande, att det icke torde böra anses förenligt
med klokhet och billighet att för nämnda, särdeles vigtiga yrkes -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

grenar bibehålla de gamla, allt för låga tullsatserna, och med erinran
om det ökade skydd, öfriga näringar erhållit — föreslagit Riksdagen
att besluta följande tullsatser, nemligen för;

Hudar och skinn beredda:

sulläder och bindsulläder ..........................i.............. 40 öre pr kg.

andra slag ................................................................... 65 ,, ,, „

Skodon, andra slag............................................................ 2 kr „ „

I den senare af de ifrågavarande motionerna har herr Nyländer
återupptagit ett af honom vid 1893 års riksdag väckt förslag om
ändringar i tulltaxans bestämmelser rörande den under gruppen Metaller
förekommande underafdelningen Koppar. Motionen är af följande lydelse:

»Vid sistlidna årets riksdag tillät jag mig i motion n:o 156
väcka förslag om införande af vissa tullsatser å bearbetad koppar.
Samma Riksdags bevillningsutskott, som i sitt betänkande n:o 7
medgifver och särskildt framhåller, att denna industrigren vore i
starkt behof af tullskydd, hemstälde också om bifall till förslaget i
väsentlig öfverensstämmelse med tullkomiténs betänkande af år 1891.
Detta godkändes till alla delar af Första Kammaren; men inom Andra
Kammaren vann utskottets hemställan ej tillräckligt stor majoritet,
hufvudsakligen af det skäl, att man befarade, det denna tull möjligen
kunde menligt inverka på skeppsbyggeri och dess utveckling.

Visserligen synes mig denna farhåga ej vara af synnerligen
stor betydelse, alldenstund medgifvet är, att innehafvare af skeppsvarf
m. fl. må restitutionsvis återbekomma den erlagda tullafgiften
för alla dervid använda, från utrikes ort införda, tullpligtiga materialier.
Men för att dock ingen tvetydighet i detta hänseende må
ega rum, torde man lämpligen i tulltaxan böra införa en särskild
bestämmelse derom, att plåt för förhydning af fartyg eller s. k.
yellowmetall äfvensom bult och spik af denna metall skola vara
tullfria.

Med hänvisning såväl till tullkomiténs betänkande år 1891 som
ock till ofvannämnda bevillningsutskottets utlåtande n:o 7, vågar jag
alltså vördsamt föreslå,

det Riksdagen ville besluta;

att artikeln koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel
metall framstälda legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britauniametall
med flera, arbetad: plåt, bult, spik och andra ämnen för vidare
bearbetning måtte åsättas en tull af fem öre per kilogram;

6 Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 3.

att rör och rördelar af nämnda material måtte åsättas en tull af
tio öre per kilogram;

att plåt för förhydning af fartyg eller s. k. yellowmetallplåt skall
förblifva tullfri;

att bult och spik af yellowmetall äfven må blifva tullfri;

att koppartråd, öfverdragen på annat sätt, må åtnjuta tullfrihet;
samt

att nu gällande tullsats å koppartråd, andra slag, tio öre per
kilogram, bibehålies oförändrad.»

I sammanhang med sist omförmälda motion har utskottet förehaft
två särskilda, till Kongl. Maj:t ingifna framställningar om skydd
för den inhemska kopparindustrien, hvilka framställningar, jemte
kommerskollegii och generaltullstyrelsens deröfver afgifna gemensamma
underdåniga utlåtande, Kong!. Maj:t öfverlemnat till utskottet
för den åtgärd, hvartill utskottet kunde finna handlingarna föranleda.

I den ena af berörda framställningar har styrelsen för Granefors
koppar- och messingsfabriks aktiebolag anhållit, att Kongl. Maj:t ville
förelägga Riksdagen förslag till bestämmelser, enligt hvilka dels följande
slag af koppar och kopparlegeringar, nemligen: plåt, bult, spik och
andra ämnen för vidare bearbetning samt rör och rördelar äfvensom
träd, andra slag, skulle åsättas samma tullsatser, som af senaste tullkomité
föreslagits (10 öre för rör och rördelar, 10 öre för tråd och
5 öre för öfriga artiklar, allt per kilogram), dock med det undantag
att plåt, bult och spik af s. k. yellowmetall skulle förblifva tullfria,
och dels tullfrihet skulle fortfarande ega rum för koppartråd, »öfverdragen
på annat sätt», öfverenstämmande alltså detta förslag med herr
Nyländers nu i ämnet väckta motion.

I den andra framställningen åter anhåller Max Sievert i Stockholm
— hvilken uppgifver sig drifva fabriksmessig tillverkning af elektriska
ledningstrådar — att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att tråd, öfverspunnen uteslutande med silke eller annat textilämne,
måtte behandlas oförändradt och således draga en tullsats af
1 krona per kilogram;

att tråd, äfvensom elektriska ledningskablar, som, efter öfverdragning
med gummi eller andra isoleringsämnen, jemväl öfverspunnits,
samt kopparkablar utan isolering måtte åsättas eu tull af 10 procent
af värdet;

att tråd äfvensom elektriska ledningskablar, uteslutande öfverdragna
med gummi, fortfarande måtte få åtnjuta tullfrihet;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 7

att tråd äfvensom elektriska ledningskablar, ompressade med
bly, fortfarande måtte få åtnjuta tullfrihet; samt

att valsad koppar för vidare bearbetning fortfarande måtte få
åtnjuta tullfrihet.

Kommerskollegii och generaltullstyrelsens öfver dessa framställningar
afgifna underdåniga utlåtande, hvars innehåll utskottet ansett
sig böra här meddela, lyder, med uteslutande af ingressen, sålunda:

»I det af senaste tullkomité afgifna underdåniga betänkande med
förslag till ny tulltaxa har komitén framhållit behofvet af skydd för
den inhemska kopparindustrien och på den grund, i sammanhang med
föreslagna tullförhöjningar å flera andra, till metallgruppen hörande
industriella alster, hemstält, att tullen å plåt, andra ämnen för vidare
bearbetning, samt bult och spik af koppar och af deraf framstälda
legeringar måtte utgå med 5 öre och tullen å rör och rördelar af nämnde
material med 10 öre per kg. De af komitén förordade tullsatserna
blefvo äfven af Eders Kongl. Maj:t föreslagna vid sistlidet års lagtima
riksdag, men ej af Riksdagen antagna, och de vid innevarande års
riksdag väckta motioner om tullbeskattning af ifrågavarande artiklar
vunno ej heller Riksdagens bifall. Ehuruväl frågan om åsättande af
tull å nämnda artiklar således varit vid tvenne på hvarandra följande
års riksdagar föremål för pröfning utan att vinna godkännande, anse
embetsverken, detta oaktadt, att nämnda fråga, som för den inhemska
kopparindustrien är af ganska stor betydelse, ånyo bör föreläggas
Riksdagens pröfning. Embetsverken hafva redan i sitt den 30 maj
1892 afgifna underdåniga yttrande angående den af Riksdagen antagna
nya tulltaxan framhållit, att det icke kan anses följdrigtigt, att kopparplåt
och kopparrör, hvilka äro föremål för inhemsk tillverkning, lemnas
tullfria, då deremot motsvarande artiklar af jern och stål äro tullpligtiga,
och detta ehuruväl någon nämnvärd tillverkning af jernrör ej här i
landet kommit till stånd. Embetsverken fasthålla fortfarande vid denna
sin uttalade åsigt och anse de af styrelsen för Granefors aktiebolag
föreslagna tullsatser, hvilka öfverensstämma med de i Eders Kongl.
Majrts nådiga proposition till 1892 års lagtima Riksdag upptagna, väl
afvägda och lämpliga. Hänsynen till den inhemska kopparindustrien
påkallar, enligt embetsverkens åsigt, oafsedt hvad deremot kan från
andra industrigrenars idkare erinras, äfvenledes tull å ämnen af ifrågavarande
metall, afsedda för vidare bearbetning, på sätt bolagets styrelse
påyrkat, och af rent tulltekniska skäl synes tullsatsen böra vara lika
med tullsatsen å kopparplåt.

Hvad bemälda bolagsstyrelse i öfrigt föreslagit angående särskildt

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

upplagande i tulltaxan af tullfrihet för förhydningsplåt eller s. k. yellowmetallplåt
samt bult och spik af yellowmetall, anse embetsverkeu deremot
icke böra vinna afseende. Nämnda artiklar användas uteslutande
vid förhydning af fartyg, och framställningen synes således uppenbarligen
afse att, derest förslaget om tull å plåt, bult och spik varder
antaget, denna tull ej måtte blifva till skada för sjöfartsnäringen.
Embetsverken skulle för sin del ej hafva haft något att erinra mot ett
förslag i syfte att bereda lättnad åt nämnda näring, derest ej på grund
af bestämmelserna i § 8 af underrättelserna till tulltaxan tullrestitution
vore, då fartyg af öfver 40 tons drägtighet blifvit nybygdt, förbygdt
eller repareradt, medgifven för alla dervid använda materialier och
skeppsförnödenheter, utom husgerådssaker och proviantartiklar; men
genom berörda stadgande kan nämnda näring redan nu under iakttagande
af vissa föreskrifter, som enligt embetsverkens åsigt ej kunna
vara betungande, komma i åtnjutande af en sådan förmån, som med
förslaget i denna del åsyftas, och framställningen torde sålunda i
detta afseende icke vara behöflig, hvartill kommer, att det ur tullteknisk
synpunkt måste anses olämpligt att i tulltaxan införa särskilda
bestämmelser för den legering af koppar, som benämnes yellowmetall.

Beträffande tråd af koppar och kopparlegeringar har i den ena
af förevarande framställningar ändring i nu gällande taxas bestämmelser
påyrkats, försåvidt genom dessa bestämmelser tullfrihet medgifves för
visst slag af dylik tråd äfvensom för elektriska ledningskablar. Under
det att styrelsen för Granefors aktiebolag föreslår fortfarande tullfrihet
för sådan tråd, som i rubriken n:o 415 af gällande tulltaxa afses, d. v. s.
på annat sätt öfverdragen tråd än förgyld, försilfrad eller uteslutande
med silke eller annat textilämne öfverspunnen, hemställer deremot Max
Sievert om ändring af berörda rubrik i sådant syfte att dithörande
tillverkningar, som äro föremål för inhemsk tillverkning, blifva tullbeskattade,
hvaremot andra, som ej inom landet framställas, skulle fortfarande
åtnjuta tullfrihet.

I nådig proposition till 1892 års lagtima Riksdag föreslog Eders
Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad senaste tullkomité förordat,
att för koppar- och bronstråd, öfverdragen på annat sätt än uteslutande
med silke, annat textilämne eller papper, och ej förgyld eller försilfrad,
äfvensom för elektriska ledningskablar tullen måtte bestämmas till 10
procent af värdet. På grund af nämnda artiklars stora betydelse för
telegraf, telefon, elektrisk belysning och elektrisk kraftöfverföring, samt
den omständighet, att någon afsevärd inhemsk tillverkning af åtminstone
elektriska ledningskablar ej kunde emotses, vann detta förslag

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 9

emellertid ej Riksdagens godkännande. Oafsedt huruvida den inhemska
tillverkningen af sådana artiklar, hvarom nu är fråga, kan framdeles
komma att mer eller mindre ökas, hvilket till ej ringa grad torde bero
på det skydd, hvaraf nämnda tillverkning kommer i åtnjutande, är det
nuvarande förhållandet utan tvifvel oegentligt, att, under det de flesta
för öfverdragning af koppar- och bronstråd erforderliga materialier såväl
som sjelfva tråden käro tullpligtiga, det färdiga fabrikatet får tullfritt
införas. Dylika bestämmelser i afseende å tullbeskattningen kunna
svårligen anses stå väl tillsammans med grunderna för en sund näringslagstiftning
under annan förutsättning, än att den färdiga varan ej kan
inom landet framställas. Så är emellertid icke förhållandet med de
flesta af ifrågavarande artiklar, och embetsverken anse sig derför,
för åstadkommande af rättelse i nuvarande oegentliga förhållande och
beredande af lämpligt skydd åt en inom landet redan existerande industri,
böra i underdånighet tillstyrka, att tillverkningen af sådana
elektriska ledningstrådar och kablar, som med utsigt till framgång
kunna inom landet framställas, måtte komma i åtnjutande af ett lämpligt
tullskydd.

För vinnande af detta syfte har Max Sievert föreslagit en tull af
10 procent å värdet för elektriska ledningstrådar och kablar, med undantag
för sådana, som äro öfverdragna uteslutande med gummi eller ompressade
med bly. Beträffande de med bly ompressade synes det ej
vara någon som helst utsigt för att en inhemsk tillverkning af sådana
kan komma till stånd. Tillverkningen kräfver nemligen synnerligen
dyrbara maskiner, och den inhemska förbrukningen, som
till största delen eger rum för statsverkets räkning, är jemförelsevis
obetydlig. I afseende å ledningstråd, öfverdragen uteslutande med
gummi, är förhållandet deremot annorlunda. Dylik tråd torde visserligen
för närvarande näppeligen vara föremål för inhemsk tillverkning,
men då densamma har en synnerligen stor användning till elektriska
ledningar och kablar, hafva ansatser för åstadkommande af en dylik
tillverkning inom landet under de senaste åren icke saknats, och med
ett lämpligt tullskydd borde en inhemsk tillverkning af nämnda vara
äfven kunna komma till stånd.

Det synes embetsverken derför lämpligast och rigtigast att, med
undantag för blyompressade ledningstrådar och kablar, hvilka fortfarande
böra åtnjuta tullfrihet, öfriga till rubriken n:o 415 i nu gällande
tulltaxa hörande artiklar böra med tull beläggas, och i afseende
å tullsatsen vilja embetsverken framhålla såsom väl afvägd den af Eders
Bih. till lliksd. Prof. 1894. 5 Samt. 1 Afd. 3 Häft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Kongl. Maj:t till 1892 års lagtima Riksdag föreslagna, 10 procent af
värdet, hvilken tullsats vid nämnda riksdag blef åsatt elektricitetsmätare
och fysiska instrumenter, med hvilka artiklar elektriska ledningstrådar
i tullbehandlingshänseende äro närmast jemförliga.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt få embetsverken, med
återställande af de remitterade handlingarne jemte dertill hörande varuprof,
i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till
nästkommande Riksdag aflåta nådig proposition angående sådana ändringar
i gällande tulltaxa, att bestämmelserna för koppar och kopparlegeringar
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel metall
framstälda legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britannia -

metall m. fl.:

oarbetad, äfvensom skrot ................................. fri.

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare bearbetning,
äfvensom bult och spik.................. 1 kg. 5 öre.

rör och rördelar............................................... 1 kg. 10 öre.

tråd:

förgyld eller försilfrad................................. 1 kg. 2 kr. 50 öre.

öfverspunnen uteslutande med silke eller

annat textilämne...................................... 1 kg. 1 kr.

ompressad med bly, äfven i förening med
annat material, samt elektriska ledningskablar,
med bly ompressade ... fria.
på annat sätt öfverdragen (isolerad),
äfvensom andra elektriska lednings kablar.

....................................................... 100 kr. 10 kr.

andra slag......................................................... 1 kg. 10 öre.

duk; belägges med dubbla tullbeloppet å
tråden, hvaraf den är förfärdigad
andra arbeten:

förgylda eller försilfrade................................. 1 kg. 1 kr. 50 öre.

förnickladé, fernissade, lackerade eller med

annan ytbetäckning försedda.i................... 1 kg. 75 öre.

andra slag .............................................................. 1 kg. 50 öre.

Bevillningsutskottets Betänlcande N:o 3

De delar af nu gällande tulltaxa, angående hvilka utskottet sålunda
haft anledning att undersöka, huruvida ändring borde ega rum
eller icke, lyda sålunda:

Hudar och skinn:
ej hänförliga till pelsverk:

beredda:

sulläder och bindsulläder ............................. 1 kg. 24 öre.

andra slag ........................................................ 1 „ 47 „

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel metall
framstälda legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall
m. fl.:

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare bearbetning, äfven -

som bult och spik samt rör och rördelar ........... fria.

tråd:

öfverdragen på annat sätt, äfvensom elektriska

ledningskablar.............................................................. fria.

andra slag........................................................................... 1 kg. 10 öre.

Skodon, ej specificerade:

andra slag

1 kg. 1 kr.»

På sätt i nyss omhandlade motioner erinrats, har Riksdagen så
nyligen som år 1893 afslagit väckta förslag om ändringar i de delar
af tulltaxan, som motionerna afse; och då under den korta tid, som
sedan dess förflutit, något nytt skäl för sådan ändring icke torde hafva
tillkommit, finner sig utskottet icke nu böra förorda motionärernas
yrkanden, lika litet som utskottet funnit innehållet i förenämnda, af

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Kongl. Maj:t till utskottet öfverlemnade framställningar böra föranleda
någon utskottets vidare åtgärd.

Utskottet hemställer alltså:

2:o

a) att herr Söderbergs ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall; samt

b) att herr Nyländers förevarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 februari 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservationer:

vid punkten 1:6): af herrar Cavalli, grefve Kling spor, Nisser, Step
liens, Almström, Philip son, Rudebeck, Berg och Söderberg, hvilka yrkat,
att utskottets motivering för afstyrkande af herrar Fagerholms samt
Jönssons och Jakobsons motioner skulle affattas sålunda:

»Den år 1892 vidtagna, ännu bestående nedsättningen i spanmålstullarne
tillkom, såsom förhandlingarna vid samma års lagtima riksmöte
och Riksdagens i ämnet till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser utvisa, till
hufvudsakligaste delen såsom en följd af då varande höga spanmålspris.
Vid sådant förhållande kunde visserligen med skäl ifrågasättas, huruvida
icke, på sätt nu yrkats, en återgång till de före nyssberörda förändring
gällande spanmålstullar borde ske. Priset å spanmål har
nemligen numera åter så väsentligt nedgått, att jordbruksnäringens
ställning ingifver allvarsamma bekymmer. Ehuru utskottet sålunda

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 13

anser det, i nyssberörda syftning framstälda jakande ur nu angifven
synpunkt berättigad!, finner utskottet sig dock manadt att afstyrka bifall.

Det sjmes nemligen utskottet, att, innan Riksdagen beslutar sig
för en höjning af nu gällande spanmålstullar, någon tids erfarenhet
bör afvaktas, likasom näringslifvets kraf att icke oftare än oundgängligen
så fordras utsättas för de rubbningar, som följa af mera betydande
förändringar i tulltaxan, icke bör förbises»;

samt af herr af Buren, som ansett att utskottets betänkande bort
hafva följande lydelse:

»Då den år 1892 vidtagna, ännu bestående nedsättningen i spanmålstullarne
tillkom, såsom förhandlingarne vid samma års lagtima
riksmöte och Riksdagens i ämnet till Kongl. Maj:t aflåtna skrivelser
utvisa, till hufvudsakligaste delen, om ej uteslutande såsom en följd af
dåvarande höga spanmålspriser,

då priset å spanmål nu åter så väsentligen nedgått, att jordbruksnäringens
ställning ingifver allvarsamma bekymmer, så mycket
allvarsammare nu, som vår kreatursförsäljning på utlandet genom importförbud
är afstängd, och

då en återgång till 1888 års jordbrukstullar icke är annat än en
enkel gärd af rättvisa mot landets jordbrukande befolkning,

tillåter sig utskottet med bifall till herrar Fagerholms, Jönssons
och Jakobsons motioner hemställa,

att å spanmål, omalen och malen, samt potatis
tullsatser fastställas att så fort ske kan tillämpas lika
med de uti tulltaxan af den 19 augusti 1889 under
n:is 525, 526, 527, 528, 529 och J73 derför upptagna
belopp»;

vid punkten 2:o) a): af herrar Almström, af Buren och Söderberg,
som förordat bifall till motionen;

vid punkten 2;o) b): af herrar C av alli, Almström, Nisser, Philips cm,
af Buren, Rudebeck och Söderberg, som anfört:

»Med åberopande ej mindre af den utredning, senaste tullkomité
lemnat angående behofvet af skydd för den inhemska kopparindustrien,
än äfven af tillämpliga delar af kommerskollegii och generaltullstyrelsens
i betänkandet återgifna utlåtande och med hänsyn särskild! till
den, jemväl af embetsverken påpekade, oegentligheten deruti, att kopparBih.
till Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

plåt och kopparrör äro tullfria, under det att motsvarande artiklar af
jern och stål draga tull, få vi, som dela den af bevillningsutskottet
vid 1893 års riksdag omfattade åsigt i denna fråga, hemställa,

att Riksdagen med anledning af herr Nyländers
ifrågavarande motion ville besluta:

a) att å »koppar och deraf med zink, tenn eller
annan oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.: arbetad:
plåt och andra ämnen för vidare bearbetning» måtte
sättas en tull af 5 öre per kg.; samt

b) att rör och rördelar af nämnda material måtte
åsättas en tull af 10 öre per kg.;»

samt af herr Berg, som instämt i förestående hemställan, dock
med det tillägg, att från den under a) föreslagna tullsatsen måtte undantagas
plåt af yellowmetall, för hvilken artikel gällande tullfrihet borde
bibehållas.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.