Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3 (Betänkande 1893:Bevu3 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

N:o 3.

A.nk. till Riksd. kansli den 27 febr. 1893, kl. 6 e. m.

Betänkande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2
med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Sedan Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1891 anhållit, att
Kongl. Maj:t, vid framläggande af nådig proposition angående den
tullsats å socker, hvartill senast tillsatta tullkomités betänkande antogs
gifva anledning, jemväl täcktes taga under ompröfning, huruvida någon
ändring i den då utgående hvitbetssockeraccisen såväl i fråga om dess
belopp som i afseende å sjelfva beskattningssystemet lämpligen kunde
eg a rum och derom i sådant fall hos Riksdagen göra framställning,
så har nu Kongl. Maj:t uti en till bevillningsutskottet hänvisad proposition
n:o 2, under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden
för den 16 sistlidne december, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen
bilagdt förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att Kongl. Maj:t vid
föredragning den 6 augusti 1891 af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse
funnit godt tillsätta en komité med uppdrag, bland annat, att taga
under ompröfning, huruvida anledning förefunnes till förändring vare
sig af beloppet utaf hvitbetssockertillverkningsafgiften eller af det nu
varande systemet för beskattning af nämnda tillverkning, samt att afgifva
de förslag, som af en sådan pröfning kunde anses påkallade. Till
Bih. till Riksd. Frot. 1893. 5 Smil. 1 Afd. 3 Iläft. (N:o 3 ). 1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

åtlydnad af denna befallning både komitén, som jemlikt nådigt bemyndigande
vid fullgörande af sitt uppdrag tillkallat sakkunniga personer
inom sockerindustrien, den 7 april nästlidet år afgifvit förslag till,
bland annat, förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Detta komiténs förslag, öfver hvilket Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus och Gotlands län afgifvit infordrade underdåniga
utlåtanden, har legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande förslag.
För de få skiljaktigheter, som förefinnas mellan komiténs och Kongl.
Maj:ts förslag, redogöres i det af statsrådet och chefen för finansdepartementet
till omförmälda statsrådsprotokoll afgifna, här nedan i betänkandet
intagna anförande.

Vid behandlingen af ifrågavarande ärende har utskottet ansett
nödigt att för öfverläggning med afseende på art. IV, om ansvar för
öfverträdelse af förordningens föreskrifter, sammanträda med lagutskottet;
och lärer det sålunda sammansatta utskottet, jemlikt § 47 riksdagsordningen,
öfver denna del af förslaget afgifva särskildt utlåtande, hvilket
bevillningsutskottet får

l:o) för Riksdagen anmäla.

I det ämne, som genom ofvanomförmälda proposition förelagts
Riksdagen till behandling, har statsrådet och chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning i statsrådet ofvanberörda den 16 sistlidne
december, efter att hafva lemnat en utförlig redogörelse öfver ej
mindre förutvarande och nu gällande lagstiftning om beskattningen rörande
den svenska hvitbetssockertillverkningen, än äfven det väsentliga
innehållet af ofvannämnda komitéförslag äfvensom de i ämnet hörda
myndigheters utlåtanden — till hvilken redogörelse utskottet härmed
anhåller få hänvisa — vidare yttrat följande:

»Så länge staten utkräfver tull af utifrån infördt socker, är den
accis, som pålägges det inom landet tillverkade sockret — förutsatt
naturligtvis, att denna accis är lägre än tullen — visserligen till formen
en beskattning å den inhemska sockertillverkningen, men till sin egentliga
innebörd endast en reduktion af det tullskydd, som åtnjutes af
nämnda tillverkning. Hvad sjelfva skattesatserna beträffar, åtnjuter

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

sålunda för närvarande betsockertillverkningen ett skydd af 11,75 öre
per kilogram socker, beroende derpå att accisen är satt till hälften af
den till 23,5 öre uppgående råsockertullen, hvilket skydd likväl på
grund af den för tillverkaren gynsamma utbytesberäkningen faktiskt
ökas med omkring 50 procent. Höjes accisen, minskas i motsvarande
mån detta skydd. Borttages accisen och sockertullen samtidigt afskaffas,
bortfaller skyddet och samtliga betsockerfabriker skulle på
industriens nuvarande ståndpunkt otvifvelaktigt gå under. Det är af
vigt att behålla i minnet, att frågan om hvitbetssockerafgiftens reglerande
icke, mer än till formen, afser hvitbetssockerindustriens beskattande,
utan bestämmandet af det skydd, som staten må anse sig kunna
medgifva densamma. Ett uttryck sådant som det, att staten icke bör
genom beskattning förqväfva betsockerindustrien, är derföre oegentligt.
Den tanke, som ligger till grund derföre, uttryckes rigtigare sålunda,
att det skydd, som beredes betsockerindustrien, icke bör sättas lägre,
än att sagda industri kan bestå i täflan med sockerimporten från utlandet.

Det skydd, som staten lemnar betsockertillverkningen derigenom,
att accisen sättes lägre än tullen, är å ena sidan för staten mycket dyrt
genom den nedgång i inkomsten af sockertullen, som deraf vållas, men
medför å andra sidan för konsumenterna ingen stegring i sockerpriset,
å hvilket, så länge accisen är väsentligt lägre än tullen och en betydande
import af utländskt socker ännu eger rum, nämnda accis uppenbarligen
icke utöfvar något inflytande. Då staten ansett sockret utgöra
ett lämpligt beskattningsföremål och i beloppet af råsockertullen uttryckt
måttet af den beskattning, som ansetts böra läggas å sockerkonsumtionen,
kommer beloppet af hvitbetssockeraccisen att framgå såsom
resultatet af ett afvägande mellan de fördelar, betsockerindustrien bereder
landet, och de uppoffringar, statskassan får vidkännas genom det
lägre skattebeloppet för det inhemska sockret.

Att uppoffringarne äro betydliga, är förut nämndt. Komitén har
beräknat, att statens af denna grund minskade inkomst under tillverkningsåret
1891—92 uppgått till omkring 3,590,515 kronor. Men å
andra sidan är, såsom förut blifvit anfördt, otvifvelaktigt, att betsockerindustrien
för landet medför så betydande fördelar, att dessas vinnande
är värdt icke ringa uppoffringar från det allmännas sida. För dessa
uppoffringar måste emellertid uppenbarligen Bättas en rimlig gräns.
Tvifvel kan på grund af de af komitén lemnade utredningar icke råda
derom, att denna gräns redan nu är öfverskriden och, om förhållandena

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

lemnas orubbade och nya sockerfabriker alltjemt uppstå, i en snar
framtid kommer att blifva det i en ännu långt betänkligare grad.

Det kan derför icke råda mer än en mening derom, att åtgärd
bör vidtagas till motvägande i någon mån af den nedgång i statens
inkomst af sockertullen, som beror af den inhemska betsockerindustriens
alltjemnt fortgående utveckling. I hvilken rigtning denna åtgärd bör
gå, synes ej heller vara tvifvel underkastadt. Komitén synes mig hafva
på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt, att, så länge den svenska betsockerindustrien
ännu icke arbetar för export, anledning icke finnes att
frångå det nuvarande, efter betornas vigt lämpade beskattningssättet,
hvilket visat sig synnerligen egnadt att befordra betsockerindustrien.
Äfvenså anser jag, lika med komitén, att, innan fråga uppstår om ytterligare
höjning af accisens proportion till råsockertullen, den erforderliga
höjningen i beskattningen å den ifrågavarande industrien bör beredas
derigenom, att den i lagen antagna utbytesberäkningen bringas till
närmare öfverensstämmelse med det utbyte, som verkligen erhålles.

Det lagbestämda utbytet, som för närvarande är 6,2 5 procent,
skulle enligt komiténs förslag höjas den 1 september 1893 till 7,5
procent, den 1 september 1895 till 8,25 procent och den 1 september
1897 till 9 procent.

År 1891, då sex hvitbetssockerfabriker voro i verksamhet under
våren och åtta under hösten, afverkades 272,410 ton råa betor. Sedan
dess hafva ytterligare två fabriker blifvit färdiga, och man kan derför
antaga, att betafverkningen år 1893 skall uppgå till 300,000 ton.

Å denna qvantitet utgör skatten, bestämd till halfva beloppet af
råsockertullen och beräknad enligt § 1 i författningsförslaget,

med 6,2 5 procent beräknadt utbyte................................ kronor 2,202,000

» V „ „ » „ 2,643,000

u 8,25 ,, „ ,, ,, 2,907,000

» 9 » „ „ „ 3,171,000.

Af 300,000 ton betor erhållas efter 9,5 procents utbytesberäkning
28,500 ton socker, för hvilket, om det införts från utlandet, skulle i
tull efter 23,5 öre per kilogram hafva erlagts ett belopp af 6,697,500
kronor. Statens minskade inkomst blir sålunda:

vid en utbytesberäkning af 6,2 5 procent .................. kronor 4,495,500

ii ii ii n 7,5 ,, ,, 4,054,500

v „ „ „ 8,25 „ „ 3,790,500

n ii ii ii 9 )5 ii 3,526,500.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 5

På grund af förut anförda förhållande, att det utifrån införda
sockret, enligt hvad som uppgifves, i allmänhet är af något högre renhetsgrad
än det inhemska betsockret, torde dessa siffror likväl måhända
böra något nedsättas.

Om ock hänsynen till de redan förefintliga fabrikerna bjuder att
icke låta beskattningen ökas i större mån eller hastigare, än komitén
föreslagit, kan jag, å andra sidan, med afseende på de betydande uppoffringar,
staten äfven med de föreslagna förhöjda utbytesberäkningarna
skulle ikläda sig, icke förorda, att afseende fästes vid Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes i Malmöhus län framställning om öfvergångsperiodens
förlängning med två år, så att den normala utbytesberäkningen
skulle inträda först år 1899. Visserligen komme den förhöjda
beskattningen att verka i någon mån hämmande på betsockerindustriens
utveckling, men man bör icke förbise, att, då sagda industris
hela tillvaro för närvarande är beroende på den ursprungligen
enbart såsom finanstull tillkomna tullen å råsocker, staten bör vara icke
blott berättigad, utan äfven förpligtad tillse, att icke till fördel endast
för denna industri statens inkomster må i allt för hög grad förminskas.
I annat fall kan det varda nödigt att anlita nya skattekällor
för att täcka den förlust, som uppkommer genom det hvitbetssockerindustrien
lemnade skyddet. Äfven med den förhöjda beskattningen
finnes ingen hira, att betsockerindustriens bestånd skall äfventyras.
Tvärtom kan det, på sätt komitén utvecklat, med säkerhet antagas,
att, efter det någon inskränkning i betodlingen inträda de fördelar,
betodlingeu medför för landtbrukaren, snart komma att verka en ytterligare
utveckling af betodlingen och uppkomsten af nya fabriker.

Jag förordar derför i underdånighet bifall till komiténs förslag
i denna del.

Hvad åter angår den af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
och hushållningssällskapet i Gotlands län gjorda framställning, att den
i § 2 mom. 2 af författningsförslaget för ny fabrik, belägen på mer
än 40 kilometers afstånd från annan fabrik, stadgade öfvergångstid af
sex år, innan den normala utbytesberäkningen skulle inträda, måtte
utsträckas med två år, sålunda att sockerutbytet af 100 kilogram betor
beräknades under de fyra första tillverkningsåren till 5 och under do
fyra följande till 7 kilogram, förefinnas, enligt min mening, mot bifall
härtill icke de betänkligheter, som tala mot en utsträckning af den
allmänna öfvergångstiden, sådan den af länsstyrelsen i Malmöhus län
föreslagits. Vederbörande gotländska myndigheter hafva såsom sin
åsigt framhållit, att utan den af dem begärda utsträckningen af öfver -

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

gångstiden någon betsockerfabrik på Gotland icke skulle komma till
stånd, en åsigt, hvilken jemväl vinner stöd af hvad samma myndigheter
anfört och i öfrigt är kändt om den jemförelsevis ringa grad af utveckling,
jordbruket å Gotland hittills uppnått. Att öns jordbruk skulle
kraftigt främjas i sin utveckling, derest eu eller flere betsockerfabriker
derstädes komme att anläggas, kan efter den erfarenhet, som å andra
håll vunnits om betodlingens förmåga att höja jordbruket, icke betviflas,
och häri ligger ett talande skäl för medgifvande af den skattelindring,
utan hvilken betsockerindustrien sannolikt icke kan vinna insteg. Någon
mera afsevärd förlust för staten torde icke vara att befara, då väl
näppeligen på den ståndpunkt, hvarpå det gotländska jordbruket ännu
befinner sig, sockertillverkningen vid en å Gotland nyanlagd betsockerfabrik
under de första åren kan varda synnerligen betydande.

Det kan visserligen anmärkas, att den föreslagna utsträckningen
af öfvergångstiden skulle tillgodokomma ej blott Gotland, utan äfven
andra landsdelar, der nya fabriker komme att anläggas på mer än 40
kilometers afstånd från förut befintliga. Då emellertid enligt ordalydelsen
af § 2 mom. 2 i författningsförsiaget den lägre utbytesberäkningen
endast skulle få åtnjutas, der Eders Kong!. Maj:t så pröfvade skäligt,
kommer på pröfning af de i hvarje särskildt fall föreliggande omständigheterna
att bero, huruvida tillräckliga skäl förefinnas för medgifvande
af skattelindringen, vid hvilket. förhållande de betänkligheter,
som eljest kunde förefinnas mot ett allmänt medgifvande af denna lindring,
torde bortfalla.

Jag tvekar derför icke att förorda, att § 2 mom. 2 i författningsförsiaget
må ändras i öfverensstämmelse med hvad länsstyrelsen
och hushållningssällskapet i Gotlands län föreslagit. Då skatten för
ny fabrik sålunda komme att under de fyra första åren utgå efter ett
beräknadt utbyte af 5 kilogram med 11,75 öres skatt per kilogram,
eller med 5 kronor 87 öre per ton betor, blefve skattebeloppet detsamma,
som erlades under tiden från och med den 1 september 1879
till den 1 september 1891, under hvilken tid skatten, vid ett beräknadt
utbyte af 6,2 5 kilogram, utgick med 9,4 öre per kilogram.

Vid de i författningsförsiaget innefattade bestämmelser har jag,
några smärre redaktionsändringar oafsedd i öfrigt endast i ett afseende
någon erinran att göra.

I § 16 af nämnda förslag stadgas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med bestämmelserna i § 17 af nu gällande förordning, att å söneller
helgdag mellan klockan sex om morgonen och klockan sex om
aftonen uppvägning af betor eller deras utverkning å rif- eller skär -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 7

maskiner icke må ega rum; hvarefter tillägges den nya bestämmelse,
att, om uppvägningen af betor för den tid, tillståndsbeviset gäller, kan
fullständigt afslutas på sådan dag före klockan sex om aftonen, uppvägningen
till dess må fortgå. Med den sålunda föreslagna rättigheten
för tillverkaren att arbeta på sön- eller helgdag, i den händelse att
betafverkningen för kampanjen dermed skulle kunna afslutas, afses,
enligt hvad komiterade i motiven anföra, att bespara honom kostnaden
och besväret att först på söndagsmorgonen afbryta arbetet och så tolf
timmar derefter åter sätta fabriken i gång för en afverkning, som
kunde hafva varit afslutad på ett par timmar, om afbrottet ej behöft
göras. Som detta fall ej kunde inträffa mera än en gång i kampanjen
för hvarje fabrik, funnes, enligt komiterades mening, ingen fara för
missbruk, hvilket deremot skulle kunna fruktas, om, såsom det blifvit
ifrågasatt, dylik rättighet skulle medgifvas äfven för andra fall.

Utan att förneka, att någon olägenhet kan vållas tillverkaren
genom nödvändigheten att för infallande sön- eller helgdag nödgas afbryta
en i det närmaste slutad afverkning, synes mig likväl denna
olägenhet icke vara af den vigt eller den allmännare betydelse, att för
detta fall undantag bor medgifvas från det i allmän lag, 7 kap. 3 §
strafflagen, innefattade förbud för söndagsarbete, och jag hemställer
derför, att § 16 må erhålla hufvudsakligen enahanda lydelse med § 17
i nu gällande förordning, äfvensom att i stället för den hithörande
straffbestämmelsen i § 25 af författningsförslaget må upptagas den motsvarande
i § 27 af gällande förordning.

Förut är anfördt, att betafverkningen redan år 1893 kan antagas
komma att uppgå till 300,000 ton. Under förutsättning att den till
7,5 procent förhöjda utbytesberäkningen träder i kraft hösten samma
år, skulle, enligt hvad chefen för finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå i memorial af den 12 innevarande månad anför, derest
vårafverkningen beräknas till omkring 100,000 ton och höstafverkningen
till omkring 200,000 ton, hvitbetssockertillverkningsskatten för samma
år komma att uppgå till omkring 2,500,000 kronor eller 700,000 kronor
mer än det belopp, hvartill berörda afgift i riksstaten för året beräknats.
Den föreslagna skatteförhöjningen torde, enligt hvad byråchefen
vidare anför, icke komma att medföra någon så afsevärd nedgång i
betafverkningen, att denna icke skulle fortfarande uppnå förut omförmälda,
jemförelsevis lågt beräknade belopp af 30,000 ton per fabrik,
hvilken afverkning de äldre fabrikerna redan betydligt öfverskridit.
Deremot är det sannolikt, att skatteförhöjningen kommer att i någon
män fördröja uppkomsten af nya fabriker. Man torde sålunda kunna

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

antaga, att betafverkningen år 1894 kommer att uppgå till enahanda
qvantitet, som beräknats för år 1893, och skulle sålunda hvitbetssockertillverkningsafgiften
år 1894 inbringa 2,600,000 kronor, hvilket belopp
med 800,000 kronor öfverstiger samma afgifts i riksstaten för år 1893
upptagna belopp.»

Af den i ämnet åstadkomna utredning anser utskottet —- lika
med komitén och Kongl. Maj:t — nödvändigheten af åtgärders vidtagande
för att i någon mån motverka den, till följd af den inhemska
hvitbetssockertillverkningens fortgående utveckling, alltjemt tilltagande,
till betydliga belopp uppgående minskningen i statens inkomst af sockertullen
vara till fullo ådagalagd.

Vid pröfning af föreliggande förslag har utskottet främst att taga
i öfvervägande, huruvida icke det i Sverige nu gällande systemet för
beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, hvilket, som bekant, är
en råämnesbeskattning, grundad på betornas vigt, bör utbytas mot en
annan beskattningsform. Af den utredning komitén lemnat angående
fördelarne och olägenheterna af de olika sätten för beskattningen af
ifrågavarande handtering — till hvilken utredning, som återfinnes å
sidorna 36—39 i komiténs betänkande, utskottet anhåller få hänvisa
— synes utskottet tydligen framgå, att den förändring, som härutinnan
skulle kunna ifrågasättas, vore en öfvergång till det beskattningssystem,
som af de flesta länder, der hvitbetssockertillverkningen nått någon
högre grad af utveckling, i senare tider omfattats, nemligen produktbeskattning.
Detta sistnämnda beskattningssystem synes, såsom jemväl
komitén framhållit, vara det teoretiskt rigtiga, i det att skatten enligt
detsamma, i motsats till hvad enligt det hos oss nu antagna sättet för
skattens beräkning är förhållandet, direkt träffar den färdiga varan
och således drabbar alla tillverkare likformigt. Eu råämnesbeskattning,
sådan som den hos oss gällande medför deremot — vid det
förhållande att skatten beräknas efter ett för viss qvantitet betor antaget,
i lag fastslaget utbyte af råsocker, hvilket utbyte, såsom kändt
är, högst väsentligt vexlar med betornas på klimatiska och andra förhållanden
beroende olika sockerhalt — en motsvarande ojemnhet i
beskattningen. På de grunder komitén anfört anser dock utskottet,
att skäl icke förefinnes att för närvarande införa produktsbeskattningssystemet
i vårt land, och anhåller utskottet, att härvid få hänvisa till
hvad komitén å sid. 62—63 i sitt betänkande härutinnan yttrat.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. Ö

Utskottet är således ense med komitén och Kong!. Maj:t derom,
att någon förändring uti nu rådande system för beskattningen af ifrågavarande
tillverkning icke bör för närvarande ifrågakomma. Dock kan
utskottet icke underlåta att i detta sammanhang påpeka önskvärdheten
deraf, att Kongl. Maj:t vid utfärdandet af blifvande ordningsstadga för
hvitbetssockerfabrikerna i riket måtte taga i öfvervägande, huruvida
icke deri borde inflyta så affattade föreskrifter angående sättet för
hädanefter uppstående hvitbetssockerfabrikers inrättande, att de anordningar,
som i eller vid desamma komma att vidtagas, icke måtte lägga
hinder i vägen för en öfvergång till produktbeskattning, derest en
sådan öfvergång framdeles skulle befinnas lämplig.

Hvad derefter beträffar det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet att
— med bibehållande af nu gällande beskattningssystem — i högre
grad än hittills tillvarataga statens finansiella intresse vid ordnandet af
ifrågavarande beskattning, finner utskottet de af Kongl. Maj:t i sådant
syfte föreslagna åtgärder i hufvudsak rigtiga och ändamålsenliga. Den
föreslagna höjningen af den antagna utbytesprocenten från nuvarande
6,2 5 till 9 procent synes, i betraktande af den ståndpunkt hvitbetssockertillverkningen
i vårt land nu uppnått, lämpligen afvägd.
På samma gång statens skatteintresse, i den mån detta för närvarande
är med ifrågavarande industris uppehållande och fortgående utveckling
inom landet förenligt, derigenom synes hafva blifvit behörigen
tillgodosedt, har nemligen ock genom de beträffande tiden för den
föreslagna författningens trädande i kraft föreslagna bestämmelser,
enligt hvilken nyssnämnda höjning komme att ske succesivt och först
efter en tidrymd af fyra tillverkningsår fullständigt inträda, industriens
förmåga att bära den ökade beskattningen, enligt utskottets
åsigt, i tillräcklig mån beaktats.

Utskottet vill derför tillstyrka antagandet af förslaget i dessa delar.

För att underlätta anläggandet af nya fabriker för hvitbetssockertillverkning
och derigenom bereda äfven andra delar af landet än dem,
der sådan tillverkning redan uppstått, tillfälle att komma i åtnjutande
af de fördelar, denna industri särskildt för jordbruket visat sig medföra,
har Kongl. Maj:t genom de i författningsförslagets 2 § 2 mom.
införda bestämmelser föreslagit, att fabrik för ifrågavarande tillverkning,
som hädanefter kommer att anläggas, må under de första åtta
åren af sin verksamhet åtnjuta en på Kongl. Maj:ts pröfning beträffande
hvarje särskild fabrik beroende lindring i beskattningen, bestående deri,
att utbytet af 100 kilogram betor vid fabriken, om den ligger på mer
än 40 kilometers afstånd från annan, i gång varande hvitbetssockerBih.
till liiksd. Brot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fabrik, må under de fyra första tillverkningsåren beräknas till 5 och
under de derpå följande fyra tillverkningsåren till 7 kilogram råsocker,
men eljest under de första åtta åren det högsta utbyte, som skall beräknas
vid någon inom nämnda afstånd från den nya fabriken belägen
äldre fabrik.

Antagandet af ett sådant stadgande, som det sist omförmälda,
skulle innebära återupplifvandet inom vår näringslagstiftning af grundsatser,
som af densamma längesedan öfvergifvits. Att på det sätt, den
föreslagna bestämmelsen angifver, genom konstlade medel söka uppamma
en industri å orter, som måhända icke eg a de naturliga betingelserna
för dess fortfarande bestånd, synes utskottet icke vara förenligt
med sunda lagstiftningsprinciper. Den lockelse till kapitalplacering,
som den föreslagna skattelindringen skulle medföra, synes nemligen
utskottet synnerligen betänklig. Jemte det att staten utan nytta fått
vidkännas en måhända ingalunda obetydlig skatteuppoffring, derest en
sålunda framlockad industri sedermera visade sig icke kunna bära den
högre beskattningen utan ginge under, skulle uppenbarligen i sådant
fall jemväl högst menliga följder för de i en sådan anläggning intresserade
enskilde inträda. Dessa utskottets betänkligheter mot det föreslagna
stadgandet häfvas ingalunda derigenom, att Kongl. Maj:t för
hvarje fall skulle ega att pröfva, huruvida eu nyanlagd fabrik finge
komma i åtnjutande af den tilltänkta skattelindringen. Att lägga ansvaret
för en sådan pröfning, hvilken tvifvelsutan mången gång skulle erbjuda
synnerligen stora svårigheter och i sjelfva verket icke innebär annat
än en undantagslagstiftning för vissa orter, lagd i Kongl. Maj:ts hand,
synes utskottet icke vara välbetänkt. Enligt utskottets mening är den
höjning i skatten, som nu föreslagits, icke större än att en sådan
industri som den ifrågavarande å orter, der de naturliga förutsättningarne
för densammas uppblomstring verkligen i afsevärd grad förefinnas,
må kunna utan det särskilda skydd, nu omtalade moment innebär,
uppkomma och utvecklas. Utskottet anser sig derför icke kunna
förorda bifall till nu ifrågavarande stadgande.

Derest andra paragrafens andra moment ur författningen utgår,
kräfves emellertid en mindre redaktionsförändring af paragrafens första
moment, till hvilken förändring utskottet här nedan vill framställa
förslag. Äfven bör i sådant fall orden »mom. 1» utgå ur de i förslaget
förekommande bestämmelser om tiden för författningens trädande i kraft.

Vid jemförelse mellan Kongl. Maj:ts förevarande förslag och nu
gällande författningar i ämnet har förslaget befunnits innehålla, förutom
ofvanberörda nya bestämmelser, dels några formella ändringar, tillkomna

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

hufvudsakligen i afsigt ätt i tillämpliga delar bringa hithörande stadganden
i öfverensstämmelse med gällande författningar angående bränvinstillverkningen,
dels ock vissa smärre förändringar i sak. Motiv för
dessa förändringar, med afseende å hvilka utskottet icke har något att
erinra, återfinnas å sidorna 70—74 i komiténs betänkande; och får utskottet
härtill hänvisa.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

2:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts proposition i de delar, utskottet förehaft till
behandling, icke kunnat oförändrad bifallas, måtte
antaga följande

Förslag

till

Förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Art. I. Om skattens beräkning och erläggande.

§ i För

all tillverkning af hvitbetssocker inom riket
skall erläggas tillverkningsskatt i förhållande till det
utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda
hvitbetor enligt den i § 2 bestämda grund antagas
hafva lemnat; och skall denna skatt utgöra hälften
af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare
färg än n:o 18 af den i verldshandeln antagna holländska
standard.

Vid beräkningen iakttages, att, sedan skatten
för en ton betor uträknats, bråkdel af öre utelemnas,
hvarefter skatten påföres för vigten af de uppvägda
betorna.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

§ 2.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

1. Med det i mom. 2
omnämnda undantag beräknas
det enligt § 1 beskattningspligtiga,
råsockret efter
de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda,
att etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor
antagas lemna ett
utbyte af nio kilogram
socker.

2. Anlägges ny fabrik,
må, der Kongl. May.t så
pröfvar skäligt, utbytet af
etthundra kilogram råa (ej
torkade) betor vid fabriken
beräknas utgöra,, om den
ligger på mer än fyrtio
kilometers afstånd från annan
i gång varande hvitbetssockerfabrik,
under de
fyra första, tillverkningsåren
fem och under de derpå
följande fyra tillverkningsåren
sju kilogram råsocker,
men eljest under de
första åtta åren det högsta
utbyte, som skall beräknas
vid någon inom nämnda
afstånd från den nya fabriken
belägen äldre fabrik.

(Utskottets förslag.)

Det enligt § 1 beskattningspligtiga
råsockret beräknas
efter de för tillverkningen
använda betornas
vigt sålunda, att etthundra
kilogram råa (ej
torkade) hvitbetor antagas
lemna ett utbyte af nio
kilogram socker.

§ 3-

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september
till och med den 31 augusti nästföljande år.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan
sex förmiddagen ena söckendagen till samma tid nästpåföljande
söckendag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

§ 4.

Tillverkningsskatten för de under en kalendermånad
till afverkning uppvägda hvitbetorna skall före
utgången af nästföljande månad inbetalas till landtränteri
i det län, der fabriken är belägen. Betalas
ej skatten å föreskrifven tid, återkallas det jemlikt §
10 mom. 3 för tillverkningens företagande meddelade
tillståndsbevis och utmätes skatten.

§ 5-

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt
eger ej rum i anledning deraf, att de uppvägda
hvitbetorna eller deraf framstälda fabrikater blifvit
skadade eller förstörda.

Art. II. Om anmälan till hvitbetssockertillverkning.

§6.

Minst fjorton dagar, innan fabrik för tillverkning
af hvitbetssocker första gången sättes i gång, skall
tillverkaren till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
två exemplar inlemna dels skriftlig anmälan om sin
afsigt att använda fabriken för tillverkning af hvitbetssocker
(Jabriksanmälan), innefattande jemväl en enligt
de i den ordningsstadga, Kongl. Maj:t vill fastställa
för bvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelade särskilda
föreskrifter affattad beskrifning å densamma,
dels ock planritning öfver samtliga fabrikslokalerna med
tydligt angifvande af hvars och ens ändamål.

§ ?-

Då fabriksanmälan skett, läte Kongl. Maj:ts
befallningshafvande öfverlemna handlingarne i ärendet
till öfverkontrollör, som har att vid besigtning tillse,
att anordningarne vid fabriken icke strida mot gällande
föreskrifter, att de af tillverkaren lemnade uppgifterna
äro riktiga samt att kärl och fasta apparater äro försedda
med ordningsnummer och de förra jemväl med
uppgift om rymden. Uppmätning af pannor och andra

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fasta kärl företages likväl endast, när särskilda omständigheter
dertill föranleda, och vare i sådant fall
tillverkaren pligtig att ställa nödigt antal arbetare
samt erforderliga målkärl till besigtningsmannens förfogande.

På kallelse af besigtningsmannen skall tillverkaren
sjelf eller genom ombud närvara vid besigtningen vid
äfventyr att densamma inställes och ny sådan endast
medgifves på tillverkarens bekostnad. Öfver förrättningen
skall föras protokoll i två exemplar, som
undertecknas ej mindre af tillverkaren eller hans
ombud än äfven af besigtningsmannen, hvilken senare
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insänder det
ena exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud
öfverlemnar det andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lemnats
tillfälle att vid ny besigtning styrka, att de föreskrifter,
besigtningsmannen meddelat, blifvit iakttagna, meddele
Kongl. Maj:ts befallningshafvande beslut, huruvida
anordningarne godkännas. Godkännas desamma, tecknas
beslutet derom å planritningen, hvarefter ett
exemplar af planritningen och anmälan jemte besigtningsprotokoll
öfverlemnas till öfverkontrollören, som
insänder handlingarne till kongl. finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, och ett exemplar
af ritningen och anmälan återlemnas till tillverkaren,
som är skyldig att, när så påfordras, hålla desamma
tillgängliga för kontrolltjenstemännen.

§ 8.

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta
kärl, som icke blifvit upptagna i fabriksanmälan eller
som godkänts, men sedermera ändrats, må icke vid
tillverkning af hvitbetssocker användas utan att hafva
blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkända.

§ 9.

När i anseende till vidtagna förändringar inom

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fabrik äldre ritning icke vidare anses användbar, ege
Kong!. Maj:ts befallningshafvande förelägga tillverkaren
att anskaffa ny ritning och beskrifning, med hvilka
förfares enligt § 7.

§ io.

1. Då fabrik skall sättas i gång, åligger tillverkaren
att minst tio dagar förr, än betafverkningen
företages, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifva
skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vigt betor, han beräknar i medeltal skola
komma att afverkas för hvarje tillverkningsdygn under
den tid, för hvilken driftsanmälan gäller.

c) huruvida afverkningen skall fortgå dag och
natt eller endast om dagen, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda
honom inför kontrolltjenstemännen.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande ställa
säkerhet för så stort skattebelopp, som svarar mot
den uppgifna medelafverkningen under sextio tillverkningsdygn.

3. Varder nyssnämnda säkerhet af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande godkänd och finnes ej
heller annat hinder för handteringens utöfvande,
meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis
för tillverkningens företagande.

4. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett,
frångå lemnad uppgift, vare han pligtig sådant ofördröjligen
anmäla hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

5. tiar under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn
i medeltal för hvarje dygn afverkats
mer än en femtedel utöfver hvad i driftsanmälan uppgifvits,
skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet
för det mot den ökade afverkningen svarande skattebeloppet,
vid äfventyr att tillståndsbeviset eljest återkallas.

bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

6. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt mom.
4 skall tillverkaren ingifva i två exemplar, af hvilka
ett qvarstannar hos Kong]. Maj:ts befallningshafvande,
som öfverlemnar det andra till vederbörande öfverkontrollör,
för att af honom tillställas de vid fabriken
anstälde kontrollörerne.

7. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kongl.
Majrts befallningshafvande första helgfria dag i hvarje
vecka insända uppgift å de tillståndsbevis, som under
föregående vecka utfärdats.

§ 11.

Har fabrik genom olyckshändelse så väsentligt
skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill
tillverkaren af annan anledning afsluta afverkningen,
skall han skriftligen anmäla sådant för öfverkontrollören,
i senare fallet minst tre dagar förr, än uppvägning
af betor sist skall ega rum; och åligger
öfverkoutrollören att härom lemna tillverkaren bevis
samt ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
När sådan anmälan skett, må tillverkning
ej utan nytt tillståndsbevis ega rum efter den tid, då
enligt anmälan uppvägningen skolat afslutas.

§ 12-

Om uppvägning af hvitbetor ej företages inom
fem helgfria dygn efter den i driftsanmälan uppgifna
tiden eller afbrytes utan sådan anmälan, som i § 11
omförmäles, och ej ånyo företages inom tio dagar,
den oräknad, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkare
att för hela den tid, hvarunder afverkning
sålunda icke egt rum, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala det kontrollörerne vid fabriken tillkommande
arfvode, hvilket Kong]. Maj:ts befallningshafvande
eljest låter hos honom utmäta.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Art. III. Om kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna.

§ 13.

Öfverinseendet öfver kontrollen vid hvitbetssockertillverkuingen
i riket utöfvas af chefen för
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 14.

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas
i ordningsstadgan, utöfvas kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna
af kontrollörer under tillsyn af
öfverkontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t,
som bestämmer den dem tillkommande ersättning.

3. Kontrollörer utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
efter förslag af vederbörande öfverkontrollör.
I fabrik, der afverkning af betor eger
rum oafbrutet natt och dag, skola kontrollörerne till
antalet vara fyra, men, der afverkningen försiggår
endast om dagen, två; egande dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordna ett större antal kontrollörer,
der särskilda omständigheter dertill föranleda.

4. Kontrollör erhåller af staten dagarfvode under
tjenstgöringstiden med sex kronor samt dessutom,
om resa förekommer, reseersättning med tio kronor
för hvarje gång han inträder i tjenstgöring eller från
en till annan fabrik förflyttas.

5. Tillverkaren vare skyldig att, så länge kontrollörerne
böra uppehålla sig vid fabriken, åt hvar
och en af dem i fabrikens närhet kostnadsfritt upplåta
ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och
sängkläder försedt boningsrum, dock i intet fall flera
än fyra rum, samt att åt den eller dem bland kontrollörerne,
som sådant önska, anskaffa lämplig kost
mot en ersättning af en krona om dagen för hvarje
person.

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 5 Samt. 1 Afd. 3 Raft.

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 3.

§ 15.

De råa betorna skola af kontrollörerne uppvägas
omedelbart innan de bringas i rif- eller skärmaskinerna
samt i den mån afverkningen fortgår; ankommande
det dock på Kongl. Maj:t att, der i fabrik, som varit
i verksamhet, innan denna förordning träder i kraft,
lokala hinder härför möta, i hvarje särskilt fall
pröfva och bestämma, huru med iakttagande af nödig
kontroll må vid uppvägningen förfaras.

§ 16.

Å sön- eller helgdag mellan klockan sex om
morgonen och klockan sex om aftonen må uppvägning
af betor eller deras afverkning å rif- eller skärmaskiner
icke ega rum.

§ i’-

För betornas uppvägning vare tillverkare skyldig
att anskaffa och underhålla våg äfvensom nödiga vigter.

Tillverkaren åligger jemväl att i fabriken till
kontrollpersonalens förfogande ställa ett behörigen
uppvärmdt och upplyst kontrollrum, så beläget, att
vakthafvande kontrollören derifrån kan ej mindre
sköta vågen än äfven öfvervaka betornas inmatning
i rif- och skärmaskinerna.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas
framskaffande till och bortförande från vågen, lemnas
af tillverkaren.

§ 18-

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång
föra sådan bok, att derur med lätthet kan inhemtas,
huru mycket af särskilda sockerfabrikater vunnits
efter de vid fabriken afverkade betorna, äfvensom i
öfrig! sådana upplysningar erhållas, som för upp -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 19

rättande af en tillförlitlig statistik öfver hvitbetssockerindustrien
erfordras; och vare tillverkare skyldig
att i afseende å bokens anordning och förande
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen
för kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda
bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig
för den öfverkontrollör, under hvilkens inseende
fabriken är stäld.

§ 19.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan
innehåller om hans åligganden samt de
föreskrifter, chefen för kontroll- och justeringsbyrån
eller vederbörande kontroll tjensteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

Art. V. Allmänna bestämmelser.

§ 35.

Med tillverkare förstås i denna författning den
person, hvilken i egenskap af egare, innehafvare,
disponent eller verkställande direktör har högsta inseendet
öfver fabriks skötsel och för hvilken derföre
det i § 10 mom. 3 omförmälda tillståndsbevis skall
utfärdas.

§ 36.

Denna författning skall icke ega tillämpning å
sådan tillverkning af sirap, som kan ega rum allenast
för eget husbehof med användande af hvitbetor, dem
tillverkaren sjelf odlat.

Ite vill långs utsJco Hets Betänkande R:o 3.

(Kongl. Maj:ts förslag.)
Denna förordning träder
i kraft den 1 juli 1893;
dock att det i 2 § inom. 1
omförmälda utbyte skall
beräknas

intill den 1 september
1895 till 7,5 kilogram och
intill den 1 september
1897 till 8,25 kilogram,
allt för etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor.

(Utskoltels förslag.)
Denna förordning träder
i kraft den 1 juli 1893;
dock att det i § 2 omförmälda
utbyte skall beräknas intill

den 1 september
1895 till 7,5 kilogram och
intill den 1 september
1897 till 8,25 kilogram,
allt för etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor.

Stockholm den 24 februari 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer:

af herrar friherre Barnekow, Fock, Almström, grefve Klingspor,
Slephens och Philipson: »Utskottet har icke ansett sig kunna tillstyrka
bifall till den af Kongl. Maj:t i författningsförslagets 2 § 2 mom. föreslagna
skattelindring för hvitbetssockerfabrik, som hädanefter kommer
att anläggas.

Af komiténs i förevarande hänseende förebragta utredning framgår,
att det, i följd af den höga kultur hos jorden, som åstadkommandet
af sockerrika hvitbetor oundgängligen klöfver, icke kan förväntas,
att hvitbetssockerfabriker, hvilka anläggas å orter, der odling af hvitbetor
hittills ej egt rum, skola åtminstone under den första tiden kunna
erhålla samma utbyte af råsocker som fabriker, belägna å orter, der
sådan odling redan längre tid pågått. Då dessa senare fabriker icke

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 21

ansetts kunna bära högre beskattning än som med afseende å dem nu
föreslagits, blir således, derest alls ingen skattelindring medgifves nyanlagda
fabriker, följden sannolikt den, att ifrågavarande tillverkning
kommer att monopoliseras för en viss del af landet, der densamma
redan hunnit fatta fotfäste, nemligen Skåne och särskildt Malmöhus
län. Vid sådant förhållande och då det kan anses utrönt, att äfven
andra delar af landet väl lämpa sig för betodling, anse vi, i likhet med
komitén, billigheten fordra, att nyanlagda fabriker, åtminstone under
den första tiden, få skatta efter beräkning af ett lägre utbyte än äldre
fabriker.

Att förvägra nyanlagda fabriker all skattelindring och derigenom
sannolikt utestänga de landsdelar, der betodling och hvitbetssockertillverkniug,
under förutsättning af en varsam beskattning af denna
senare, möjligen skulle kunna uppkomma och utveckla sig, från möjligheten
att komma i åtnjutande af de fördelar, denna tillverkning visat
sig medföra för de orter, der densamma utöfvas, kan svårligen vara
rigtigt, helst de fabriker, som redan under någon längre tid varit i
verksamhet haft förmånen af en vida lägre beskattning än den, som
nu föreslagits till införande med afseende å bestående fabriker, och
detta ehuru betodlingen i Skåne, med hänsyn till denna landsdels kraftiga
jordmån, blida klimat och jemförelsevis rika tillgång på arbetskrafter,
haft vida lättare att öfvervinna de svårigheter, som denna
handtering i början erbjuder, äu man beträffande andra orter med skäl
kan vänta. Synnerligen starka skäl synes oss derför tala för en lägre
beskattning af nyanlagda fabriker.

Den lindring, Kongl. Maj:t föreslagit, synes oss dock gå väl långt.
Den premie för nya fabriker, som sedan de förhöjda skatteberäkningarne
för äldre fabriker efter hand börjat tillämpas, skulle, i förhållande
till dessa, medgifvas nya fabriker, derest Kongl. Maj:ts förslag antoges,
torde nemligen innebära en alltför stark uppmuntran till att då
anlägga nya fabriker. Rigtigare synes oss vara att sätta skatten vid
nya fabriker i visst förhållande till den skatt, som skall utgå vid äldre
fabriker på det sätt, att utbytet vid de nya fabrikerna under hvarje
period beräknas utgöra viss mindre myckenhet än vid de äldre, och
anse vi dessutom, då den af Kongl. Maj:t föreslagna tiden för skattelindringen
synes oss alltför långt utsträckt, det innebära tillräckligt
skydd, att utbytet vid ny fabrik under de tre första tillverkningsåren
beräknas till två och under de två derpå följande tillverkningsåren till
ett kilogram råsocker mindre än utbytet under dessa perioder beräknas
utgöra vid äldre fabriker.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

En begränsning i skattelindring med afseende å ny fabrik, anlagd
inom visst afstånd från äldre, synes emellertid, till undvikande af missbruk,
behöflig.

I likhet med hvad utskottet i sin motivering anfört, finna vi det
icke vara välbetänkt att, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, göra den tilltänkta
skattelindringen beroende af Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje
fall, utan bör, enligt vår åsigt, grundsatsen om lägre beskattning af
ny fabrik genomföras lika för hela landet.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att 2 § 2 mom. i
fråga varande författning måtte erhålla följande lydelse:

Anlcigges ny fabrik på mer än 30 kilometers afstånd
från annan i gång varande hvitbetssoclcerfabrik,
beräknas utbytet af ett hundra kilogram råa (ej torkade)
betor vid den nya fabriken utgöra under de tre första
tillverkningsåren två och under de derpå följande två
tillverkning sår en ett kilogram mindre än det högsta utbyte,
som beräknas vid någon äldre fabrik inom riket.
Anlägges ny fabrik inom 30 kilometers afstånd från äldre
i gång varande hvitbetssockerfabrik, beräknas utbytet vid
den nya fabriken utgöra det högsta, som skall beräknas
vid någon inom detta afstånd från den nya fabriken
belägen äldre fabrik»;

af herr Cavalli: »För att underlätta anläggandet af nya fabriker för
hvitbetssockertillverkning och derigenom bereda äfven andra delar af landet
än dem, der sådan tillverkning redan uppstått, tillfälle att komma i åtnjutande
af de fördelar, denna industri särskildt för jordbruket visat sig
medföra, har Kongl. Maj:t genom de i författningsförslagets 2 § 2 mom.
införda bestämmelser föreslagit, att fabrik för ifrågavarande tillverkning,
som hädanefter kommer att anläggas, må under de första åtta
åren af sin verksamhet åtnjuta en på Kongl. Maj:ts pröfning beträffande
hvarje särskild fabrik beroende lindring i beskattningen, bestående deri,
att utbytet af 100 kilogram betor vid fabriken, om den ligger på mer
än 40 kilometers afstånd från annan, i gång varande hvitbetssockerfabrik,
må under de fyra första tillverkningsåren beräknas till 5 och.
under de derpå följande fyra tillverkningsåren till 7 kilogram råsocker,
men eljest under de första åtta åren det högsta utbyte, som skall be -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 23

räknas vid någon inom nämnda afstånd från den nya fabriken belägen
äldre fabrik.

Detta förslag synes, enligt hvad chefens för kongl. finansdepartementet
uttalande till statsrådsprotokollet gifver vid handen, hufvudsakligen
afse att främja hvitbetssockertillverkningens införande på Gotland,
ehuru en dylik lindring skulle kunna komma jemväl andra landsdelar
till godo. Då sist omförmälda utsträckning af lindringen icke inom
utskottet vunnit någon allmännare tillslutning, men då jag trott det
vara synnerligen önskvärdt att i författningen komme att intagas ett
stadgande, hvarigenom en lägre beskattning till en början skulle gälla
för Gotland, så har jag inom utskottet förordat bifall till Kongl. Maj:ts
proposition i denna del i den modifierade formen af en öfvergående
skattelindring för Gotland. Införandet af hvitbetsodling på Gotland
lär, enligt länsstyrelsens uttalande, vara egnad att utgöra den kraftigaste
häfstång till höjande af öns jordbruk, hvilket med hjelp deraf
skulle kunna under loppet af ett årtionde utvecklas måhända lika
mycket som eljest under ett hälft århundrade, men då berörda odling
till en början dock är förknippad med afsevärda svårigheter, så torde
ett sådant stadgande, som jag ofvan antydt, få anses ega fog. Det
måste jemväl kunna anses befogadt såsom en uppmuntran för den
outtröttliga energi och den stora skicklighet, hvarmed frågan om odling
af hvitbetor och anläggning af en fabrik på Gotland för betornas
afverkning hittills framdrifvits af för provinsens höjande nitälskande
män. Då antalet sockerbruk på Gotland måste blifva mycket ringa,
har jag ansett, att skattelindringen icke bör inskränkas till det först
anlagda sockerbruket.

Bestämmelsen om lindring i hvitbetssockerbeskattningen på Gotland
torde lämpligen böra få sin plats i ett öfvergångsstadgande,
och jag får derför yrka, att sista stycket i utskottets förslag till förordning
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket erhåller
följande lydelse:

öfvergångsstadgande:

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893; dock
att det i § 2 omförmälda utbyte skall, med undantag för Gotlands
län, hvarom här nedan stadgas, beräknas
intill den 1 september 1895 till 7,5 kilogram och
intill den 1 september 1897 till 8,2 5 kilogram,
allt för etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

2. Anlägges fabrik inom Gotlands län, må utbytet af
etthundra kilogram råa (ej torkade) betor vid fabriken beräknas
utgöra under de fyra första tillverkningsåren fem och under
de derpå följande fyra tillverkningsåren sju kilogram råsocker»;

af berr af Buren: »Med anslutning till det af statsrådet och chefen
för finansdepartementet anförda, i utskottets betänkande intagna skäl
hemställer jag,

att Riksdagen måtte oförändradt bifalla Kongl.
Maj:ts förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket»;

af herr J. G. H. Fredholm: »På sätt, som framgår af utskottets
betänkande, har utskottet icke ansett sig kunna förorda bifall till Kongl.
Maj:ts förslag att medgifva lindring i beskattningen för nyanlagda
hvitbetssockerfabriker. Deremot finner utskottet den af Kongl. Maj:t
föreslagna beskattningen å redan nu befintliga fabriker i hufvudsak
rigtig och ändamålsenlig.

I det hänseendet hyser jag en från utskottet skiljaktig mening.
Då sockerutbytet åren 1887—91 i verkligheten uppgått till 9,9 6 procent
i medeltal för de fem åren, så framgår deraf, att sockerfabrikerna
med ett lagstadgadt sockerutbyte af endast 9 procent blifvit med afseende
å sockerutbyte satta i ett gynsammare läge än de voro 1873,
då det verkliga sockerutbytet endast med omkring \ procent öfversteg
det lagstadgade. Genom att endast sätta skatten till hälften af gällande
tullsats bereder man sockerfabrikerna ett tullskydd, som uppgår
till 50 procent af varans värde. Att ytterligare utsträcka detta skydd
genom att icke låta den nya beskattningen träda i full kraft förr än
efter 4 år, synes mig vara såväl för statens finanser betänkligt som
för livitbetssockertillverkningens upprätthållande obehöfligt.

Med den inom landet betydligt ökade sockerkonsumtionen, hvilken
per individ under senaste tjugu år fördubblats, har förbrukningen af
råsocker också ökats och uppgick den 1891 till 51,635 ton. Hade allt
detta råsocker tagits från utlandet, skulle tullen derå hafva uppgått till
12,134,000 kronor. I stället uppgick tullen för det införda råsockret
(24,394 ton) till 5,733,000 kronor och hvitbetssockertillverkningsafgiften
(för 27,241 ton) till 1,847,000 kronor, hvartill torde böra läggas 15,410
kronor i inkomstbevillning från hvitbetssockerfabrikerna, eller tillsam -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 25

mans 7,595,000 kronor. Minskningen i statens inkomster å förbrukningen
af råsocker utgjorde sålunda år 1891 ett belopp af 4,539,000
kronor. Hade deremot skatten detta år utgått med tullens halfva belopp
och sockerutbytet derjemte beräknats efter 9 procent, så hade
minskningen i statens inkomster kunnat nedbringas till 3,505,000 kronor.

För att bedöma huruvida hvitbetssockertillverkningen redan nu
tål vid en sådan skatt, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen och af
utskottet tillstyrkt att träda i kraft den 1 september 1897, eller hälften
af gällande råsockertull efter ett sockerutbyte af 9 procent af betornas
vigt, torde följande beräkning kunna tjena till vägledning. De sex
fabriker, som voro i gång under hela året 1891 afverkade kampanjen
1890—91 218,200 ton betor och kampanjen 1891—92 212,800. Antagetatt
hälften af hvardera kampanjen kom på året 1891, skulle under dettas
förra halfår, då tillverkningsafgiften utgick med f af råsockertullen,
hafva afverkats 109,100 ton betor, och under andra halfåret, då tillverkningsafgiften
utgick med £ af råsockertullen, 106,400 ton. Under
hela året beräknades sockerutbytet efter 9,2 5 procent af betornas vigt.
Skatten utgick sålunda 1891 för dessa sex fabriker med 1,422,000
kronor och under samma år upptaxerades inkomsten af dessa samma
fabriker till 1,544,000. Skatt och inkomst tillsammans utgjorde sålunda
ett belopp af 2,966,000. Hade skatten deremot under 1891 utgått med
halfva råsockertullen efter ett sockerutbyte af 9 procent, så skulle den
hafva uppgått till 2,279,000 kronor, och staten skulle då på dessasex
fabriker hafva vunnit 857,000 kronor mer i inkomst. Behållningen för
de sex omförmälda sockerfabrikerna skulle deremot icke hafva blifvit
mer än 687,000 kronor. Denna behållning skulle dock — under antagande
att anläggningskapitalet för merbemälde fabriker med derå
gjorda afskrifningar icke kan beräknas högre än 1 million kronor
stycket — utgöra mer än 11 procent i ränta på det i fabrikerna nedlagda
kapitalet.

Det vill under sådana förhållanden synas, som man utan fara
skulle kunna låta den föreslagna skatteförhöjningen''träda i kraft genast.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att den i slutet af författningsförslaget intagna
bestämmelsen om tiden för författningens trädande
i kraft måtte utbytas mot följande stadgande:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893.»

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 4

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

af herr C. W. Collander, med hvilken instämt herrar A. Andersson
och G. Jansson: »Då jag inom utskottet yrkat, att den af Kongl. Maj:t
föreslagna öfvergångstiden af fyra år, under hvilka utbytesprocenten
af beskattningspligtigt råsocker successivt skall höjas till det i förordningens
§ 2 bestämda rendement af 9 procent lämpligen borde bortfalla
eller åtminstone nedsättas till hälften eller 2 år, så får jag emot
utskottets beslut i denna del anföra min reservation.

Såsom skäl för min åsigt tillåter jag mig i korthet anföra, att
då detta öfvergångsstadgande väl hufvudsakligast tillkommit af omtanke
för de sist tillkomna betsockerfabrikerna, man dervid ej bör förbise
följande omständigheter:

att anläggarne af berörda fabriker ej kunna anses varit i ovetenhet
om att en höjning af accisen förestod, så mycket mera som Riksdagen
1891 när ifrågavarande skatt höjdes till hälften af tullens belopp, samtidigt
hos Kongl. Maj:t anhöll om utredning, huruvida ej en ytterligare
höjning deraf kunde och borde ske, vare sig genom ökning af skatten
eller ändring af sjelfva beskattningssystemet;

att anläggare af sist tillkomna fabriker alltid, gent emot äldre
sådana, hafva fördelen af att kunna tillgodogöra sig de nyaste förbättringarne
i tekniskt afseende;

att genom utskottets förslag att utesluta 2 mom. af § 2 i det
kongl. förslaget, de nuvarande fabrikerna onekligen tillskyndas minskad
konkurrens i ena som andra hänseendet;

att de till komiterades betänkande och förslag angående beskattning
af hvitbetssockerbeskattningen af den 7 april 1892 hörande
bilagorna n:is 2 och 4, enligt min åsigt, utvisa, att höjningen af en
ny fabriks afkastningsförmåga ej tager många år i anspråk.

På grund häraf, och då större delen af de nuvarande hvitbetssockerfabrikerna
faktiskt fått åtnjuta en öfvergångstid från 1 september
1891, hvilket till den 1 september 1895 kommer att utgöra 4 öfvergångsår,
har jag ansett, att utskottet bort föreslå följande lydelse af
ifrågavarande punkt:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893;
dock att det i § 2 omförmälda utbyte skall beräknas
intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och .
intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram,
allt för ett hundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor»;

af herr grefve H. E. G. Hamilton, med hvilken instämt herrar
C. A. Bokström, O. B. Olsson, A. Andersson, C. tf7. Collander, friherre

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 27

W. G. von Schwerin och S. M. Olsson: »Enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, har Kongl. Maj:t med de under § 2 mom. 2 föreslagna
bestämmelserna hufvudsakligen afsett att främja hvitbetssockertillverkningens
införande på Gotland, hvilken landsdel anses ega goda
förutsättningar för odlandet af sockerbetor.

På grund häraf, och då införandet af sådan odling ej mindre för
det gotländska jordbruket än för öns näringslif i öfrigt synes kunna
blifva en lika kraftig som behöflig anledning till utveckling, men odlandet
af sockerbetor på Gotland dock sannolikt till en början torde
vara förknippadt med rätt betydande svårigheter, har jag för min del
inom utskottet trott mig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts förslag
under den modifierade formen af en öfvergående skattelindring för
Gotlands län, genom hvilken en första fabrik derstädes borde kunna
komma till stånd. Under denna form blifver statsverkets uppoffring
jemförelsevis måttlig och kan, om man tager hänsyn till de svårigheter,
näringslifvet på Gotland i följd af öns afskilda läge har att bekämpa,
icke anses motiverad.

Stadgandet härom torde lämpligast böra inrymmas bland öfvergångsbestämmelserna;
och får jag derför yrka, att vid författningens
slutmening må fogas ett tillägg af den lydelse, nedanstående formulering
an gifver:

»Denna förordning-------(ej torkade)

hvitbetor; skolande likväl inom Gotlands län utbytet af
ett hundra kilogram råa (ej torkade) betor beräknas utgöra
under fyra är, räknade från och med den 1 september
det år, då derstädes fabrik för tillverkning af
hvitbetssocker första gången sättes i gång, 5 kilogram
och under de derpå följande fyra tillverkningsåren 7
kilogram råsocker»;

samt af herrar Cavalli, J. H. G. Fredholm, A. Andersson, C. W.
Collander och grefve H. E. G. Hamilton beträffande vissa delar af motiveringen.