Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2

Betänkande 1893:Bevu2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Rikad. kansli den 16 febr. 1893, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen
angående stämpel af giften den 5 september 1890.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 32, har herr Oskär
Nyländer föreslagit,

»att Riksdagen täcktes besluta sådan ändring i gällande kongl.
förordning angående stämpelafgift af den 5 september 1890, att Konungens
befallningshafvandes resolutioner å syner å soldattorp må blifva
från stämpel befriade».

Denna fråga har redan förut varit föremål för Riksdagens behandling.
Vid sistlidet års lagtima riksdag väcktes nemligen i liknande
syfte i Riksdagens begge kamrar motioner, i Första Kammaren af herr
P. J. Andersson (n:o 17) och i Andra Kammaren af herr Oskar Nyländer
(n:o 33), om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om
ändring af hithörande bestämmelser i den rigtning, nu ifrågavarande framställning
afser.

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4, till hvilket herr
Nyländers förra motion i ämnet hänvisats, hemstälde i afgifvet utlåtande
n:o 8, att densamma ej måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Utskottet motiverade emellertid sitt utlåtande i den del, som nu är i
fråga, dermed, att Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i sådant
ärende, som motionen rörde, redan nu borde meddelas och vanligen
också meddelades utan någon kostnad för rust- och rotehållare. Till
stöd för denna mening åberopade utskottet det förhållande, att på förfrågan
hos vederbörande i icke mindre än tio län, inom hvilka funnes

Bill. till Biksd. Prof. 1893. 5 Sand. 1 Afd. 2 Höft.

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, huru i förevarande fall förfores, utskottet
fått till svar, att Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i
ärende af den beskaffenhet, motionen afsåge, i dessa tio län meddelades
utan någon afgift för rust- och rotehållare.

Utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren.

Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 3, som fått sig tilldelad
den af herr P. J. Andersson inom denna kammare i nämnda hänseende
väckta motion, hemstälde likaledes i sitt först efter Andra Kammarens
nämnda beslut afgifna utlåtande n:o 4, att motionen icke måtte till någon
kammarens åtgärd föranleda, hvilken hemställan ock af Första Kammaren
bifölls. Sistnämnda utskott, som grundade sitt utlåtande i nu
förevarande afseende derpå, att den praxis redan i de flesta län gjort
sig gällande, att ifrågavarande resolutioner icke belädes med stämpel,
samt på den omständighet, att frågan i alla händelser genom Andra
Kammarens redan förut i ämnet fattade beslut för det årets riksdag
förfallit, förklarade jemväl i sitt utlåtande, bland annat, att utskottet
väl instämde med motionären deri, att Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
resolutioner å syner å soldattorp borde afgiftsfritt tillhandahållas rustoch
rotehållare, men uttalade tillika såsom sin mening, att sådana resolutioner
enligt gällande stämpelförordning torde böra beläggas med stämpel
af tre kronoi\

I sin nu väckta motion anför motionären, att man, efter hvad vid
sistlidet års lagtima riksdag sålunda förlupit, hyst den förmodan, att
äfven inom det eller de län, der rotehållarne ännu drabbades af
särskild afgift för dylika syneprotokoll, denna afgift skulle upphöra.
Det vore dock så långt ifrån att denna mening, oaktadt den för båda
utskottens utlåtanden legat till hufvudsaklig grund, öfver allt i länen vunnit
den tillslutning, som man med skäl kunnat vänta, att man tvärt om
inom ett och annat län fortfarande beläde Konungens befallningshafvandes
resolutioner å soldattorps-syneprotokoll med en stämpelafgift
af tre kronor, hvilken afgift vederbörande rotehållare nödgades betala.

»Rättvisa och billighet», fortsätter motionären, »synas dock fordra,
att gällande stadganden af myndigheterna tillämpas lika, så att i detta
hänseende alla rust- och rotehållare inom hela riket behandlas på samma
sätt; och då kongl. förordningen angående stämpelafgift af den 5 september
1890 ej klart och tydligt innehåller någon bestämmelse derom,
att resolutioner af nu ifrågavarande slag skola vara från stämpel befriade,
utan kan lemna tillfälle till rakt motsatta tolkningar, så synes
det vara lika önskligt som af behofvet påkalladt, att nämnda förordning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 3.

erhåller sådant förtydligande, att dylika missförhållanden ej längre månde
ifrågakomma.

I den uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären, som på
grund af senaste urtima Riksdagens beslut hvarje tionde år skall verkställas,
komma naturligen äfven att intagas nu påpekade kostnader för
torpsynerna, och då staten skall till fullo ersätta detta belopp, torde det
äfven från denna synpunkt sedt vara lämpligt och bidraga till förenkling
i värderingen, om dessa protokollskostnader borttagas.»

I likhet med motionären och de utskott, som vid sistlidet års lagtima
riksdag behandlat förevarande fråga, anser utskottet, att vederbörande
myndighets pröfning af ifrågavarande ärenden icke skäligen
bör medföra någon särskild kostnad för rust- eller rotehållare. De
i detta hänseende gällande stadganden synas emellertid kunna gifva och
hafva äfven gifvit anledning till olika tolkningar, ett missförhållande,
som enligt utskottets mening bör genom en uttrycklig lagbestämmelse
alhjelpas. Att i enlighet med den affattning, motionärens framställning
erhållit, inskränka en sådan bestämmelse endast till det slag af ifrågavarande
resolutioner, som angå soldattorp, synes likväl icke hafva skäl
för sig, utan böra fast mera — till undvikande af tvetydighet — alla
resolutioner af ifrågavarande slag, således äfven de, som röra ryttareeller
båtsmanstorp, af det tilltänkta stadgandet omfattas. Då vidare
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i omförmälda ärenden kunna
hos Kongl. Maj:t öfverklagas, torde följdrigtigheten bjuda, att icke blott
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utan äfven Kongl. Maj:ts till äfventyrs
i ämnet meddelade förordnanden uttryckligen befrias från stämpel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att 7 § i kongl. förordningen
angående stämpelafgiften den 5 september
1890, sådant detta lagrum lyder enligt kongl. kungörelsen
den 30 september 1892, måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

§ 7.

Från stämpelafgift enligt denna Art. äro befriade,.
Akademier och statens undervisningsverk; — — —

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum
i mantalsskrifningsmål, i bevillningsmål och mål angående
kronans ränta och tionde, så ock i frågor rörande
debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,
kommunala eller andra allmänna afgifter,
markegångssättning, åsättande af rotering, anmärkning
vid offentliga räkenskaper, redogörelse för allmänna
medel, utsyning af skog å allmänning eller ekars fällande
å kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter
och tvist om värfning samt i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende ärenden, som angå syner å
ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, äfvensom i ärenden,
som anliängiggjorts hos justitiekanslersembetet eller
Riksdagens justitieombudsman.

Stockholm den 16 februari 1893.

På utskottets vägnar:

F. Barnekow.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.