Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29 (Betänkande 1895:Bevu29 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

N:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1895, kl. 4 e. m.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans
utgörande.

Sedan summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af
statsverkets behof, blifvit, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen
faststäld till 6,350,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva
förslag till denna bevillmngs utgörande; och får utskottet i sammanhang
dermed jemväl afgifva yttrande öfver tvenne rörande detta ämne
väckta, till utskottet hänvisade motioner, för hvilkas innehåll här nedan
närmare redogöres.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för
år 1896 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1891 ................................................... kronor 4,321,040

„ 1892 ................................................... „ 4,354,032

„ 1893 .................................................. „ 5,114,174

eller i medeltal för dessa tre år..... „ 4,596,415.

Beträffande denna, i riksstaten för år 1895 med 5,000,000 kronor
upptagna inkomsttitel har statskontoret hemstält, att densamma måtte
för år 1896 beräknas till enahanda belopp som för innevarande år.

Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed gjorda förslag, att
nämnda statsinkomst för nästkommande år måtte beräknas till 5,000,000
kronor, anser sig utskottet böra biträda, då afkastningen af denna bevillning,
hvilken, enligt det af statskontoret upprättade generalsammanBih.
till Riksd. Prof. 1896. 6 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 29.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

drag, år 1894 uppgick till 5,375,015 kronor, med trygghet bör kunna
antagas icke komma att understiga det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet.

Till betäckande af de för år 1896 beslutade statsutgifterna erfordras
emellertid ytterligare ett belopp af 1,350,000 kronor.

I fråga om sättet för betäckande af det utgiftsöfverskott, som vid
uppgörande af Kongl. Maj:ts förslag till statsreglering för år 1896 beräknats
skola uppkomma, eller 4,500,000 kronor har, enligt det vid
statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet,
under erinran om den på nämnda år belöpande kostnaden
för de vid 1892 års urtima riksdag beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna,
anfört, att det otvifvelaktigt vore med den af
Kongl. Maj:t och Riksdagen samstämmigt uttalade grundsats, att grundskatterna
borde ersättas och medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären
anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan
genom direkta och förmögenhetsskatter, mest öfverensstämmande, att
den fastighets- och inkomstskatt, som under form af tilläggsbevillning
de senaste åren uttagits, fortfarande bland statsinkomsterna bibehölles.

Beträffande anordnandet af denna beskattning, anför departementschefen
vidare:

»I den till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof beräknade Eders Kongl. Maj:t tilläggsbevillningen,
föreslagen att utgå med en krona för bevillningskrona å
bevillningen af fast egendom samt af inkomst, till ett belopp af 4,400,000
kronor, hvilken beräkning af Riksdagen höjdes till 4,900,000 kronor,
beroende deraf att, medan Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med
Sin till 1893 års Riksdag aflåtna framställning, föreslagit, att fullständig
befrielse från tilläggsbevillningen måtte medgifvas dem, hvilka för
inkomst vore taxerade till belopp, understigande 1,200 kronor, samt
att för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800
kronor, endast skulle utgöras half tilläggsbevillning eller 50 öre för
bevillningskrona, Riksdagen ej medgaf annan lindring vid tilläggsbevillningens
utgörande, än att de, hvilka för inkomst vore taxerade
till belopp, understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens
utgörande.

Då inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst för
år 1896 beräknats till 5,000,000 kronor och det statsbehof, som är
afsedt att fyllas medelst tillägsbevillning, uppgår till 4,500,000 kronor,
skulle alltså en tillägsbevillning af 90 procent, under förutsättning att
den utginge efter samma grunder som bevillningen, vara tillräcklig att
fylla sagda behof. Å andra sidan bör märkas, att det afdrag från den

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29. 3

påräkneliga inkomsten af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af
de utaf Eders Kong]. Maj:t vid 1893 och 1894 årens riksdagar föreslagna
grunder för befrielse från eller lindring i skatten kunde beräknas
uppkomma, enligt en i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 innefattad
utredning uppskattades till 500,000 kronor och att således en
tilläggsbevillning af 100 procent, vid hvars utgörande medgåfves sagda
lättnader, jemväl skulle lemna det erforderliga inkomstbeloppet. Vid
sådant förhållande synes mig valet af det senare alternativet bäst öfverensstämma
med den af Eders Kougl. Maj:t och Riksdagen vid beslutandet
af 1892 års reformer i härordning och skatteväsende uttalade grundsats,
att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån
skonas.»

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda förordat
har Kongl. Maj:t i proposition n:o 17, af den 15 sistlidne januari
föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof
för år 1896 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,500,000 kronor
att, utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af
inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona
för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka
jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,
från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten
uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna
tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom
samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1897 infallande uppbördsstämmor
uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

I likhet med Kongl. Maj:t anser utskottet, att det belopp, som
för statsutgifterna under nästkommande år erfordras utöfver tillgängliga
och förut påräknade tillgångar, bör uttagas genom tilläggsbevillning,
men då det belopp, som återstår att genom sådan bevillning
uppbringa, är väsentligt mindre än hvad Kongl. Maj:t beräknat, kan
den af Kongl. Maj:t föreslagna procentsatsen betydligt nedsättas.

Huru stor denna nedsättning må kunna göras, beror naturligtvis
på de grunder, som tillämpas för skattens uttagande. Senast nästlidet
år, då Kongl. Maj:t föreslagit enahanda grunder för tilläggsbevillningens
utgörande som nu, fann Riksdagen, i enlighet med utskottets hemställan,
sig icke böra medgifva en mera utsträckt frihet i afseende å
befrielse från eller lindring i denna skatt än den vid 1892 års urtima

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2!).

riksdag beslutade. Det ansågs nemligen, att Riksdagen, i afvaktan på
det väntade förslaget till ändringar i bevillningsförordningen, borde i
möjligaste mån undvika ändringar i gällande bestämmelser. Då emellertid
berörda förslag icke heller i år kunnat föreläggas Riksdagen till
pröfning, synes det utskottet icke vara skäl att längre undanskjuta eu
nödig modifikation i grunderna för tilläggsbevillningens utgörande; och
anser sig utskottet fördenskull icke böra ifrågasätta någon inskränkning
i den rätt till befrielse från eller lindring i tilläggsbevillningen, ,
som Kongl. Maj:t föreslagit. Det återstår emellertid för utskottet att
i detta sammanhang afgifva yttrande öfver en af ofvan berörda motioner,
nemligen den inom Andra Kammaren väckta n:o 44, af herr Ollas
A. Ericsson.

I sagda motion, i hvars syfte två andra af nämnda kammares
ledamöter instämt, föreslås, »att under förutsättning att Riksdagen bifaller
Kongl. Maj:ts proposition angående en tilläggsbevillning för 1896,
Riksdagen dervid må foga de tillägg, att äfven egare af jordbruksfastighet
och annan fastighet, hvars taxeringsvärde understiger 1,500
kronor, måtte befrias från denna tilläggsbevillnings utgörande, medan
egare af enahanda fastighet, hvars taxeringsvärde uppgår till 1,500
kronor, men understiger 3,000 kronor, må utgöra endast half tilläggsbevillning».

I afseende härå vill utskottet, i likhet med 1893 års Riksdags
bevillningsutskott, som hade att yttra sig öfver ett af samme motionär
framstäldt, lika lydande förslag, erinra, att man från fastighetens
taxeringsvärde icke kan med säkerhet sluta till egarens personliga
förhållanden. Ehuru en person eger en högt taxerad fastighet, kan
ju hans behållna inkomst möjligen vara ingen eller mycket obetydlig,
likasom å andra sidan en till ett jemförelsevis litet belopp uppskattad
fastighet mången gång kan tillhöra en välmående person, eller flera
sådana fastigheter, måhända belägna inom olika kommuner, vara förenade
i samma persons hand.

Utskottet kan derför icke med anledning af ifrågavarande motion
förorda någon ändring i de af Kongl. Maj:t föreslagna grunderna för
tilläggsbevillningens utgörande.

Vid sådant förhållande och då det belopp, som nu skall genom
tilläggsbevillning fyllas, utgör endast 30 procent af hvad Kongl. Maj:t
i sådant afseende beräknat, lärer denna beskattning böra bestämmas
till endast 30 öre per bevillningskrona.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 3, har herr von
Strokirch anfört, att, sedan Riksdagen genom åtagandet af ny arfsskatt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29. 5

och nya stämpelskatter i väsentlig mån redan infriat uttalandet, att
grundskatterna borde ersättas samt medel till lindringen i rustningsoch
roteringsbesvären anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter,
utan genom direkta och förmögenhetsskatter, det endast vore en gärd
af rättvisa och billighet, att tilläggsbevillningen minskades med åtminstone
ett belopp, motsvarande den summa, som för aflösning af grundskatterna
samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären komme att
för år 1896 ur de nya direkta skatterna utgå; och har motionären i
öfverensstämmelse härmed föreslagit, »att Riksdagen vid beräkningen
af statsverkets inkomster måtte minska den för år 1896 föreslagna
tilläggsbevillningen med 1,800,000 kronor, utgörande skilnadssumman
mellan den vid 1898 års riksdag beräknade stämpelskatten, 3,500,000
kronor, och den för år 1896 föreslagna, 5,300,000 kronor».

Då den förutsättning, från hvilken motionären utgått, eller att
hela den summa, som enligt Kongl. Maj:ts förslag till statsreglering
skulle genom tilläggsbevillning anskaffas, vore för statens reglerande
nödig, numera icke är för handen, utan statsverkets behof medgifva,
att den föreslagna tilläggsbevillningen nedsättes med icke mindre än
3,150,000 kronor, lärer motionärens ifrågavarande yrkande icke påkalla
något vidare yttrande från utskottets sida.

Med afseende å hvad sålunda anfördt blifvit och under erinran,
att Riksdagen vid innevarande riksmöte beslutit ändring i §§ 51, 54
och 65 mom. 1 af gällande bevillningsförordning, hemställer utskottet:

l:o) att alla de i nu gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst
stadgade afgifts- och procentbelopp, hvilka beräknats
lemna en inkomst af 5,000,000 kronor, måtte — under
förutsättning att Riksdagen, till täckande af det belopp,
som för statsbehofvens fyllande i öfrigt erfordras,
åtager sig en särskild tilläggsbevillning — af Riksdagen
fastställas;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst måtte, med
de vid innevarande riksdag beslutade ändringar i
§§51 och 54 samt 65 mom. 1 antagas att tjena till
efterrättelse för år 1896 och intill slutet af det år,
under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning
varder af Riksdagen faststäld ;

3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att Riks -

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

dagen stadfäst nu gällande förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst med de i
punkten 2:o) omförmälda ändringar, att tjena till efterrättelse
för år 1896 och intill slutet af det år, under
hvars lopp ny förordning angående denna bevillning
varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda
allmän kungörelse derom;

4:o) att Kongl. Maj:ts proposition angående en
särskild tilläggsbevillning för år 1896 måtte på det
sätt bifallas, att Riksdagen beslutar att såsom bidrag
till fyllande af statsverkets behof för år 1896 bevilja
en särskild tilläggsbevillning af 1,350,000 kronor att,
utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom
samt af inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering
utgå med 30 öre för bevillningskrona
å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till
belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande
. bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum,
skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,
från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och,
då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till
1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast
15 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillningen af fast
egendom samt af inkomst af vederbörande vid de
under år 1897 infallande uppbördsstämmor uppbäras
samt i behörig ordning redovisas.

Under förutsättning, att hvad utskottet i punkten 4:o) sålunda
hemstält af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa,

5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af
nedanstående, af utskottet upprättade förslag till förordning
angående ifrågavarande tilläggsbevillnings
utgörande, besluta, att denna förordning skall till
Kongl. Maj:t öfverlemnas med anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes låta densamma till allmän efterrättelse
kungöra.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning

för år 1896.

Svenska folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm
nu församlade ombud göre veterligt, att Riksdagen
såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof
för år 1896 beviljat en särskild tilläggsbevillning af
1,350,000 kronor att, utan sammanblandning med
bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på
grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med
trettio öre för bevillningskrona å bevillningen af fast
egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för
inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt
§11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring
i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke
uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens
utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår till
1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast femton öre för bevillningskrona;
börande denna tilläggsbevillning på enahanda
sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1897 infallande
uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning
redovisas;
samt

6:o) att herr O. A. Ericssons ofvannämnda motion
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Slutligen hemställer utskottet,

7:o) att herr von Strokirchs ifrågavarande motion
måtte anses hafva förfallit.

Stockholm den 15 maj 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

Reservation

af herrar af Buren, friherre von Schwerin, G. Jansson, Bromée och
I. Månsson, hvilka anfört:

»I fråga om sättet för utgörande af den för år 1896 föreslagna
tilläggsbevillning har utskottet biträdt Kongl. Maj:ts vid innevarande
års riksdag för tredje gången upprepade, af Riksdagen allt hitintills afslagna
framställning, att fullständig befrielse från tilläggsbevillningen
måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp
understigande 1,200 kronor, samt att för inkomst uppgående till 1,200
kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras half
tilläggsbevil lning.

Beträffande samma förslag yttrades i en vid 1893 års bevillningsutskotts
betänkande i ämnet afgifven reservation följande:

»Ehuru vi i princip icke hafva något att erinra mot att, på sätt
utskottet ifrågasatt, de inkomsttagare, hvilka äro taxerade för inkomst
från 800 kronor intill 1,800 kronor, erhålla lindring vid tilläggsbevillningens
utgörande, hafva vi likväl under för handen varande förhållanden
icke kunnat biträda utskottets förslag i denna del. En så
utsträckt lindring, som den utskottet förordat, har nemligen icke synts
oss böra ifrågakomma under annan förutsättning, än att en motsvarande
förmån beredes de små fastighetsegarne, och detta så mycket mindre,
som lindringen enligt utskottets förslag skulle komma att åtnjutas icke
allenast af de för inkomst af arbete taxerade, utan äfven af de för inkomst
af kapital taxerade.

Då emellertid de förslag till beredande af lindring jemväl för de
mindre fastighetsegarne, som af oss inom utskottet framstälts, derstädes
icke vunnit någon anslutning, hafva vi, oaktadt vi icke kunnat godkänna
de skäl, som deremot anförts och hvilka väsentligen gått derpå
ut, att man i en fastighets större eller mindre taxeringsvärde icke
skulle ega någon lämplig utgångspunkt för bedömande af egarens förmåga
att bära tilläggsbevillningen, likväl, vid det förhållande att dessa
skäl vid den urtima riksdagen fått gorå sig gällande, icke ansett oss
för närvarande med någon utsigt till framgång kunna vidhålla dessa
förslag.

Under sådana förhållanden hafva vi emellertid funnit oss icke
kunna tillstyrka någon utsträckt lindring vid tilläggsbevillningens ut -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29. 9

görande utöfver hvad den urtima Riksdagen medgaf. För denna vår
åsigt hafva vi funnit stöd i den diskussion, som vid nämnda riksdag
egde rum inom Andra Kammaren och hvilken, enligt vår uppfattning,
nogsamt ådagalade, att kammaren endast af den orsak, att den ansåg
den då ifrågasatta tilläggsbevillningen vara en provisorisk åtgärd, som
måste tillgripas, medgaf, att vissa inkomsttagare erhölle befrielse från
denna bevillning, utan att samma förmån bereddes fastighetsegare i
motsvarande ekonomiska ställning.

Intill dess genom revision af bevillningsförordningen sådana åtgärder
hunnit vidtagas, att alla, som ega mindre förmåga att bära de
genom försvars- och skattefrågornas lösning uppkomna bördorna, erhålla
skälig lindring, synes det oss i alla händelser vara af stor vigt, att
undantag härifrån icke af Riksdagen göres för någon särskild klass af
skattskyldige.»

Den i ofvan intagna reservation sålunda uttalade mening blef
bestämmande för 1894 års bevillningsutskott, som —- med erinran att
åt särskilda komiterade uppdragits att revidera gällande bevillningsförordning
och att samma års Riksdag med hänsyn till detta förhållande
afslagit en del inom Riksdagen väckta förslag om ändringar i nämnda
förordning — dervid uttalade, att, då tilläggsbevillningen endast vore
en höjning i den nu utgående bevillningen af fast egendom och
af inkomst — om den ock, på grund af den kommunala beskattningens
samband med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
föreslagits att utgå utan sammanblandning med sistnämnda bevillning
— några nya grundsatser vid då pågående riksdag icke torde böra
tillämpas å tilläggsbevillningen mera än å bevillningen af fast egendom
samt af inkomst.

»Utskottet anser dock», anförde utskottet vidare, »i likhet med
Kongl. Maj:t och i öfverensstämmelse med Riksdagens i skrifvelse den
27 november 1892 uttalade önskan, lämpligt, att de lägst taxerade
inkomstkategorierna befrias från nu ifrågavarande beskattning. Utskottet
kan dock icke tillstyrka, att i sådant hänseende nu medgifves en mera
utsträckt frihet än den af 1892 års urtima Riksdag äfvensom vid
nästlidet års riksmöte beslutade. I enlighet med hvad nyss anförts
håller nemligen utskottet före, att Riksdagen, i afvaktan på det förslag
till ändringar i bevillningsförordningen, för hvars utarbetande redan
anstalter träffats, bör i möjligaste mån äfven i nu ifrågavarande afseende
undvika ändringar i hittills tillämpade bestämmelser. Utskottet anser
således, att de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser om befrielse
från eller nedsättning i tilläggsbevillningen böra utbytas mot allenast
Bil1,, till Riksd. Prof. 1895. 5 Samt. 1 Afd. 27 Höft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

föreskrift om befrielse från nämnda bevillning för dem, hvilka för inkomst
äro taxerade till belopp understigande 800 kronor.»

Berörda uttalanden hafva enligt vår åsigt alltjemt gällande kraft,
och någon anledning att frångå de deri angifna principer förefinnes
enligt vår åsigt ej i det förhållande, att den för år 1896 föreslagna
tilläggsbevillning blifvit satt till ett så betydligt lägre belopp, än hvad
under de begge nästföregående åren varit fallet.

Deremot synes oss den omständighet, att resultaten af den pågående
revisionen af bevillningsförordningen sannolikt komma att föreläggas
1896 års Riksdag, mana Riksdagen att ej nu öfvergifva de af
Riksdagen i detta afseende hittills följda grundsatser.

Under sådana förhållanden anse vi det ej förefinnas skäl för Riksdagen
att frångå sitt redan upprepade gånger i detta ämne fattade
beslut och hemställa vi fördenskull:

dels att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevillning
för år 1896 icke kunnat oförändrad bifallas,
måtte besluta, att såsom bidrag till fyllande af statsverkets
behof för år 1896 bevilja en särskild tilläggbevillniug
af 1,350,000 kronor att, utan sammanblandning
med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med
30 öre för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom
samt af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst
äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1
i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten understiger 800
kronor, från tilläggsbevillnings utgörande vara befriade;
börande denna tilläggsbevillning på enahanda
sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1897 infallande uppbördsstämmor
uppbäras samt i behörig ordning redovisas; dels

ock, för den händelse att vår berörda hemställan
vinner Riksdagens bifall, att Riksdagen måtte
vidtaga de deraf påkallade förändringar i det af
utskottet upprättade förslag till förordning angående
tilläggsbevillningens utgörande.»

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.