Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28 (Betänkande 1897:Bevu28 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1897, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner dels om nedsättning
af tullen å kaffe dels ock om upphäfvande af samma tull.

Rörande tullen å kaffe, hvilken för närvarande utgör 12 öre för
kilogram, hafva i motioner inom Andra Kammaren yrkats:

dels af herr C. J. Hammarström, i motion n:o 56, att Riksdagen
behagade besluta, att nämnda tull måtte från och med den 1 januari 1898
nedsättas till 5 öre för kilogram,

dels ock af herr N. Jönsson i Gammalstorp, med hvilken 22 af
kammarens ledamöter instämt, i motionen n:o 90, att Riksdagen behagade
besluta kaffetullens upphörande från och med den 1 januari 1898.

Till stöd för sitt ofvanberörda yrkande anför herr Hammarström:

»Då för närvarande inom vårt land på handelspolitikens område den.
grundsatsen gör sig gällande, att alla inom landet befintliga näringar, likasom
näringar eller affärsföretag, hvilka möjligen kunna upparbetas, böra
skyddas genom tullar, och detta system varit tillämpadt så länge, att derigenom
statskassan kommit i en efter våra förhållanden lysande ställning, så
anser undertecknad, att tiden är inne för Riksdagen att taga i öfvervägande
lämpligheten och nödvändigheten af att borttaga alla s. k. finanstullar, åtminstone
sådana finanstullar, som ej ens indirekt stå tillsammans med någon
svensk tillverkning eller näring.

En vara, som är belagd med ganska hög importtull, ehuru den icke
inom vårt land kan frambringas, är arikeln kaffe. Ehuru kaffe strängt
taget icke kan kallas en nödvändighetsvara och i samma mening icke heller

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 28).

2 Bevillningsutskottets Betänkande A:o 28.

hör till de oundgängliga lifsförnödenheterna, så är det å andra sidan lika
sant, att denna varas förbrukning så allmänt ingått i vårt folks lefnadsvanor,
att den på grund deraf blifvit oumbärlig. Tager man derjemte i betraktande
kaffets betydelse såsom ersättning för andra drycker, hvilka användas såsom
njutnings- och förplägningsmedel eller såsom stimulerande medel, så torde
icke många vilja förneka, att kaffe är en nyttig vara.

Den tiden torde väl nu vara förbi, då man ansåg, att kaffe borde
så mycket som möjligt fördyras för att derigenom förekomma bruket af
detsamma.

Förutom de motiv, som ofvan anförts, må i detta sammanhang erinras
om det, som påpekats i en inom Andra Kammaren under förra årets
riksdag af herr Nils Jönsson i Gainmalstorp i samma ärende väckt motion,
nemligen: »Genom den prisnedsättning å kaffe, som ett borttagande eller
minskande af kafifetullen skulle medföra, skulle desslikes den fördelen
vinnas, att förbrukning af helt visst icke sällan för helsan vida skadligare
surrogat skulle aftaga».

Ofvannämnda motion blef af Riksdagen afslagen, men det oaktadt
torde väl skäl förefinnas, som kunna utgöra giltig anledning att redan vid
denna riksdag åter föra frågan på tal, nemligen, såsom ofvan anförts, de
stora inkomster utöfver hvad som beräknats, hvilka genom indirekta skatter
tillförts statskassan.»

I den af herr Jönsson väckta motionen anföres följande:

»I den mån som skyddssvstemet utvecklats, hafva naturligen frihandelsperiodens
så kallade finanstullar blifvit allt mer otidsenliga. Deras syfte
var att bereda staten behöfliga inkomster, och normen för väljande af de
artiklar, som skulle tullbeläggas, var en helt annan än fallet är med de
verkliga skyddstullarne. Man tog då den artikel, som på samma gång
tålde en tullbeskattning och derjemte rönte en så stor förbrukning, att en
tullsats derå inbragte större summor åt statsverket. Vid åsättande af
skyddstullar går man deremot ut från att endast sådana artiklar böra tullbeläggas,
hvilkas producerande äro för landet naturliga näringar, eller
hvilkas tillverkning kan uppammas under hägnet af ett väl afvägdt skydd.

Skyddstullarne afse alltså icke i främsta rummet att bereda staten
ökade inkomster. Men i enlighet med förhållandenas natur medföra de
äfven denna fördel, och det tills vidare i en grad, som gjort statens finanser
mycket lysande. Vårt skyddssystem torde då stå på den punkt, att en
reformering kan och bör ske af sådana så kallade finanstullar, genom hvilka
väl inkomster beredas statsverket, men hvilka äro åsätta sådana artiklar,
som ej kunna inom landet produceras, hvarigenom dessa tullar icke heller
i ringaste mån verka skyddande för svensk näring.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

En sådan tullsats är den å kaffe.

Utgörande för närvarande 12 öre pr kilo, ökar denna tullsats i synnerhet
de fattiges utgifter icke oväsentligt. Kaffe torde nemligen icke minst i de
fattiges hem numera vara en af nödvändighetsartiklarna, hvilken det är
orättvist att fördyra, då statskassan numera icke torde vara i behof af den
inkomst af något öfver 2 millioner kronor årligen, hvilken kaffetullen medför,
och då genom densamma icke någon svensk näring skyddas. Det är ock
oförenligt med det skyddsvänliga systemets principer — af hvilka en af de
vigtigaste är att förbättra de arbetande klassernas ställning i ekonomiskt
och annat afseende — attonödigtvis’genom tullar fördyra folkets förbrukningsartiklar.
Der tullarne icke skydda svensk näring och svenskt arbete, ligger
det i skyddssystemets både syfte och intresse att borttaga dem eller, der
de skulle behöfvas för statsinkomsterna, lägga dem på sådana artiklar,
hvilkas importerande utifrån rent af hindrar eller förlamar uppblomstringen
af en inhemsk näringsgren.»

Till upplysning i detta ämne får utskottet lemna följande från den
officiella statistiken hemtade redogörelse angående införseln af kaffe under
de senare åren och den af kaffetullen härflytande inkomsten:

o År.	Införsel.	Tullsats pr kg.	Beräknad tullinkomst i kronor.
	Kg.	Öre.
1885 _____...............................	15,453,503	26	4,017,892
1886 ....................................	16,189,492	26	4,209,252
1887 ____________________________________	11,542,052	26	3,000,896
1888 ____________________________________	12,312,007	26	3,201,086
1889 ____________________________________	17,336,015	12	2,080,315
1890 _________ _________________________	14,856,946	12	1,782,827
1891 .......__...........................	16,056,323	12	1,926,755
1892 ............_____...................	15,844,786	12	1,901,355
1893 ....................................	16,371,190	12	1,964,534
1894 ....................................	17,087,911	12	2,050,540
1895 ....................................	18,067,617	12	2,168,107
1896 ....................................	20,815,000	12	—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

Tullsatsen å kaffe nedsattes vid 1888 års riksdag från 26 öre till
12 öre för kilogram. Vid riksdagarne under åren 1890—1892 förekommo
motioner om tullfrihet för kaffe eller nedsättning i tullen derå, hvilka
motioner dock afslogos. Vid 1894 års riksdag yrkades med anledning af
befarad brist i statsverkets beräknade inkomster förhöjning af tullen å
kaffe, men jemväl denna framställning blef afslagen. En nedsättning af
denna tullsats till 5 öre för kilogram skulle för statsverket medföra en
minskning i inkomsterna af ungefär en million kronor, och genom ett
upphäfvande af samma tullsats skulle en minskning uppstå, öfverstigande
två millioner kronor. Kaffetullen utgör således en af de vigtigaste finanstullarne;
och då det icke torde kunna förväntas, att statsverkets ställning
allt framgent skall blifva sådan, att inkomsten af denna tull utan olägenhet
kan af staten undvaras, hemställer utskottet,

l:o) att herr Hammarströms motion, om nedsättning
af tullen å kaffe, icke måtte af Riksdagen bifallas;
samt

2:o) att herr Jönssons motion, om upphäfvande af
samma tull, icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 maj 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.

Keservation:

af herr Bergendahl.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.