Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25 (Betänkande 1897:Bevu25 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1897, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten
och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 66, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till
förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge, så lydande:

§ I Alla

i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af
hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda eller
naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla
dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå om de
ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro
barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra
eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af
inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart
med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och
båtar äro bestämda.

Bill. till Riksd. Prot. 1857. 5 Sami. 1 Afd. 25 Häft. (N:o 25).

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgift^
förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,
som till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

§ 2.

Monn. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det, med
undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som
tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom vin,
för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel
tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra
följande mindre partier, nemligen:
bröd 10 kg.,
fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, omalen, 40 kg.,

, » malen, 25 kg.,

tobak, 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;
dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som
är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Vermland och Ljusnebäcken i
Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jemtland och
norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om
nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet
att af dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:
bröd 20 kg.,
malt 40 kg.,
socker 10 kg.,
spanmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde
af 40 kronor,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Öl, 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskildt
stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan
stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan
införda qvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för
att utleinnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor,
som af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af
de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar,
skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig
förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas
i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för
resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens
räkning de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna
i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom
på båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras
för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras
från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spillning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid
återinförseln vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast
för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och
4 gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som
kunna anses erforderliga.

§ 3.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund
föras från Norge till Sverige i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet
eller om vintern öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses
såsom vore de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen träns -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

porterats till norska sidan af nämnda färjställe eller fjord och derifrån
sedan öfverförts till svenska sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda
för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 13 nästkommande juli och,
der icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15
maj 1898.

I den kongl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 23 nästlidne april, hvaraf inhemtas,
att chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t anfört:

»Då, på sätt jag redan haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t
anmäla, de förhandlingar, som i sammanhang med beslut om mellanrikslagens
uppsägning blifvit inledda för utarbetande af förslag till nya bestämmelser
om Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,
icke ledt till resultat, torde det nu tillåtas mig att, sedan jag
i korthet redogjort för det sätt, hvarpå dessa förhållanden komma att
gestalta sig efter den 12 nästkommande juli, med hvilken dag mellanrikslagen
upphör att gälla, bringa under nådigt öfvervägande frågan om de
anordningar, som med föranledande af den inträdda förändringen må böra
vidtagas.

Handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och Norge äro med
förbindande kraft för båda länderna ordnade genom mellanrikslagen. Under
den olika form, som betingas af unionsförhållandet mellan de båda länderna,
fyller sålunda mellanrikslagen samma uppgift som i förhållandet mellan
Sverige och flertalet öfriga länder de med dessa afslutade handels- och
sjöfartstraktater. Dessa innefatta såsom regel tillförsäkran om ömsesidig
behandling såsom den mest gynnade nation. Skulle mellanrikslagens giltighetstid
gå till ända, utan att några anordningar blifvit träffade för reglerande
under den följande tiden af handels- och sjöfartsförhållandena mellan
Sverige och Norge, komme de båda länderna att till hvarandra befinna sig
i samma ställning som två länder, hvilka icke med hvarandra äro förbundna
genom öfverenskommelse om ömsesidig behandling som den mest
gynnade nation. Härigenom komme gifvetvis hvartdera af de förenade
rikena att sakna kontraktsenlig säkerhet att icke i det andra blifva ogynsammare
behandladt än någon annan nation; hvilken behandling åter under
sådana förhållanden skulle inträda, skall jag nu söka påvisa.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5

Hvad dervid först, Norges ställning till Sverige angår, komme på
grund deraf, att differentialtullsystemet är främmande för vår tullagstiftning,
Norge efter mellanrikslagens upphörande icke att i tullhänseende på
den svenska marknaden intaga en ogynsammare ställning än de länder,
som åtnjuta behandling såsom den mest gynnade nation.

Annorlunda gestaltar sig förhållandet i fråga om sjöfarten. Utgångspunkten
för de bestämmelser, som för närvarande reglera främmande fartygs
rätt till sjöfart på Sverige, bildas af det så kallade produktplakatet eller
nådiga förordningen den 10 november 1724, hvilken vid äfventyr af fartygs
och lasts konfiskation förbjöd främmande fartyg att hit till riket införa
andra varor än sådana, som voro producerade i det land, till hvilket fartygen
hörde, äfvensom af nådiga förklaringen den 28 februari 1726, enligt
hvilken det är främmande fartyg förbjudet att idka kustfart mellan svenska
hamnar. Påföljden af konfiskation af fartyg och last är fortfarande bibehållen
vid främmande fartygs kustfart mellan svenska hamnar, hvaremot
ansvaret för öfverträdelse af förbudet att med främmande fartyg till riket
införa andra än eget lands produkter blifvit, genom nådiga kungörelserna
den 20 oktober 1824 och den 19 oktober 1833 mildradt, så att detta
ansvar, då varorna behörigen angifvas till förtullning, är bestämdt till
erläggandet af dubbla tullafgifter, men i annat fall till det straff, som
drabbar lurendrejeri eller tullförsnillning. Med omförmälda mildring i
straffbestämmelserna är 1724 års produktplakat fortfarande lagligen gällande,
hvilket äfven är fallet med 1726 års förklaring. Men faktisk tillämpning
eger numera produktplakatets förbud mot införsel med främmande fartyg
af andra än eget lands produkter icke gent emot något land, som med
Sverige eger i någon mån afsevärda sjöfartsförbindelser. Genom ett stort
antal sjöfartstraktater, afslutade från och med år 1826, hafva nemligen i
detta afseende flertalet främmande länders fartyg blifvit likstälda med
svenska. Äfven från kustfartsförbudet hafva i några under senare tider
afslutade sjöfartstraktater undantag medgifvits.

På grund af § 12 i mellanrikslagen af den 30 maj 1890 ega produktplakatets
bestämmelser icke tillämplighet på norska fartyg. Enligt
nämnda § skola nemligen alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar,
öppna eller däckade och af hvad slag och drägtighet som helst, ehvad de
der äro byggda eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska
och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt således, utan
afseende om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort
eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke
åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,
än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. Då det vidare i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

andra momentet af samma § heter, att det ena rikets fartyg och båtar ock
må inom det andra rikets område idka fraktfart med samma rätt och under
enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda, följer häraf
äfven, att norska fartyg icke allenast äro fritagna från kustfartsförbudet,
utan derutöfver åtnjuta den andra främmande länders fartyg icke tillkommande
rätten att inom Sveriges område idka fart å insjöar, floder och kanaler.

Om mellanrikslagen skulle upphöra, utan att nya särskilda bestämmelser
trädt i stället, skulle det sålunda blifva norska fartyg förbjudet att
idka varuförsel på Sverige med andra än inhemska produkter, hvarjemte
norska fartyg vid lagens upphörande komme i mistning af rätten att idka
fraktfart inom svenskt område.

Hvad derefter angår de afgifter, som drabba sjöfarten, framgår af nyss
omförmälda stadgande i mellanrikslagens § 12, att norska fartyg icke i Sverige
må åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,
än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. De afgifter, om hvilka
här kan vara fråga, äro lastpenningar, lotspenningar, fyr- och båkafgifter,
tonafgifter till sjömanshusen äfvensom hamnafgifter och andra afgifter till
kommuner. Af dessa afgifter utgå jemlikt § 4 i tulltaxeunderrättelserna
lastpenningarne med lika belopp af norska och andra främmande fartyg
som af svenska. Enahanda är förhållandet med ej mindre fyr- och håkafgift
en, i afseende å hvars erläggande och beloppet deraf numera enligt
§§ 44 och 49 i gällande förordning angående lotsverket ingen olikhet
eger rum mellan svenska och utländska fartyg, än äfven tonafgiften till
sjömanshusen, hvilken, enligt hvad i § 34 af reglementet för sjömanshusen
i riket uttryckligen stadgas, utgår med lika belopp för norskt som för
svenskt fartyg. Norska fartygs likställighet med svenska i fråga om utgörande
af nu omförmälda tre slag af afgifter komme sålunda icke att
rubbas genom mellanrikslagens upphörande. Vidkommande deremot lotspenningarne
meddelas i nådiga kungörelsen den 27 november 1896 angående
ändrad lydelse af § 1 samt upphäfvande af § 29 i förordningen
angående lotsverket den 15 februari 1881, så väl i afseende å befrielse
från skyldigheten att anlita kronolots som rörande lotspenningar erläggande,
vissa bestämmelser, gällande svenskt fartyg och sådant utländskt fartyg,
som traktatsenligt skall i afseende på skyldighet att anlita kronolots vara
med svenskt fartyg likstäldt. Ehuru sådan likställighet icke uttryckligen
omnämnes vare sig i mellanrikslagen eller i gällande traktater, lärer densamma
få anses inbegripen i den nationella behandling, som enligt nämnda
lag och traktater tillkommer norska och andra främmande fartyg, och
följaktligen för norska fartyg bortfalla med mellanrikslagens upphörande.
Hvad slutligen beträffar hamnafgifter och andra afgifter till kommuner,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

grundar sig norska fartygs likställighet med svenska i fråga om dessa
avgifter uteslutande på mellanrikslagens bestämmelser, och den lagstadgade
likställigheten skulle sålunda komma att upphöra med denna lag, ehuruväl,
då taxorna för sagda afgifter fastställas af Eders Kong]. Maj:t, ett
eventuel beslut af någon kommun om olikhet i afgifter för svenska och
för norska fartyg icke kunde vinna tillämpning utan Eders Kongl. Makts
medgifvande.

I det föregående är redogjordt för den förändrade ställning, Norges
handel och sjöfart på Sverige skulle komma att intaga, för den händelse
mellanrikslagen bortfölle, utan att i någon mån ersättas af andra bestämmelser.
Beträffande åter den ställning, som den svenska handeln och sjöfarten
under enahanda förutsättning skulle komma att intaga i Norge,
varder förhållandet delvis ett annat. Enligt den norska tulltaxan behandlas
för närvarande, likasom enligt den svenska, alla varor oberoende af deras
ursprung i tullhänseende lika, och den svenska handeln komme sålunda
äfven efter mellanrikslagens upphörande faktiskt att åtnjuta behandling
såsom den mest gynnade nations. Då de norska författningarne ej heller
känna till någon olikhet i skeppsafgifter af det ena eller andra slaget för
olika nationers fartyg, lika litet som något förbud för ett lands fartyg att
till Norge införa andra varor än sådana, som producerats i eget land,
komme sålunda svenska fartyg att i dessa afseenden blifva likstälda med
norska. I fråga slutligen om rätt till kustfart och inrikes sjöfart är genom
lagen af den 17 juni 1869 främmande fartyg i allmänhet och utan
vilkor af reciprocitet medgifvet att lika med inhemska föra varor, intagna
på en inländsk ort, till annan plats i landet, derest ej Konungen förordnar,
att ^ någon viss främmande nations fartyg ej må begagna sig af denna
tillåtelse. Äfven efter mellanrikslagens upphörande komme sålunda med
nu i Norge gällande lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på
Norge i alla afseenden åtnjuta behandling som den mest gynnade nation.

Den ordning för handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och
Norge, som är grundad i den ännu gällande mellanrikslagen, innefattar till
sina allmännaste drag, jemte behandling såsom den mest gynnade nation, ömsesidig
tullfrihet för hvardera landets naturalster och tillverkningar samt vissa
lättnader för gränstrafiken. Genom nämnda lags upphörande komme det för
den hittillsvarande mellanrikslagstiftningen särskildt kännetecknande eller det,
hvarigenom densamma väsentligen skiljer sig från våra handels- och sjöfartsaftal
med andra länder, nemligen den ömsesidiga tullfriheten för vissa varor,
att bortfalla. Skulle dertill efter mellanrikslagens upphörande de båda ländernas
ömsesidiga behandling ej blifva lika med den mest gynnade nations,
komme de till hvarandra i sämre ställning än till hvarje annat folk, med

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

hvilket de faktiskt hafva handelsförbindelse. Att åtgärder böra vidtagas
till förebyggande häraf, synes uppenbart. Förhandlingar hafva derför
varit inledda med norska regeringen om upprättande af förslag till en
författning af samma ömsesidigt förbindande kraft som mellanrikslagen,
enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna hvarandra
behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om handel och sjöfart
äfvensom erforderliga lättnader beredas gränstrafiken. Dessa förhandlingar
hafva emellertid icke ännu ledt till resultat af anledning, att fråga i
Norge blifvit väckt om införande af differentialtullsystemet och att, då
denna fråga ej ännu hunnit genomgå förberedande behandling, det ansetts
mindre lämpligt att för närvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal
med Sverige om behandling såsom den mest gynnade nation.

Den omständighet, att en ömsesidigt förpligtande öfverenskommelse i
ämnet sålunda icke kunnat komma till stånd, synes dock icke innebära giltig
anledning att icke medgifva Norge behandling som den mest gynnade nation.
När mellanrikslagen gått till ända, skulle, med nu gällande bestämmelser, Sverige
fortfarande komma att i Norge åtnjuta behandling såsom den mest
gynnade nation, men Norges sjöfart deremot att i Sverige vidkännas en
högst väsentlig inskränkning i sina hittillsvarande förmåner. Anledning
att försätta den norska sjöfarten på Sverige i en sådan undantagsställning,
vida ofördelaktigare än den, som åtnjutes af andra länders sjöfart här i
riket, lärer icke förefinnas, och jag har derför trott, att, oaktadt öfverenskommelse
om ömsesidig behandling som den mest gynnade nation icke
kunnat komma till stånd, förhållandet genom en af Norges samtycke oberoende
lag borde ordnas sålunda, att sådan behandling komme Norges
handel och sjöfart här i riket till godo. Tydligt är emellertid, att en dylik
lag icke bör ega gällande kraft längre, än motsvarande förmån tillkommer
svensk handel och sjöfart i Norge. Då likväl lagens giltighet svårligen kan
till sitt fortbestånd göras beroende af inträffandet eller uteblifvandet af en
norsk lagstiftningsåtgärd, synes vilkoret af reciprocitet ej böra i sjelfva
lagen upptagas. Lämpligare torde vara, att lagen antages att gälla till och
med någon dag vid slutet af nästkommande års riksdag, exempelvis den
15 maj eller den tidigare dag, då nytt beslut blifvit af Riksdagen fattadt.
Dermed vinnes ock möjlighet att få denna lag, som ju till följd af sin
beskaffenhet bör vara gemensam, bragt till stånd såsom sådan, om de i
Norge nu pågående utredningar då hunnit föras till slut.

Ledd af de åsigter, jag sålunda uttalat, har jag låtit upprätta ettförslag
till förordning i ämnet.’ Detta förslag, som äfven upptager de bestämmelser
rörande gränstrafiken mellan de förenade rikena, hvilka ansetts

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

erforderliga, sedan de i inellanrikslagen för närvarande innefattade bestämmelserna
i ämnet trädt ur kraft, är af följande lydelse.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst omförmäla
författningsförslag, hvilket, finnes detta protokoll under lita. — bilagdt,
yttrade departementschefen vidare:

Beträffande de särskilda §§ i det nu upplästa lagförslaget anhåller
jag att få anföra följande.

§ 1. Denna § är af samma innehåll som § 12 i mellanrikslagen
af den 30 maj 1890, allenast med de ändringar, som påkallas deraf, att
förstnämnda § blott afser att reglera norska fartygs rättigheter i Sverige.
De norska fartygen bibehållas derigenom vid den likställighet med de
svenska, som nu är dem förunnad, och således äfven vid rätten att å insjöar,
floder och kanaler inom riket idka fraktfart, en rätt, hvilken, såsom
förut blifvit framhållet, icke tillkommer någon annan främmande nations
fartyg. Då emellertid svenska fartyg i Norge åtnjuta motsvarande förmån
och denna i öfrigt icke kan sägas vara af någon större betydelse, har jag
ansett skäl saknas att föreslå rubbning i det hittills bestående förhållandet
i detta afseende.

§ 2. Då två länder äro med landgräns förenade med hvarandra, är
det,. åtminstone sä vidt gränsen går genom någorlunda befolkade trakter,
vanligt, att särskilda bestämmelser meddelas rörande gränstrafiken i syfte
att bereda befolkningen i gränsdistrikten den lättnad i samfärdseln öfver
gränsen, som med bevarande af nödig kontroll i tullhänseende må vara
förenlig. Till lättnader af sådant slag hör den i § 4 af gällande mellanrikslag
medgifna rättighet att tullfritt öfver gränsen i mindre qvantiteter
föra vissa eljest tullpligtiga artiklar. Behofvet af denna lättnad kommer
naturligtvis äfven framgent att göra sig gällande, med afseende hvarå i
mom. 1 af förevarande § upptagits bestämmelser motsvarande de i mellanrikslagens
§ 4 innefattade, dock med iakttagande, att varuqvantiteterna i
allmänhet sänkts till de belopp, som upptagits i det inför Eders Kongl.
Maj:t den 12 sistlidne februari anmälda, af svenska och norska ombud vid
sammanträde å Holmenkollen vid Christiania den 2 oktober 1896 upprättade
förslag till mellanrikslag. Enär emellertid, enligt hvad jag inhemtat,
de i sistnämnda förslag upptagna maximiqvantiteterna för fläsk och spanmål,
nemligen 5 kilogram för det förstnämnda varuslaget samt 25 kilogram
för omalen och 15 kilogram för malen spanmål, i gränsorterna ansetts
otillräckliga, har jag ansett samma qvantiteter utan betänklighet kunna
något höjas, nemligen till 10 kilogram för fläsk samt till 40 kilogram för
omalen och 25 kilogram för malen spanmål.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 25 Haft.

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Vissa gränsoi''ter på den svenska sidan äro så aflägset belägna från
stad eller annan handelsplats inom riket, att de för sin tillförsel af allehanda
förnödenheter äro företrädesvis hänvisade till Norge, der de ock
måste söka afsättningsorten för sina produkter. Detta är särskilt förhållandet
med gränstrakterna inom nordligaste delen af Vermland, inom
Dalarne och Herjeådalen samt inom nordligaste delen af Jemtland och vidare
norrut. För dessa trakter måste den föreslagna sänkningen af de till
tullfri införsel medgifna varuqvantiteterna komma att medföra känbar
olägenhet. Vid sådant förhållande och då besvärligheten af kommunikationerna
på den svenska sidan torde utgöra tillräcklig garanti mot missbruk
i handelsändamål af eu något rymligare tilltagen införselrätt, hafva
de i mellanrikslagens § 4 stadgade varuqvantiteterna synts mig böra bibehållas
såsom undantagsvis gällande för nyssnämnda landsdelar. Dervid
hafva likväl, enligt nyssnämnda komiterades förslag, artiklarna bränvin och
sprit och dermed beredda drycker samt vin äfvensom den numera tullfria
artikeln salt uteslutits, hvarjemte den till tullfri införsel medgifna qvantiteten
socker höjts från 8 kilogram till den med gällande decimalsystem
mera öfverensstämmande siffran 10 kilogram.

Sista stycket i förevarande mom. öfverensstämmer till innehållet med
sista stycket i mellanrikslagens § 4 med den skilnad, att den uti ifrågavarande
lagrum omförmälda skriftliga försäkran föreslagits skola, på sätt åt
nyss omförmälda komiterade blifvit hemstäldt, afgifvas under edlig förpligtelse.

Bestämmelserna i mom. 2, 3, 4 och 5 i § 2 af författningsförslaget
sakna motsvarighet i mellanrikslagen, och dylika bestämmelser hafva ej
heller varit af behofvet påkallade, så länge ömsesidig tullfrihet för hvardera
landets produkter och tillverkningar varit medgifven. Enligt upplysningar
inhemtade från med ortförhållandena förtrogna personer skulle
flerstädes i gränstrakterna ganska känbara rubbningar uppstå i det dagliga
lifvets förhållanden, derest icke den i sagda moment omförmälda
samfärdsel med Norge obehindradt tillätes. Genom stadgandet i mom. 5,
enligt hvilket. vederbörande tullmyndighet eger meddela erforderliga kontrollföreskrifter,
lärer faran för missbruk vara förebyggd.

§3 i författningsförslaget är af enahanda innehåll med § 6 i mellanrikslagen,
allenast med den ändring, som påkallas deraf, att nu endast
afses att reglera förhållandena vid varuförsel från Norge till Sverige.

Sedan generaltullstyrelsen genom nådig remiss erhållit befallning att
afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda författningsförslag, har
styrelsen den 22 i denna månad sådant utlåtande afgifvit och deruti anfört,
att med afseende å den korta tid, den föreslagna förordningen vore

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

afsedd att gälla, syntes i detta sammanhang något styrelsens yttrande icke
kunna anses påkalladt i fråga om, huruvida omständigheterna kunde för
framtiden höra föranleda ändring i nu gällande bestämmelser angående
norska fartygs behandling i svenska hamnar, med hvilka bestämmelser förslagets
§ 1 i alla delar öfverensstämde; och hade styrelsen i öfrigt icke
något att erinra vid föreskrifterna i det remitterade förslaget.»

Till en början tillåter sig utskottet, till upplysning om Sveriges och
Norges utrikes fraktfart under åren 1880—1894, hänvisa till de vid detta
betänkande fogade statistiska tabeller, hvilka utarbetats enligt uppdrag af
de för deltagande i förhandlingar om ny mellanrikslag af Kongl. Maj:t
förordnade svenska ombud. Af dessa tabeller framgår, att i afseende å
fraktfarten mellan Sverige och Norge, svenska fartyg användts i betydligt
högre grad än norska, men att deremot norska fartygs fraktfart mellan
Sverige och utlandet vida öfverstiger svenska fartygs fraktfart mellan
Norge och utlandet, äfvensom att, beträffande fraktfarten mellan utrikes
orter, norska fartyg varit använda i långt större utsträckning än svenska;
och anser utskottet sig böra här införa följande utdrag af nämnda tabeller:

	Svenska fartygs fraktfart mellan	Norska fartygs fraktfart mellan
	Sverige och Norge.	Norge och utlandet.	utrikes orter.	Sverige och Norge.	Sverige och utlandet.	utrikes orter.
	Antal.	Tontal.	An- tal.	Tontal.	Antal.	Tontal.	Antal.	Tontal.	Antal.	Tontal.	Antal.	Tontal.
po r (1880—1884	2,801	95,058	403	97,863	4,627	1,467,639	494	38,266	2,329	738,796	15,608	6,202,760
2.11885—1889	3,068	122,250	383	115,437	4,988	1,756,312	798	38,103	1,764	558,155	15,083	6,639,777
p 111890—1804	3,373	160,132	408	118,179	5,433	2,022,060	1,048	57,319	1,534	627,873	15,309	7,945,960

Med åtskilliga främmande länder hafva traktater afslutats, genom
hvilka rättighet medgifvits dessa nationers fartyg att idka kustfart mellan
svenska hamnar. Rätt att idka fraktfart å insjöar, floder och kanaler är
deremot icke medgifven främmande nationers fartyg i vidsträcktare mån,
än att de ega från utrikes ort direkt ingå till inne i landet belägna stapelstäder.
Härifrån utgöra emellertid norska fartyg ett undantag, i det desamma
enligt nu gällande mellanrikslag skola behandlas såsom inhemska
och sålunda icke blott, i likhet med de mest gynnade nationers, ega att

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

idka kustfart, utan äfven hafva rättighet till fraktfart å svenska insjöar,
floder och kanaler. Huruvida norska fartyg i någon större utsträckning
begagnat sig af denna senare rättighet, derom kan utskottet, då statistiska
uPPS^er saknas, icke med säkerhet uttala sig. Vid mellanrikslagens upphörande
komma, i händelse icke nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges
handels- och sjöfartsförhållanden stadgas, de stränga och för vår tid olämpliga
bestämmelserna i 1724 års produktplakat och 1726 års förklaring att
åter vinna tillämpning i förhållande till Norge, hvilket enligt utskottets
åsigt bör förebyggas. Samma förmåner, som norska fartyg ega i Sverige
och hvilka förmåner enligt den kongl. propositionen skulle fortfarande
bibehållas till och med den 15 maj nästkommande år, tillkomma, oberoende
af mellanrikslagen, svenska fartyg i Norge. Under förutsättning
att svenska fartyg, jemväl efter det mellanrikslagen den 12 nästkommande
juli upphört att gälla, komma att behandlas såsom hittills, synes
det utskottet billigt och rättvist, att icke heller i fråga om norska fartygs
behandling i Sverige någon förändring inträder vid nämnda tid. Såsom
vilkor härför bör dock enligt utskottets åsigt uttryckligen stadgas, att, om
mot förmodan Norge skulle med hänsyn till Sverige införa förändrade bestämmelser
beträffande vare sig sjöfarten eller tullbehandlingen af varor,
som dit införas från Sverige, genom hvilka bestämmelser Sveriges behandling
som den mest gynnade nation skulle i någon mån inskränkas, Kongl.
Maj:t må eg a att omedelbart förordna om upphäfvande af de särskilda förmåner,
som blifvit Norge beviljade; och utskottet har derför ansett bemyndigande
böra lemnas Kongl. Maj:t att i detta hänseende handla å
Riksdagens vägnar.

Beträffande stadgandena i §§ 2 och 3 af förevarande förslag till förordning
om medgifvande att vid resa från Norge till Sverige tullfritt medföra
bestämda qvantiteter af vissa till införsel tillåtna, tull underkastade
naturalster och tillverkningar, torde böra erinras, att den vidsträcktare
rätt, som i detta hänseende af Kongl. Maj:t föreslagits beträffande vissa
delar af riksgränsen, icke är större än den, som nu tillkommer befolkningen
utmed hela gränsen. Denna befolkning har sedan lång tid tillbaka
varit van att få utan erläggande af tullafgift hemta sina förnödenheter
från Norge, och ett upphäfvande af denna rättighet skulle
utan tvifvel uppväcka missnöje hos nämnda gränsbefolkning och äfven
leda till försök att öfver gränsen insmuggla varor. Med hänsyn dertill,
att missbruk visat sig icke sällan hafva egt rum af den rätt till tullfri
införsel af vai’or, som i nu gällande mellanrikslag finnes medgifven vid
resa öfver gränsen, har dock inom utskottet den fråga framkastats, huruvida
icke strängare kontrollföreskrifter borde stadgas till förekommande af

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

sådant missbruk. I förlitande på, att genom bestämda instruktioner till
tullmyndigheterna missbruk må i möjligaste mån förebyggas — så att
t. ex., om minderåriga medfölja resande, den tillåtna qvantiteten icke må
beräknas för hvarje medföljande och att icke ett till äfventyrs upplagdt
större parti varor må kunna fritt föras öfver gränsen förmedelst tätt upprepade
resor, in. m. dylikt — äfvensom att, särskildt då varor af resande
medföras för annans räkning, tulltjensteman skall låta sig angeläget vara
att infordra under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de
medförda varorna icke införas i handelsafsigt, har utskottet emellertid
funnit sig böra tillstyrka antagande äfven af §§ 2 och 3.

Såsom af chefens för finansdepartementet här ofvan intagna yttrande
framgår, är fråga väckt om ändradt tullsystem i Norge. I afvaktan
på norska Stortingets beslut i detta hänseende och för att, utan rubbning
af sjöfartsförhållandena under mellantiden, lemna nästkommande års Riksdag
fullt obundna händer att i handels- och sjöfartshänseende till Norge
besluta så, som Riksdagen då finner förhållandena kräfva, har utskottet
ansett en förordning af allenast provisorisk natur, såsom Kongl. Maj:t föreslagit,
böra införas.

På de skäl, som sålunda anförts, hemställer utskottet: 1

1 ro) att ifrågavarande, af Kongl. Maj:t. framlagda
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande
sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och
Norge måtte af Riksdagen antagas; och

2:o) att Riksdagen dessutom måtte besluta, att,
derest Kongl. Magt skulle finna, att Sveriges behandling
i handels- och sjöfartsförhållanden såsom den af Norge
mest gynnade nation i ett eller annat afsevärdt hänseende
varder upphäfd, eller motsvarande rättigheter, som
i § 2 mom. 2—4 af ofvannämnda förslag medgifvits
vid införsel till Sverige, skulle vid införsel till Norge
förvägras, Kongl. Maj:t må ega att när som helst förordna,
det denna författning delvis eller helt och hållet
skall upphäfvas.

Stockholm den 12 maj 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Öfversigt öfver Sveriges och Norges utrikes fraktfart under

åren 1880-18941).

Svenska fartyg. A. Fraktfart mellan Sverige och Norge.

Ankomna till Norge frän Sverige

Afgångna från Norge till Sverige.

S u m m a.

Å r.	Antal.	Tontal.	Deraf ångfartyg.	Antal.	Tontal.	Deraf ångfartyg.	Antal.	Tontal.	Deraf ångfartyg.
			Antal.	Tontal.			Antal.	Ton tal.			Antal.	Tontal.
1880...........	584	49,943	308	44,752	1,580	62,577	318	48,706	2,164	112,520	626	93,458
1881...........	539	31,854	173	26,953	1,855	49,543	194	31,639	2,394	81,397	367	58,592
1882...........	498	32,104	153	26,836	2,405	56,781	182	32,195	2,903	98,885	335	59,031
1883...........	589	36,467	254	32,598	2,964	63,790	257	34,570	3,553	100,257	511	67,163
1884...........	577	39,406	208	34,842	2,417	52,829	149	28,495	2,994	92,235	357	63,337
1880—1884:1 i medeltal årligen J	5574	37,954-8	2192	33,''96-	2,244-2	57,104-0	220''o	35,121 °	2,801-6	95,058-8	439’2	68,317
1885...........	583	52,656	199	48,223	2,410	73,925	197	48,849	2,993	126,581	396	97,072
1886...........	540	55,532	191	48,809	2,400	74,492	190	49,410	2,940	130,024	381	98,219
1887...........	729	50,356	176	43,143	2,318	67,162	186	45,384	3,047	117,518	362	88,527
1888...........	2) 592	2) 45,603	177	40,238	2,422	66,293	180	42,612	3,014	111,896	357	82,850
1889...........	409	48,923	193	45,286	2,938	76,310	202	48,923	3,347	125,233	395	94,209
1885-1889;] i medeltal årligen	570-6	50,6140	187-2	45,:139-	2,497-6	71,636	I9rO	47,°35-6	3,0682	122,250^4	3782	92I75
1890..........	539	56,640	239	52,142	2,964	82,649	248	56,464	3,503	139,289	487	108,606
1891...........	573	65,279	253	60,181	2,834	87,555	257	62,634	3,407	152,834	510	122,815
1892...........	593	76,951	309	61,148	2,691	98,873	313	74,093	3,284	175,824	622	145,241
1893...........	456	69,609	251	62,869	2,693	92,226	259	66,841	3,149	161,835	510	129,710
1894 .........	573	72,387	368	66,184	2,953	98,492	377	70,626	3,526	170,879	745	136,810
1890—1894:] i medeltal årligen J	546-8	68,173-2	284-0	62,504-8	2,827-0	9'',959-	290-8	66,131 6	3,373''S	160,132-2	5/4-8	128,636

*) De i tab. 2 lemnade uppgifter angående svenska och norska lastade fartyg å utrikes orter äro, hvad angår de svenska farty
hemtade från Sveriges och beträffande de norska fartygen från Norges officiella statistik.

2) I Kommerskollegii berättelse felaktigt: 177 fartyg om 40,238 ton.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

forska fartyg. A. Fraktfart mellan Sverige och Norge.

Ankomna till Sverige från Norge. Ankomna från Sverige till Norge. Summa.

Å r.	Antal.	Tontal.	Deraf	ångfartyg.	Antal.	Tontal.	Deraf	ångfartyg.	Antal.	Tontal.	Deraf	ångfartyg.
			Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.
1880___________	211	17.720	23	5,066	189	13,041	30	7,527	400	30,761	53	12,593
1881...........	323	21,845	31	6,063	195	8,663	22	3,090	518	30,508	53	9,153
1882...........	319	31,399	73	15,918	309	17,430	43	9,473	628	48,829	116	25,391
1883 .......	299	22,048	47	10,994	179	16,570	45	11.784	478	38,618	92	22,778
1884...........	285	26,575	51	10,580	164	16,041	36	10,879	44!)	42,616	87	21,459
1880—1884: i medeltal årligen	■ 287-4	23,9174	45‘°	9,724''2	207 z	14,3490	35''2	8,550-6	494-6	38,2664	802	18,274-8
1885...........	332	21,172	36	5,937	151	7,451	11	2,661	483	28,623	47	8,598
1886...........	310	18,457 26,794	44	8,008 7,751	164	11,817	40	6,390	474	30,274	84	14,398 10,751
1887...........	428	53	210	10,241	29	3,000	638	37,035	82
1888...........	868	35,041	469	19,024	655	17,835	410	9,197	1,523	52,876	879	28,221
1889...........	612	31,163	52	9,487	260	10,544	43	2.223	872	41,707	95	11,710
1885—1889: i medeltal årligen	5io°	26,525-4	130-8	IO,04r	N OO OO d	n.577-6	io6’6	4,6942	798-0	O O ocT c*-)	237-4	''4.735-6
1890...........	544	25,928	88	6,820	342	16,233	56	4,172	886	42,161	144	10,992
1891...........	471	32,002	130	17,106	342	16,772	67	3,913	813	48,774	197	21,019
1892...........	844	47,327	483	24,308	683	24,901	412	12,350	1,527	72,228	895	36,658
1893...........	665	41.351	439	27,381	628	30,552	396	18,021	1,293	71,903	835	45,402
1894...........	396	32,911	108	16,820	328	18,622	68	8,034	724	51,533	176	24,854
1890—1894: i medeltal årligen	^1 OO O’	35,903-8	249-6	18,487-	464-6	21,4160	199-8	9,2980	1,0486	57,3198	4494	27,785°

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

(Forts.) Svenska fartyg. B. Fraktfart mellan Sverige och utlandet.

Å r.	Ankomna till utrik Antal. Tontal.	es ort fr Deraf Antal.	in Sverige. ångfartyg. Tontal.	Åtgångna från utrikes ort till Sverige. Deraf ångfartyg. Antal. Tontal. Antal. Tontal.	Antal.	S U IT Tontal.	m a. Deraf ångfartyg. Antal. Tontal.
1880............	6,171	1,116,778	1,707	534,070	3,123	742,334	1,735	520,760	9,294	1,859,112	3,442	1,054,830
1881............	5,827	1,006,953	1,671	486,948	3,106	739,090	1,858	537,144	8,933	1,746,043	3,529	1,024,092
1882............	6,803	1,265,711	1,942	654,255	3,761	934,435	2,171	698,162	0,564	2,200,146	4,113	1,352,417
1883............	7,120	1,342,391	2,253	761,211	3,942	1,012,536	2,522	819,383	1,062	2,354,927	4,775	1,580,594
1884............ 1880-1884:1	6,906	1,316,491	2,323	797,579	4,081	1,090,844	2,636	896,657	0,987	2,407,335	4,959	1,694,236
i medeltal > årligen J	6,5654	1,209,664-8	1,979''z	646,812-6	3,602-6	903,847-8	2,1844	694,421-3	10,1680	2,113,512-6	4,163-6	•-34''.233
1885............	6,852	1,341,242	2,427	848,686	4,260	1,190,073	2,869	980,731	1,112	2,531,315	5,296	1,829,417
1886............	6,274	1,338,356	2,398	874,370	4,014	1,177,628	2,678	965,151	0,288	2,515,984	5,076	1,839,521
1887............	7,020	1,502,543	2,607	963,651	4,280	1,260,128	2,889	1,039,709		2,762,671	5,496	2-003,360
1888............	7,316	1,540,647	2,527	969,218	3,641	1,179,319	2,563	963,178	0,957	2,719,966	5,090	1,932,396
1889............ 1885—1889:\|	7,591	1,565,119	2,763	1,006,350	4,068	1,284,849	2,702	1,018,081	11,659	2,849,968	5,465	2,024,431
i medeltal > årligen J	7,010-6	1,457,5814	2,5444	932,455 o	4,0526	1,218,3994	2,740-2	993,37°-	11,063-2	2,675,980-8	5,284-6	•,925,825-
1890............	7,589	1,644,983	2,940	1,092,771	4,123	1,317,677	2,723	1,048,791	11,712	2,962,660	5,663	2,141,562
1891............	7,844	1,729,249	2,927	1,145,872	3.906	1,309,099	2,580	1,051,697	11,750	3,038,348	5,507	2,197,569
1892............	7,783	1,736,630	2,917	1,165,039	3,830	1,329,208	2,417	1,076,091	613	3,065,838	5,334	2,241,130
1893............	7,560	1,750,825	2,949	1,186,605	3,874	1,359,763	2,504	1,123,131	1,434	3,110,588	5,453	2,309,736
1894............ 1890—1894:1	8,000	1,896,482	3,255	1,326,094	4,564	1,583,984	2,969	1,313,477	,564	3.480,466	6224	2,639,571
i medeltal > årligen )	7>755''2	1,751,633-8	2,997''6	1,183,276-2	4,059''4	•,379,9462	2,638- 6	1,122,637-	11,8146	3,131,580-0	5,6362	2,3°S,9''3''

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Svenska fartyg. B. Fraktfart mellan Norge och utlandet.

Ankomna till utrikes ort från Norge. Afgångna från utrikes ort till Norge. Summa.

Å r.			Deraf	ångfartyg.			Deraf	ångfartyg.			Deraf ångfartyg.
	Antal.	Tontal.			Antal.	Ton tal.			Antal.	Tontal.
			Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.
880............	5,222	994.425	551	184,168	2,543	529,063	556	195,839	7,765	1,523,488	1,107	380,007
	5,220	1,002,940	679	211,282	2,794	597,358	710	239,955	8,014	1,600,298	1,389	451,237
882............	5,491	1,168,516	785	267,166	2,780	641,610	829	292,406	8,271	1,810,126	1,614	559,572
	5,273	1,167,354	840	319,757	2,701	678,766	928	361,498	7,974	1,846,120	1,768	681,255
	5,474	1,330,780	1,050	413,878	2,597	706,649	980	404,192	8,071	2,037,429	2,030	818,070
880-1883:]
i medeltal ''	5.336-0	1,132,803-0	78r	279,250-	2,6830	630,6892	8006	298,778-8	8,019-0	i,763,492-o	1,581-6	578,028.2
årligen. \|
885..........	4,640	1,116,601	983	377,540	2,737	736,739	1,015	411,013	7,377	1 853 340	1 998	788553
886............	4,540	1,159,284	1,084	416,818	2,594	740,088	1,053	436,237	7,134	1 899 372	2,137
887.........	4,970	1,276,031	1,268	487.885	2,674	764,599	1,191	476,344	7644	2040630	2 459	964,229
888............	4,829	1,272,844	1,209	464,466	2,719	811,310	1,224	497,157	7,548	2,084,154	2,433	961,623
	5,296	1,416,038	1,478	574,810	2,862	858,178	1,310	537,665	8.158	2,274,216	2,788	1,112,47
885—1889: 1
i medeltal >	4.855-0	1,248,159 6	1,2044	464,303-8	2,7172	782,1828	1,158 6	471,683-2	7,57-	2,030,342-4	2,363-	935,987-o
årligen. J
890............	5,183	1,469,227	1,556	651,270	2,895	940,848	1,416	625,085	8,078	2,410,075	2,972	1,276,355
891............	4,864	1,536,458	1,603	707,504	3,094	1,104,612	1,639	750,856	7,958	2,641,070	3,242	1,458,360
892............	4,988	1,570,262	1,705	735,726	3,028	1,075,711	1,580	736,377	8,016	2,645,973	3,285	1,472,103
893............	4,698	1,553,452	1,824	806,432	2,806	1,082,780	1.624	805,413	7,504	2,636,282	3,448	1,606,845
	4,580	1,356,664	1,768	061,658	2,949	1,009,996	1,714	703,895	7,529	2,366,660	3,482	1,365,553
890—1894: 1
i medeltal >	4,862-6	I,4Q7.21Z''6	1,691-2	712,568-0	z.954''4	1,042,789-4	1.594 6	7Z3,3Z5-*	7,8<7''°	2,540,002-2	3,285-8	1,435,843 *
årligen. \|

Bill. till Kiksd. Prat. 1897. 5 Sami. 1 Afd. N:o 25.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

(Forts.) Svenska fartyg. C. Fraktfart mellan Norge och utlandet.

	Ankomna till Norge från utrikes ort.	Afgångna från Norge till utrikes ort.		Summa.
Å r.	Antal.	Tontal.	Deraf ångfartyg.	Antal.	Tontal.	Deraf ångfartyg.	Antal.	Tontal.	Deraf	ångfartyg.
		Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.
1880............	207	45,209	128	37,323	210	43,058	69	26,510	417	88,267	197	63,
1881............	177	42,670	122	37,682	230	48,829	108	36,177	407	91,499	230	73
1882............	160	41,641	119	35,841	238	48,393	102	34,411	398	90,034	221	70
1883............	147	46,060	117	42,342	221	52,627	109	39,816	368	98,687	226
1884............ 1880—1885: \|	166	46,868	139	42,257	261	73,960	154	61,569	427	120,828	293	1
i medeltal > årligen. )	1714	44,4896	125-0	39,0890	232-0	53:3734	1084	39,6960	4°34	97,863-0	2334	78,
1885............	150	46,519	134	44,123	209	66,741	135	58,083	359	113,260	269	1
1886............	177	52,433	159	49,568	203	57,907	148	52,017	380	110,340	307	101,
1887............	155	42,270	129	38,492	204	59,731	158	53,012	359	102,001	287
1888............	»)225	'') 70,135	186	64,544	220	68,141	151	59,797	445	138,276	337
1889............ 1885-1889:1	135	41,132	112	38,301	239	72,180	178	64,638	374	118,312	290	102
i medeltal !■ årligen. \|	1684	50,497-8	1440	47,o°5-6	215-0	64,940-0	1540	57,5°9''	3834	n 5,437-8	2980	104,51
1890............	163	44,096	151	41,915	246	62,301	188	56,969	409	106,397	339	98,
1891............	169	47,976	144	44,536	228	61,447	167	55,033	397	109,423	311	99,
1892............	147	45,606	126	41,362	257	85,953	205	78,412	404	131,559	331	119,
1893............	158	43,913	124	38,363	268	80,179	191	69,301	426	124,092	315	107,
1894............ 1890—1894:1	156	44,530	131	40,480	252	74,896	203	69,479	408	119,426	334	109,
i medeltal > årligen. \|	1586	45,224 a	’35''2	41>331''2	250-2	72.95 5 *	190-8	65,8388	408-8	118,1794	OO ro O 0''	107,1

'') I Kommerskollegii berättelse felaktigt: 640 fartyg om 75,500 ton.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Norslea fartyg. C. Fraktfart mellan Sverige och utlandet.

	Ankomna	till Sverige från utrikes ort.	Afgångna från Sverige till utrikes ort.		S u m	m a. . # ■..._
Å r.	Antal.	Tontal.	Deraf ångfartyg. Antal. Tontal.	Antal.	Tontal.	Deraf Antal.	ångfartyg. Ton tal.	Antal.	Tontal.	Deraf Antal.	ångfartyg. Tontal.
1880............	436	107,521	43	11,599	1,933	594,040	41	12,442	2,369	701,561	84	24,041
1881............	434	117,648	40	10,958	1,810	582,798	33	10,511	2,244	700,446	73	21,469
1882............	495	142,739	68	27,633	2,126	715,273	80	38,825	2,621	858,012	148	66,458
1883............	540	163,922	113	41,740	2,061	686,103	97	47,073	2,601	850,025	210	88,813
1884............ 1880-1884:)	422	127,451	in	44,855	1,391	456,487	113	50,741	1,813	583,938	224	95,596
i medeltal > årligen \|	465-	131,856-2	75''°	27,357''°	1,864-2	606,940-2	72-8	3i-9i8-	2,329-6	738,7964	147-8	59,275''4
1885..... ......	464	137,905	91	40,382	1,456	479,551	125	65,315	1,920	617,456	216	105,697
1886............	384	121,749	67	34,734	1,134	376,323	91	41,582	1,518	498,072	158	76,316
1887............	377	110,181	42	17,608	1,300	401,534	105	32,917	1,677	511,715	147	50,525
1888............	383	109,181	49	13,642	1,471	478,959	66	22,812	1,854	588,140	115	36,454
1889............ 1885-1889:1	512	151,275	103	45,701	1,341	424,121	152	64,459	1,853	575,396	255	110,160
i medeltal > årligen J	4240	126,058-2	70-4	3°,4«3''4	1 >34°’4	432,097-6	107-8	45,4''7-	1,764-4	558,155-8	1782	75,8304
1890............	432	141,515	95	49,453	1,138	396,037	153	78,714	1,570	537,552	248	128,167
1891............	379	349,176	106	58,902	1,166	440,850	175	94,001	1,545	590,026	281	152,903
1892............	444	170,072	120	72,978	1,096	426,505	235	124,223	1,540	596,577	355	197,201
1893............	416	176,910 174,964	143	86,161 91,629	1,056 1139	459,634	264	163,316	1,472	636,544	407	249,477
1894............ 1890—1894:1	407	146	603,704	375	317,279	1,546	778,668	521	408,908
i medeltal > årligen	4*5 6	162,527-4	122*0	71,8246	1,1190	465,3460	2402	155,506 6	1,534-6	627,873-4	362-4	227,331-2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

(Forts.) Svenska fartyg. D. Fraktfart mellan utrikes orter.

		A n k	0 m n	a.		Afgå	n S	n a.		Summa
År.	Antal.	Ton tal.	Deraf ångfartyg. Antal. Tontal.	Antal.	Tontal.	Deraf Antal.	ångfartyg. Tontal.	Antal.	Tontal.	Deraf Antal.	ångfartyg. Tontal. 1
1880...........	2,735	788,993	952	269,840	2,623	761,373	944	265,451	5,358	1,550,36(5	1,896	5555,291
1881............	2,139	669,210	760	223,535	1,990	633,905	713	216,604	4,129	1,5303,115	1,473	440,139
1882............	2,337	716,796	838	269,221	2,133	672,574	771	252,860	4,470	1,389,370	1,609	522,081
1883............	2,356	768,457	904	321,764	2,167	716,786	815	286,386	4,523	1,485,243	1,719	608,150
1884............ 1880-1884:]	2,451	853,208	1,013	395,408	2,208	756,895	883	324,207	4,659	1,610,103	1,896	719,615
i medeltal ! årligen J	2,403-6	759>332''8	8934	295>953''	2,2242	708,306-6	8252	269,1016	4.627-8	1,467,639.4	1,718-6	565,055-
1885............	2,363	835,751	1,088	422,506	2,208	775,420	1,028	386,498	4,571	1,611,171	2,116	809,001
1886............	2,370	828,200	1,112	436,249	2,246	772,874	1,089	414,980	4,616	1,601,074	2,201	851,229
1887............	2,823	992,624	1,527	610,557	2,572	887,623	1,304	517,019	5,395	1,880,247	2,831	1,127,576
1888...........	2,616	923,559	1,375	553,212	2,426	845,042	1,342	521,222	5,042	1,768,601	2,717	1,074,434
1889............ 1885-1889:]	2,794	1,021,517	1,639	664,326	2,524	898,952	1,494	590,111	5,318	1,920,469	3,133	1,254,437
i medeltal > årligen j	z>593''2	920,330-2	1,3482	537,370-	2,395 ^	835,982-2	1,251-4	485,966-0	4,9884	1,756,312-4	2,5996	1,023,3360
1890............	2,866	1,093,856	1,777	768,591	2,703	1,049,471	1,741	764,310	5,569	2,143,327	3,518	1,532,901
1891............	2,932	1,115,865	1,841	789,757	2,813	1,083,702	1,816	790,854	5,745	2,199,567	3,657	1,580,611
1892............	2,636	1,007,994	1,567	682,835	2,412	932,492	1,434	633,423	5,048	1,940,486	3,001	1,316,258
1893............	2,716	959,830	1,604	656,325	2,476	898,275	1,442	606,954	5,192	1,858,105	3,046	1,263,279
1894.......... 1890—1894:1	3,032	1,058,732	1,914	755,987	2,579	910,084	1,516	624,320	5,611	1,968,816	3,430	1,380,307
i medeltal > årligen j	2,836-4	''>047,2S5''4	1,740-6	730,699-	2,596-6	974,804-8	1,589 8	683,972-2	5,433-o	2,022,060-2	3,330-4	1,414,671-2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Norska fartyg. D. Fraktfart mellan utrikes orter.

	Ankomna.		Afgå	n g n a.			Sun	m a.
A r.			Deraf ångfartyg.			Deraf ångfartyg.			Deraf ångfartyg.
	Antal.	Tontal.			Antal.	Ton tal.			Antal.	Tontal.
			Antal.	Tontal.			Antal.	Tontal.			Antal.	Ton tal.
1880............	9,581	3,565,247	370	153,679	8,041	3,057,941	371	159,553	17,622	6,623,188	741	313,232
1881............	7,918	3,101,541	335	148,604	6,604	2,672,637	354	160,768	14,522	5,774,178	689	309,372
1882 ...........	9,047	3,552,011	640	301.439	7,111	2,863,293	608	287,534	16,158	6,415,304	1.248	588,973
1883............	8,431	3,354,375	888	372,102	7,031	2,878,944	860	363,390	15,462	6,233819	1,748	735,492
1884............	7,755	3,211,243	921	405,107	6,525	2,756,572	896	404,901	14,280	5,967,815	1.817	810,008
1880—1884: j
i medeltal J	8,5464	O-i OJ OO OO 0* 4-''	6308	276,186-2	7,062.4	2,845,8774	6178	275,2292	15,6088	6,202,760-8	1,248.6	55>,4154
årligen )
1885............	7,709	3,284,188	1,162	562,867	6,619	2,907,595	1,121	536,814	14,328	6,191,783	2,283	1,099,681
1886............	7,749	3,355,587	1,420	684,131	6,853	3,017,755	1,308	624,662	14,602	6,373,342	2,728	1,308,793
1887............	8,086	3,489,873	1,481	728,744	7,123	3,144,198	1,427	674,843	15,209	6,634,071	2,908	1,403,587
1888. ...........	8,344	3,646,294	1,869	886,672	7,289	3,279,062	1,814	870,282	15,633	6,925,356	3,683	1,756,954
1889............	8,392	3,749,295	1,930	973,494	7,251	3,325,040	1,785	871,381	15,643	7,074,335	3,715	1,844,875
1885—1889: \|
i medeltal \	8,056-0	3.505.047-4	1,572-4	767,1816	7.027-0	3, >34.730-0	i,49>''o	7>5,596-4	15,083-0	6,639,777-4	3,063.4	1,482,778.0
årligen \|
1890............	8,578	4,093,210	2,847	1,450,036	7,664	3,736,422	2,650	1,357,956	16,242	7,829.032	5,497	2,807,992
1891............	8,823	4,407,378	3,357	1,827,983	7,654	3,971,405	3,070	1,715,142	16,477	8,378,783	(i,427	3,543,125
1892............	7,991	4.169.434	3,036	1,742,685	6,953	3,717,179	2,708	1,584,147	14,944	7,886,613	5,744	3,326,832
1893............	7,657	4,130,487	3,151	1,900,687	6,755	3,819,856	2,913	1,742,721	14,412	7,950,343	6,064	3,643,408
1894............	7,841	4,137,421	3,551	1,995,583	6,632	3,547,009	2,960	1,650,191	14,473	7,684,430	6,511	3,615,774
1890—1894:1
i medeltal >	8,178-0	4187,5860	3,188-4	1,783.394-8	7,''3< 6	3.7S«-374-2	2,8602	1,610,031-4	15,309-6	7,945,960-2	6,048-6	3,393,426,2
årligen J

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Reservationer:

af herrar Stephens, Nisser, af Buren, friherre Klingspor och Bergendahl,
hvilka anfört:

»I det den kongl. propositionen i fråga bilagda statsrådsprotokoll
yttrar herr statsrådet och chefen för finansdepartementet: ''Äfven efter
mellan rikslagens upphörande komme sålunda med nu i Norge gällande
lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på Norge i alla afseenden
åtnjuta behandling som den mest gynnade nation’ och längre fram:
''Förhandlingar hafva varit inledda med norska regeringen om upprättande
af förslag till en författning af samma ömsesidigt bindande kraft som
mellanrikslagen, enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna
hvarandra behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om
handel och sjöfart’ — — — —. ''Dessa förhandlingar hafva emeller tid

icke ännu ledt till resultat, af anledning att fråga i Norge blifvit
väckt om införande af differentialtullsystemet, och att, då denna fråga icke
ännu hunnit genomgå förberedande behandling, det ansetts mindre lämpligt
att för närvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal med
Sverige om behandling såsom den mest gynnade nation.»

Ivonseqvensen af de fakta, som sålunda meddelats, synes oss böra
vara ett svenskt lagstadgande, hvarigenom, efter mellanrikslagens upphörande,
Norge för sin handel och sjöfart på Sverige kommer att åtnjuta
behandling såsom den mest gynnade nation, så länge Sverige vore i åtnjutande
af samma förmån i Norge.

På grund häraf anse vi, att § 1 i nu föreliggande förslag bort
hafva följande lydelse:

Norge skall för sin handel och sjöfart på Sverige
i alla afseenden åtnjuta behandling såsom den mest
gynnade nation, så länge enahanda förmån från Norges
sida kommer Sverige till del, eller till dess öfverenskommelse
om annan ordning blifvit träffad.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 23

Angående den s. k. »formansforslingen» säger Riksdagen i sin skrifvelse
till Konungen (n:o 72 år 1895):

»Många och välgrundade anledningar till klagomål från svensk
sida har oek tillämpningen af de upprepade gånger och senast år 1890
ändrade bestämmelserna i lagens 4 § rörande gränstrafiken lemnat, i ty
att medgifvandet af tullfrihet enligt ifrågavarande § visat sig kunna, trots
lagens uttryckliga förbud, i stor utsträckning tillgodogöras för införsel i
handelsafsigt. Sådana missbruk, befordrade genom den i hög grad utvecklade
landthandeln vid gränsen, måste naturligtvis komma att ökas i samma
mån, som de svenska tullsatserna höjas utöfver de norska, och införseln
följaktligen lemna tillfälle till vinst på tulldifferensen. Också har, efter
den i början af innevarande år vidtagna tullförhöjningen för malen och
omalen spanmål, den tullfria importen af mjöl från Norge jemlikt ifrågavarande
4 § i anmärkningsvärd grad tilltagit. Enligt införskaffade uppgifter
från gränsbevakningen öfverfördes sålunda tullfritt jemlikt ifrågavarande
§ ensamt på gränsen till Elfsborgs, Vermlands och Kopparbergs
län under månaderna januari—mars innevarande år 677,866 kilogram malen
spanmål, under det att motsvarande import för samma månader år 1894
icke uppgick till mera än 181,888 kilogram.»

För hela året 1894 uppgick denna siffra till 1,338,825 kilogram

» » » 1895 » » » » 2,939,738 »

Riksdagen framhåller derefter nödvändigheten af »att föreskrifterna
om den s. k. formansforslingen måste ändras till förekommande af sådana
missbruk som dem, hvartill nu gällande studganden i detta ämne gifvit
anledning.»

Äfven om de underhandlingar rörande Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden, som direkt angå Norge, icke hafva
ledt till något som helst resultat — och hvarför visserligen icke skulden
ligger i de svenska underhandlarnes brist på tillmötesgående — kan dock
deruti icke sökas anledning till återupplifvandet af denna s. k. »formansforslingen»,
som i hufvudsak är en inhemsk angelägenhet, hvarför den ej
heller borde i den för båda rikena gemensamma förordningen inrymmas.
I alla händelser hafva vi icke funnit skäl föreligga för den utsträckning
efter hela gränsen, som Kongl. Maj:ts proposition nu föreslår. Vi tro, att
den ifrågasatta tullfria införseln måste inskränkas till både ort och myckenhet,
samt att fullt effektiva bestämmelser måste fastställas till förekommande
af dessa ofvan nämnda missbruk, som, enligt hvad erfarenheten visat, synes
vara en ovilkorlig följd af en dylik lag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Endast under sådan förutsättning anse vi oss kunna tillstyrka något
stadgande om tullfrihet för varor vid införsel öfver gränsen mot Norge,
hvadan vi anse 2 § böra hafva följande lydelse:

§ 2.

Mom. 1. För den del af den svenska gränsbefolkningen,
som är boende mellan Djeknelidens tullstation i Vermland
och Ljusnebäcken i Herjeådalen samt uti Frostvikens
socken i Jemtland och vidare norr öfver, och
som på grund af nu rådande kommunikationsförhållanden
är i behof af lättnader i och för anskaffandet af
dess oundgängliga förnödenheter, må den undantagsbestämmelse
varda gällande:

»att tullfrihet medgifves vid införsel öfver gränsen
från Norge till Sverige af följande varor, och till mängder,
som för hvarje forsling icke få öfverskrida

af bröd.......................................................... 10 kilogram

» fläsk.......................................................... 10 »

» garn alla slag tillsamman.................... 5 »

» kaffe och kaffesurrogat.......................... 5 »

» malt.......................................................... 10 »

» risgryn ...... 5 »

» socker................. 5 »

» spannmål, omalen (en säck)............ 100 »

» d:o malen ( d:o ).................... 100 »

» tobak......................................................... 1 »

» väfnader alla slag tillsamman................ 15 meter

dock icke utöfver ett sammanlagdt
värde af 25 kronor;

» Öl............................................................... 5 liter

samt

» andra varor ett sammanräknadt värde af 20 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet,
än ofvan stadgats, skall tull, enligt hvad eljest
gäller, erläggas för hela den af varan införda qvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke
för varor, som i handelsafsigt införas vare sig för att i
vanlig ordning försäljas eller för att utlemnas såsom

" Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som
af handlande eller för handlandes räkning införas, så
vidt de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent
sådant fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och
hemvist, aflemna en under edlig förpligtelse afgifven
• ''i.: skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke in föras

i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas
;-/i;.; u varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan för säkran

afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas.
Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna
i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller
brukar egendom på båda sidor om gränsen, må utsäde,
kreatur och redskap, som erfordras för egendomens
skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för
hushållsbehof föras från Sverige till Norge för att förädlas
genom blekning, färgning, garfning, målning, spillning,
väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation
återinföras, skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen
användas endast för transport af gods eller personer från
Norge till Sverige, äro ej underkastade tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk skall
generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen meddela de närmare kontrollföreskrifter,
som kunna anses erforderliga.

I öfverensstämmelse med hvad vi rörande § 2 föreslagit, bör enligt
vår åsigt § 3 ur förordningen utgå.

På de skäl, som sålunda anförts, anse vi Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och
gränstrafiken mellan Sverige och Norge icke böra oförändradt af Riksdagen
antagas, utan att nämnda förordning bör erhålla den af oss här ofvan angifna
lydelse, samt att Riksdagen tillika bör lemna Kongl. Maj:t det bemyndigande,
som i utskottets betänkande under 2:o) finnes intaget.»

Bill. till Bibel. Prat. 1857. 5 Sami. 1 Afd, ■ hläft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

samt af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson,
Lundström, Göransson, Swartlingi och Flis Nilson, hvilka anfört:

»Då den föreliggande kongl. propositionen ej afser något aftal med
Norge, utan uteslutande att å ena sidan medgifva norska fartyg de förmåner,
som motsvara dem, hvaraf svenska fartyg i Norge äro i åtnjutande,
samt å andra sidan att bereda svenska undersåter, boende längs gränsen,
fortfarande tullfrihet för vissa af sina från Norge inköpta förnödenheter,
hafva vi beträffande punkten 2:o) inom utskottet påyrkat, att densamma
bort ur betänkandet uteslutas, och få vi derför, med fasthållande af nämnda
yrkande, reservera oss mot utskottets beslut i denna del.»

Stockholm 189?. fomgi. Sofctryokeriet, P. Ä. Norstedt & SönéÉ