Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25 (Betänkande 1892:Bevu25 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

t V

N:o 25.

Ank. till Eiksd. kansli den 20 maj 1892.

Bevillningsutskottets betänkande, med förslag till den af Riksdagen
faststälda bevillning ssummans utgörande.

Sedan Riksdagen, på statsutskottets hemställan, för år 1893 åtagit
sig en bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af
4,200,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva förslag till
denna bevillnings utgörande.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för
år 1893 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1888 ............................................ kronor 3,790,335: —

» 1889 ............................................. » 4,031,576: —

» 1890 ............................................ » 4,298,099: —

eller i medeltal för dessa tre år .............. » 4,040,003: —

Ifrågavarande bevillning är i riksstaten för innevarande år beräknad
till 3,800,000 kronor. Då inkomsten af denna skattetitel visat sig fortfarande
vara i stigande och under år 1890 med närmare 500,000 kronor
öfverstigit den senast antagna beräkningen, bar statskontoret i underdånig
skrifvelse den 7 december 1891, hvilken skrifvelse finnes statsverkspropositionen
bifogad, anfört, att en förändring i beräkningen af
denna inkomst syntes böra eg a rum, och att ifrågavarande bevillning
Jlih. till Riksd. Prot. 1802. 5 Samt. 1 Å/d. 20. a. Haft. (N:o 25).

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

borde i riksstaten för år 1893 uppföras åtminstone med ett ofvannämnda
medeltal motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,000,000
kronor.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet har till det
statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes bifogadt förenämnda
kongl. proposition, i afseende å ifrågavarande bevillning anfört, bland
annat, att densamma kunde, enligt hvad som framginge af uppgifter,
dem herr statsrådet förut meddelat, beräknas för år 1891 uppgå till
omkring 4,450,000 kronor; att det af statskontoret för år 1893 beräknade
belopp motsvarade medeltalet af skattens afkastning för åren
1888—1890, eller 4,040,003 kronor; att, då emellertid inkomsttiteln under
de senare åren varit i jemnt stigande, densamma torde böra för den statsreglering,
som vore i fråga, upptagas till ett något högre belopp än
det, hvartill berörda medeltalsberäkning föranledde; samt att, om beräkningen
höjdes med 200,000 kronor till 4,200,000 kronor, skulle bevillningen
af fast egendom samt af inkomst derigenom för år 1893 upptagas till
ett belopp, som med omkring 250,000 kronor understege den antagliga
afkastningen för år 1891, en beräkning, mot hvilken, med fästadt afseende
jemväl å bevillningens nyss anmärkta tendens att stiga, ingen
betänklighet torde kunna möta. I öfverensstämmelse härmed har herr
statsrådet, under erinran tillika att en ytterligare förhöjning föranleddes
af Kongl. Maj:ts förut samma dag fattade beslut att föreslå Riksdagen
viss höjning af bevillningen för jordbruksfastighet, hvilken ytterligare
förhöjning beräknats till i rundt tal 660,000 kronor, förordat, att ifrågavarande
inkomsttitel blefve i riksstaten för år 1893 upptagen till 4,860,000
kronor. Kongl. Maj:t har ock på grund af denna beräkning upptagit
bevillningen af fast egendom samt af inkomst till sistnämnda belopp.

Då Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts förenämnda framställning om
höjning af bevillningen för jordbruksfastighet, och då af Riksdagen ej
beslutits någon sådan ändring i gällande föreskrifter angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, som kan inverka på Kongl.
Maj:ts beräkning i öfrigt- af förevarande inkomsttitel, har utskottet,
som af statskontorets generalsammandrag inhemtat, att inkomsten
under samma titel för år 1891 uppgått till ett belopp af 4,414,990 kronor,
ansett, att, med bibehållande af de i kongl. förordningen den 14
september 1883 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
nu stadgade afgifts- och procentbelopp, afkastningen af denna bevillning
med tillräcklig trygghet bör kunna antagas icke komma att understiga
den summa, som jemlikt Riksdagens beslut skall genom dylik bevillning
fyllas, eller 4,200,000 kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3

I följd häraf får utskottet hemställa,

l:o) att alla i nu gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst upptagna
afgifts- och procentbelopp må af Riksdagen fastställas.

Då ändringar i kongl. förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst vidtagits icke blott
vid innevarande års riksdag — då beslut fattats om viss ändring af
52 och 59 §§ — utan äfven vid riksdagarne åren 1885, 1886, 1887
och 1891, och det vid sådant förhållande, med afseende å önskvärd
reda och lätthet vid tillämpningen af ifrågavarande författning, synes
utskottet vara skäl att densamma i sin helhet omtryckes och således
ny bevillningsförordning varder utfärdad, hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda ny
förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst, med iakttagande af ej mindre de vid innevarande
års riksdag beslutade än äfven de förut af
Riksdagen vidtagna förändringar i nu gällande förordning
angående denna bevillning, men med bibehållande
i öfriga delar af dennas nuvarande lydelse, att gälla
till efterrättelse för år 1893 och intill slutet af det
år, under hvars lopp ny förordning angående samma
bevillning varder af Riksdagen faststäld.

Stockholm den 20 maj 1892.

På utskottets vägnar:
J. JOHANSSON.