Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21 (Betänkande 1895:Bevu21 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1895, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 41 om
vissa förändringar i gällande förordning angående vilkoren
för försäljning af bränvin m. m.

(2:a A.)

I skrifvelse till Kongl. Maj:t, den 11 april 1893 anmälde Riksdagen,
att, sedan inom Riksdagen gjorts framställning om meddelande af bestämmelser
i syfte att, då förslag om bränvinsförsäljningsställes inrättande inom
en kommun å landet blifvit väckt, den eller de kommuner, som hade något
att mot förslaget erinra, måtte beredas tillfälle att derutinnan till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, innan denna myndighet i frågan
fattade sitt beslut, afgifva yttrande, och då det vore tydligt att, isynnerhet
i de mera tätt bebyggda trakterna af vårt land meddelande af
rättighet att försälja bränvin inom eu kommun kunde medföra stora
olägenheter för angränsande kommuner, livilket ock bestyrkts af erfarenheten,
så hade Riksdagen besluta att § 10 mom. 1 i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin in. m. den 31
december 1891 skulle erhålla förändrad lydelse, så att momentets senare
del skulle lyda sålunda:

y>Kongl. Maj:ts befallningshafvande kungöre derefter, att sådant förslag
blifvit väckt, och förelägge den eller de kommuner, som hafva något
Bill. till lliksd. Prat. 1805. f) Barn!. I Afd. 20 Uiift. {N:o 21.) 1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

att erinra mot bifall dertill, att inom viss bestämd tid inkomma med påminnelser
samt fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve det ordföranden
i kommunalnämnden inom den kommun, som försäljningsrätten sökt, samt
vederbörande länsman till känna.''»

Vidare har Riksdagen i skrifvelse den 9 maj 1894 anfört, att åtskilliga
anmärkningar förekommit mot det sätt, hvarpå några af de
enligt § 9 mom. 2 i bränvinsförsäljningsförordningen bildade bolag utöfvat
sin verksamhet, samt att vissa af de påpekade missförhållandena
syntes ådagalägga behofvet af ändringars vidtagande i den rörande
ifrågavarande bolag gällande lagstiftning. I främsta rummet syntes
det nödigt, att af förordningen med erforderlig tydlighet framginge,
att dessa bolags ändamål icke vore att förskaffa delegarne vinst eller
att städerna derigenom skulle tillskyndas förökade inkomster, utan
endast att sätta städerna i tillfälle att i sedlighetens intresse ordna
bränvinsförsäljningen, till följd hvaraf det för framtiden borde förbjudas
bolagen att genom kringresande agenter upptaga beställningar på bränvin.
Efter att hafva förklarat sig anse att det borde tagas under ompröfning,
huruvida icke en sådan anordning lämpligen kunde vidtagas,
att ifrågavarande bolag blefve aktiebolag, anförde Riksdagen vidare,
att det, frånsedt frågan om lämpligaste bolagsformen, vore af största
vigt, att för hvarje fall i bolagsordningarne inflöte bestämmelse derom,
att dels bolagsdelegarnes antal skulle vara så stort, att förefintliga stadganden
angående styrelse, revision och bolagsstämma blefve fullt effektiva
och bolagets verksamhet kunde anses uppbäras af ett allmännare
sedligt intresse inom kommunen, dels delegarne skulle utgöras företrädesvis
af personer, bosatta inom den kommun, der bolaget hade sin
verksamhet, dels ock åt ifrågavarande bolags förvaltning gåfves erforderlig
offentlighet. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll
Riksdagen, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida icke sådana
ändringar i gällande lagstiftning angående öfverlåtelse af bränvinsförsäljningsrättigheter,
hvarom stadgades i § 9 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen,
lämpligen kunde vidtagas, att det med dylik
öfverlåtelse afsedda sedliga ändamål kunde i högre grad än hittills ernås,
samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i
lagstiftningen, hvartill utredningen kunde föranleda.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition n:o 41 föreslår
nu Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte antaga, förutom vissa andra
smärre ändringar i bränvinsförsäljningsförordningen, nya bestämmelser
beträffande de i Riksdagens ofvanberörda skrifvelser omförmälda ämnen.
Till åskådliggörande af de utaf Kongl. Maj:t sålunda föreslagna för -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

ändringarne i nämnda förordning har utskottet låtit här nedan jemnsides
införa såväl nu gällande stadganden i ämnet som de af Kongl.
Maj:t föreslagna bestämmelser:

(Nu gällande stadganden.)

§ 7.

1. Har för gästgifveri---

— — — — — —< — besörjer.

2. Eges sådant gästgifveri af
kommun eller annan menighet eller
af bolag, å hvilket de i § 9 mom.
2 befintliga föreskrifter icke är o
tillämpliga, då må rättigheten till
bränvinsutskänkning af samma kommun,
menighet eller bolag under förestående
vilkor tillgodonjutas under
loppet af tjugu år, räknade från
den dag, då nådiga förordningen
den 26 augusti 1873 angående vildren
för försäljning af bränvin blef
till efterlefnad gällande.

3. Der gästgifverihållning är
mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke
samtidigt utöfvas, utan af hvardera
endast under den tid, han gästgifverihållningen
besörjer. Den,
som vill sin andel i utskänkningsrättigheten
uppsäga, vare dertill
berättigad, der uppsägning sker
inom den tid, som i § 16 mom. 4
här nedan är bestämd.

§ 8-

1. I stad skall — — — — —

— — — — — — i § 6 mom. 1.

(Kongl. Maj ds förslag.)

1. Har för gästgifveri---

— — — — — — besörjer.

2. Der gästgifverihållning är
mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke
samtidigt utöfvas, utan af hvardera
endast under den tid, han gästgifverihållningen
besörjer. Den,
som vill sin andel i utskänkningsrättigheten
uppsäga, vare dertill
berättigad, der uppsägning sker
inom den tid, som i § 16 mom. 4
här nedan är bestämd.

§ 8.

1. I stad skall — — — — —

i § 6 mom. 1.

4 Bevillningsutskottets

(Nu gällande stadganden.)

2. För hvarje år — — — —
— — — — — — anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fatte derefter • sitt beslut
i ämnet och gifve det magistraten
till känna; dock må ej
mot både magistratens och stadsfullmägtiges
eller allmän rådstufvas afstyrkande
beslutas, att näringsidkare
enligt mom. 2 antagas skola,
ej heller sådane näringsidkares antal
bestämmas högre än det, hvarom
magistraten och stadsfullmägtige
eller allmän rådstufva äro ense.

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda
försäljningsrättigheter, äfvensom de,
hvilka magistraten, sedan stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas,
allmän rådstufva blifvit hörde, finner
skäligt låta i uppsagda eller förverkade
rättigheters ställe under
nästföljande försäljningsår utöfvas,
varde innan juli månads utgång af
magistraten på offentlig, minst fjorton
dagar förut kungjord auktion
utbjudna *för den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande jemlikt § 8 bestämda
tid af högst tre år åt den
eller dem, som åtaga sig afgift för
högsta litertal, och må härvid allenast
en rättighet i sänder utbjudas.
Auktionsanbuden prof ras af magistraten,
som ege dem, med afseende
ej mindre å de bjudandes behörighet
och lämplighet än äfven å den

Betänkande N:o 21.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

2. För hvarje år — — — —-— — — — — — anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fatte derefter sitt beslut
i ämnet och gifve det magistraten
till känna; dock må ej
mot stadsfzdlmägtiges eller allmän
rådstufvas afstyrkande beslutas, att
näringsidkare enligt mom. 2 antagas
skola, ej heller sådane näringsidkares
antal bestämmas högre
än det, hvarom magistraten och
stadsfullmägtige eller allmän rådstufva
äro ense.

§ »•

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda
försäljningsrättigheter äfvensom de,
hvilka magistraten, sedan stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas,
allmän rådstufva blifvit hörde, finner
skäligt låta i uppsagda eller
förverkade rättigheters ställe under
nästföljande försäljningsår utöfvas,
varde före juli månads utgång af
magistraten på offentlig, minst
fjorton dagar förut kungjord auktion
utbjudna för den af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande jemlikt
§ 8 bestämda tid af högst tre år
åt den eller dem, som åtaga sig
afgift för högsta litertal, och må
härvid allenast en rättighet i sänder
utbjudas. Magistraten insände derefter
det vid auktionen förda protokoll
jemte eget utlåtande till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som ege

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

erbjudna afgiftens belopp, antaga
eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt
särskildt inom staden för ändamålet
bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel
med och utskänkning af
bränvin, hvilken eljest skall, enligt
näst föregående mom., å auktion
utbjudas, må magistraten genom
minst en månad förut utfärdad offentlig
kungörelse inom viss utsatt
tid infordra skriftliga, förseglade
anbud å sådan minuthandel och utskänkning.
Inkomna anbud, som
böra åtföljas af bolagets stadgar,
öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagätt,
af magistraten och granskas
af denna myndighet, hvilken,
efter det stadsfullmägtige eller, der
sådane ej finnas, allmän rådstufva
blifvit hörde, insänder handlingarne
jemte eget utlåtande till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som med
afseende å ej mindre bolagens lämplighet
än äfven den erbjudna afgiftens
belopp samt förhållandet mellan
nämnda afgift och det litertal bränvin,
bolaget anses kunna afyttra, eger
anbuden antaga eller förkasta. Sådant
anbud får dock icke antagas,
om af giften är lägre, än sammanlagda
beloppet skolat, enligt § 17,
minst utgöra, i fall för säljning srättigheterna
varit åt särskilda personer

(Kongl. Maj:ts förslag.)

att pröfva de gjorda anbuden och
dem, med afseende ej mindre å de
bjudandes behörighet och lämplighet
än äfven å den erbjudna afgiftens
belopp, antaga eller förkasta.

u2. Uppstår i stad fråga att åt
särskildt inom staden uteslutande
för ändamålet bildadt bolag öfverlåta
all den minuthandel med
och utskänkning af bränvin, hvilken
eljest skall, enligt näst föregående
mom., å auktion utbjudas,
må magistraten genom minst eu
månad förut utfärdad offentlig kungörelse
inom viss utsatt tid infordra
skriftliga anbud å sådan minuthandel
och utskänkning. Inkomna anbud,
som böra åtföljas af bolagets
stadgar, granskas af magistraten,
hvilken, efter det stadsfullmägtige,
eller, der sådane ej finnas, allmän
rådstufva blifvit hörde, insänder
handlingarne jemte eget utlåtande
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som med afseende å bolagens
lämplighet eger anbuden antaga
eller förkasta. Finner Kongl.
Maj:ts befallningshafvande icke skäl
antaga något af de gjorda anbuden
eller blifva dessa icke pröfvade före
juni månads utgång, förfares såsom
i mom. 1 är stadgadt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

upplåtna; och må magistraten, om
gjordt anbud antages, med bolaget
sluta aftal för den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bestämda tid;
skolande i annan händelse, äfvensom
då af bolag gjordt anbud icke före
juni månads utgång blifvit pröfvadt,
förfaras som i mom. 1 stadgadt är.

§ io.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

§ io.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

rande, jemte eget utlåtande i ämnet,
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fatte deri sitt beslut och
gifve det kommunalnämndens ordförande
och vederbörande länsman till
känna.

2. Der fråga uppstår,---

— — — —---stadgadt är.

§ 11-

1. De enligt — — — — —

— — — — — — eller förkasta.

(Kongl. Maj ds förslag.)

yttrande, jemte eget utlåtande i
ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Varder framställningen
icke genast af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande afslagen, läte
Kongl. Majds befallningshafvande,
derest den trakt inom kommunen,
hvarest utskänkningen skulle utöfvas,
är så belägen, att rörelsen kan vålla
olägenhet för annan kommun, i kyrkan
inom denna kommun kungöra, att
sådan framställning blifvit väckt, med
föreläggande för kommunen att, derest
den har något att erinra mot bifall
till framställningen, inom viss bestämd
tid och vid förlust af rättigheten att
i frågan vidare höras, till Kongl.
Majds befallningshafvande inkomma
med yttrande. Sitt beslut i ämnet
delgifve Kongl. Majds befallningshafvande
ordföranden i kommunalnämnden
i den kommun, der fråga
om utskänkningen blifvit väckt, samt
vederbörande länsman.

2. Der fråga uppstår — — —

— — —----stadgadt är.

§ 11.

1. De enligt — — — — —

— — — — — — eller förkasta.

2. På Kongl. Maj:ts särskilda
pröfning i hvarje fall skall bero,
om och under Indika vilkor och
bestämmelser all den minuthandel
med och utskänkning af bränvin
inom köping, hvilken eljest skall,
enligt näst föregående mom. å

''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.) (Kongl. Maj:ts förslag.)

auktion utbjudas, må åt bolag, som
inom köpingen för ändamålet bildats,
öfverlåtas.

§ 15-

1. På auktion inropad rättighet
till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin må ej på annan
person öfverlåtas, utan att denne
i stad af magistrat och å landet af
kommunalnämnd pröfvas lämplig och
i öfrigt behörig.

. .v. .''A? \.j . i

2. öfverlåtelse af annan rättighet
till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin vare ej medgifven.

3. Bolag i stad eller köping, som
jemlikt föreskriften i § 9 mom. 2
eller §11 mom. 2 fått öfvertaga all
minuthandel med och utskänkning af
bränvin i staden eller köpingen, får
icke denna rätt på annan person
öfverlåta; men skulle sådant bolag
vilja mot bestämd, till bolaget erlagd
afgift åt annan upplåta någon af de
utaf bolaget öfvertagna utskänkningseller
minuthandelsrättigheter, må bolaget
härom göra framställning hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som efter magistratens hörande eger
att, med afseende å sä väl skälen
för öfverlåtelsen samt lämpligheten
och behörigheten hos den person, ä
hvilken öfverlåtelsen ifrågasättes, som
ä af giftens förhållande till den in -

duktion utbjudas, må kunna åt bolag
öfverlåtas. För dylikt bolag gälle i
tillämpliga delar hvad som stadgas
om bolag i stad.

§ 15-

1. På auktion inropad rättighet
till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin må ej på annan
person öfverlåtas, utan att denne
efter magistrats eller kommunalnämnds
hörande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvas lämplig och i öfrigt
behörig.

2. Angående öfverlåtelse af bolags
rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin finnes i § 18
mom. 2 stadgadt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

komst, hvilken anses kunna af rörelsen
uppkomma, framställningen bifalla
eller afslå.

4. Aflider den, som på annan
grund än burskap eller sådant medgifvande,
hvarom i § 13 sägs, innehar
rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin, må
rörelsen för sterbhusdelegarnes räkning
icke fortsättas längre än till
slutet af löpande försäljningsår och
endast under vilkor, att sådant behörigen
anmäles samt att rörelsen
förestås af person, som i stad af
magistrat och å landet af kommunalnämnd
pröfvas lämplig och i öfrigt
behörig.

5. Aflider den, som på grund
af stadgandet i § 13 innehar rättighet
till bränvinsutskänkning, må
rörelsen för sterbhusets räkning
fortsättas till utgången af den tid,
för hvilken rättigheten blifvit inedgifven,
med vilkor att sådant behörigen
anmäles och att för rörelsens
utöfvande ställes person, som
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvas behörig och lämplig.

§ 17.

Vid den beräkning, som i näst
föregående § föreskrifves, må litertalet
för hvarje rättighet till minutllih.
till Rihd. Prot. 1895. 5 Sami. 1

(Kongl. Maj-.ts förslag.)

3. Öfverlåtelse af annan rättighet
till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin vare ej medgifven.

4. Aflider den, som på annan
grund än burskap eller sådant med.
gifvande, hvarom i § 13 sägs, innehar
rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin, må
rörelsen för sterbhusdelegarnes räkning
icke fortsättas längre än till
slutet af löpande försäljningsår och
endast under vilkor, att sådant behörigen
anmäles samt att rörelsen
förestås af person, som efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande
af Kongl. Maj-.ts befallningshafvande
pröfvas lämplig och i öfrigt behörig.

5. Aflider den, som på grund
af stadgandet i § 13 innehar rättighet
till bränvinsutskänkning, må
rörelsen för sterbhusets räkning
fortsättas till utgången af den tid,
för hvilken rättigheten blifvit medgifven,
med vilkor att sådant behörigen
anmäles och att för rörelsens
utöfvande ställes person, som
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvas behörig och lämplig.

§ 17.

1. Vid den beräkning, som i näst
föregående § föreskrifves, må litertalet
för hvarje rättighet till minutAfd.
20 Iläft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

handel med eller utskänkning af
bränvin i stad ej sättas under 3,000
och å landet ej under 1,500. Ej
heller får auktionsanbud, som enligt
§ 9 eller § 11 för hvardera slaget
af handel antages, understiga i stad
3,000 eller å landet 1,500 liter.

§ is.

1. För sådan rättighet till minut- .
handel med eller utskänkning af
bränvin, som i § 6 eller § 7 omförmäles,
äfvensom för de genom
inrop å auktion enligt § 9 eller §
11 förvärfvade minuthandels- eller
utskänkningsrättigheter erlägges afgift
med 15 öre för hvarje liter af
det bränvin, som enligt ofvan berörda
§§ blifvit beräknadt eller hvarför
afgift åtagen är.

Bränvin, som denaturerats under
de vilkor och den kontroll, hvarom
särskildt är föreskrifvet, är ej underkastadt
försälj ningsafgift.

2. Då i stad all minuthandel
med och utskänkning af bränvin blifvit,
på sätt i § 9 mom. 2 sägs, å
bolag öfverläten, skall, förutom den
der bestämda afgift, bolaget afstå hela
den nettovinst, som, sedan nödiga för -

(Kongl. Maj ds förslag.)

handel med eller utskänkning af
bränvin i stad ej sättas under 3,000
och å landet ej under 1,500. Ej
heller får auktionsanbud, som enligt
§ 9 eller § 11 för hvartdera slaget
af handel antages, understiga i stad
3,000 och å landet 1,500 liter.

2. För sådan rättighet till minuthandel
med eller utskänkning
af bränvin, som i § 6 eller § 7
omförmäles, äfvensom för de genom
inrop å auktion enligt § 9 eller §
11 förvärfvade minuthandels- eller
utskänkningsrättigheter erlägges afgift
med 15 öre för hvarje liter
af det bränvin, som enligt § 16
blifvit beräknadt eller hvarför afgift
åtagen är.

3. Bolag, som jemlikt föreskrit ten
i § 9 mom. 2 eller § 11 mom. 2
fått öfvertaga all minuthandel med
och utskänkning af bränvin i stad
eller köping, skall för hvarje sålunda
öfvertag en rättighet erlägga årlig afgift
för 3,000 liter med 450 kronor.

4. Bränvin, som denaturerats under
de vilkor och den kontroll,
hvarom särskildt är föreskrifvet, är
ej underkastadt försäljningsafgift.

§ 18.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

vältning skostnader blifvit afdragna,
enligt bolagets räkenskaper visat sig
hafva uppkommit af all den bränvinshandel,
bolaget idkat, likasom ock
de af gifter, hvilka bolaget uppburit
på grund af öfverlåtelse af rättigheter
enligt § 15 mom. 3. Bolagets
räkenskaper skola föras enligt föreskrifter
och formulär, som af finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå
utfärdas. Granskningen af dessa
räkenskaper och bolagets förvaltning
skall hvarje år i januari månad å
dag, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet bestämmes, ske
för näst föregående försäljning sär af
fem revisorer, af hvilka stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, allmän
rådstufva utse två, landstinget
en, hushållningssällskapet en samt
Kongl. Majäs befallningshafvande
den femte. I stad, som icke deltager
i landsting, utse stadsfullmäktige jemväl
den revisor, som eljest skulle af
landstinget väljas. 1 Stockholm utses
tre revisorer af stadsfullmägtige och
två af öfverståthällareembetet. Berättelse
öfver revisionen skall före påföljande
februari månads utgång meddelas
stadsfullmägtige eller allmän
rådstufva, landstinget och hushållningssällskapet.
Revisorerne ega åtnjuta
ersättning efter fjerde klassen i
gällande resereglemente, hvilken ersättning
skall af ofvanberörda vinstmedel
utgå. Vägrar landsting eller hushållningssällskap
ansvarsfrihet för bo -

(Kongl. Maj:ts förslag.)

delegarne vinning eller staden någon
ekonomisk fördel utöfver den vinst,
som enligt denna förordning kan densamma
tillkomma. Delegarne i bolaget
skola vara mer än dubbelt sä
många som antalet ledamöter i dess
styrelse, dock ej färre än sex, af
hvilka åtminstone fyra böra vara boende
i staden.

2. Bolag må ej till annan öfverlåta
all minuthandel med eller all
utskärning af bränvin inom staden,
men skulle bolag vilja mot bestämd
afgift åt annan öfverlåta någon af
de utaf bolaget öfvertagna minuthandels-
eller utskärning srättigheter, göre
bolaget derom framställning hos Kongl.
Majäs befallningshafvande, som efter
magistratens hörande eger att med afseende
såväl å skälen och vilkoren
för öfverlåtelsen samt lämpligheten
och behörigheten hos den person, ä
hvilken öfverlåtelsen ifrägasättes, som
ock å afgiftens förhållande till det
litertal bränvin, som anses kunna
komma att afyttras, framställningen
bifalla eller afstå.

3. Bolag må icke genom ombud
upptaga beställningar ä bränvin; icke
förhyra andra lägenheter än dem,
hvilka äro behöfliga för den rörelse,
som bolaget sjelf t utöfvar; icke ingå
affärsaftal med enskilde styrelseledamöter
i bolaget, ej heller låta aflöningen
vare sig till styrelsen eller till
de hos bolaget anstälda personer vara
beroende på omsättningen af bränvin

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

lagets förvaltning, hänskjutes saken till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande;
och vare bolaget pligtigt ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter Kongl.
Maj:ts befallningshafvande kan ''meddela
till rättelse i anmärkta åtgärder.
Tredskas bolaget sådant fullgöra, eger
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga lämpligt vite.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

och vin eller utgå med viss del af
vinsten.

4. Bolag skall till fördelning enligt
§ 22 afstå förutom den försäljningsafgift,
som enligt §17 åligger
bolaget, dels, utan afdrag, de af gifter,
livilka bolaget uppburit på grund af
öfverlåtelse af för säljning srättighet enligt
mom. 2 här ofvan, dels ock hela
den nettovinst, som uppkommit af all
den rörelse, bolaget idkat. Bolaget
åligger att inom fem månader efter
försäljningsårets utgång hafva till vederbörande
aflemnat nyssnämnda afgifter
för öfverlåtna rättigheter samt
nettovinsten.

5. Bolags räkenskaper skola föras
enligt föreskrifter och formulär, som
utfärdas af kongl. finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.)

(Kongl. Maj ds förslag.)

ibland eller utom sig utse två personer
att å deras vägnar deltaga i inventering
af bolagets tillgångar vid
försäljningsårets slut. öfver revisionen
afgifve revisorerne berättelse, hvilken,
utom redogörelse för bolagets
ekonomiska ställning och förvaltning
samt hvad öfrigt revisorerne kunna
finna skäl omnämna, skall innehålla
dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats
i öfverensstämmelse med det i
mom. 1 här ofvan angifna syfte, dels
till- eller afstyrkande af ansvarsfrihet.
Af revisionsberättelsen, vid hvilkens
affattande de föreskrifter skola iakttagas,
som kunna komma att af kontroll-
och justering sbyrån meddelas,
skola före februari månads utgång
exemplar öfversändas till Kongl. Majds
befallningshafvande, stadsfullmägtige
eller allmän rådstufva, landstinget,
hushållningssällskapets förvaltningsutskott
samt nyssnämnda byrå,
och skall inom samma tid revisionsberättelsen
på bolagets bekostnad offentliggöras
i någon af ortens tidningar.
Revisorerne äfvensom deras
här ofvan nämnda ombud ega att af
bolaget åtnjuta ersättning efter tredje
klassen i gällande resereglemente.

7. Landsting, hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, allmän
rådstufva ega att besluta om
ansvarsfrihet för bolag. Vägrar någondera
ansvarsfrihet, skola skälen
derför uppgifvas och ärendet hän -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21

(Nu gällande stadganden.)

\ ■ .o ■ ;-’r O'' i'' V. V ■ '' AV

v- ;wv;u -i-Vv ■

; § 20.

1. Afgiften för utskänkning, dertill
på grund af § 13 rättighet meddelats,
bestämmes af den för bevillningstaxering
näst derefter sammanträdande
nämnd, men får ej
understiga det belopp, som för den
ifrågavarande tiden svarar mot den
afgift, hvilken enligt de i §§17
och 18 stadgade beräkningsgrunder
för år minst utgå bör. Skulle tiden
ej uppgå till 14 dagar, må dock
afgifterna ej för kortare tid beräknas.
Innan utskänkningen må företagas,
skall nyssnämnda belopp förskottsvis
erläggas till vederbörande
uppbördsman.

2. Afgiften---hufvudsäte.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

skjutas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken deri jätte beslut.

8. Bolag vare pligtigt ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter Kongl.
Maj:ts befallningshafvande kan meddela
vare sig med anledning af vägrad
ansvarsfrihet eller till följd af
annan framställning från någondera
af de i nästföregående mom. nämnda
myndigheter. Tredskas bolaget fullgöra
sålunda gifva föreskrifter, eger
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga lämpligt vite eller återkalla
bolagets rättighet till minuthandel med
och utskänkning af bränvin att upphöra
med löpande för säljning sårs
utgång.

§ 20.

1. Afgiften för utskänkning, dertill
på grund af § 13 rättighet meddelats,
bestämmes af den för bevillningstaxering
näst derefter sammanträdande
nämnd, men får ej
understiga de belopp, som för den
ifrågavarande tiden svarar mot den
afgift, hvilken enligt de i § 17 stadgade
beräkningsgrunder för år minst
utgå bör. Skulle tiden ej uppgå
till 14 dagar, må dock afgifterna
ej för kortare tid beräknas. Innan
utskänkningen må företagas, skall
nyssnämnda belopp förskottsvis erläggas
till vederbörande uppbördsman.

2. Afgiften---hufvudsäte.

Bevillningsutskottets

(Nu gällande stadganden.)

. " . §21- •.

1. Öfver beslut, som taxbringsnamnd,
jemlikt § 16 mom. 1 och
mom. 3, meddelar i fråga om beräkning
af det litertal bränvin, för
hvilket försälj ningsafgift skall erläggas,
eller jemlikt § 20 rörande
bestämmandet af sådan afgift, eger
så väl den skattskyldige som vederbörande
landsting, hushållningssällskap,
stad, magistrat, socken
eller kommunalnämnd att hos pröfningsnämnd
anföra besvär inom
den tid och i den ordning, som
för öfverklagande af taxeringsnämndens
beslut i allmänhet äro bestämda;
äfvensom pröfningsnämnd
tillkommer att, ehvad dylikt beslut
blifvit öfverklagadt eller ej, deri
vidtaga förändringar, som finnas
skäliga; och må vidare klagan öfver
pröfningsnämnds beslut, i den ordning
förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst
i allmänhet bestämmer, fullföljas
af dem, hvilka öfver taxeringsnämnds
beslut, enligt hvad här
ofvan sägs, ega besvär anföra.

2. Utan hinder — —----

— — — — — — laga kraft.

§ 22.-

1. De utgifter — — j— — —
— —* — öfverlåten.

Betänkande N:o 21. 15

(Kongl. Maj ds förslag.)

^ 2L

1. öfver beslut, som taxeringsnämnd,
jemlikt § 16 mom. 1 och
mom. 3, meddelar i fråga om beräkning
af det litertal bränvin, för
hvilket försäljningsafgift skall erläggas,
eller jemlikt § 20 rörande
bestämmandet af sådan afgift, eger
så väl den skattskyldige som vederbörande
landsting, hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, stad,
magistrat, socken eller kommunalnämnd
att hos pröfningsnämnd anföra
besvär inom den tid och i
den ordning, som för öfverklagande
af taxeringsnämndens beslut i allmänhet
äro bestämda; äfvensom
pröfningsnämnd tillkommer att,
ehvad dylikt beslut blifvit öfverklagadt
eller ej, deri vidtaga förändringar,
som finnas skäliga; och
må vidare klagan öfver pröfningsnämnds
beslut, i den ordning förordningen
angående bevillning af
fast1 egendom samt af inkomst i
allmänhet bestämmer, fullföljas af
dem, hvilka öfver taxeringsnämnds
beslut, enligt hvad här ofvan sägs,
ega besvär anföra.

2. Utan hinder —----

— — — — — laga kraft.

§ 22.

1. De utgifter —
— — — öfverlåten.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.) (Kongl. Maj:ts förslag.)

2. De andelar af i näst föregående
mom. omförmälda medel,
som tillfalla landsting och hushållningssällskap,
insättas i vederbörande
landskontor. De andelar åter,
som ingå till statskontoret, skola
genom dettas försorg fördelas på
rikets samtliga landstingsområden
efter folkmängden, med iakttagande
af att folkmängden för hvarje landstingsområde,
inom hvilket ligger
stad, som ej deltager i landsting,
minskas med samma stads folkmängd.
Af det belopp, som efter
denna fördelning tillfaller hvarje
landstingsområde, ega landstinget
och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära hvardera en fjerdedel
samt landsbygdskommunerna
hälften. Fördelningen mellan dessa
senare sker likaledes efter folkmängden.

Bolag åligger att senast den 1 maj
hafva till vederbörande aflemnat de
vinstmedel af föregående års rörelse,
som bolaget enligt § 18 är skyldigt
afstå.

3. Rörande användning — —

— — -— afgifvas.

. ,TO i .tf/» . • . ‘ '' ''■ ’/ '' 1

§ 38.

1. Den som — — — — —
-— — — ett år.

2. Dessutom —- — — — —

— — — förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte
dömd att, då oloflig minuthandel

2. De andelar af i näst föregående
mom. omförmälda medel,
som tillfalla landsting och hushållningssällskap,
insättas i vederbörande
landskontor. De andelar åter,
som ingå till statskontoret, skola
genom dettas försorg fördelas på
rikets samtliga landstingsområden
efter folkmängden, med iakttagande
af att folkmängden för hvarje landstingsområde,
inom hvilket ligger
stad, som ej deltager i landsting,
minskas med samma stads folkmängd.
Af det belopp, som efter
denna fördelning tillfaller hvarje
landstingsområde, eger landstinget
och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära hvartdera en fjerdedel
samt landsbygdskommunerna
hälften. Fördelningen mellan dessa
senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användning — —

— — — afgifvas.

§ 38.

1. Den, som — — — — —

— — — ett år.

2. Dessutom — — — — —

— — — förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte
dömd att, då oloflig minuthandel

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Nu gällande stadganden.) u:

eller utskänkning egt rum, utgifva
försäljningsafgift för det litertal,
som, efter hvad utredas kan, blifva
olofligen föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot
en fjerdedel af hvad, enligt de i
§§ 17 och 18 stadgade grunder,
för år minst utgå bör; skolande,
der den, som idkar minuthandel,
gör sig skyldig till oloflig utskänkning,
den här stadgade påföljd
ådömas, oberoende af den försäljningsafgift,
som erlägges för minuthandeln.

4i: Har förbrytelse —---

— — -— 30 kronor.

§ 4i.

1. Underlåter den —■ — — —

— —^ •— utgöra.

2. Den, som idkar-----

— — — kronor.

3. Underlåter bolag att inom
den i §22 inom. 2 föreskrift tid
till vederbörande aflemna sin nettovinst,
varde densamma genast utmätt.

(Kongl. Ma]ds förslag.)

eller utskänkning egt rum, utgifva
försäljningsafgift för det litertal,
som, efter hvad utredas kan, blifva
olofligen föryttradt, dock ej
under det belopp, som svarar mot
en fjerdedel af hvad, enligt de i
§17 stadgade grunder, för år minst
utgå bör; skolande, der den, som
idkar minuthandel, gör sig skyldig
till oloflig utskänkning, den här
stadgade påföljd ådömas, oberoende
af den försäljningsafgift, som erlägges
för minuthandeln.

4. Har förbrytelse — — —
— — — 30 kronor.

1. '' Underlåter den ----*—

— — — utgöra.

2. Den, som idkar — — —■
---— kronor.

3. Underlåter bolag att inom
den i §18 mom. 4 föreskrift^ tid
till vederbörande aflemna der omnämnda
afgifter för öfverlåtna rättigheter
och vinstmedel, varde desamma
genast utmätta.

Derjemte har i en till bevillningsutskottet öfverlemnad, inom Andra
Kammaren väckt motion n:o 175 herr T. V. Forsell föreslagit, att Riksdagen,
med afslag å Kongl. Maj:ts förutnämnda proposition i hvad den
afser förändrad lydelse af § 10 i bränvinsförsäljningsförordningen, måtte
för sin del besluta, att denna § skall erhålla följande förändrade lydelse: Bih.

till Ritsd. Prof. 1895. 5 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N''-o 21.

§ 10.

l:o. Vill någon väcka förslag, — — — — —, till Konungens
befallningshafvande in.

Konungens befallningshafvande kungöre derefter, att sådant förslag
blifvit väckt, och förelägge den eller de kommuner, som hafva något att
erinra mot bifall dertill, att inom viss bestämd tid inkomma med påminnelser,
samt Jätte derefter sitt beslut i ämnet och gifve det ordföranden i
kommunalnämnden inom den kommun, der fråga om utskänkningen blifvit
väckt, samt vederbörande länsman till känna.

2: o. Der fråga uppstår — — — — — stadgadt är.

Slutligen har i en, likaledes inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, n:o 181, herr G. Jansson i Krakerud,
med erinran att Kongl. Maj:t i § 18 mom. 3 föreslagit bestämmelse
att bolag icke må genom ombud upptaga beställningar å bränvin, vidare
anfört, att, om en eller flera rättigheter af bolag i föreskrifven
ordning öfverlätes på enskilda personer, desse icke borde i förevarande
hänseende ega vidsträcktare befogenhet än det öfverlåtande bolaget.
Motionären föreslår derför, att i bränvinsförsäljningsförordningen måtte
intagas »dels uttryckligt förbud för innehafvare af bränvinsförsäljningsrättighet,
hvilka fått densamma från bolag på sig öfverlåten, att genom
ombud upptaga beställningar å bränvin, och dels straffbestämmelser
såväl för rättighetsinnehafvare, som deremot bryter, som för ombud,
hvilket låter begagna sig till utöfvande af sådan agenturverksamhet.»

öfver nämnda proposition och motioner får utskottet härmed afgifva
betänkande.

Hvad först angår den i Riksdagens ofvannämnda skrifvelse af den
11 april 1893 ifrågasatta ändring af § 10 i förevarande förordning, så
inhemtas af det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet,
att öfver berörda af Riksdagen beslutade ändring samtliga Kongl. Maj:ts
befallningshafvande afgifvit infordrade underdåniga yttranden. Af dessa
myndigheter hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län ej
funnit någonting att erinra mot den tanke, som innehölles i Riksdagens
beslut, enligt hvilket pröfningen af väckt fråga om inrättande af utskänkningsställe
på landet skulle ske först efter det tillfälle lemnats angränsande
kommuner att yttra sig i frågan, men ansett det vara önsk -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 19

ligt, att den kungörelse, hvarigenom andra kommuner skulle underrättas
om det väckta förslaget, icke behöfde utfärdas, när vederbörande länsstyrelse
i alla fall pröfvade förslaget böra afslås; i sådant fall vore
kungörelsen obehöflig och skulle endast mången gång framkalla en
onödig agitation i grannkommunerna, och det läte äfven tänka sig, att,
när länsstyrelsen vore öfvervägande benägen att afslå förslaget, sådant
kunde försvåras derigenom, att grannkommunerna, sedan de fått del af
förslaget, underläte att protestera deremot. Samma anmärkning hade
framställts af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Vermlands
och Vestmanlands län äfvensom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län, hvilken derjemte framhållit, att olägenheter för
en kommun genom bränvinsförsäljning i en annan kommun ej uppstode
i annat fall, än att försäljningsstället läge för nära den förstnämnda
kommunen, och att man utan fara för öfverdrift kunde påstå,
att, der detta afstånd uppginge till minst två mil, förspordes icke
de antydda olägenheterna. Då det icke vore skäl att lemna den ena
kommunen anledning att blanda sig i den andras angelägenheter,
utan att verkligt tvingande orsaker dertill funnes, ansåge sig Kongl.
Maj:ts nämnda befallningshafvande icke kunna tillstyrka bifall till
Riksdagens förslag oförändradt. Äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län hade ansett, att inhemtandet af grannkommunernas
yttranden ej borde föreskrifvas för alla fall, utan endast när
utskänkningslokalen vore föreslagen å plats, som vore invid eller så
nära gränsen af grannkommunen, att missförhållanden vid utskänkningens
utöfvande derigenom kunde befaras; och borde åt Kongl. Maj:ts
befallningshafvande öfverlemnas att afgöra, när så vore förhållandet.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län hade fäst uppmärksamheten
derpå, att Riksdagens förslag medgåfve hvilken kommun
som helst att yttra sig i fråga om väckt förslag om bränvinsförsäljning,
oaktadt såsom motiv för yttranderätten endast framhållits olägenheterna
för de angränsande kommunerna. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Jönköpings län hade anmärkt, att en kommun såsom sådan ej kunde
sägas uppträda såsom sökande i fråga om bränvinsförsäljningen, hvarför
det i slutet af förslaget förekommande uttrycket »som försäljningsrätten
sökt» borde utbytas mot annat. Kong]. Maj:ts befallningshafvande i
Jemtlands län hade påpekat, att, ehuru Riksdagen tydligen afsett, att
endast de angränsande kommunerna borde få tillfälle säga sin mening
om en föreslagen försäljningsrätt, hade dock formuleringen af stadgandet
blifvit sådan, att alla kommuner fmge rätt att uttala sin mening.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

En sådan stilisering förde frågan utöfver hvad Riksdagen afsett och i
stället för att gifva tillfälle till ett inlägg i en speciel försäljningsfråga
gåfve den lätt upphof till demonstrationer från föreningar och sällskap
när och fjerran, hvilka skulle begagna tillfället att uttala sina meningar
om rusdrycksförbrukning i allmänhet och lämpligheten eller olämpligheten
af gällande lagar i detta hänseende med mera dylikt, som hade
intet att göra med den föreliggande frågan i och för sig. Sedan Kong].
Maj:ts nämnda befallningshafvande vidare såsom sin mening uttalat, att
de ständiga förändringarne i försäljningslagarno för spirituösa icke vore
till nytta hvarken för det ändamål, lagen vore afsedd att gagna, eller
för lagames handhafvande, hemstälde Koijgl. Maj:ts befallningshafvande,
att Riksdagens framställning icke måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd
föranleda. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfriga län deremot hade
antingen tillstyrkt bifall till Riksdagens hemställan eller förklarat sig
icke hafva något att mot densamma erinra.

För sin del har tillförordnade departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kong]. Maj:t den 8 sistlidne mars anfört såsom skäl
för den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse af ifrågavarande § följande:

»Då jag anser hvad några af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört om obehöfligheten att infordra grannkommunernas yttrande
i det fall, då vederbörande länsstyrelse ändock finner skäl afslå ett väckt
förslag om bränvinsförsäljning, vara fullt giltigt, samt i likhet med
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge och Hallands län
finner, att grannkommunernas yttranderätt ej bör ifrågakomma annat än
när det föreslagna försäljningsstället är så beläget, att verkligen någon
olägenhet kan vållas grannkommunen genom den der utöfvade bränvinsförsäljningen,
kan jag icke tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att bifalla
Riksdagens förslag oförändradt, men då å andra sidan onekligen, såsom
Riksdagen i sin skrifvelse anfört, åtminstone i vissa trakter af landet
meddelande af rättighet att försälja bränvin inom en kommun kan medföra
störa olägenheter för angränsande kommuner, anser jag en ändring
af gällande bestämmelser böra vidtagas i det syfte Riksdagen i sin
motivering antydt.»

Till stöd för sitt ofvannämnda förslag anför herr Forsell bland annat,
att när vederbörande länsstyrelse genast afsloge väckt fråga om
bränvinshandel, några skäl att höra grannkommunerna visserligen ej
förefunnes, för så vidt frågan härmed vore slutligt afgjord. Men om sökanden
icke åtnöjdes med länsstyrelsens beslut, utan deremot fullföljde
besvär, kunde det vara af stor vigt, att, innan frågan slutligen prof -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

vades, grannkommunerna sattes i tillfälle att äfven bjuda sina skäl. Den
öfverordnade myndigheten kunde visserligen i dylikt fall genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg medelst kungörelse infordra yttrande
från grannkommunerna, men då lagen härom ingenting påbjöde och
grannkommunerna vid ärendets första handläggning icke blifvit som
parter hörda, kunde nog hända att ärendet afgjordes utan grannkommunernas
hörande och till deras nackdel. Det vore emellertid
mindre denna än den i öfrigt vidtagna omredigeringen af 10 §, som
gåfve åt densamma en innebörd, som i det närmaste tillintetgjorde
syftet med ifrågavarande af Riksdagen beslutade ändring. Enligt
det af Kongl. Maj:t föreslagna stadgandet skulle länsstyrelsen afgöra,
om föreslagna försäljningsplatsen vore så belägen att försäljningen
kunde skada grannkommunen, och först om länsstyrelsen ansåge
att sådant fall förelåge, skulle genom kungörelse i kyrkan den lidande
kommunen spörjas, om den hade något att i frågan anföra. Uti det
outredda skick, hvari frågan i denna del alltid under sådana förhållanden
komme att föreligga, funnes icke något material för länsstyrelsen till
stöd för bedömandet af denna för grannkommunerna vigtiga sida af
saken. Sökanden komme nog härom icke att lemna något besked,
och ej heller kunde man föutsätta, att länsst3rrelsen personligen egde
för frågans rätta bedömande nödig lokalkännedom. På ett eller annat
sätt måste dock länsstyrelsen förskaffa sig nödig kännedom om förhållandet,
och knappast funnes väl då någon beqvämare och säkrare
utväg att för ändamålet tillgripa än att genom kungörelse uti länstrycket
uppmana de kommuner, som ansåge sig beröras af frågan, att
inom viss bestämd tid vid talans förlust ingifva sina påminnelser.
Härigenom gåfves ock i fullaste mått åt ärendet den offentlighet, att
ingen kommun med fog kunde klaga öfver att ohörd hafva blifvit
påtrugad olägenheterna af bränvinsförsäljning uti annan kommun.
Då enligt den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelse det komme
att bero på Kongl. Maj:ts befallningshafvande, om och hvilken grannkommun
som finge yttra sig, tillintetgjordes härigenom i betänklig grad
den rätt att blifva hörda, som Riksdagen velat tillförsäkra alla kommuner,
som ansåge sig hafva något att i saken anföra. För att denna
rätt skulle medföra dermed åsyftadt gagn borde det väl öfverlemnas åt
kommunerna sjelfva att afgöra i hvad mån de ville begagna sig deraf,
och om en eller annan kommun möjligen skulle utan skäl begagna sig
af denna rätt, borde ej befaradt dylikt missbruk leda till sådan formulering
af lagtexten, att sjelfva hufvudsaken ginge förlorad.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Då det af herr Forsell föreslagna stadgandet, hvars formulering
nära öfverensstämmer med ofvanberörda af 1893 års Riksdag antagna,
i sig innefattar bestämmelser, hviska synas utskottet till sin omfattning
gå längre än som för det afsedda ändamålet torde vara erforderligt
samt äfven kunna — på sätt i statsrådsprotokollet anförts —
föranleda vissa olägenheter, men deremot den af Kongl. Maj:t föreslagna
lydelse synes utskottet tillfredsställande, får utskottet förorda
antagande af Kongl. Maj:ts förevarande förslag. Såsom stöd för sin
mening att bestämmelser i förevarande afseende utöfver de af Kongl. Maj:t
föreslagna icke äro erforderliga, vill utskottet särskildt påpeka, att —
såsom af den officiella statistiken framgår — de försäljningsrättigheter,
hvilka uti ifrågavarande § afses, visa en alldeles bestämd tendens att
till antalet nedgå. Under nedannämnda år uppgingo sålunda berörda
försäljningsrättigheter till följande antal, nemligen:

År	Minut- handels- rättigheter, antal.	Utskänk- ningsrättig- heter, antal.	Summa.
1876—1877 .........	95	39	134
1881—1882.........	68	37	105
1886—1887 .........	53	33	86
1891—1892.........	35	28	63
1892—1893........	31	32	63
1893—1894........	27	30	57

Vid granskning af Kongl. Maj:ts föreliggande proposition i öfrigt
har utskottet funnit anledning framställa följande erinringar:

I den i § 18 mom. 1 angifna definitionen å ifrågavarande bolags
ändamål förekommer den bestämmelsen, att bolagen ej må afse att bereda
delegarne vinning. Meningen med det sålunda föreslagna stadgandet
torde visserligen ej hafva varit, att bolagsdelegare härigenom
skulle förmenas skälig ränta å de af dem till äfventyrs för rörelsens
bedrifvande tillskjutna kontanta medel, men då stadgandets affattning
synes kunna gifva anledning till en origtig tolkning i antydda
hänseendet, anser utskottet ett förtydligande häraf böra ske. Och
då å andra sidan enligt hvad af den vid statsrådsprotokollet fogade,
af chefen för kontroll- och justeringsbyrån lemnade redogörelse för
ifrågavarande bolags organisation och verksamhet framgår, den ränta,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 23

delegarne i vissa bolag tillgodogjort sig, uppgått till belopp, som med
afseende å ifrågavarande bolags sedliga ändamål ej kan annat än anses
alltför hög, har det synts utskottet lämpligt, att — på sätt utskottets
nedanintagna förslag innehåller — bestämmelse meddelas, hvarigenom
tillgodonjutande utöfver fem procent årlig ränta å de af delegarne
tillskjutna kontanta medel förbjudes.

Det i § 18 mom. 1 föreslagna minimiantalet af delegare i ett bolag
synes utskottet väl litet med hänsyn till det mål, som, på sätt i Riksdagens
ofvanberörda skrifvelse den 9 maj 1894 antydts, med en
dylik bestämmelse åsyftas. Utskottet får derför förorda, att sagda minimiantal
höjes till 12 och att. i sammanhang härmed minimiantalet af
de delegare, hvilka böra vara boende inom kommunen, bestämmes till 8.

Beträffande det i § 18 mom. 3 af Kongl. Maj:t föreslagna stadgandet
om förbud för bolagen att genom ombud upptaga beställningar
å bränvin är i statsrådsprotokollet anfördt, att det anmärkts, att ett
par bolag i temligen stor skala drifvit försäljning af bränvin genom
agenter på annan ort än den, der bolagen utöfvat sin hufvudsakliga
verksamhet. Enligt de från bolagen inkomna uppgifterna, skulle detta
numera icke ega rum i någon nämnvärd grad, men då Riksdagen uttryckligen
begärt förbud deremot, syntes ett sådant böra införas i förordningen.
— Utskottet har mot det föreslagna stadgandet ej annan erinran
att framställa, än att utskottet vill förorda, att till detsamma göres
det förtydligande tillägg, utskottets nedanintagna förslag angifver. Hvad
åter angår andra innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin, än
bolag, har utskottet i detta sammanhang velat erinra om hvad föredragande
departementschefen om deras rätt att genom agenter utbjuda
bränvin anfört, eller att genom nyssberörda i § 18 mom. 3 intagna
bestämmelse någon inskränkning ej göres i den vinhandlarne hittills
tillkommande rättigheten att genom agenter utbjuda sina varor, äfven
spirituösa, när de hafva af bolag erhållit rättighet till minuthandel
dermed.

Utskottet har funnit sig böra här särskildt betona, det utskottet
anser, att de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelserna dels i § 18
mom. 3, att bolag ej må förhyra andra lägenheter, än dem hvilka äro
behöfliga för den rörelse, som bolaget sjelft utöfvar, och dels i § 18
mom. 1 och i § 9 mom. 2, att bolagen skola vara bildade uteslutande
för att i sedlighetens intresse ordna och öfvervaka bränvinshandeln,
jemväl innefatta förbud för bolagen att drifva hotellrörelse.

Enligt nu gällande bestämmelser är det bolagen ålagdt att senast
don 1 maj efter försäljningsårets slut hafva till vederbörande aflemnat

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

de vinstmedel, som bolagen äro skyldiga att afstå. Till stöd för ändring
af denna tidsbestämmelse anföres i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet,
att då det bolagen sålunda lemnade anståndet redan nu
vore alldeles för långt och blefve det än mera, om bolagens årsafgift,
såsom föreslagits, bestämdes till minimiafgiften, hvarigenom det. belopp,
bolagen skulle förskottsvis inbetala, för de allra flesta blefve betydligt
nedsatt, syntes berörda anstånd böra förkortas, dock ej mera än att revisionen
af räkenskaperna hunne afslutas före den för vinstens aflemnande
bestämda tiden, hvartill alltså februari månads utgång syntes bäst lämpa
sig. I § 18 mom. 4 har nu Kongl. Maj:t föreslagit, att nämnda anstånd
måtte bestämmas till fem månader efter försäljningsårets utgång. Då
emellertid enligt gällande stadganden försäljningsåret räknas olika för
stad och å landet, ity att detsamma räknas för stad från den 1 oktober
och å landet från den 1 november, skulle följden af en bestämmelse,
sådan som den Kongl. Maj:t föreslagit, blifva, att tiden, inom hvilken
bolagen borde aflemna ifrågavarande afgifter och vinst, blefve olika för
bolag i stad och för dylika å landet — ett förhållande hvarför giltigt
skäl ej torde förefinnas. Utskottet har derför i sitt förslag infört bestämmelse,
att bolagen skola inom februari månads utgång efter försäljningsårets
slut hafva aflemnat ifrågavarande afgifter och vinst.

En brist i nu gällande bränvinsförsäljningsförordning är, att densamma
saknar uttrycklig bestämmelse huruledes, vid bolags upplösning,
uppstående öfverskott å bolags tillgångar skall fördelas. Denna brist
är ej heller i Kongl. Maj:ts förslag afhjelpt. Tydligen bör såsom regel
härutinnan gälla att, då bolag upplöses, det öfverskott af bolagets
tillgångar, som kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder guldits och
de af delegarne tillskjutna medel återbetalts, skall fördelas på sätt i
§ 22 i bränvinsförsäljningsförordningen är stadgadt. Utskottet har
derför i § 18 mom. 4 infört ett stadgande härom. Den i detta stadgande
inryckta mening »der ej annorledes i laga ordning bestämts»
afser särskild! det af chefen för kontroll och justeringsbyrån i hans
ofvanberörda redogörelse påpekade förhållande, att vissa bolag, hvilka
under den tid, bolagen hade rättighet att sjelfva bestämma öfver användandet
af den vinst, som uppkom å deras rörelse, bildat reservfonder,
ega rätt att sjelfva disponera öfver dessa fonder.

Då det i § 18 mom. 6 föreslagna stadgandet, att revisorerne skola
utse två personer att deltaga i inventering af bolagets tillgångar vid
försäljningsårets slut, synes kunna lemna rum för olika tolkningar med
afseende å hvilket försäljningsår som här åsyftas, har utskottet framför
ordet »försäljningsårets» inskjutit ordet »löpande».

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 25

Kongl. Maj:t har föreslagit, att i § 18 mom. 8 måtte inrymmas bestämmelse,
att, derest bolag tredskas att ställa sig af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelade föreskrifter till efterrättelse, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande skall ega — förutom att, på sätt nu är stadgadt,
förelägga lämpligt vite — återkalla bolagets försäljningsrättigheter.
Såsom skäl för detta nya stadgande anföres i statsrådsprotokollet,
att den nuvarande påföljden för bolags försummelse att ställa
sig gifna föreskrifter till efterrättelse icke visat sig effektiv, i det att
bolag år efter annat kunnat fortsätta ett förfarande, hvarom anmärkning
gjorts af revisorerne och gillats af länsstyrelsen. — Utskottet
finner sig icke kunna förorda antagandet af det nu föreslagna stadgandet.
Ehuru visserligen den ifrågasatta rättighetens utöfvande gjorts beroende
af framställning från någon af de i § 18 mom. 7 nämnda myndigheter,
synes det dock betänkligt att åt en administrativ myndighet lemna
en befogenhet af ifrågavarande art. Om än med de nu gällande
ofullständiga bestämmelserna rörande bränvinsförsäljningsbolagen den
nuvarande påföljden för bolags försummelse att ställa sig gifna föreskrifter
till efterrättelse hittills icke visat sig effektiv, synes man dock
kunna med fog antaga, att, derest de af Kongl. Maj:t föreslagna, väsentligen
skärpta bestämmelserna angående bolagen varda antagna, den
Kongl. Maj:ts befallningshafvande medgifna rätten att förelägga bolagen
lämpligt vite skall visa sig vara ett tillräckligt korrektiv mot tredska
från bolagens sida i förevarande hänseende. I enlighet med utskottets
nu uttalade åsigter har i nedanintagna förslag bestämmelsen om rätt
för Kongl. Maj:ts befallningshafvande att återkalla bolags försäljningsrättigheter
uteslutits.

Beträffande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna stadganden, för hvilka
stadganden motiv återfinnas i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet,
får utskottet, under hänvisning till dessa motiv, meddela, att utskottet
mot godkännande af dessa stadganden för sin del ej har något
att erinra.

Vidkommande ofvanberörda, af herr G. Jansson väckta förslag finner
utskottet sig ej kunna tillråda antagandet af detsamma. Såsom skäl
för sitt afstyrkande härutinnan vill utskottet — med erinran att, till
följd af gällande handelstraktat med Frankrike, handelshus i Frankrike
äfvensom i alla de länder, med hvilka Sverige ingått fördrag om behandling
såsom den mest gynnade nation, icke kunna betagas rättigheten
att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar på bränvin,
samt under hänvisning till den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelse
öfver do förhandlingar, hvilka beträffande nyssberörda i franska handelsBih.
till Biksd. Prof. 1805. 5 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

traktaten förekommande bestämmelse blifvit mellan Sverige och Frankrike
förda — framhålla att, så länge denna bestämmelse är gällande,
följden af ett stadgande, sådant som det nu föreslagna, skulle — på
sätt tillförene inom Riksdagen framhållits vid behandling af förslag,
liknande det nu framstälda — blifva, icke den, att det förderfliga systemet
med bränvinsagenter upphörde, utan efter all sannolikhet den,
att agenter komme att resa för utländska handelshus i stället för, såsom
nu, för svenska, och att den vinst, som på denna rörelse nu tillfaller
de svenska bränvinsförsäljarne, i stället skulle komma utlandet till godo.

På grund af hvad anfördt blifvit, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen,med förklarande att Kongl.
Maj:ts förevarande proposition icke kunnat oförändrad
bifallas, måtte för sin del antaga följande förändrade
lydelse af nedan nämnda §§ i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker den 31
december 1895:

§ 7.

1. Har för gästgifveri — — —--besörjer.

2. Der gästgifverihållning är mellan flere åbor
fördelad, må'' utskänkningsrättighet af dem icke samtidigt
utöfvas, utan af hvardera endast under den tid,
han gästgifverihållningen besörjer. Den, som vill
sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga, vare dertill
berättigad, der uppsägning sker inom den tid,
som i § 16 mom. 4 här nedan är bestämd.

§ 8-

1. I stad skall — — — — — i § 6 mom. 1.

2. För hvarje år — — — — anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte derefter
sitt beslut i ämnet och gifve det magistraten
till känna; dock må ej mot stadsfullmägtiges eller
allmän rådstufvas afstyrkande beslutas, att näringsidkare
enligt mom. 2 antagas skola, ej heller sådane
näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

magistraten och stadsfullmägtige eller allmän rådstufva
äro ense.

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 oinförmälda försäljningsrättigheter
äfvensom de, hvilka magistraten, sedan
stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmän
rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda
eller förverkade rättigheters ställe under nästföljande
försäljningsår utöfvas, varde före juli månads utgång
af magistraten på offentlig, minst fjorton dagar förut
kungjord auktion utbjudna för den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande jemlikt § 8 bestämda tid af högst
tre år åt den eller dem, som åtaga sig afgift för
högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet i
sänder utbjudas. Magistraten insände derefter det
vid auktionen förda protokoll jemte eget utlåtande
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ege att
pröfva de gjorda anbuden och dem, med afseende ej
mindre å de bjudandes behörighet och lämplighet än
äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller
förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom
staden uteslutande för ändamålet bildadt bolag öfverlåta
all den minuthandel med och utskänkning af bränvin,
hvilken eljest skall, enligt näst föregående inom.,
å auktion utbjudas, må magistraten genom minst en
månad förut utfärdad offentlig kungörelse inom viss
utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel
och utskänkning. Inkomna anbud, som böra
åtföljas af bolagets stadgar, granskas af magistraten,
hvilken, efter det stadsfullmägtige, eller, der sådane
ej finnas, allmän rådstufva blifvit hörde, insänder
handlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som med afseende å bolagens
lämplighet eger anbuden antaga eller förkasta. Finner
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke skäl antaga
något af de gjorda anbuden eller blifva dessa

.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

icke pröfvade före juni månads utgång, förfares såsom
i mom. 1 är stadgadt.

§ 10.

1. Vill någon väcka förslag, att annan utskänkning
än den, som kan tillkomma innehafvare af gästgifveri,
må i socken å landet idkas, göre derom
framställning hos kommunalnämndens ordförande inom
första hälften af mars månad det år, då försäljningen
skall börjas. Kommunalnämnden skall före slutet af
samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om
bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes,
utsätta den trakt, hvarinom den må ega rum, hvarefter
yttrandet öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman.
Denne inhemte, före april månads utgång, på
kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst,
socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen
af kommunalstämman ogillad, förfalle frågan.
Har åter kommunalstämman tillstyrkt bifall, insände,
inom tre veckor från det kommunalstämmau blifvit
hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet och
kommunalnämndens yttrande, jemte eget utlåtande i
ämnet, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Varder
framställningen icke genast af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afslagen, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
derest den trakt inom kommunen, hvarest
utskänkningen skulle utöfvas, är så belägen, att rörelsen
kan vålla olägenhet för annan kommun, i kyrkan
inom denna kommun kungöra, att sådan framställning
blifvit väckt, med föreläggande för kommunen
att, derest den har något att erinra mot bifall
till framställningen, inom viss bestämd tid och vid
förlust af rättigheten att i frågan vidare höras, till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med yttrande.
Sitt beslut i ämnet delgifve Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ordföranden i kommunalnämnden
i den kommun, der fråga om utskänkningen blifvit
väckt, samt vederbörande länsman.

2. Der fråga uppstår — — — —• stadgadt är.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 29

''fihUvÄ .''■■■. : i i <» I • * .. ",

§ 11. ro-.

.»(.• *%

1. De enligt — — — — — — eEer förkasta.

2. På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje
fall skall bero, om och under hvilka vilkor och bestämmelser
all den minuthandel med och utskänkning
af bränvin inom köping, hvilken eljest skall enligt
näst föregående mom. å auktion utbjudas, må kunna
åt bolag öfverlåtas. För dylikt bolag gälle i tillämpliga
delar, hvad som stadgas om bolag i stad.

(iHO UtOiH '' t i: V. J i f KPi i i.»ITA ff V, ";V; i •

*•-,! , : § 15-

1. På auktion inropad rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin må ej på annan
person öfverlåtas, utan att denne efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvas lämplig och i öfrigt behörig.

2. Angående öfverlåtelse af bolags rättighet till
minuthandel med eller utskänkning af bränvin finnes
i § 18 mom. 2 stadgadt.

3. öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin vare ej
medgifven.

4. Aflider den, som på annan grund än burskap
eller sådant medgifvande, hvarom i § 13 sägs, innehar
rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, må rörelsen för sterbhusdelegarnes räkning
icke fortsättas längre än till slutet af löpande
försäljningsår och endast under vilkor, att sådant behörigen
anmäles samt att rörelsen förestås af person,
som efter magistrats eller kommunalnämnds
hörande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas
lämplig och i öfrigt behörig.

jBevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

med vilkor att sådant behörigen anmäles och att för
rörelsens utöfvande ställes person, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande pröfvas behörig och lämplig.

§ i’-

''.''''bil it : i1 ? ‘ f * • ■ i. iM* tf »■ T)< i: J •''

1. Vid den beräkning, som i näst föregående §
föréskrifves, må litertalet för hvarje rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin i stad ej
sättas under 3,000 och å landet ej under 1,500. Ej
heller får auktionsanbud, som enligt § 9 eller § 11
för hvartdera slaget af handel antages, understiga i
stad 3,000 och å landet 1,500 liter.

2. För sådan rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin, som i § 6 eller § 7 omförmäles,
äfvensom för de genom inrop å auktion enligt
§ 9 eller § 11 förvärfvade minuthandels- eller utskänkningsrättigheter
erlägges afgift med 15! öre för hvarje
liter af det bränvin, som enligt § 16 blifvit beräknadt
eller hvarför afgift åtagen är.

■j <ri; 3. Bolag, som jemlikt föreskriften i § 9 mom.
2 eller § 11 mom. 2 fått öfvertaga all minuthandel
med och utskänkning af bränvin i stad eller köping,
skall för hvarje sålunda öfvertagen rättighet erlägga
årlig afgift för 3,000 liter med 450 kronor.

4. Bränvin, som denaturerats under de vilkor
och den kontroll, hvarom särskildt är föreskrifvet, är
ej underkastadt försäljningsafgift.

§ iS.

1. Bolag, som i § 9 mom. 2 omförmäles, skall
hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse
ordna och öfvervaka minuthandeln med och utskänkningen
af bränvin inom staden och må icke afse att
bereda vare sig delegarne vinning utöfver årlig ränta
med högst fem procent å de af delegarne tillskjutna kontanta
medel, eller staden någon ekonomisk fördel utöfver den
vinst, som enligt denna förordning kan densamma till -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. Bl

komma. Delegarne i bolaget skola vara mer än dubbelt så
många som antalet ledamöter i dess styrelse, dock ej
färre än tolf, af hvilka åtminstone åtta böra vara boende
i staden. '' d'' .i

2. Bolag må ej till annan öfverlåta all minuthandel
med eller all utskänkning af bränvin inom
staden, men skulle bolag vilja mot bestämd afgift åt
annan öfverlåta någon af de utaf bolaget öfvertagna
minuthandels- eller utskänkningsrättigheter, göre bolaget
derom framställning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som efter magistratens hörande eger
att med afseende så väl å skälen och vilkoren för
öfverlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos
den person, å hvilken öfverlåtelsen ifrågasättes, som
ock å afgiftens förhållande till det litertal bränvin,
som anses kunna komma att afyttras, framställningen
bifalla eller af slå.

3. Bolag må icke genom ombud till salu utbjuda
eller upptaga beställningar å bränvin; icke förhyra andra
lägenheter ändem, hvilka äro behöfliga för den rörelse,
som bolaget sjelft utöfvar; icke ingå affärsaftal med
enskilde styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta aflöningen
vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget
anstälda personer vara beroende på omsättningen af
bränvin och vin eller utgå med viss del af vinsten.

4. Bolag skall till fördelning enligt § 22 afstå
förutom den försäljningsafgift, som enligt § 17 åligger
bolaget, dels, utan afdrag, de afgifter, hvilka bolaget
uppburit på grund af öfverlåtelse af försäljningsrättighet
enligt mom. 2 här ofvan, dels ock hela den
nettovinst, som uppkommit af all den rörelse, bolaget
idkat. Bolaget åligger att inom februari månads utgång
efter försäljningsårets slut hafva till vederbörande
aflemnat nyssnämnda afgifter för öfverlåtna rättigheter
samt nettovinsten. Då bolag upplöses, skall, der ej
annorledes i laga ordning bestämts, jemväl det öfverskott
af bolagets tillgångar, som kan uppstå sedan bolagets
samtliga skulder blifvit guldna samt de af delegarne
tillskjutna medel återbetalats, fördelas på sätt i § 22 är
stadgadt.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 21.

5. Bolags räkenskaper skola föras enligt föreskrifter
och formulär, som utfärdas af kongl. finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå.

6. Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper
skall hvarje år i januari eller februari månad
å dag, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet bestämmes, ske för näst föregående försäljningsår
af fem revisorer, af hvilka två utses af stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva, eu
af landstinget, en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
samt en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
1 stad, som icke deltager i landsting, utse
stadsfullmägtige jemväl den revisor, som eljest skulle
af landstinget väljas. I Stockholm utses tre revisorer
af stadsfullmägtige och två af öfverståthållareembeteh
Revisorerne skola antingen ibland eller utom
sig utse två personer att å deras vägnar deltaga i
inventering af bolagets tillgångar vid löpande försäljningsårets
slut. Öfver revisionen afgifve revisorerne
berättelse, hvilken, utom redogörelse för bolagets
ekonomiska ställning och förvaltning samt hvad öfrigt
revisorerne kunna finna skäl omnämna, skall innehålla
dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i öfverensstämmelse
med det i mom. 1 här ofvan angifna syfte,
dels till- eller afstyrkande af ansvarsfrihet. Af revisionsberättelsen,
vid hvilkens affattande de föreskrifter
skola iakttagas, som kunna komma att af kontrolloch
justeringsbyrån meddelas, skola före februari
månads utgång exemplar öfversändas till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, stadsfullmägtige eller allmän rådstufva,
landstinget, hushållningssällskapets förvaltningsutskott
samt nyssnämnda byrå, och skall inom
samma tid revisionsberättelsen på bolagets bekostnad
offentliggöras i någon af ortens tidningar. Revisorerne
äfvensom deras här ofvan nämnda ombud ega
att af bolaget åtnjuta ersättning efter tredje klassen
i gällande resereglemente.

7. Landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas,
allmän rådstufva ega att besluta om ansvarsfrihet för

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

bolag. Vägrar någondera ansvarsfrihet, skola skälen
derför uppgifvas och ärendet hänskjutas till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, hvilken deri fatte beslut.

8. Bolag vare pligtigt ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter Kongl. Maj:ts befallningshafvande kan
meddela vare sig med anledning af vägrad ansvarsfrihet
eller till följd af annan framställning från någondera
af de i nästföregående mom. nämnda myndigheter.
Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifna föreskrifter,
eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande förelägga
lämpligt vite.

§ 20.

1. Afgiften för utskänkning, dertill på grund af
§ 13 rättighet meddelats, bestämmes af den för bevillningstaxering
näst derefter sammanträdande nämnd,
men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande
tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de
i § 17 stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå
bör. Skulle tiden ej uppgå till 14 dagar, må dock
afgifterna ej för kortare tid beräknas. Innan utskänkningen
må företagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis
erläggas till vederbörande uppbördsman.

2. Afgiften — — — — — — — hufvudsäte.

§ 21.

1. Öfver beslut, som taxeringsnämnd, jemlikt §
16 mom. 1 och mom. 3, meddelar i fråga om beräkning
af det litertal bränvin, för hvilket försäljningsafgift
skall erläggas, eller jemlikt § 20 rörande bestämmandet
af sådan afgift, eger så väl den skattskyldige som vederbörande
landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
stad, magistrat, socken eller kommunalnämnd
att hos pröfningsnämnd anföra besvär inom den tid
och i den ordning, som för öfverklagande af taxeringsnämndens
beslut i allmänhet äro bestämda; äfvensom
pröfningsnämnd tillkommer att, ehvad dylikt beslut
blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar,
Bih. till Rikid. Prat. 1825. .5 8and. 1 Afd. 20 Iläft. 5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

''som finnas skäliga; och må vidare klagan öfver pröfningsnämnds
beslut, i den ordning förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst i
allmänhet bestämmer, fullföljas af dem, hvilka öfver
taxeringsnämnds beslut, enligt hvad här ofvan sägs,
ega besvär anföra.

2. Utan hinder — — — ---— laga kraft.

§ 22. .

1. De afgifter — — — — — — öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda
medel, som tillfalla landsting och hushållningssällskap,
insättas i vederbörande landskontor. De andelar
åter, som ingå till statskontoret, skola genom
dettas försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden
efter folkmängden, med iakttagande af att
folkmängden för hvarje landstingsområde, inom hvilket
ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med
samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter
denna fördelning tillfaller hvarje landstingsområde, eger
landstinget och vederbörande hushållningssällskap att
uppbära hvartdera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna
hälften. Fördelningen mellan dessa senare

sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användningen — — — — afgifvas.

§ 38.

1. Den, som — — — — — — — ett år.

2. Dessutom — —----— förbrutna.

3. x Förbrytaren varde derjemte dömd att, då
oloflig minuthandel eller utskänkning egt rum, utgifva
försälj ningsafgift för det litertal, som, efter hvad utredas
kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt
de i § 17 stadgade grunder, för år minst utgå bör;
skolande, der den, som idkar minuthandel, gör sig
skyldig till oloflig utskänkning, den här stadgade på -

Bevillningsutskottets Betänkande Nio 21.

följd ådömas, oberoende af den försäljningsafgift, som
erlägges för minuthandeln»

4. Har förbrytelse — ^ — — — 30 kronor»

toiiuaiu ;rr

1. Underlåter den — — — — -•*- — utgöra»

2. Den, som idkar — —- — — — — kronor.

3. Underlåter bolag att inom den i § 18 mom.
4 föreskrifila tid till vederbörande aflemna der omnämnda
afgifter för öfverlåtna rättigheter och vinstmedel,
varde desamma genast utmätta.

2:o) att herr T. V. Forsells omförmälda motion
måtte anses besvarad genom utskottets här ofvan under
Do) gjorda hemställan, såvidt, densamma innefattar
förslag till förändrad lydelse af § 10 i bränvinsförsäljningsförordningen;
samt

3:o) att herr G. Janssons ofvanberörda motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Reservationer:

af herr Cavalli, med hvilken herrar Rudebeck, grefve Klingspor,
Stephens, friherre Alströmer, af Buren och S. M. Olsson i Sörnäs instämt
:

»Kongl. Maj:ts förslag, att i § 18 mom. 8 måtte inrymmas bestämmelse,
att, derest bolag tredskas att ställa sig af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelade föreskrifter till efterrättelse, Kongl.

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Maj:ts befallningshafvande skall ega — förutom att, på sätt nu är
stadgadt, förelägga lämpligt vite — återkalla bolagets försäljningsrättigheter,
har utskottet förklarat sig ej kunna biträda, enär utskottet
ansett det betänkligt att åt en administrativ myndighet lemna en befogenhet
af ifrågavarande art och det synts utskottet med fog kunna
antagas, att, derest de af Kongl. Maj:t föreslagna, väsentligen skärpta
bestämmelserna angående bolagen blefve antagna, den Kongl. Maj:ts
befallningshafvande medgifna rätten att förelägga bolagen lämpligt
vite skulle visa sig vara ett tillräckligt korrektiv mot tredska från bolagens
sida.

Dessa utskottets skäl anser jag ej hafva den innebörd, att de utgöra
tillräcklig anledning till borttagande af ifrågavarande väl motiverade
och af behofvet påkallade stadgande. Att, såsom utskottet antagit,
de i förslaget skärpta bestämmelserna angående bolagen skulle
göra ett stadgande sådant som det förevarande öfverflödigt, torde nemligen
ej vara att förvänta. Det medel, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
nu eger, att få de af honom i detta afseende meddelade föreskrifter
iakttagna, torde, vid det förhållande att vitesbeloppen ej drabba
bolagsstyrelsen såsom sådan, utan bolaget i dess helhet, äfven med
tillämpning af förslagets skärpta bestämmelser i öfrigt ej komma att
verka tillräckligt kraftigt. De af utskottet uttalade betänkligheter mot
att lemna Kongl. Maj:ts befallningshafvande en befogenhet af ifrågavarande
art synas mig ej heller vara af någon afsevärd betydelse.
Vederbörandes besvärsrätt och det embetsmannaansvar, hvarmed denna
befogenhet är förenad, utgöra enligt min tanke tillräckligt skydd mot
magtmissbruk af ifrågavarande beskaffenhet; och märkas bör, att
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i detta hänseende ej träder i
verkställighet, förrän det vunnit laga kraft, samt att försäljningsrättigheten
i hvarje fall ej upphör förrän med löpande försäljningsårs utgång.

Under sådana förhållanden, och då man ej kunnat påvisa något
annat lämpligare korrektiv mot tredska från bolagens sida än det af
Kongl. Maj:t föreslagna, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen måtte, med afslag å utskottets förevarande
hemställan, godkänna följande af Kongl. Maj :t
för ifrågavarande moment föreslagna lydelse:

»Bolag vare pligtigt ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, Kong!. Maj:ts befallningshafvande kan
meddela vare sig med anledning af vägrad ansvars -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

frihet eller till följd af annan framställning från någondera
af de i nästföregående moment nämnda myndigheter.
Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifna föreskrifter,
eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande förelägga
lämpligt vite eller återkalla bolagets rättighet
till minuthandel med och utskänkning af bränvin att
upphöra med löpande försäljningsårs utgång»;

af herr G. Jansson beträffande utskottets hemställan i fråga om
lydelsen af § 10 samt § 18 mom. 2 och 3.

Derjemte har herr Bromée anhållit att få här antecknadt, att han
icke deltagit i behandlingen inom utskottet af detta ärende.

Bth. till Riksd. Prot. 1895.

5 Sami. 1 Afd. 20 Käft.