Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21 (Betänkande 1893:Bevu21 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1893, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning i portot
å lokalbrefkort.

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 188, har herr Edvard Tliermcenius förnyat sin vid
sistlidet års lagtima riksdag gjorda framställning, att portoafgiften för
lokalbrefkort måtte nedsättas, för lokalbrefkort, enkelt, till 3 öre och
för lokalbrefkort, åtföljdt af blankett till svar, 6 öre.

Jemlikt allmänna poststadgan den 9 juli 1892 § 5 mom. 2 utgår
för närvarande portot för brefkort vid lokalbefordran med enahanda
belopp som vid befordran af sådana försändelser inrikes orter emellan,
eller för enkelt brefkort med 5 öre samt för brefkort med betaldt svar
med 10 öre. För lokalbref är deremot minimiafgiften bestämd till hälften,
eller 5 öre, af minimiportot för bref, som försändas inrikes orter
emellan, hvilket senare porto, som bekant, utgör 10 öre.

Till stöd för sin motion framhåller motionären oegentligheten deri,
att den grundsats, som gjorts gällande med afseende å portosatserna
för vanliga bref, att nemligen lokalpostbefordran bör draga lägre porto
än postbefordringen från ort till annan, icke funnit motsvarande användning
beträffande brefkorten. Exemplet från våra grannländer, Norge
och Danmark, der lokalbrefkorten droge de till införande hos oss nu
föreslagna portosatser, manade till efterföljd. Erfarenheten i Norge,
der nedsättning till dessa portosatser vidtagits år 1888, ådagalade, att
användningen af sådana försändelser efter denna åtgärd stigit i ojemBih.
till Iliksd. Prof. 1MB. 5 Sami. 1 Afd. 18 Höft. (N:o 21). 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

förligt större grad. än förut, i det att densamma under åren 1888—1891
nära nog tredubblats. Antagligt vore, att ett liknande resultat skulle
ernås i Sverige. Portonedsättningen skulle då, i stället för att, såsom
man befarat, åstadkomma en minskning i postverkets inkomster, i följd
af ökningen i antalet af ifrågavarande slag af försändelser, visa sig
vara för postverket fördelaktigt. Generalpoststyrelsen hade ock i ett
den 1 mars 1889 afgifvet utlåtande angående den verkan, då föreslagen
portonedsättning för lokala korsbandsförsändelser kunde antagas komma
att utöfva, uttalat den mening, att »minskningen i inkomster komme att
mer än motvägas af den ökning i antalet af dylika försändelser, som
genom nedsättningen i afgift komme att framkallas.» Detta resonnement
skulle utan tvifvel ega giltighet äfven beträffande den nu föreslagna
nedsättningen i portot å lokalbrefkort.

Olämpligt vore vidare, enligt motionärens åsigt, att lokalbrefkortet,
såsom nu vore förhållandet, vore åsatt en lika hög portosats som lokalkortbrefvet,
ehuru det senare vore dubbelt så stort som brefkortet samt
perforeradt och gummeradt. Följden blefve lätteligen, att lokalbrefkortet
komme att alls icke röna någon användning.

I anledning af ifrågavarande motion har utskottet låtit infordra
generalpoststyrelsens yttrande i ämnet.

Generalpoststyrelsens utlåtande har följande lydelse:

»Till herr ordföranden i Riksdagens bevillningsutskott.

Sedan bevillningsutskottet genom eder framställ begäran om
befallning till kongl. generalpoststyrelsen att afgifva utlåtande med
anledning af en vid innevarande års riksmöte af herr E. Thermtenius
inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till bevillningsutskottets
behandling hänvisad motion om nedsättning i portot för lokalbrefkort,
samt Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 3 nästlidne mars anbefalt
generalpoststyrelsen att till utskottet afgifva de upplysningar,
hvartill generalpoststyrelsen funne nämnda motion föranleda,

får generalpoststyrelsen härmedelst i förevarande ärende meddela
följande.

Att det af motionären framstälda förslaget, från teoretisk synpunkt
sedt, har fog för sig, allra helst då numera ej blott lokalbref utan äfven
lokala korsbandsförsändelser draga ett mindre porto än de vanliga,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 3

från en till annan inrikes ort befordrade brefven och korsbandsförsändelserna,
lärer icke kunna bestridas.

Motionären åberopar äfven i sin motion och till stöd för densamma
ett uttalande af generalpoststyrelsen, uti underdånigt utlåtande
den 1 mars 1889, angående verkan af då föreslagen portonedsättning
för lokala korsbandsförsändelser — att nemligen den beräknade minskningen
i inkomst skulle komma att mer än motvägas af den ökning i
antalet af dylika försändelser, som genom nedsättningen i afgift komme
att framkallas.

Det antagande, generalpoststyrelsen sålunda i sitt underdåniga
utlåtande den 1 mars 1889 uttalade, har ock, efter det år 1891 portonedsättning
för lokala korsbandsförsändelser kommit till stånd, visat
sig grundadt.

Då generalpoststyrelsen, efter mottagandet af Kongl. Maj:ts befallning
att till bevillningsutskottet afgifva upplysningar i anledning
af herr Thermaenii motion, ansåg önskligt, att genom en statistisk räkning
erhålla bestämdare kännedom rörande omfattningen af brefkorts
användning i den lokala korrespondensen, men det skolat förorsaka för
stor tidsutdrägt att anställa en dylik räkning vid samtliga postkontor
i riket, lät styrelsen anordna* en räkningsperiod af sju dagar vid Stockholms
postkontor, der ju i allt fall den vida största rörelsen uti ifrågavarande
hänseende förekommer.

Vid denna räkning, som skedde den 16—22 nästlidne mars, beräknades
äfven antalet lokala korsbandsförsändelser och, af förekommen
anledning, äfven lokalkortbref.

Den uppgift i''örande räkningens resultat, som postdirektören i
Stockholm till generalpoststyrelsen afgifvit och hvaraf bestyrkt afskrift
härkos bifogas, har sedermera, jemte uppgifter för perioderna 10—16
februari 1889 och 16—22 februari 1891, lagts till grund för en härjemte
ock bifogad, å generalpoststyrelsens statistiska kontor uppgjord
approximativ årskalkyl rörande antalet och portoinkomsten lör åren
1889, 1891 och 1893 af vid Stockholms postkontor behandlade lokalförsändelser
af vissa slag.

Denna kalkyl gifver vid handen, i huru hög grad antalet af
lokalbefordrade »andra trycksaker än tidningar och tidskrifter» vuxit
efter det portonedsättningen egt rum. Äfven antalet åt de såsom
korsband befordrade tidningar och tidskrifter har i betydande män
förökats.

Oaktadt detta gynsamma resultat beträffande lokala korsbands -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

försändelser, anser sig generalpoststyrelsen ändock ej böra tillstyrka
herr Thermsenii motion om nedsättning af portot för lokalbrefkort.

Då generalpoststyrelsen i sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande
den 1 mars 1889 bemstälde om portonedsättning för lokala korsbandsförsändelser,
erinrade styrelsen, hurusom bland dessa försändelser det
egentligen endast var andra trycksaker än tidningar och tidskrifter,
som förekommo i något större antal; att dessa trycksaksförsändelser,
bestående af annonskort, cirkulär, prospekt, kataloger, priskuranter
m. m. dylikt, drogo en afgift af minst 4 öre samt i de säkerligen många
fall, då vigten uppgick till mer än 50 gram, 8 öre eller mer i förhållande
till vigten; att då, efter hvad kändt var, ofta hände, att en
och samma person hade att på eu gång afsända ett eller flera hundratal
dylika försändelser, portoafgiften — om ock liten för hvarje särskild
försändelse — dock icke var utan betydelse i sin helhet; samt
att det ej heller lede något tvifvel, att för befordran af dylika trycksaker
postverket icke på långt när anlitades så mycket som skulle vara
förhållandet, om afgiften var lägre.

Den föreslagna portonedsättningen för andra slag af lokala korsbandsförsändelser
än de nyssnämnda trycksakerna hade hufvudsakligen
sin grund uti önskvärdheten deraf, att för samma hufvudslag af postförsändelser
taxebestämmelserna äro uppstälda så systematiskt som möjligt,
till lättnad såväl för allmänheten som för postfunktionärerna.

Hvad nu emellertid angår frågan om portonedsättning, i lokal
korrespondens, för de öppna meddelanden som anbringas å brefkort,
är enligt generalpoststyrelsens åsigt denna fråga — allra helst efter den
oerhörda utveckling telefonväsendet numera ernått — icke på långt
när af den betydelse för allmänheten som frågan om portonedsättning
för lokala korsbandsförsändelser var.

Den ofvanberörda approximativa kalkylen torde också nogsamt
bestyrka denna styrelsens åsigt.

Och äfven länder med så utveckladt postväsende som Tyskland,
Frankrike och Belgien hafva ej något reduceradt porto för lokalbefordrade
brefkort.

Då i herr Thermaenii motion, bland annat, åberopas det förhållande,
att i Norge blifvit. infördt ett lägre porto för lokalbrefkort än för brefkort,
som utvexlas mellan inrikes orter i allmänhet, torde det ej finnas
opåkallad! att här fästa uppmärksamheten å den förmån, som i Sverige
finnes allmänheten beredd, men som deremot ej förekommer i Norge,
att nemligen kunna begagna sig af kortbref, äfven i lokal korrespondens.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 5

Ett kortbref erhålles till pris, motsvarande allenast den å detsamma
tryckta frankostärnpelns valör. Inköpas på en gång minst 100
kortbref, tillgodokommer köparen rabatt af en procent utaf inköpssumman.

Under den statistiska räkningsperioden 16—22 nästlidne mars
behandlades ock vid Stockholms postkontor 3,678 stycken lokalkortbref,
men endast 1,754 enkla brefkort och 34 brefkort med betaldt svar i
lokal korrespondens.

Med den mängd af göromål, ofta af mycket brådskande beskaffenhet,
och det uppbördsansvar, som åligga vederbörande postförvaltare
och andra postfunktionärer, torde ej heller böra utan all uppmärksamhet
lemnas den synpunkten att, genom antagande af herr Thermaenii
förslag, skulle till de olika slag af frankotecken — vanliga och tjenstefrimärken,
frankokuvert, kortbref och brefkort af särskilda valörer —
som vederbörande postanstalter för närvarande hafva att till förvaring
och redovisning mottaga, komma ytterligare två slag, enkla lokalbrefkort
och dylika brefkort med betaldt svar; och detta utan att, enligt
generalpoststyrelsens åsigt, något afsevärdt behof deraf för allmänheten
förekommer.

Slutligen torde ock, derest utskottet skulle vilja anställa en jemförelse
af det finansiella resultatet för postverket af portonedsättningen
för lokala korsbandsförsändelser och af en portonedsättning för lokalbrefkort,
böra uppmärksammas, att, under det — oberäknadt kostnader
för första uppsättning af stämplar och plåtar och djdikt, äfvensom för kontroller
— tillverkningskostnaden för nuvarande vanliga frimärken af
2 öres valör och af andra valörer med dubbeltryck utgör 52,5 öre per
1,000 stycken, uppgår deremot tillverkningskostnaden för 1,000 stycken
vanliga brefkort till 6 kronor för de enkla och till 12 kronor för brefkorten
med betaldt svar.

Alla utgifter inberälmade, torde kostnaden för ett vanligt brefkort
utan betaldt svar med säkerhet kunna beräknas uppgå för postverket
till nära ett öre.

Och brefkortet tillhandahålles korrespondent till pris motsvarande
allenast frankostärnpelns valör; och tillgodokommer köpare en procents
rabatt vid inköp på eu gång af minst 100 stycken.

Varda nu emellertid införda nya brefkort för lokal korrespondens,
måste — efterfrågan af desamma må vid de allra flesta postanstalter
varda ytterst ringa eller alls ingen — generalpoststyrelsen dock gå i
författning om tillverkning af så stora qvantiteter af desamma, att
hvarje fast postanstalt. i riket, äfven den minsta, må kunna förses med

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

ett antal deraf, ty jemväl poststationerna måste, för händelse af efterfrågan,
alltid vara försedda med förråd af alla olika slag af postverkets
frankotecken.

Stockholm den 7 april 1893.

E. von Krusenstjerna.

e. f.

C. A. Hasselrot

De i generalpoststyrelsens nu återgifna utlåtande omförmälda,
på styrelsens föranstaltande upprättade räkningar hafva den lydelse,
som de vid detta betänkande fogade bil. A och B utvisa.

Då den föreslagna portonedsättningeu, särskildt med hänsyn till
det ytterligt låga porto, hvarmed lokalkortbrefvet redan nu är belagdt,
äfvensom till deri storartade utveckling, telefonväsendet numera hos
oss uppnått, icke synes vara påbjuden af något mer afsevärdt behof
inom samhället, ett förhållande, som bestyrkes af de af generalpoststyrelsen
lemnade uppgifterna, samt eu förändring sådan som den föreslagna,
enligt hvad samma uppgifter gifva vid handen, för hända skulle
komma att utöfva en menlig inverkan å postverkets finansiella ställning,
anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Thermaenii ifrågavarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 april 1893.

På utskottets vägnar:

F. P» ARNE KO W.

Bilaga A.

Approximativ kalkyl

rörande

antalet och portoinkomsten af vid Stockholms postkontor nedannämnda år behandlade lokalförsändelser
af vissa slag, uppgjord på grund af räkning, verkstäld under en period af sju dagar hvart och

ett af dessa år.

Kortbref.

År.

Brefkort.

Eu kla.

Med förut
betaldt svar.

Stycke- j Porto- j Stycke- j Porto- Stycke-! Portotal.
inkomst. tal. I inkomst. ! tal. | inkomst.

Korsbandsförsändelser.

Urt-br -

Stycke- I Portotal.
\ inkomst.

Stycke tal.

Antal

porto satser.

Porto inkomst.

Affärs handlingar.

Stycke tal.

Porto inkomst.

Varuprof.

Stycke tal.

Porto inkomst.

Kr. | ö. |

■1889:-->)'' — —

1891--*)j — -

1893 191,256 9,562 so

Kr. | ö. ] Kr.

114,816

--2)

91,208 4,560

5,740 80 676

67 60

_ 2''

40 1,768

176

46,800

(k 4 öre)

42,848

(k 4 öre)

91,884

(k 2 öre)

Kr.

1,872

1,713

1,837

Kr.

146,536

196,560

667,004

--2)

214,760

(k 4 öre)

685,412

(k 2 öre)

8,590

13,708

1,248

(k 10 ö.)

2,496

(klOö.)

1,768

(k 5 ö.)

I Kr.

124

249

2,080
(k 8 ö.)

- 3)

1,716

(k 4 ö.)

Kr.

166

'') Lokalkortbref hade vid tiden för räkningen ej införts.
*) Utgjorde ej föremål för räkning.
s) Förekommo ej under räkningsperioden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Bilaga B,

Uppgift

rörande

de lokalkortbref, lokalbrefkort och lokalkor sband sförsändelser, som vid Stockholms postkontor
behandlats under tiden från och med den 16 till och med den 22 mars 1893.

	Lokal- kortbref.	Lokalbrefkort.	Tidningar			1
1893 Mars den		och tidskrifter.	trycksaker.	handlingar.	Yaruprof. j
Enkla.	Med bet. svar.
Stycketal.	Stycketal.	Stycketal.	Stycketal af korsbandsförs.	Stycketal af korsbandsförs.	Antal portosatser.	Stycketal af korsbandsförs.	Stycketal af korsbandsförs.
16.....................	569	199	2	185	2,085	2,121	6	11
17....................	550	298	4	260	2,510	2,560	10	5
18....................	537	254	—	140	1,401	1,471	3	11
19....................	239	125	1	581	230	230	—	—-
20....................	653	272	12	198	893	911	6	2
21.....................	499	380	3	140	4,126	4,200	2	3
22.....................	631	226	12	263	1,582	1,688	7	1
Summa	3,678	1,754	34	1,767	12,827	13,181	34	33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Reservation

af herr Thermcenius, med hvilken herr J. H. G. Fredholm instämt:

»Gällande enkla portosatserna äro för närvarande bestämda till följande
belopp:

För försändelser mellan tvänne inrikes postanstalter eller till orter inom
Norge och Danmark:

Vanligt bref............................................................... 10 Öre,

Kortbref ..................................................................... 10 öre,

Brefkort........................................................................ 5 öre,

Korsbandsförsändelse ............................................. 4 öre.

För lokalförsändelser, d. v. s. sådana, som behandlas å postanstalt utan
att fortskaffas med post eller landtbrefbärare:

Vanligt bref .............................................................. 5 öre,

Kortbref........................................................................ 5 öre,

Brefkort ...................................................................... 5 öre,

Korsbandsförsändelse............................................... 2 öre.

Vid jemförelse mellan dessa båda uppställningar faller genast i
ögonen, att portoafgiften för lokala försändelser är satt till hälften af
afgiften för befordran af försändelser inrikes orter emellan utom i ett
fall, nemligen för brefkort.

Man kan med andra ord uttrycka detta så: Svenska postverket har
lokalporto för alla slags försändelser utom för brefkort, eller: lokalbrefkort
finnas ej i Sverige.

Det är visserligen ingen förmenadt att genom postverkets försorg
få ett brefkort befordradt från en stadsdel till en annan eller från en
ort till en annan inom landsbygd, som hör till samma postanstalts område,
men då kostar detta lika mycket, som om man sänder ett brefkort
från Ystad till Haparanda eller från Ystad till Nordkap eller från Haparanda
till Danmarks yttersta udde, Skagen.

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Att en sådan undantagsbestämmelse för portosatsen å lokalbrefkort
är uppenbart orimlig, bör kunna inses af en och hvar. Generalpoststyrelsen
har också i sin skrifvelse till bevillningsutskottet medgift,
att det frän teoretisk synpunkt sedt är befogadt föreslå nedsättning
i portot för lokalbrefkort.

Generalpoststyrelsen medgifver vidare, att det af mig såsom skäl
för ifrågavarande portonedsättning åberopade uttalandet af styrelsen af
den 1 mars 1889 — nemligen att den beräknade minskningen i inkomst
skulle komma att mer än motvägas af den ökning i antalet af
dylika försändelser, som genom nedsättningen i afgift komme att framkallas
— genom verkningen af lokalkorsbandsportots nedsättning visat sig
vara grundadt. Detta bestyrkes till yttermera visso af en från generalpoststyrelsen
till utskottet lemnad ungefärlig beräkning som visar, att
efter portonedsättningen försändelsernas antal mer än tredubblats och
att postverkets inkomster under innevarande år derigenom komma att
ökas med mer än 5,000 kronor.

Generalpoststyrelsen anför såsom skäl för sitt afstyrkande af bifall
till motionen, att nedsättning af lokalbrefkortportot icke är af så stor
betydelse för allmänheten, som det var att få nedsättning i lokalportot
för trycksaker.

Gentemot denna förmodan kan dock åberopas erfarenheten från
Norge, der tre-öres-portot för lokalbrefkort infördes redan 1888. Verkan
deraf var den, att antalet af sådana försändelser under fyra år vuxit
från 89,000 till 250,000, under det att samtidigt antalet af vanliga lokalbref,
utan att röna något intrång af det nedsatta brefkortportot, stigit
som förut. Detta förhållande framgår af följande tabell öfver i Norge
befordrade lokalförsändelser:

År.	Bref.	Brefkort.
1887	1,024,000	89,000
1888	1,078,000	109,000
1889	1,300,000	174,000
1890	1,593,000	208,000
1891	1,715,000	250,000

Bevillningsutskottets Betänkande Ako 21.

Enligt bevillningsutskottets förlidet år lemnade uppgift var lokalbrefkortomsättningen
i Sverige före sista portoreformen i rundt tal

163.000 stycken. Då man på grund af erfarenheten såväl i Norge
rörande brefkort som här i Sverige beträffande portonedsättningen för
korsband är berättigad antaga, att portonedsättning för lokalbrefkort
inom kort skulle tredubbla användningen af detta korrespondensmedel,
kom me således årliga antalet utgående lokalkort att blifva ungefär
500,000. Postverkets inkomster för dessa brefkort skulle alltså genom
den af mig föreslagna portoreduktionen komma att växa från 8,150
till 15,000 kronor årligen.

Att resultatet af denna sannolikhetsberäkning icke är för högt,
är tydligt deraf, att omsättningen af lokalbrefkort i Norge år 1891 var

250.000 stycken och att folkmängden i det ena landet förhåller sig
till det andras som 3 till 5.

Det må alltså på dessa grunder kunna få anses alldeles gifvet,
att lokalbrefkortportots nedsättning är af lika stor betydelse både för
allmänheten och för postverket, som nedsättningen af portot för lokala
korsband var.

Generalpoststyrelsen omnämner i sin skrifvelse, att äfven länder
med så utveckladt post väsende som Tyskland, Frankrike och Belgien
icke hafva något reduceradt porto för lokalbefordrade brefkort.

Denna omständighet, bedömd inför resultatet af portoreduktionen
i Norge, kan egentligen icke bevisa något annat än det, att man i de
nämnda länderna uraktlåtit eller förbisett en reform, hvilken, der den
blifvit införd, visat sig gagna både allmänheten och postverket.

I Danmark har man äfven infört tre-öres porto för lokala brefkort.
Uppgifter om nedsättningens verkningar derstädes har jag icke
förskaffat mig. Jag ansåg uppgifterna från Norge vara talande nog,
helst våra egna erfarenheter ständigt gått i samma rigtning.

Om reformens införande i Danmark yttrade bevillningsutskottet
förlidet år, att den var »m nödvändighet för så vidt (\oka\-)brefkort der
skulle finna någon användning.» — »Det är af nöden», sade utskottet,
»att hafva lägre porto för brefkort än för bref; annars användas icke
brefkorten.» — Ja visst! Men på sådana grunder afslås ett förslag
om portots nedsättning!

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Hvad poststyrelsen anför om priset för lokalkortbref, eller att
desamma erhållas för portostämpelns valör, 5 öre, utgör i ingen måtto
något skäl för att det hälften så stora, ogummerade och operforerade
lokal bref kortet skall kosta precis lika mycket. År brefkortet både ur
materiel- och korrespondenssynpunkt mindre värdt än kortbrefvet, så
bör det förra också kosta mindre än det senare.

Poststyrelsen meddelar slutligen en jemförelse mellan tillverkningskostnaden
för brefkort och vanliga frimärken af två öres valör. Deraf
framgår, att ett vanligt brefkort kostar postverket sex tiondels (0,6)
öre. I denna kostnad ligger då också kostnaden för valörstämpeln.

Enligt mitt förslag skulle enkla lokalbrefkortet kosta 3 öre. Fråndrages
befordringsafgiften, som naturligtvis vid denna beräkning bör
antagas lika som för lokala trycksaker till 2 öre, så erhåller postverket
för brefkortet sjelft 1 öre. Postverkets bruttovinst på tillverkning af
lokalbrefkort blir således 40 procent, hvartill vid jemförelse med kostnaden
för lokalfrimärken kommer tillverkningspriset för dessa, som uppgifvits
till 52,5 öre per 1,000 stycken. Postverket skulle derför erhålla
fulla 45 procents bruttovinst på tillverkning af tre-öres brefkort, en vinst,
som väl må kunna anses fullt tillräcklig. — När 5-öres brefkort användas
såsom lokalbrefkort, förtjenar postverket på dem icke mindre
än 245 procent, en vinst, som tydligtvis är alldeles orimlig.

Då bevillningsutskottet år 1891, i strid mot såväl generalpoststyrelsen
som Kongl. Maj: t-, på hemställan af enskild motionär beslöt
föreslå Riksdagen ändring i bestämmelserna rörande postprenumeration
å veckotidningar, räknade utskottet ut, att detta skulle ensamt
i Stockholm ådraga postverket en ökad årlig utgift af 9,000 kronor,
utom hyra m. m. — Denna rätt stora omkostnad försvarade utskottet
dermed, »att postverkets egentligaste betydelse icke är att inbringa staten
inkomster, utan att på bästa sätt betjena allmänheten.» Utskottet ansåg
det också »vara statens pligt, när den tillägger sig postmonopol, att
jemväl öfvertaga den mindre lönande verksamhet, som den förbjudit andra
idka och hvarigenom dessa uppfylde ett allmänhetens berättigade kraf.''»

Men dessa goda grundsatser hafva nu, två år efter sedan de uttalades,
råkat helt och hållet i glömska. Och dock förutsätter det tillmötesgående
mot allmänhetens berättigade kraf, som jag tillåtit mig
göra i fråga om reduktion af portot för lokalbrefkort, icke någon som

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

helst uppoffring från postverkets sida. Det förutsätter endast, att postverket
skall åtnöjas med 45 procents tillverkningsvinst å blanketterna,
och ställer dessutom i utsigt en ganska betydlig tillökning i vinst genom
stegrad omsättning.

Generalpoststyrelsens antydan om det ökade besvär med förvaring
och redovisning af 2, säger två, nya slag af brefkort, som skulle blifva
en följd af bifall till motionen, torde vara lika öfverflödigt bemöta som
det tillkännagifvandet från styrelsen, att i så fall de nya brefkorten
också måste tillverkas och utsändas.

År det således teoretiskt riktigt, att lokalbrefkort med lägre portosats
än vanliga brefkort böra finnas;

är det vidare af erfarenheten styrkt, att allmänheten har fördel af
en sådan anordning;

är det äfven ådagalagdt, att postverket icke allenast icke kommer
att lida någon förlust, utan i stället vinna på den föreslagna förändringen;
så tillåter jag mig på grund deraf hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att portoafgifterna
för lokalbrefkort skola utgå med följande belopp, nemligen: för

lokalbrefkort, enkelt....................................... 3 öre

„ „ åtföljdt af blankett till svar 6 „ .»

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 5 Sand. 1 Afd. 18 Höft.