Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20 (Betänkande 1891:Bevu20 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

Nto 20.

A.uk. till lliksd. kansli den 6 maj 1891, kl. 1! f. in.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om tillägg
till 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften
den 5 september 1890.

Uti en den 10 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 62), hvilken blifvit till utskottets behandling hänvisad, har Kongl.
Maj:t, under åberopande af hvad till protokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 31 december 1890 och öfver finansärenden för förstnämnda
dag blifvit i ämnet anfördt, föreslagit Riksdagen att besluta, att 7 § i
kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 5 september 1890
skall erhålla följande förändrade lydelse:

Från stämpelafgift enligt denna Art. äro befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens
försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte torpare
och lägenhetsinnehafvare, i sådana på konungens, domänstyrelsens eller
Kongl. Maj:ts befallningskafvandes pröfning beroende frågor, som beröra
deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens
egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven öfverlåtelse
af arrende- eller nyttjanderätt;

Embete- eller tjensteman — —--tjensten;

Bill. till BiJcsd. Prof- 1891. 5 Sami. 1 Afl. 18 Höft. (N:o 20).

2 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,
som är förklarande part i fattigvårdsmål; beträffande beslut, b vilket
enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas; Hushållningssällskap,

länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som innehafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna, eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet
mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare och kronan
såsom densammas egare;

Kronan;

Frihet från stämpel —--justitieombudsman.

På samma gång har Kongl. Maj:t tillkännagifvit, att han, under
förutsättning af Riksdagens bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget
om stämpelfrihet i vissa fall för utslag i fattigvårdsmål, är sinnad att
låta utfärda eu författning med föreskrift, att utslag i fattigvårdsmål af
sådan beskaffenhet, som omförmäles i 48 § 1 mom. af kongl. förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant berörda moment
lyder i kongl. kungörelsen den 11 februari 1881, skall skyndsamt af
Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande genom magistraters
eller kronobetjentes och fjerdingsmäns handräckning delgifvas, förutom
sökande och klagande, jemväl förklarande i de fall, då antingen genom
utslaget försörjnings- eller ersättningsskyldighet honom ådömts, eller
ock målet af honom såsom sökande först anhängiggjorts, samt att bevis
om delgifningen skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande vederbörande
vid anfordran tillhandahållas.

Uti förevarande kongl. proposition föreslås förändringar i två
olika afseenden i nu gällande stämpelförordning. Förslaget åsyftar
nemligen att bereda stämpelfrihet dels åt brukare af staten och allmänna
inrättningar tillhörig jord i vissa på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, dels ock åt förklarandepart, i
fattigvårdsmål beträffande beslut, hvilket enligt lag bör genom vederbörande
myndighets försorg honom delgifvas.

Hvad förstnämnda förändring beträffar, har förslaget om densamma
blifvit framkalladt genom skrifvelse af nästlidna års Riksdag,
deri hemstäldes, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och till näst sam -

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20. 3

manträdande Riksdag framlägga förslag till sådana bestämmelser, som
knnde finnas erforderliga för att bereda brukare af staten tillhörig jord
rättighet att i mål och ärenden, som anginge förhållandet mellan honom
såsom jordens brukare och kronan såsom densammas egare, erhålla
vederbörande förvaltningsmyndigheters expeditioner utan stämpelafgift.

Uti det förslag, som med anledning häraf blifvit inom kong;!,
finansdepartementet utarbetadt, har hufvudsakligen framhållits, att Riksdagen,
enligt hvad frågans föregående behandling gåfve vid handen,
velat för den kategori af personer, hvarom nu vore fråga, begränsa
stämpelfriheten till de under art. I i stämpelförordningen omförmälda
handlingar eller statsmyndigheternas expeditioner; att, hvad anginge
omfattningen af den medgifna stämpelfriheten, Riksdagen ansett densamma
böra tillgodokomma allenast brukare af staten tillhörig jord,
hvadan från denna förmån borde uteslutas innehafvare af sådan jord,
till hvilken eganderätten på grund af donationer eller annorledes öfvergått
å kyrkor, akademier, fromma stiftelser eller andra allmänna inrättningar
eller å menigheter, men deremot velat medgifva densamma åt
ej allenast arrendatorer och brukare af sådan jord, som stode under
kronans omedelbara disposition och genom domänstyrelsens försorg utarrenderades,
äfvensom å dylik jord bosatte torpare och lägenhetsinnehafvare,
utan äfven innehafvare af nyttjanderätt till sådan statens fasta
egendom, som innehades såsom boställen eller blifvit anslagen kyrkor,
akademier, hospitaler samt andra allmänna inrättningar; samt att, ehuru
af det i Riksdagens skrifvelse använda uttrycket »staten tillhörig jord»
den slutsats möjligen skulle kunna dragas, att Riksdagen velat låta
stämpelfrihet tillgodokomma allenast innehafvare af jordbruksfastighet,
men derifrån utesluta innehafvare af annan kronan tillhörig fast egendom
eller rättighet å landet, såsom qvarnverk, fisken eller jagträttigheter,
anledning dock ej förefunnes att göra något undantag med afseende
på innehafvare af sistnämnda slag af staten tillhörig egendom,
helst enahanda skäl talade för förmånens utsträckande jemväl till dem,
hvaremot kronoåbo!’ ej borde inbegripas under den medgifna stämpelfriheten.
I förslaget har vidare erinrats, att från de expeditioner,
hvilka brukare af kronoegendom hade att stämpelfritt bekomma, uttryckligen
borde undantagas sådana resolutioner, hvarigenom tillstånd
lemnades att öfverlåta arrende- eller nyttjanderätt, enär dylik öfverlåtelse,
såsom uteslutande afseende brukarens fördel, icke kunde sägas
beröra förhållandet mellan denne och kronan i den mening, som af
Riksdagen åsyftades; samt att, beträffande frågan om hvilka myndigheters
expeditioner, som skulle erhållas utan stämpelafgift, i Riksdagens

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

skrifvelse bestämdt uttalats, att denna förmån skulle åtnjutas endast
för sådana expeditioner, som utgåfves af förvaltningsmyndigheterna.

Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag utgör en tillämpning af de
åsikter, som blifvit af Riksdagen sålunda uttalade, och har utskottet
emot detsamma ingenting att erinra.

Hvad beträffar den andra af Kongl. Maj:t föreslagna förändringen
uti stämpelförordningen, eger den sammanhang med den föreskrift om
delgifning af utslag i fattigvårdsmål jemväl till förklarandepart, som
Kongl. Maj:t, efter hvad ofvan nämnts, är sinnad utfärda.

Berörda föreskrift torde, såsom ock flertalet af konungens befallningshafvande,
hvilka blifvit i frågan hörde, anfört, vara synnerligen
önskvärd hufvudsakligen af de skäl, att derigenom icke allenast lättnad
skulle beredas den sökande eller klagande parten i fråga om utslagets
delgifvande med vederparten, utan äfven målens slutliga afgörande påskyndas,
då nemligen tiden för öfverklagande af beslut i dessa mål
räknas från den dag klaganden af beslutet erhållit del, samt delgifningen
antagligen skulle verkställas snabbare genom embetsmyndighet,
än om det fortfarande, såsom hittills, skulle åligga parten sjelf att
derom draga försorg.

Vid behandlingen af förevarande ärende angående delgifningen
har fråga väckts, huru vida för de expeditioner af utslag i fattigvårdsmål,
hvilka enligt de ifrågasatta nya bestämmelserna skulle utskrifvas
åt förklarandepart, vare sig denne sådant begärt eller ej, skulle gäldas
lösen eller annan afgift. I denna fråga har kongl. kammarrätten, enligt
hvad af de den kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,
förklarat sig anse, att, enär enligt nu gällande förordningar angående
expeditionslösen och stämpelafgiften förklarandepart i fattigvårdsmål
icke i något fall är pligtig att mot sin vilja lösa expedition af utslag,
men berättigad, om han är fattigvårdssamhälle eller rote, att bekomma
expedition utan afgift, det icke borde ifrågasättas annat, än att förklarandepart
skulle erhålla ifrågavarande expeditioner utan afgift.

Enligt kammarrättens åsigt borde således förklarandepart vara befriad
från erläggande af så väl lösen som stämpelafgift.

För befrielse i förstberörda afseende tarfvas ingeu förändring i
gällande lag; men på det att i hvarje fall, då till följd af nu bebådade
stadgande expedition af utslag i fattigvårdsmål skall utskrifvas till förklarandeparten,
denne må undfå expeditionen jemväl utan erläggande
af stämpelafgift, erfordras ett sådant tillägg till stämpelförordningen,
som Kongl. Maj:t nu föreslagit.

bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

Ett utfärdande af den påtänkta författningen angående delgivning
af utslag i fattigvårdsmål jemväl till för klarandepart, utan att samtidigt
det nu föreslagna tillägget infördes i stämpelförordningen, skulle kafva
till följd, att sist bemälde part nödgades erlägga en stämpelafgift, hvarifrån
han nu är befriad, för så vidt han icke särskilt begär att få lösa
ifrågavarande utslag. Då införandet af en sådan ny beskattning i förevarande
afseende icke synes eg a något skäl, och Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag således, derest berörda författning varder utfärdad, synes
vara med billighet öfverensstämmande, hemställer utskottet,

att Riksdagen, under förutsättning att ofvan omförmälda
författning angående delgifning i vissa fall
af utslag i fattigvårdsmål jemväl åt förklarandepart
kommer till stånd, måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i
förevarande proposition föreslagit.

Stockholm den 6 maj 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Bih till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 18 Raft.