Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1
Betänkande 1892:Bevu1
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 26 januari 1892, kl. 8 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition angående
med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning
af de den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfar
tstraktater mellan de förenade rikena Sverige och Norge
samt Frankrike.
Uti till Riksdagen aflåten proposition n:o 7, hvilken hänvisats till bevillningsutskottets
förberedande behandling, har Kongl. Maj:t. meddelat, att,
sedan de mellan de förenade rikena och Frankrike under den 30 december
1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater blifvit den 20 januari 1891 från
Frankrikes sida uppsagda samt Kongl. Maj:t antagit franska regeringens i
sammanhang med traktaternas uppsägande gjorda inbjudning att öppna un
derhandlingar om förlängning, med undantag för tulltarifferna, af handelstraktaten
äfvensom af sjöfartstraktaten, så hade dessa underhandlingar ledt
till afsilande af en konvention i Paris den 13 innevarande månad om provisorisk
förlängning, intill 12 månader efter skedd uppsägning, af sä väl sådana
artiklar i handelstraktaten, som icke berörde tulltarifferna, tillika med
tilläggsartikeln om literär eganderätt m. m. som ock af sjöfartstraktaten;
och har Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af omförmälda konvention, med
åberopande af hvad i de vid den kongl. propositionen jemväl fogade statsrådsprotokoll
och öfriga handlingar funnes upplyst och utredt, äskat Riksdagens
godkännande af de bestämmelser, hvilka sådant kräfde.
Af hvad som anförts till det bland handlingarne i ärendet förefintliga
protokoll, hållet i sammansatt statsråd den 11 dennes, inhemtas, för hvad
Bill. till Iiiksd. Prof,. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 1 Käft. (N:o 1.)
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
Sverige angår, bland annat att vid den första förberedande konferensen''mellan
Kongl. Maj:ts fullmägtige samt de af franska regeringen utsedde underhandlare
franske utrikesministern förklarat, att, enligt ett för parlamentet framlagdt
och redan af deputeradekammaren antaget lagförslag, franska regeringen
egde bemyndigande att, med undantag för tulltarifferna, utan parlamentets hörande
provisoriskt förlänga öfriga artiklar i ifrågavarande traktater, dock pa så sätt, att
artiklarne, i sin helhet eller delvis, måste bibehållas eller utgå; att om någon ändring
af ordalydelsen infördes, artiklarne såsom en följd deraf ånyo måste underställas
parlamentet, men att i sådan händelse det vore omöjligt att medhinna någon
öfverenskommelse före den 1 februari 1892; och hade bemälde franske minister
i sammanhang härmed föreslagit att först undersöka, om det vore möjligt
att komma öfverens om en provisorisk förlängning och i sådant fall livilka
artiklar eller delar deraf borde, såsom icke rörande tulltarifferna, bibehållas,
på det att, sedan derefter på grundvalen af ömsesidig behandling såsom den
mest gynnade nation en provisorisk förlängning blifvit gjord, de respektive
regeringarne måtte komma att erhålla tid för underhandlingar om en ny
traktat, hvilken, om den afslötes, naturligtvis måste komma att underställas
parlamentet.
Vid den granskning, som handels- och sjöfartstraktaternas artiklar under
påföljande sammanträden underkastats, hade, hvad först beträffar handelstraktaten,
bibehållits de artiklar i sjelfva traktaten, hvilka icke egde sammanhang
med tarifferna, och deribland äfven artikeln 11, genom hvilken de
båda länderna bland annat tillförsäkrade hvarandra ömsesidig behandling såsom
den mest gynnade nation och hvarigenom Sverige, enligt de franska
ombudens uttryckliga förklarande, under alla omständigheter erhölle rätt till
Frankrikes lägsta tariff. Öfriga delar af traktaten hade deremot, likasom
tarifferna, uteslutits. 1 afseende å artikeln 4, som innehåller, att vid utförsel
en mindre gynsam behandling än den för närvarande gällande icke må föreskrifvas,
hade det dock först efter upprepade och längre förhandlingar lyckats
att erhålla de franska ombudens medgifvande, att denna artikel borde betraktas
såsom berörande tarifferna och derför uteslutas. Vid artikeln 5 om
»drawback» hade de franska ombuden anhållit, att i konferensprotokollet
måtte införas en reservation af följande innehåll:
»det är öfverenskommet, att den i den nya franska tullagens artikel
10 införda bestämmelse om partiel återbetalning af de vid införsel af bomullsgarn
tills vidare uppburna tullafgifter icke är att hänföra under de i
artikel 5 afsedda fall.»
Från svensk sida hade ock yrkats en sådan förklaring af de i artikel
17 af gällande traktat innefattade bestämmelser om franska handelsresandes
rättigheter i Sverige, att, hvad anginge rätten att upptaga beställningar,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
3
franske handelsresande skulle vara underkastade samma inskränkningar, som
för landets egna invånare vore eller framdeles blefve utfärdade. Genom
meddelandet af en sådan förklaring skulle full frihet vunnits i afseende å
lagstiftningen i detta ämne, hvilket ansetts önskvärdt för förekommande af
vissa missbruk i fråga om handeln med spirituösa. Frankrike hade emellertid
icke velat samtycka till en sådan förklaring af den ifrågavarande artikeln.
Hvad derefter vidkommer sjöfartstraktaten, i afseende å hvilken ingen
annan förändring vidtagits än att artiklaine 13 och 14, innehållande bestämmelser
om nu gällande traktats ikraftträdande m. m., uteslutits, hade vid
artikel 2 angående nationel behandling icke blott i Frankrike utan äfven i
Algeriet de franske underhandlarne begärt att få i protokollet antecknadt,
att den franska lagen af den 3 april 1889 förklarade sjöfarten mellan
hamnar i Frankrike och hamnar i Algeriet vara kustfart och derför förbehållen
franska fartyg. Bifall till denna begäran hade icke kunnat undvikas,
men en förklaring hade införts i protokollet, att bestämmelsen i mom. 3 art.
2 om behandling som den mest gynnade nation försäkrade rätt till denna
fraktfart, så länge densamma medgåfves någon annan makt.
Slutligen hade, efter det de franska ombuden förklarat, att bestämmelse
angående godkännande af nationalrepresentationerna icke erfordrades
för Frankrikes del, i konventionen intagits, i öfverensstämmelse med det af
Frankrikes ombud afgifna förslag, stadgande derom, bland annat, att ratifikationerna
skulle utvexlas senast den 30 innevarande januari under förbehåll
af nationalrepresentationernas i Sverige och Norge godkännande.
Utskottet, som tagit del af hvad sålunda förekommit och handlingarne
i öfrigt innehålla, har icke funnit något att erinra vid det afskräde fördraget
utan hemställer,
att Riksdagen måtte meddela det af Kongl. Maj:t
äskade godkännande af den i Paris den 13 innevarande
månad afskräde konvention om delvis förlängning af de
med Frankrike den 30 december 1881 ingångna handelsoch
sjöfartstraktater.
Stockholm den 26 januari 1892.
På utskottets vägnar:
F. BARNEKOW.