Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1 (Betänkande 1891:Bevu1 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1891, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vissa délar af tullbevillningen.

Utskottet har fått till sig- hänvisade en inom Första Kammaren
och femton inom den Andra väckta motioner, innefattande förslag till
ändringar i gällande tulltaxa.

Bland de framställningar, öfver hvilka ''det sålunda åligger utskottet
att afgifva utlåtande, har utskottet ansett sig böra till särskild behandling
företaga dem, som afse borttagande af eller nedsättning i senast införda
tullsatser å vissa lifsmedel. Dels hafva nemligen dessa tullsatser
redan från början intagit eu särskild ställning inom vårt tullsystem, så
till vida som de infört tullbeskattning å hos oss förut tullfria lifsförnödenheter,
dels är meningsstriden inom landet rörande nyttan och lämpligheten
af just dessa tullar ännu synnerligen liflig, dels slutligen är af
en utaf hithörande motionärer särskildt yrkadt, att Riksdagen, för den händelse
att Riksdagen bifaller den af honom föreslagna ändring i tulltaxan,
måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att ändringen
snarast möjligt blefve sätt i verkställighet. Då af samtliga dessa skäl
kan synas önskvärd!, att Riksdagen beträffande dessa tullsatser oförtöfvadt
fattar sitt beslut, har utskottet ansett sig pligtig! att utan dröjsmål
till Riksdagen i ämnet afgifva yttrande.

De af motionärer framstälda förslag, öfver hvilka utskottet sålunda
nu har att afgifva särskildt utlåtande, förekomma i följande motioner,
nemligen motionen n:o 13 af herr J. N. Biesért inom Första Kammaren
samt motionerna n:o 6 af herr P. A. H. Stjernspetz, n:o 9 af herr A. F.
Broström, n:o 10 af herr J. Bromée, n:o 49 af herr W. Walldén m. fl.,
n:o 81 af herr A. W. Nilson från Lidköping, n:o 111 af herr N. Nilsson
i Vrängebol och n:o 125 af herr J. Johansson från Stockholm, alla inom
Andra Kammaren.

För större öfverskådlighets skull hafva de olika yrkandena sammanfattats
i nedanstående tabell, i hvilken nu gällande tullsatser å ifrågavarande
artiklar jemväl är o upptagna.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 5 Sand. 1 Afd. 1 Haft. (N:o l.J

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

utvisande de enligt tulltaxan den 19 augusti 1889 å nedannämnda artiklar

						S p a n in å 1 pr	100 kilogram.					1 \|	Ris,
							o in a 1 e n:										oskalad

																	malen.
									ärter	hafre	malt,	andra	mjöl och	Paddy,
	råg.	hvete.	korn.	mats.	och	och	äfven	Slug,		gryn,	per
									bönor.	vicker.	krossadt.	ficerade.	alla slag.	100 kg.
	Kr. ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
■ • . ut: ;•;> Enliqt tulltaxan 19/g 1889
gällande tullsatser: .....	2	50	2	50	2	50	2	50	2	50	1		3		2	50	4	30	2	50
Nu föreslagna ändringar
af:
Herr Biesért (I: 13) ........	1	25	1	25	1	25	fri		1	25	fris	1	1	50	1	25	2	—	1	50
„ Stjernspetz (II: 6) .	—	—	—	—							—									—
„ Broström (II: 9) .....																				—
„ Bromée (H: 10) ......
		1	—r—	i—	a				fria							fria	fritt
			eller					eller							eller	eller
„ Walldén (II: 49) ..	1	50	1	50	1	50	—	—	1	50							2	50	1	50
„ A. W. Nilson (H: 81)	1	80	1	80	1	80	1	80	1	80	—	—	—	—	—	—	3	10	—	—
„ N. Nilsson (H: 111)	1	50	1	50	1	50	1	50	1	50	frit	t	2	—	1	50	2	50	1	50
																	samm	an-
																	malet
																	rågmjöl
„ J. Johansson (II: 125)	—	—	•—	—	—	—	—	—	—	—	—	—''	—	—		—	3	40	—	—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

hell

gällande tullsatser äfvensom de deri vid 1891 års riksdag föreslagna ändringar.

Potates,

äfven

Fläsk

per 1 kg.

eller

rifven,

per

100 kg.

ris och
rismjöl
per

100 kg.

andra
slag
per
i kg.

rökt.

andra

slag.

Kr. ö.

Kr. 1 ö.

Kr. ö.

Kött

per 1 kg.

af alla
slag af
fogel.

Kr. i ö.

andra
slag, ej
specificerade.

Bröd,

andra

slag,

per 1 kg.

Kr. ö. :l Kr. ö.

Kreatur

nöt
per 1
stycke.

får
per 1
stycke.

svin

per

1 kg.

Kr. ö.

Ister

per

i kg.

Smör,

äfven

konst-gjord*, per
1 kg.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

fri

4 30

17; — 125

>25

fritt

2 0:: -

fritt

I !(

fritt

4,3 10

fritt

eller

2,6) fria

fria

fritt

Potates

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Den enda af dessa motioner, i hvilken de principiella skälen för nu
föreslagna förändringar uti tulltaxan närmare utvecklas, är den af herr
Walldén m. fl. afgifna, men då dessa skäl lätt återfinnas i motionen, har
utskottet icke ansett sig böra i betänkandet återgifva dem.

Äfven för egen del skall utskottet icke inlåta sig på någon redogörelse
för eller granskning af de allmänna grunder, som så ofta åberopats
å ena sidan för vidgad tullfrihet, å den andra för ökadt tullskydd.
Från det under en lång årsföljd fortsatta meningsutbytet i detta ämne,
ett meningsutbyte, som icke minst lifligt försiggått inom riksdagen sjelf
och öfver hvars bevisföring ur olika synpunkter dess bevillningsutskotts
utlåtanden med vidfogade reservationer under sist förflutna åren lemna eu
ganska fullständig öfversigt, torde dessa allmänna grunder få anses temligen
väl bekanta. Utskottet har i år så mycket mindre skäl att ingå på denna
principstrid, som de motsatta åskådningarne i tullfrågan varit inom detsamma
med lika styrka företrädda, ett förhållande, som tydligtvis icke
underlättar ett följ drägligt uttalande i principfrågor och som heller icke
kunnat undgå att i viss mån störande inverka på det inre sammanhanget
mellan utskottets särskilda hemställanden och som utskottet derför icke
bort lemna oomnämndt. Tvenne grundtankar torde dock befinnas med
temlig konseqvens hafva varit ledande för de förslag, utskottet här nedan
i olika punkter går att göra: dels den, att om en ändring uti ifrågavarande
tullsatser borde göras, densamma icke borde få blifva en på en
gång företagen fullständig omkastning af det för tre år sedan införda
tullsystemet, enär ett sådant tillvägagående lätt skulle vålla betänkliga
rubbningar såväl i landets näringslif som i statens budget; dels den, att
nedsättningen, om den beslötes, snarare borde träffa de tullar, som åsatts
såsom skydd för hvad man skulle kunna kalla jordbrukets råämnesproduktion,
än de tullsatser, som afsetts att skydda dess mest utvecklade
förädlingsindustrier. Från sistnämnda grundsats har utskottet endast
i fråga om artikeln potates gjort undantag, på grund af den jemförelsevis
betydelselösa tullsats, som för denna artikel är gällande.

Efter dessa korta erinringar öfvergår utskottet omedelbart till de
särskilda artiklar, å hvilka ifrågavarande motioner yrka upphäfvande af
eller nedsättning i nu gällande tullsatser.

Om utskottet härvid först upptager ofvan omförmälda artikel
potates, sker detta derför att denna artikel utgör föremål för de flesta
motionärers framställning, äfvensom derför att allas yrkanden i denna
punkt sammanfalla: såväl herr Biesért som herrar Stjernspetz, Broström,
Bromée, Walldén m. fl., A. W. Nilson och N. Nilsson hemställa
att nu gällande tull å potates, äfven krossad eller rifven, (kronor 0,5 0

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

per 100 kilogram) måtte upphäfvas. Särskilt hemställer härvid herr
Stjernspetz, att, om Biksdagen beslutar tullfrihet för potates, »beslutet
härom måtte snarast möjligt sättas i verkställighet genom underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t.»

Såsom skäl för upphäfvande af tull å potates anföres, dels att
billighet och rättvisa bjuda, att staten bereder tillfälle till tullfri införsel
af detta för den fattigaste befolkningen oumbärliga födoämne,
dels att borttagandet af denna tull för närvarande vore så mycket mer
af behofvet påkalladt, som den allmänt kända missväxten nästlidna år
å nämnda rotfrukt skulle hafva till följd att landets förråd å densamma
långt före nästa skörd vore upprymd!, hvarför det genom tullen förhöjda
priset å berörda vara skulle komma att kännas tryckande för
jordbrukarne sjelfva, Indika behöfde utländsk potates såväl för den
egna konsumtionen som för erhållande af sättpotates, dels slutligen att
det vid potatestullens åsättande åberopade skäl, att landtbrukaren måtte
få högre ersättning för sin möda som potatesodlare, nu med de höga
prisen försvunnit.

Att under nästlidna år missväxt inträffat å potates, lärer vara
obestridligt. Af den utredning, som sistlidne höst företogs med anledning
af en från åtskilliga personer i Blekinge län till Kongl. Maj:t
inkommen petition om tullfrihet vid införsel af potates, inhemtas, att
1890 års potatesskörd (12,332,500 hektoliter) icke uppgått till två
tredjedelar af medelskörden för åren 1880—1889, hvarjemte vore att
märka, att den skördade potatesen i allmänhet varit i hög grad angripen
åt rota. Härmed anser emellertid utskottet, lika litet som Kongl.
Maj:t, vara visadt, att behofvet af utifrån införd potates skulle vara
så stort, att det kräfver borttagande af den åsätta tullen. De potatesskördar,
som erhöllos under åren 1879 och 1882, voro icke mycket
rikare än 1890 års skörd, i det att de uppgingo, den förra till 13,200,700
och den senare till 13,675,700 hektoliter, hvarjemte sistberörda skörd
jemväl var angripen af röta. Men det oaktadt, och oaktadt, som bekant,
någon tull under berörda tid icke var åsatt potates, steg importen
under påföljande skördeår icke högre än att från den 1 oktober 1879
till den 1 oktober 1880 importerades allenast 52,100 hektoliter och
från den 1 oktober 1882 til! samma dag 1883 35,300 hektoliter, hvartill
kommer, att under samma tider exporterades under skördeåret 1879
—1880 24,100 hektoliter potates och andra rotfrukter och under skördeåret
1882—1883 4,600 hektoliter potates. Det synes derför vara tydligt,
att en klen potatesskörd icke framkallar ett i högre grad ökadt
behof af potatesimport, och torde underlättandet af en sådan numera

Fläsk.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

vara så mycket mindre af behofvet påkalladt, som redan intill november
månad nästlidna år importerades omkring 98,000 hektoliter potates,
hvadan behofvet deraf intill nästa skörd i nuvarande stund torde vara
fyldt. Slutligen är att märka, att potatesskörden under nästlidna år
jemväl i våra grannländer i allmänhet utfallit under medelskörd och
att således någon export ifrån dessa länder för närvarande icke är att
påräkna. Den inskränkning i potateskonsumtionen, som sålunda blifvit
en följd af den senaste missväxten, torde icke komma att kännas särdeles
tryckande, enär jordbrukarne, hvilka år 1890 erhöllo en rik skörd
af andra jordfrukter och sädesslag, lätt kunna med annat ersätta den
potates, som under vanliga förhållanden användes till kreatursfoder, och
den konsumerande allmänheten i följd deraf bör kunna erhålla lika''
mycket af ifrågavarande vara som vanligt.

Äfven om potatespriset för närvarande är något högre än eljest
torde det dock vara oberättigadt att fordra, det tullagstiftningen skall
taga hänsyn till en tillfällig prisstegring och genast afskaffa en tull,
som under vanliga förhållanden är lämplig och berättigad, särskild t då
tullen, såsom här är fallet, till följd af sitt ringa belopp icke bör vara
för den fattige tryckande.

På grund af hvad sålunda blifvit aufördt, hemställer utskottet,

l:o) att den i gällande tulltaxa å artikeln Potates,
äfven krossad eller Äfven, satta tull måtte bibehållas
oförändrad.

Beträffande nu gällande tullsats å artikeln fläsk, andra slag, har
föreslagits dels af herrar Broström, Bromée, Walldén m. fl. och N. Nilsson,
att densamma måtte afskaffa, dels af herrar Biesért och A. W.
Nilson att tullen måtte nedsättas till tio öre för ett kilogram. Såsom
skäl för borttagande eller nedsättande af denna tullsats har anförts, att
fläsktullen drabbade nästan uteslutande den arbetande befolkningen,
enär den vara, som i sjelfva verket beskattades, vore det för skogsdriftens
arbetare mer än det svenska fläsket lämpliga amerikanska
fläsket; att det uppsving, svinuppfödningen i vårt land vunnit under
de senaste åren, ingalunda vore orsakadt af fläsktullen, enär svinafveln
inom landet raskt utvecklat sig äfven före tullen och således
oberoende af densamma, samt att det vore en ren nationalvinst, om
en del af den inhemska fläskkonsumtionen tillgodosåges från Amerika,
och det svenska jordbruket derigenom sattes i stånd att exportera så
mycket mera af sin egen fläskproduktion till utlandets marknader, der
den betingade ett betydligt högre pris.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Under nedanstående år utgjorde in- och utförseln af fläsk och
lefvande svin, hvilka senare beräknats innehålla 60 kilogram fläsk,
följande:

År	Fläsk.		Lefvande svin.		Summa.
Införsel.	Utförsel.	Införsel.	Utförsel.	Införsel.	Utförsel.
	kg.	kg.	stycken.	kg-	stycken.	kg-	kg.	kg.
1886	9,586,802	1,588,346	8,800	528,000	31,930	1,915,800	10,064,802	3,504,146
1887	8,032,025	3,125,192	13,060	783,600	37,150	2,223,000	8,815,625	5,348,192
1888	5,447,631	4,734,635	6,500	390,000	190	11,400	5,837,631	4,746,035
1889	5,007,332	7,559,292	3,930	235,800	2,550	153,000	5,243,132	7,712,292
1890	8,819,000	5,958,000	3,740	224,400	6,250	375,000	9,043,400	6,333,000

Vid jemförelse emellan
öfverskott:

in- och utförsel visar sig således följande

1886

1887

1888

1889

1890

af införsel. af utförsel.

6,560,656 --

3,467,433 --

1,091,596 --

2,469,160

2,710,400 ---

Motion om afskaffande af den ifrågavarande tullen väcktes äfven
vid nästlidna års riksdag, men fann utskottet då ett dylikt yrkande
icke böra bifallas. Såsom skäl för sin afstyrkande hemställan anförde
utskottet:

»Afskaffande! af tullen å fläsk skulle enligt utskottets förmenande
allt för känbart beröra en af de inom vårt land vigtigaste binäringarne
till jordbruket. Såsom sådan måste nemligen svinskötseln betraktas.
Särskild! för våra mindre hemmansegare och jordtorpare erbjuder densamma
en ej föraktlig och ej så lätt ersatt förvärfskälla, och genom
den användning, som derigenom beredes åt eljest värdelöst affall, är
svinskötseln af den största betydelse för vår mejerihandtering.

Härtill kommer, att efter fläsktullens införande flerstädes inom

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

landet uppstått svinslagterier, ofta med ganska vidtomfattande affärsverksamhet.
Dessa slagterier skulle genom afskaffande! af ifrågavarande
tull utsättas för synnerliga svårigheter.

Vid sidan af dessa skäl för bibehållandet af tull å fläsk synes
ej allt för stor vigt böra tillmätas hvad som anföres till stöd för yrkandet
om ifrågavarande tulls borttagande. Särskild! kan utskottet icke
instämma i påståendet, att det amerikanska fläsket skulle i högre grad
än det svenska lämpa sig såsom födoämne för kroppsarbetarne.

Utskottet har sig nemligen bekant, att arbetarebefolkningen på
åtskilliga orter, såväl inom Sverige som utomlands, vida föredrager fläsksorter
med mindre späck framför det amerikanska fläsket. Att särskild!
de norrländska skogsarbetarne härifrån bilda ett undantag, torde mera
bero af vanans magt än af något verkligt behof. I samma mån som
våra svinslagterier nå ökad utveckling och allt mera anlägga sin verksamhet
på export, kommer dessutom efter all sannolikhet, att vid sidan
af det bättre fläsket, skinkorna, hvilket exporteras, allt större qvantiteter
att erhållas af ett sidfläsk, som med afseende på beskaffenhet
torde komma att stå det amerikanska fläsket ganska nära och dertill
kommer att säljas billigare än detta, som redan nu ofta betingat högre
pris än det svenska fläsket.»

Utskottet finner från de i år framträdande motionärernas sida
inga nya skäl vara anförda, som skulle kunna föranleda ändring i den
af utskottet vid 1890 års riksdag sålunda uttalade uppfattning.

Hvad särskild! beträffar påståendet att vår svinafvel icke skulle
behöfva det skydd, som genom tullen lemnas densamma, torde detta
ingalunda vara rigtigt. För den af våra mindre jordbrukare såsom binäring
drifna svinuppfödningen med dess produktion af mindre värdefullt
fläsk är något tullskydd mot det amerikanska fläsket tydligtvis
icke öfverflödigt. Men äfven för det jordbruk, som, oftast i samband
med mejerirörelse, drifver svinafvel i stor skala, är ett sådant skydd
under vissa konjunkturer af stort gagn. Fläskutförseln sker i allmänhet
till England, men det inträffar ibland att priset för fläsk derstädes
är så lågt, att det med den svenska exportörens fördel är bäst förenligt
att för någon tid afbryta exporten. Under den tid, som utförseln af
fläsk sålunda afstannar och någon svinslagtning för export icke kan
ega rum, uppnå svinen eu ålder af öfver åtta månader och fläsket efter
dem kan sedan icke med fördel exporteras. Det är då nödvändigt för
idkaren af svinafvel att på den inhemska marknaden kunna afyttra
svinen till ett pris, som betäcker hans omkostnader; men ett sådant

Bevillningsutskottets Betänkande JS:o 1. 9

pris skulle han, efter hvad erfarenheten gifver vid handen, utan skyddstull
icke kunna erhålla.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

2:o) att nu gällande tullsats å artikeln fläsk,
andra slag, måtte bibehållas oförändrad.

I fråga om tullen å väkt fläsk har yrkats dels densammas afskaffande,
dels dess nedsättande till 15 öre för 1 kilogram (af herr
Biesért) och till 13 öre för 1 kilogram (af herr A. W. Nilson). Då
emellertid utskottet icke funnit skäl att förändra gällande tullsats å
artikeln fläsk, andra slag, anser det sig ännu mindre ega anledning
att företaga någon förändring uti nu ifrågavarande tullsats, som drabbar
eu vara, hvilken, efter hvad utskottet om beskaffenheten af denna import
kunnat inhemta, snarare torde kunna rubriceras såsom en öfverflödsvara
än upptagas bland oundgängliga lifsförnödenheter, och hemställer
utskottet derför,

3:o) att berörda del af herr Walldéns m. fl.
äfvensom herrar Biesérts och A. W. Nilsons motioner
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Afskaffande af tullen å ister har yrkats af herr Walldén m. fl.
och nedsättning af samma tull till tio öre för ett kilogram af herrar
Biesért och N. Nilsson. Berörda yrkanden hafva framstälts i sammanhang
med likartade yrkanden i fråga om fläsk, och några särskilda
skäl för en sådan tullnedsättning hafva icke framhållits. Då utskottet
hemstält, att nu gällande tullsats å fläsk må bibehållas, finner utskottet
ingen anledning att förändra tullen å ister, och hemställer derför,

4:o) att nu gällande tull å ister måtte af Riksdagen
bibehållas oförändrad.

Afskaffande af tullen å smör, äfven konstgjordt, har yrkats såväl
af herr Biesért som af herr Walldén m. fl., anförande dessa senare såsom
skäl härför, att det till vårt land hufvudsakligen från Finland införda
smöret är en till andra ändamål använd vara än största delen af
det här hemma tillverkade, som också betingar långt högre pris såväl
på den inhemska marknaden som vid export, äfvensom att, beträffande
Bill. till lliksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 2

Ister.

Smör.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

jemväl den på sista tiden påbörjade importen af ytterst billigt amerikanskt
smör, det icke kunde ur nationel synpunkt vålla någon olägenhet,
om vi bär hemma förtärde en billigare vara för att kunna reservera
vår egen för en utländsk marknad, der den med större vinst
kunde afyttras.

I stort sedt. torde man kunna erkänna, att den högt uppdrifna mejerihandtering,
som för närvarande bedrifves i de ekonomiskt kraftigast
utvecklade provinserna i vårt land, icke lider något synnerligt men
utaf ofvanberörda import. Men det importerade smöret utgör deremot
en farlig konkurrent för det sekunda smör, som tillverkas i alla de
glest befolkade trakter i landet, der de små gårdsbruken omöjliggöra
rationelt ordnad mejerirörelse, samtidigt som de stora afstånden emellan
ladugårdarna göra det omöjligt att inrätta bolagsmejerier, och der jordbrukaren
således är hänvisad att efter enklaste metod tillverka smöret
i sitt eget hem, Särskilt i Norrland lär efter tullens införande börjat
uppblomstra en dylik smörhandtering, hvilken dess idkare, om tullen
nu borttoges, säkerligen skulle se sig nödsakade att åter nedlägga.

Enligt uppgifter å införseln och utförseln af smör under de senaste
åren hafva dessa utgjort

år	1884	införsel]
77	1885	77
77	1886	77
77	1887	77
77	1888	77
77	1889	77 #
77	1890	omkrin

: 3,240,467 kilogram

3,658,220 „

3,382,004 „

3,442,524 „

2,842,545 „

2,303,228 „

; 2,416,000 „

utförseln: 9,562,470 kg.

„ 11,452,856 „

„ 12,065,678 „

„ 13,700,929 „

„ 14,809,491 „

„ 14,706,256 „

omkring 14,972,000 „

Den minskade import, som sålunda, sedan smörtullen infördes, egt
rum, torde kunna antagas hafva blifvit ersatt genom ökad tillverkning
inom landet af för den inhemska konsumtionen beräknad vara. Det
med tullen afsedda ändamålet har således blifvit uppfyldt.

Man har ifrågasatt, huruvida icke åtminstone tullen å det konstgjorda
smöret borde borttagas, då genom densamma de inhemska tillverkarne
af dylikt smör vore särskild!, gynnade till följd af tullfrihet
å råvaran, hvilken säges införas såsom talg. Men dels skulle stadgandet
om tull å naturligt och tullfrihet å konstgjord! smör vålla allt för stora
svårigheter vid tullbehandlingen, dels lär ock den råvara, som i allmänhet
af våra margarinfabrikauter användes, icke få införas under

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

rubriken talg, utan betecknas såsom oleomargarin, en artikel, som tullbehandlas
som ister och derför åsättes samma tull som smör.

Utskottet hemställer derför,

5:o) att Riksdagen, med afslag å motionärernas
framställningar om borttagande af nu gällande tullsats å
artikeln .smör, äfven konstgjord, ville bibehålla samma
tullsats oförändrad.

Beträffande artikeln kött, andra slag, ej specificerade, hafva yrkanden
framstälts dels att afskaffa nu gällande tullsats, dels att sänka densamma
från 7 till 5 öre för 1 kilogram Några särskilda skäl för dessa
yrkanden hafva icke af motionärerna anförts. Kött, som i Tyskland
drager en tull af 20 mark och i Frankrike af 7 francs för färskt och
8 francs 50 centimes för salt kött, allt för 100 kilogram, har i Sverige
åsatts tull hufvudsakligen till skydd för norrländska jordbrukare, hvilka
i sin kreatursafvel före tullens åsättande hade att utstå en svår konkurrens
från Finland, hvarifrån kött i ganska stor myckenhet infördes.
Då något skäl icke förebragts eller torde kunna förebringas för att nu
beröfva dessa jordbrukare det dem så nyligen lemnade behöfliga
skyddet, hemställer utskottet,

6:o) att tullen å artikeln kött, andra slag, ej
specificerade, måtte af Riksdagen bibehållas oförändrad.

Herr Walldén m. fl. hafva jemväl yrka! , att artikeln kött af alla slag
af fogel måtte blifva tullfri, men då utskottet ansett, att tullen å andra
slag af kött icke bör förändras, torde intet skäl förefinnas att vidtaga
någon förändring uti nu ifrågavarande tullsats, hvarför utskottet hemställer,

7:o) att motionärernas berörda förslag icke må
af Riksdagen bifallas.

Herr Walldén m. fl., hvilka yrkat borttagande af tullarne å kött
och fläsk, föreslå jemväl, att nu gällande tullar å nöt-, får- och svinkreatur
måtte afskaffa, påpekande motionärerna, att utförseln af kreatur i hög
grad öfverstigit införseln. Då utskottet icke funnit skäl att föreslå

Kött.

Kreatur.

Spanmäl.

12 Bevillningsutskottets Betänkande A’:o 1.

förändring i tullsatserna å fläsk och kött, torde ej heller anledning
förefinnas att förändra nu ifrågavarande tullar. Man har visserligen
invändt, att den förnämsta nötkreatursimporten består i införsel af
racedjur till djurafvelns befrämjande. Men dels är denna uppgift,
efter hvad införelseltabellerna tydligt gifva vid handen, icke i sin
helhet rigtig, enär största delen af den införda nötboskapen går
från Finland till Sundsvall och Stockholm, tydligtvis beräknad för konsumtion
och således endast utgörande en annan form för importeradt
kött; dels torde väl böra medgifvas, att den ringa prisstegring, som
genom tullen göres å redan vid inköpet dyrbara racedjur, utgör en allt
för ringa procent af dessas totalvärde för att kunna afskräcka de säkerligen
i allmänhet förmögna uppköpande från att på denna väg förbättra
sina ladugårdar. Då nu derjemte proportionerna emellan nu
gällande tullsatser å de lefvande kreaturen å ena samt köttet och
fläsket å andra sidan synas rigtiga, hemställer utskottet alltså,

8:o) att herr Walldéns m. fl. berörda yrkande
icke må af Riksdagen bifallas.

I fråga om gällande tullsatser å spanmäl har ändring yrkats af
herrar Biesért, Walldén in. fl., A. W. Nilson, N. Nilsson och J. Johansson.
I den af herr Walldén m. fl. afgifna motion utvecklas något närmare
de skäl, hvarpå ett sådant yrkande måste grunda sig. Motionärerna
anföra:

)>I fråga om spanmåls- och mjöltull gäller af naturliga skäl alldeles
särskild^ hvad som i det föregående yttrats om det hämmande inflytande,
lifsmedelstullbeskattningen i allmänhet öfvar på flertalet industrier.
De verka ock i hög grad tillbakahållande i fråga om jordbrukets
intensiva utveckling äfvensom till direkt skada för den gren af
landthushållningen, som representeras af boskapsskötseln och dess binäringar.
Uppenbart är slutligen, att de för den kroppsarbetande befolkningen
utgöra den ojemförligt större delen af den dem pålagda
lifsmedelsbeskattningen. Och de äro långt ifrån till fördel ens för det
stora flertalet af jordbrukare. Endast de, som sjelfva producera råg
och hvete till afsalu — eller med andra ord omkring 36 procent af
rikets samtlige private jordegare — kunna af dessa tullar draga någon
nytta.

Bevillningsutskottet vid 1888 års riksdag föreslog tullens belopp
för omalen spanmål, både råg och hvete, samt korn in. m. till kronor

Bevillningsutskott ds Betänkande N:o 1. 13

2.5 0 för 100 kilogram. Man torde hafva rätt till det antagande, att utskottet
härvid följde den grundsats, som uttalats af ett föregående bevillningsutskott,
nemligen att icke sätta tullen »så låg, att den dermed
afsedda effekten äfventyrades». Också uttalades ganska allmänt från
protektionistiskt håll, att, om man blott finge denna tullsats och dermed
följande stigning i pris, så vore detta allt hvad jordbruket behöfde.

Hvad särskild^ beträffar det för den stora allmänheten vigtigasto
sädesslaget, rågen, utgjorde den så pålagda tullen omkring 30 procent
af varans då gällande pris. I följd af betydliga inneliggande lager och
skarp konkurrens steg dock icke priset under det år tullen åsattes ens
med dennas hela belopp. Men i följd af åtskilliga samverkande orsaker
blef stegringen senare så mycket hastigare; redan 1889 var genomsnittpriset
50 procent och förlidet år 60 procent högre än 1887. Det
grofva rågmjölet, till hvilket särskild! den brödköpande arbetarebefolkningen
oftast är hänvisad, betalades 1887 i genomsnitt med kronor 9,50;
priset steg 1888 till 11 kronor,'' 1889 till 14 kronor, 1890 till 15 kronor
och derutöfver — allt för 100 kilogram och beräknadt efter hufvudst-adens
noteringar.

Med hvete är förhållandet något annorlunda, men äfven här har
dock en stegring egt ruin från 1887 till 1890, belöpande sig till kronor

3.5 0 för 100 kilogram.

Den svenske jordbrukaren har sålunda genom de sista årens konjunkturförhållanden
erhållit omkring kronor 2,50 för 100 kilogram råg
och 1 krona för samma vigt hvete mera än som vid tullens påläggande
ansågs tillräckligt. Under sådant förhållande synes krafvet på den
tryckande spanmålstullens upphäfvande så mycket mera berättigad!.
En skyddstull för rågodlingen borde under sådana omständigheter
äfven från deras sida, som påyrkade densamma såsom en hjelp under
de för tre år sedan gällande låga pris, nu anses mindre behöflig.

Men om tullen å råg, malen och omalen, upphäfves, följer med
nödvändighet att äfven tullen å hvete afskaffa^, enär det annars enligt
sakkunnig uppgift icke lär kunna förhindras, att mjöl af det dyrare
sädesslaget införes under namn af rågsikt.»

Då utskottet går att för egen del yttra sig i fråga om lämpligheten
af de nyligen införda spanmålstullarnas bibehållande, nedsättande eller
uppätande, torde det ega skyldighet att något närmare ingå på de olika
synpunkter, ur hvilka denna i en nations ekonomiska och i viss mån
äfven dess politiska lif djupt ingripande fråga måste skärskådas. Det
gäller att tillse, huru spanmålstullen först och främst såsom en ekonomisk

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

åtgärd verkar dels på jordbruket, dels på öfriga näringar, vidare huru
densamma verkar såsom beskattningsåtgärd.

När dessa tullar efter ett långvarigt och ihärdigt motstånd för tre
år sedan hos oss infördes, skedde detta under konjunkturer, som, det
låter sig icke förneka, för vårt jordbruk flera år varit så svåra och
tryckande, att jordbrukarens yrkande på. någon form af statshjelp
knappt kunde förefalla oberättigad. Under en följd af år hade en ständigt
växande mängd af rysk och amerikansk spanmål, utbjuden till alltjemt
sjunkande noteringar, mött på den inhemska marknaden hans
egen spannmålsproduktion och tvungit honom att aflåta den till pris,
hvilka, särskildt om han köpt eller arrenderat sin egendom till de
höga värden, som voro gällande under sista hälften af 1860- och första
hälften af 1870-talet, måste förefalla ruinerande. I hela Europa hade
trycket af Amerikas kolossala sädesproduktion försatt jordbruket i ett
läge, som öfverallt framkallat likartade sträfvanden och rörelser som
de, hvilka hos oss 1888 vunno framgång.

Redan på hösten sistnämnda år hade emellertid dessa konjunkturer
väsentligen förändrat sig. En allmänt återväxande lifaktighet inom affärsverlden
hade inom alla näringsgrenar framkallat ökad verksamhet och
höjda pris. Jordbruket vann snart sin andel i detta näringsverksamhetens
öfverallt ökade utbyte. Oberäknadt den prisförhöjning, som representeras
af tullen, -lyfte sig spanmålsprisen öfver den nivå, för hvars uppnående
denna tull förklarats vara nödvändig.

Om spanmålstullen sålunda måste, äfven af dem, som arbetat på
att införa den, erkännas för närvarande mindre behöflig än då den
pålades, kan dock den invändning göras mot dess afskaffande, att framtiden
snart torde ånyo visa den nödig för spanmålsprisens upprätthållande
vid hvad en gång ansetts vara det minimum, som jordbruket
i vårt land behöfver. Att för eller mot ett sådant antagande nu framlägga
några sannolikhetsberäkningar lär säkerligen ingen fördrista sig.
Blott så mycket kan man med visshet påstå, att den faktor, som kraftigast
verkat till de europeiska spanmålsprisens sänkning, nemligen
Amerikas förenta staters spanmålsexport, numera passerat höjdpunkten
af sitt inflytande. Dess nedgående, som redan för åtskilliga år sedan
af Europas mest framstående ekonomer antyddes hafva börjat, föreligger
nu såsom ett af statistiken fullt bevisadt faktum. Hveteutförseln
från Förenta staterna utgjorde enligt officiella uppgifter:

Bevillningsutslwttets Betänkande N:o 1.

187G—77 .............................................. 40,325 millioner bushels

1877— 78 .............................................. 72,405

1878— 79 ............................................... 122,354

1879— 80 ............................................. 153,253 „ „

1880— 81 ........................................... 150,565 „

1881— 82 ................................................ 95,272 „ „

1882— 83 .............................................. 106,386 ,'', „

1883— 84 ................................................ 70,349 „ „

1884— 85 .............................................. 84,654 „ .,

1885— 86 ............................................. 57,759 „

1886— 87 ................................................ 101,972 „ „

1887— 88 .............................................. 65,789 „

1888— 89 ............................................. 46,414

Förklaringen till dessa från årtiondets början aftagande exportsiffror
ligger i öppen dag. Dess föregående plötsliga höjning var eu
företeelse af tillfällig art. När vid midten af 1870-talet den svåra industriella
krisen i Amerika hade frigjort en mycket stor arbetsstyrka
från dess förutvarande sysselsättningar i industriens tjenst och drifvit
den öfver till jordbruket, hade det amerikanska nyodlingsarbetet alldeles
samtidigt nått fram till de väldiga sträckor af slät, bördig mark,
som omgifva Red river och Plattefloderna, och det stora lättvunna utbyte,
jordbruket här fann, höjde snabbt det till utförsel tillgängliga
spanmålsförrådet till eu förut icke anad höjd. Men tillgången på ouppodlad
bördig jord i Amerika börjar hastigt minskas, möjligheten af det
billiga extensiva jordbruket aftager med hvarje år, samtidigt som den
starkt växande folkmängden ökar den inhemska konsumtionen. Amerikas
förenta stater närma sig allt mera den inom alla länder med hög
kultur inträffande tidpunkt, då landet ej längre är spanmålsexporterande.

Måste man sålunda hysa grundade tvifvel om den svenska spanmålstullens
fortfarande behöflighet för jordbruket ur den synpunkt, som
för några år sedan så kraftigt framhölls, så torde man hafva lika goda
skäl för att vara tveksam huruvida denna tull gagnande inverkat och
inverkar på vårt jordbruk. Under de tryckta tiderna hade vårt lands
kraftigast utvecklade jordbruksprovinser gjort starka ansträngningar för
att genom en allt högre förädling af sin produktion kunna bringa i marknaden
dess alster i den mest värdefulla form och sålunda öfvervinna de
svårigheter, som mötte mot spanmålens fördelaktiga försäljning, genom
att sjelfva allt mera omsätta denna spanmål i dyrbarare artiklar, som voro
utsatta för mindre svår konkurrens. De mindre gynsamt ställa, ekono -

16 Bcvillti ngsutskoltels Betänkande, K:o 1.

miskt svagare landskapen hade naturligtvis på denna väg blifvit efter,
men de hade dock redan börjat att, hufvudsakligen genom anlitande
af associationens kraft, på sådant sätt att mindre gårdar förenade
sig om gemensamma inrättningar för att förädla sin afkastning, taga
del i denna sunda och lyckliga utveckling. Spanmålstullen afbröt den
och är till sin natur egnad att hämma den. Då den afser att genom
pristillskott, uttagna från öfriga näringar, göra försäljningen afjordens
direkta alster mera lönande, motverkar den dessas omsättning till värdefullare
produkter, hindrar den ständigt fortgående ökniug af jordens egen
alstringskraft, som en högt drifven mejeri- och ladugårdsskötsel för med
sig, och arbetar på att qvarhålla hela näringen på dess gamla ståndpunkt.
Svenska jordbrukets smör, fläsk och gödboskap måste taga det. pris,
som utlandet bestämmer; på konstlad väg förhöjda spanmålspris fördyra
och motverka dess smör-, fläsk- och köttproduktion utan att bereda
den möjlighet att härför skaffa sig ersättning på marknadsplatser,
der vår svenska tullagstiftning icke har något inflytande. Spanmålst.
ullar utgöra således eu premiering af det lägre jordbruket gent emot
det högre.

På alla andra näringar än jordbruket kan spanmålstullen tydligtvis
icke verka mer än på ett sätt, nemligen till fördyrande af den lefvande
arbetskraften och således till höjande af produktionskostnaden.
Här torde likvisst först böra bemötas ett påstående, som vid spanmålstullarnas
införande ofta framkastadt, ännu någon gång återkommer,
att nemligen dessa tullar icke skulle verka till afsevärd prisstegring
på spanmålen. För bedömande af detta påståendes verkliga halt tilllåter
sig utskottet endast hänvisa till tre, detta betänkande bifogade,
med littera A., B. och C. betecknade tabeller, innehållande uppgifter å
prisnoteringarna på råg och hvete, omalen och malen, för hvarje vecka
under nästlidna år i Malmö och Köpenhamn. Vid jemförelsen dem
emellan är att iakttaga att 100 danska skålpund äro lika med 50 kilogram
svensk vigt.

Af dessa tabeller framgår oemotsägligt, att skilnaden mellan nämnda
platsers pris å ifrågavarande sädesslag och mjölsorter genomgående
håller sig omkring den svenska tullsatsen och särskildt hvad mjöl beträffar
oftast öfverstiger densamma. Att utskottet för jemförelsen valt
Köpenhamn och Malmö har skett derför, att afståndet mellan dessa båda
städer är så ringa, att fraktskilnaden måste anses betydelselös, äfvensom
derför att den på Seeland och i Skåne frambragta spanmålen kan betraktas
till vigt och qvalité alldeles jemngod. Efter omsorgsfull granskning
af dessa tabeller torde ingen rimligtvis längre kunna stanna i oviss -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

hel om, huruvida och till hvilket. belopp den svenska spanmålstullen
verkat till fördyrande af spannmål och mjöl å vår inhemska marknad.

Men om prisstegringen är ovedersäglig, torde kunna invändas, att
öfriga näringsidkare, som deraf blifvit lidande, härför kunna skaffa sig
ersättning'' genom prisförhöjning å sin egen tillverkning och att de i detta
sitt rimliga sträfvande direkt understödjas genom jordbrukarnes till
följd af spanmålstullen ökade köpförmåga. Härvid torde dock först och
främst uppmärksammas att för de industrier, hvilka arbeta för export
och hvilkas försäljningspris derför äro beroende af verldsmarknaden,
står denna utväg icke öppen; dessa vigtiga industrier, hvilka hafva
att till utlandet liqvidera hela vår import och gälda räntorna å våra
lån, äro dömda att utan vederlag underkasta sig fördyrandet af sin
tillverkning. Men äfven för de näringar, som arbeta för den inhemska
konsumtionen, ställer det sig oftast ganska kinkigt att genom angifna
medel bereda sig godtgörelse för sin ökade tillverkningskostnad. Skulle
det emellertid lyckas dem, särskilt derigenom att man genom ett
noga afvägdt skydd äfven tager dem alla i hägn emot den utländska
konkurrensen och tvingar jordbrukaren att hos dem och ej hos deras
utländska medtäflare förskaffa sig sina förnödenheter, hvarvid han får
till dem återbära, hvad de i. form af spanmålstull till honom utgifvit,
så har dermed hela spanmålstullens betydelse ju reducerats till den pålaga,
som jordbruket genom den kan uttaga hos vår enda icke skyddade
näring, skogsbruket. Het blir då den sistnämnda, som, sjelf utan
statssubvention, subventionerar öfriga näringar och som derför ensam
hädanefter eger rätt att i egentlig mening nämnas landets modernäring.
Men huru länge och i hvilken utsträckning den kan bära en sådan
uppgift, får framtiden utvisa. Dess närvarande läge lofvar ej stort för
fyllande af en så väldig uppgift.

På hvad sätt spanmålstullars införande verkar som en beskattningsåtgärd,
är den fråga, som slutligen återstår att pröfva. År denna
synpunkt kanske den vigtigaste för rätta bedömandet af dessa tullar,
så är den å andra sidan den, ur hvilken svaret lättast framgår. Spanmålstullar
äro en skatt, som utgår per hufvud och som utkräfves med
belopp, som ökas i samma mån, som den skattdragande är tvungen att
af de torftigaste födoämnena hafva sin hufvudsakliga näring och i
samma mån som afkastningen af hans arbete måste tagas i anspråk
för flera munnar, eu skatt som sålunda står i alldeles omvändt förhållande
till skatteförmågan. Utan att utförligare orda öfver denna sida
af frågan, hvilken tillräckligt ofta framhållits, eller om det inflytande
eu sådan skatteform kan väntas utöfva på ett folks politiska lif, anser
BIL till Rilcsd. Prot. 1891. o Sand. 1 Afd. 1 Höft. 3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

sig utskottet befogad!, till det uttalande, att spanmålstullen, hvad man
än må tänka om densamma såsom en nationel hushållningsåtgärd, i
hvarje fall såsom beskattningsåtgärd icke är lämplig.

Utskottet skulle sålunda snarast varit benäget att föreslå dess
borttagande. Men då utskottet hyser den åsigt, att vid all tullagstiftning
den vigtigaste pligten är att undvika för starka omkastningar,
som kunde vålla rubbningar i näringslifvets jemna gång och äfventyra
jemvigten i statens finanser, inskränker det sig till att hos Riksdagen
förorda eu nedsättning i denna tull. De spanmålssorter, som i egentligaste
mening kunna betraktas såsom vårt folks födoämnen och om
hvilka ofvan mot spanmålstullen anförda skäl således företrädesvis gälla,
äro råg, hvete, korn, ärter och bönor. Utskottet hemställer,

9:o) att tullen å spanmål, omalen, råg, hvete, korn,
ärter och hönor måtte nedsättas till 1 krona 50 öre
för 100 kilogram.

I fråga om artikeln majs, hittills i tulltaxan upptagen under
samma rubrik som ofvananförda spanmålssorter, hafva af herrar Biesért,
A. W. Nilson och N. Nilsson förslag jemväl väckts om förändringar i
nu gällande tull. Då emellertid dessa förslag lämpligast böra pröfvas
i sammanhang med en af herr S. Nilsson i Efveröd väckt motion, afseende
ändrade bestämmelser i fråga om nämnda sädesslags användande
vid bränvinstillverkning, vill utskottet först efter behandlingen af sistnämnda
motion afgifva utlåtande rörande majstullen, hvilket utskottet
härmed får för Riksdagen

10:o) anmäla.

Någon särskild anledning att bibehålla tullen å hafre och vicker
torde vara svår att uppvisa. För våra jordbrukare, de ende som väl
skulle hafva någon nytta af denna tull, kan den svårligen utgöra
något till prisförhöjning verkande skydd, eftersom hafren är en af våra
allra förnämsta exportartiklar och dess pris inom landet till följd deraf
är helt och hållet beroende af priset på verldsmarknaden. I vanliga
år utgör importen af detta sädesslag blott 1 å 2 procent af exporten.
Utan betydelse såsom skyddstull, skulle den sålunda vara att betrakta
såsom finanstull; men någon större inkomst lär denna lilla import ej
kunna inbringa statskassan. Tullinkomsten för hafre utgjorde:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 19

under år 1888 ...................................................... 33,280 kronor

„ „ 1889 .................................................... 28,563 „ .

De enda tillfällen, då hafre skulle i någon afsevärd myckenhet
importeras, skulle vara efter missväxtår å nämnda sädesslag, då vårt
landtbruk skulle vara i behof af att från utlandet införskrifva utsädeshäfre;
men lär det väl icke vara lämpligt att vid sådana tillfällen tullbelägga
varan. Detsamma är förhållandet med vicker, som egentligen
torde införas allenast för utsäde efter år, då vicker inom vårt land icke
mognat, så att den inhemska skörden blifvit fullgod dertill.

På''grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

ll:o) att nu gällande tull å hafre och vicker
måtte afskaffas.

Vidkommande nu gällande tullsats å artikeln malt, äfven krossadt,
har yrkats (af herr Biesért) att densamma måtte nedsättas till 1 krona
50 öre och (af herr N. Nilsson) till 2 kronor. Någon särskild motivering
för dessa af dem föreslagna belopp har icke af motionärerna
anförts; men då vid mattning ungefär en fjerdedel af kornets vigt går
förlorad och utskottet föreslagit att tullen å korn måtte bestämmas till

1 krona 50 öre, har utskottet ansett''sig böra sätta malttullen till häremot
närmast svarande, afrundade belopp, och får således hemställa,

12:o) att tullen å malt, äfven krossadt, måtte nedsättas
till 2 kronor för 100 kilogram.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet ofvan föreslagit, får utskottet
äfven hemställa,

13:o) att tullen å omalen spanmål, andra slag,
ej specificerade måtte bestämmas till 1 krona 50 öre
för 100 kilogram.

I fråga om nu gällande tull å malen spanmål, mjöl och gryn, alla
slag föreligga flera skilda yrkanden. Herr Walldén in. fl. föreslå, att
ifrågavarande tull borttages, herr Biesért att den nedsättes till 2 kronor,
herr Walldén m. fl., alternativt och för så vidt deras förstberörda
yrkande ej bifalles, äfvensom herr N. Nilsson att den bestämmes till

2 kronor 50 öre och herr A. W. Nilson, att den sättes till 3 kronor

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

10 öre, allt för 100 kilogram. Derjemte har herr Johansson uti en
särskildt afgifven motion, under förutsättning att någon ändring i nu
gällande spanmålstullar icke af Riksdagen vidtages, föreslagit, att tullen
å sammanmala rågmjöl bestämmes till 3 kronor 40 öre för 100 kilogram.

Den tullsats som år 1888 åsattes den malda spanmålen har i sanning
visat sig vara en fullt effektiv skyddstull. Under sistförflutna fem
åren visar sig importen af omalen och malen råg och hvete hafva varit:

Hvete

omalen malen.

Råg

omalen malen.

1886 ...................

1887 ....................

1888 ....................

1889 ....................

1890 omkr. .........

32,832,142 38,552,222

37,645,653 34,774,554

48,367,617 21,008,173

54,241,921 20,466,181

57,542,000 15,752,000

130,999,292

154,124,861

130,408,642

132,054,136

113,243,000

34,952,824
37,539,479
16,909,363
16,393,441
12,113^000

Under det importen af omalen råg efter spanmålstullens införande
endast för 1890 visar något betydligare nedgående och importen af
omalen hvete trots tullen oafbrutet stigit från 32 till 57 millioner kilogram,
har deremot importen af rågmjöl nedgått till ungefär en tredjedel
och importen af hveternjöl till två femtedelar af hvad den för fem
år sedan var. Sammanräknar man för år hela importen af hvete både
omalen och malen, synes att totalimporten af detta sädesslag hållit
sig nästan alldeles oförändrad; skilnaden är blott, att den före tullen
skedde till öfvervägande del i form af mjöl, men numera till öfver tre
fjerdedelar i form af omalen spanmål. Att mjölimport ännu fortgått
får väl till hufvudsaklig del anses härflyta deraf, att tillräckligt antal
stora qvarnar ännu ej hunnit uppföras och sättas i gång.

Utan att underskatta det gagn vårt land hemtar af en mera utvecklad
qvarnindustri, föres man af ofvanstående tabell lätt till det antagande,
som äfven omfattas af allmänna meningen inom landet, att åt
denna industri genom tullen beredts fördelaktigare vilkor än dess kraf -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

tiga fortbestånd kräfver och andra näringar åtnjuta. Går man till undersökning
om vidden af det tullskydd den åtnjuter, har man närmast att
beräkna det utbyte i mjöl, som hvete och råg vid förmalningen lemna.
I en tysk facktidskrift, »Deutscher Mtihlen-Kalender 1887», uppgifves i
fråga om hvete, att man i verkligheten uti väl inrättade qvarnar
erhåller af detta sädesslag 74—77 procent mjöl; vid ovanligt förträffligvara
och synnerligen sorgfälligt tillgodogörande af råämnet kan mjölutbytet
stiga ända till 82 procent. För råg äro dessa siffror mera
sväfvande, dock alltid lägre än för hvetet. I bevillningsutskottets betänkande
år 1888, då dessa tullar infördes, antages mjölutbytet af hvetet
till 75 procent och af råg till 65 procent. Hade man vid fastställande
af mjöltullen endast velat tillägga qvarnindustrien godtgörelse för den
tull den vid införsel af den omalda spanmålen finge erlägga, skulle
man från en spanmålstull af två kronor 50 öre kommit efter ofvan
angifna utbytesprocenter till en mjöltull af för råg tre kronor 85
öre och för hvete tre kronor 33 öre för 100 kilogram. Vid fastställande
af nu gällande mjöltull, fyra kronor 30 öre, lade man sålunda
härtill ett särskildt tullskydd för qvarnarne af fyrtiofem öre för rågmjöl
och nittiosju öre för hvetemjöl, hvartill så kom förmånen af det
tullfria affallsmjölet och kliet. För det sammaumalda rågmjölet, hvithet
kan uppgå ända till nittiofem procent af råvaran, blef tullvinsten naturligtvis
ännu mycket större.

Då utskottet föreslagit en spanmålstull af en krona 50 öre för 100
kilogram, skulle en beräkning, företagen efter de år 1888 faststälda
utbytesprocenter men i syfte att i mjöltullen blott lemna ersättning
för den tull som erlagts vid införandet af den omalda spanmålen, angifva
en mjöltull för råg af två kronor 30 öre och för hvete af två
kronor. Eftersom utskottet emellertid uti sina i detta betänkande
gjorda förslag i allmänhet följt grundsatsen att icke helt afskaffa utan
endast nedsätta det tullskydd, som å deri upptagna artiklar förut lemnats,
har utskottet höjt nämnda nettosatser till 2 kronor 50 öre för
båda mjölsorterna, hvarigenom skulle lerrmas qvarnindustrien ett särskildt
tullskydd af tjugu öre för rågsikt och femtio öre för hvetemjöl.
Antages förmalningen af båda sädesslagen uppgå till ungefär lika belopp,
skulle qvarnarnes skyddstull sålunda från att hittills i medeltal hafva
utgjort 71 öre, nedsättas till 35 öre.

Utskottet, som anser vår qvarnindustri väl kunna bära denna nedsättning
och som dessutom ej får förbise att allt för gynsamma vilkor
för de stora qvarnetablissementen sätta de inuti landet belägna smärre

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

qvarnarne under trycket af en ännu svårare konkurrens än den utländska,
hemställer alltså,

14:o) att tullen å spanmål, malen, mjöl och gryn,
alla slag, måtte nedsättas till 2 kronor 50 öre för 100
kilogram.

I följd af sitt beslut att, på sätt här ofvan skett, hos Riksdagen
hemställa om en ännu ansenligare nedsättning å mjöltullen i allmänhet
än den af herr Johansson föreslagits för det sammanmalda rågmjölet,
har utskottet saknat anledning att beträffande det af honom framstälda
förslaget hos Riksdagen, under förutsättning att den af utskottet föreslagna
mjöltullen fastställes, göra annan hemställan än

15:o) att herr Johanssons motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Beträffande nu gällande tullsats å artikeln ris, oskalad eller paddy,
har i oftaberörda motioner yrkats, dels att den måtte afskaffas, dels
att den måtte nedsättas från 2 kronor 50 öre till 1 krona 50 öre för
100 kilogram. Då utskottet beslutat att hos Riksdagen tillstyrka nedsättning
af nu gällande tullsats å flertalet andra sädesslag från 2 kronor
50 öre till 1 krona 50 öre för 100 kilogram, hemställer utskottet ock

16:o) att tullen å ris, oskalad eller paddy, måtte
nedsättas till 1 krona 50 öre för 100 kilogram.

Såväl herr Biesért som herr N. Nilsson hafva yrkat, att nu gällande
tullsats å artikeln gryn, ris och rismjöl måtte nedsättas från 4 kronor
30 öre till 2 kronor för 100 kilogram.

Då utskottet tillstyrkt Riksdagen att sätta tullen å oskalad ris
till samma belopp, hvartill utskottet hemstält att tullen å omalen råg
och hvete måtte bestämmas, eller 1 krona 50 öre för 100 kilogram,
anser utskottet tullsatsen å ifrågavarande artikel böra blifva densamma
som utskottet föreslår för råg- och hvetemjöl och hemställer alltså,

17:o) att tullen å gryn, ris och rismjöl, måtte
nedsättas till 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

Sistbemälde motionärer hafva äfven föreslagit förändring i nu
gällande tullsats å gryn, andra slag. Då emellertid denna tullsats nära

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

sammanhänger med de tullar, som komma att bestämmas för åtskilliga
artiklar, angående Indika utskottet i detta betänkande icke afgifver utlåtande,
särskildt med tullen å stärkelse, vill utskottet i sammanhang
med förslag om tullsatser å dessa artiklar äfven afgifva utlåtande öfver
motionärernas här omförmälda yrkande, hvilket utskottet skolat för
Riksdagen

18:o) anmäla.

Beträffande slutligen artikeln ftröd, andra slag, som nu drager eu
tullsats af 4,3 öre för ett kilogram yrkas dels af herr Walldén m. fl. att
denna tull måtte afskaffas, dels af samma motionärer, alternativt, att
den måtte nedsättas till 2,5 öre, dels af herr A. AV. Nilson, att den bestämmes
till 3 öre, samt dels af herrar Biesért och N. Nilsson att den
bestämmes till 2 öre, allt för ett kilogram.

Då utskottet här ofvan föreslagit en tullsats å malen råg och
hvete af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, och då bröd för närvarande
är belagdt med samma tull som mjöl samt utskottet icke anser lämpligt
att, så länge tullen å mjöl ännu bibehålies vid så pass högt belopp,
som det af utskottet föreslagna, tillstyrka fullständig tullfrihet för
brödet, hemställer utskottet,

19:o) att tullen å bröd, andra slag, måtte nedsättas
till 2,5 öre för ett kilogram.

Stockholm den 26 februari 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOAV.

Reservationer:

af herrar Herslow, A. Andersson i Intagan, Arhusiander, Collander,
Fredholm, G. Jansson i Krakerud, J. Johansson i Noraskog, O. B. Olsson
i Maglehult, S M. Olsson i Sörnäs och N. Persson i Vadensjö:

BevillningsutsJcoltets Betänkande N:o 1.

»Åberopande de allmänna grunder, som vid utskottets utlåtande
rörande spanmålstullarne finnas framlagda, få vi, som anse dessa skäl
ega fullt samma giltighet i fråga om tullar å oumbärliga animala födoämnen
och å potates, som å spanmål och bröd, mot utskottets hemställan
under punkterna 1, 2, 4, 5, 6 och 8 anmäla vår reservation.

Hvad angår l:o) potates, torde näppeligen något enda af i betänkandet
afhandlade födoämnen mindre lämpa sig för tullbeskattning än
detta, som utgör den enklaste, för den fattige oumbärligaste form, hvari
han förskaffar sig stärkelsehaltig näring, och som man derför väl borde
göra så lätt tillgängligt som möjligt. Äfven ur skyddssystemets synpunkt
förefaller denna tull olämplig och obehöflig, då för eu så tung,
skrymmande och prisbillig vara redan transportkostnaden bildar ett
mycket starkt naturligt skydd, hvarför ock införseln af potates, äfven
då den var tullfri, blott utgjorde eu alldeles försvinnande procent af
landets egen produktion och konsumtion. Under de sista fem åren af
den tullfria perioden utgjorde införseln:

1883 ...................................................... 69,290

1884 .................................................... 244,290

1885 .................................................... 143,345

1886 ................. 63,654

1887 ..................................................... 39,983

under det att landets årliga medelproduktion (för tioårsperioden 1880—
1889) beräknas till 19,173,700 hektoliter. Införseln håller sig således
emellan f och 1 i procent af landets egen potatesskörd.

Man kan invända, att tullen å en så ringa import aldrig kan
blifva af någon tyngande verkan. År kunna dock inträffa, då i följd
af missväxt potatespriset springer upp till mer än sitt dubbla, vanliga
belopp, och då landtbrukaren sjelf kan blifva den, som företrädesvis
och i stort behöfver köpa, emedan hans af röta angripna skörd icke
kan användas till utsäde. Så synes fallet hafva varit i fjol; just från
en starkt potatesodlande del af vårt land ingick förliden höst en petition
till Kongl. Maj:t att få denna tull borttagen. I den af utskottet
åberopade utredning, som Kong], Maj:t i anledning af. petitionen företog
och offentligen framlade, uttalas visserligen en förmodan, att med intill sistlidne
november månad importerade 98,000 hektoliter behofvet skulle vara
fyldt. Efter vår uppfattning hvilar detta antagande på synnerligen svaga
grunder; vida antagligare är, att hvad som skall användas till sättpotates
icke införes förr än nu på våren, efter som man icke vill äfven -

hektoliter

„ Bevillningsutskottets Betänkande N.o 1.

tyra att potates, som införts i detta syfte, under vintern skämmes. Men
äfven om man villigt medgifver, att potatestullen, i följd af dess låga
belopp och den i allmänhet oansenliga införseln, icke eger den betydelse,
att den bort påkalla ett omedelbart ingripande från Kong!. Maj:ts sida,
då Riksdagen blott ett par månader senare skulle ega tillfälle att pröfva
frågan, synes det deremot för Riksdagen sjelf knappast ursäktligt att
bibehålla en tull, som i allmänhet är fullständigt betydelselös, men som
i de få fall, då den kan få betydelse, måste förefalla särdeles stötande
och obillig, ej blott för potateskonsumenten utan äfven för potatesproducenten,
hvilken sistnämnde då just uppträder såsom den hufvudsakligaste
köparen.

Uti ifrågavarande punkt anse vi derför utskottet hafva bort
hemställa,

l:o) a) att nu gällande tull å artikeln potates,
äfven krossad eller rifven, måtte borttagas; samt

b) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att ifrågavarande förändring i tulltaxan
måtte snarast möjligt blifva tillämpad.

Beträffande artikeln fläsk, andra slag, kunna vi i hufvudsak hänföra
oss till den sakrika utredning, som finnes framlagd i den af herr
W. Walldén m. fl. under n:o 49 inom Andra Kammaren afgifna motion.
Redan flera år före tullens införande började vår svenska fläskexport
att, i samband med vår mejerirörelses glädjande utveckling, raskt stiga
och tyckes lyckligtvis härmed alltjemt fortfara. Men den vara, som
från vårt land exporteras, är en helt annan vara än den vi importera,
och en tull på den senare verkar derför alldeles icke som ett skydd
för den förra. Svenskt fläsk är en artikel, som i London, enligt i
nämnda motion anförda, af svenska mejeriagenten i Manchester lemnade
månadtliga uppgifter för 1890, i England betingar ett pris, som i det
närmaste är dubbelt så högt som importpriset i Stockholm å det amerikanska
benfria fläsket, en vara som icke blott för denna sin billighet
utan lika mycket på grund af sin höga fetthalt utgör det hufvudsakliga
och lifligt eftersökta animala födoämnet för de i stark vinterkyla under
bar himmel sysselsatta skogsarbetarne i Norrland. Det är nemligen
dit nästan hela denna import söker sig väg. De i utskottets betänkande
framlagda importsiffrorna visa, att fläsktullen visserligen i början
hämmade denna införsel och bragte den ned från 8,000,000 år 1887
till föga öfver .5,000,000 åren 1888 och 1889. Men så oumbärligt har
Bill. till Itilcsd. Brok 1891. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

detta födoämne befunnits, att importen 1890 redan är omkring 800,000
kilogram högre, än den var 1887, då den ännu var tullfri. Man ser
sålunda, att oaktadt en tull, som med nära 40 procent fördyrat priset,
måste den norrländske arbetaren i samma utsträckning som förut förskaffa
sig det amerikanska fläsket; och fläsktullen, som ej hämmar
importen och på sådant sätt ådagalägger sin »skyddande» förmåga, inskränker
sig till att blifva en särskild skatt på eu obemedlad befolkningsklass
i en enda landsända. Denna skatt för år 1890 uppgår till
ungefär hälften af hela bevillningen för fastighet och inkomst i riket.

En tull, som, utan att i beräknelig mån inverka på priset för den
vara landet sjelf tillverkar och säljer, så känbar! fördyrar en annan
vara, som en viss del af landet måste köpa, synes oss icke billigtvis
böra bibehållas. Af samma skäl, som gjorde sig gällande i de vigtigaste
spanmålstullarne, hafva vi emellertid här icke ansett oss böra påyrka
dess fullständiga aflyftande, utan hemställa,

2:o) att nu gällande tull å fläsk, andra slag, måtte
nedsättas till 10 öre för 1 kilogram.

Tullen å ister synes rimligtvis böra följa tullen å artikeln fläsk,
andra slag, hvarför vi hemställa,

4:o) att nu gällande tull å ister måtte af Riksdagen
nedsättas till 10 öre för 1 kilogram.

Artikeln smör har numera i vårt land höjt sig till det tredje eller
fjerde rummet bland landets exportartiklar; den valuta vi från utlandet
indraga i liqvid för densamma uppgår till nära 30 millioner kronor.
Vid en sådan export bestämmes det inhemska priset å smör uteslutande
af den utländska marknaden. Det smör, öfver hvars starka införsel
man från skyddsvänligt håll före 1888 hördes klaga och som man genom
den då åsätta tullen afsåg att utestänga, utgjordes hufvudsakligen
af Finlands smörtillverkning, som då mest gick till Sverige. Detta
smörs finaste märken utskeppades i förening med svenskt smör från
svensk hamn till England, och Sverige förtjenade derpå transitofrakt
och handelsvinst; de lägre märkena ingingo i den svenska konsumtionen
och ökade derigenom den qvantitet vida dyrbarare eget smör vi
kunde sälja till utlandet. Efter tullens införande har det finska smöret
funnit vägen direkt till den engelska marknaden,: der det nu i stället
uppträder såsom konkurrent till vår svenska vara, under det den sven -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

ska smörexporten efter denna tid stått stilla, oaktadt vår mejerirörelses
utveckling alltjemt fortgått. Med sådana förhållanden för ögonen
kunna vi ej betrakta införandet af smörtullen annorlunda än som ett
betänkligt missgrepp i den nationella hushållningen och hemställa
derför,

5:o) att nu gällande tull å smör, äfven konst gjord t,
måtte af Riksdagen borttagas.

Den köttimport, som sker till Sverige, går med mer än nio tiondelar
af sitt qvantum till Stockholm och de norra orterna. Den företer
ingen som helst inverkan af tullen. Den uppgår 1890 till samma siffra
som åren 1886 och 1887, eller omkring 1,350,000 kilogram, och gick
1889 t. o. m. öfver 1,700,000 kilogram. Det tillskott af kött, som Norrland
behöfver, måste det således fortfarande införa och finna sig i att
betala det till högre pris. Som skydd för den svenska köttproduktionen,
hvilken gör sin export i form af lefvande boskap, är tullen alldeles värdelös.
Då vi icke finna mera med billigheten öfverensstämmande att med
särskild skatt belägga Norrlands kött- än dess fläskkonsumtion, och då
tullbeloppet här endast uppgår till siffror af mindre betydenhet, hemställa vi,

6:o) att tullen å artikeln k ött, andra slag, måtte af
Riksdagen borttagas.

Angående artikeln kreatur gäller i allt hufvudsakligt hvad vi här
ofvan yttrat om fläsk och kött.

Under sistlidne femårsperiod utgjorde in- och utförseln af nötboskap
och får:

Nötboskap.

Införsel. Utförsel.

1886 ............................................. 1,825 25,000

1887 ................................................ 2,001 29,884

1888 ................................................ 2,563 35,669

1889 ................................................ 4,140 37,380

1890 ............................................... 7,300 37,190

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Får.

	Införsel.	Utförsel.
1886 .........................	..................... 825	30,286
1887 ..........................	.................... 892	32,402
1888 ...........................	.................... 814	40,065
1889 .........................	.................... 700	43,630 33,390.
1890 ........................	.................... 1,120

Af tabellen framgår, att införseln utaf nötboskap och får är obetydlig
i förhållande till den stora utförseln. Importen utgöres dels af
finsk boskap till Norrland och dels af racedjur, som införas till förbättring
af södra och mellersta Sveriges ladugårdar. De statistiska
siffrorna ådagalägga derjemte, att Norrland, oaktadt tullen, nödgats betydligt
öka denna del af sin lifsmedelsimport, liksom ock att öfriga
landets införsel af racedjur äfven efter tullens införande stigit. Det
förra slaget af import kunna vi ej önska onödigtvis fördyra, och i fråga
om importen af afvelsam- skulle vi anse rimligare att man särskildt
premierade än att man särskildt beskattade de åtgärder, som företagas
till höjande af vår ladugårdsskötsel.

Svinimporten är likaledes nästan uteslutande en till öfre Norrland
ingående fläskinförsel, som i anledning af Finlands ringa afstånd från
de norrländska hamnarne snarare hemtas från sistnämnda land än från
mera fjerran belägna svenska platser. Den går nästan helt och hållet
till Sundsvall och norr om Sundsvall belägna orter.

Oaktadt vi i fråga om fläsk endast tillstyrkt en tullnedsättning,
tveka vi dock icke att äfven beträffande detta kreatursslag yrka tullens
•fullstäudiga borttagande, dels emedan denna tull ur fiskalisk synpunkt
eger en ganska ringa betydelse, dels emedan importen af svin, betraktad
ur skyddsvänlig synpunkt, icke bör ingifva farhåga för att
någonsin taga sådana dimensioner som den amerikanska fläskimporten,
eftersom priset å svin i de länder, från hvilka lefvande svinkreatur
kunna väntas blifva till oss införda, säkerligen obetydligt, om ens något,
understiger det i Sverige gällande.

Vi hemställa derför,

• 8:o) att nu gällande tull å kreatur, nät-, får- och

svin-, måtte borttagas»;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 2Ö

af herr friherre Barnehow samt herrar Fock, T kärn, Läkande!'',
Reuterswärd, Stephens, Wallberg, Cavalli, af Buren och grefve Douglas:

vid inom. 9:o): »Under det att inom representantförsamlingarna i
de andra stater, som i sin tullagstiftning infört skyddstullar å jordbrukets
alster, förmärkes en sträfvan att lemna ökadt skydd åt de
särskilda staternas jordbruksnäring, har nu hos oss väckts åtskilliga
förslag om nedsättande af dessa tullar. Förslagen hafva åtföljts af en
motivering, som uttryckligen tillkännagifver, att deras syfte är att, så
fort ske kan, få tullarna å jordbruksalstren fullständigt afskalande, ja
en af motionerna i ämnet innehåller till och med hemställan alternativt
att detta afskaffande måtte omedelbart ega rum. Vi föranledas
häraf att till en början erinra om hurudant tillståndet i landet var tiden
närmast före den, då vår nuvarande tullagstiftning blef gällande, och
hurudant tillståndet nu är.

Den svåra konkurrens, vår jordbruksnäring på senare tider haft
att bestå med utlandets öfverproduktion af spanmål, hade tiden
närmast före den, då nu gällande tullagstiftning infördes, bragt denna
näring i eu ytterligt bekymmersam ställning. Våra landtmän, lemnade
utan skydd mot denna konkurrens, tvingades att sälja sin vintersäd till
pris, betydligt understigande produktionskostnaderna. Detta orsakade
naturligen en högst väsentlig minskning i jordbrukets afkastningsförmåga.
Verkningarna häraf visades ock af de i mängd förekommande
exekutiva försäljningarna af jordbruksfastigheter och af den nästan
öfverallt inträdda förlamningen i afseende på jordbrukets utveckling.
Arrendatorerna kunde ej betala sina arrenden, hvilket hade till följd
att andra, som iklädt sig borgen för arrendenas utgörande, fingo sätta
till sin egendom. Till och med staten såg sig år 1887 af sakernas
ställning föranledd att åt arrendatorerna af kronans domäner bevilja ej
blott nedsättning i arrendeafgifterna utan äfven rätt att uppsäga sina
med kronan upprättade kontrakt. Tillfällena till arbetsförtjenst på landet
aftogo under sådana förhållanden i hög grad, orsakande nedsättning
i arbetslönerna. Eu stor del af landtbefolkningen drefs häraf att i
städerna söka sin utkomst. Talrika bill förekommo, i hvilka de mindre
jordbrukarne till underpris sålde sina hemmansdelar och med behållningen
utflyttade till främmande länder.

Denna vår modernärings bekymmersamma ställning, som får än
ytterligare belysning af det förhållande att, under det städernas i riket
folkmängd under det sista decenniet stigit med öfver 200,000, landsbygdens
folkmängd under samma tidrymd varit i det närmaste oför -

80 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 1.

ändrad, återverkade naturligtvis på ett högst förlamande sätt på vår
industri och affärsverksamhet. Konkursernas och lagsökningarnas antal
var ovanligt stort. Arbetslönerna nedtvingades öfverallt ganska betydligt,
och arbetsgifvarne, såväl större som mindre, sago sig flerstädes
nödsakade att minska sin produktion, hvilket hade till följd att en
stor del arbetare icke kunde erhålla sysselsättning. I affärsverksamheten
inträdde en stiltje, helt naturlig i en tid, då köpförmågan var så
ringa, och dessutom påverkad af ett allmänt uppkommet misstroende
män och man emellan.

Af bifogade tabell (Bil. I) visas, huru den intecknade gälden i
riket alltjemt ökats, tills den vid 1887 års utgång uppgått till icke
mindre än 1,505,625,000 kronor, utgörande 43,7 procent af samtliga,
bevillning påförda fastigheters inom riket taxeringsvärde.

Nu åter skall väl ingen jordbrukare annat än med glädje erkänna,
att för honom en betydlig förändring till det bättre redan inträda En
märkbart starkare efterfrågan på den inhemska spanmålen har uppstått,
hvilket i sin ordning lifvande inverkat på jordbrukets ändamålsenliga
skötsel och till uppehållandet af jordvärdet. Denna jordbruksnäringens
förbättrade ställning, som naturligtvis alstrat en större köpförmåga
hos jordbrukaren, har medfört att industri och handel gjort
nytt uppsving. En del nya industriella anläggningar har under de
sista tre åren sett dagen, och eu allmän lifaktighet på det industriella
området förspörjes. Eu ökad trafikrörelse på statens jernvägar har inträda
såsom synes af bifogade tabell (Bil. II). Den allmänna köpförmågan
har ökats, såsom tydligt finnes af uppgifterna om rikets in- och utförsel,
enligt hvilka importsiffrorna för artiklar sådana som t. ex. kaffe, socker,
bomull, ull, gödningsämnen, maskinerier, redskap och verktyg m. in.
under de tre sista åren betydligt öfverstiga dem för de båda föregående
åren. Det ömsesidiga förtroendet i handeln har vändt, åter. Lagsökningarnas
antal, som år 1886 utgjorde ej mindre än 60,762, och år
1887 58,717, har nedgått för år 1888 till 49,172 och för år 1889 till
37,415. Antalet af till domstolarne ingifna konkursansökningar utgjorde
6,158 för år 1886, 6,080 för år 1887, 5,393 för år 1888 och 4,188 för
år 1889. Slutligen hafva tillfällena till arbetsförtjenst såväl på landsbygden
som i städerna ökats, hvarjemte arbetslönerna, efter hvad
från olika landsdelar blifvit meddeladt, inom flertalet näringar och
yrken undergått förhöjningar, som, äfven i de för arbetarne minst gynsamma
fall, uti desses inkomster medfört en ökning, öfverstigande den
efter införandet af tull å jordbruksalster uppkomna stegringen i lifsmedelsprisen.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Med dessa fakta för ögonen, skulle man kunnat vänta af tullskyddets
motståndare i vårt land, att de velat åt spanmålstullarne tillerkänna
åtminstone någon del i den glädjande omkastning, som omedelbart
efter deras införande inträdt i de förut varande,förhållandena. Då
tullskyddets motståndare emellertid erkänna att det bekymmersamma
läge, i hvilket vårt jordbruk blifvit försatt tiden närmast före skyddstuilarnes
införande, föranledts af trycket utaf Amerikas och Rysslands
kolossala sädesproduktion, så kunna de,- synes det oss, ej undgå att
medgifva att, om detta tryck af en eller annan orsak upphört, vårt
jordbruk omedelbart skulle höjt sig ur siu vanmagt, och att i full öfverensstämmelse
härmed, om vi mot öfversvämningen af amerikansk och
rysk spanmål kunna ställa upp en skyddsmur, som betager denna öfversvämning
dess förstörande kraft, detta skall hafva eu lifvande inverkan
på vårt jordbruk.

Vidare, då tullskyddets motståndare konstatera den ökade verksamhet
och de. höjda pris, som kommit jordbruksnäringen till del efter
införandet af spanmålstullar, förklara de denna omständighet såsom eu
följd af den allmänt återvaknande lifaktighet inom affärsverlden, som
framträdde redan på hösten 1888. Eu sådan framställning kan dock
icke vara vigtig. Ty då det är jordbruksnäringen, som, i det den gifven
alla andra näringar medel till verksamhet, så att säga föder dessa,
så måste jordbruksnäringens efter en på alla näringslifvets områden inträdd
förlamning skeende uppblomstring vara grundad på förhållanden,
som närmast beröra jordbruksnäringen sjelf.

Tullskyddets motståndare hafva anfört, att då spanmålsexporten
från Amerika, hvilken varit hufvudorsaken till de europeiska spanmålsprisens
sänkning, numera är i nedgående, måste man hysa grundade
tvifvel om den svenska spanmålstullens fortfarande, behöflighet för jordbruket.
Häremot vilja vi erinra, först att Amerikas spån målsexport,
äfven om den nedgått, fortfarande är mycket betydande, och vidare att
man ej försport att Rysslands rågexport, som för vält land måste anses
vida farligare, visar någon tendens att aftaga. Tvärt om är att förmoda
att denna export skall ökas allt efter som järnvägsförbindelserna i Ryssland
hinna utvecklas. De förhållanden, som framkallat nödvändigheten
att skydda jordbruksnäringen, qvarstå således väsentligen oförändrade,
hvadan någon anledning att nu nedsätta spanmålstullarna ej förefinnes.

Ur synpunkten af spannmålstullarnas nytta för jordbruket är i
bevillningsutskottets betänkande anfördt, att dessa tullar genom ett
fördyrande på konstlad väg af spanmålsprisen motverka landets smör-,
fläsk- och köttproduktion. Men har nämnda produktion inom landet

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

verkligen förminskats under de tre sista åren? Uppgifterna å rikets
in- och utförsel lemna svaret. Af smör utföi''des år 1890 1$ million
kilogram mer och infördes en million kilogram mindre än under år 1887.
Af fläsk utfördes år 1890 2f millioner kilogram mera än under år 1887,
under det att införseln förstnämnda år blott med 4 million kilogram
öfversteg den för år 1887. Utförseln af kött var år 1890 mer än dubbelt
så stor som år 1887, under det att införseln deraf var densamma
under båda åren. Dessa siffror tarfva icke någon kommentering.

Vid utskottets betänkande hafva fogats åtskilliga tabeller till belysande
af spanmålstullarnes inverkan till fördyrande af spanmålsprisen.
Vi tillåta oss att här bifoga en annan, icke mindre upplysande tabell
öfver noteringarna å Stockholms börs för tiden 1866—1890 (Bil. III).
Af denna tabell framgår, att prisen på råg och hvete, malen såväl som
omalen, under denna tidrymd varit i allmänhet endast under de tre
åren närmast före år 1888 lägre än under de tre senaste åren.

Emellertid hafva motionärernas förslag om nedsättning i gällande
tullsatserna å spannmål, såväl malen som omalen, blifvit utskottets beslut.
Vi hafva då att något närmare än som skett anföra de hufvudsakliga
skäl, som tala mot eu sådan nedsättning; och vilja vi då här
särskildt fästa oss vid tullen å den omalda spanmålen.

Denna tull har hos oss blifvit satt till ett belopp, som, i betraktande
af förhållandena inom landet och vid jemförelse med tullsatserna
i andra länder, icke kan anses högt. I Tyskland, der tullsatsen å hvete
och råg år 1885 utgjorde 3 mark, är den nu 5 mark. I Frankrike
utgår tullen å råg med 3 francs och å hvete med 5 francs. I Spanien
är tullsatsen å råg 3,2 0 pesetas och å hvete, öfvergående tull inberäknad,
5,8 2 pesetas (= francs). Då nu i stater, sådana som de nyss
omförmälda, der jordbruket icke på långt när haft att kämpa mot
sådana svårigheter som hos oss, och der tull å jordbruksalster funnits
långt tidigare än hos oss blef fallet, någon nedsättning i tullen å spanmål
icke egt rum, utan, såsom förut nämnts, snarare en sträfvan förmärkts
att höja tullsatserna, kan redan häraf hemtas anledning för oss
att icke nedsätta våra spanmålstullar.

Vidare gäller såsom hufvudregel för all tullagstiftning, att den skall
vara stabil. En tullagstiftning, som bestämde skydd för en viss näring,
men kort derefter betydligt minskade eller borttoge tullskyddet,
skulle just genom de vådor, som följa af ofta förekommande vexlingar,
ofelbart tillfoga denna näring stor skada. Detta är en sanning, som
till och med många af tullskyddets motståndare här i landet erkänt
och erkänna. Men ändock drager man icke i betänkande att nu, icke

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 33

stort mer än 3 år efter det hos oss infördes tull å spanmål, föreslå en
så betydande nedsättning som från 2,50 till 1,50.

För jordbruket är det af väsentlig vigt, att prisen på jordbruksalstren
så litet som möjligt utsättas för rubbningar. För skyddstullslagstiftningen
är det derför en hufvuduppgift att åt den inhemska
spanmålsmarknaden bereda största möjliga stadga. Oss har erfarenheten
väl tillräckligt lärt, hvilka plötsliga och betydande vexlingar spanmålsprisen
på verldsmarknaden kunna vara underkastade. Om nu t. ex.
rågpriset åter å verldsmarknaden sjönke under 10 kronor för tunnan,
hvad trygghet mot ett sådant prisfall skulle då våra jordbrukare ega i en
så låg tullsats som den af utskottet föreslagna? Vi äro öfvertygade
att eu tullagstiftning, som vill skydda vår jordbruksnäring, icke kan
slå in på eu så farlig nedsättning.

Taga vi slutligen i betraktande de skäl, motionärerna anfört till stöd
för en nedsättning af tullarne på jordbruksalster, så äro de hufvudsakligen
två, nemligen dels krafvet på att de oumbärligaste lifsmedlen
och förbrukningsförnödenheterna fritagas från beskattning i den män,
statens finanser sådant medgifva, dels uppfattningen af lifsmedelstullarne
såsom ett obilligt och orättvist beskattande af de mindre bemedlade
i samhället, särskilt kroppsarbetarne.

Hvad det första skälet angår, få vi uttryckligen framhålla, att den
nuvarande tullagstiftningens hufvudsakliga uppgift är, icke att åt statsverket
skaffa inkomster, utan att åt landets näringar, och främst bland
dessa jordbruksnäringen, bereda nödigt skydd. Vi vilja icke ingå i
bedömande, huruvida statsverkets finanser medgifva ett nedsättande af
spanmålstullarne. Äfven om så vore, kunde och finge denna omständighet
ej vara bestämmande, så länge landets jordbruksnäring ännu i
hög grad behöfver det skydd, som genom den gällande tullsatsen på
spanmål åt densamma beredes.

Det andra skälet, som skulle vara hufvudskälet, är ej mera vägande.
Motionärerna hafva väl talat om att spanmålstullarne genom
ett fördyrande af brödfödan på ett orättvist och obilligt sätt beskatta
arbetarne, äfvensom om det inom arbetareklasserna rådande missnöjet
med den nuvarande tullagstiftningen, men de hafva alls icke, hvad de
väl bort, visat att efter spanmålstullarnes införande arbetarnes ställning
blifvit försämrad. Att så icke skett, utan att tvärtom arbetarne lefva
under gynsammare förhållanden nu än före spanmålstullarnas införande,
skola tullskyddets motståndare svårligen kunna förneka. Vid sådant
förhållande torde talet om brödfödans fördyrande vara betydelselöst
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 1 käft. 5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

och arbetarne icke hafva någon anledning att i den nuvarande tulllagstiftningen
se en källa till missnöje.

I öfrigt, då man tager i betraktande spanmålstullarnes inverkan
på arbetarnes välbefinnande, bör det ej förglömmas å ena sidan, att
bland arbetsklasserna i England och äfven Danmark, hvilka stater ju
båda sakna tullar å jordbruksalster, missnöje med det bestående tager
sig uttryck i icke mindre grad än der jordbrukstullar finnas, och å
andra sidan, att man hvarken i Tyskland, der den allmänna uppmärksamheten
på senare tiden företrädesvis sysselsätter sig med lösningen
af de s. k. arbetarefrågorua, ej heller i Frankrike försökt att i borttagandet
eller nedsättandet af dessa länders spanmålstullar finna ett
verksamt medel till förbättrande af arbetarnes ställning.

Hos oss ställa sig, vi kunna tryggt påstå det, den mindre jordbrukarens
lefnadsvilkor icke i allmänhet gynsammare än den egentlige
arbetarens. Det bör ej förglömmas af dem, som till förment fördel
för arbetarne vilja borttaga tullen på jordbrukets alster, att jordbruksklassen
i vårt land är den, som har att bära den tyngsta skattebördan,
och att denna börda skall utgå oberoende af huruvida jordbruket åt
dess idkare lemnar någon behållen inkomst eller icke. Och ej bör det
vara tal om orättvisa och obillighet hos en lagstiftning, som, på samma
gång den indirekt upphjelper såväl industri- som handelsidkarnes ekonomiska
ställning och i sammanhang dermed för arbetarne ökar tillfällena
till arbetsförtjenst, har till uppgift att åt den jordbruksidkande
delen af landets befolkning bereda möjlighet till tryggad utkomst.

På grund af det anförda förena vi oss om att hos Riksdagen
hemställa,

att den nu gällande tullsatsen å råg, hvete,
korn, ärter och hönor måtte oförändrad bibehållas med
2 kronor 50 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 11:o): »Då veterligt är att hafre införts och införes i
riket för konsumtion inom landet och då således i ett genomfordt
skyddssystem icke bör saknas tull å nämnda vara, få vi hemställa,

att tullen å hafre, äfvensom å vicker, hvilket
foderämne, såsom kändt är, oftast användes blandadt
tillsammans med hafre, måtte oförändradt bibehållas
med 1 krona för 100 kilogram»;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

vid mom. 12:o): »Då vi på grund af den utaf oss gjorda hemställan
i fråga om tull å korn m. m. sakna anledning att tillstyrka någon
nedsättning i gällande tullsats å malt, få vi hemställa,

att tullen å malt, äfven Jcrossadt, måtte bibehållas
vid 3 kronor för 100 kilogram»;

vid mom. 13:o): »I öfverensstämmelse med hvad vi yttrat i fråga
om tull å råg, hvete m. m., hemställa vi,

att tullen å omalen spanmål, andra slag, ej specificerade,
måtte oförändrad bibehållas med 2 kronor
50 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 14:o): »Då spanmålstullen, enligt hvad vi förut yttrat,
icke bör nedsättas; då uppgifterna om införseln till riket af malen och
omalen råg och hvete till fullo visa hvilket gagn vår qvarnindustri
haft af den gällande tullsatsen å malen spanmål; och då det icke blifva
visadt, att en nedsättning i det särskilda tullskydd, som åt qvarnindustrien
lemnats, kan ske utan skada för densamma, och vi icke
kunna inse, att genom detta tullskydd åt qvarnindustrien beredts fördelaktigare
vilkor, än dess kraftiga fortbestånd kräfver, få vi hemställa,

att tullen å spanmål, malen, mjöl och gryn, alla
slag, måtte bibehållas med 4 kronor 30 öre för 100
kilogram»;

vid mom. 16:o): »På grund af den hemställan, vi gjort i fråga
om tullen å spanmål, sakna vi anledning att tillstyrka någon nedsättning
i tullen å ris, hvadan vi hemställa,

att tullen å ris, oskalad eller paddy, måtte bibehållas
med 2 kronor 50 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 17:o): »Af förut anförda skäl hafva vi afstyrkt nedsättning
i tullen å malen spanmål, och sakna vi alltså anledning att tillstyrka
någon nedsättning i tullen å gryn, ris och rismjöl, hvadan vi
hemställa,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

att tullen å gryn, ris och rismjöl måtte bibehållas
med 4 kronor 30 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 19:o): »Af enahanda skäl som dem, hvilka vi anfört
under mom. 17:o), få vi hemställa,

att tullen å bröd, andra slag, måtte bibehållas
med 4,3 öre för ett kilogram.»

Härjemte hafva reservationer anmälts:

af herr Cavalli emot motiveringen i ingressen till betänkandet, samtaf
herr friherre Barnekoxe och herrar Fock, Lithander, Reuterswärd,
Sederliolm, Stephens, af Buren och Almström emot vissa delar af samma
motivering.

Herr Sederholm har slutligen anhållit att få antecknadt, att han
icke deltagit i behandlingen af den del utaf betänkandet, som angår
spanmålstullarne.

Litt. A.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Noteringar å hvete och råg 1890.

Dag.	Hvete	Råg	Dag.		Hvete	Råg
U holl.	kr. pr 100 kg	U holl.	kr. pr 100 kg		it holk	kr. pr 100 kg	It holl.	kr. pr 100 kg
Jan.	4	132	16		127	13	50	Juli	5	130	15	75	125	13	50
	11	130	16		127	13	50		12	130	16		126	13	50
	18	132	16		126	13	50		19	130	16		125	13	50
	25	133	16		128	13	50		26	130	16	50	125	14	—
Febr.	1	134	16	—	125	13	25	Aug.	2	130	17		125	14
	8	130	15	50	125	13			9	130	17		126	14	—
	15	128	15		125	13	25		16	130	17	—	122	13	—
	22	128	15	—	128	13	50		23	127	15		125	13	—
Mars	1	130	15	50	128	13	50		30	128	15	25	124	13	—
	8	130	15	50	127	13	50	Sept.	6	126	15	50	124	13	—
	15	130	15	50	127	13	50		13	130	16		122	13	—
	22	130	15	50	127	13	50		20	130	16		122	13	—
	29	130	15	50	127	13	50		27	130	16	—	122	13	—
April	5	130	15	50	128	13	50	Okt.	4	128	15	75	123	13
	12	130	15	50	128	13	50		11	130	16	—	122	13
	19	130	15	75	125	13	50		18	127	15	50	122	13	—
	26	130	15	75	125	13	50		25	130	16	—	122	13	25
Maj	3	130	16	—	125	13	50	Nov.	1	129	16	—	122	13	25
	10	130	16		125	13	50		8	128	16	—	122	13	50.
	17	130	16	—	125	13	50		15	127	16	__	123	14	—
	24	130	16		125	13	50		22	128	16	—	123	14	-I
	31	130	16		125	13	50		29	128	16	—	122	14	-!
Juni	7	130	16		125	13	—	Dec.	6	128	16	—	120	14	-i
	14	130	15	50	124	13	—		13	128	15	75	122	14	-;
	21	130	15	50	125	13	—		20	128	15	50	122	14	-:
	28	130	15	50	125	13	50		27	128	15	50	122	14	—

Malmö den 10 februari 1891.

Mäklarkontoret
A. F. Tornberg,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Litt. B.

Göteborgs Angbageriaktiebolag (Malmö stora valsqvarn) mjölnoteringar under

år 1090.

'' Prisen äro pr säck om 100 kg brutto inklusive säck.	Alexandra flormjöl.	Irma flormjöl.	Eågsikt.	Halfsikt.	Sammalet rågmjöl.
1	]’an.—17 jan...............	23	40	22	70	21	1	17	70	15	60
18	„ —24 „ .............	23	o 0	22	6 0	21		17	7 0	15	6 0
25	„ —9 febr...,............	22	70	22	30	20	60	17	60	15	50
10	febr.—18 mars............	22	70	22	30	20	50	17	30	15	50
19	mars—1 april.............	22	70	22	30	20		17	—	15	40
2	april—15 ,, ...........	22	3 0	21	80	19	70	16	70	15	2 0
16	,, —22 ,, ......	22	d 0	22		19	6 5	17		15	9 o
23	„ —6 maj ...............	22	70	22	40	19	50	17	—	15	20
7	maj—22 ,, ..............	23	2 0	22	70	19	5 0	17	--	15	20
23		23	9 0	22	7 0	19	9 0	16	Q O	15
31	a ii ............... ,, —6 juni ...............	23	2 0	22	70	19		16	60	14	80
7	juni—15 juli ..............	23	—	22	40	18	60	16	35	14	75
16	juli—25 „ ...............	23	90	23	20	19	30	16	70	14	90
26	,, —22 aue. .	24	2 0	23	8 0	20		16	6 5	14	Q 0
23	57 “o................ aug.—9 sept................	24	20	23	30	20	_	17	60	15	40
10	sept.—19	24		23	1 0	19	7 5	17	3 0	15	2 0
20	„ —23 „	24		23	25	20	6 0	18		15	3 0
24	11 ^ 11 .............. _26 75 75 ...............	23	45	22	70	20	_	17	75	15	10
27	„ —7 okt................	23	25	22	35	19	50	17	50	15	—!
8	„ —14 „	23	50 75	22	7 5	20		18		15	5 0
15	„ —5 nov................	23	22	90	20	25	18	25	15	50
6	nov.—7 .............	23	50	22	30	22	25	18	45	15	70
8	„ —14 „ ...	23	75	22	6 0	22	2 5	18	7 5	16
15	„ —21 „ ......	23	85	22	7 0	22	40	18	6 5	16
22	11 11 .............. ,, —28 ,,	23	8 5	22	7 0	22	18	a ^	16
29	77 77 ............. ,, —12 clec................	23	85	22	70	21	25	18	65	16	_
13	dec.—31 „ ...............	23	60	22	40	21	7 5	18	80	16	7ö\|

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Litt. C.

Förteckning öfver i Köpenhamn under året IB90 noterade pris å omalen och malen

råg och hvete.

År 1890.	Råg pr 100 <£	Hvete pr 100
omalen.	malen (siktad.)	omalen.	malen (siktad).

Januari	3	Kr.	5:	80	öre	Kr.	8:			Kr.	6:	45	öre	Kr.	9:	10	öre
71	10	11	5:	75	17	17	8:	—		77	6:	45	77	71	9:	10	77
7)	17	17	5:	75	77	71	8:	—		17	6:	35	V		9:	10
11	24	1?	5:	70	11	71	8:	—•		71	6:	35	71	11	9:	10	V
17	31	7?	5:	60	17	77	8:	-—			6:	35	77	7?	9:	10	71
Februari 7	11	5:	60	71	71	7:	85	öre	77	6:	35	77	17	9:	—	77
1?	14	71	5:	60	71	11	7:	85	17	11	6:	35	77	77	9:	—	11
11	21	17	5:	50	1?	71	7;	85	77	71	6:	35	77	17	9:	—	77
71	28	11	5:	45	V	17	7:	85	71	17	6:	35	77	71	9:	—	71
Mars	7	11	5:	50	77	77	7:	85	71	17	6:	50	77	77	9:	—-	77
17	14	77	5:	55	77	17	7:	75	77	17	6:	45	11	77	9:	•—	77
7?	21	7?	5:	55	17	17	7:	75	11	17	6:	45	77	77	9:	—	17
?7	28	77	5:	50	71	77	7:	75	77	11	6:	45	17	77	9:	—	77
April	4	>i	5:	50	77	77	7:	60	77	71	6:	45	77	77	9:	—	11
17	11	77	5:	50	77	77	7:	60	77	71	6:	50	77	71	9:	—	* 17
71	18	77	5:	70	71	77	7:	60	11	77	6:	SO	17	77	9:	—	11
17	25	77	5:	75	77	17	7:	60	17	77	6:	60	77	17	9:	10	7?
Maj	2	77	5:	75	7’	17	7:	60	71	77	6:	70	77	17	9:	25	>7
77	9	V	5:	75	11	77	n /:	60	77	77	6:	80	77	77	9:	25	17
77	16	11	5:	75	77	71	7:	50	ii	ii	6:	80	17	77	9:	25	17
17	23	71	5:	75	17	7?	7:	50	17	77	6:	80	17	17	9:	25	77
77	30	77	5:	70	it	ii	7:	35	17	77	6:	70	77	17	9:	10	77
Juni	6	77	5:	55	77	17	7:	35	17	77	6:	60	71	77	9:	10	17
17	13	77	5:	50	71	77	7:	25	71	11	6:	65	17	71	9:	10	77
17	20	77	5:	50	17	71	7:	10	77	77	6:	60	77	71	9:	10	17
71	27	77	5:	50	11	77	7:	25	77	ii	6:	60	77	77	9:	10	17

•1.

Bevillningsutskottets* Betänkande* N:o 1.

	Eåg pr 100			Hvete pr 100 tb
	omalen.		malen (siktad).	omalen.	malen (siktad).
Kr.	5: 65	öre	Kr.	7: 25	öre	Kr.	6: 60	öre	Kr. 9	25	öre
77	5: 70	>7	11	7: 40	11	11	6: 95	11	V	9	50	ii
11	5: 80		11	7: 40	11	11	6: 95	11	n	9	50	v 1
11	5: 90	1?	11	7: 50	11	11	7: 10	11	n	9	75	11 ''
11	5: 90	77	11	7: 60	11	11	7: 40	11	ii	10	—	Tf i
ii	5: 50	»	11	7: 60	11	11	7: 40	11	n	10	—	ii !
v	5: 25		11	7: 60	11	11	7: 40	11	n	10	—	ii ;
11	5: 25	V	11	7: 60	11	11	7: 60	11	ii	10	25	ii
ii	5: 25	77	11	7: 60	11	11	7: 60	11	ii	10	25	ii !
ii	5: 25	77	11	7: 60	11	11	6: 85	11	ii	10	—	ii \|
V	5: 25	11	11	7: 60	11	11	6: 65	*11	ii	10	—•	11 1
ii	5: 50	11	11	7: 85	11	11	6: 60	11	ii	10	—	h
ii	5: 50	11	11	8: —	11	11	6: 55	11	ii	10	—	ii
ii	5: 50	ll	11	8: —	11	11	6: 45	11	ii	9	85	ii
ii	5: 50	11	11	8: —	11	11	6: 30	11	a	9	85	ii !
ii	5: 50	11	11	8: —	11	11	6: 30	11	ii	9	75	1 H ;
ii	5: 55	11	11	8: —	11	11	6: 40	ll	n	9	75	1 il \
ii	5: 55	11	11	8: —	11	11	6: 45	11	ii	9	85	11 j
n	5: 60	11	11	8: 15	11	V	6: 65	»	ii	10	—	7} j
ii	5: 95	it	11	8: 50	11	11	6: 70	11	ii	10	—	v ;
ii	5: 85	v	11	8: 50	11	11	6: 65	11	ii	10	—	n
ii	5: 80	11	11	8: 50	11	11	6: 65	11	ii	10	—	11 !
ii	5: 75	11	11	8: 50	11	11	6: 65	11	ii	10	—	il i
ii	5: 65	11	11	8: 50	11	11	6: 65	11	ii	10	—	ii
ii	5: 65	11	11	8: 40	11	11	6: 65	11	n	10	—	ii
ii	5: 65	11	11	8: 40	V	11	6: 65	11	ii	10	—	11 !

och norska general konsulatet i Köpenhamn den 9

H. Bernhoft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Bilaga till den af herr friherre Barnekow in. fl. afgifna reservation:

- <’*3ös a:''!bOI13<J81iSrfl8T

Jemförelse mellan intecknad gäld och de intecknade fastigheternas taxeringsvärde

åren 1876-1837.

'' År.	Inteckningsbelopp.	Taxeringsvärde.	Procent.
1876 ....................................	864,369,589	2,614,238,133	33,1
1877 ....................................	921,676,538	2,646,148,805	34,8
1878 .......................................	991,375,205	2,659,418,308	37,3
1879 ....................................	1,068,545,210	3,011,818,284	35,1*)
1880 .......................................	1,125,585,000	3,034,784,401	37,1
1881.......................................	1,188,500,000	3,062,528,037	38,8
1882 ......................................	1,230,485,000	3,169,256,635	38,8
1883 ....................................	1,278,016,000	3,213,450,540	39,8
1884 ......................................	1,332,405,000	3,378,185,374	39,5
1885 ......................................	1,405,326,000	3,430,659,640	40,9
1886 .......................................	1,450,601,000	3,474,637,194	41,7
1887 ......................................	1,505,625,000	3,439,414,354	43,7

*) Minskningen af procenttalet för år 1879 är tydligen beroende på den höjning
i taxeringsvärdet, som af känd anledning samma år_egde rum.

Bill. till lliksd. Frat. 1891. 5 Samt. 1 Afd. 1 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Bilaga till den af herr friherre Ba.rnekow m. fl. afgifna reservation:

Jemförelse mellan de ekonomiska resultaten af trafikrörelsen under

femårsperioden 1886-1890.

	-—	Per bankilometer.	Drift-kostna-dens för-hållande till brutto-inkomsten.	Skilnadens mellan brutto-inkomst och driftkostnad förhållande till bygg-nadskapi-talet.	Inbetalnin-gens till statskonto-ret för-hållande till byggnads-kapitalet.
.1: • , /i , \|M År.	Medel- längd trafikerad bana.	Brutto- inkomst.	.;<r Drift- kostnad.	Skilnad emellan brutto-inkomst och drift-kostnad.
	Kilometer.	Kronor.	Kronor.	Kronor. ’ i	Procent.	Procent.	Procent.
1886......	2,414	7,969	5,624	2,345	70.58	2.41	2.43
1887......	2,476	7,452	5,292	2,160	71.01	2.22	2.16
1888.....	2,516	8,264	5,491	2,773	66.45	2.84	2.77
1889......	2,548	8,713	5,748	2,965	65.97	3.og	2.03
1890.....	2,613	8,409	5,845	2,564	69.51	2.63	2.55

Stockholm den 30 januari 1891.

RUDOLF CRONSTEDT.

C. Löfman.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 43

Bilaga till den af herr friherre Barnekoiv in. fl. afgifna reservation:

in.

Spanmåls- och mjölprisen åren 1866 — 1890.

.!!''• i‘ ''IÖ\ i uf/ ]'' i År	Hvete pr tunna om 15 lispund.	Råg pr tunna om 14 lispund.	Hvetemjöl I Rågmjöl pr lispund 1 pr lispund (= 20skålp.)j(— 20 skålp.)
> i\ V\i) J 1866.......................................	20,31	14,15
1867..........................................	25,24	18,4 8
1868.......................................	29,60	23,42	2,42-1-	1,73
1869........:...............................	23,37	18,38	2,25	1,42
1870..........................................	19,19	13,37	2,10	1,11*
1871..........................................	24,50	15,2 3	2,37	1,20
1872..........................................	24,09	15,89	2,50	1,2 7
1873.........................................	25,81	17,08	2,74	1,31
1874..........................................	24,88	18,97	2,6 7*	1,43
1875 .........................................	19,63	16,03	2,1 2*	1,29
1876 .........................................	22,19	15,40	2,29	1,22
1877........................................	24,62	16,43	2,68	1,16
1878.........................................	18,94	14,20	2,62	1,21
1879........................................	19,69	13,12	2,25	1,07
1880..........................................	23,74	17,98	2,57	1,41
1 1881..........................................	25,58	20,90	2,45	1,70
1882......................................	21,37	15,49	2,53	1,37
1883..........................................	21,50	13,88	2,24	1,20
\| 1884........................................	18,65	14,07	2,08	1,15
1 1885 .............................	16,40	12,65	1,7 74	1,09
1 1886.........................................	13,84	10,80	1,72	— 97*
! 1887........................................	16,-	9,91	1,79	— 87
1888.....................................	18,53	11,31	1,931-	— 96
1889..........................................	17,55	13,64	2,09-1-	1,14
\| 1890.........................................	19,82	15,48	2,oi*	1,27
Medelprisen för	åren 1866-	-1887 vare	a således:
i	21,78	15,72	2,31	1,26
Medelprisen för	åren 1888-	—1890 varda således:
	18,63	13,48	2,01*	1,12

På begäran få vi härmed intyga att ofvanstående prisuträkning är

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

rigtig och fullkomligt öfverensstämmande med noteringarna å Stockholms
börs och hafva dessa medelpris erhållits genom att prisnoteringarna
å den första noteringsdagen i hvarje qvartal upptagits, och, för att
till samma enhet evalvera de olika noteringssätten, hafva prisen beräknats
efter 15 lispunds vigt för hvete och 14 lispunds vigt för råg, allt
pr gammal svensk tunna.

Stockholm den 23 februari 1891.

H. M. Lunden.

Stadsmäklare.

Josef Lundmark.

Stadsmäklare.

Carl Kollberg.

Stadsmäklare.

STOCKHOLM, ISAAC MÅKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.