Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19 (Betänkande 1895:Bevu19 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

i;rr

• IH

v ■''!i/''JH

;."/n

■ i:N:o 19. ''

i'',- :-morr! < .! ; u, >}£• ?♦«’. irii /ad! ''O.S

!\>>ui.v; rtliirr-v-»b ?n- li-oun'' v.ii!, *i*♦**i värnrir./b -a .•/>«.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 12 midd.

fb"'' :''««* ^Iirt!,: s,i-- iuv.ib^ j. flit :v^-, .f,, an

Betänkande, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter. (g;a A.)

■i..;-’ • ; v • ; - . : i i r aid or- in ur.".-:

I en inom Andra .Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 46, har herr J. Petersson i Boestad föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta, Datt från och med år 1896 som afgift för de
enskilda bankernas sedelutgifningsrätt å tiokronesedlar erlägges en bevillning
af tjugu kronor för hvarje ett tusen kronor af det högsta
belopp af dessa bankers sedlar, som på en gång under nästföregående
året varit utlemnadt i rörelsen».

Till stöd för detta förslag anför motionären följande: »Då Riksdagen
år 1879 på grund af kongl. proposition beslutade indraga de
enskilda bankernas rätt att utgifva femkronesedlar, hade man hoppats,
med anledning af en Riksdagens senare skrifvelse till Kongl. Maj:t,
att utgifvandet af nämnda bankers tiokronesedlar snart derefter äfven
skulle genom enahanda framställning från Kongl. Maj:t blifva af Riksdagen
indragna. Så har dock ej skett, trots derom sedan nästan vid
hvarje riksdag motioner väckts i sådant syfte, utan att dessa verkat
till reformens genomförande.

Den förhöjda bevillning, som 1893 års Riksdag beslutade för
ifrågavarande bankers sedelutgifningsrätt, har icke verkat så, som man
förmodade i följd af yttranden som samtalsvis fäldes, »att derest en
så hög bevillning pålades deras sedelutgifningsrätt, skulle bankerna
sjelfmant afsåga sig densamma». Någon sådan afsägelse har nemligen
icke inträffat, i följd hvaraf man kan draga den slutsatsen, att sedelutgifningen
för dessa banker är en fin och mycket inkomstbringande
affär, i synnerhet hvad tiokronesedlarne angår, hvilka i den allmänna
rörelsen inom landsorterna ha en mycket stor spridning och utgöra der
den hufvudsakligaste delen af penningetransaktioner som ifrågakomma,
Bih. till Riksd. Prof. 1395. 5 Sami. 1 Afd. 18 Käft. (K:o 19).

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

enär man ytterst sällan vid liqvider får se någon tiokrona af riksbankens
sedlar.

Vid sådant förhållande har jag den uppfattning, att de sedelutgifvande
privatbankerna skörda sin största inkomst på tiokronesedlarnes
utgifning, och såsom en följd deraf borde rättvisligen en
motsvarande högre beskattning bestämmas för utgifvandet af sistnämnda
sedlar, än öfriga af deras större sedelvalörer. En sådan förhöjd
beskattning tror jag också att de sedelutgifvande bankerna, med
hänsigt till den nettovinst, de skörda af sin rörelse, mycket väl kunna
tåla vid, relativt till jordbruk och annan rörelse, som i följd af statsverkets
behof under nuvarande tryckta tider få kontribuera allt för
högt, oafsedt deras rörelse går med förlust.»

Ifrågavarande bevillningsafgift, hvilken, efter att hafva under
en följd af år utgjort 2 kronor, höjdes af 1887 års senare Riksdag till
3 kronor, af 1892 års Riksdag till 5 kronor och af 1893 års Riksdag
till sitt nuvarande, enligt kungörelsen den 10 juli 1893 bestämda belopp,
10 kronor, allt för hvarje tusen kronor af det högsta belopp, som
på en gång under näst föregående år varit utlemnadt i rörelsen, bär
under- nedannämnda år tillfört statsverket i jemna hundratal kronor
följande inkomstbelopp, nemligen: . ''urvVn>■; i tb-siun-.uT / ;:.,v j -

år 1890 kronoV 198,600,

>■ 1891 f 202,400, V
» .,213,700/

»"1893 "'': » 321,100,

» 1894 » ''635,100.

i, 1;''''il *s x, '' l i• * M s - -> i;K •»i 11,.: •''

1 )•};

i IT

Enligt det senaste af bänkinspektören utarbetade sammandrag
af de enskilda bankernas: ställning utgjorde beloppet af dessa bankers
utelöpande tiokronesedlar den 31 nästlidne mars, i jemna hundratal
kronor, 34,595,100 kronor, medan åter beloppet af de enskilda bankernas
sedlar af annan valör samma dag uppgick till 27,914,900 kronor.

För bedömandet af hvilken bevillningsafgift som skäligen må
drabba de enskilda bankerna för den särskilda förmån, som sedelutgifningsrätten
innebär, är det naturligen af största ^ vigt få utrönt,
hvilken vinst bankerna hafva på denna sedelutgifning. Härom har
motionären emellertid ej förebragt någon utredning. Enligt de upplysningar,
utskottet i förevarande ämne förskaffat sig''från med bankförhållanden
förtrogna personer samt på grund af särskildt den utredning*
som vid nästlidne riksdag förekom med anledning af då fram -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

stäldt förslag om lindring uti ifrågavarande bevillning (bevillningsutskottets
betänkande n:o 16), synes det utskottet uppenbart, att nämnda
vinst ingalunda är så betydlig, som motionären synes föreställa sig.
En höjning af ifrågavarande bevillningsafgift till det af motionären
föreslagna belopp skulle sannolikt för de enskilda bankerna omöjliggöra
ett vidare utgifvande af tiokronesedlar. Häraf blefve då otvifvelaktigt
en följd, att de enskilda bankerna Båge sig nödsakade att i stor utsträckning
indraga sina här och hvar inrättade afdelnings- och expeditionskontor
— en åtgärd, hvilken i närvarande stund för visso skulle
vara till stor skada för allmänheten.

Med erinran, att nästlidne Riksdag till Kongl. Maj:t aflät en
skrifvelse med begäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning
angående riksbanken och de enskilda bankerna, uti hvilken
skrifvelse särskildt betonades önskvärdheten af den enskilda sedelutgifningsrättens
upphörande, vill utskottet framhålla, att det synes
utskottet- synnerligen olämpligt, att Riksdagen, utan att afvakta den
utredning, som berörda skrifvelse må antagas hafva till följd, skulle
nu vidtaga en åtgärd sådan som den motionären föreslagit. Utskottet
vill ock särskildt betona hvad tillförene inom Riksdagen uttalats vid
behandling af förslag med liknande syfte som det nn föreliggande, att
det svårligen kan anses.1 tillrådligt, att Riksdagen skulle använda sin
bevillningsrätt till omintetgörande af en rättighet, som på grund af
en lagstiftningsåtgärd tillkommit och således också endast genom sådan
borde kunna upphäfvas. ;

Då Riksdagen så nyligen som år 1893 bestämt grunderna för
ifrågavarande bevillnings utgörande, samt några förändrade förhållanden,
hvilka påkalla en ändring i dessa bestämmelser, icke, enligt utskottets
förmenande, sedan dess inträdt, saknar utskottet anledning förorda
någon som helst förändring af samma bestämmelser.

Utskottet hemställer,

att herr J. Peterssons ifrågavarande motion
icke måtte bifallas.

Stockholm den 22 april 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Reservation:

nvif./; j vi

af herr Jansson, som ansett, att de två sista styckena af
motiveringen för utskottets hemställan bort hafva följande lydelse:

»Med erinran, att nästlidne Riksdag till Kongl. Maj:t aflät eu
skrifvelse med begäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning
angående riksbanken och de enskilda bankerna, uti hvilken
skrifvelse särskildt betonades önskvärdheten af den enskilda sedelutgifningsrättens
upphörande, vill utskottet framhålla, att det synes
utskottet synnerligen olämpligt, att Riksdagen, utan att afvakta den
utredning, som berörda skrifvelse må antagas hafva till följd, skulle
nu vidtaga en åtgärd sådan som den motionären föreslagit.

Då Riksdagen så nyligen som år 1893 bestämt grunderna för
ifrågavarande bevillnings utgörande, samt några förändrade förhållanden,
hvilka påkalla eu ändring i dessa bestämmelser, icke, enligt utskottets
förmenande, sedan dess inträdt, saknar utskottet anledning för närvarande
förorda någon som helst förändring af samma bestämtnelser.»
ftiöi;v.v.:;: (Mm};''!<*.:in strunt dived ebflirmvfigirj:

'' ; /: -»sfeuimä; ■ ::<d *»»»£> i ^ifhboK m <SSilfh\

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1895.