bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

Betänkande 1891:Bevu19

bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

,W:o 19.

Ank. till Riked. kansli den 6 maj 1891, kl, 11 f. m.

Betänkande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till
Kongl. Maf.l med begäran om framläggande af förslag
om införande af progressiv arfskatt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 26, anför herr Richard Gustafsson, med hvilken fem
andra af kammarens ledamöter sig förenat, att då han vore öfvertygad
att våra nuvarande skatteförhållanden innebure stora orättvisor mot derb,
som minst förmådde att bära bördorna, ville han i något förändrad form
förnya sin vid 1886 års riksdag väckta motion om progressiv arfskatt,
hvilken skatteform motionären ansåge vara eu af dem, som främst borde
ifrågakomma, då det gälde att utbyta nu bestående orättvisa skatter mot
mera rättvisa.

Skattekomitén hade i sitt utlåtande af 1882 förklarat, att bland
skatteformer, som utgjort föremål för komiténs öfverläggningar, det
knappast varit någon, om hvars lämplighet meningarna varit så odelade
som om arfskatten. Men komiténs förslag till förhöjande af arfskatten
toge, enligt motionärens mening, allt för stor hänsyn till skyldskapen i några
fall, och i detta förslag vore procentsatserna progressiva endast (närmast?)
med hänsyn till de ärfvandes närmare eller fjermare slägtskap med den,
som ärfdes, och med allt för ringa afseende på det ärfda kapitalets storiti/i.
till Jtiksd, Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 17 Häft.

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

lek, hvilket senare dock borde vara liufvudsaken, om man ville rättvist
beskatta öfverflödskapitalet och för staten vinna en inkomstkälla, som i
nämnvärd mån kunde bidraga till möjligheten att aflyfta eller lätta några
af de indirekta skatter, som svårast tyngde de obemedlade.

Åt den efterlefvande maken borde dock, enligt motionärens åsigt,
gifvas en förmånligare ställning än åt andra, ty en genom arbete förvärfvad
och väl förvaltad förmögenhet borde anses såsom resultat af båda
makarnas gemensamma sträfvanden, hvarför de ock borde vid arfskifte
hvar för sin giftorätt ega att utan för stora afkortningar njuta af sitt
arbetes frukt.

Vidare syntes rättvisan fordra, att arfskatten uttoges af arfslotten och
icke af det samfälda arfvet, ty bestämdes ett skattefritt minimum för
arfslotten, vunnes det afsedda ändamålet att icke beskatta det mindre
kapitalet.

Sedan motionären härefter från skattekomiténs betänkande anfört
några siffror till belysande af arfskattens betydelse i andra länder, hemställer
motionären på grund af det anförda,

att Riksdagen ville genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för en kommande Riksdag framlägga
förslag till arfslag så affattad, att ett minimum af arfslotten blir skattefritt,
men att bevillningen å belopp öfver minimum må progressivt stiga
med arfsbeloppet.

1886 års bevillningsutskott, som till behandling förehade herr
Gustafssons förenämnda, vid samma års riksdag väckta motion om införande
af progressiv arfskatt, afstyrkte motionen hufvudsakligen på det skäl, att
eu förhöjning i den på arf redan utgående stämpelafgift med afseende å
statsverkets dåvarande tillstånd ej vore af nöden.

Detta skäl anser utskottet ega tillämplighet jemväl i afseende på den
nu föreslagna åtgärden. Skatteregleringskomiténs af motionären åberopade
förslag, som innehöll att en arfskatt måtte, efter utländskt mönster, hos
oss införas att, under form af stämpel å bouppteckning, då den för inregistrering
till domstol inlemnades, utgå efter arffallet bos behållning
med belopp, som skulle från J/s till 6 procent vexla dels efter behållningens
storlek och dels efter närmaste arfvinges närmare eller fjermare
skyldskap med arflåtare, var föranledt hufvudsakligen af komiténs sträfvan
att söka bereda utvägar till fyllande af de nya behof för staten, som
skulle uppkomma i följd af dels den af komitén föreslagna reformen i
vårt skattesystem, dels ock den då ifrågasatta utsträckningen af vårt för -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. ~

svara vilsen. Något behof för staten att skaffa sig ökade inkomster torde
för närvarande ej vara för handen, och då en utsträckning af arfsbeskattningen
utan motsvarande behof endast för att åt denna skatteform bereda
eu mera betydande plats i vårt skattesystem icke synes utskottet
med fog kunna förordas, får utskottet alltså hemställa,

att herr Gustafssons motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1891.

På utskottets vägnar:

CARL ILERSLOW.