Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17 (Betänkande 1896:Bevu17 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 24 Mars 1896, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående
portoförhöjning för skrymmande småpaket och tilläggsporto
för ofrankerade dylika paket.

(l:a A.).

I Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 2, har Kongl.
Maj:t, på framställning af generalpoststyrelsen och under åberopande af
bilagdt utdrag af statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 22 November
1895, föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,

att för de inrikes paket, hvilkas vigt ej öfverstiger 1 kilogram eller
de s. k. småpaketen, vigtportot skall, för den händelse att paketet är skrymmande,
ökas med 50 procent;

att dervid skola, i fråga om hvad med skrymmande paket förstås,
tillämpas de bestämmelser, som i sådant hänseende gälla vid utvexlingen af
postpaket enligt den i Wien den 4 Juli 1891 afslutade internationela konvention,
dock med den eller de inskränkningar, som kunna föranledas af
särskilda, utaf Kongl. Maj:t till efterrättelse inom svenska postverket gifna
föreskrifter;

att för ofrankeradt småpaket skall utgå ett särskildt tilläggsporto af
10 öre; dock att från sådant porto befrias paket, hvilkas adressater på grund
af särskilda, utaf Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser äro pligtige att
betala belöpande oguldet porto, samt att sistberörda tilläggsporto icke i något
fall utgår för återsändning af paket eller för pakets eftersändande; samt
att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1 Juli 1896.
Enligt omförmälda statsrådsprotokoll har vid frågans behandling i statsrådet
chefen för finansdepartementet anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 14 Februari innevarande år har generalpoststyrelsen
afgifvit förslag till vissa förändrade bestämmelser i fråga om
befordringen af postpaket.

Bih. till liiksd. Prot. 18%. 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 17.)

“ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Beträffande internationela postpaket har styrelsen dervid erinrat, att,
då vid postkonferensen i Paris år 1880 den första internationela konventionen
afslutats angående utvexling af postpaket, maximivigten för sådana paket
blifvit satt till 3 kilogram; att vid postkongressen i Lissabon år 1885
maximivigten för postpaket höjts till 5 kilogram äfvensom beslut fattats om
befordran af skrymmande postpaket, men att hvarje i konventionen deltagande
land förbehållits rätt dels att till 3 kilogram begränsa vigten af
postpaket, som i dess posttjenst mottoges, dels ock att icke befordra postpaket
med skrymmande gods, af hvilket berörda förbehåll Sverige jemväl
begagnat sig; samt att de länder, som deltoge i den internationela utvexlingen
af postpaket enligt den i Wien år 1891 afslutade internationela konventionen
i ämnet, numera, med undantag af Bulgarien, Grekland, Portugal,
Spanien och Sverige, satt maximivigten för internationela postpaket till 5
kilogram.

Enligt nådigt bref den 17 Maj innevarande år har Eders Kongl. Maj:t
vid föredragning af generalpoststyrelsens''skrifvelse i denna del funnit godt
att i enlighet med styrelsens hemställan förordna, att, hvad Sverige angår,
maximivigten för internationela postpaket skall från och med den 1 Januari
1896 vara 5 kilogram samt att från samma tidpunkt Sverige ock skall deltaga
i befordringen af internationela postpaket, som äro skrymmande.

I sin berörda underdåniga skrifvelse har styrelsen äfven gjort framställning
om nedsättning i portot för vanliga paket, som genom postverket
befordras inom landet. Styrelsen har dervid till en början redogjort för
gällande bestämmelser rörande befordringen af dylika paket. Ur denna
redogörelse tillåter jag mig här meddela följande.

I den inrikes posttrafiken här i landet särskiljas i flera hänseenden
från hvarandra s. k. småpaket, d. v. s. sådana paket, hvilkas vigt ej öfverst.
iger 1 kilogram, och vanliga paket, hvarmed i förhållande till småpaketen
förstås paket, som i vigt uppgå till mera än 1 kilogram.

Med afseende å postbehandlingen förefinnes den olikhet mellan dessa
särskilda slag af inrikes paket, att småpaketen kunna befordras äfven å
sådana med allenast gångpost eller landtbrefbäring försedda postlinier, å
hvilka i allmänhet de s. k. vanliga paketen ej kunna åtnjuta befordran; att
assurerade småpaket ega ovilkorlig rätt till befordran i sammanhang med
brefposten; samt att från postkontor, vid hvilka finnas anstälde särskilda af
postverket aflönade brefbärare, småpaket utan angifvet värde i allmänhet
skola, i stället för att aviseras och å vederbörande postkontor af adressaterna
afhemtas, tillställas dem genom brefbärare.

Det nuvarande portot för småpaket utgör, jemlikt nådiga kungörelsen
den 12 November 1872 med deri genom nådiga kungörelsen den 2 Maj 1879

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 3

vidtagna ändringar, 30 öre, då paketets vigt icke öfverstiger 500 gram, och
50 öre, då vigten öfverstiger 500 gram.

För vanliga paket utgör portot, jemlikt nådiga brefvet den 26 September
1879, 30 öre för hvarje vigtenhet af 500 gram eller del deraf
af försändelsens bruttovigt.

Beträffande sistnämnda porto framhåller nu generalpoststyrelsen, att
detsamma är synnerligen högt i jemförelse med de i våra grannländer gällande
paketporton. Sålunda betalas här i landet i porto för ett paket om 3
kilogram 1 krona 80 öre och för ett paket om 5 kilogram 3 kronor, under
det att portosatserna för paket af enahanda vigt utgöra i Norge resp. 95
öre och 1 krona 55 öre samt i Danmark resp. 24 öre och 32 öre. I
Tyskland, der zontariff tillämpas med 6 olika zoner, utgör, i de fall att
afståndet för befordringen ej öfverstiger 10 geografiska mil, portot för paket
i vigt ända till 5 kilogram endast 25 pfennig och vid befordran på längre
afstånd 50 pfennig.

För paket med en vigt af resp. 10 och 50 kilogram, hvilket sistnämnda

1 Sverige utgör maximivigten, ställer sig jemförelsen sålunda. Portosatserna
för dylika paket utgöra i Sverige resp. 6 och 30 kronor, i Norge resp. 3
kronor 5 öre och 15 kronor 5 öre, i Danmark resp. 96 öre och 4 kronor
16 öre samt i Tyskland inom första zonen resp. 45 öre och 2 kronor 25
öre samt inom sjette zonen resp. 2 kronor 70 öre och 20 kronor 70 öre.

En jemförelse mellan det inrikes paketportot och det porto, som i Sverige
uppbäres för paket till vissa andra i den internationela postpaketkonventionen
deltagande länder, ådagalägger äfven, att det svenska paketportot
är synnerligen högt. Generalpoststyrelsen anför i sådant hänseende, hurusom
det måste af trafikanter anses anmärkningsvärdt, att för ett paket om 3
kilograms vigt från Stockholm till Upsala portot skall vara 1 krona 80 öre,
under det att för ett postpaket af enahanda vigt från Stockholm portot utgör
till Tyskland 1 krona 44 öre, till Belgien via Göteborg med direkt sjölägenhet
1 krona 62 öre, till Belgien via Tyskland samt till Frankrike,
Nederländerna, Schweiz och Österrike 1 krona 80 öre. Då den beslutade
förändringen i fråga om maximivigten för internationela postpaket den 1
januari 1896 trädt i kraft, kommer nödvändigheten af en sänkning af det
inrikes paketportot att varda än mera i ögonen fallande, i det att, medan
det inhemska portot för ett paket om 5 kilogram, enligt hvad ofvan nämnts,
utgör 3 kronor, portot för paket af enahanda vigt kommer att utgöra från
Sverige till Algeriet 2 kronor 16 öre, till Italien och Rumänien 2 kronor
34 öre, till Tunis via Frankrike 2 kronor 70 öre, till Smyrna via Triest

2 kronor 88 öre och till Egypten 3 kronor 6 öre. Hvad angår portosatsen
för paket mellan Sverige, å ena, samt Norge och Danmark, å andra sidan,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

utgör detta porto jemlikt konventionen den 27 November 1891 och nådiga
brefvet den 3 Juni 1892

för paket, hvars vigt ej öfverstiger 1% kilogram, 30 öre för V2 kilogram
eller del deraf,

> » hvars vigt öfverstiger r/2, men ej 3 kilogram, 1 krona 20 öre,

> » hvars vigt öfverstiger 3 kilogram, 1 krona 20 öre för de

första 3 kilogrammen och derefter 30 öre för hvart Överskjutande
V2 kilogram eller del deraf.

Äfven detta paketporto är således lågt i jemförelse med det svenska.

Beträffande paket till andra främmande länder än Norge och Danmark
samt Finland (med direkt lägenhet) är att märka, att i alla de fall,
då paket icke kan hänföras till internationela postpaket eller på grund af
särskilda aftal åtnjuter modereradt porto, det svenska inrikes portot med
hela sitt belopp ingår såsom beståndsdel i det sammanlagda portot för paketet
i fråga. I befordringsafgiften för ett paket om 10 kilogram från Sverige
till Hamburg, Amsterdam eller Paris, hvilken afgift uppgår till resp. 8
kronor 31 öre, 9 kronor 48 öre och 10 kronor 70 öre, ingår sålunda Sveriges
portoandel med ej mindre än 6 kronor.

Då det synts generalpoststyrelsen uppenbart, att ett så drygt paketporto
som det svenska måste verka hämmande för en tidsenlig utveckling
af svenska postverkets paketrörelse, hvilket äfven synes framgå af en
jemförande öfversigt, som styrelsen lemnat rörande utvecklingen af postpaketrörelsen
i Sverige, Norge, Danmark och Tyskland under perioden
1882—1892, har styrelsen i underdånighet hemstält, att i afseende å det
inrikes portot för paket, som väger mera än 1 kilogram, Eders Kongl. Maj:t
måtte, med ändring af bestämmelsen derom i nådiga brefvet den 26 September
1879, i nåder förordna, att från den tidpunkt, som varder af Eders
Kongl. Maj:t bestämd, nämnda porto skall utgöra

för paket, hvars vigt öfverstiger 1, men ej 1 V2 kilogram, 75 öre,

» > hvars vigt öfverstiger 1 Va, men ej 3 kilogram, 1 krona,

» > hvars vigt öfverstiger 3, men ej 5 kilogram, 1 krona 50

öre, samt

» » hvars vigt öfverstiger 5 kilogram, 1 krona 50 öre för de

första 5 kilogrammen och derefter 15 öre för hvart
Överskjutande Va kilogram eller del deraf.

Hvad angår de sannolika finansiela verkningarna af den föreslagna
nedsättningen af paketpostportot, hafva under år 1894 anstälda approximativa
beräkningar gifvit vid handen, att, derest hänsyn icke tages till inträffande
tillväxt i posttrafik, deraf skulle uppkomma minskning i portoinkomst med
omkring 66,700 kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 5

Styrelsen framhåller emellertid, att det är ett af postal erfarenhet bekräftadt
faktum, att af billigare befordringsvilkor i regel bör kunna påräknas
en växande trafik, och uttalar såsom sin åsigt, att postverkets ifrågavarande
rörelsegren rätt snart, efter det en dylik portonedsättning trädt i kraft, skall
hafva vunnit en sådan tillväxt, att den minskning i inkomst, som till en
början kan varda en följd af nedsättningen, blifver betäckt och postverket
derjemte ersatt för de ökade utgifter för posttransport m. m., som en utvidgad
paketrörelse kan föra med sig.

I sammanhang med den ifrågavarande portonedsättningen har generalpoststyrelsen
föreslagit införande af två åtgärder, hvilka, i och för sig önskvärda,
skulle komma att verka, bland annat, derhän, att den genom portonedsättningen
förorsakade minskningen i portoinkomst blefve mindre, än
hvad ofvan beräknats. Dessa åtgärder äro införande af tilläggsporto för
postpaket af skrymmande beskaffenhet och särskildt tilläggsporto för ofrankerade
paket.

Såsom jag förut tillåtit mig erinra, har Eders Kong]. Maj:t genom
nådigt bref den 17 Maj innevarande''år förordnat, att Sverige skall från och
med den 1 Januari 1896 deltaga i befordringen af internationela postpaket,
som äro skrymmande. I fråga om inrikes postpaket af skrymmande beskaffenhet
anför nu generalpoststyrelsen, att dylika paket visserligen redan
nu befordras här i landet, men att detta sker utan någon förhöjning i gällande
porto, samt att i saknad af bestämda föreskrifter i ämnet enahanda
förfaringssätt utbildat sig i fråga om sådana paket till och från utlandet,
i hvilkas totalporto det inrikes paketportot ingår såsom beståndsdel.

Med skrymmande paket menas enligt gällande internationela konvention
angående utvexling af postpaket

a) paket, som öfverstiga 1 meter 50 centimeter i någon som helst
riktning,

b) paket, som i följd af sin form icke lätt låta sig förpackas med
andra paket eller som äro af stort omfång eller kräfva särskilda försigtighetsmått,
såsom plantor och buskväxter i korgar, tomma burar eller
sådana, som innehålla lefvande djur, tomma cigarrlådor, som äro sammanbundtade,
pappaskar och hattaskar af trä, möbler, korgmakeriarbete, blomsterbord,
barnvagnar, spinnrockar, velocipeder o. s. v.

Enligt nådig föreskrift mottager svenska postverket ej till postbehandling
paket, som innehålla lefvande djur. Generalpoststyrelsen förmäler sig
sakna anledning att föreslå ändring i denna föreskrift, men anser, att i en
blifvande lagstiftning för inrikes paket, som äro skrymmande, begreppet
skrymmande i öfrigt bör fattas såsom det här ofvan angifvits.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Af styrelsens framställning i ämnet inhemtas vidare, att skrymmande
Paket enligt gällande internationela konvention äro underkastade ett tilläggsporto
af 50 procent; att i den skandinaviska mellanrikstrafiken skrymmande
paket befordras mot ett tilläggsporto för paket af vigt öfver l1/^ men ej
öfver 3 kilogram, af 40 procent och för öfriga paket af 50 procent af gällande
porto; samt att i det aftal, som den 22 Oktober/17 November 1894
afslutats angående utvexling mellan Sverige och Belgien af paket med en
vigt af högst 50 kilogram, man utgått från den förutsättningen, att äfven
skrymmande paket skulle kunna befordras, och bestämt, att för sådana paket
vigtportot skulle ökas med 50 procent.

Vidkommande frågan om särskildt tilläggsporto för ofrankerade paket
innehålla derom här i landet gällande bestämmelser, att i allmänhet portot
för paket, som ej är assureradt eller med postförskott belagdt, må antingen
gäldas vid afsändandet eller ock uttagas hos adressaten, derest denne önskar
att utbekomma försändelsen, samt att, om paket ej utlöses af adressaten, det
aligger afsändaren att till postverket utbetala belöpande porto.

Generalpoststyrelsen anför nu, att de ofrankerade paketen alltid vållade
postverket ökadt arbete, enär å desamma hvilande oguldna afgifter måste
göras till föremål för särskild lösenredovisning; att detta arbete förökades än
ytterligare, då lösen för paket ej kunde utbekommas hos adressaten; att det
fördenskull vore^ önskvärdt, om frankeringstvång kunde införas i den inrikes
pakettrafiken, såsom det redan funnes beträffande vissa paket till utlandet;
att styrelsen likväl fruktade, att vidtagandet af en så genomgripande åtgärd
skulle väcka stort missnöje hos många trafikanter, och att styrelsen derför
trött, att man tills vidare såsom en slags öfvergångsanordning borde stanna
vid hvad för närvarande gälde i den skandinaviska mellanrikstrafiken eller
stadgande af ett särskildt tilläggsporto af 10 öre per paket för ofrankerade
paket i allmänhet; att, derest ett dylikt stadgande blefve intaget i den svenska
postlagstiftningen, man likvisst borde — i öfverensstämmelse med den motsvarande
friheten från s. k. aviseringsafgift, för vissa ofrankerade bref —
flan det nämnda tilläggsportot befria vissa paket, hvilkas adressater på grund
af särskilda nådiga föreskrifter vore pligtiga att betala belöpande oguldet
porto, såsom vissa försändelser till kongl. biblioteket och universitetsbiblioteken,
kronobetjeningen m. fl., samt att styrelsen ansåge det ifrågastälda
tilläggsportot ej böra i något fall utgå för återsändning af paket till afgångsorten
eller för eftersändning af paket från den ursprungliga adressorten till
annan ort.

I öfverensstämmelse härmed har generalpoststyrelsen hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna,

att för skrymmande paket vigtportot skall ökas med 50 procent;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 7

att, i fråga om hvad med skrymmande paket förstås, skola tillämpas
de bestämmelser, som i sådant hänseende gälla vid utvexlingen af postpaket
enligt den i Wien den 4 Juli 1891 afslutade internationela konvention, dock
med den eller de inskränkningar, som kunna föranledas af särskilda, utaf
Eders Kongl. Maj:t till efterrättelse inom svenska postverket gifna föreskrifter;
samt

att för o frankera dt paket skall utgå ett särskildt tilläggsporto af 10
öre; dock att från sådant porto befrias paket, hvilkas adressater pa grund
af särskilda, utaf Eders Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser äro pligt ige
att betala belöpande oguldet porto, samt att sistberörda tilläggsporto icke i
något fall utgår för återsändning af paket eller för pakets eftersändande.

Slutligen har generalpoststyrelsen, som ansett någon nedsättning för
närvarande icke böra ega rum i det nuvarande portot för s. k. smapaket,
jemväl gjort framställning derom, att, i händelse af bifall till styrelsens nyssberörda
hemställanden, äfven för småpaketen måtte införas de föreslagna
stadgandena beträffande skrymmande paket och särskildt tilläggsporto för
ofrankerade paket.»

Departementschefen förmälde vidare, att hvad generalpoststyrelsen sålunda
hemstält i så väl ena som andra hänseendet syntes honom böra vinna Kongl.
Majits bifall, samt hemstälde, att då emellertid gällande bestämmelser angående
portot för småpaket tillkommit med Riksdagens medverkan, Kongl.
Maj it måtte för Riksdagen framlägga det förslag, som numera i ofvan omförmälda
proposition, n:o 2, blifvit af Kongl. Maj:t framstäldt, äfvensom att
med pröfningen af generalpoststyrelsens förslag i öfrigt måtte få anstå, till
dess Riksdagen fattat beslut i de till Riksdagen hänskjutna frågorna, hvilken
sistnämnda hemställan jemväl af Hans Maj:t Konungen bifölls.

Portosatserna för s. k. vanliga paket hafva visserligen icke tillkommit
med Riksdagens medverkan, utan hafva frågor derom hittills
afgjorts af Kongl. Maj:t ensam. Antagligen har orsaken dertill varit, att
befordringen af paket ursprungligen lika litet i Sverige som ännu i flere
andra länder ansetts tillhöra den egentliga posttjensten, utan betraktats såsom
en bisysselsättning för postverket och sammanförts med den af postverket
förr ombesörjda diligensbefordringen af resande, för hvilken likaledes afgiften
bestämts af Kongl. Maj:t ensam. De så kallade småpaketen hafva deremot
i följd af sin mindre tyngd och i regel ringa volym ansetts stå brefposten
så nära, att portosatserna för dem bestämts i enahanda ordning som brefportot.

Med den utveckling, paketbefordringen redan uppnått och framdeles
säkerligen kommer att än ytterligare uppnå, har dock denna gren af postverkets
verksamhet numera vunnit sådan betydelse, att den uti ifrågavarande

BevillningsutsJcottets Betänkande N:o 17.

afseende bör i sin helhet likställas med brefposten, vid hvilket förhållande
det i öfverensstämmelse med 57 och 60 §§ regeringsformen lärer tillkomma
Riksdagen ensam att bestämma samtliga portosatser för paket af alla slag.

Med hänsyn till denna utskottets uppfattning anser utskottet sig böra
afgifva yttrande angående generalpoststyrelsens förslag i fråga om portosatserna
jemväl för vanliga paket; förslag, som chefen för finansdepartementet, enligt
hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, tillstyrkt Kongl. Maj:t att godkänna.
Utskottet har dervid funnit de föreslagna nedsättningarna i det nuvarande,
allt för höga paketpostportot vara befogade och antager lika med
generalpoststyrelsen, att den minskning i inkomsten, som till en början kan
varda en följd af dessa nedsättningar, skall blifva betäckt genom den tillväxt
i posttrafiken, som med all sannolikhet deraf skall uppstå. Hvad generalpoststyrelsen
i sammanhang med portonedsättningen föreslagit angående portoförhöjning
för skrymmande paket och tilläggsporto för ofrankerade sådana,
har icke heller gifvit anledning till erinran. Ehuru utskottet således anser,
att bestämmandet af porto för alla slags paket tillkommer Riksdagen, synes
dock utskottet, vid det förhållande att ingen anledning till erinran enligt
utskottets mening förefinnes mot generalpoststyrelsens förslag i någon del,
skäl vara för handen att för denna gång icke ingå i vidare pröfning af
portot för vanliga paket.

Vid sådant förhållande och då det synes utskottet lämpligt att, såsom
i den kongl. propositionen föreslagits, de ifrågasatta stadgandena beträffande
skrymmande och ofrankerade vanliga paket tillämpas jemväl å småpaket, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen —jemte förklarande, att Riksdagen icke
har något att erinra mot någon af de af generalpoststyrelsen
ifrågasatta, här ofvan omförmälda ändringarna i portosatserna
för vanliga paket, och med uttalande af sin
åsigt, att bestämmandet af porto för alla slags paket tillkommer
Riksdagen — måtte godkänna den kongl. propositionen.

Stockholm den 23 Mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAM ALLI.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1896.