Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17 (Betänkande 1894:Bevu17 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

ft:o 17.

Ank. till Eikad. kansli den 24 april 1894, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående stämpelafgiften.

I proposition, n:o 43, af den 21 sistlidne februari har Kongl. Maj:t,
under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen närlagdt förslag till ny
förordning angående stämpelafgiften, hvilket förslag finnes här nedan
intaget.

Innehållet i berörda förslag hänför sig, lika väl som bestämmelserna
i nu gällande stämpelförordning, till två väsentligt olika slag af pålagor.
Det ena slaget tillhör den grupp, som inom finansvetenskapen sammanfattas
under benämningen afgifter (Gebuhren) och karakteriseras såsom
vedergällning för särskilda genom det allmännas försorg den enskilde på
grund af hans egen begäran gjorda tjenstår. Bestämmelser i detta ämne,
afseende afgifter för offentliga myndigheters åtgöranden, innehållas i I Art.
af förslaget. Detsamma i öfrigt innehåller deremot, i likhet med motsvarande
delar af gällande stämpelförordning, stadgande!! om pålagor, hvilka
utgöra skatter i egentlig mening, tvångsbidrag till bestridande af offentliga
kostnader, som göras till samtlige skattdragandes fördel.

Bestämmelserna i förslagets I Art. öfverensstämma nästan helt och
hållet med bestämmelserna i samma artikel af nu gällande stämpelförordning.
Frånsedt, att vid den i 1 § gjorda indelning af statsmyndigheterna
med afseende å stämpel till deras expeditioner inom fjerde afdelningen
tillkommit det nya embetsverket landtbruksstyrelsen, har — förutom i afseende
å tariffrubrikerna Protokoll angående bevakning vid domstol af
testamente samt Slutsedel, om hvilka här nedan vidare förmäles — ändring
vidtagits endast beträffande Protokoll angående inregistrering af bouppteckning,
för hvilken handling stämpelfrihet ansetts påkallad, då handlingen
erfordras för erhållande af sådan restitution af stämpelafgift, hvarom i för Bili.

till Riksd. Prot. 1994. 9 Sand. 1 Afd. 17 Håft. (N:o 17.) 1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

slaget stadgas, samt i 7 §, der bestämmelse ansetts böra införas om frihet
från stämpel i mål rörande stämpelafgifter. Utskottet för sin del har heller
icke funnit anledning att förorda någon ändring i hvad förslaget i denna
del innehåller. Visserligen har en vid innevarande riksdag väckt och till
utskottet hänvisad motion om upphäfvande af ståmpelafgiften å utnämningsbref
för riddare och kommendörer samt åsättande i stället af bevillning
för riddare- och kommendörsvärdighet — i anledning af hvilken motion
utskottet afgifver särskilt betänkande — gifvit utskottet anledning att beakta
det missförhållande, att Riksdagens afsigt med dess beslut om nyssberörda
handlingars stämpelpligtighet för närvarande alldeles icke vinnes,
då dylika utnämningsbref endast undantagsvis lösas, något som förklaras
deraf, att sådan skyldighet för närvarande icke anses författningsenligt
åligga den utnämnde; men då utskottet är förvissadt, att Kongl. Maj:t,
sedan uppmärksamheten blifvit fäst på denna fråga, icke skall underlåta att
träffa nödiga anstalter för åstadkommande af ändring i berörda missförhållande,
så att icke ordensdekoration utlemnas utan att utnämningsbref
förut blifvit utlöst, har utskottet funnit omförmälda motion icke böra i
detta sammanhang föranleda någon utskottets hemställan.

Förslagets bestämmelser i de delar, som, enligt hvad ofvan anförts,
hänföra sig till skatter i egentlig mening, förete, i motsats till bestämmelserna
angående afgifter, ganska betydande olikheter med gällande stämpelförordning.
Vid granskning af förslaget i dessa delar finner man, huru
som bestämmelserna deri afse dels en direkt förmögenhetsskatt, arfsskatt eller,
närmare bestämdt, skatt å hvad finansläran benämner öfverlåtelser af egendom
utan vedergällning (arf, testamente, gåfva), dels ock eu skatt på allmänna
rörelsen, i förslagets motivering sammanfattad under benämningen »öfriga
slag af stämpelskatt». I sjelfva verket äro dessa skatter, ehuru de begge
skulle uppbäras medelst stämpel, af helt olika slag; och det synes utskottet,
att denna omständighet redan i och för sig borde tala emot deras sammanförande
i skattelagstiftningen. Men äfven rent praktiska skal torde
kunna anföras för särskiljande af bestämmelserna rörande det ena och det
andra slaget. För vinnande af öfverskådlighet öfver de särskilda slag af
inkomster, som ingå i statens hushållning, måste det nemligen vara af icke
ringa vigt, att arfsskatten upptages såsom en särskild inkomsttitel i riksstaten.
Ett steg i denna rigtning har utskottet ansett kunna tagas redan
nu, i det att den i 8 § förekommande tariffen för de enskilda stämpelpligtiga
handlingarna — hvilken i Kongl. Maj:ts förslag är såsom ett helt
ordnad i bokstafsföljd — blifvit i utskottets här nedan intagna författningsförslag
delad i två afdelningar, omfattande den ena de handlingar, som

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

förmedla upptagandet af arfsskatten (bouppteckning, fideikommissbref och
testamente) samt de med dem likartade (gåfvobref, morgongåfvobref och
äktenskapsförord) och den andra de, å hvilka annan stämpelskatt lägges.
Detta särskiljande torde dock icke vara för ändamålet tillräckligt, utan lära
derför äfven erfordras andra åtgärder — såsom exempelvis anskaffande af
särskilda stämplar för uppbörden af arfsskatten — i syfte att arfsskatten
måtte komma att särskilt, redovisas i statsverkets räkenskaper. Utskottet
har derför ansett sig böra föreslå, att hos Kongl. Maj:t göres framställning
i sådan rigta in g.

För att i den jemförande öfversigten här nedan af Kongl. Maj:ts och
utskottets författningsförslag underlätta jemförelsen har utskottet i följd af
den ifrågavarande paragrafens uppdelning i två afdelningar låtit, hvad denna
paragraf angår, vid tryckningen af Kongl. Maj:ts förslag delvis omkasta
ordningsföljden de särskilda rubrikerna emellan.

Ett konseqvent särskiljande af författningsförslagets innehåll i öfrigt
enligt samma grund, som i nyssberörda tarif iakttagits, har icke kunnat af
utskottet medhinnas, men utskottet har ansett sig böra till Riksdagen hemställa
om påkallande af Kongl. Maj:ts medverkan för en utredning i ämnet.

Innan utskottet härefter öfvergår till en närmare granskning af det
föreliggande förslaget i hvad det afser ä ena sidan arfsskatten och å andra
sidan öfriga slag af stämpelskatt, anser sig utskottet böra framhålla, att,
derest den nu ifrågasatta utvidgningen af arfsbeskattningen under formen
af stämpelskatt i hufvudsak vinner Riksdagens godkännande, det torde vara
ändamålsenligt att i viss mån modifiera hittills gällande förbud för offentlig
myndighet att mottaga stämpelpligtig handling med mindre än att densamma
redan vid ingifvandet är försedd med eller åtföljes af stämpel till
föreskrifvet belopp. ■ Utskottet föreställer sig nemligen, att det under berörda
förutsättning borde, särskildt till förebyggande af misstag från allmänhetens
sida vid stämpelbeläggningen, vara lämpligt, att i författningen fastsloges,
att, då den embets- eller tjensteman, som skall mottaga handlingen, tillika
är stämpelförsäljningsraan, erforderliga stämplar skola hos honom köpas och
af honom åsättas handlingen. I sådant syfte har i utskottets nedanintagna
författningsförslag upptagits ett tillägg till 34 §, hvarjemte på vederbörliga
ställen i stämpeltariffen uttrycket »vara försedd med stämpel» ändrats till
förses med stämpel». Eu gifven följd af detta förslag har blifvit, att utskottet
måst i 31 och 39 §§ föreslå delvis förändrade bestämmelser rörande
stämplars makulering; hvarjemte ansetts lämpligt, att tillfälle bereddes
för den, som sådant önskade, att erhålla qvitto å medel, som han för inköp
af stämplar a domnat till embets- eller tjensteman, för sist berörda
ändamål har utskottet föreslagit ett ytterligare tillägg till nyssnämnda 34 §.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

A) Arfsskatten.

De föreslagna bestämmelserna rörande arfsskatten, lika väl som förslaget
i hvad detsamma afser öfriga slag af stämpelskatt, öfverensstämma,
såsom jemväl inhemtas af förberörda statsrådspi’otokoll, väsentligen med
det förslag till bestämmelser i ämnet, hvilket inom finansdepartementet
utarbetats af särskilda, af chefen för nämnda departement enligt nådigt
bemyndigande tillkallade komiterade för deltagande i beredningen af föreliggande
frågor angående förändringar i skatteväsendet.

Komiterade — hvilka, jemlikt den dem meddelade instruktion, hade
att taga hänsyn till, bland annat, Riksdagens skrifvelse till Konungen den
27 november 1892, deri Riksdagen uttalat sig för en progressiv arfsskatt,
innefattande ett kraftigare anlitande af denna skatteform än hvad vid 1883
års riksdag af Kongl. Maj:t föreslogs, samt så anordnad, att icke allenast
de smärre förmögenheterna fritoges, utan äfven tillbörligt afseende fästes
vid andra på skatteförmågan inverkande förhållanden, såsom antalet delegare
i sterbhuset och dylikt, äfvensom på närmare eller fjermare slägtled,
allt grundsatser, som öfverensstämma med fordringarna på en egentlig
arfsskatt, hvilken skall utgöra icke blott eller väsentligast ett komplement
till den mer eller mindre ofullständiga inkomstbeskattning, som den aflidne
i lifstiden varit underkastad, utan äfven och förnämligast en skatt å den
tillväxt i förmögenhet, som arftagarne i följd af dödsfallet erhålla — erinra,
att en verklig arfsskatt icke kan med vederbörligt beaktande af grundsatsen,
att skatten bör lämpas efter skatteförmågan, utan vidare läggas å
samfälda boet, på sätt hittills hos oss egt rum, utan måste anordnas såsom
en skatt å de särskilda bodelegarnes lotter i boet. Hufvudsakliga anledningen
till, att skatten å död mans qvarlåtenskap hos oss icke redan förut
omdanats till en arfsskatt i egentlig mening, syntes ock hafva varit den
obestridliga svårigheten att finna en lämplig form för skattens upptagande,
en svårighet, som sammanhängde med grunderna för vår civila a.rfslagstiftning.

Berörda skatt uppbures nu hos oss under formen af stämpel å bouppteckningen
efter den aflidne, en handling, om hvars upprättande det enligt
lag ålåge dödsbodelegare eller den, som eljest hade boet i vård, att vid
stadgadt äfventyr inom viss tid efter dödsfallet föranstalta, hvarefter samma
handling, likaledes inom viss tid, skulle, vederbörligen stämpel belagd, till
domstol ingifvas. Garantierna för handlingens behöriga stämpelbeläggning
läge dels i förbudet för domaren att mottaga stämpelpligtig handling, utan

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

att denna vore med föreskrifven stämpel försedd, dels i den kontroll, som
underdomarne vore underkastade med afseende å stämpelbeläggningen af
vissa enskilda handlingar, bland dem bouppteckningar. Arfsskatt i egentlig
mening fordrade deremot en utredning af, huru mycket af qvarlåtenskapen
på hvarje delegare i boet belöpte. Denna form för skattens upptagande
förutsatte derför egentligen, så snart delegarne i boet vore flera än en,
att skifte af boet försigginge, innan skatten till statskassan inbetaltes.
Först genom skiftet vunnes nemligen upplysning om storleken af den andel
i boet, hvarje delegare tillkomme. Bouppteckningen i och för sig gåfve
derom ej full visshet. Arfskiftet åter vore i allmänhet — på landsbygden
och numera i ett stort antal städer — en rent privat åtgärd utan all offentlig
kontroll. Arfvingarne kunde dessutom huru länge som helst lefva
i bo oskifto, och det sätt, hvarpå arfvet fördelades, komme, då arfvingarne
fritt kunde om fördelningen öfverenskomma, i allmänhet icke till offentlig
kännedom. Införande af en verklig arfsskatt vore således förbundet med
den svårighet, att ingen af de civilrättsliga formaliteter, som vore med
dödsfallet förbundna, bildade en lämplig anknytningspunkt för skatte-ns
upptagande. Att för genomförande af den ifrågavarande reformen vidtaga
en så pass väsentlig rubbning i grunderna för arfslagstiftningen, som eu
omskapning af arfskiftesinstitutet skulle innebära, torde knappast vara lämpligt
eller tillrådligt. Ville man skrida till en sådan åtgärd, torde man
svårligen kunna undvika att tillskapa en särskild myndighet i och för arfskiftens
verkställande å landet. Äfven om man icke af andra skäl vore
obenägen att för ifrågavarande ändamål inrätta en särskild myndighet,
finge man ej förbise, att en sådan anordning skulle kräfva kostnader, som
utan tvifvel komme att medtaga en icke oväsentlig del af de inkomster,
arfsskatten kunde komma att tillföra statsverket. Då det således icke syntes
vara lämpligt, att den ifrågasatta förändringen i grunderna för arfsskattens
utgående föranledde .till rubbningar i eu vigtig gren af den civila lagstiftningen
samt det tillika måste vara ur alla synpunkter önskvärd!., att reformen
kunde genomföras på sådant sätt, att dess finansiella resultat icke
allt för mycket reducerades genom de kostnader, densamma skulle komma
att medföra, återstode icke något annat, än att, med bibehållande af den
nuvarande, i derå afseenden förmånliga formen för skattens uppbärande
eller bouppteckningsstämpeln, söka i möjligaste mån närma sig en på rationella
grunder fotad arfsskatt. Med denna utgångspunkt hade komiterade
uppgjort sitt förslag i ämnet. Innehållet i berörda förslag är, i korthet
angifvet, följande.

Skatten utgår, likasom hittills, endast å behållningen i boet och skall
arfvingar och testamentstagare emellan så gäldas, ätten hvar af dem består

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

så mycket af samma afgift, som för hans andel i boet beräknats utgå.
Det nuvarande sättet för beräkningen af behållningen bibehålies med visst
undantag i fråga, om fideikommiss i fast egendom, för hvilken del af qva-rlåtenskapen
komiterade af angifna skid föreslagit arfsskattens erläggande i
sammanhang med lagfartsstämpeln. Om arfskifte redan upprättats vidden
tid, då bouppteckningen för inregistrering till domstolen ingifves, och jemte
bouppteckningen vid rätten företes samt egendomen deri upptagits till
minst lika höga värden som i bouppteckningen, skall skiftet läggas till
grund för skattens beräkning. I hvarje annat fall måste, i den mån sådant
erfordras för skattebeloppets bestämmande, boets blifvande fördelning bedömas
i enlighet med de uppgifter, bouppteckningen innehåller eller som
eljest vid densammas ingifvande till domstolen vederbörligen tillhandahållas.
För de fall, att i boet finnes testamente, som icke är i bouppteckningen
intaget eller vid densamma fogadt och ej heller före bouppteckningens
inregistrering vid domstolen bevakats — i hvilket fall naturligtvis
hänsyn dertill ej kunnat tagas vid bouppteckningens stämpelbeläggning
— äro i förslaget intagna särskilda bestämmelser, i syfte att tillförsäkra
statsverket skilnaden mellan den åsätta bouppteckningsstämpeln
och det högre belopp, till hvilket stämpel till äfventyra bort åsättas, derest
testamentet vid bouppteckningens ingifvande varit för domstolen kändt.
En af dessa bestämmelser har, med afseende å det föreslagna sättet för
uttagandet af skilnadsskatten, måst inrymmas bland bestämmelserna i I
Art., der densamma återfinnes under rubriken Protokoll angående bevakning
vid domstol af testamente.

Skattesatserna för den sålunda anordnade arfsskatten skulle, enligt
komiterades förslag, graderas med hänsyn till dels den större eller mindre
aflägsenheten i skyldskap mellan den aflidne och dödsbodelegarne och dels
respektive arfs- eller testamentslotters storlek. I förra afseendet föreslås,
att dödsbodelegarne delas i tre klasser. I senare afseendet åter föreslås,
att den progressiva beskattningsprincipen tillämpas medelst en degressiv
skatteskala, hvars maximisatser inom de särskilda klasserna inträda för
arfslotter af minst respektive 75,000 kr., 50,000 kr. och 40,000 kr.

För att i möjligaste mån förekomma, att man till undvikande af arfsskatten
redan i lifstiden afhände sig egendom genom gåfva, hafva komiterade
föreslagit höjning af stämpelafgiften för sådan öfverlåtelse. Stämpelafgiften
för gåfva i allmänhet hafva komiterade fördenskull ansett böra
utgå med 1, 2 eller 4 procent, allt efter skyldskapsförhållandet mellan
gifvaren och gåfvotagaren. Beträffande lös egendom kunde dock naturligtvis
sådan afgift ifrågakomma allenast, då gåfvan erhölle skriftlig form. Stämpeln
skulle i sådant fall åsättas vid utgifvande^ Stämpeln å gåfvobref om

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

fast egendom syntes höra, såsom hittills, uppbäras i sammanhang med
lagfart sstam pel n, hvilken, för alla fall bestämd till ('',0 öre för hvarje fulla
100 kronor af egendomens värde, borde sammanslås med den egentliga
gåfvostätnpeln.

Statskontoret och kammarrätten, från hvilka embetsverk Kong], Maj:t
infordrat utlåtande öfver komiterades förslag, hafva, beträffande sättet för
arfsskattens anordnande, i motsats till komiterade förordat bibehållande af
det nuvarande systemet af stämpelafgiftens utgående å boets skattskyldiga
behållning i dess helhet, dock med höjning af skattesatserna och deras
gradering i visst förhållande till behållningens storlek.

Gent emot hvad embetsverken i berörda hänseende anfört har dock
chefen för finansdepartementet till ofvannämnda statsrådsprotokoll erinrat
följande:

»Den i gällande stämpelförordning stadgade stämpelafgiften för bouppteckningar
är icke eu arfsskatt i egentlig mening. Den är visserligen
eu skatt på afliden persons qvarlåtenskap, men medan eu arfsskatt beräknas
i förhållande till hvarje arfvinges eller testamentstagares andel i
boet, utgår deremot bouppteckningsstämpeln för behållningen i boet eller
det samlade arfvet och kan sålunda i det hufvudsakliga karakteriseras såsom
eu till d öd stil lfallé t uppskjuten beskattning på arflåtarens förmögenhet.
Om nu en arfsskatt under alla omständigheter och utan hänsyn till arfvingarnes
individuella förhållanden eller ställning till arflåtaren borde utgå
med ett i förhållande till arfslottens storlek strängt proportionelt belopp,
kunde det på det hela vara likgiltigt, om skatten uttoges af hvarje arfslott
för sig eller af det samlade arfvet, förutsatt naturligtvis att, såsom
ock enligt gällande lagstiftning är fallet, i den senare händelsen testamentstagare
eller fideikommissarie förpligtas till boet återgälda den afgift, som
belöper å den honom tillfallande egendom. Men denna skattesatsens strängt
aritmetiska proportionalitet är icke förenlig med arfsskattens väsende. Inför
arfsskatten är arfvingen och icke arflåtaren skattesubjekt, och denna
hufvudprincip påkallar i vissa fall och medgifver i andra afvikelser från
den rena proportionaliteten i skattesatsen. Först och främst kan det sägas
ligga i arfsskattens begrepp, att skattesatsen graderas i förhållande till
skyldskapsförhållandet mellan arftagen och arflåtaren, så att den är högre
vid aflägsna^ skyldskap än vid närmare. En sådan gradation kan deremot
icke konseqvent genomföras, då skatten beräknas för det samlade
arfvet. Graderas i sådant fall skatten efter den närmaste arfvingens skyldskap
till arflåtaren, inträffar, dels att fjermare arfvingar, som äro samarfva
med den förstnämnde, få oberoende af sin egen skyldskapsgrad erlägga
skatt med olika belopp allt efter som den närmaste arfvingen är närmare

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

eller fjermare skyld med arflåtaren, dels att testamentstagare komme att
undslippa med lindrigare skatt, ju närmare arfvingar den aflidne efterlemnat
eller, med andra ord, ju större intrång testamentstagaren gjorde i den lagbestämda
arfsordningen. På sin höjd kan man, såsom i ringa mån är händelsen
i gällande lagstiftning och mera genomfördt i embetsverkens förslag,
uppställa olika skattesatser för de fall, att arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge
eller icke. Med bröstarfvinge kan nemligen fjermare skyldeman
icke vara samarfva, och man antager, att, då bröstarfvinge finnes, egendom
icke skall i större omfattning genom testamente bortgifvas. Äfven medgift,
att sistnämnda förutsättning i allmänhet torde vara rigtig, förekomma
likväl undantag, och vid dessa framträder oegentligheten i skattesatsernas
gradering särdeles skarpt. Med tillämpning af embetsverkens
förslag skulle t. ex., om en person, som efterlemnat barn, till oskyld person
borttestamenterat hälften af sin egendom, den senare få betala skatt
efter en skattesats, som utgjorde endast hälften af den, efter hvilken han
fått skatta, derest testamentsgifvaren icke efterlemnat barn.

Vidare medgifver arfsskatten, att skattesatsen bestämmes med större
eller mindre hänsyn till hvarje arfvinges eller testamentstagares skatteförmåga,
hvarvid jag närmast åsyftar, att skattesatsen låter sig gradera i
visst förhållande till aids- eller testamentslottens storlek eller med andra
ord göres progressiv eller degressiv. Tillämpas åter progressionen på eu
efter det samlade arfvet beräknad skatt, uppstå med nödvändighet de största
obilligheter. 1 detta afseende behöfver jag endast erinra om ett af
komiterade anfördt- exempel, som förutsätter en skatteskala, enligt hvilken,
bland annat, skatten för en behållning understigande 100,000 kronor skulle
utgöra 1 procent, men för eu behållning uppgående till eller öfverstigande
detta belopp 2 procent. Om en person efterlemnat en förmögenhet af

90,000 kronor och eu annan person en förmögenhet af 100,000 kronor,
men den förre efterlemnat ett barn, under det att den andre efterlemnat
tio barn, så skulle under nyssnämnda förutsättning den förstnämndes arfvinge
för sin arfslott, hvilken utgjorde 90,000 kronor, få erlägga 1 procent,
medan en hvar af den sistnämndes arfvingar för sin arfslott, hvilken utgjorde
10,000 kronor, finge erlägga 2 procent. Väl är det, på sätt embetsverken
ock framhållit, sant, att blott och bart den omständigheten,
att en person i arf eller testamente bekommer egendom till högre värde,
än hvad en annan erhåller, icke ådagalägger, att den förres skatteförmåga
är större än den senares, då på skatteförmågan jemväl inverka den erhållna
egendomens beskaffenhet och personernas olika ekonomiska ställning
i dess helhet. Men om man ock, enligt sakens natur, vid skattesatsernas
bestämmande måste inskränka sig till att taga hänsyn till den skattskyl -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

diges skatteförmåga i egenskap af arfs- eller testamentstagare samt nödgas
bortse från den i viss mån olika skattekraften hos olika slag af egendom,
lärer det icke med fog kunna bestridas, att icke skattesatser, som inom
vissa gränser graderas efter arfs- eller testamentslotternas olika storlek,
skola medföra en beskattning, som mera lämpar sig efter billighetens kraf
än rent proportionella skattesatser, äfven om smärre ojemnheter understundom
kornme att förete sig.»

Efter att vidare hafva erinrat om, hurusom Riksdagen i sin underdåniga
skrifvelse den 27 november 1892 bestämdt uttalat sig till förmån
för den progressiva beskattningsformens tillämpande å arfsskatten och
äfven i öfrigt på sådant sätt angifvit sin åsigt i fråga om det lämpligaste
sättet för skattens anordnande, att deraf tydligen framginge, att Riksdagen
önskade införande af en arfsskatt i egentlig mening, anför departementschefen
vidare, att, då han på förut anförda skäl instämde i de af
Riksdagen sålunda uttalade åsigter, följde deraf, att han icke kunde förorda
den af embetsverken föreslagna skatt, som, i likhet med den nuvarande
bouppteckningsstämpeln, vore en skatt å det samlade arfvet och
sålunda icke en verklig arfsskatt.

Embetsverken hafva vidare ansett bestämmelserna i komiterades förslag
blifva allt för invecklade och svårtillämpliga.

Häremot erinrar departementschefen:

»Obestridligt är, att en skatt, som uttages enligt grunderna för den
nuvarande bouppteckningsstämpeln, är enklare att tillämpa, men då man
nu, i likhet med hvad som skett i de flesta andra länder, vill hos oss införa
en arfsskatt, är det icke med den nuvarande bouppteckningsstämpeln,
man får jemföra den af komiterade föreslagna arfsskatten, utan med eu
skatt, som skulle uttagas först sedan vederbörande skattskyldigs andel i
boet blifvit behörigen fastsfäld. Jemför man åter de rubbningar i häfdvunna
föreställningssätt och de omfattande kontrollföreskrifter, en dylik
skatt, enligt hvad jag ofvan anfört, skulle medföra, med de af komiterade
föreslagna bestämmelser, står det för mig klart, att de senare skola förefalla
allmänheten långt mindre besvärliga än de förra. Gifvet är, att de nya bestämmelserna,
om de upphöjas till lag, skola för vederbörande domstolar
medföra ett något ökadt arbete, men i det vida öfvervägande antalet fall
torde bestämmelsernas tillämpning icke komma att möta någon svårighet.
Mera invecklade fall kunna väl stundom förete sig, men dessas behandling
torde med fullt förtroende kunna lemnas i händerna på domstolarne, hvilka
under sin embetsutöfning hafva att lösa långt mera tvist iga frågor än dessa.

Då embetsverken erinrat om svårigheten att blott och bart på grund
af eu bouppteckning beräkna hvarje delegares andel i boet, ber jag att
Bill. till Kiksd. Prot. 18!)4. 5 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

häremot få framhålla, att, enligt hvad jag redan antydt, det här icke i
någon mån är fråga om att bestämma, hvilken speciel andel af qvarlåtenskapen
skall tillfalla hvarje dödsbodelegare, utan endast att beräkna, huru
stor andel af den i penningar uttryckta behållningen skall tillfalla eu
hvar af ett visst gifvet antal delegaxc, hvilket allenast är en enkel räkneoperation.
Skulle det sedermera visa sig, att vid arfskiftet qvarlåtcnskapens
fördelning i någon män varder en annan, än vid bouppteckningens
stämpelbeläggning antagits, uppstår häraf icke någon menlig följd, enär
vid arfskiftet den bouppteckningen påförda stämpelafgiften i regeln utan
svårighet kan enligt de för beräkningen af sagda stämpelafgift stadgade
grunder fördelas på hvarje vid skiftet bestämd arfslott. Något mera invecklad
kan väl understundom liqviden sterbhusdelegarne emellan gestalta
sig, då testamente bevakas först efter bouppteckningens inregistrering eller
arfskiftets förrättande, men synnerligen betydliga torde ej heller i sådant
fall svårigheterna komma att blifva. I syfte att tydligt uttrycka, att hvarje
arfvinge och testamentstagare skall bära den på hans lott belöpande del af
den påförda stämpelafgiften, har § 9 mom. 3 i koiniterades förslag blifvit
underkastad en omredaktion.

Vanskligheten att uppskatta kapitalvärdet af de förmåner af olika
beskaffenhet, som kunna vara bestämda att utgå af eu persons qvarlåtenskap,
har vidare af embetsverken framhållits såsom eu med de föreslagna
bestämmelserna förenad olägenhet. Föreskrifter, motsvarande de i sådant
hänseende i § 16 af koiniterades författningsförslag intagna, äro likväl
oundgängligen erforderliga, då man vill införa eu arfsskatt i egentlig mening.
Skulle arfsskatten uttagas under formen af en skatt å det skiftade
arfvet, blefve dylika bestämmelser lika nödvändiga som enligt koiniterades
förslag. Deras tillämpning underlättas emellertid af den vid författningsförslaget
fogade tabell rörande vissa annuiteters kapitalvärde äfvensom åt
den officiella dödlighets- och lifslängdstabell, till hvilken i paragrafen hänvisas.
I fråga om sistnämnda tabell, innefattad i statistiska centralbyråns
kungörelse den 1 november 1875, synes det mig likväl förtjena att komma
under öfvervägande, huruvida icke sagda tabell borde kunna uppställas i
eu mera allmänfarlig form.

Ytterligare hafva embetsverken betonat besvärligheten att vid skeende
testamentsbevakningar kontrollera, huruvida vederbörande testamentstagare
redan behörigen beskattats. Detta besvär torde icke komma att för
domstolar^ visa sig synnerligen betungande. Enligt det af komiterade
afgifna förslag till ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875,
med deruti af högsta domstolen föreslagen ändring, skulle nemligen ärenden

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

rörande bevakning af testamenten intagas i det s. k. boupptéckningsprotokollet
samt för hvarje ärende i detta protokoll, som angår inregistrering
af bouppteckning eller bevakning af testamente, å brädden tecknas den
dödes namn. För hvarje sådant ärende skola vidare, jemlik! bestämmelser
i den föreslagna nya stämpelförordningen, antecknas de grunder, efter
hvilka stämpelafgiften beräknats. Då sålunda ett testamente vid domstolen
bevakas, har domaren att i bouppteckningsprotokollet, som i sådant hänseende
lemnar fullständig upplysning, efterse, huruvida stämpel för den i
testamente gifna egendomen utgjorts eller icke; och torde vid det förhållande,
att testamente efter afliden person väl endast sällan lärer företes till
bevakning någon längre tid efter det bouppteckningen inregistrerats, den
erforderliga forskningen i bouppteckningsprotokollet icke varda förenad med
synnerlig tidsutdrägt.»

Departementschefen har vidare till granskning upptagit de anmärkningar,
som af einbetsverken framstälts mot komiterades förslag till skattetariff.

Till en början hafva einbetsverken ansett de föreslagna skattesatserna,
särskild! hvad angår tredje eller sista gruppen af skattskyldiga, vara för
höga. Förslaget har i detta hänseende synts einbetsverken till och med
träda för nära den första fordran, som ställes på eu hithörande skatt, eller
att den så afväges, att den i regel kan utgå af den erhållna egendomens
afkastning och icke behöfver angripa kapitalet, hvarjemte de höga skattesatserna
ansetts fresta till skattens kringgående genom hvarjehanda anordningar.

Härvid anmärker departementschefen, att arfsskatteris väsen icke påkallar
någon relation mellan skattesatsens belopp och det beskattade kapitalets
årliga afkastning. »Billighetshänsyn» — fortsätter departementschefen
— »må vid de närmaste slägtleden göra önskvärd!, att skatten icke sättes
högre, än att den må kunna bestridas af kapitalets afkastning för ett år,
men vid egendoms öfvergång genom dödsfall till aflägsnare skyldeman eller
oskyld finnes intet principielt hinder för att låta skatten utgå af sjelfva
kapitalet, oberoende af dettas årliga afkastning. Så sker ock allmänt enligt
andra länders arfsskattelagar. I Danmark är högsta skattesatsen 7 procent,
i Preussen 8 procent och i Frankrike 11,25 procent (utan afdrag för skulder).
I England kunna de sammanlagda arfsskatterna uppgå för fast egendom
till 121/2 procent och för lös egendom till 14 procent. I jemförelse
särskildt med de sistnämnda procentsatserna måste den högsta skattesats,
som enligt förslaget skulle hos oss kunna förekomma, eller 6 procent, betecknas
såsom ganska måttlig.

Att arfsskatten på lagligt sätt kan kringgås, utan att detta kan förebyggas
äfven med de föreslagna stämpclafgifterna för gåfva, är sant. Men

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

erfarenheten torde komma att ådagalägga, att de fall icke varda talrika,
då någon för att befria sina arfvingar från arfsskatt bortgifver sin egendom
under sin lifstid eller vidtager andra anordningar, som i många hanseenden
måste komma att kännas besvärande. Sådana fall kunna låta sig konstrueras,
men torde icke komma att utöfva nämnvärdt inflytande på arfsskattens
afkastning. Särskilt i de fall, då skattebeloppets storlek eljest kunde
innebära frestelse att söka kringgå skatten, eller vid arflån, som beskattas
i andra och tredje grupperna, torde omtanken om de lefvande arfvingarne
väl sällan vara så stor, att arflåtaren för deras skull kan tänkas vilja underkasta
sig de antydda olägenheterna.»

Hvad skatteskalan i öfrigt beträffar, hafva embetsverken funnit de
föreslagna skattesatserna medföra för tvära öfvergångar, hvarjemte eldigt
embetsverkens mening progressionen vore väl starkt stigande för de medelstora
aids- eller testamentslotterna, under det att den helt och hållet upphörde,
då lotten öfverstege 40,000, 50,000 eller 75,000 kronor, olika för
olika fall, således då en progression måhända kunde anses vara mest på
sin plats.

Departementschefen anför i afseende härå:

»Huruvida embetsverkens sålunda uttalade omdöme om den föreslagna
skatteskalan bör anses berättigadt eller icke, beror af den ståndpunkt,
på hvilken man ställer sig. Då man vill i skattesatserna gifva uttryck
åt den olika skatteförmågan hos olika stora arfslotter, kan man utgå
från två olika synpunkter.

Enligt den ena medgifver man för smärre lotter lindring i beskattningen,
hvilken lindring, i bredd med lotternas växande storlek, successivt
minskas, till dess man kommer till en punkt på skatteskalan, der ingen
lindring vidare anses erforderlig, utan den fulla skattskyldigheten inträder.
Inför ett sådant betraktelsesätt, hvilket legat till grund för komiterades
skattetariff, ligger intet oegentligt deruti, att skattesatsen från den nyssnämnda
punkten på skatteskalan är faststäld till oförändradt belopp, oberoende
af arfslottens storlek.

Utgår man åter från den synpunkten, att i bredd med den beskattningsbara
egendomens växande storlek bör gå en alltjemt stigande skatteskala,
finnes ingen grund att afbryta denna vid något visst belopp. För
att i detta fall icke komma till orimliga resultat, nödgas man i likhet med
embetsverken beräkna den högre skattesatsen allenast å det belopp, hvarmed
det beskattningsbara beloppet öfverskjuter den summa, som beskattats
efter den närmast lägre skattesatsen. På detta sätt ernår man visserligen
en i det oändliga stigande skatteskala, men progressionen varder slutligen
så omärklig, att den blir illusorisk, hvartill kommer, att, derest man icke

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

vill göra skatteskalan till ytterlighet invecklad — hvilket i synnerhet blefve
fallet, derest skatten skulle beräknas å arfslotten och icke, såsom enligt
embetsverkens förslag, å det samlade arfvet — progressionen, äfven der
den är verklig, måste blifva mycket långsam. Särskild! i vårt land, der
de stora förmögenheterna äro få, torde den af komiterade förordade principen,
degressionsprincipen, leda till en mera effektiv beskattning i förhållande
till skatteförmågan än embetsverkens förslag om en obegränsadt fortgående,
men mycket svag progression.

Men godkännes komiterades princip, hvilket jag anser rigtigast, följer
deraf ock, att degressionen från den punkt, der den fulla skattskyldigheten
inträder, icke får göras allt för svag äfvensom att, för att åstadkomma
erforderlig jemnhet i skatteskalan, de olika skattesatserna icke få blifva
allt för fåtaliga. Det kan härvid aldrig undvikas, att vid öfvergången från
den ena skattesatsen till den andra något språng i beskattningen måste
förekomma; men just genom skattesatsernas talrikhet reduceras detta språng
i hvarje särskild! fall till det minsta möjliga.

I fråga om den nedre gränsen för skatteskalan erinrar jag, att komiterades
förslag, enligt hvilket arfsskatt icke skulle utgöras för arfs- eller
testamentslott, som icke uppgår till 200 kronor, sökt, i den mån sådant
med den olika skatteformen varit förenligt, bibehålla samma minimigräns
för skattskyldighet, som enligt gällande stämpelförordning är stadgad vid
bouppteckningsstämpeln. Då befrielse från sistnämnda stämpel eger rum,
der behållningen i boet icke uppgår till 1,000 kronor, skulle, om man
finge antaga, att medeltalet arfvingar i ett bo vore fem, och under förutsättning
vidare, att dessas lotter sins emellan vore lika stora, skattskyldigheten
enligt förslaget inträda vid samma förmögen hetsgräns som erdigt
gällande lagstiftning.

Med afseende å hvad jag nu anfört, finner jag icke skäl att ifrågasätta
någon ändring i den af komiterade föreslagna skatteskala.»

Beträffande komiterades förslag i fråga om stämpeln å gåfvobref
hafva embetsverken anmärkt, att eu påfallande olikhet egde rum i skattskyldighet,
om någon erhölle fast egendom i testamente eller i gåfva. I
senare fallet blefve skattskyldigheten för egendom af lägre värde ej obetydligt
högre än i förra fallet, men deremot för egendom af betydligare
värde vida lägre. Detta förhållande, hvilket, såsom embetsverken vidare
erinrat, blifvit eu följd deraf, att komiterade ansett erforderligt att vid
fråga om stämpelbeläggning af gåfvobref till vissa medeltal reducera de
många skattesatser, som för bouppteckning äro i förslaget upptagna, har
departementschefen ansett lämpligen kunna afhjelpas derigenom, att de
föreslagna stämpelsatserna för afhandling om gåfva af fast egendom så -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

lunda förändrades, att medan den åt idel af stämpelafgiften, som motsvarade
lagfartsstämpeln, i hvarje fall lemnades oförändrad, afgiften till återstående
beloppet nedsattes till hälften, då således skattesatserna skulle
komma att utgöra resp. 1 krona 10 öre, 1 krona 60 öre och 2 kronor
60 öre.

Såsom af det anförda framgår, har departementschefen väsentligen
anslutit sig till koiniterades förslag till bestämmelser angående arfsskatten,
dervid lian dock, utöfver hvad redan omförmälts, ansett ytterligare några
smärre jemkningar och tillägg, såsom t. ex. angående sättet för anställande
af talan om återfående af stämpelafgift i vissa fall, erforderliga, Indika ändringar,
likasom de af embetsverken vid komiterades förslag framstälda
formella anmärkningar, iakttagits i det författningsförslag, departementschefen
med ledning af det utaf komiterade utarbetade låtit upprätta.

I öfverensstämmelse med detta sistnämnda förslag har förevarande
korigl. proposition affattats.

De skäl, som, enligt förestående redogörelse, blifvit dels af komiterade
och dels i statsrådet af föredragande departementschefen anförda till stöd
för arfsskattens anordnande i enlighet med de grunder, förslaget innehåller,
har utskottet för sin del funnit böra tillmätas sådan vigt och betydelse,
att utskottet, oaktadt de anmärkningar, som mot förslaget i denna
del framstälts, icke kan annat än i berörda afseende ansluta sig till detsamma.
Då statsverkets inkomstbehof nu påkalla ett kraftigare anlitande af
arfsbcskattningen, än hvad hittills egt rum, synes det utskottet vara ett oafvislig!
behof att omdana denna skatt från dess hittills egande form af skatt
å det samlade arfvet till en skatt å de särskilda bodelegarnes lotter i boet.
Endast på detta sätt beredes möjlighet att vid skattens anordnande i någon
väsentlig mån taga hänsyn till de skattdragandes skatteförinåga. Riksdagens
föregående uttalanden anvisa också oförtydbart detta sätt för skattens ordnande.
Utskottet behöfver i afseende härå endast erinra om, att Riksdagen
uttalat sig för den progressiva beskattningsprincipens tillämplighet å arfsskatten
samt att det, på sätt ock departementschefen framhållit och med
exempel belyst, uppenbarligen leder till de största obillighet^- att, såsom
embetsverken föreslagit, lägga skatten å det samlade arfvet och ändock göra
densamma progressiv. Men då, såsom äfven både komiterade och föredragande
departementschefen anmärkt, vår civillagstiftning lägger hinder i
vägen för att såsom regel lägga skatten å den utbrutna arfslotten, och då
utskottet, lika litet som komiterade och Kongl. Maj:t, finner tillrådligt att

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

för berörda ändamål ifrågasätta mera genomgripande ändringar i civillagstiftningen
— något som vore oundgängligt, derest skattens uppbörd skulle
ställas i samband med arfskiftet i stället för med bouppteckningen — synes
det utskottet, att man icke bör tveka att godkänna den nu föreslagna formen
för skattens upptagande, hvilken, utan att rubba grunderna för bestående
civillag och utan att förorsaka statsverket ökade utgifter för skattens
uppbörd, fullt säkert leder till det åsyftade målet.

Utskottet vågar jemväl hysa den tillförsigt, att erfarenheten skall vederlägga
de farhågor, som uttalats rörande svårigheten att tillämpa de nya
bestämmelserna. Jemte erinran om, hurusom det vida öfvervägande antalet
bouppteckningar, hvilka vid våra domstolar inregistreras, icke är af beskaffenhet
att påfordra tillämpning af de bestämmelser i förslaget, hvilka
ansetts mera invecklade, tillåter sig utskottet i detta sammanhang att —
till undanrödjande af eu missuppfattning, som, enligt hvad utskottet erfarit,
på derå håll gjort sig gällande beträffande tillämpningen af de nya stadgandena
— ytterligare betona, hvad redan föredragande departementschefen
särskilt framhållit, att den i och för skattebeloppets bestämmande erforderliga
beräkningen af bodelegarnes lotter i boet, hvilken, då arfskifte ej företes,
skall af domstolen verkställas med ledning af bouppteckningen, på intet
sätt får betraktas som eller likställas med ett arfskifte. Ifrågavarande beräkning
består endast i en enkel räkneoperation, genom hvilken utrönes,
huru stor del af den i siffror uttryckta behållningen i boet skall, under
förutsättning att andra på bodelningen inverkande förhållanden än de för
domstolen uppgifna icke förekomma, på en hvar af de särskilda bodelegarne
belöpa. Visserligen måste i ett och annat fall den sålunda verkstälda
beräkningen af de särskilda bodelegarnes lotter komma att i större
eller mindre mån afvika från det blifvande arfskiftet, nemligen för så vidt
som och i den mån detta senare grundas på förhållanden, hvilka icke i
bouppteckningen meddelats eller vid dess ingifvande till domstolen anmälts,
men denna omständighet lärer icke böra tillmätas någon synnerlig betydelse;
ty likasom det står i vederbörande dödsbodelegares fria skön att
genom fullständiga upplysningars meddelande förebygga sådana fall, torde
man äfven kunna med allt skäl antaga, att den af domstolen uteslutande
i och för stämpelbeläggningen verkstälda beräkningen af de särskilda lotterna
i boet ingalunda skall af dödsbodelegare uppfattas såsom något domstolens
uttalande i afseende å det blifvande arfskiftet. Emellertid vore det
i och föi1 arfsskattens beräknande synnerligen fördelaktigt, om arfskifte
mera allmänt kunde bifogas bouppteckningen vid dess inlemnande för inregistrering.
Härför torde dock understundom nu gällande bestämmelser
om tid för boupptecknings upprättande och ingifvande till domstolen lägga

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

hinder i vägen, för så vidt icke anstånd med boets uppteckning utverkas,
på sätt i 9 kap. 3 § ärfdabalken stadgas. Det har derför synts utskottet
önskvärdt, om berörda tid utan olägenhet kunde något utsträckas; och har
utskottet för ty ansett sig böra hemställa om aflåtande af skrifvelse till
Kongl. Maj:t. med begäran om utredning i detta ämne.

Emot de föreslagna skattesatserna har utskottet icke funnit skäl till
annan anmärkning än att utskottet ansett, att bröstarfvinges arfslott likasom
andel i boet, hvilken på grund af testamente tillkommer efterlefvande
make, bröstarfvinge eller bröstarfvinges afkomling, borde åtnjuta skattefrihet,
så snart den icke uppginge i värde till 400 kronor, under det
att enligt Kongl. Maj:ts förslag sådan förmån skulle åtnjutas endast för så
vidt lotten icke uppginge till 200 kronors värde.

Vidkommande förslaget i öfrigt, i hvad detsamma afser den egentliga
arfsskatten, har utskottet ej vidare att deremot''erinra, än hvad som innefattas
i de förslag till smärre ändringar och jemkningar, mestadels af formel
beskaffenhet, för hvilka utskottet nu går att redogöra.

I stämpeltariffen för bouppteckning synes öfverskriften till aldeln.
1) böra för tydlighetens skull underkastas en mindre redaktionsförändring,
på sätt utskottets nedanintagna förslag innehåller.

De efter berörda tariff intagna närmare bestämmelser rörande beräkningen
af boets behållning m. in. hafva synts utskottet böra, till förtydligande
af området för deras giltighet, subsumeras under den gemensamma
öfverskriften »Vid stämpelbeläggningen skall för öfrigt följande iakttagas»;
hvarjemte de särskilda momenten torde för åskådlighetens skull böra betecknas
med bokstäfver. I det af berörda moment, som utskottet sålunda
betecknat med litt. e), har ett tillägg ansetts påkalladt af bestämmelserna
i 15 §. Deremot hafva i mom. f) orden »namn eller» ansetts böra utgå,
hvilket föranledt en redaktionsförändring. I vissa af öfriga ifrågavarande moment
hafva redaktionsändringar, åsyftande större tydlighet, funnits böra
företagas.

Vidare har utskottet ansett, dels att den i rubriken Testamente, som
ej bevakats, förekommande hänvisningen till bestämmelser i 1 Art. borde
utbytas mot de bestämmelser, som sålunda afsetts, dels ock att framför
nämnda rubrik borde intagas eu hänvisning till de bestämmelser i stämpeltariffen,
hvilka röra Testamente, som bevakats.

Då den jemkning i åsätta bouppteckningsvärden, som eldigt 15 §
skulle kunna, uppå framställning af dödsbodelegarne, verkställas af domstolen,
naturligtvis förutsätter, att dödsbodelegarne förebringa sådana omständigheter,
som öfvertyga domstolen om framställningens befogenhet, har

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

utskottet ansett en viss mindre ändring i paragrafen lämplig i syfte att
framhålla dödsbodelegarnes åliggande i berörda hänseende.

I 12 och 17 §§ af Kongl. Maj:ts förslag hänvisas i och för beräkning
af kapitalvärdet å lifränta och vissa andra rättigheter till den dödlighets-
och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande myndighet senast
utgifvits. Då det emellertid synts utskottet lämpligt, att sådan beräkning
i möjligaste mån underlättades, har utskottet från inspektören öfver försäkringsanstalterna
i riket införskaffat och vid sitt förslag fogat här nedan
intagna tabeller II och III, hvilka i en allmänfarlig form lemna erforderlig
ledning i berörda hänseende; och har i nyssnämnda paragrafer vederbörlig
hänvisning i stället meddelats till ifrågavarande tabeller.

Då billighetshänsyn måste anses kräfva, att, derest efter boupptecknings
inlemnande för inregistrering ny gäld efter den döde yppar sig, den
erlagda stämpelafgiften må, i den mån densamma med fästadt afseende å
den nya gälden icke bort utgå, kunna inom viss tid återbekommas, har ett
stadgande i sådant syfte ansetts böra i förslaget inflyta och upptagits under
ett nytt moment i 25 §.

Närmast med afseende å hvad förslaget i I Art. under rubriken
Protokoll innehåller angående särskild tilläggsstämpel i visst fall vid
testamentsbevakning samt den af berörda bestämmelse härflytande skyldighet
för domaren att förskjuta denna stämpel, har utskottet, som
funnit de af komiterade anförda skäl för den sålunda föreslagna anordningen
fullt giltiga, men tillika ansett billigheten fordra, att man
söker i möjligaste mån förebygga olägenhet för domaren af detta stadgande,
funnit tillrådligt, att den i 45 § domare å landet medgifna rätt
att vid inventering tillgodoräkna sig såsom osålda vissa till redan utgifna
expeditioner använda stämplar i någon mån utsträckes.

I detta sammanhang har utskottet jemväl skolat erinra derom, att
åtskilliga af stadgandena rörande arfsskatten, sådana de lyda i det föreliggande
författningsförslaget, förutsätta särskilda bestämmelser rörande värdering
af död mans bo, samt att, derest Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna
proposition med förslag till, bland annat, bestämmelser i nyssberörda ämne
icke vinner Riksdagens bifall, detta måste föranleda motsvarande ändringar
i förslaget till stämpelförordning, nemligen dels, i I Art. rubriken Protokoll
angående förordnande eller entledigande af nämndeman etc., uteslutande af
orden »värderingsman vid bouppteckning», dels ock, i II Art., ändring i 15 §.

Likaledes hvilar uteslutandet ur författningsförslaget af den i 14 §
af gällande stämpelförordning förekommande bestämmelse rörande förseglad
bouppteckning på förutsättning af bifall till Kongl. Maj:ts Riksdagen understälda
förslag om sådan ändring i 9 kap. 4 § ärfdabalken, att bouppteekBili.
till Riksd. Prof. 1894. f) Sami. 1 Afd. 17 [luft. o

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

ning icke vidare skulle få förseglad till domstolen ingifva^, en ändring,
som lärer få anses vara oundgängligen erforderlig för beredande af effektivitet
åt den föreslagna utvidgade arfsbeskattningen. Andtligen förutsätter
ock den föreslagna lydelsen af 40 och 42 §§ bifall till Kongl. Maj:ts Riksdagen
förelagda förslag till viss ändring i 1 § af förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16
juni 1875.

De föreslagna bestämmelserna rörande stämpel å gåfvobref har utskottet
funnit sig icke kunna förorda till antagande i oförändradt skick.
I betraktande af den omständighet, att vid beräkning af stämpelafgiften
för gåfvobref om fast egendom afdrag för intecknad gäld icke medgifves,
under det att gåfvobref om lös egendom i de tvifvelsutan sällsynta fall,
då sådana utfärdas, stämpelbeläggas endast efter gåfvans verkliga värde,
torde det icke vara skäl att sätta afgiften högre för gåfvobref af det förra
slaget än för sådana af det senare; och med fästadt afseende å lättheten
att i och för gåfvostämpelns undvikande förkläda gåfva af fast egendom
under form af köp med fingerad köpeskilling, synes det utskottet, att man
lämpligen bör stanna vid de af embetsverken förordade stämpelsatser eller
60 öre, då egendomen öfvergå!- till skyldeman i rätt nedstigande led, och
eljest 1 krona 60 öre, allt för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.
Faran för att vid sådant förhållande gåfvobref skulle komma att mera allmänt
ersätta testamenten lärer icke vara stor, då det enligt utskottets
åsigt icke synnerligen ofta torde hända, att en person, för att bespara
en utsedd testamentstagare arfsskatten, redan i lifstiden afhänder sig sin
egendom; hvarförutom kan erinras, att den, som är villig att afhända sig
egendomen före sin död, ju alltid kan genom ett fingeradt- köp öfverlåta
densamma.

B) Öfriga slag af stämpelskatt.

Såsom ofvan anmärkts, öfverensstämmer Kongl. Maj:ts förslag äfven
i denna del väsentligen med hvad komiterade föreslagit.

Med anslutning till de grundsatser, hvilka funnit uttr}rck dels i den
finansplan, hvilken framlades i sammanhang med de 1892 års urtima
Riksdag förelagda förslagen till ny härordning in. in., dels ock i Riksdagens
skrifvelse den 27 november samma år, hafva komiterade, i jemväl angifvet
syfte, att genom det ytterligare anlitandet af det slags stämpelskatt, hvarom
nu är fråga, några mera afsevärda inkomstbelopp måtte tillföras statskassan,
föreslagit, att depositionsbevis, obligationer, skuldebref, slutsedlar
och vexlar samt med dem likartade, omsättningen af det rörliga kapitalet

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

förmedlande handlingar nu måtte göras till föremål för utsträckt stämpelbeskattning,
dervid komiterade dock, utan afseende å i hvilken omfattning
statens inkomstbehof kunde påkalla ökadt anlitande af ifrågavarande skattekälla,
haft till ögonmärke endast att angifva de belopp, som enligt komiterades
mening kunde, med iakttagande af nödig varsamhet, omedelbart
uttagas under denna skattetitel.

Embetsverken hafva på angifna skäl afstyrkt den föreslagna nya
stämpelafgiften å skuldebref och med dem likstälda handlingar äfvensom
å vexlar och invisningar å en persons räkning hos bank eller bankir, men
deremot hållit före, att aktier och lottbref icke borde undantagas från
stämpelskatt, hvarjemte embetsverken förordat höjning af den stämpelsats,
- som af komiterade föreslagits för postremiss vexlar och vissa med dem likartade
vexlar.

Berörda anmärkningar har Kongl. Maj:t icke funnit böra föranleda
ändring i komiterades förslag. Föredragande departementschefen har i
detta ämne till statsrådsprotokollet anfört, att han på angifna skäl förordade
den föreslagna nya stämpelafgiften för skuldebref; att han icke
funne de skäl tillfyllestgörande, hvilka embetsverken anfört mot den föreslagna
10-örestämpeln för vexlar och invisningar å bankräkning; samt att
han vid sistberörda förhållande saknade skäl att upptaga embetsverkens
förslag att, för beredande af motsvarande inkomst, höja den föreslagna
stämpelafgiften för postremissvexlar och med dem likartade utrikes vexlar;
hvarjemte han i anledning af embetsverkens förordande af stämpel å aktier
och lottbref yttrat :

»Att aktier och lottbref i bolag tillhöra de handlingar, hvilkas stämpelbeskattning
kan ifrågakomma, då man vill träffa kapitalet vid dess framträdande,
är obestridligt. Om ock i ganska många fall penningars nedläggande
i ett aktieföretag måste betraktas såsom en ren utgift, som man
ikläder sig för att befordra ett allmännyttigt företag, och om än redan
befintliga bolags aktier och lottbref, hvilka icke vidare skulle åtkom mas af
stämpelbeskattningen, torde innefatta det största värdet, lider det intet
tvifvel, att många fall finnas, då en dylik beskattning af aktier och lottbref
vore af omständigheterna fullt påkallad. Då jag sådant oaktadt icke
för närvarande anser mig böra förorda införandet af aktiestämpel, har härvid
en särskild orsak varit för mig bestämmande. Till de frågor, som
höra- komma under behandling vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen,
hör nemligen den, huruvida, jemte det aktiebolag taxeras
till bevillning för sin inkomst eller viss andel deraf, äfven de enskilde
delegarne i bolaget skola taxeras för inkomst derifrån. Det sätt, hvarpå
denna fråga besvaras, torde komma att utöfva väsentligt inflytande på be -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

dömandet af frågan, huruvida och till hvilket belopp stämpel bör påföras
aktier och lottbref. Sistnämnda fråga synes mig derföre böra anstå, till
dess resultatet af ofvanberörda revision föreligger.»

För sin del har utskottet, med hänsyn till redan beslutade nedsättningar
i den af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda utgiftsstaten för
nästa statsregleringsperiod, ansett sig kunna antaga, att statsverkets inko
mstbehof för berörda tid icke påfordra en utsträckt beskattning å affärshandlingar,
samt vid sådant förhållande funnit sig böra afstyrka anlitandet
för närvarande af denna skattekälla. Ett undantag härifrån har dock utskottet
ansett kunna ega rum i fråga om obligationer och slutsedlar, hvilka.
handlingar väl kunna anses under alla omständigheter lämpade att åsättas
den föreslagna skatten, som — uppgående för slutsedlar till 1 krona
per stycke, d. v. s. dubbelt mot nu, och för de hittills stämpelfria
obligationerna till 0,3 procent — icke torde kunna anses för hög.
I bestämmelserna rörande obligationers stämpelbeläggning har utskottet
ansett sig böra föreslå ett par smärre jemkningar, nemligen dels, i fråga
om inhemska obligationer, ett förtydligande, att stämpelbeläggningen åligger
oblig ationsutgifvar en, samt dels, beträffande de från utlandet införda,
att stämpelpligtigheten skall inträda först då obligation belånas, försäljes
eller på annat sätt öfverlåtes. Såsom skäl för sistnämnda förslag torde endast
behöfva erinras om svårigheten att utöfva kontroll å efterlefnaden af
en föreskrift om stämpelbeläggning, under det att obligationen ännu befinner
sig i den persons hand, som infört densamma. I afseende å rubriken
obligation anser sig utskottet dessutom af förekommen anledning böra erinra,
att, obligationsinnehafvares rätt enligt förslaget att i visst fall hos
magistrat erhålla påteckning å obligationen om dagen för dess uppvisande
naturligtvis icke kan anses medföra skyldighet för magistraten att lemna
denna påteckning endast i form af handskrift, utan jemväl medgifver
t. ex. användande af stämpel för påteckningens verkställande. Beträffande
öfriga hithörande handlingar har utskottet ansett sig böra föreslå bibehållandet
af nu gällande bestämmelser i sak med några mindre betydande
ändringar i formen. Handling, som innefattar uppdrag om inkassering af
penningar och mot hvars företeende eller aflemnande penningar fordras,
äfvensom qvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person
än fordringsegaren, från en ort till eu annan försändes, har utskottet,
lika med komiterade och Kongl. Maj:t, ansett böra likställas med vexel,
till följd hvaraf sådan handling skulle, enligt utskottets förslag, vara stämpelpligtig,
då den för inkassering sändes till utlandet eller för sådant än
damål från utlandet hit inkommer.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Vidkommande förslaget i de delar, som icke blifvit här ofvan berörda,
återstår endast att tillägga följande.

I afgäld för nyttjanderätt till fast egendom kunna stundom ingå
persedlar eller tjenstbarheter, hvilka icke vid upplåtelsen uppskattats till
visst värde och icke kunna i enlighet med stadgandet i 11 §, sådan denna
i Kongl. Maj:ts förslag lyder, till värdet beräknas efter markegångspris,
enär de icke finnas i markegångstaxa upptagna. I sådan händelse synes
värdet böra beräknas efter i orten gängse pris. Bestämmelse i sådant syfte
har införts i nämnda paragraf, hvilket jemväl föranledt uteslutandet af en
mening i rubriken Nyttjanderätt till fast egendom.

I de föreslagna bestämmelserna om ansvar för öfverträdelse af författningen
har utskottet förordat sådana jemkningar, som påkallas af de
författningen i öfrigt rörande ändringsförslag, hvilka här ofvan omförmälts;
hvarjemte utskottet ansett den i 54 § 2 mom. föreslagna straffsatsen, femtio
gånger stämpelns belopp, skäligen böra nedsättas till tjugu gånger beloppet
af den felande stämpeln.

I afseende å tiden för den nya stämpelförordningens trädande i kraft
har Kongl. Maj:t föreslagit, att detta måtte ega rum den 1 nästkommande
september. Utskottet anser dock i likhet med embetsverken, att dermed
lämpligen bör kunna anstå till nästkommande års början.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. .
Maj:ts förevarande förslag till förordning angående
stämpelafgiften icke kunnat oförändradt bifallas, måtte
antaga samma förslag med de ändringar och tillägg,
hvilka, på sätt utskottets härvid fogade författningsförslag
utvisar, af utskottet förordats; samt

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, dels

a) att Kongl. Maj:t ville tillse, huruvida icke samtliga
arfsskatten rörande bestämmelser skulle kunna särskild!
för sig sammanföras, äfvensom hvilka åtgärder
för öfrigt borde vidtagas i syfte att i riksstaten arfsskatten
måtte kunna såsom särskild inkomsttitel upptagas,
samt derefter till Riksdagen inkomma med de
förslag, som af en sådan utredning kunna föranledas;
dels ock

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

b) att Kongl. Maj:t ville taga under öfvervägande,
huruvida icke den i 9 kap. 2 § ärfdabalken stadgade tid
för uppteckning af död mans bo må utan olägenhet kunna
utsträckas, samt till Riksdagen inkomma med det förslag,
som i sådant afseende må kunna finnas lämpligt.

Stockholm den 22 april 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.

FÖRSLAG

FÖRORDNING ANGÅENDE STÄMPELAFGIFTEN.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Förslag* till förordning

(Kongl. Maj:ts förslag.)

1 Art.

* H i i i ''iM å tv ji tf ’t fi h i‘{ n kj! fi i

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande afdelningar:

Första af delningen:

Underdomstolar i stad; gränsetui katter; krigsrätter; öfverståthållareembetets
afdelning för uppbörd särenden och öfverståthållareembetet för
polisärenden; magistrater och öfriga till statsförvaltningen hörande myndigheter
i städer och köpingar; bergmästare; direktioner för sjömanshus;
notarii publici; tullkamrar och tullinspektiöner; biskopsembeten, domkapitel,
Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium och myndigheter, hvilka
handhafva styrelsen eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;

äfvensom alla statsmyndigheter, hvilka icke finnas i denna eller öfriga
afdelningar upptagna.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

■rKj,,

angående stämpelafgiften.

Ilir t i • >o '' •iunnAidhvni silf niod «J:m\f. J''gnu/1 v; il-n

(Utskottets förslag.)

1 Art.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

Lika med Kong!. Maj:ts förslag.

Bill. till lliksd. Brot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 17 [luft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Andra af delningen:
Underdomstolar på landet.

Tredje af delningen:

Chefsembeten och förvaltande myndigheter vid armén och flottan;
öfverståthållareembetets kansli; Kongl. Majrts befallningshafvande och till
landsstaten hörande tjensteman; landtmäterikontor; landtmätare; justerare;
och chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Fjerde af delningen:

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;
marinförvaltningen; lotsstyrelsen; kommerskollegium; statistiska
centralbyrån; generallandtinäterikontoret; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
landtbruksstyrelsen; jernvägsstyrelsen; kammarkollegium; domänstyrelsen;
kammarrätten; statskontoret; generalpoststyrelsen; telegrafstyrelsen;
generaltullstyrelsen; öfverintendentsembetet; medicinalstyrelsen; och
riksarkivet.

Femte afdelning en:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersembetet;
Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen; och sekreterareembetet
vid Kongl. Maj:ts orden.

2 §•

Af de embets- eller tjensteman, som icke här ofvan blifvit särskildt
uppräknade, hänföres en hvar till samma afdelning som den myndighet,
till hvilken han hörer.

Be.villninqsutskattets Betänkande N:o 17.

infirftir !>

; f ii''

:’iol i:

''''i; if»/;i>nf

raqyo it; ''.‘i nösfcli

.VA

........ . . . . övmLA .''4

..... löi «J!t\ \v\ V

-Hll r \,l''-''-■Å^VAé.b. .!''»!»• I.’ ,V''!f

-UV) ''»••!>• ;i it; ■i•<;J^pily|i''.7
i -fn >*!?:</)} täH «v)öd.

; v.\n bom f-■'' > i i Ir>quiil-<s ■

• -i; -oi!''» -to:

........riv) ismus i

f’1 ‘ i■ • > tdr;fil.ii>jud Iv. V i. i .

C| •i,irtO:..''''j i irom»:''

->IH »sigt;i"frijVrtöl!1;; r>i{

no?.|.''N riii /wyuiHnu.

J..SV nlVr*} ''tilvniihutui

2 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

3 §•

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de
här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

	l Afd	''	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Adelsbref...................	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr. 250	Ö.
J .....................#.................... Afflyttninqsbetyq för sjöman„........					frit	t
Afsked, då den afskedstagande till-lägges värdighet af högre em-bete eller tjenst, förses med stämpel lika med Fullmakt å karakter af embete eller tjenst. » i annat fall ..............................	-				J frit	t
Afskrift af landtmätares eller med 1 honom i afseende på behörig-het till vissa förrättningar lik-ståt tjenstemans förrättnings-handlingar, äfvensom af dylika handlingar från generallandt-mäterikoritoret och landtmä-terikontoren i länen, hvarje ark ...........................					J		1	25
» som meddelas för vetenskap-ligt ändamål............................					fri
» annan, hvarje ark.................		50		50		50	1		1
Anordninq........................................			fri
Antagning sbevis å embete eller tjenst; lika med Fullmakt. Anvisning eller Assignation............					fri
Apoteksprivilegiurn i stad eller kö-ping ...................................					j				100 40
» på landet................					i ,
Befålhafvarebref............................ Besigtning; se Protokoll.	—	—	—	—	—	—	5	—	—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

§ 3.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de
här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Adelsbref etc. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

i mcjf.
'' yj ■ j*i *

fr.

Kr.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Betyg öfver afkgdt kunskapsprof..	1 Afa.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr. •1 •	Ö.	Kr. i.,h,:;:	Ö.	Kr. frit	Ö. t	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.

» afflyttnings-, för sjöman; se A fflyttningsbetyg. » annat; se Bevis. Bevis angående domstols beslut om ersättning af allmänna medel åt vittnen och upplysningsvis * hörda personer i brottmål	.i Af				frit	t				-
» af underdomstol eller derstä-des anstäld tjensteman, teck- nadt å företedd handling,______ » å dom eller utslag, att der-emot är vädjadt ...............					J frit	''t
				J frit	t
» att begärd expedition icke ut-bekommits.............................					frit	t
» vederhäftighets-......................			/		fritt
» af chefen för justitiedeparte-mentet på anmälan om tid-nings utgifvande ...................	3				# 3		3		25	—
» rörande anmälan om idkande af handel eller annat närings-vrke ....................................
» af landtmätare och justerare.. » om uppvisning af pass............	fritt
				frit	t
» som erfordras för utbekom-mande af belöning för rofdjurs dödande...................................					frit	t
» antagnings-; se Antagnings-bevis. » öfver på- eller afmönstring af sjöman ......................					frit	t
» prest-............................ .....					fritt
» af läkare eller karantänstjen-steman ......................................					frit	t	•
» vidimations-..............................					fritt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 31

<-	''/, . MÄ i. .i)! A j .ht/. ■		Afd.
1A «.» i	''ni • ''t A «* -*w{ .i» /f ,		Kr.	ö.
Betyg etc.	Lika med Kongl. Maj:ts förslag.	, -- i ■ < M.l i > i f »*Xi
	V>f, iJi -	''ii. guiir/i-wvilit rftw
		..»>•••■/ Tiu Mih . . .. .. IjU	Ii!* i Ii i
	- - V }tn li»)« )«		. tS''V!w	Y\
- :	, f ir.	^ \0\\S ^ 11 tfa i /Oi 4 j lvu?-/	\\\ l U\ ,	v\ '' »
•;0< !	i.	h : ;.ij Vi T tu] > > ! in It nu - v au	1. u''	. \
	iJ fv H	•;»: H, . •-i	. '' .v'' 1	* ! V
	; ■ -.(!•. i 1 -Mi V>I! ‘	^ i / * * t j 7 • i'' i''»1 * f j;t\| ‘ir r^/i!
		. 1 n *% u ruTi }«:gi (!(;;:	■ - ^ »:A	S
	. It.	1 f i i < l."»;:. '' / i i i -i i-. -1!- ii;. -
i M K.	Y\\ i ‘ ''i ''«''!.			'' v
	* * 1 *	»--.inim- ■ 4--. j i i» ;t! ''i''! . i >	i • • i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Bevis, produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort, då de	l Afa.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö. f	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
» förn åt ........		50		50	J 1 Ll	50	1		1
Rilhrpf ................	3 50 20	3	fr it
Burbref i Stockholm och Göteborg » i andra städer ................	*	5
Diariibevis; se Bevis, annat. Diplom för konsul eller vice konsul; se Fullmakt. » att vara provisor ................
Doktorsbref, som utfärdas efter af-Thorit, nrof	t
» som utfärdas utan aflagdt prof Dom med rubrik; lika med Utslag med rubrik. Fastighetsbok, utdrag af, som tec-nas på lagfartsbevis eller på utdrag af lagfarts- eller in-t.Ap.k ni ncrsn rot,okoll.	100				frii	t	l		150
Fiskepass; se Pass. Fribref förses med stämpel till be-lopp af 40 öre för hvarje fulla 10 ton af fartygets drägtighet. Friherrebref ....................					fr	i			500
J^VTRpÅ.p].
Fullmakt för ledamot af statsrådet » eller diplom för konsul eller vice konsul, som icke åtnjuter fast aflöning,					fri	'' y
				fri
» för hofrättskommissarie.......... » för notarius publicus: i Stockholm och Göteborg.... i öfriga städer........................	100 25	—	—	—	J		10	—	-—	—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Bevis etc. Lika med Kong!. Maj:ts förslag.

Bill. till Riksd. Prof. 1804. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

	1 Afa.		2 Afd.		3 Afd		4 Afd		5 Afd
Fullmakt för mäklare eller skepps-klarerare:	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
i Stockholm och Göteborg....	200
i öfriga städer....................... > för annan, å embete eller tjenst, förses för den, som första gån-gen undfått befordran till em-bete eller tjenst med ordinarie lön, med stämpel till belopp af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af lönen, men för den, som erhållit befordran, som medför högre lön, till be-lopp af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skilnaden mellan den stämpelafgift un-derkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och den, som erhålles; dock att stämpel för fullmakt å embete eller tjenst, som icke medför rätt till tjenstgörings-penningar, beräknas för alle-nast två tredjedelar af lönen. Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, dermed jemförlig uppflyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereg-lering utgöres stämpel med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skilnaden mellan den stämpelafgift underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och den, som erhålles.	50

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Fullmakt etc. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Afd.

Kr. ö.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Fullmakt för kyrkoherde att vara prost öfver egen församling... » å karakter och embete eller tjenst förses för den, som är eller varit i allmän tjenst, med stämpel till belopp af 20 kro-nor för hvarje fulla 100 kronor af den ordinarie lön, som åt-följer dylik eller dermed jem-förlig beställning, men för an-nan person till belopp af 70 kronor likaledes för hvarje fulla 100 kronor af sådan lön. » för riksdagsman... .....	i Afa.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr. 50	Ö.	Kr.	ö.	Kr. f	Ö. vi	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
Se för öfrigt^ och 5 §§. Förmyndareförordnande; se Proto-koll. Förmyndarekammares uträkning å omyndiges medel					/''	''i
Förordnande, hvarigenom embete eller tjenst tillsättes; lika med Fullmakt. » att viss tid eller tills vidare förvalta embete eller tjenst, då dermed följer rätt till den med embetet eller tjensten förenade inkomst,...................................	3		3		J 3 fr	it	3		6
» annat . ...............
För rättning shandling, landtmätares eller med honom likstäld tjen-stemans; se Landtmätares för-rättningshand Ung. Förpassning, tull-...					... f	vi
Gravationsbevis; se Bevis. Grefvebref........................................			!	; "! i		1,000

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

i ''T/i ■ i T/t ! ii 1 A -.,J -i

Fullmakt etc. Lika med Kongl. Majrts förslag.

Af(l.

Kr. ö.

» ; \y\

f * ?* i i ;

Utlära

$ j» ft *} j \ w: - (]
.*]*;>) f Y| (

■

Bevillningsutskottets Betänkande K:o 17.

	l Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Hviloståndsreso lutio n; se Resolution. Instrument; se Protokoll. Kallelsebref i mål angående kon-kurs, boskilnad, årsstämning eller försäljning af utmätt fast egendom....................................	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. fr	Ö. itt	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
Kar akter sfullmakt; se Fullmakt. Karta, geometrisk						50		50
Dessutom förses kopia eller ut-drag af karta, som från gene-ral landtmäterikontoret utgif-ves, med stämpel, svarande mot den för annan dylik karta stadgade lösen. Kommunikations)-esolution; se Re-solution. Konstitutorial; lika med Förord-nande. Kontrakt angående arrende, krono-leverans eller entreprenad ......					fr	tf	''
Landtmätares eller med honom i af-seende på behörighet till vissa förrättningar likstäld tjenste-rn an s fnrrä.ttningshand.linrj					J	*i
Motbok, utfärdad af direktion för sjömanshus eller af postspar-bank,						ri
Matsedel..........................................	10
Mäklareslutsedel; se Slutsedel. Mätbref förses med stämpel till be-lopp af 20 öre för hvarje fulla 10 ton af fartygets drägtighet. Notarialprotest; se Protest. Order, hvarigenom beställning med lön på stat tillsättes,...............					3		3		6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Hvild stånds)''evolution etc. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Afd.

Kr. ö.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

	l Afa.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Pass, fiske,........................................	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr. fri	ö. tf	Kr.	ö.	Kr.	ö.
» rese-: för den, som reser i kronans ärende,..................................		•	-		fn	tf
för annan person: till inrikes orter eller Norge till utrikes orter..................	2	50	—	—	2	50	—		2	50
» tull-: för utrikes sjöfart: för öppen båt......... för annat fartyg..... för inrikes sjöfart eller s. k. årspass	1	25	—	—	fri	it	—			—
Patentbref....................................	_	_	__	_	-		10	_	_
Pensionsbref ....................................					fritt
Permissionssedel...............................					fri
Praktika; se Bevis af karantäns-tjensteman. Prestbevis; se Bevis. Prestebref .................... ..........	1			%
Privilegium, apoteks-; se Apoteks-privilegium. Protest, notariat: protokoll der-öfver, hvarje ark ........................	50
Protokoll, hvarigenom embete eller tjenst tillsättes; lika med Fidl-makt. » angående förordnande eller ent-ledigande af nämndeman, stäm-ningsman, ledamot af egodel-ningsrätt, värderingsman vid bouppteckning eller god man vid landtmäteriförrättning, af god man, syssloman eller rät-tens ombudsman i konkurs, samt af annan person i afse-

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Pass etc. Lika med Kong]. Maj:ts förslag.

Kr. ö

Bill. till Riksd. Prof. 18.94. ,r> Sami. 1 Afd. 17 Höft.

f»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

ende å uppteckning eller vård af konkursbo, äfvensom rörande af någon bland dem aflagd före-skrifven ed .....	l Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr. fri	Ö. tf	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Protokoll angående lagfart å fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, . ................					fri	tt
» vid underdomstol, om förord-nande eller entledigande af förmyndare eller god man för frånvarande dödsbodelegare eller om föreläggande för för-myndare eller sådan god man att ingifva bevis om aflem-nande af årsräkning öfver sin förvaltning					J fri	tf
» vid landtmäteriförrättning; se Landtmätares för rättning s- handling. » öfver ekonomisk besigtning ...					fri	it
» öfver annan besigtning, värde-ring, utmätning, qvarstad eller dylik förrättning, hvarje ark.. » angående bevakning vid dom-stol af testamente, som be-vakas senare än bouppteckning efter testamentsgifvaren för in-registrering till domstolen in-gifvits, skall — der vid beräk-ningen af den stämpel, hvar-med bouppteckningen enligt II Art. blifvit försedd, hänsyn		50		50	J	50	1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kr.

Protokoll etc. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

icke tagits till de bestämmelser
i testamentet, som bevakningen
gäller, men den stämpelafgift,
som för bouppteckningen skolat
utgöras, om jemväl dessa be
stämm elser lagts till grund för
afgiften, är högre än den, som
för bouppteckningen utgått -utöfver den stämpel, som i öfrigt
bör utgå för protokollet,
förses med särskild stämpel
till belopp, motsvarande skilnaden
mellan den stämpel,
hvarmed bouppteckningen blifva
belagd, och den, hvarmed
bouppteckningen skolat förses,
derest hänsyn jemväl tagits
till ifrågavarande testamentsbestämmelser;
börande i protokollet
antecknas de grunder,
hvarefter den särskilda stäm
peln beräknats.

Protokoll angående inregistrering af
bouppteckning, då sådant erfordras
för återfående af erlagd
stämpelafgift,.........................

annat:

som utgifves till part, hvilken
utan särskild begäran författningsenligt
är skyldig att
lösa detsamma:

första arket._.......................

andra arket........................

hvarje af de öfriga___________

Afd.

Kr.

Afd.

Kr.

Afd.

Kr.

Afd.

Kr.

.fritt.

Afd.

Kr.

K/ fcO ^

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Afd.

Kr. ö.

Protokoll etc. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Protokoll, annat:

som på begäran utgifves till
part, hvilken eljest icke författningsenligt
är skyldig att
lösa detsamma:

första arket...........................

andra arket...........................

hvarje af de öfriga..............

som eljest utgifves; lika med
Afskrift.

Qvittens.............................................

Resolution, hvilostånds-, för hvarje
grufveutmål eller, der grufvelägenhet
icke blifvit med ut''
mål försedd, för hvarje inmutadt
område, hvilket beviljadt
hvilostånd afser, samt för hvarje
år hviloståndet medgifvits att

gälla .........................................

» kommunikations-......................

dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke mera
än en gång i hvarje mål ut
göras, ändå att handlingar flere
gånger kommuniceras eller till
påminnelser utlemnas.

» innefattande hufvudsakligt beslut,
tecknadt å företedd handling,
..........................................

» med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Se för öfrigt 6 §.

Salubref å utmätningsvis försåld

fast egendom...........................

Sjöfartsbok........................................

Afa.

Kr.

fri

Afd.

Kr.

fri

Kr.

-fritt.

-fn -

Afd.

Kr.

Afd.

Kr.

fri

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

.47

Protokoll etc. Lika med Kong]. Maj:ts förslag.

Kr. ö.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

1 Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
1		—	—	fri		—	—	—	—
				fri		1

5		—		_	—	—	_	—	—
1
—	_	—	—	—	—	5	—	—	—
1	—	1	—	—	—	2	—	2	—
3	—	—	—	5	—	—	—	—	—
				fri
				fri
				j		''
_	_	_	_	_	—	—	_	400	_
—	—	—	—	—	—	—	—	200	—
—		—	—	—		—		150	—
—		—		_		—		150	—

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart.................

för inrikes sjöfart................

Skeppsdagbok_...............................

Skiljebref i äktenskap eller trolof -

Slutsedel......................................

Styrmansbref................................

Stämning........................................

Tillståndsbref för utöfvande af näring
eller yrke.........................

Tullförpassning; se Förpassning.
Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik....................

Underrättelse eller uppgift rörande
utmätning, som af utmätningsman
meddelas gäldenär,.....

Utdrag af fastighetsbok; se Fastiglietsbok.

» af dombok eller protokoll; se
Protokoll.

Utnämningsbref för:

riddare och kommendör af

Kongl. Maj:ts orden .............

kommendör med stora korset

af Svärdsorden .................

af Nordstjerneorden..........

af Vasaorden.....................

kommendör:

af Svärdsorden .................

af Nordstjerneorden ............,

af Vasaorden.......................J

riddare af Konung Carl XIII:s
orden...................................

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Sjömansrulla etc. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

[>mu ■>>< ■ i u'':!

iflnark :• >11 i i

f fil.dt i ii..

Kr.

»i:

Bill. till Riksd. Prof. 1894. [> Sami. 1 Afd. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

1	1 Afa.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Utnämningsbref för: riddare af Svärdsorden.-....... riddare eller ledamot af Nord-stjerneorden .......................... riddare eller ledamot af Vasa-orden .............................	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr. 50	Ö.
dock är riddare- eller koin-mendörsbref, som i följd af utnämning under fälttåg med-delas, från stämpel					fr it	t
Utslag med rubrik: som utgifves till part, hvilken, utan särskild begäran, författ-ningsenligt är skyldig att lösa detsamma: första arket............................_. andra arket..............................	1 1				3 2		10 2		20 5
hvarje af de öfriga ..............	1	25	_	_	2	___	2	_	5	_
som på begäran utgifves till part, hvilken eljest icke författnings-enligt är skyldig att lösa det-samma: första arket ...............	1				1		1	0	1
andra arket...........................	1	_	___	_	1		1		1
hvarje af de öfriga..................	1	25	_	_	1	25	1	_	1	_
som eljest utgifves; lika med Af-skrift. Vederhäftighetsbevis; se Bevis. Arspass; se Pass. Expedition, som icke här ofvan är särskilt nämnd, hvarje ark.......		50		50		50	1		1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

l)Vl - ''• !

IT O? -vO->:Tol''

Utslag etc.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

ff -

Afd.

Kr. ö.

it f

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

4 §•

I afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom
hvilka embeten eller tjenster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets
markegång.

2. Stämpel till fullmakt å embete eller tjenst vid utrikesdepartementet
eller lydande derunder beräknas allenast å den del af lönen, som
motsvarar svenska statsverkets bidrag.

3. Fullmakt å embete eller tjenst i kongl. bofven äfvensom af sådan
beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat dermed ej åtföljer eller först
framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för fullmakt
i allmänhet bestämda grunder, dervid stämpeln beräknas å den ordinarie
lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning. Härvid iakttages,
att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller kår eller i armén
eller flottan efter staten för det regemente eller den kår, hvarest den befordrade
tjenar, för oplacerade, i armén qvarstående officerare efter den
lägsta för indelt infanteriregemente gällande stat, samt för de särskilda
generalsgraderna i armén efter den för fördelningsgeneral bestämda lön,
allt med beräkning af lägsta lönen inom graden, derest olika löner inom
samma grad finnas.

4. Embets- eller tjensteman må ej tillgodonjuta honom tillagd lön
eller förhöjning deri, innan han hos den myndighet, der han eger uppbära
lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

5 §•

För fullmakt å karakter af embete eller tjenst vid militärstaten skall
stämpel beräknas efter den lägsta för indelt infanteriregemente gällande stat.

6 §•

För de genom hofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas stämpelafgiften
med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar.

7 §•

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

"*ii » ;:?•>!.!•

4 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

im »g • :''i: ''

")U i«! . i ’! ■ ‘T •• "

j''TtiV > !> /; . fj

: - mI''-! »<>VfÖ '' ) ’L.‘< >.if ■:

5 §.

- ''1 ?:! -• v •. * ,}: > >•. »

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

6 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

7 §•

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna Art., med undantag
af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol af
testamente, befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens
försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte torpare och
lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens eller Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende frågor, som beröra deras rättigheter
och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens egare, dock med
undantag af resolutioner angående medgifven öfverlåtelse af arrende- eller
nyttjanderätt;

Embets- eller tjensteman i allt hvad till embetet eller tjensten hörer;
så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för fel eller försummelse
i embetet eller tjensten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan, som
är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, hvilket enligt lagbör
genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som innehafva^ såsom boställen af embets- och tjensteman inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna eller % blifvit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet
mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare och kronan
såsom densammas egare;

Kommuner i mål och ärenden rörande de allmänna vägarne och
deras underhåll, jemväl vintertid;

Kyrkor;

Lappar i mål, deri utländsk lapp eger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom eller
den eljest kunnig är;

Pensionsinrättningar;

Sjukvårdsinrättningar, allmänna; och

Stiftelser, fromma.

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mantalsskrifningsmål,
i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och tionde,
så ock i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,
stämpelafgifter, kommunala eller andra allmänna afgifter, markegångssättning,
åsättande af rotering, anmärkning vid offentliga räkenskaper,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

''isiJft ywniUUuijV.. /; T:- :4» ''b-.f y.nin ivui

Oio Jrfi/i ddo in ii-Mölui v,(f,•{>!•,.,/Hij iviojr.uin/I. -.-ImuIIM,

•>I>ud<v!9«I ''‘j n i i! :[• -iA‘i j v i Mni,- 11 ?(*'')•! ii;

: /It'' . : D‘ ii- iVJik.* ;r. •, c .DO V- , _>;(|, !U- ■ >->!«

■i! tv1! .->!!■* ;i en<‘i.^s • .miiitjw, ilnw .idImim:

. i un ic) >j »cfjif < ‘j < t ;

.hi n

. or\ii\‘: v\vw''.''>\ . A v ■. ''''r Mf''vVr -vv* I

tiUi il tf* ‘I *1 i i f»./; f /''Dill e-yA-u”)] , u;J tilifnuiri i.Uh ;«llv i

; l.M N lltiti-.ll

'' *1 I 1.11:. / iui It)* ‘ -1 iiil f Vi * I* > i * :;l’ ! I \ vn \

ii;''”iiilil.:;i ’! r. *• I i Ki i I • . ,,''i l f, i'' :*., ;*•• i •ifiuT!'' ''

i-MJUliU» ! !••• .-i'' ''-i1 : 1 • .)• I ! !''''■ l|i.i:i|li; l",:)-* 11 f.ii:i:,vd .

Ilo'': it; n- li;j fy .(It)-. !<(! ''tf, J(".'' .-''.fil i ADti J/i iji’»;'',;

''V''1''.I vb.: “)>?.: jDlliTH1 , i): ?ui .a1,vi.)

''f - ‘

ill t* p.K*C* { *f i* r.hff. • ii*; M i''-v.ot r , .hili. ■ ! > ■ < •-

fi > \J * • • • 1 5 • i \*ls.! i; i /i ''i •/ i >. M 1 i ».*> vl i -U /1 i i t; I tiUl''h.> ■■ »t» , , » V>!\

(t: Å *■ i’ ■ ;» K'' :i!i> :. - i '' . • r : i - . , i ■; i rj'',> ; -. • . ..

'' '' . V-''.

* ålit Di; fl I : i 1-, : 11 * . it , (.•

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

redogörelse för allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller ekars
fällande å kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om
värfning samt i sådana på förvaltningsmyndighets pröfning beroende ärenden,
som angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, äfvensom i
ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersembetet eller Riksdagens
justitieombudsman.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt här
nedan stadgas:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara försedd
med stämpel till belopp, motsvarande hvad enligt nedannämnda
grunder sammanlagdt belöper å värdet af samtliga arfvingars och
testamentstagares andelar af behållningen i boet; dock att stämpelafgift
icke beräknas för andel, som ej uppgår till ett värde af 200
kronor, samt att vid bouppteckningens stämpelbeläggning afseende icke
fästes vid annat testamente än sådant, som är i bouppteckningen intaget
eller vid densamma i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift fogadt
eller ock före bouppteckningens inregistrering vid domstolen bevakats.

Stämpelafgiften utgör:

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer bröstarfvinge
eller på grund af testamente bröstarfvinges afkomling eller efterlefvande
make:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, aom uppgär till 200 kr., men icke till 2,000 kronor,

60 > > > » 2,000 » > 4,000

70 » > > 4,000 > > 6,000

80 > > > 6,000 » » 8,000

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

B §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt här
nedan stadgas:

A) Bouppteckning, Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref,
Morgongåfvobref, Testamente och Äktenskapsförord:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, förses
med stämpel till belopp, motsvarande hvad enligt nedannämnda grunder
sammanlagdt belöper å värdet af samtliga arfvingars och testamentstagares
andelar af behållningen i boet; dock att stämpelafgift
icke beräknas för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make
eller bröstarfvinges afkomling och i värde understiger 400 kronor, ej
heller för annan andel, som icke uppgår till ett värde af 200 kronor,
samt att vid bouppteckningens stämpelbeläggning etc. lika med Kongl.
Maj:ts förslag.

Stämpelafgiften utgör:

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer bröstarfvinge
eller på grund af testamente efterlefvande make eller bröstarfvinges
afkomling:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 400 kr., men icke till 2,000 kronor,

etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bill. till Riked. Prof, md. 5 Sand. 1 A/d. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

90 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 8,000 kr., men icke til! 10,000 kronor,

1	kr.	>	» 10,000	> 12,000
1	» 10 öre >	»	. 12,000	> 25,000
1	. 20 . >	>	» 25,000	. 40,000
1	» 30 » >	>	. 40,000	» 55,000
1	> 40 » »	>	> 55,000 >	» 75,000
1	» 50 » »	»	i 75,000 kr. och	derutöfver;

2) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer fader,
moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders (halfbroders)
eller systers (halfsyster) afkomling:

50 öre för	hvarje fulla 100 kr. af	andel, som uppgår till	200 kr.,	men	icke till	500 kronor
60 .	> >	»	500	>	>	1,000	>
70 »	» >	*	1,000	>	>•	1.500	>
80 >	» >	>	1,500	»	>	2,000	>
90 >	» >	»	2,000	i		2,500	>
1 kr.	» >	i	2,500	.	s	3,000	t
1 > 10 öre	> >	»	3,000	>	.	3,500	>
1 » 20 >	> >	>	3,500		>	4,000	>
1 • 30 »	> .*	>	4,000	>	»	4,500
1 > 40 >	* •»,		4,500	*	.	5,000	»
1 . 50 .	» >	>	5,000	»	»	5,500
1 > 60 >	» »	»	5,500	>	>	6,000	k
1 , 70 »	» »	>	6,000	>	>	6,500	>.
1 » 80 >	i >	>	6,500	>	>''	7,000	»
1 » 90 »	> .*	>	7,000	.	>	7,500	»
2 »	> i	>	7,500	>	>	8,500	>
2 » 10 >	> >	k	8,500	»	>	10,000	•
2 > 20 .	i > >	> *	10,000	>	).	15,000	>
2 » 30 »	> >	»	15,000	>	>	20,000	»
2 » 40 •	> »	>	20,000	>	>	25,000	•
2 > 50 »	> *	»	25,000	»	»	30,000	>
2 » 60 .	» >	%	30,000	»	>	35,000	>
2 » 70 »	> >	,v	35,000	>	>	40,000	*
2 . 80 >	» )	>	40,000	>		45,000
2 » 90 .	>	>	45,000	»	>	50,000	>
3 kr.	> »	>	50,000 kr.	och	derutöfver;

och 3) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
den, som till den döde stått i fjermare skyldskapsförhållande, än ofvan

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17

[!{?

2) Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

och 3) Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

sagdt är, äfvensom för andel, som på grund af testamente till förmån för
annan än efterlefvande make tillkommer den, som icke med den döde varit
i skyldskap, så ock för andel, som utgör danaarf:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till	200 kr.,	men	icke till	500 kronor
75 »		> »		500	>	»	1,000	*
1 kr.		> >	>	1,000	»	»	1,500	,
1 » 25	öre	» »	>	1,500	»	>	2,000	>
1 » 50	>	» >	»	2,000	>	>	2,500	)
1 » 75	>	» >	>	2,500	*	>	3,000	»
2 kr.		J> )	■	3,000	»	>	3,500	»
2 » 25	>	» >	»	3,500	»	»	4,000	»
2 » 50		» >	>	4,000	>	»	4,500	»
2 » 75	»	> 9	»	4,500	»	,	5,000	,
3 kr.		» »	>	5,000	»	>	5,500	»
3 » 25	»	» »	>	5,500	»	»	6,000	»
3 » 50	>	> »	>	6,000	»	>	6,500	>
3 » 75	>	» »	>	6,500	>	>	7,000	>
4 kr.		» >	>	7,000	»	»	7,500	>
4 » 25	>	> »	»	7,500	»	>	10,000	>
4 . 50	»		»	10,000	»	>	15,000	»
4 » 75	>	> »	>	15,000	»		20,000	»
5 kr.		> )	>	20,000	»	>	25,000	>
5 » 25	>	* >	>	25,000	>	»	30,000	>
5 » 50	i	I >	>	30,000	>	>	35,000	>
5 . 75 6 kr.	9	> » > >	> »	35.000 40.000 kr.	» och	> derutöfver	40,000	>

Vid beräkning af boets behållning skall undantagas värdet å fast
egendom af fideikommissnatur och deri intecknad gäld, hvaremot i behållningen
inberäknas värdet af sådan nyttjanderätt till eller afkomst af egendomen
i dess helhet eller någon del deraf, som visas tillkomma annan än
den nye fideikommissarien, äfvensom belopp, som den nye fideikommissarien
enligt fideikommissbrefvet kan vara skyldig till annan utgifva.

Från boets behållning må, der Konungen sådant medgifver, jemväl
afdragas värdet af sådan samling utaf historisk, vetenskaplig eller konstnärlig
beskaffenhet, som, utan att ersättning eller vederlag till någon dödsbodelegare
derför erlägges, på grund af fideikommisstiftelse eller testamente
är afsedd att såsom dylik samling bibehållas.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Vid stämpelbeläggningen skall för öfrigt följande iakttagas:
a) Vid beräkning af boets behållning skall från tillgångarne undantagas
värdet å fast egendom af fideikommissnatur, likasom från skulderna
gäld, hvilken är i sådan egendom intecknad, hvaremot bland tillgångarne
inberäknas värdet af sådan etc., lika med Kongl. Maj:ts förslag.

b) Från boets tillgångar må, der Konungen sådant medgifver, jemväl
undantagas värdet af etc., lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Der make lefver efter, skall såsom behållning i boet anses endast
hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och
morgongåfva, hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre, sammanlagdt beräknas
till hälften af behållningen i boet.

Såsom arfvinges eller testamentstagares andel af denna behållning
anses hvad å sådan andel finnes böra sig belöpa enligt lag och sådant
testamente, hvartill, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, vid bouppteckningens
stämpelbeläggning hänsyn skall tagas.

Om vid bouppteckningen fogas i behörig ordning upprättadt arfskifte
i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvande af storleken
utaf den andel, som tillkommer hvarje arfvinge och testamentstagare, upptager
och fördelar boets samtliga tillgångar, fast egendom af fideikommissnatur
derifrån undantagen, skall dock sådant arfskifte, derest icke boets
sammanlagda behållning enligt detsamma upptagits till lägre värde, än bouppteckningen
utvisar, läggas till grund för stämpelafgiftens beräkning.

Derest i bouppteckning uppgifves, att kännedom saknas om arfvingars
namn eller antal, skall stämpelafgiften för sådana arfvingars sammanlagda
andelar i boets behållning beräknas, såsom om berörda andelar tillfallit
endast eu af dessa arfvingar.

Då bouppteckning ingifves till underdomstol i stad, skall från det
belopp, hvartill stämpeln å bouppteckningen enligt nu stadgad beräkningsgrund
uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om bouppteckningens
inlemnande och inregistrering vid domstolen bestämda lösen,
äfven om på grund af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

I enlighet med hvad sålunda stadgats samt med ledning af bestämmelserna
i 16, 17 och 18 §§ uti denna förordning bör i det protokoll,
hvari bouppteckningen inregistreras, upptagas ej mindre beloppet af hvarje
, andel utaf boets behållning, som anses för beräkning af stämpelafgiften
böra arfvinge eller testamentstagare tillkomma, och den stämpel, som å
denna andel belöper, än äfven den stämpel, hvarmed bouppteckningen enligt

dessa grunder blifvit belagd.

Se för (ifrigt 9, 10, 14, 15, IB, 17 och 18 §§.

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara
försedt dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde, dels ock med ytterligare stämpel enligt de grunder,
som äro stadgade för beräkning af stämpel å andel i död mans bo,
för samma värde efter afdrag ej mindre för den i egendomen intecknade
gäld, som vid siste fideikommissariens död kan vara obetald,
samt för hvad den nye fideikommissarie!! enligt tideikommissbrefvet

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

c) Der make lefver efter, skall stämpeln beräknas endast å hvad som
af behållen egendom, tillhörig makarne gemensamt eller den aflidne enskild!,
återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och morgongåfva,
hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre, sammanlagdt beräknas till hälften
af nämnda behållna egendom.

d) Såsom arfvinges eller testamentstagares andel af behållningen i
boet anses hvad etc. lika med Kongl. Mapts förslag.

e) Om vid bouppteckningen fogas i behörig ordning upprättadt arfskifte

upptagits till lägre värde, än bouppteckningen utvisar eller domstolen sedermera
i den ordning, som i 15 § här nedan stadgas, kan finna skäligt bestämma,
läggas till grund för stämpelafgiftens beräkning.

f) Derest i bouppteckning uppgifves, att andra arfvingar än de i
bouppteckningen angifna finnas, men att kännedom om deras antal saknas,
skall etc. i öfrig! lika med Kongl. Majrts förslag.

g) Då bouppteckning ingifves till underdomstol i stad, skall etc.
lika med Kongl. Maj:ts förslag.

h) I enlighet med hvad sålunda stadgats etc. lika med Kongl. Maj:ts
förslag.

Fidei k o m miss bref om fast egendom skall, då det för lagfart företes, förses
dels med stämpel etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

kan vara skyldig till annan utgifva, än äfven för det enligt 17 § beräknade
kapitalvärdet af nyttjanderätt till eller afkomst af egendomen
i dess helhet eller någon del deraf, derest sådan rätt visas tillkomma
annan än den nye fideikommissarien.

Se för öfrigt 10, 13, 17, 18 och 19

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart företes
vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då gåfvotagaren är gifvarens bröstarfvinge eller dess afkomling,
1 krona It) öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

då gåfvotagaren är gifvarens fader, moder, broder (halfbroder), syster
(halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsyster) afkomling,
1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

och då gåfvotagaren står i fjermare skyldskapsförhållande till gifvaren,
än nu sagdt är, eller icke är med honom i skyldskap, 2 kronor

60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 19 §§.

Gåfva af lös egendom: afhandling derom skall vid utgifvandet förses med
stämpel till nedannämnda belopp:

då gåfvotagaren är gifvarens bröstarfvinge eller dess afkomling,
1 krona för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

då gåfvotagaren är gifvarens fader, moder, broder (halfbroder),
syster (halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsysters)
afkomling, 2 kronor för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

och då gåfvotagaren står i fjermare skyldskapsförhållande till gifvaren,
än nu sagdt är, eller icke är med honom i skyldskap, 4 kronor
för hvarje fulla hundra kronor af egendomens värde.

Morgongåfva})ref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af
gåfvans värde.

Testamente, som ej bevakats, men hvaraf testamentstagare vill sig begagna,
skall, då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning af bouppteckningen
efter testamentsgifvaren, så snart laga tid för dess bevakning
ute är och detsamma af arfvinge godkänts, vare sig detta
skett genom påskrift å testamentet eller annorledes, förses med stämpel
i förhållande till värdet af den egendom godkännandet afser, dervid
skola tillämpas enahanda grunder, som enligt I Art. gälla för beräkning
åt den särskilda stämpel, hvarmed protokoll angående bevakning
vid domstol af testamente i visst fall skall förses.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart företes,
förses med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 19 §§.

Gåfva af lös egendom: afhandling derom skall vid utgifvandet förses med
stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Morgongåfvokref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
förses med stämpel etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Testamente, som bevakats; se Bouppteckning äfvensom, under I Art., Protokoll
angående bevakning vid domstol af testamente.

Testamente, som ej bevakats men hvaraf testamentstagare vill sig begagna,
skall — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning af bouppteckningen
efter testamentsgifvaren samt den stämpelafgift, som
för bouppteckningen skolat utgöras, om jemväl testamentets bestämmelser
lagts till grund för afgiften, är högre än den, som för bouppteckningen
utgått — så snart laga tid för dess bevakning ute är och
detsamma af arfvinge godkänts, vare sig detta skett genom påskrift å
testamentet eller annorledes, förses med stämpel, motsvarande skilnaden
mellan berörda afgiftsbelopp.

Bill. till Riksd. Prat. 1894. 5 Sand. 1 Afd. 17 Höft. 9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt
med särskild stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Se för öfrigt 10, 13, 16, 17 och 19 §§.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 5 kronor.

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: afhandling derom skall, då
den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig myndighet
företes, vara försedd med stämpel af 50 öre.

Anvisning; lika med Vexel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Skuldebref.

Byte af fast egendom, afhandling derom; lika med afhandling om Köp af
fast egendom.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom skall
vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton af far- ''
tygets drägtighet.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet
företes, vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund deraf fordran bevakas
i konkurs.

Bepositionsråkning hos bank eller bankir: bevis om insättning derå skall
vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt belopp,
som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt
tusental kronor.

_ Sökes på grund af depositionsbeviset hos offentlig myndighet betalning,
skall detsamma vara försedt med särskild stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelafgift, då på
grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

För delskontrakt / se Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis derom; se Försäkringsbref.

Förpantningsbref; lika med Skuldebref;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund deraf inteckning
sökes eldigt 3 § sjölagen.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöfver den
stämpel, som, enligt hvad ofvan stadgas, kan erfordras, förses med etc.
lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
förses med etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

'' - »

B) Öfriga stämpelpligtiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: afhandling derom skall, då
den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig myndighet
företes, förses med stämpel af 50 öre.

Anvisning till och med Bodmeribref: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Byte af fast egendom och Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40
ton: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet
företes, förses med stämpel etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

(Motstående rubrik Depositioner åkning utesluten).

Fraktslut till och med Förvärf: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;
lika med Certeparti.

Af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt qvittens
å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller särskild! utfärdas,
skall, innan det här i riket utlemnas, förses med stämpel till
nedannämnda belopp:

« vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af premien;
dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af vatten:
fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af fast egendom.

Hyreskontrakt/ se Nyttjanderätt.

Inkasssering af penningar: handling, som innefattar uppdrag derom och
emot hvars företeende eller aflemnande betalning fordras; lika med Vexel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom postförskott
eller s. k. efterkraf, är från stämpel fri.

Invisning; lika med Vexel.

Jordafsöndring, afhandling derom:

för alltid; se Köp af fast egendom,;

till besittning för viss tid eller på lifstid; se Nyttjanderätt.

Kapitalräkning: bevis om insättning derå; lika med bevis om insättning
på Depositionsråkning.

Köp af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet utfärdad
köpehandling skall, då den för lagfart företes, vara försedd med
stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;
dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd med stämpel af 1 krona
20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är från
stämpel fri.

!> af lösören, b,vilka i säljarens vård qvarblifva: afhandling derom skall,
då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes, vara försedd
med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af köpesumman.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Hyreskontrakt: lika med Kong]. Maj:ts förslag.

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag derom och emot
hvars företeende eller aflemnande betalning fordras; lika med Vexel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom postverkets
försorg eller genom s. k. eftertraf, är från stämpel fri.
Intecknadt skuldebref; se Skuldebref.

Invisning och Jor dafsöndring: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

(Motstående rubrik Kapitalräkning utesluten).

Köp af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet utfärdad
köpehandling skall, då den för lagfart företes, förses med stämpel
af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock
att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör beläggas med stämpel etc. lika med Kong].
Maj:ts förslag.

af lösören, Indika i säljarens vård qvarblifva: afhandling derom skall,
då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,
förses med stämpel etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskotttets Betänkande N:o 17.

Köp af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom skall
vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt belopp
angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles, hos
offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling,
skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25 öre
för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket inteckning
eller betalning sökes;

dock är köpeafhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Se för öfrigt 9, 10 och 13 §§.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är afhandling om lifränta fri från sistnämnda stämpel, då på
grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 12 §.

Lösöreköp•• afhandling derom; se Köp.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 25 öre
för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der aftalet
afser kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas å
sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbarhet^’, hvilka vid
upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller icke finnas i
markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent af denna afgift,
med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utföst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning
sökes.

Se för öfrigt 11 och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall före utlemnandet förses med
stämpel af 30 öre för belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och derutöfver
30 öre för hvarje påbörjadt hundratal kronor;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 71

Köp af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling _--

drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmärs, hos
offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling,
skall köpeaf handlingen förses med etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning

företes, förses med stämpel —---— — _ — — — _ ___

kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med stämpel etc. lika med Kongl.
Maj:ts förslag.

Lösöreköp: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, förses med stämpel — — — — — —
eller, der aftalet afser kortare tid, för legotiden.

Erlägges för nyttjanderätten---------der sådan är

utfäst.

_ Sökes på grund åt afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall af obligationsutgifvaren före utlemnandet
etc. lika med Kongl. Maj:t,s förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

dock att frihet från sådan stämpel eger rum för svenska statens
obligationer.

Obligation, som utgifvits i utlandet och efter utgången af augusti månad
år 1894 inkommer i riket, skall, inom åtta dagar efter det obligationen
i riket inkommit och i alla händelser innan den härstädes belånas,
försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses med stämpel
enljgt nyssnämnda grund.

A obligation, som i utlandet utgifvits och före den 1 september
1894 inkommit i riket, eger innehafvaren, om obligationen före sistnämnda
dag hos magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt bekomma påteckning
om dagen för uppvisandet. Obligation, som icke blifvit med
sådan påteckning försedd, skall beläggas med stämpel enligt den för
obligation här ofvan stadgade grund. ''

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen
vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf

fordran bevakas i konkurs.

Se för (ifrigt 20 oeh 21 §§.

Postremissvexel; se Vexel.

Premieqvittens; se Försäkringsbref.

Qvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än fordringsegaren,
från en ort till en annan försändes; lika med Vexel;

dock att qvittens, som afser inkassering af penningar genom postförskott
eller s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, vara försedd med stämpel af 25 öre
för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket inteckning
eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund deraf fordran
bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Servitut saf tal, afhandling derom; lika med afhandling om Afkomst eller
annan förmån af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen
för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock
att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel af 10
kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Obligation, som utgifvits i utlandet och efter utgången af innevarande år
inkommer i riket, skall, innan den härstädes belånas, törsäljes eller på
hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses med stämpel enligt nyssnämnda
grund.

Å obligation, som i utlandet utgifvits och före den 1 januari 1895
inkommit i riket, eger innehafven — — —. Obligation, som icke
blifvit med sådan påteckning försedd, skall, innan den härstädes belånas,
försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, beläggas
med stämpel enligt den — — — grund.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen
förses med stämpel etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

(Motstående hänvisning Postremissvexel utesluten).

Premieqvittens: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Qvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än fordringsegaren,
från en ort til en annan försändes; lika med Vexel;

dock att qvittens, som afser inkassering af penningar genom postverkets
försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Revers; se Skuldebref.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel etc. lika med Kongl.
Maj:ts förslag.

Servitutsaftal: lika med Kongl. Majtts förslag.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen för
lagfart företes, förses med stämpel — — — för aktiebolag, som icke
drifver bankrörelse, bör förses med stämpel af 10 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Skogsafverkning: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit
i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal
af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning
sökes.

Skuldebref skall, då det såsom fordringsbevis utlemnas, förses med stämpel
af 50 öre för förskrifvet kapitalbelopp, som ej öfverstiger 1,000 kronor,
och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, med undantag
likväl för det fall, att lånet upptages på bestämd tid, som icke
öfverstiger femton dagar, räknade från skuldebrefvets utgifningsdag, i
hvilket fall frihet från stämpel eger rum.

Sökes på grund af skuldebrefvet hos offentlig myndighet inteckning
eller betalning, skall skuldebrefvet vara försedt med särskild stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från sistnämnda stämpelafgift, då på grund

deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Se för öfrigt 22 och 23 §§.

Undantag skontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Vexel skall, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den
här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes,
förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor,
och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå
den lyder;

dock att postremissvexel, vexel, som är stäld att vid uppvisandet
betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren,
äfvensom vexel, som är dragen af bank eller bankir inom riket
å bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar endast i utlandet
vid uppvisandet, skall utan afseende å beloppet, hvarå den lyder, förses
med stämpel af 10 öre;

egande frihet från stämpelbeläggning rum för vexel, som är dragen
från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med
föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel hos offentlig
myndighet betalning, skall vexeln vara försedd med särskild stämpel

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Skog saf verkning: afhandling derom skall, då deri för vinnande af inteckning
företes, förses med stämpel — — — — — — — — — — — —
— — skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med etc. lika med Kong!. Majts förslag.

Skuldebref skall, då det för vinnande af inteckning eller betalning hos
offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket inteckning eller betalning
sökes;

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund deraf fordran bevakas
i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Se för öfrigt 22 och 23 §§.

Undantag skontrakt: lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Vexel, godkänd eller protesterad, skall, då den för vinnande af betalning
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är vexel fri från sådan stämpel, då på grund deraf fordran
bevakas i konkurs.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes
ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är stadgad,
vexeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den
här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes,
beläggas med stämpel af 50 öre, när den lyder å mindre belopp än

1,000 kronor, men eljest af 1 krona; dock att frihet från denna
stämpelbeläggning eger rum för vexel å mindre belopp än 100 kronor.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med
nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de öfriga från sådan stämpel
fria.

Se för öfrigt 21 g.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 77.

af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf fordran
bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 21 §.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge: afhandling derom
skall, då åborätt på grund deraf vinnes, förses med stämpel för kronohemman
till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp af 20 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock att afhandling,
på grund hvaraf åborätt vinnes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse,
bör vara försedd med stämpel för kronohemman till belopp af
1 krona 20 öre och för nybygge till belopp af 40 öre likaledes för
hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå kontrahenterna
hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom slutadt
är.

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet med gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning
af vatten, skall dock stämpeln af lagfartssökanden ensam gäldas.

Stämpelafgift, som för bouppteckning utgått ur död mans bo, skall
arfvingar och testamentstagare emellan så gäldas, att eu hvar af dem består
så mycket af samma afgift, som enligt de för beräkning af sagda stämpelafgift
stadgade grunder å hans andel i boet belöper.

10 §.

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta
icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall, hvad
angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman eller nybygge,
beräknas efter den i penningar bestämda köpe- eller löseskillingen, så framt
denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad,
som gällande bevillningsförordning föreskrifver, eg a lika vitsord med
af vederbörande tjensteman utfärdadt taxeringsbevis.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge: afhandling derom
skall, då åborätt på grund deraf vinnes, förses med stämpel för kronohemman
till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp af 20 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock att afhandling,
på grund hvaraf åborätt vinnes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse,
bör förses med stämpel etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

9 §•

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

10 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

11 §•

Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden är
bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp, beräknas
stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan beskaffenhet,
att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det värde, hvartill de
vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid icke blifvit dem
åsatt, efter senast faststälda markegångspris.

12 §.

Uppskattning af lifräntas kapitalvärde sker efter en räntefot af fem
för hundra med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för
riket, som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden, blifvit
upplåten under egande- eller nyttjanderätt genom en handling, hvarå lagfart
eller inteckning sökes, skall denna handling förses med stämpel efter
fulla värdet vid den domstol, der den först företes.

14 §.

Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver
särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften med
h^d enligt ofvan stadgade grunder sammanlagdt belöper å en hvar arfvinges
och testamentstagares andel af behållningen i boet, och utgöres, då
de särskilda bouppteckningarna ingifvas till domstolen i den ort, der den
aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

15 §.

Har afliden persons egendom blifvit uppskattad af värderingsman,
utsedde enligt lagen angående värdering af död mans bo. och dödsbodel -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 79

11 §•

jod •£<!*■ n! • jim''i.1*. J<i. >f.: xOvf l''1''.ti''rfWiii )■■■, nis ''r.''(.''V<''! SJUérvit.-ii.vrfHi

Der uti -h- — —<-! — — — — — — — — utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter beräknas efter det
värde, hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid
icke blifvit dem åsatt efter senast faststälda markegångspris, så framt de i
markegångstaxa finnas upptagna, men eljest efter det i orten gängse pris.

12 §.

Uppskattning af lifräntas kapitalvärde
denna förordning fogade tabeller II och III.

sker med användande af de vid

13 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

14 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

5 • ■ ‘ i''1- v i!» . i-''»»!'' u>n . i

15 §.

Har afliden persons egendom blifvit uppskattad af värderingsman,
utsedde enligt lagen angående värdering af död mans bo, och dödsbodel -

Becillningsutskottets Betänkande N:o 17.

egarne finna den uppskattning för hög och derom vid bouppteckningens
inregistrering göra anmälan, ege domstolen beräkna stämpeln för bouppteckningen
efter det lägre värde, hvartill behållningen kan finnas rätteligen
böra uppskattas.

16 §.

Den, till hvilken fideikommiss i penningar eller annan lös egendom
öfvergår, äfvensom annan testamentstagare vare, om vid beräkning af
stämpelafgiften å den för inregistrering hos domstol företedda bouppteckningen
efter den aflidne hänsyn tagits till bestämmelserna i fideikommisbrefvet
eller testamentet, vid egendomens tillträde skyldig att, med ränta
efter fem för hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften
å värdet af den egendom belöper. Har åter vid beräkning af stämpelafgiften
å bouppteckningen hänsyn icke tagits till ofvanberörda bestämmelser,
vare fideikommissarien eller testamentstagaren skyldig att vid egendomens
tillträde med ränta efter fem för hundra om året till boet återgälda
ett belopp, motsvarande skilnaden mellan det stämpelbelopp, hvarmed
bouppteckningen blifvit belagd, och den stämpelafgift, som för densamma
skolat utgöras, derest till grund för stämpelberäkningen icke jemväl
lagts den borttestamenterade egendomen.

17 §•

Vid stämpelbeläggning af bouppteckning efter död man, så ock af
testamente eller protokoll angående bevakning af testamente skall iakttagas:

att för egendom, hvilken visst bestämdt penningevärde ej är i bouppteckningen
åsatt, det värde, som lägges till grund för beräkning af
stämpelafgiften, bestämmes enligt trovärdige mäns intyg eller efter domarens
pröfning;

att stämpelafgiften för rättighet, som består i nyttjanderätt till eller
afkomst af egendom eller rätt att gång efter annan erhålla visst belopp i
penningar eller varor eller åtnjuta vissa tjenstbarheter, bör med det i 18
§ omförmälda undantag utgöras efter rättighetens med ledning afidess
årliga värde och en räntefot af fem för hundra om året beräknade kapitalvärde
vid dödstillfället, på sätt den vid denna förordning fogade tabell
närmare utvisar;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

egarne finna den uppskattning för hög och derom vid bonppteckningens
inregistrering göra anmälan, ege domstolen béräkna stämpeln för bouppteckningen
efter det lägre värde, hvartill behållningen på grund af förebragta
omständigheter kan finnas böra uppskattas.

16 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

n 17 §.

Vid stämpel beläggning af bouppteckning efter — t— — — —

iakttagas:

a) att för egendom — — — — — — — pröfning;

b) att stämpelafgiften — — — •— — — — —

på sätt den vid denna förordning fogade tabell I närmare utvisar;

Bill. till Riksd. Prof; 1894. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande Nx> 17.

att för bestämmande af behållna årliga värdet å dylik rättighet, der
sådant värde icke blifvit i bouppteckning utsatt, förfares på enahanda
sätt, som här ofvan stadgas beträffande egendom, hvarå visst värde i bouppteckning
ej blifvit bestämdt;

att vid rättighets åtnjutande under viss persons lifstid dess kapitalvärde
bestämmes med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell,
som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven; skolande, der sådan
rättighet tillkommer flera personer, antingen gemensamt eller en efter
annan, till grund för beräkningen läggas lefnadsåldern för den af dessa,
som vid tiden för stämpelafgiftens bestämmande är yngst af de då lefvande
personer, som rättigheten skall tillkomma;

att, der rättighetens åtnjutande eljest är af obestämd varaktighet,
dess kapitalvärde anses utgöra tio gånger rättighetens årliga värde; samt

att då någon i arf eller genom testamente erhållit viss egendom eller
rättighet, men jemväl annan skall deraf åtnjuta viss förmån, stämpelafgiften
för denna egendom eller rättighet skall beräknas allenast för hvad af dess
värde återstår efter afdrag af förmånens uppskattade värde.

18 §.

För fideikom mitterad egendom skall värdet vid stämpelafgifts bestämmande
beräknas såsom om samma egendom innehades med eganderätt.

19 §.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om
gåfva, då enligt bestämmelserna deri fast egendom skall öfvergå till flera
personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång, då, efter det
egendomen öfvergått till ny innehafvare, lagfart derå sökes.

20 §.

Den, som efter den 1 september 1894 här i riket utlemnar obligation,
som är dagtecknad före sagda tid, skall förse obligationen med anteckning
om dagen, då den utgifves.

21 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med
stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det ut -

Bevillningsutskottets Betänkande Nx> 17.

c) att för bestämmande

bestämdt;

d) att vid rättighets — — — bestämmes med användande af de
vid denna förordning fogade tabeller II och III; skolande — — — —
skall tillkomma;

e) att der rättighetens

sam.

f) att då någon —

uppskattade värde

18 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

19 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

20 §.

Den obligationsutgifvare, som efter utgången af innevarande år här
i riket utlemnar obligation, som är dagtecknad före sagda tid, skall förse
obligationen med anteckning om dagen, då den utlemnas.

21 §.

Lika med Kongl. Ma.j:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

ländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid tiden
för stämpelbeläggningen gällande vexelkurs, hvartill på den ort, der stämpelbeläggningen
sker, eller på närmaste inländska vexelplats vexlar utstaka
i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid uppvisandet
köpas.

22 §.

Derest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller
betalning varit inför offentlig myndighet företedd och dervid blifvit försedd
med stämpel, å nyo i samma afseende som tillförene ingifves, ege, med
undantag för de fall, som i 19 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning
ej rum.

Samma stadgande galle, der på grund af skuldebref eller annat fordringsbevis
betalning sökes för belopp, för hvilket inteckning tillförene varit
sökt, eller der inteckning sökes för belopp, för hvilket betalning tillförene
varit sökt.

23 §.

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos
offentlig myndighet sökes och dervid i stället för hufvudskriften företes
afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade stämpel.

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjent,
att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför betalning
sökes, eller för någon del deraf, eller visas, att tillförene inteckning
eller betalning varit för samma belopp eller någon del deraf vid
offentlig myndighet sökt, belägges dock afskriften icke med stämpel i vidsträcktare
mån än till det belopp, som för hufvudskriften brister.

24 §.

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

22 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

.tf. ii-! ''ii: .<^t{

23 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

24 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 77.

III Art.

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

25 §.

Har testamente lagts till grund för beräkningen af erlagd stämpelafgift
och varder testamentet genom domstols beslut helt eller delvis ogilt
förklarad!, må stämpelafgiften, i den mån densamma icke bort utgå derest
vid stämpelafgiftens beräkning hänsyn icke blifvit tagen till de upphäfda
testamentsbestämmelserna, kostnadsfritt återbekommas i den ordning, som
i fråga om restitution af kronoutskylder är föreskrifven.

Hvad nu blifvit stadgadt skall dock icke ega tillämpning på den
stämpel, hvarmed testamente vid ansökan om lagfart å fast egendom skall
vara försedt.

26 §.

Vill någon i annat fall än i 25 § sägs, utan sammanhang med åtal
mot vederbörande embets- eller tjensteman, föra talan om återfående af
stämpelafgift, som af embets- eller tjensteman debiterats eller i enlighet
med dennes tillsägelse blifvit erlagd för sådan handling, hvars stämpelbeläggning
enligt 40 § skall i hofrätt granskas, må dylik talan inom tre
månader från det klandrade stämpelbeläggningen egt rum anhängiggöras i
den hofrätt, hvarunder embets- eller tjenstemannen lyder, samt, i fall af
befogenhet, genom besvär öfver hofrättens beslut hos Konungen fullföljas
inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 § rättegångsbalken stadgas, dervid
bör fullgöras hvad uti 18 § af samma kap. finnes föreskrift.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

III Art.

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

25 §.

1. Har testamente — — — — — — — föreskrifven.

Hvad nu blifvit stadgadt — — — — — — — — —

egendom skall förses.

2. Yppar sig, sedan bouppteckning för inregistrering till domstol
ingifvit-s, gäld efter den döde, må den för bouppteekningen erlagda
stämpelafgift i den mån, densamma icke bort utgå, derest vid stämpelafgiftens
beräkning sagda gäld varit känd och hänsyn dertill blifvit tagen,
kostnadsfritt återbekommas i den uti mom. 1 här ofvan stadgade ordning,
om framställning derom göres inom två år efter bouppteckningens inregistrering.

26 §.

Vill någon i annat fall än i 25 § sägs föra talan om återfående af
stämpelafgift, som af etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17

IV Art.

Om stämplarne och deras tillhandahållande.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nemligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2 och 3 kronor; samt

b) enkla och dubbla beläggningsstäinplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40,
50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25, 50, 75,
100, 200 och 500 kronor.

28 §.

När till eu handling, som skall förses med stämpel, erfordras sådan
till större belopp, än en stämpel innehåller, må två eller flere stämplar
begagnas.

Der stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes
eller hvartill flere stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas, skall
stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

29 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid
domstol företes, till bouppteckning, äktenskapsförord, morgongåfvobref och
afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola begagnas
dubbla beläggningsstäinplar.

Sådana stämplar skola ock begagnas, då protokoll angående bevakning
af testamente skall med särskild stämpel förses.

30 §.

Beläggningsstäinplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln
och den med n:o 1 märkta delen af den dubbla å handlingen
fästas med hela den limmade sidan.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

IV Art.

Om stämplare och deras tillhandahållande.
27 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

28 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

29 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

30 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bih. till Riksd. Prot 1894. 5 Sami. 1. Afd. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

31 §.

Då handling förses med beläggningsstampel, skall denna makuleras
genom lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingifver handling, som skall förses
med dubbel beläggningsstämpel, skall makulera den med n:o 1 märkta
delen, hvaremot den andra delen makuleras af vederbörande embets- eller
tjensteman.

32 §.

Stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må på derom
hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets
försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna, tvefald
uppgift å dessas antal samt penningar motsvarande det erforderliga
stämpelbeloppet.

33 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom dertill antagne försäljningsman
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta tillhandahålla
stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning skola vara
att tillgå; åliggande Kongl. Majrts befallningshafvande att för stämplarnes
tillhandahållande förordna försäljningsman för hvarje stad äfvensom, till
erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, eger, när så skäligt
pröfvas, honom entlediga. Deröfver må klagan ej föras.

34 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med derom gällande
föreskrifter; egande försäljningsman att efter reqvisition hos den
myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillstälda inom det belopp,
för hvilket säkerhet sålunda blifvit stäld.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

31 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med angifvande
af datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingifver handling, som skall förses
med dubbel beläggningsstämpel, skall, der icke enligt 39 § 3 mom. stämpeln
skall makuleras af vederbörande embets- eller tjensteman, makulera
den med n:o 1 märkta delen, hvaremot den andra delen makuleras af
embets- eller tjenstemannen.

32 §.

/ _ i

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

33 §.

Lika med Kongl. Maj:1:s förslag.

34 §.

Försäljningsman — — — —

för hvilket säkerhet sålunda blifvit stäld.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
4 tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen förordnat.
A landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting tillhandahålla allmänheten
stämplar, der sådant icke af vederbörande domare besörjes.

35 §.

Embets- eller tjensteman eger likaledes att, mot stäld säkerhet, som
i nästföregående § sägs, och efter reqvisition, i Stockholm hos statskontoret
samt i länen hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erhålla de vid hans
tjensteutöfning erforderliga stämplar.

36 §.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman; och
åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp, som
erfordras för en viss handling, utan ersättning sådan upplysning meddela.

37 §.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helark sstämpel likväl allenast så framt
det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman utbytas
mot annan stämpel, dervid dock för hvarje stämpel skall betalas
3 öre. i

Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit för
ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

För stad — — — — — — — — — — — — —

der sådant icke af vederbörande domare besörjes.

Då ernbets- eller tjensteman, hvilken har att å tjenstens vägnar emottaga
handling, som enligt II Art. skall vid företeendet inför offentlig myndighet
förses med stämpel, tillika är försäljningsman, skola de till handlingen
erforderliga stämplar hos honom köpas; börande i sådant fall embetseller
tjänstemannen verkställa stämpelbeläggningen.

A medel, som blifvit för inköp af stämplar till embets- eller tjensteman
aflemnade, vare denne pligtig meddela qvitto, derest köparen aflemnar
två lika lydande af honom underskrifna reversal, angifvande medlens belopp
och den handling, för hvilken stämplarne afses, af hvilka reversal det ena
qvarstannar hos embets- eller tjenstemannen och det andra återställes
qvitteradt.

35 §.

Lika med Kongl. Majrts förslag.

36 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

, 37 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Y Art.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.

38 §.

Ansvarighet derför, att expedition i vederbörlig ordning förses med
stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den tjensteman,
till hvilkens tjenstebefattning hörer att hålla expeditionen vederbörande
till hända, samt vid öfriga myndigheter den tjensteman, som för
expeditionen ansvarar; dock att, der annan tjensteman vederbörligen förordnats
att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten åligger denne.

39 §.

Embets- eller tjensteman, notarius publicus eller mäklare, till hvilken
stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen är behörigen
försedd med stämpel och att stämpeln är makulerad på sätt i 31 §
föreskrifves.

Är handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges ej
genast efter erhållen tillsägelse det felande stämpelbeloppet, må handlingen
icke emottagas.

Är stämpel ej vederbörligen makulerad, bör embets- eller tjensternannen,
notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet deraf mot
ersättning för besväret dermed af 5 öre för hvarje stämpel; dock må
denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta antal, som
för handlingen erfordras.

40 §.

Då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter, inteckningar,
äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten, som vid
domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp till
hofrätt insändas, skola dervid fogas de med n:o 2 märkta delarne af de
dubbla beläggningsstämplar, med hvilka de till protokollen hörande hand -

Bevillningsutskottets Betänkande N.o 17.

V Art.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.
38 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

39 §.

Embets- eller tjensteman------föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges ej
genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet
eller, der embets- eller fjenstemannen ej är stämpelförsäljningsman, nämnda
stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.

Då embets- eller tjensteman jemlikt 34 § 3 inom. verkställer stämpelbeläggning
af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger
honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall stämpel
till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör embets- eller
tjenstemannen — — — — — — — — — som för handlingen

erfordras.

40 §.

Lika med Kongl. Majrts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

lingar blifvit försedda; börande dessa stämpeldelar antingen fasthäftas i
brädden vid den § af protokollet, der det ärende, som föranledt stämpelbeläggningen,
förekommer, eller ock, med domstolens sigill genomdragna,
särskild! medfölja protokollet med åtecknad hänvisning, till Indika §§ de höra.

41 §.

De insända stämpeldelarne skola i hofrätternas advokatfiskalskontor
granskas och med protokollen jemföras genom dertill af hofrätterna, förordnade
tjensteman, hvilka böra förekommande felaktigheter hos advokatfiskal
anmäla; egande desse tjensteman att för omförmälda granskningsarbete,
hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret afleinnade
protokoll bör vara fulländad! senast inom slutet af det nästföljande året,
uppbära af stämpelmedlen utgående arfvoden.

42 §.

A brädden af de i 40 § omförmälda protokoll bör, i afseende å
handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras anteckning
dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen, dels
ock om stämpelns belopp.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blifvit försedd
med stämpel för hela eller någon del af det värde, efter hvilket stämpeln
eljest skolat beräknas, antecknas när och hvarest stämpelbeläggningen egt
rum, så ock beträffande testamente, som vid domstol bevakas innan bouppteckning
efter testamentsgifvaren för inregistrering dit ingifvits, anteckning
göras derom, att bouppteckningen ännu icke blifvit inregistrerad.

43 §.

A stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må qvitto kunna erhållas,
derest afsändaren aflemnar två lika lydande, af honom underskrifna
förteckningar å stämplarnes antal och sammanräknade belopp, af hvilka
förteckningar den ena qvarstanna!'' hos hofrätten, den andra återställes
qvitterad.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

41 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

42 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

43 §.

Lika med Kong!. Maj:ts förslag.

Bill. till lliksd. Prof. 18U4. 6 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

VI Art.

Om uppbörd och redovisning.

44 §.

Försäljningsman åligger att inom åtta dagar efter hvarje qvartals
slut aflemna under qvartalet influtna stämpelmedel, i Stockholm till statskontoret
och i länen till landtränteriet.

45 §.

Hvarje år å sista söckendagen skall i Stockholm genom statskontorets
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg inventering
hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket af emottagna
stämplar är osåldt.; och må dervid hos domare å landet stämplar, som blifvit
använda till sådana, årets hösteting tillhörande expeditioner, hvilka vid
inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen, kronofogde eller
länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet öfver förrättningen upptagas
såsom osålda.

Jemväl å annan tid må, när omständigheterna dertill föranleda, inventering
hos försäljningsman kunna ega rum och då tillika redovisning
honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke finnes i behåll.

46 §.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afsluta räkning öfver
emottagna stämplar och hvad derför i penningar inflyter; börande denna
räkning jemte inventeringsinstrumentet och qvittenserna å hvad under året
i penningar levererats vara afleinnad, i Stockholm till statskontoret sist den
31 januari och i länen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande sist den 15
januari nästföljande år ''vid vite af 1 krona för hvarje dag, försäljningsmannen
derutöfver med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jemväl återstoden af stämpelmedlen för året
vara aflemnad vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen anses hafva

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

VI Art.

Om uppbörd och redovisning.

44 §.

Lika med Kong]. Maj:ts förslag.

45 §.

Hvarje år å sista söekendagen skall i Stockholm genom statskontorets
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg inventering
hos försäljningsman anställas till utrönande, huru. mycket af emottagna
stämplar är osåldt, och må dervid hos domare å landet stämplar, som
blifvit använda till sådana något årets ting tillhörande expeditioner etc.
lika med Kongl. Maj:ts förslag.

46 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

100

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

försålt alla af honom einottagna stämplar; och åligger i följd häraf vederbörande
myndighet att genast låta indrifva det deremot svarande, dittills
icke redovisade belopp jemte laga ränta derå.

47 §.

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm statskontoret
och i länen Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter föregången granskning,
att för sådana stämplar, hvilka enligt 37 § få utbytas, bevilja afskrifning
i räkenskapen emot den i nämnde § stadgade afgift, der sådan skall utgå ;
börande å hvai-je stämpel, för hvilken afskrifning sålunda medgifves, medelst
färg- eller svartstämpling anbringas ordet »makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

48 §.

Det från statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända förråd
åt stämplar, hvilket bör i landtränteriet förvaras, skall hvarje hälft år,
sista söckendagen i juni och december, inventeras; åliggande Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att inom en månad derefter insända instrumentet öfver
inventeringen till statskontoret jemte förslag öfver uppbörd och försäljning
af stämplar i länet.

Inventering af det stämpelkassören anförtrodda förråd af stämplar
verkställes i enlighet med derom särskilt meddelade föreskrifter.

49 §.

Landtränteriets för kalenderår upprättade räkning öfver stämpeluppbörden
jemte tillhörande verifikationer skall före utgången af nästföljande
januari månad vara till Kongl. Maj:ts befallningshafvande afiemnad
vid vite för landträntmästaren af 1 krona för hvarje dag, han derutöfver
med räkningen uteblifver.

Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före utgången af februari
månad hafva till statskontoret aflemnat sin uppbördsredogörelse för nästförflutna
kalenderår med tillhörande verifikationer.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

47 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

48 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

101

49 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

102

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har landskontoret att afgifva
redogörelse, likaledes med kalenderår afslutad, hvilken redogörelse,
åtföljd af ränteriräkningen, forsaljningsräkningarne och instrumenten öfver
de hos försäljningsmännen hållna inventeringar, skall inom den 15 mars
vid ofvannämnda vite för landskamreraren vara till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlemnad för att till kammarrätten'' insändas.

1 Stockholm har statskontoret att öfver stämpeluppbörden afgifva för
kalenderår afslutad redogörelse, hvilken jemte stämpelkassörens redogörelse,
försäljningsräkningarne'' och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen
hållna inventeringar, bör vid samma tid som landsboksräkenskaperna till
kammarrätten öfverlemnas.

50 §.

De i denna Art. omförmälda redogörelser upprättas i öfverensstämmelse
med faststälda formulär; och skall i öfrigt beträffande stämplarnes
förvarande, bevakande af de utaf försäljningsmännen aflemnade säkerhetshandlingar
samt tillsyn å stämpel in ed lens ordentliga indrifvande och redovisande
lända till efterrättelse hvad i afseende å allmänna kronouppbörden
är eller varder föreskrifvet och gällande instruktioner innehålla.

51 §.

I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom ersättning för
besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderna
tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra procent af det
belopp, för hvilket stämplar försålts intill en årlig försäljningssumma af

20,000 kronor; dock att domhafvande å landet må, äfven om han är boende
i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent af det försålda beloppet
intill nyssnämnda årliga försäljningssumma. För öfverskjutande belopp må
icke i något fall beräknas högre provision än två procent.

Om den provision, hvartill vid vissa embetsverk den tjensteman är
berättigad, hvilken erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning af
expeditioner, är särskildt stadgadt.

52 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i fråga
om embets- och tjensteman, hvilken jemlikt 35 § för sin tjensteutöfning
erhållit stämplar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

103

50 §.

Lika med Kongl. Majrts förslag.

Öl §.

I redovisning för stämplar — — — — — — — — —

icke i något fall beräknas högre provision än två procent.

Der särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjensteman,
hvilken vid embetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning
af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.

52 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

104

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

VII Art.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

53 §.

Fel eller försummelse af embets- eller tjensteman, notarius publicus
eller skeppsklarerare vid fullgörande af hvad enligt denna författning honom
åligger, så ock försummelse af mäklare att förse af honom utfärdad handling
med föreskrifven stämpel anses efter allmän lag.

54 §.

1. Den, som utgifver vexel, anvisning, invisning, handling, som
innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende
eller aflemnande betalning fordra»-, qvittens, soin, för inkassering af penningar
genom annan person än fordringsegaren, från en ort till en annan
försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller
bankir eller å kapitalräkning, eller såsom fordringsbevis utlemnar bodmeribref,
förpantningsbref eller skuldebref utan att dervid förse handlingen
med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller till godkännande
eller betalning företer å utrikes ort utfärdad vexel, anvisning, invisning,
sådan handling, innefattande uppdrag om inkassering, eller sådant qvittens,
som ofvan säges, utan att handlingen är med föreskrifven stämpel försedd,
skall höta tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot
fem kronor.

2. Den, som utlemnar obligation, utan att dervid förse handlingen
med stadgad stämpel, eller efter den 1 september 1894 i riket inför i utlandet
utgifven obligation, utan att inom åtta dagar efter det obligationen
i riket inkommit förse densamma med stämpel, eller ock jemväl efter den
1 september 1894 belånar, försäljer eller på hvad sätt det vara må öfverlåter
i utlandet utgifven obligation, utan att handlingen är försedd med
föreskrifven stämpel eller sådan påteckning af magistrat, som här ofvan
under rubriken obligation i 8 § omförmäles, skall höta femtio gånger den
å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

105

VII Art.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

53 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

54 §.

1. Den, som inom riket utgifver vexel, anvisning, invisning, handling,
som innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars
företeende eller aflemnande betalning fordras, eller qvittens, som för inkassering
af penningar genom annan person än fordringsegaren från en
ort till en annan försändes, utan att dervid förse handlingen med stadgad
stämpel, så ock den etc. lika med Kongl. Maj:ts förslag.

2. Den obligationsutgifvare, som utlemna»1 obligation, utan att
dervid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock deri, som belånar,
försäljer eller på hvad sätt det vara må öfverlåter i utlandet utgifven obligation,
utan att handlingen är försedd med föreskrifven stämpel eller sådan
påteckning af magistrat, som här ofvan under rubriken obligation i 8 §
oinförmäles, skall höta tjugu gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1804. 5 Sand. 1 Afd. 17 Höft.

106

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

3. Deri, som efter den 1 september 1894 här i riket utlemnar obligation,
som är dagtecknad före sagda tid, samt underlåter att förse obligationen
med den i 20 § föreskrifna anteckning, skall höta femtio gånger
den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

4. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller bytesbref
om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse dylik
handling med stadgad stämpel höta två gånger den felande stämpelns belopp;
dock vare minsta bot tjugufem kronor.

5. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens å
premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte för hvarje
gång sådant sker två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

6. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvilket hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning
af bouppteckningen efter testamentsgifvaren och hvilket icke
heller blifvit för bevakning vid domstol företedt, att, då tid för testamentsbevakning
ute är och en månad förflutit sedan godkännande erhållits, förse
testamentet med föreskrifven stämpel, böte två gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

7. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i 1,
2, 4 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken såsom bevis
om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller densamma för annans
räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning företer,
utan att belägga den med felande stämpel, underkastad det för felaktig
eller försummad stämpelbeläggning af handlingen stadgade ansvar.

8. Den, som uppgifver död mans bo, men dervid uppsåtligen döljer
undan tillgång af det värde eller lemnar annan falsk uppgift af sådan beskaffenhet,
att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd med stämpel
till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den felande stämpelns
belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och må den domstol, der
bouppteckning skall ingifvas, på yrkande, vid underrätt af allmän åklagare
och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite tillhålla den, som uppgifvit död
mans bo, att med ed fästa bouppgiftens riktighet.

9. I de fälb hvarom i denna § säges, följe ock skyldighet att ersätta
kronans förlust.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

107

3. Den obligat!onsutgifvare, som här i riket utlemnar obligation, som
är dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse obligationen
med den i 20 § föreskrifna anteckning, skall höta tjugu gånger den å handlingen
belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

4. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

5. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

6. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

7. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

8. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

9. Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

108

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

55 §.

Har någon, som i de fall, om hvilka i 54 § förmåles, är skyldig
förse handling med stämpel, försummat, att makulera stämpel, hvarmed
handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

56 §.

Åtal mot embets- eller tjensteman för öfverträdelse af denna författning
anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på åtal
för tjenstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för anställande
af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, för hvilken
enligt 40 § skall i hofrätt redovisas, beräknas till två år från den dag,
då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

57 §.

De i 54 och 55 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

58 §.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller embets- eller tjensteman
i uppbörden för de till honom utlemnade stämplar, handlägges i den
ordning, som är för balansmål stadgad.

59 §.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång efter
allmän strafflag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

109

55 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

56 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

57 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

58 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

59 §.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

60 §.

1. A do medel, böter undantagna, som inflyta med anledning af
anmärkning af särskild, enligt 41 § af hofrätt förordnad tjensteman, utgår
anmärkningsarfvode med femton procent, hvaraf hälften tillfaller anmärkningsförfattaren
och hälften advokatfiskal i hofrätten.

2. Af böter och annat skadestånd, än i 1 mom. sägs, som enligt
denna författning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och hälften kronan.

Om stämpelafgift för spelkort är särskild! stadgadt.

Denna författning träder i kraft den 1 september 1894, från och
med hvilken dag förordningen angående stämpelafgiften* den 5 september
1890 med deri gjorda ändringar och tillägg upphör att vara gällande, och
skall lända till efterrättelse till slutet af det år, under hvars lopp ny
stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld.

Bevillning »utskottets Betänkande N:o 17. .

111

60 §.

1. Af böter och annat skadestånd, än i 2 mom. hår nedan sägs,
som enligt denna författning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och hälften
kronan.

2. A de medel, böter undantagna, som inflyta med anledning af
anmärkning af särskild, enligt 41 § af hofrätt förordnad tjensteman, utgår
anmärkningsarfvode med femton procent, hvaraf hälften tillfaller denne
tjensteman och hälften advokatfiskal i hofrätten.

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1895 och skall lända
till efterrättelse till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning
varder af Riksdagen faststäld.

112

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 17.

Tabell,

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af fem för hundra af en under
ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 17 §.)

Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.	Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.	Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.
1	1.0000	23	14.1630	45	18.6628
2	1.9524	24	14.4886	46	18.7741
3	2.8594	25	14.7986	47	18.8801
4	3.7232	26	15.0939	48	18.9810
5	4.5460	27	15.3752	49	19.0772
6	5.3295	28	15.6430	50	19.1687
7	6.0757	29	15.8981	51	19.2559
8	6.7864	30	16.1411	52	19.3390
9	7.4632	31	16.3725	53	19.4181
10	8.1078	32	16.5928	54	19.4934
11	8.7217	33	16.8027	55	19.5651
12	9.3064	34	17.0025	56	19.6335
13	9.8633	35	17.1929	57	19.6985
14	10.3936	36	17.3742	58	19.7605
15	10.8986	37	17.5469	59	19.8195
16	11.3797	38	17.7113	60	19,8758
17	11.8378	39	17.8679	61	19.9293
18	12.2741	40	18.0170	62	19.9803
19	12.6896	41	18.1591	63	20.0000
20	13.0853	42	18.2944	och der-
21	13.4622	43	18.4232	utöfver.
22	13.8212	44	18.5459

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

113

Tabell I,

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af fem för hundra af en under
ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 17 §.)

Lika med Kongl. Maj:ts förslag.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sand. 1 Afd. 17 Höft.

114

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

■ .• . : i = r t•:

Kil*- ''"i n ,4.x • 4 > >’.W. %•'' • t ’

I i $ a it. T

V; .Ä v;:-^;
''■>1»)! • :> • •

, ,,T

r ilMi

; * J

115

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Tabell II *),

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af tern för hundra, af en lifränta
eller annan förmån, som vid slutet af hvarje år under en persons af mankön
lifstid utgår med belopp eller till värde af 1 krona.

(Se 12 och 17 §§.)

Ålder.	Kap.-värde.	Ålder.	Kap.-värde.	Ålder.	Kap.-värde.	Ålder.	Kap.-värde.
0	13,8142	25	15,5930	50	11,5655	75	4,6017
1	15,8777	26	15,4947	51	11,3318	76	4,3350
2	16,3794	27	15,3921	52	11,0916	77	4,0774
3	16,6578	28	15,2833	53	10,8449	78	3,8309
4	16,8408 .	29	15,1692	54	10,5922	79	3,5957
5	16,9578	30	15,0488	55	10,3344	80	3,3690
6	17,0252	31	14,9248	56	10,0709	81	3,1497
7	17,0480	32	14,7960	57	9,8015	82	2,9335
8	17,0499	33	14,6627	58	9,5269	83	2,7226
9	17,0280	34	14,5235	59	9,2478	84	2,5180
10	16,9837	35	14,3081	60	8,9658	85	2,3235
11	16,9258	36	14,2316	61	• 8,6798	86	2,1368
12	16,8542	37	14,0780	62	8,3892	87	1,9546
13	16,7638	38	13,9188	63	8,0925	88	1,7826
14	16,6657	39	13,7544	64	7,7932	89 90	1,6325 1,5019
15	16,5587	40	13,5856	65	7,4932	91	1,3745
16	16,4514	41	13,4118	66	7,1958	92	1,2445
17	16,3452	42	13,2312	67	6,8979	93	1,1130
18 19	16,2413 1 6,1413	43 44	13,0432 12,8486	68 69	6,5999 6.3025	94 95	1,0053 0,9016
20	16,0458	45	12,6487	70	6,0096	96	0,8433
21	15,9554	46	12,4440	71	5,7227	97	0,8185
22	15,8674	47	12,2328	72	5,4384	98	0,8223
23	15,7787	48	12,0159	73	5,1560	99	0,551
24	15,6874	49	11,7932	74	4,8758	100	0,48

Utgår lifräntan eller förmånen i stället med en fjerdedel vid slutet
af hvarje qvartal, ökas förestående kapitalvärden med 0,375. Utgår den
halfårsvis, är ökningen af värdet 0,25. Utgår den helårsvis men i början
af året, ökas värdet med 1.

*) grundad på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871—1880.

116

U.> , »»''iiJi.t n si i* !

, «T.- , n .

■ i- i•>!•••'' [ lr'' '';.r;.V/

Bevillningsutskottets Betänkande Ar:o 77.

. .11 fl m <i * T

l-t; ‘ •

1; 1 H : : i'' ‘i i-1 -.i {■■

''<[»;!''»;•="* !w»‘

1 '' ■ V rj‘ ,, 1 . )

i i j

i''''!-’ i 1 '' 1 i II.:! T i

-.‘O

frtS:.'' • • -''i; A i ■< ! . -i-''! ‘:"/l .V:''i \ i»v f J Syl A

O1;, h

; i

it.:: t! 1

ii1.

r*.''.,•>1

11 i

t* • nr

k<)

It ;

i:; < - r f ♦ i

/{> *»

■f *5?f

117

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Tabell III*),

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en lifränta
eller annan förmån, som vid slutet af hvarje år under en persons af qvinnkön
lifstid utgår med belopp eller till värde af 1 krona.

(Se 12 och 17 §§.)

Ålder.	Kap.-värde.
0	14,3449
1	16,1021
2	16,5813
3	16,8515
4	17,0369
5	17,1575
6	17,2279
7	17,2631
8	17,2715
9	17,2568
10	17,2268
11	17,1768
12	17,1160
13	17,0426
14	16,9662
15	16,8867
16	16,8059
17	16,7231
18	16,6380
19	16,5507
20	16,4619
21	16,3722
22	16,2816
23	16,1897
24	16,0966
25	16,0029
26	15,9086

Ålder.	Kap.-värde.
27	15,8132
28	15,7155
29	15,6146
30	15,5094
31	15,3998
'' 32	15,2853
33	15,1663
34	15,0430
35	14,9158
36	14,7834
37	14,6461
38	14,5046
39	14,3602
40	14,2107
41	14,0550
42	13,8913
43	13,7190
44	13,5369
45	13,3447
46	13,1425
47	12,9315
48	12,7125
49	12,4868
50	12,2539
51	12,0151
52	11,7699

Ålder.	Kap.-värde.
53	11,5178
54	11,2585
55	10,9910
56	10,7160
57	10,4347
58	10,1485
59	9,8581
60	9,5640
61	9,2663
62	8,9663
63	8,6647
64	8,3610
65	8,0554
66	7,7487
67	7,4431
68	7,1380
69	6,8340
70	6,5310
71	6,2312
72	5,9343
73	5,6422
74	5,3573
75	5,0802
76	4,8098
77	4,5464
78	4,2908
79	4,0439

Ålder.	Kap.-värde.
80	3,8019
81	3,5641
82	3,3278
83	3,0968
84	2,8734
85	2,6592
86	2,4543
87	2,2595
88	2,0854
89	1,9395
90	1,8284
91	1,7309
92	1,6308
93	1,5056
94	1,3599
95	1,2162
96	1,0934
97	0,9938
98	0,900
99	0,818
100	0,718
101	0,644
102	0,34

*) grundad på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871—1880.

118

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Reservationer:

vid 3 §:

af herrar Fredholm, Jansson i Krakerud och Collander:

»Åberopande den reservation, som vi afgifvit mot utskottets beslut
att afstyrka herr P. Waldenströms motion n:o 29, om bevillningsafgift för
riddare- och koinmendörsvärdighet, hvilken motion inom utskottet blifvit
behandlad i sammanhang med stämpelbeläggning å utnämningsbref för
riddare och kommendörer, hafva vi, som yrkat bifall till herr P. Waldenströms
motion, i öfverensstämmelse dermed äfven yrkat, att stämpelbeläggning
å utnämningsbref måtte från stämpelförordningen uteslutas»;

beträffande 8 § A) bouppteckning, fideikommissbref om fast egendom,
gåfvobref, morgongåfvobref, testamente och äktenskapsförord:

af herrar Stephens, Almström och Weinberg:

»Vid utskottets hemställan i fråga om arfsskatten hafva vi ansett,
det utskottet jemväl bort hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
sådana ändringar i nu gällande civillagstiftning, som
kunna vara erforderliga för arfsskattens uttagande i samband
med arfskiftes ingifvande till domstol i stället för
medelst stämpel å bouppteckning, må anses lämpliga och
i sådant fall för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
utredningen föranleder»;

af herr Rudebeck:

»Den princip, hvarpå Kongl. Maj:ts förslag till stämpelafgift å bouppteckningar
och testamenten är grundadt, eller skattens bestämmande

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

119

och utgörande efter arfs- eller testamentslott, blifver enligt min uppfattning
högeligen invecklad och svår att tillämpa, synnerligast som skatten
skall uttagas, innan ännu den skattskyldiges andel i boet är behörigen faststäld.
Det blifver det »tänkta», icke det verkliga arfvet som beskattas. Efj
af de vigtigaste vilkoren för en skattelag är dess enkelhet och klarhet
samt lätthet vid tillämpningen, så att den skattskyldige sjelf kan af lagen
bedöma och beräkna sin skattepligt. Så blir emellertid icke förhållandet
vid nu föreslagna stadganden om ifrågavarande stämpelafgift, utan deras
tillämpning fordrar samtidigt en tolkning af civillagens bestämmelser angående
så vigtiga, och ofta svårlösta frågor som de om arf och testamente.
Att deremot det hittills gällande systemet, stämpelskattens utgående å boets
skattskyldiga behållning i dess helhet, eger, så*som embetsverken framhållit,
ett bestämdt företräde framför det föreslagna nya systemet, är enligt
min uppfattning obestridligt, så mycket mer som i den allmänna föreställningen
stämpelafgiften å bouppteckningar ej mer hädanefter än hittills
kommer att betraktas såsom ett komplement till den ofullständiga inkomstbeskattning,
som den aflidne i lifstiden varit underkastad, och såsom en
skatt å tillväxt i förmögenhet för arftagare!], helst då skatten kan komma
att utgå, utan att någon förmögenhets tillväxt eger rum.

Af dessa skäl och då syftemålet att genom höjd stämpelafgift å
dödsbon bereda staten ökade inkomster kan vinnas med bibehållande af
nuvarande beskattningssystem, har jag vid öfverläggningen inom utskottet
om den princip i frågan, som bör göras gällande, yrkat att den princip,
hvarpå embetsverkens förslag hvilar, skulle af utskottet förordas. v

Då emellertid detta mitt yrkande ej godkänts inom utskottet och
således principen om arfsskattens utgörande enligt Kongl. Maj:ts förslag
antagits till utgångspunkt vid ärendets behandling, har jag dervid sökt
göra gällande den mening att arfsskatten åtminstone icke bör utgå förr än
den skattskyldiges andel i boet blifvit behörigen bestämd. Då man vill
införa arfsskatt, har det synts mig rigtigast att taga icke blott namnet
utan äfven saken. Det är enligt min åsigt icke rätt att uttaga skatt å ett
arf förr än det är utredt att och med hvilket belopp arfvet utfaller, men denna
utredning vinnes, åtminstone då delegarne i dödsboet äro flere, i allmänhet
först genom arfskiftet. Denna handling bör då ock i regel vara den, som
lägges till grund för skattens bestämmande. Lika som jag ingalunda vill
för denna fråga förorda en väsentlig rubbning af grunderna för arfslagstiftningen
och ännu mindre omskapa arfskiftesinstitutet i den rigtning
komiterade förutsatt vara nödvändig för stämpelskattens bestämmande först
vid arfskiftet, likaså är jag öfvertygad om att eu ändring af ärfdabalkens
bestämmelser om bouppteckning och arfskifte i syfte att göra arfskiftet i

120

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

allmänhet till rättesnöret för bestämmandet a.f arfsskatten kan ske på enkelt
sätt och utan införande af ett tvång eller en kontroll, som trycker mer än
nuvarande kontroll vid bouppteckning, och utan att medföra några som
helst kostnader, Indika skulle reducera arfsskattens finansiella resultat.

Det ligger i öppen dag, hurusom det är vanskligt att grunda skattens
bestämmande på ett, såsom komiterade yttra, »provisionel» arfskifte d. v. s.
ett domstolens antagande om resultatet af ett blifvande arfskifte, och omöjligen
kan denna arfsberäkning reduceras till endast en »räknefråga». Vid
'' ett i vederbörlig ordning förrättadt arfskifte är naturligen vida bättre än
vid bouppteckningen utredning och upplysning vunnen om boets verkliga
ställning, dess delegare och deras slägtskap till arflåtaren, och det verkliga
arfskiftet angifver i följd häraf tydligare och säkrare än bouppteckningen de
förhållanden, hvilka äro bestämmande för skattens belopp. I följd häraf
kan med ledning af arfskiftet undvikas de misstag och den orättvisa, som
eljest tydligen ofta skola uppstå, då skatten bestämmes efter det blott
»tänkta» men icke verkliga arfvet. Nu gällande bestämmelser om boupptecknings
upprättande sakna den fullständighet, som betryggar, att denna
handling i allmänhet är tillförlitlig för bedömande af alla de förhållanden
i ett dödsbo, hvilka skola beaktas vid skattens bestämmande, och mången
gång befinnes eu bouppteckning i afsevärd grad felaktig.

Det torde då icke kunna förnekas, att det är högeligen oegentlig! att
på en ofullständig eller möjligen felaktig bouppteckning grunda bestämmandet
af ett skattebelopp, hvars gäldande vid sedermera förrättadt arfskifte,
då skulder och borgensförbindelser blifvit guldna, icke skolat ifrågakomma,
enär det tänkta arfvet icke blef verklighet.

Det kan för en arfvinge, om arfvet, beräknadt efter bouppteckningen,
bestiger sig till ett högre belopp, blifva mycket känbart att redan vid
bouppteckningens inlemnande anskaffa medel till en hög skatt, ty, äfven
om i sterbhuset finnas tillgängliga medel, eger icke en arfvinge obestridlig
rätt att med dessa gälda sin arfsskatt. Redan härutinnan ligger ett skäl,
som talar för ett uppskof med skattens erläggande intill arfskiftet, hvilket
skäl i Kongl. Maj:ts förslag äfven ansetts talande för eu testamentstagare,
som derför ock beviljas anstånd med den skatt honom åligger. Lika betydelsefullt
är uppskofvet för eu arftagare, på det att icke af honom må
utkräfvas en skatt, till belopp af kanske flere tusen kronor, utan att han
får emottaga något arf, eu orättvisa, som ingalunda fullständigt undanrödjes
genom den af utskottet tillagda bestämmelse om restitution i dylika fall.
Det bör slutligen bemärkas, hurusom, i fall, då testamente finnes i boet,
det i och för tolkningen af en sådan handling, hvars bestämmelser ofta
äro invecklade och svårlösta, är af synnerlig vigt, att fullständig utredning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

121

finnes om qvarlåtenskapens beskaffenhet, t. ex. i makars bo om egendomen
iir enskild eller gemensam. Sådan utredning saknas emellertid, som kändt
är, ofta i bouppteckningen och utgör således äfven detta ett stöd för den
mening att icke bouppteckningen utan arfskiftet skall tagas till ledning vid
arfsskattens bestämmande. Den arfvingar nu tillkommande rätt att lefva i
bo oskifto skulle deraf icke förloras, enär i så fall arfvingarne finge underkasta
sig skattens beräknande efter bouppteckningen.

Af nu anförda skäl har jag inom utskottet, under förutsättning att
embetsverk ens förslag icke i princip godkännes af Riksdagen, yrkat den
ändring i Kongl. Maj:ts förslag att arfskiftet, der sådan handlig upprättas,
skall ligga till grund vid bestämmandet af arfsskatten. , ,<

Då emellertid härför erfordras ändringar särskildt i ärfdabalken,
hvilket icke kan ske vid denna Riksdag, och då det. framhållits, att ett dröjsmål
med de beräknade skattemedlen icke kan tillstädjas, synes mig, med
beaktande häraf, väl en höjning af stämpelafgiften å bouppteckningar nu
böra beslutas, men att denna stämpel må fortfarande beräknas å boets behållning
intill dess genom lagförändringar stämpeln kommer att uppbäras i
sammanhang med den arffallna egendomens skiftande, och att derjemte hos
Kongl. Maj:t framställning bör göras om utarbetande af förslag till lagförändring
i nämnda syfte.

På dessa här ofvan angifna grunder har jag ansett, att utskottet bort
hos Riksdagen föreslå: *

dels att Kongl. Maj:ts förslag till ny förordning angående stämpelafgift
må, såvidt den behandlar den föreslagna arfsskatten, i här nedan anmärkta
delar erhålla följande förändrade lydelse:

§ 3.

Afd.

Afd

Protokoll, hvarigenom embete eller
tjenst tillsättes; lika med Full-makt.

» angående förordnande ellerent-ledigande af nämndeman, stäm-

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Bill. till Riksd. Prot. 18,94. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 16

122

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

{* M * r ■ > U ■ = *j •» , . f. ningsman, ledamot af egodel-ningsrätt, värderingsman vid bouppteckning eller god man vid landtmäteriförrättning, af god man, syssloman eller rät-tens ombudsman i konkurs, samt af annan person i afseende å uppteckning eller vård af konkursbo, äfvensom rörande af någon bland dem aflagd före-skrifven ed_____________________________	l Afa.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr. fr	ö. it t	Kr.	ö.	Kr.	ö.
» angående lagfart å fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, » vid underdomstol, om förord-nande eller entledigande af för-myndare eller god man för frånvarande dödsbodelegare eller om föreläggande för för-myndare eller sådan god man att ingifva bevis om aflemnan-de af årsräkning öfver sin för-valtning ..................					J fr	itt itt itt 50 itt
	-			fr
» vid landtmäteriförrättning; se Landt mätares for rättning s- handling. » öfver ekonomisk besigtning					fi			•
» öfver annan besigtning, värde-ring, utmätning, qvarstad eller dylik förrättning, hvarje ark.. » angående inregistrering af bo-uppteckning, då sådant erfor-dras för återfående af erlagd stämpelafgift,............................	—	50		50	J fr	1	—		—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

123

	1		2		3		4		6
i /1''. ’4• . i ''"''in itfV-	Afd		Afd.	Afd.	Afd.	Afd
Protokoll, annat: som utgifves till part, hvilken utan särskild begäran författ-ningsenligt är skyldig att lösa detsamma:	Kr.	ö. 11.	Kr.	Ö. f	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
första arket.........................	1	—	2	—	3	—	4	—	4	—.
andra arket.........................	1	—	1	50	2	—	2		2	—
hvarje af de öfriga.............. som på begäran utgifves till part, hvilken eljest icke för-fattningsenligt är skyldig att lösa detsamma:	1	25	1	50	2		2		2
första arket..........................	1	—	2	—	1	—	1	—	1	—
andra arket.........................	1		1	50	1	—	1	—	1	—
hvarje af de öfriga.............. som eljest utgifves; lika med Afskrift.	1	25	1	50	1	25	1		1

8 §.

Följande enskilda — — —

Bouppteckning, som för inregistrering hos domstol företes, skall, såvida
behållningen i boet icke understiger 1,000 kronor, vara försedd med
stämpel enligt följande grunder:

«) då arflåtaren efterlemnat bröstarfvingar:

50 öre för hvarje fulla 100 kr., då behållningen understiger........ 10,000 kr.

60 > » > » » » > » uppgår till 10,000 kr. men ej till 20,000 »

70»» > » » » » * * . * 20,000 » » » 30,000 »

BO»»»»»»» » »» 30,(XX) » » » 40.000 »

90»»»»»»» » »» 40,000 » » » 50,000 »

124

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

kr. för hvarje fulla 100 kr., då behållningen uppgår till

» 10 öre » » »

> 20 > > » >

» 30 » » » >

» 40 » » » >

i »

1 s

» »

50.000 kr. men

60.000 » »

125.000 » »

200.000 • »

275,000 » »

j till 60,000 kr.

> 125,000 >

» 200,000 »

» 275,000 »

. 375,000 >

» 50 »

» » 375,000

och deröfver.

b) då arflåtaren efterlemna! fader, moder, broder (halfbroder), syster
(halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsyster) afkomling:

öre

för hvarje

fulla

100 kr., då behållningen

understiger

2,500 kr.

» »

uppgår till

2,500 kr.

men

ej till 5,000 »

» )

5,000

7,500 »

> »

7,500

10,000 »

» »

10,000

12,500 »

1 kr.

» >

12,500

15,000 »

) »

15,000

17,500 >

» »

17,500

20,000 »

)

> }

20,000

22,500 >

» >

22,500

25,000 »

> »

25,000

27,500 »

>»

» »

27,500

30,000 >

)

» »

30,000

32,500 »

> >

32,500

35,000 »

» »

35,000

37,500 »

> >

37,500

42,500 »

> »

42,500

•

50,000 »

» »

50,000

75,000 »

» »

75,000

100,000 »

» >

100,000

125,000 .

» »

125,000

150,000 >

»it >

150,000

175,000 »

> »

175,000

200,000 »

> »

200,000

225,000 >

> »

225,000

250,000 »

» »

250,000

och

deröfver.

och

c) då

arflåtaren

efterlemna! f

ermare

arfvinge

än

a) och b) sägs

eller ingen arfvinge:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 125

50 öre för hvarje falla 100 kr., då behållningen understiger......... 2,500 kr.

50 öre för hvarje fulla 100 kr., då behållningen understiger......... 2,500 kr.

■»

> "**

uppgår

till

2,500 kr. men ej

till 5,000

1 kr.

.»

5,000

» > 1

7,500

1 » 25

7,500

y y y

10,000

1 » 50

V >

10,000

y > y

12,500

1 » 75

■ »

, y

12,500

y y y

15,000

y y y

17,500

2 > 25

17,500

y y y

20,000

2 » 50

>- -

20,000

* y y

22,500

2 » 75

22,500

y y y

25,000

J,,

■»

25,000

y y y

27,500

> ''i)-

3 > 25

■ y

27,500

y y y

30,000

y ~

3 » 50

30,000

y y y

32,500

3 » 75

32,500

y y y

35,000

4 »

35,000

y y y

37,500

4 > 25

37,500

y y y

50,000

4 » 50

''»

50,000

y y y

75,000

4 > 75

75,000

y y y

100,000

5 >

100,000

y y y

125,000

5 » 25

125,000

y y y

150,000

5 » 50

150,000

y y y

175,000

5 » 75

)

175,000

y y y

200,000

y och deröfver.

Befrielse från stämpel

eger

rum,

der behållningen i boet understiger

1,000 kronor.

Vid beräkning af boets behållning skall undantagas värdet å fast
egendom af fideikommissnatur och deri intecknad gäld, hvaremot i behållningen
inberäknas värdet af sådan nyttjanderätt till eller .afkomst af egendomen
i dess helhet eller någon del deraf, som visas tillkomma annan än
den nye fideikommissarie!!, äfvensom belopp, som den nye fideikommissarien
enligt fidcikommissbrefvet kan vara skyldig till annan utgifva.

Der make lefver efter, skall såsom behållning i boet anses endast
hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och

126

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

morgongåfva, hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre, saminanlagdt beräknas
till hälften af behållningen i boet.

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes,
vara försedt dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde, dels ock för detta värde, minskadt med den i egendomen
intecknade, vid förre fideikommissariens död oguldna gäld, med
ytterligare stämpel, beräknad efter slägtskapförhållandet mellan den förre
och den tillträdande fideikominissarien efter de härom i fråga om stämpel
till bouppteckning stadgade grunder.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara
försedt med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

16 §.

Den till hvilken fideikommiss i penningar eller annan lösegendom
öfvergår, äfvensom annan testamentstagare vare, vid tillträde af fideikommiss
eller testamenterad egendom, skyldig att, med ränta efter fem för
hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften belöper på
hans andel i boet, i förhållande, om make lefver efter, till hvad af behållningen
enligt bouppteckningen återstår efter afdrag af hvad såsom giftorätt
ur boet utgår, men i annat fall till hela behållningen; och skall beräkning,
som för bestämmande af testamentstagares deltagande i stämpelafgiften
erfordras rörande kapitalvärdet af lifränta, rätt till afkomst eller
annan förmån af fast egendom, verkställas enligt de grunder, som finnas i
§ 128 utsökningslagen angifne.

Der nyttjanderätt till fast egendom af fideikommissnatur eller afkomst
eller annan förmån af egendomen tillkommer annan än fideikommissarien
vare den, som berörda förmån åtnjuter, pligtig till fideikommissarien
återgälda jemte ränta efter fem för hundra om året hvad af den
vid lagfart af fideikommissbrefvet af fideikommissarie!! erlagda stämpelafgiften
belöper å samma förmåns kapitalvärde, beråknadt såsom nyss
är sagdt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

127

17 §.
(Utgår.)

och dels att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes, efter skedd utredning, för nästa riksdag framlägga förslag
afseende stämpelafgift å arfslott och testamente att utgå, så vidt möjligt
är, å det belopp, som arfvinge • eller testamentstagare verkligen erhåller, för
hvilket ändamål sterbhusdelegare må åligga att inom viss tid efter dödsfallet
uppvisa arfskifte vid påföljd, att, derest så icke sker utan att domstolen
beviljat anstånd dermed, arfvet då förslagsvis beräknas enligt bouppteckningen.
»;

af herr Berg:

»Rörande utskottets utlåtande i fråga om arfskatten har jag''ansett,
det utskottet jemväl bort hemställa: ''

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t, efter ärendets utredning,
för nästkommande riksdag framlägga förslag till''sådan
ändring i gällande lagstiftning att arfskatt må kunna
uttagas i samband med arfskiftes ingifvande till domstol
i stället för medelst stämpel å bouppteckning.»;

af herr Fredholm:

»Under antagande att skatt å gåfva ej kommer att utgöras i andra
fall än sådana, hvarå 16 kap. 1 § ärfdabalken hafva tillämpning, har jag
ansett att skatt å sådana gåfvobref icke allenast bör åsättas utan äfven
skall kunna uttagas. Att vid skattens åsättande göra skilnad mellan gåfva
af fast eller af lös egendom; för detta har jag icke ansett några hållbara
skäl kunna förebringas. Skatten bör derföre, enligt min mening, till lika
belopp åsättas gåfvobref vare sig dessa afse fast eller lös egendom, så att
icke på sätt utskottet föreslagit gåfva af fast egendom blir fritagen från
skatt, då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led, ty det
af utskottet nu åsätta stämpelbeloppet 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde är icke annat än lagfartsstämpeln. Skatten å gåfvo -

128

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

bref, som afse fast egendom, bör dock enligt min mening ej äsättas till
högre belopp än som belöper sig på egendomens verkliga värde, d. v. s.
taxeringsvärdet sedan derifrån den intecknade skulden blifvit fråndragen.»;

beträffande 8 § B) Öfrig a stämpelpligtiga enskilda handlingar.

Inom utskottet hafva vi, i motsats till utskottets majoritet, ansett,
att utskottet bort ingå i detaljerad pröfning af de utaf Ivongl. Maj:t i till
Riksdagen afgifvet förslag till ny förordning angående stämpelafgiften upptagna
stämpelskatter å s. k. affärshandlingar.

I detta afseende har framhållits, såväl att de handlingar, hvilka
Kongl. Maj:t ansett böra härvid ifrågakomma, äro, med hänsyn till det
med denna stämpelskatt afsedda syfte att med ökad beskattning träffa det
rörliga kapitalet, lyckligt valda, som äfven att de föreslagna stämpelbeloppen
i allmänhet äro väl afvägda.

På grund häraf har yrkande blifvit inom utskottet framstäldt om
bifall till hvad Kongl. Maj:t i sitt till Riksdagen afgifna förslag under
nedannämnda rubriker stadgat, med den ändring dock, att någon lindring
i de under samma rubriker upptagna skattesatser ansetts böra medgifvas
för affärstransaktioner till ringare belopp.

Med stöd af en sådan uppfattning hemställes beträffande nedannämnda
rubriker:

af herrar Cavalli, Philipson, Weinberg, Berg, Almqvist, grefve Wachtmeister
och Röhss:

att Riksdagen måtte besluta, att efter rubriken
Certeparti i förordningen angående stämpelafgiften intages
en så lydande rubrik:

•»Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning
derå skall vid utgifvandet förses med stämpel
af 50 öre för deponeradt belopp, som ej öfverstiger
1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för
hvarje påbörjadt tusental kronor;

dock att bevis om insättning å depositionsräkning
af belopp, ej öfverstigande 100 kronor, är fritt
från stämpel, samt att dylikt bevis å belopp, som
öfverstiger 100 kronor men icke 300 kronor, skall

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

129

förses med stämpel af 20 öre och bevis å belopp,
som öfverstiger 300 kronor men icke 500 kronor,
med stämpel af 30 öre.

Sökes på grund af depositionsbeviset hos offentlig
myndighet betalning, skall detsamma förses med
särskild stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning
sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda
stämpelafgift, då på grund deraf fordran bevakas i
konkurs»;

af herrar Cavalli, Philipson, Weinberg, Berg, Almqvist, grefve Wachtmeister
och Röhss:

att Riksdagen måtte besluta, att efter rubriken
Jor dafsöndring i förordningen angående stämpelafgiften
intages en så lydande rubrik:

»Kapitalräkning: bevis om insättning derå; lika med bevis
om insättning på Depositionsrältning.»;

af herrar Cavalli, grefve Kling spor, Nisser, Steg hens, Almström,
Philipson, Weinberg, Berg, Söderberg och grefve Wachtmeister:

att Riksdagen måtte besluta, att efter rubriken
Obligation i förordningen angående stämpelafgiften intages
en så lydande hänvisning:

»Postrem,issvexel; se Vexel.»'',

af herrar Cavalli, grefve Klingspor, Nisser, Stephens, Almström,
Philipson, Rudebeck, Weinberg, Berg och grefve Wachtmeister:

att Riksdagen måtte besluta följande lydelse å
rubriken Skuldebref i förordningen angående stämpelafgiften: »Skuldebref

skall, då det såsom fordringsbevis utlemnas,
förses med stämpel af 50 öre för förskrifvet kapitalBih.
till Riksd. Prat. 1894. ö Sami. 1 Afl. 17 Haft. 17

130

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 77.

belopp, som -ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver
50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor;

dock att skuldebref å belopp, ej öfverstigande
100 kronor, är fritt från stämpel, samt att skuldebref
å belopp, som öfverstiger 100 kronor men icke
300 kronor, skall förses med stämpel af 20 öre och
skuldebref å belopp, som öfverstiger 300 kronor
men icke 500 kronor, med stämpel af 30 öre.

Sökes på grund af skuldebrefvet hos offentlig
myndighet inteckning eller betalning, skall skuldebrefvet
förses med särskild stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från sistnämnda stämpelafgift,
då på grund deraf fordran bevakas i
konkurs eller inteckning sökes i jernväg.»;

af herrar Cavalli, Berg och grefve Wachtmeister:

att Riksdagen måtte besluta följande lydelse å
rubriken Vexel i förordningen angående stä mpelafgiften:
»Vexel skall, då den utställes eller, om den utfärdas
utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller
till godkännande eller betalning företes, förses med
stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000
kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt
tusental kronor, hvarå den lyder;

dock att vexel, som utfärdas inom riket att å
inrikes ort betalas, är fri från stämpel, då beloppet
ej öfverstiger 100 kronor, samt att dylik vexel å
belopp, som öfverstiger 100 kronor men icke 300
kronor, skall förses med stämpel af 20 öre och
sådan vexel å belopp, som öfverstiger 300 kronor
men icke 500 kronor med stämpel af 30 öre;

äfvensom att postremissvexel, vexel, som är
stöld att vid uppvisandet betalas af medel, som hos
hank eller bankir föras i räkning för utställaren
samt vexel, som är dragen af bank eller bankir
inom riket å bank eller bankir å utländsk ort samt

Bevillningsutskottets Betänkande N\o 17.

131

är betalbar endast i utlandet vid uppvisandet, skall,
utan afseende å beloppet, hvarå den lyder, förses
med stämpel af 10 öre;

egande frihet från stämpelbeläggning rum för
vexel, som är dragen från utlandet på utlandet och
endast är betalbar i utlandet.

Är vexel utfärdad i flera exemplar och har ett
af dem blifvit med föreskrifven stämpel försedt,
vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad
vexel hos offentlig myndighet betalning, skall vexeln
förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp för hvilket
betalning sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel då
på grund deraf fordran beyakas i konkurs.»;

> ''u , -x ... . v v .

af herrar grefve Kling spor, Nisser, Stephens, Almström, Philipson,
Weinberg och Söderberg:

• , . , i : • v. " ^ v 1 • ; ... • ; f: < •. *

att Riksdagen måtte besluta följande lydelse å
rubriken Vexel i förordningen angående stämpelafgiften:
»Vexel skall, då den utställes eller, om den utfärdas
utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller
till godkännande eller betalning företes, förses med
stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000
kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt
tusental kronor, hvarå den lyder p

dock att vexel, som utfärdas inom riket att ä
inrikes ort betalas, är fri från stämpel, då beloppet
ej öfverstiger 100 kronor, samt att dylik vexel å
belopp, som öfverstiger 100 kronor men icke 300
kronor, skall förses med stämpel af. 20 öre och
sådan vexel å belopp, som öfverstiger 300 kronor
men icke 500 kronor, med stämpel af 30 öre;

egande frihet från stämpel rum för postremissvexel,
för vexel, som är stäld att vid uppvisandet
betalas af medel, som hos bank eller bankir föras
i räkning för utställaren, för vexel, som är dragen

132

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

af bank eller bankir inom riket å bank eller bankir
å utländsk ort samt är betalbar endast i utlandet
vid uppvisandet, äfvensom för vexel, som är dragen
från utlandet på utlandet och endast är betalbar i
utlandet.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett
af dem blifvit med föreskrifven stämpel försedt,
vare de öfriga från stämpel fria.

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då
på grund deraf fordran bevakas i konkurs.»;

♦

af herrar A M. Olsson, Henricson, Bakström, Bromée, Collander
och Wijkander:

»Då Kongl. Maj:t uti sin till Riksdagen aflåtna proposition N:o 1,
rörande statsregleringen för 1895, vid inkomstberäkningen föreslagit en förhöjning
af den nuvarande stämpelskatten med 2,500,000 kronor — hvaraf
omkring 1,000,000 kronor skulle erhållas genom den s. k. arfsskatten och
cirka 1,500,000 kronor af de öfriga nya stämpelskatterna — men Riksdagen
redan beslutat nedsåttningar i utgiftsposter för berörda statsreglering,
till sammanlagdt betydligt högre belopp, än hvad sistnämnda nya
stämpelskatter å affärsrörelsen beräknats lemna statskassan, eller 1,500,000
kronor,. så har utskottet i föreliggarde betänkande, rörande Kongl. Maj:ts
proposition N:o 43, ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att, förutom arfsskatten,
af öfriga nya stämpelskatter för närvarande endast åtaga sig den
å obligationer föreslagna.

Då emellertid sistnämnda stämpelskatt, enligt komiterades till Kongl.
Maj:t. afgifna betänkande, är beräknad lemna endast omkring 60.000 kronor,
hafva vi inom utskottet yrkat på att äfven med antagandet af stämpelskatt
å obligationer måtte tillsvidare få anstå, enär den jemförelsevis mindre
inkomsten deraf kan för ifrågavarande statsreglering undvaras, samt
det alltid torde vara lämpligare, när behof af ökad stämpelbeskattning antagligen
snart ånyo gör sig gällande, att få i sammanhang med stämpel -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 133

beskattning å affärsrörelsen i öfrigt, pröfva den som bör å obligationer
åsättas.»;

vid § 39.

af herr Fredholrn:

»Någon afgift för af embete- och tjensteman verkstäld makulering af
stämpel har jag icke ansett böra utgå, då han bör enligt §:s 1 mom. tillse,
att den handlingen åsätta stämpeln vid handlingens inlemnande är behörigen
makulerad, och då den, som inlemnar handlingen, äfventyrar att ej få
handlingen inlemnad, om han ej dessförinnan stämpeln makulerar.»;

rörande Öfver gängsbestämmelse
af herr Fredholrn:

»Med afseende på författningens trädande i kraft har jag ansett, att
stämpeln å bouppteckning efter person, afliden under innevarande år, bör
utgå efter nu stadgade grunder».

Friherre von Schwerin har anmält, att han i åtskilliga punkter i betänkandet
hyst en från utskottets flertal afvikande mening.

Dessutom antecknas, på begäran, dels att herrar Riulebeck och af Buren
icke deltagit i den slutliga behandlingen af vissa delar af betänkandet, dels
ock att herrar grefve Klingspor, Nisse)'', Stephens och Almström icke deltagit
i behandlingen af rubrikerna Depositionsr åkning och Kapitalräkning
samt herr Johansson i Noraskog icke i behandlingen af afdelningen B)
i 8 §.