Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15 (Betänkande 1891:Bevu15 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Nio 15.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1891, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
rörande upphörande af de enligt förordningen
den 16 maj 1884 angående hevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter utgående hevillningsafgifter
af frälseegendomar och lotshemman.

I sammanhang med det, att Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit nådiga
propositioner angående afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter
in. m. samt höjning i de under fjerde och femte hufvudtitlarne uppförda
anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären in. in., har Kongl.
Maj:t i nådig proposition, n:o 36, som blifvit till bevillningsutskottet
hänvisad, föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att först omförmälda
propositioner vinna bifall, besluta, att de enligt förordningen
den 16 maj 1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter nu utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman
från och med år 1892 ej vidare skola utgöras.

Angående denna fråga har föredragande departementschefen i uttalande
till statsrådsprotokollet, bifogadt omförmälda propositioner, yttrat,
hurusom enligt förordningen den 16 maj 1884, angående bevillnings -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

afgifter för särskilda förmåner och rättigheter, skulle för vissa slag af
frälseegendomar, nemligen allmänna frälsehemman äfvensom rå- och
rörs- samt insockne hemman, jemte vanlig fastighetsbevillning utgöras
en särskild bevillningsafgift, hvilken i större delen af landet utginge
med visst belopp för hvarje rusttjenstmark. Denna bevillning, den s. k.
rusttjenstbevillningen, vore närmast att anse såsom afsedd att utgöra
någon ersättning för de större friheter, frälsejorden, särskildt då rusttjensten
icke effektivt utgjordes, i jemförelse med skattejorden åtnjöte.
Denna rusttjenstbevillningens karakter framginge bland annat deraf, att
afgiften upphörde till hälften, då rustningen uppsattes. För de lotshemman,
som vore frikallade från rotering, skulle enligt samma förordning
viss i förhållande till hemmantalet bestämd särskild bevillningsafgift
utgöras. Redan i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 maj
1873 uttalades, att när afskrifning skedde af grundskatterna, borde
äfven den bevillning, som enligt tredje artikeln — motsvarande nu
gällande förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter — särskildt utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter,
försvinna. Detta uttalande, hvarmed torde hafva åsyftats
rusttjenstbevillningen, egde äfven tillämplighet i fråga om bevillningsafgiften
för lotshemman, hvilken i författningen angåfves utgöra en
ersättning för roteringsfriheten och derför efter roteringsbesvärets
afskrifning ej vidare borde qvarstå. Billigheten deraf, att rusttjenstbevillningen
i sammanhang med afskrifningen upphörde, framginge så
mycket tydligare, som de hemman, hvilka nu utgjorde denna bevillning,
i jemförelse med skattehemmanen skulle komma att åtnjuta en väsentligen
ringare förmån af afskrifningen, men sådant oaktadt lika med
annan jordbruksfastighet komme att träffas af den förhöjda fastighetsbevillningen.
I sammanhang med det förslag till afskrifning af grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären, som af Kongl. Maj:t
förelädes 1883 års Riksdag, föreslog ock Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med hvad skatteregleringskomitén hemstält, att de särskilda bevillningsafgifterna
för frälseegendomar och lotshemman måtte upphöra. Angående
betydenheten af ifrågavarande inkomster erinrade departementschefen,
att rusttjenstbevillningen år 1890 inbragte blott ett belopp af 66,951
kronor 85 öre och bevillningsafgiften för lotshemman samma år allenast
67 kronor 12 öre.

Bih. till RiJescl. Prof. 1891. 5 Samt. 1 Afcl. 14 Haft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Utskottet, som emot förevarande nådiga proposition icke haft något
att erinra, hemställer,

att Riksdagen, under förutsättning att Riksdagen
fattar beslut, som sedermera vinner Kongl. Maj:ts godkännande,
rörande nu föreliggande frågor om vissa ändringar
af värnpligtslagen samt afskrifning af de å viss jord
hvilande grundskatter äfvensom om viss lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, måtte bifalla hvad Kongl.
Maj:t i förevarande proposition föreslagit.

Stockholm den 29 april 1891.

På utskottets vägnar:
CARL HERSLOW.

Reservationer

af herrar A. Andersson, Arhusiander, Fredholm, G. Jansson,
J. Johansson, O. B. Olsson, S. M. Olsson och N. Persson.

Stockholm, Ivar Hteggströms Boktryckeri, 1891.