Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13 (Betänkande 1896:Bevu13 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 12 Mars 1896, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Bland de till bevillningsutskottet hänvisade motioner, som angå förändringar
i nu utgående tullbevillning, har utskottet funnit sig böra till
behandling i ett sammanhang företaga dem, som afse ändringar i gällande
tullsatser å lifsmedel.

Dessa motioner äro:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 1, af herr friherre R. Klinckowström, angående förhöjd tull
å fläsk;

n:o 3, af herr J. P. Dahlberg, om nedsättning af tullen å rökt fläsk
samt om tullfrihet för fläsk, andra slag;

n:o 10, af herr friherre R. Klinckow ström, angående tull å potatis; och

n:o 13, af herr P. J. Andersson, angående förhöjning af tullen
å fläsk;

samt inom Andra Kammaren väckta:

n:o 18, af herr J. Petersson i Boestad, om förhöjning af tullen
å fläsk;

n:o 25, af herr O. Erickson i Bjersby m. fl., angående höjning af
tullen å fläsk;

n:o 118, af herr .J. E. Schödén, angående upphäfvande af tullen å
fläsk, andra slag;

n:o 167, af herr A. W. Styrlander, angående nedsättning af tullen
å spanmål;

Bih. till Riksd. Prat. 183tf. 5 Sand. 1 Afd. 12 Käft. (Nso 13.)

Bevillning »utskottets Betänkande N:o 13.

Spanmål.

n:o 179, af herr C. G. Thor med instämmande af herr J. Bromée
m. fl., angående tullfrihet å fläsk, andra slag;

n:o 188, af herr N. Jönsson i Gammalstorp m. fl., om tull å potatis
; och

n:o 195, af herrar J. Olsson från Stockholm och J. E. Nordin i
Sättna, angående tullfrihet för spanmål.

öfver dessa framställningar, för hvilkas innehåll utskottet vill här
nedan närmare redogöra, går utskottet nu att afgifva betänkande.

1 sin ofvanberörda motion har herr Styrlander, under förmälan att
de af förra årets Riksdag å omalen och malen spanmål satta tullar, enligt
hans åsigt, vore allt för höga, föreslagit, att Riksdagen ville besluta att
nedsätta tullsatserna å spanmål, omalen och malen, till de i tulltaxan af
den 8 Juni 1892 bestämda belopp.

Herrar Olsson och Nordin betona, att, enligt deras förmenande, all
tullbeskattning å lifsmedel vore förkastlig, såsom företrädesvis drabbande
de mindre bemedlade i samhället, samt hemställa, att spanmål, malen och
omalen, alla slag, måtte blifva tullfri, och att denna tullfrihet måtte inträda
den 1 Juli innevarande år.

I tulltaxan af den 8 Juni 1892 hafva bestämmelserna rörande artikeln
spanmål följande lydelse:

Spanmål:

omalen:

a) råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor

per 100 kg............................................................. kronor 1: 25

b) hafre och vicker....................................................... fria

c) malt, äfven krossadt, per 100 kg........................... kronor 1: 50

d) andra slag, ej specificerade, per 100 kg............... » 1: 25

malen:

mjöl och gryn, alla slag............................................... » 2: so.

Enligt nu gällande tulltaxa utgår tullen för råg, hvete, korn, majs,
ärter och bönor samt andra, ej specificerade slag spanmål med 3 kronor
70 öre, för malt, äfven krossadt, med 5 kronor, samt för alla slag mjöl
och gryn med 6 kronor 50 öre, allt per 100 kilogram, hvaremot hafre
och vicker fortfarande äro tullfria.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 3

Då Riksdagen så nyligen som under sistlidet år beslutit att belägga
sparunål med ökade tullafgifter, samt täta omkastningar i tullagstiftningen
torde verka synnerligen ofördelaktigt på ett lands näringslif, anser utskottet
redan af detta skäl någon ändring af nu gällande tullsatser å spanmål icke
böra vidtagas; och då härtill kommer, att vart lands jordbruksnäring, långt
ifrån att befinna sig i en ställning, som kunde medgifva ett upphäfvande
eller ens ett nedsättande af sagda tullsatser, tvärtom fortfarande har att
kämpa med stora, svårigheter, kan utskottet så mycket mindre finna anledning
att tillstyrka bifall till någon dylik åtgärd.

Utskottet hemställer derför,

Do) att herr Styrlanders motion icke måtte af
Riksdagen bifallas; samt

2:o) att herrar Olssons och Nordins motion icke
heller måtte bifallas.

Tullen å fläsk har berörts i icke mindre än sju af ofvan omförmälda
motioner. I tre af dessa, nemligen de af herrar friherre Klinckowström,
Andersson samt Erickson m. fl. väckta, yrkas förhöjning af tullen å rökt
fläsk till 30 öre per kilogram och å andra slag till 20 öre per kilogram.
Herr Petersson föreslår en tullsats a »fläsk» af 20 öre per kilogram. I fråga
om tiden för de förhöjda tullsatsernas trädande i kraft hemställer herr
friherre Klinckowström, att desamma skola jemväl under innevarande år,
såsom tilläggsafgifter till den förut beslutade tullbevillningen, utgöras från
och med den 1 Mars, samt herrar Andersson och Erickson m. fl., att höjningen
skall tillämpas så fort ske kan.

Tullfrihet för fläsk, andra slag, yrkas af herrar Dahlberg, Schoden
samt Thor, med hvilken herr Bromée in. fl. instämt; och föreslår herr
Dahlberg derjemte, att tullen å rökt fläsk måtte. bestämmas till 10 öre
per kilogram, och att tillämpningen af den skattelindring, som på grund
af hans motion kunde medgifvas, måtte inträda så snart grundlagsenlig!,

kunde ske. . , , „ c .c.

Af de motionärer, som påyrka förhöjning i nu utgående tuilatgitter
ä fläsk, har till stöd för detta yrkande hufvudsakligen anförts följande:
Vid 1892 års riksdag hade, med anledning af då rådande höga pris å
lifsförnödenheter, i sammanhang med nedsättning af andra tullar å lifsmedel,
äfven tullen å fläsk blifvit nedsatt från 20 till 10 öre per kilo -

Fläsk.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

gram. Sedermera hade Riksdagen besluta att höja tullen å vissa jordbruksalster
utöfver det belopp, hvarmed den före år 1892 utgått; men tullen å
fläsk hade, oaktadt priset å sådan vara alltjemt nedgått, fortfarande bibehållits
oförändrad. För närvarande vore priset å fläsk så lågt, att uppfödande
af svinkreatur för afsalu vore förlustbringande. Ett sådant förhållande
måste vara till största skada icke blott för idkare af jordbruk i
stor skala, utan ock för egare af mindre gårdar, torpare och andra, hvilka
ofta. icke hade någon annan landtmannaprodukt än fläsk att afyttra. En
höjning af tullen å fläsk, hvilken skulle medföra minskning i den ansenliga
importen af amerikansk vara och dermed en ökad afsättning för den svenska,
vore derför i högsta grad af behofvet påkallad. — Särskild! anmärker herr
friherre Klinckowström, att som numera i Sverige produceras ett synnerligen
fetthaltigt fläsk, jemförlig! med det amerikanska, detta senare kunde undvaras,
samt att de personer, som hufvudsakligen använde amerikanskt fläsk,
nemligen de norrländske arbetare, i allmänhet vore så val aflönade, att
de mycket väl kunde komma ut med den ökning i priset å fläsk, som, till
hela den jordbrukande befolkningens båtnad, kunde blifva en följd af den föreslagna
tullförhöjningen, en ökning, som i allt fall icke kunde blifva synnerligen
stor, då produktionen af fläsk inom landet redan öfverstege behofvet.

A andra sidan anföres hufvudsakligen, att då det amerikanska fläsket,
på grund af dess säregna beskaffenhet, dess utomordentligt stora fetthalt
och dess egenskap att utan vidare tillredning kunna förtäras, vore en nödvändighetsvara
för den norrländska arbetarebefolkningen, tull å fläsk icke
kunde i nämnvärd mån inskränka förbrukningen af den amerikanska varan,
som nära nog ensamt af nämnda befolkning användes, samt att denna tull
. ej skulle utgöra något skydd för den inhemska produktionen, utan allenast
verka såsom en finanstull, som skulle drabba de minst bemedlade klasseima
i vårt lands nordliga delar.

Visserligen har, på sätt af statistiken framgår, utförseln af fläsk,
andra slag, hvilken år 1893 uppgick till 6,577,759 kilogram, sedan dess
ökats till omkring 9,728,000 kilogram under år 1895; men å andra sidan
har äfven införseln af denna vara, hvilken år 1893 uppgick till endast
3,654,576 kilogram, ansenligt stigit, i det den år 1895 utgjorde omkring
6,469,000 kilogram. Denna omständighet i förening med nu gällande, för
producenterna förlustbringande pris å fläsk synes utskottet vara ett synnerligen
talande skäl för eu återgång till den tullsats, som gälde under åren
närmast före 1892. Eu sådan åtgärd skulle otvifvelaktigt vara till stort
gagn för den betydliga de! af landsbygdens befolkning, som icke idkar
jordbruk i sådan omfattning, att den kan draga någon väsentlig nytta af

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 5

spamnålstullarne, då den derigenom skulle blifva i tillfälle att af svinafveln
hemta en väl behöflig inkomst. — Hvad beträffar artikeln rökt fläsk, är
väl införseln deraf, om ock öfverstigande utförseln, icke synnerligen betydande.
Utskottet anser emellertid, att en ökning af tullen å fläsk, andra
slag, bör medföra en tullförhöjning äfven å rökt fläsk; och finner utskottet
den föreslagna tullsatsen, 30 öre pr kilogram, i detta afseende vara den
lämpliga.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

3:o) att tullen för fläsk, rökt, måtte höjas till 30
öre per kilogram; och

4:o) att tuffen för fläsk, andra slag, måtte höjas
till 20 öre pr kilogram.

Vidkommande tiden, då de föreslagna, höjda tuffsatserna böra träda,
i kraft, får utskottet hemställa,

5:o) att Riksdagen måtte medgifva, att den eller
de förhöjda tullsatser, som vid behandlingen af detta
betänkande kunna varda af Riksdagen beslutade i fråga
om artikeln fläsk, må tillämpas från och med den dag
under innevarande år, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

Härjemte hemställer utskottet,

6:o) att samtliga ofvan oinförmälda motioner, som
afse ändring eller upphäfvande af tuffsatserna å fläsk,
alla slag, måtte anses besvarade genom utskottets hemställanden
under 3:o), 4:o) och 5:o) här ofvan.

I sin ofvanberörda, motion, n:o 10 inom Första Kammaren, föreslår Potatis.
herr friherre Klinckowströrn,

»att Riksdagen ville dels besluta, att nedannämnda landtmannaprodukt
måtte åsättas följande införselstullafgifter, nemligen:

Potatis, äfven krossad eller rifven, från och med den 15 Juni till
den 31 Augusti 3 kronor per 100 kilogram och under de återstående delarne
af året 1 krona 50 öre per 100 kilogram;

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

dels ock besluta, att, för den händelse tull åsättes ifrågavarande artikel,
tullsatserna för denna artikel skola jemväl under innevarande år,
såsom tilläggsafgifter till den förut beslutade tullbevillningen, utgöras från
och med den 1 Mars.»

Herr Jönsson m. fl. föreslå, att potatis, äfven krossad eller rifven,
måtte beläggas med en tullsats af 1 krona per 100 kilogram.

Till stöd för sina yrkanden erinrar herr friherre Klinckowström
derom, att priset å potatis vid flere tillfällen varit synnerligen lågt, hufvudsakligen
på grund af import från Tyskland af sådan vara, samt framhåller,
att en tull, som kunde hindra eller inskränka en sådan import, vore så
mycket nödvändigare, som den tyska potatisen här kunde utbjudas två till
tre veckor förr än den svenska; hvarjemte herr friherre Klinckowström, i
fråga om den s. k. tidiga potatisen, anmärker, att denna bör draga en
högre tullsats, då den endast är en lyxartikel.

Herr Jönsson m. fl. anföra såsom skäl för yrkandet om åsättande af
tull å potatis, att den obehindrade importen af utländsk potatis vore till
skada för jordbruket i vårt land, särskildt i de trakter, der på grund af
jordmånens beskaffenhet odlingen af potatis vore jordbrukets förnämsta
inkomstkälla, samt att, då potatis här odlades i en för behofvet tillräcklig
myckenhet, något giltigt skäl mot åsättande af tull derå icke funnes.

Införseln af potatis har under nedannämnda år utgjort

år 1890...............................................;...... 8,363,813 kg.

» 1891. ................................................... 5,340,505 »

» 1892................................. 3,395,068 »

» 1893 .................................. 3,594,888 »

* 1894........................................................ 1,762,312 »

En jemförelse mellan dessa siffror och storleken af landets medelskörd
af potatis — hvilken för tioårsperioden 1885—1894 beräknats till

18,795,700 hektoliter, motsvarande, om en hektoliter antages väga 62 kilogram,
1,165,333,400 kilogram — synes utskottet gifva vid handen, att
importen af potatis under vanliga förhållanden icke är af sådan betydenhet,
att priset å den svenska varan kan deraf i nämnvärd mån påverkas;
hvarjemte den omständigheten, att fraktkostnaden för potatis, såsom varande
en tung och skrymmande vara, är i förhållande till dess värde
särdeles stor, torde utgöra tillräckligt hinder för någon mera betydande
införsel deraf. Verkningarna af en tull å detta födoämne, som särskildt
för de minst bemedlade klasserna är af allra största vigt, skulle vid en

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 7

felslagen potatisskörd sannolikt visa sig genom en för dem betungande
prisförhöjning. Då sålunda tullen under vanliga förhållanden icke gagnar
producenterna, men under vissa omständigheter kunde komma att verka
menligt för konsumenterna, anser utskottet någon sådan icke böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer derför,

7:o) att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande
motion icke måtte bifallas; samt

8:o) att herr Jönssons m. fl. motion icke heller
måtte bifallas.

Stockholm den 10 Mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

* » illvt l it i *■

H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Reservationer:

vid punkten 1:6):

äf herrar friherre von Schwerin, Collander, S. M. Olsson, Lundström
och Bruhn;

vid punkten 2:6):

af herr G. Jansson, hvilken anfört:

»Då jag inom utskottet biträdt den åsigt, som påyrkat, att nu inga
rubbningar borde ske i de så kallade lifsmedelstullarna, och då utskottet
visserligen beträffande spanmål, omalen och malen, gjort denna mening
gällande, men deremot på artikeln fläsk, andra slag, föreslagit att fördubbla
nu åsätta tullsats, så får jag under sådana förhållanden påyrka nedsättning
i tullen å malen spanmål samt i dylikt afseende åberopa utredningen i den
reservation, som vid 1895 års riksdag i bevillningsutskottets betänkande
n:o 2 afgafs af herr Joh. Johansson i Noraskog med flera, hvarigenom
ådagalades, att den af utskottet då föreslagna och af Riksdagen antagna
relationen mellan tullen å omalen och malen spanmål är alldeles för hög
och i följd deraf oskäligt gynnar qvarnegareintresset på jordbrukarens bekostnad.
Beträffande storleken af den behöfliga nedsättningen för att
åstadkomma en rättvisare och för jordbruket mera gynsam relation, så
borde denna, enligt i åberopade reservation angifna beräkningsgrunden,
ingalunda vara obetydlig, men jag skall dock endast nu påyrka en ned -

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 13.

sättning af 25 öre per 100 kg. för att derigenom åtminstone erhålla något
vederlag för den af utskottet föreslagna högre fläsktullen.

På grund af hvad jag anfört får jag hemställa,

l:o) att, tullen å spannmål, malen, mjöl, gryn, alla
slag, måtte sänkas från nu utgående kronor 6: 50 per
100 kg. till kronor 6: 25.

2:o) att, om min hemställan i första punkten af
Riksdagen bifalles, utskottet då måtte föreslå de ändringar
i tulltaxan, som deraf kunna finnas vara behöfliga»; -

vid punkterna l:o) och 2:o):

af herr Fredholm, hvilken anfört:

»Med fasthållande af den uppfattning om spanmålstullens olämplighet
såsom skyddstull och orättvisa såsom finanstull, jag vid sistlidne
riksdag uttalade i en till bevillningsutskottets betänkande n:o 2 fogad reservation,
har jag naturligtvis icke kunnat biträda hvad utskottet nu i
punkterna 1 och 2 hemstält, hvadan jag härmed fritager mig från all
delaktighet i utskottets beslut»;

vid punkterna 3:o) och 4:o):

af herr Fredholm, i hvilkens yttrande herrar friherre von Schwerin
och Collander instämt:

»Efter att fläsk i 30 år från 1858 till 1888 varit vid införsel tullfritt,
åsattes detsamma den 1 Juli sistnämnda år en tullsats af 25 öre per
kg. »rökt» och 20 öre per kg. »andra slag». Den 21 Juni 1892 nedsattes
sistnämnda tullsats i enlighet med en af Kongl. Maj:t till 1892 års riksdag
afgifven proposition till 10 öre per kg. Dessa tullsatser af 25 och
10 öre äro ännu gällande, oaktadt försök till ändring icke saknats. Vid
1893 års riksdag väcktes i Andra Kammaren motion om tullfrihet å fläsk,
andra slag, hvilken motion af bevillningsutskottet tillstyrktes och äfven af
Andra Kammaren bifölls, men afslogs af den Första. I den gemensamma
omröstningen röstade 116 af Andra Kammarens ledamöter för tullfrihet.
Vid 1895 års riksdag väcktes tre motioner om förhöjning af förenämnda
tullsats till 20—30 öre, men derjemte en motion, understödd af 21 af
kammarens ledamöter, om tullfrihet. Bevillningsutskottet föreslog då en
förhöjning i tullen å fläsk, andra slag, till 20 öre, mot hvilket beslut dock
8 af Andra Kammarens ledamöter i utskottet reserverade sig för bibehålBih.
till Riksd. Prot. 1836. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

lande af tullsatsen vid oförändradt belopp, 10 öre. Denna reservation
godkändes af Andra, men ej af Första Kammaren, och vid den derom företagna
gemensamma omröstningen röstade i Andra Kammaren 141 för reservationen
och 76 för utskottets förslag.

Nu vill man åter upptaga den strid om fläsktullen, som under senaste
fyra år tre gånger blifvit af Riksdagen afgjord till förmån för status
quo. De slag af rökt fläsk, som äro föremål för en ringa införsel, kunna
svårligen hänföras till oundgängliga lifsförnödenheter, och med afseende å
dem kan det derför vara mindre vigtigt, om man höjer tullen. Men förhållandet
är ett helt annat med afseende å fläsk, andra slag. • Såsom utgörande
ett af befolkningens vigtigaste animala födoämnen, i synnerhet för
denna befolknings mindre bemedlade del, är det af synnerligen stor vigt,
att detta födoämne ej genom tullen fördyras.

Man kan här icke göra gällande den annars framhållna synpunkten
om nödvändigheten af att medelst tull skydda en inhemsk näring från
en öfvermägtig utländsk konkurrens, ty lyckligtvis exportera vi af fläsk
mer än vi importera, och dessutom är det fläsk, som utgör föremål för
inhemsk produktion, en helt annan vara än det, som vi importera. Fn tull
på det senare verkar derför alldeles icke som ett skydd på det förra. Det
svenska fläsket betingar också på den utländska marknaden ett mycket
högre pris än det amerikanska, hvilket nästan uteslutande är det, som hit
införes.

Prisen å fläsk i England voro å:

Svenskt fläsk. Amerikanskt fläsk.

1891 ................ 98 öre pr kg. 50 öre pr kg.

1892 ............... 102 » » » 55 » » »

1893 ................ 112 » » » 85 » » »

1894 ..... 98 » » » 63 » » »

1895 sept_______ 95 » » » 53 » » »

Från September förra året har visserligen priset å svenskt fläsk fallit
betydligt på den engelska marknaden, så att det i början på detta år var
nere i 54 öre per kg., men ett så stort prisfall torde icke kunna vara
annat än öfvergående och lärer under inga omständigheter kunna afhjelpas
genom det af motionärerna föreslagna högre tullskyddet. Utförseln af fläsk
har derjemte åren 1892—94 varit dubbelt större till Danmark än till England,
under det att till sistnämnda land under de fyra föregående åren utfördes
mer än till det förstnämnda.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 11

För att lemna tillfälle till bedömande, huru införseln och utförseln ej
blott af fläsk, utan äfven af lefvande svin under de sista tolf åren vexlat,
lemnas här ett sammandrag af de officiella statistiska uppgifterna ej blott
derom, utan äfven om huru införseln fördelats på landets olika orter och
utförseln på olika länder. Intill medlet af 1888 var mängden af importeradt
fläsk, alla slag, sammanfördt under en rubrik, och derför har före denna
tid ej kunnat skiljas på »rökt» och »andra slag». De anförda siffrorna äro
fördelade i tre grupper, hvardera omfattande fyra år. Den första gruppen
omfattar tiden 1884—87, då tullfrihet egde rum, den andra 1888—91, då
tullen å fläsk, andra slag, var 20 öre pr kg. och den tredje 1892 95, då
tullen derå var nedsatt till 10 öre. För hvarje grupp är det årliga medeltalet,
för så vidt det kunnat utrönas, angifvet.

In- och utförsel af fläsk i ton.

		Införsel.
	År.
	Andra Blag.	Rökt.	Summa.
1884 ..... 1885 ..... 1886 ..... 1887 .....	—	—	5,922 10,182 9,537 8,032
Medeltal	—		8,418
1888 ..... 1889 ..... 1890 ..... 1891 .....	4,790 8,208 6,327	8 12 11	5,448 4,798 8,220 6,338
Medeltal	6,442	10	6,201
1892 ..... 1893 ..... 1894 ..... 1895 .....	7,313 3,655 6,014	8 6 6	7,321 3,661 6,020 6,469
	Medeltal	5,661	7	5,868

Utförsel.
Andra slag.	Rökt.	Summa.
		323
_	_	1,242
_	_	1,588
—	—	3,125
—	—	1,570
		4,735
7,440	26	7,466
5,958	3	5,961
5,033	1	5,034
6,144	10	5,799
6,664	1	6,665
6,578	1	6,579
8,063	1	8,064
—	—	9,728
\| 7,102	1	7,759

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

In- och utförsel af lefvande svin

C		I n f ö	r s e 1.		Utförsel.
År.	Fargaltar.	Svin, andra slag.	Fargaltar.	Svin, andra slag.
	Styck.	Kg-	Styck.	Ton.	Styck.	Kg.	Styck.	Ton.
1884 . . .	50	4,250	9,289	485	54	4,590	50,113	5,312
1885 . . .	65	5,525	7,009	743	53	4,505	32,172	3,410
1886 . . .	45	3,825	8,758	928	4	340	31,956	3,387
1887 . . .	38	3,230	13,022	1,380	22	1,870	37,120	3,935
Medeltal	50	4,208	9,520	884	33	2,826	37,840	4,011
1888 . . .	11	1,095	4,221	212	_	_	171	19
1889 . . .	9	783	3,921	86	—	_	2,550	237
1890 . . .	24	2,018	3,716	68	11	933	6,239	169
1891 . . .	20	1,598	4,110	68	74	6,403	7,506	335
Medeltal	16	1,374	3,992	109	43	3,668	4,117	190
1892 . . .	3	277	1,917	38	167	14,365	8,733	382
1893 . . .	1	242	1,474	29	62	10,163	1,824	247
1894 . . .	5	464	1,052	18	24	4,735	2,547	290
Medeltal	3	328	1,481	28	84	9,754	4,368	306
1895 alla slag . . .		. 570		alla slag . . .	. 5,750

Införsel af fläsk, andra slag, i ton.

År.	Till Norrland.	Till öfriga orter.	Summa.
Öfver norrländska kuststäder.	Öfver norska gränsen.	Öfver Stockholm.	Summa.
1884 .....	642	462	1,808	2,912	3,010	5,922
1885 .....	752	1,280	2,849	4,881	5,301	10,182
1886 .....	856	1,381	2,748	4,985	4,552	9,537
1887 .....	728	1,487	1,970	4,185	3,847	8,032
Medeltal	745	1,153	2,344	4,241	4,178	8,418
1888 .....	121	1,650	485	2,256	3,192	5,448
1889 .....	1,361	1,265	1,464	4,090	700	4*790
1890 .....	1,948	2,251	2,292	6,491	1,717	8,208
1891.....	1,450	1,158	1,968	4,576	1,751	6,327
Medeltal	1,220	1,581	1,552	4,353	1,840	6,193
1892 .....	1,544	1,714	2,185	5,443	1,870	7,313
1893 .....	924	1,027	949	2,900	755	3,655
1894 .....	1,391	1,644	1,424	4,459	555	6,014
Medeltal	1,286	1,462	1,519	4,267	1,060	5,661

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Utförsel af fläsk i ton.

År.	Till Norge.	Till Danmark.	Till Tyskland.	Till England.	Hela utförseln.
1888 .......•		2,672		2,061	4,735
1889 ........	_	3,772	—	3,692	7,466
1890 ........	17	2,055	4	3,883	5,961
1891........	12	2,217	12	2,793	5,034
Medeltal	15	2,679	8	3,107	5,799
1892 ........	16	4,066	12	2,570	6,665
1893 ........	25	3,355	1	3,197	6,579
1894 ........	56	5,132	5	2,872	8,064
Medeltal	32	4,184	6	2,880	7,103

Utförsel af lefvande svin i ton.

, År.	Till Norge.	Till Danmark.	Till Tyskland.	Till England.	Hela utförseln.
1888 .....	19				stycke 171	ton 19
1889 .....	_	—	—	237	» 2,550	» 237
1890 .....	46	21	3	99	» 6,250	» 170
1891.....	27	191	123	—	» 7,580	» 341
Medeltal	31	106	63	168	» 4,138	» 192
1892 .....		146	209		» 8,900	» 396
1893 .....	_	___	256	—	> 1,880	» 257
\| 1894 .....	—	35	260	—	» 2,580	> 295
Medeltal	—	91	242	—	» 4,453	» 316

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Af förestående tabeller framgår, att samtidigt utförseln ökats i ungefär
samma mån som införseln minskats. Utförseln utgjorde nemligen i
årligt medeltal

1884—87........ fläsk 1,570 ton; svin 4,011 ton — 5,581

1888—91........ » 5,799 » » 190 » = 5,989

1892—95.......• » 7,759 » » 306 » — 8,065

under det att införseln likaledes i årligt medeltal var

1884—87........ fläsk 8,418 ton; svin 884 ton — 9,302

1888—91........ » 6,201 » » 109 » = 6,310

1892—95........ » 5,868 » » 28 » = 5,896.

Vidare finner man, att, oaktadt införseln af fläsk under åren 1884—94
så betydligt nedgått, så har dock deraf till Norrland, hvartill här torde
inräknas Vermland och Dalarne, för hvarje fyraårsperiod i årligt medeltal
införts ungefär lika mycket eller omkring 4,285 ton. Den minskade införseln
gäller sålunda rikets öfriga delar, och detta leder till det resultat,
att då införseln till Norrland under åren 1884—87 utgjorde endast hälften
af den hela, har den sedermera proportionsvis så ökats, att den 1888—91
utgjorde två tredjedelar och åren 1892—94 fyra femtedelar af hela införseln.

Man finner häraf, att arbetaren i Norrland är den, som hufvudsakligen
begagnar sig åt det amerikanska fläsket på grund af dettas för honom
synnerligen värderika egenskaper. Huru tullsatsen än vexlat, har han förskaffat
sig sitt behof deraf i samma utsträckning som förut, och efter all
sannolikhet skall han dermed fortfara i den närmast öfverskådliga framtiden.
Fläsktullen, som ej visat sig kunna hämma importen af amerikanskt fläsk
till Norrland, har sålunda visat sin oförmåga att, hvad denna landsdel
beträffar, verka »skyddande» för det svenska fläsket. För norrländska arbetarne
blir fläsktullen i följd deraf endast en konsumtionsskatt af en för
dem högst afsevärd betydelse. Redan nu drabbar denna fläsktull de norrländska
arbetarne med en skatt af omkring 430,000 kr. om året — och
den vill man fördubbla!

Då fläsktullen sålunda ej kan betraktas som en skyddstull, utan
faktiskt verkar som en finanstull, och då denna tull derjemte på ett synnerligen
känbart sätt drabbar den obemedlade befolkningen, och nästan uteslutande
denna, företrädesvis i Norrland — en befolkning, som redan förut
är högt betungad med konsumtionsskatter på sina lifsförnödenheter — så

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

vore det utan tvifvel ur politisk-ekonomisk synpunkt rigtigast att helt och
hållet afskaffa denna tull. Föga utsigt torde dock förefinnas för att »under
nuvarande tullpolitiska förhållanden» kunna vinna bifall till ett yrkande
derom.

Så mycket torde man dock kunna förvänta, att ingen höjning i den
nu gällande tullen, på sätt utskottet föreslagit, kommer till stånd. Det
tillkommer visserligen icke mig att gifva vännerna af tullskydd något
råd, men jag kan dock vid detta tillfälle icke underlåta att till deras bepröfvande-
underställa dem den frågan: Kan det från deras synpunkt
vara klokt att utan tvingande anledning i allt högre grad (ullbeskatta
den obemedlade befolkningens oundgängligaste nödvändighetsvaror? Månne
icke på det sättet den tullbygnad, som de under senare åren med så
mycken ansträngning upprest, kommer att på ett betänkligt sätt undermineras.

För min del finner jag det icke mindre obilligt än orättvist att
ytterligare öka de tunga skattebördor, som nu trycka den obemedlade
befolkningen. Ett sådant tillvägagående blir för mig ännu mera motbjudande,
om meningen skulle vara att genom en ökad fläsktull fritaga
samhällets mera burgna medlemmar från utgörande af den på grund af
1892 års urtima riksdags beslut dem påförda tilläggsbevillning; och man
saknar ingalunda anledning att förmoda något sådant, då man finner, att
större delen af de 40 ledamöter af Andra Kammaren, som motionerat om
fläsktullens höjande, icke dragit i betänkande att äfvenledes framlägga
motion om tilläggsbevillningens upphörande för år 1897.

På det att de vid urtima riksdagen 1892 af regering och Riksdag
högtidligen afgifna löftena till de mest betungade skattdragandenas förmån
icke måtte blifva helt och hållet bortglömda, utan snarare i någon mån
infriade, och på i öfrigt angifna skäl tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen, med afslag å hvad bevillningsutskottet
i föreliggande punkter 3 och 4 hemstält,
måtte bibehålla tullen å fläsk, såväl rökt som andra slag,
vid nu faststälda belopp, eller 25 öre per kg. för det
förra och 10 öre per kg. för det senare»;

samt af herrar G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström, Dieden och
Bruhn, Indika instämt i det slut, hvartill herr Fredholm kommit, eller att
tullen å artikeln fläsk, rökt och andra slag, må bibehållas vid de nu faststälda
beloppen;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

vid punkterna 7:o och 8:o):

af herrar af Buren och Söderberg, hvilka yttrat:

»Man går för långt, då man af importens och exportens mindre betydelse
sluter, att en tull å ifrågavarande artikel skulle sakna betydelse»,
säger bland annat 1895 års bevillningsutskott och fortsätter: »Då den år

1888 ifrågavarande artikel åsätta tull vid 1892 års riksdag borttogs, kunde
detta med hänsyn till de då för tillfället rådande höga lifsmedelsprisen
möjligen hafva skål för sig, men att nu, då jordbruket är i stort behof af
skydd för sina produkter, låta tullfriheten fortfara, anser utskottet mindre
lämpligt. Utskottet håller dock före, att tullsatsen bör kunna begränsas
till samma belopp som det år 1888 åsätta eller 50 öre per 100 kilogram.»

Då enligt vår åsigt inga förändrade förhållanden inträdt, hvarför
man skall frångå denna af 1895 års bevillningsutskott uttalade mening och
yrkande, anhålla vi, att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att tullen för potatis, äfven krossad och rifven,
måtte bestämmas till 50 öre per 100 kg.;

2:o) att Riksdagen måtte medgifva, att de tullsatser,
som vid behandlingen af detta betänkande kunna varda
af Riksdagen beslutade i fråga om artikeln potatis, må
tillämpas från och med den dag under innevarande år,
som af Kongl. Maj:t bestämmes.»

Herr Weinberg har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i
behandlingen af de i detta betänkande omförmälda frågor.

Stockholm 1896. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.