Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13 (Betänkande 1893:Bevu13 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1893, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

§ 10 mom. 1 i gällande förordning, angående vilkoren för tillverkning
af bränvin den 13 juli 1887 med deri enligt kongl. kungörelsen den 10
oktober 1890 vidtagen ändring, lyder sålunda:

§ 10.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 50 öre för hvarje
liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid -f 159 å Oelsii
termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

§ 11 mom. 1 af nämnda förordning har följande lydelse:

§ 11.

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
bränvin för hela den tid tillverkningsrätten gält, då skall förutom stadgad
skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall, i händelse tillverkningen
ej uppgått till 500 liter eller öfverstigit 5,000 liter i medeltal för
hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade bränvinet understiger ett efter en medeltillverkning af 500
liter beräknadt tillverkningsbelopp eller öfverstiger en medeltillverkning, beräknad
efter 5,000 liter för hvarje tillverkningsdygn. Dessa afgifter skola
Bih. till Biksd. Prof. 1893. 5 Sami. 1 AJd. 13 Höft. (N:o 13.)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

dock ej utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan
efter olyckshändelse, hvarom i § 6 sägs, eller Kongl. Maj:ts derom meddelade
föreskrift; och ankomme på Kongl. Maj:ts pröfning, huru vida eller i hvad
mån befrielse från desamma må medgifvas, då bränvinet erhålles såsom
biprodukt vid annan tillverkning.

I en inom Andra Kammaren af herr O. B. Olsson i Maglehult väckt
motion, n:o 36, i hvilken motions syfte herrar P. Pehrson, Carl Hj. Wittsell,
Anders Nilsson, S. Arnoldsson, P. Truedsson, Nils Jönsson, Olof Andersson
i Lyckorna, Aug. Peterson och Nils Svensson instämt, har föreslagits, »att
Kiksdagen måtte bifalla följande förslag samt vidtaga de förändringar i
gällande förordning om tillverkning af bränvin, som deraf kunna blifva en
följd:

För bränvin, som tillverkas af majs, ris eller andra slag af råämnen,
som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmännare alstras, samt mjöl
af alla slag, skall erläggas en förhöjd tillverkningsskatt af 10 öre för hvarje
liter bränvin. Om med här omförmälda råämnen äfven andra slag samtidigt
användas för tillverkning af bränvin, skall äfven för sådant bränvin erläggas
den förhöjda skatten.

Den, som till bränvinsbränning använder råämnen annorlunda än som
här ofvan blifvit stadgadt, straffes med böter från 500 kronor till 1,500
kronor, samt erlägger dessutom en särskild förhöjd tillverkningsskatt med 10
öre för hvarje liter bränvin, som på.detta sätt olofligen blifvit tillverkadt.»

Till stöd härför har motionären, efter att hafva erinrat, hurusom vid
åtskilliga riksdagar framställningar blifvit gjorda dels af Kongl. Maj:t och
dels af enskilda motionärer i syfte att i mer eller mindre mån hindra användandet
af majs med flera utländska produkter för tillverkning af bränvin
inom landet, vidare anfört följande:

»Oaktadt dessa framställningar icke kunnat tillvinna sig Riksdagens
bifall, är jag likvisst af den öfvertygelsen, att en förändring i vår bränvinslagstiftning
i det angifna syftet är af behofvet högligen påkallad, så vida
ej odlingen af potatis inom landet för bränvinstillverkningen skall i hög grad,
om ej helt och hållet, omöjliggöras. Detta senare förhållande har en desto
större vigt och betydelse för vissa delar af vårt land, hvars jord är af så
mager beskaffenhet, att den icke med säkerhet kan bära andra skördar än
råg och potatis. Denna sistnämnda produkt har redan fått en allt för stark
konkurrent i de utländska sädesslag af majs och ris m. m., som i icke ringa
del utgöra råmaterialet till vårt lands mer än tillräckligt stora bränvinstillverkning
och såmedelst nedtrycker priset på potatisen ända derhän, att icke
arbetet på dess odlande på långt när blir betaldt, och tusentals mindre jord -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

brukare gå sin undergång till mötes, derest Riksdagen icke beslutar en högre
beskattning på bränvin, tillverkadt af majs, ris, hvete och råg, krossad eller
okrossad, och detta äfven användt tillsammans med potatis.

Hvad pressjästfabrikationen inom vårt land beträffar, kan jag icke
föreställa mig, att denna skulle lida något otillbörligt intrång genom en högre
beskattning på det bränvin, som tillverkas af dessa förutnämnda ädlare produkter;
ty dessa fabrikers rättigheter måste rättvisligen grunda sig på tillverkningen
af pressjäst och icke på biprodukten bränvin.

Så länge konsumtionen af bränvin i vårt land är så stor, som nu beklagligen
är fallet, måste det utan tvifvel vara en icke ringa fördel att för
tillverkningen af detta bränvin använda egna och mindre kostbara produkter
än att inköpa sådana — låt vara ädlare — från utlandet, emedan ett sådant
förfaringssätt utan tvifvel skall blifva en stor nationalförlust.

Under det, som jag hoppas, Riksdagen skall finna det vara för landet
fördelaktigt, att en högre skatt pålägges sådant bränvin, som tillverkas af
majs m. m. samt mjöl, och således godkänner det förslag, jag här nedan
framställer, lärer det blifva nödvändigt, för att förminska svårigheterna vid
kontrollen öfver tillverkningen, att, när bränvinstillverkare vill utöfva sin
tillverkning af nu omnämnda råämnen, sådant skall i god tid anmälas hos
kontrollören på stället, hvarom föreskrift lämpligen kan lemnas i ordningsstadgan.

Likaså lärer det icke kunna undvikas, för att en säker kontroll skall
kunna utöfvas vid tillverkningen, att, under den tid majs och dylikt användes
vid inmäskning, då äfven andra råämnen såsom potatis m. m. samtidigt
dertill användas, den förhöjda skatten i sådant fall måste drabba allt det
bränvin, som deraf erhålles.»

Såsom motionären anmärkt, hafva vid flere riksdagar, senast år 1891,
förslag framstälts i syfte att vid tillverkning af bränvin inom landet hindra
användandet af majs med flere utländska produkter.

Ett af de väsentligaste skälen, som anförts mot en bestämmelse, sådan
som den motionären föreslagit, är, att en dylik bestämmelse ej skulle vara
öfverensstämmande med de i vår lagstiftning gällande grundsatser om näringsfrihet.
Härvid är dock att märka, att hela vår bränvinslagstiftning är en
undantagslagstiftning, hvilken redan nu i många afseenden innehåller betydliga
inskränkningar i den frihet, som i allmänhet åtnjutes af andra näringar,
samt att — hvad vid förevarande frågas föregående behandling inom Riksdagen
vid flera tillfällen framhållits — lagarne rörande bränvinsbränningen böra
bestämmas i främsta rummet med hänsyn till jordbrukets bästa. I betraktande
häraf torde berörda mot den ifrågasatta åtgärden åberopade förhållande
ej böra tillerkännas alltför stor betydelse.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

En annan invändning, som mot förslaget framstälts, är, att genom detsamma
kontrollen vid brännerierna skulle blifva synnerligen försvårad. Yäl
är det tydligt, att en bestämmelse om olika skattebelopp för bränvin, tillverkadt
af olika slags råämnen, skulle komma att nödvändiggöra en i någon
mån ökad kontroll vid tillverkningen, men ej lära de svårigheter, som till
följd af en sådan ökning i kontrollen möjligen må uppstå, kunna antagas
blifva så betydliga, att förslaget, om det eljest anses böra godkännas, allenast
på denna grund bör förkastas.

Till upplysning, i hvilken mängd olika råämnen blifvit i riket under
femårsperioden 1888—1892 för tillverkning af bränvin och pressjäst förbrukade,
får utskottet meddela följande å finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå utarbetade öfversigt:

Råämnen, använda för tillverkning af bränvin och pressjäst:

Till- verkningsår.		S	p a n m	ål, kil	o g r a	m.		Potatis. hl.	Melass. kg-
Råg.	Korn.	Bland- säd.	Majs.	Ris.	Annan spanmål.	Summa.
1887/88	5,217,416	6,086,144	2,782,108	2,123,178	116,853	899,387	17,225,086	1,649,819	448,670
1888/89	7,045,434	6,915,069	3,085,646	8,119,501	52,184	1,282,101	26,499,935	1,054,397	552,000
1889/90	4,760,908	6,959,929	2,635,525	3,347,301	1,850	532,957	18,238,470	1,597,786	483,750
1890/91	6,148,736	8,227,602	4,267,676	13,380,217	18,104	857,014	32,899,349	1,030,534	1,078,650
1891/92	4,562,221	6,988,640	3,799,091	12,768,754	—	742,681	28,861,387	1,221,571	1,269,000

Af ofvanangifna råämnesmängder hafva vid pressjästfabrikerna användts

följande belopp:

Till- verkningsår.		S	p a n m	ål, kil	o g r a	m.		Potatis. hl.	Melass. kg-
Råg.	Korn.	Bland- säd.	Majs.	Ris.	Annan spanmål.	Summa.
1887/88	4,152,800	2,308,889	_	1,288,639	_	444,975	8,195,303	20,828	—
1888/89	5,388,680	3,453,656	52,000	1,585,425	41,142	336,837	10,857,740	6,038	—
1889/90	4,412,473	3,173,005	1,550	1,764,699	1,850	251,910	9,605,487	6,677	—
1890/91	4,723,991	3,936,088	54,380	1,899,084	18,104	372,927	11,004,574	10,974	—
1891/92	4,447,458	3,551,976	1,940	2,862,293	—	491,340	11,355,007	12,612	—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. g

Otvifvelaktigt^ är, att en bestämmelse, sådan som den nu föreslagna,
skulle i väsentlig mån gynna potatisodlingen, hvilken särskildt i vissa trakter
af vårt land är af mycket stor betydelse för hela den jordbruksidkande befolkningen.
Ett särskildt skäl att nu vidtaga åtgärder i syfte att till bränvinsbränning
— framför andra, utländska, dertill tjenliga råämnen — öka användningen
af potatis, ligger jemväl deri, att nästlidne lagtima Riksdag nedsatt
tullen å majs till 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Tullen å detta sädesslag
var förut 2 kronor 50 öre per 100 kilogram; och ett af de vigtigaste
skälen för afslag å ofvanberörda, vid 1891 års riksdag väckta förslag torde
hafva varit just nämnda tulls dåvarande höga belopp.

Utskottet vill alltså förorda ifrågavarande motions syfte, men anser
sig icke kunna utan stöd af sakkunnig myndighets yttrande framställa något
bestämdt ^förslag i sådant syfte, hvadan utskottet föreslår, att frågan göres
till föremål för framställning hos Kongl. Maj:t.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen, i anledning af herr O. B. Olssons ifrågavarande
motion, måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke
bränvin, uteslutande eller delvis tillverka^ af majs, ris
eller andra slag af råämnen, som äro af beskaffenhet att
icke inom landet allmännare alstras, äfvensom af mjöl,
alla slag, skulle kunna utan allt för stora svårigheter
åsättas förhöjd tillverkningsskatt, samt, derest detta befinnes
kunna ske, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till bestämmelser i ämnet.

Stockholm den 10 april 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer

af herrar Fredholm, Collander, grefve Hugo E. G. Hamilton och A. Lilljeqvist.

Bih. till Biksd. Prot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13

Herr J. Johansson har anhållit få antecknadt, att han af annat Riksdagens
uppdrag varit förhindrad att deltaga i den slutliga behandlingen af
ifrågavarande ärende.

Herr friherre von Schwerin har begärt få antecknadt, att han varit
förhindrad att närvara vid behandlingen af ärendet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1893.