Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13 (Betänkande 1891:Bevu13 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

X:o IS.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1891, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående hvifbetssockertillverlmingsaf,giften.

Bevillningsutskottet har fått till sig hänvisade en af herr Alb.
Anderson inom Första Kammaren väckt motion, n:o 24, om höjande af
hvitbetssockertillverkningsafgiften in. in., samt en inom Andra Kammaren
af herr J. Anderson i Tenhult framstäld motion, n:o 74, om, bland annat,
nedsättning i tullen å socker och i sammanhang härmed nedsättning af
tillverkningsafgiften å hvitbetssocker; och får utskottet härmed afgifva
betänkande angående berörda motioner, den sistnämnda dock endast så vidt
den afser nedsättning i hvitbetssockertillverkningsafgiften.

Under åberopande af sin till 1889 års Riksdag afgifna motion, n:o 37,
jemväl afseende höjning af ifrågavarande afgift, och med påvisande, bland
annat, hurusom, då hänsyn toges dertill, att utbytet af råsocker ur hvitbetorna
i verkligheten betydligt öfverstigit det i gällande förordning beräknade,
hvitbetssockertillverkningsafgiften på senare tider understigit J/
af råsockertullen, anför herr Alb. Anderson:

»Det bör icke finnas något tvifvel om, att hvitbetssoekertillverkningen
både tål och bör åläggas eu högre beskattning än den nu gällande,
och afgiftens höjning med ytterligare en tiondedel af råsockertullen,
eller från två femtedelar till hälften af denna tullsats, kan med all säBih.
till Riksd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft. (N:o 13.) 1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

kerhet utan skada för näringen när som helst beslutas. En sådan höjning
af afgiften kan dock icke antagas vara äfven för framtiden tillräcklig.
För denna närings idkare måste det likväl vara af vigt, att
beskattningsfrågan varder definitivt afgjord; men derförinnan torde en
undersökning böra verkställas, till utrönande af till huru högt belopp
tillverkningsafgiften slutligen bör sättas, och i hvad män nu gällande
bestämmelser om dess beräknande höra ändras» in. in.

På grund häraf föreslår herr Alb. Anderson:

l:o) att tillverkningsafgiften för hvitbetssocker från och med den 1
nästkommande september höjes till hälften af gällande tullsats för utländskt
råsocker af mörkare färg än n:o IS af den i verldshandeln antagna
holländska standard; samt

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning angående den beskattning,
som skäligen må kunna hvitbetssockertillverkningen åläggas, samt derefter
till Riksdagen aflåta förslag i ämnet.

Herr J. Anderson, hvilken i sin berörda motion föreslagit att tullen
å socker måtte nedsättas, raffineradt, alla slag, från 83 öre till 15 öre;
oraffineradt, till färgen mörkare än n:o 18 af den i verldshandeln gällande
holländska standard, från 28,5 öre till 8 öre, samt att tullen å sirap
måtte nedsättas från 10 öre till 4 öre, allt per kilogram, anser, att i
lämplig proportion härtill hvitbetssockertillverkningsafgiften ock bör nedsättas,
hvadan han hemställer,

att Riksdagen ville besluta, att tillverkningsafgiften å hvitbetssocker
nedsättes med lämpligt belopp.

Rörande den svenska lagstiftningen om beskattning å hvitbetssockertillverkningen,
får utskottet till en början meddela följande öfversigt:

I kongl. kungörelsen den 15 oktober 1869 meddelades till allmän
efterrättelse Riksdagens samma år fattade beslut, att tillverkningen af hvitbetssocker
inom landet skulle från och med den 1 juli 1873 åläggas
särskild beskattning i förhållande till införselstullen å utländskt råsocker,
på det sätt nemligen, att från och med sistnämnda dag till den 1 juli
1876 skulle erläggas en skatt, motsvarande en femtedel, från och med
den 1 juli 1876 till den 1 juli 1879 två femtedelar, från och med den
1 juli 1879 till den 1 juli 1882 tre femtedelar samt från och med den

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13,

1 juli 1882 till den 1 juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid dessa
tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18
af den i verldshandel gällande holländska standard.

I kongl. förordningen den 30 maj 1873, äfvensom i Kongl. Maj:ts
samma dag faststälda ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket,
meddelades sedermera närmare bestämmelser angående ifrågavarande beskattnings
uttagande, kontrollen derå, m. in.

Genom kongl. kungörelsen den 2 juni 1876 påbjöds, att skatten
från och med den 1 juli samma år till den 1 juli 1879 skulle i öfverensstämmelse
med kongl. kungörelsen den 15 oktober 1869 utgöra två
femtedelar af ofvanberörda tullsats.

I kongl. kungörelsen den 25 april 1879 stadgades, på grund af
Riksdagens beslut samma år, att skatten jemväl från och med den 1 juli
1879 till den 1 juli 18S2 skulle utgå med endast två femtedelar af
nämnda tullsats. Den förhöjning i skatten, som enligt 1869 års Riksdags
förenäinnda beslut skulle ega rum från och med den 1 juli 1879, uppsköts
sålunda för ytterligare trerme år.

Slutligen beslöt 1882 års Riksdag, att äfven från och med den 1
juli samma år afgiften för hvitbetssockertillverkningen skulle utgå med
sistnämnda belopp, hvilket beslut kungjordes medelst den nu gällande
förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkning i riket den 16
juni 1882. Genom detta beslut, som motiverades å ena sidan af den
stora betydelse, hvitbetssockerindustrien utöfvade på jordbruket och boskapsskötseln,
och, å den andra, deraf, att en stigande beskattning skulle lägga
hinder i vägen för nya fabrikers uppkomst, hade följaktligen den af 1869
års Riksdag beslutade ytterligare stegringen af ifrågavarande afgift helt
och hållet förfallit.

Angående tillverkningsafgiftens beräkning är i sistnämnda förordning
stadgadt, att för all tillverkning af hvitbetssocker skall erläggas tillverkningsafgift
i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen
använda hvitbetor antagas lemna. Det beskattningspligtiga råsockret
beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda,
att 100 kilogram råa hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 6,25 kg.
och 100 kg. torkade hvitbetor ett utbyte af 31,25 kg. råsocker, och afgiften
utgår, på sätt ofvan blifvit nämndt, med 2/ö af gällande tullsats
för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln
antagna holländska standard.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

De skäl, som lågo till grund för 1869 års Riksdags beslut angående
beskattning af hvitbetssockertillverkningen, voro dels jordbrukets fordran,
att hvitbetskulturen och hvitbetssockertillverkningen skulle betryggas mot
ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder, dels ock statsverkets fordran
att icke gå miste om en bland sina betydligare inkomstkällor. Man förestälde
sig, att farhågan för dylika beskattningsåtgärder skulle afhålla
mången från att egna sig åt eu industri, som, i afseende på sjelfva betodlingen,
erfordrade längre tid för ernåendet af gynsamma resultat, och,
i afseende å sockertillverkningen, förutsatte nedläggandet af betydliga
kapital uti de derför behöfliga verk och inrättningar. Man hoppades, att
om denna farhåga undanröjdes, inom vårt land, lika väl som inom andra
länder med något så när likartade naturförhållanden, skulle uppblomstra
en hvitbetssockerindustri af stor betydelse ej mindre för statens finanser
än för folkets ekonomiska välstånd.

En ganska betydande betodling uppstod ock omedelbart derefter
inom flera delar af landet, och åtskilliga nya fabriker blefvo under loppet
af några år med högst betydliga kostnader anlagda, nemligen en vid
Arlöf i Malmöhus län, två i Östergötlands län, en i Halmstad och eu i
Stockholm. Resultatet blef emellertid föga gynsamt, i det att af dessa
fabriker alla utom den vid Arlöf inom kort nedlades, och denna var
under en följd af år den enda hvitbetssockerfabriken i landet.

Att den införda beskattningen å ifrågavarande tillverkning skulle i
någon väsentlig män hafva varit eu medverkande orsak till fabrikernas
nedläggande, lärer dock svårligen kunna antagas, utan torde, såsom chefen
för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå i sin i september
1889 afgifna underdåniga berättelse framhållit, den egentliga anledningen
hafva varit den, att fabrikerna blefvo anlagda utan beräkning af tillräcklig
tillgång på god råvara. Vilkoret för odling af betor, fullt lämpliga
för sockertillverkning, är nemligen, enligt samma berättelse, en ganska
långvarig och omsorgsfull kultur, och detta vilkor var i allt för ringa
mån uppfyldt i de trakter, der de nya anläggningarna skedde.

I Skåne fortgick emellertid hvitbetssockertillverkningen, men nådde
under en längre följd af år ingen afsevärd utveckling, detta dock i icke
oväsentlig mån beroende derpå, att den förnämsta fabriksanläggningen,
den vid Säbyholin, år 1875 förstördes af eldsvåda. Men från och med
år 1883, då nämnda fabrik åter bragtes i verksamhet, har i afseende å
betodlingen och hvitbetssockertillverkningen eu högst väsentlig förändring
inträdt. Icke mindre än sex hvitbetssockerfabriker äro för närvarande i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

verksamhet i olika delar af provinsen, och enligt hvad utskottet inhemta
äro ytterligare tre sådana fabriker der under anläggning.

Om sålunda erfarenheten gifvit vid handen att det endast är i landets
sydliga, i klimatiskt hänseende mest gynnade delar, som ifrågavarande
industri hittills kunnat bedrifvas, så kan det å andra sidan icke förnekas,
att densamma på senare åren der vunnit en ganska afsevärd utveckling.

Nedanstående sammanställning visar den svenska hvitbetssockertillverkningens
utveckling från och med år 1882:

Tillverkningsår.	Afverkade betor	Utbytet i råsocker	Erlagd skatt
	ton:	procent:	kronor:
1382—1883 .................	....... 19 280	8 0
1883—1884 .................	....... 37,880 .......	........... 7.8
1884—1885 .................	....... 47,170 .......	........... 9.1 ...........	.... 277,141
1885—188G .................	....... 43,260 ........	........... 9.1 ...........	.... 254,153
1886—1887 .................	....... 56,385 .......	........... 10.3 ...........	.... 331,380
1887—1888 .................	....... 83,605 .......	........... ILO ...........	.... 491,179
1888—1889 .................	....... 86,111 .......	........... 10.4 ...........	505,906
1889—1890 .................	....... 136,813 ........	........... 10.7 ............	.... 803,778
1890—1 april 1891 .....	....... 212,071 ........	__	.... 1,245,919.

Denna utveckling är naturligtvis eu följd af flera samverkande omständigheter,
såsom t, ex. betodlingens mera rationella skötsel, tillverkningssättets
högre fulländning, de gynsamma väderleksförhållanden, som för
betodlingen varit rådande under några af de senare åren. Möjligt torde
ock vara att det skydd, som åt den svenska hvitbetssockerindustrien lemnats,
i någon betydligare mån härvid varit en medverkande faktor, och
att således med den utveckling, industrien nu vunnit, densamma skulle
kunna tåla en måttlig förhöjning i beskattningen. Utskottet kan emellertid
så mycket mindre afgöra, om den af herr Alb. Anderson föreslagna
förhöjning af tillverkningsafgiften är att anse såsom väl afvägd, som utskottet
icke funnit de föreliggande förhållandena lemna den ledning för
omdömet, att utskottet kunnat afgöra, huru vida det öfver hufvud vore
klokt att på grund af den hittills vunna erfarenhen vidtaga en förhöjning
i samma afgift. I öfrigt anser utskottet att, innan en höjning af tillverkningsafgiften
beslutas, en undersökning bör hafva skett om och i hvilken

Procenttalet är ännu ej kanik.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

man hvitbetssöckerindustrien tål att underkastas en framtida ytterligare
stegring af samma afgift utöfver den, som närmast må ifrågakomma. Det
är nemligen, såsom herr Alb. Anderson anfört, för industrien sjelf af stor
vigt att beskattningsfrågan varder definitivt afgjord, och det skulle derför,
enligt utskottets åsigt, vara rigtigast och med hvitbetssöckerindustriens
eget intresse bäst öfverensstämmande, om Riksdagen, såsom år 1869 skedde,
på en gång bestämde den förhöjning i beskattningen och den stegring i
densamma, som för en närmare framtid kunde finnas skälig. Då emellertid
utskottet icke eger den sakkännedom eller tillgång till det material
för behandlingen af frågan, som en fullständig undersökning af nu angifna
förhållanden påfordrar, har utskottet icke ansett sig kunna föreslå
någon > förändring i den gällande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen,
utan har utskottet ansett lämpligast, att Riksdagen ville hos Kongl.
Maj:t anhålla om utredning i detta ämne. Och då det synts utskottet, som
om en verklig produktbeskattning, såsom i hvarje fall rättvist drabbande
den tillverkade varan, vore att föredraga framför den nu gällande råvarubeskattningen,
har utskottet ansett önskvärd!, om vid en utredning af förevarande
beskattningsfråga jemväl toges i betraktande, huruvida icke en
förändring i sjelfva beskattningssystemet i nu angifna afseende lämpligen
kunde ega rum.

En annan ej mindre vigtig omständighet, som härvid för utskottet
varit bestämmande, är den nedsättning; som den af Kongl. Maj:t senast tillsatta
tullkomité i afgifvet betänkande med förslag till ny tulltaxa föreslagit
beträffande tullen å socker. Komitén, som i fråga om oraffineradt socker,
mörkare än n:o 18, föreslagit en tullsats af 18 öre i stället för den nu
gällande, 23,5 öre, per kilogram, har visserligen icke förbisett, att den
föreslagna tullnedsättningen skulle medföra en minskning i det skydd,
som för närvarande åtnjutes för den inhemska sockertillverkningen. Men
om än komitén funnit att denna industris fortfarande bestånd och utveckling
vore tryggad äfven i händelse af en nedsättning i tullen å råsocker
till 18 öre, har komitén dock icke haft anledning att pröfva, huru vida
hvitbetssöckerindustrien tål att bära jemte denna minskning i skydd jemväl
en förhöjning af accisen. Då emellertid så väl sistnämnda fråga som
ock utgången af tullkomiténs ofvanberörda förslag, hvilket antagligen
blifver föremål för nästkommande Riksdags pröfning, torde ega ett så afgörande
inflytande på förevarande beskattningsfråga, att denna icke lämpligen
bör på förhand afgöras, har utskottet alltså giltigt skäl att icke nu
tillstyrka den föreslagna förhöjningen i tillverkningsafgiften. Deremot an -

Bevillningsutskottets Betänkande N:v 13.

ser utskottet, att det vore i hög grad önskvärdt, om vid den utredning
af förevarande beskattningsfråga, som utskottet, enligt hvad ofvan blifvit
nämndt, funnit behöflig, jemväl toges i betraktande om och i hvilken mån
en förhöjning af den nu gällande beskattningen å hvitbetssockertillverkningen
lämpligen kunde ega rum äfven i den händelse att en nedsättning
skedde i tullsatserna å artikeln socker.

Beträffande herr J. Andersons förslag om nedsättning af ifrågavarande
tillverkningsafgift, har detta, såsom af motionen framgår, gjorts under
förutsättning af sockertullens nedsättning. Då utskottet emellertid, af
skäl, som i dess betänkande n:o 10 angifvits, icke ansett sig kunna till
bifall förorda en sådan nedsättning, följer så väl häraf som af hvad
i öfrigt här ofvan anförts, att utskottet ej heller kan förorda herr
-T. Andersons förslag om nedsättning af hvitbetssockertillverkningsafgiften.

På grund af hvad sålunda anförts, och då det torde befinnas önskvärdt
att förevarande beskattningsfråga icke lösryckes ur sitt sammanhang
med sockertullen, får utskottet alltså hemställa:

1 :o, att herr J. Andersons motion icke måtte vinna
bifall; och

2:o, att, i anledning af herr Alb. Andersons motion,
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t vid f ramläggande af nådig proposition angående
den tullsats å socker, hvartill tullkomiténs
betänkande torde gifva anledning, ville taga under
ompröfning jemväl huru vida någon ändring i den nu
utgående hvitbetssockeraccisen så väl i fråga om dess
belopp som i afseende å sjelfva beskattningssystemet
lämpligen må kunna ega rum och derom i sådant
fall hos Riksdagen göra framställning.

Stockholm den 24 april 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Reservationer:

af herrar Herslow, Fock, Seder/tolm, Gollander och Fredholm, som ansett
att utskottet äfven bort tillstyrka bifall till lista punkten i herr Alb.
Andersons motion,

samt af herr J. Johansson i Noraskog:

»Till närmare utredning af det skydd, som den svenska hvitbetssockerindustrien
åtnjuter genom den åsätta tullen å utländskt råsocker,
tillåter jag mig meddela nedanstående tabell:

Motsvarande Statsverkets

Kalenderår	Erlagd skatt	tullafgift	förlust
		Kr. öre.	Kr. öre.
1882 ........	....... 110,861.54	277,153.85	166,292.31
1883 ........	....... 149,304.89	373,262.23	223,957.34
1884 ........	....... 268,440.50	671,101.25	402,660.75
1885 ........	....... 383,507.30	833,768.25	500,260.95
1886 ........	....... 323,020.42	807,551.05	484,530.63
1887 ........	....... 346,282.48	865,706.20	519,423.72
1888 ........	....... 544,345.19	1,360,862.97	SI 6,517.7 8
1889 ........	....... 635,812.46	1,589,531.15	953,718.69
1890 ........	....... 997,976.27	2,494,940.67	1,496,964.40

För öfrigt må erinras att, såsom i betänkandet blifvit yttradt, det
beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa hvitbetor antagas lemna ett
utbyte af 6,25 kilogram, och afgiften utgår, på sätt ofvan blifvit nämndt,
med 2/, af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg
än n:o 18 af den i verldshandeln antagna holländska standard. Nämnda
råvara drager enligt gällande tulltaxa en tull af 23,5 öre per kilogram;
och blir alltså skyddet för hvitbetssoekertillverkningen 7C X 23,5 = 14,1
öre per kilogram råsocker. Härtill kommer dock, att utbytet i råsocker
o-anska betydligt öfverstiger det lagbestämda. Den i utskottets betänkande
intagna tabell visar, att för tiden 1886—1890 utbytet i råsocker hvarje
tillverkningsår öfverstigit 10 procent. Antager man medeltalet för dessa
tillverkningsår, 10,6 procent, såsom norm för utbytet, gifver en uträkning
af det ökade skydd, hvitbetssockerindustrien åtnjutit till följd af skiluaden
mellan det verkliga och det beräknade utbytet följande resultat: då 100

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

kilogram råa betor beräknas gifva 6V4 kilogram råsocker, blifver, då
råsockertullen utgör 28,5 öre, tillverkningsafgiften 3/. X 6 V4 X 23,5 = 58,75
öre, eller således på eu kilogram råsocker 9,4 öre. Men gifva 100 kilogram
betor 10,6 kilogram råsocker, och fördelas den lagbestämda tillverkningsafgiften,
58,75 öre, på dessa 10,6 kilogram, kommer denna afgift att
i verkligheten utgå med blott 5,54 öre per kilogram råsocker. Det ökade
skyddet blifver sålunda 9,4—5,54 = 3,86 öre, hvadan alltså hvitbetssockerindustrien
under åren 1886—1890 i verkligheten arbetat under ett
skydd af 14,1+3,86 öre = 17,96 öre pr kilogram tillverkadt råsocker.
Fördelen af detta skydd minskas dock något genom de förmåner, som
vissa länder bevilja sina sockerexportörer i form af direkta eller indirekta
premier.

På grund af nu anförda omständigheter bar jag för min del ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till herr Alb. Andersons motion i första
punkten.

Bill, till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 13 Iläft.