Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12 (Betänkande 1896:Bevu12 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

X:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 6 Mars 1896, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

(2:a A.)

s ... f :'''' ■. * . ‘j i .. . . \t.

Enligt gällande bränvinstillverkningsförordning är tillverkningsskatten
bestämd utan afseende å hvilket slags råmaterial vid tillverkningen användts.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 81, har herr Ola
Nilsson hemstält,

»att skatten för tillverkning af bränvin med melass från hvitbetssockerfabrik
såsom råämne måtte utgå med 10 öre högre belopp per liter
normalstyrka än hvad som erlägges för potatis- eller spanmålsbränvin,
samt att denatureringsafgiften för sprit måtte begränsas till verkliga kostnaden
för användt denatureringsmedel.»

Vidare har herr N. Jönsson i Gammalstorp i en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 187, i hvilken motions syfte fem af kammarens
ledamöter instämt, hemstält,

»att Riksdagen ville bifalla följande förslag samt vidtaga de förändringar
i gällande kongl. förordning om tillverkning af bränvin, som
deraf kan blifva en följd:

Bill. till Riksd. Blot. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 11 Häft. (N:o 12).

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

För bränvin, som tillverkas af melass, erlägges en förhöjd tillverkningsskatt
af 10 öre per liter 50 % bränvin. Om med detta råämne
äfven andra slag af råämnen samtidigt användas för tillverkning af bränvin,
skall äfven för sådant bränvin erläggas den förhöjda skatten.

Den, som till bränvinstillverkning använder melass, utan att derom
hos vederbörande bi''ännerikontrollör göra anmälan, straffas med böter från
500 kronor till 1,500 kronor samt erlägger dessutom en särskild förhöjd
tillverkningsskatt med 10 öre för hvarje liter bränvin, som utan sådan
anmälan blifvit af melass tillverkadt.»

Förstnämnde motionär anför till stöd för sitt förslag följande:

»Vid jemförelse mellan de råämnen, som användas för tillverkning
af bränvin, finner man, hurusom under det senaste tiotalet af år ett nytt
tillkommit, nemligen melass från hvitbetssockerfabrikerna, hvars användning
till sagda ändamål väsentligen inkräktat på potatisförbrukningen. Under
det att nemligen bränvinstillverkningen, med undantag af första 2 åren,
hållits föga varierande öfver eller under 30 millioner liter normal styrka
per år, har deremot under 1884—1889 vid brännerierna förbrukats vid
pass 7,367,000 hl. potatis, men 1889—1894 6,761,000 hl. af denna råvara.
Minskningen under denna tid, 608,000 hl. potatis, torde väsentligen hafva
sin orsak deri, att samtidigt vid pass 11 millioner kg. melass från hvitbetssockerfabrikerna
blifvit afverkade till melassprit.

Denna nedsättning i potatisförbmkningen har visserligen icke gjort
sig gällande under senast publicerade afverkningsåret 1893—1894, då
1,634,059 hl. uppnåddes, hvilket äfven framhålles uti den från kontrollbyrån
till Konungen senast aflemnade berättelsen. Af denna omständighet
framgår ock den af mig angifna orsaken allra tydligast: 1892—1893
var nemligen potatisåtgången för ifrågavarande ändamål 255,000 hl. mindre
än efterföljande år, men samtidigt melassafverkningen vid pass 1,200,000
kg. större, hvilka båda torde lemna närmelsevis enahanda utbyte i sprit.

Tydligtvis måste ett fortfarande ökande af melass som råämne för
sprit- och bränvinstillverkning till stor del borttaga det gagn och den
nytta, landtbruket har af sprittillverkningen; jag afser här närmast nödvändigheten
att å våra stora sandjordsfält fortfarande kunna drifva potatisodling
till nytta för mången landtman, och erinrar derom, att de till vid
pass 140 uppgående brännerierna, hvarest potatis väsentligen afverkas, äro
fördelade i 12 af vårt lands provinser, under det att hvitbetsmelass för
sådant ändamål ännu endast afverkas vid 3 af de många hvitbetsfabrikerna.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 3

Det är derför öfver ett mera vidsträckt område, potatisbränvinsindustrien
har befogenhet, än hvad förhållandet är med melassprittillverkningen, och
i följd häraf äro ock mångtusen menniskors arbete beroende af den förra.
Vi erinra, att ensamt förlusten vid upptagning af potatis, motsvarande den
här omförmälda minskningen, utgör mer än 60,000 dagsverken, eller nära
en tredjedel af den arbetskraft, som i form af direkt kroppsarbete egnas
åt bränvinsindustrien i sin helhet.

Gifvetvis komma sockerraffinadörerna att med alla tekniska hjelpmedel
söka nedbringa melassens mängd i förhållande till råämnet, emedan det alls
icke är i deras intresse att öka denna biprodukt, och har den derför från
8,7 procent af betans vigt nedgått till 2,5 procent, men torde ej kunna
minskas vidare. Med en årlig afverkning af en half million ton betor,
hvilket belopp med allt skäl kan läggas till grund för framtida beräkningar
i hithörande frågor, då nemligen upplyst blifvit, att ensamt under september-december
1895 afverkades 498,000 ton betor, uppgår melassqvantiteten
till mer än 12,000,000 kg. pr år, eller mer än hvad som hittills
på tio år för bränvinsändamål afverkats. Potatisodlaren har sålunda
i utsigt betydande nedsättning i produktionen af denna nödvändighetsvara
till skada för ej mindre landtbruket, än ock ladugården.

Anledningen till att sådant verkligen kan komma att ske beror af
råvarornas prisförhållande. En industri af den art som den vanliga bränvinshandteringen,
der rena naturalier användas, erbjuder ej någon svårighet
för noggrann underrättelses bekommande om raämnenas pris. Hvad en
hektoliter potatis eller 100 kilogram spanmål verkligen kosta, vet en hvar,
och uppgifterna till respektive kontrollörer kunna mycket noga och effektivt
granskas för ernående af korrekt resultat. Så är deremot ej förhållandet
med fabriker för tillverkning af melassbränvin, der en biprodukt
utgör råvaran till detta bränvin; priset pr kilogram, som härå sättes, är
endast en bokföringssak, innebärande, huruvida sockret eller den deraf tillverkade
spriten skall draga vinsten af sprittillverkningen. Alldeles så, som
dranken för potatisbrännerierna är eu likartad affallsprodukt, hvars pris, då
den konsumeras i egen ladugård, kan beräknas hög eller lag, beroende på
hvilketdera egaren vill gynna, bränneriet eller ladugarden. Sannolikt är
detta ock anledningen till den förståndiga åtgärd, att drankpriset ej ingar
i de officiella berättelserna om bränvinstillverkningen.

Det kostnadspris, 4 kronor 40 öre och 4 kronor 90 öre pr 100 kg.
melass, som angifvits de senaste åren, torde tillhöra omnämnda kategori
eller rent af vara ett fiktionspris och tydligtvis hafva mindre sannolik -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

het för korrekthet. Det är äfven för statens kontroll omöjligt att gent
emot ett fåtal sins emellan eniga fabrikanter erhålla fullt säker uppgift
å dylik råvara, som här föreligger, nemligen melass. Nu sagda omständighet
torde vara anledningen, att ungefär dubbla priset upptagits å melass
mot hvad den i utländska marknaden gäller, och det är nog ingen tillfällighet,
att beräkningen af råvarupriset för melassbränvin i officiella
berättelsen ställer sig ganska lika med det för potatisbränvin funna.

Enda möjligheten att kunna möta den fara, som stundar för potatisodlare,
är genom höjning af skatten för melassbränvin till belopp motsvarande
skilnaden mellan råämnenas verkliga pris och mellan produkternas
tillverkningskostnader, hvilken senare naturligtvis blir betydligt lägre
i de stora melassbrännerierna än i de vanliga potatisbrännerierna.

Genom ändring derhän, att denatureringsafgiften å sprit begränsas
till kostnaden för denatureringsmedlen, kan ock någon lindring beredas
för denna tryckta afdelning af jordbruket.»

Herr N. Jönsson åter anför såsom skäl för sin motion bland annat
följande:

»l:o) att i Tyskland, der tillverkningen af bränvin af melass varit likställig
med potatis- eller jordbruksbränning, tyska riksdagen under sistlidet
år funnit sig föranledd sätta melassbränningen i en mindre gynsam
ställning medelst förhöjd skatt å bränvin, tillverkadt af melass. Då
Tyskland, hvilket är kändt för sin kloka ekonomiska lagstiftning och
hvarest jordbruksförhållandena i mycket äro likartade med hos oss, funnit
sig föranledt till förmån för potatisbränningen vidtaga en sådan åtgärd,
hvarför skulle vi icke äfven göra det här, och göra det nu, innan
allt för stora kostnader blifvit nedlagda på uppförandet af melassbrännerier? 2:o)

att melass i tillräcklig mängd finnes årligen att tillgå för att
jemte den bränvinsbränning, som eger rum vid jästfabrikerna, fylla hela
landets konsumtion af bränvin, och att melassen är så billig vid fabrikerna
(2 ä 2 Ys öre pr kg.), att bränvin härutaf kan tillverkas till ett
pris af omkring 5 öre pr liter 50 %, då bränvin af potatis ej kan tillverkas
under 12 ä 18 öre pr liter, beroende på potatisskörden och potatispriset.
Att melassbränningen under sådant förhållande skall komma
att helt och hållet undantränga potatisbränningen, är alldeles gifvet;

8:o) att potatisbränningens undanträngande af melassbränningen skall
betydligt skada landets jordbruk, i synnerhet de trakter, der potatis odlas

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 5

i större mängd för potatisbränning, och ruinera inånga af dessa jordbrukare
såväl som bränneriegare, hvilkas ekonomi är baserad pa denna potatisodling
och bränvinsbränning, säger sig sjelft, och att detta äfven skall
föranleda till prisfall å jordbruksvärdet och potatisbränneriernas försvinnande
samt förlust för staten i form af minskad bevillning, som ej kan
motsvaras af den ökade inkomsten af melassbränningen, är timligen säkert,
hvarförutom det hvarken kan vara rättvist eller ligga i statens intresse
att låta en ny och helst en sådan ny handtering undantränga en
äldre. Icke ligger det väl så stor vigt deruppå, att bränvinet kan produceras
och säljas för några öre billigare pris per liter till allmänheten, att
man derför skall utsätta vårt svagaste jordbruk för skada och förderf;

4:o) att potatisbränningens undanträngande af melassbränningen och
derigenom potatisodlingens till större del försvinnande i de trakter, der
potatisodling för bränvinsbränning bedrifves och hvarest i allmänhet till
följd af jordens dåliga beskaffenhet densamma ej kan ersättas af betodling,
skall beröfva en massa arbetarefamiljer den arbetsförtjenst, som med
denna potatisodling är förenad, och försvåra dessas tillfälle till försörjning,
kan man tänka sig, då endast upptagningskostnaden af den potatis, som
årligen vid brännerierna användes, torde uppgå i det närmaste till omkring
1 million kronor;

5:o) att melassen utgör ett värderikt foderämne, hvilket såsom sådant
användt kan utgöra ett väl behöflig! och billigt tillskott till vara
ladugårdarne, under det att melassen, använd till bränvinsbränning, ej i någon
män fyller detta behof, enär dranken efter melass är värdelös till
utfodring, medan deremot drank efter potatis är ett näringsrikt och godt
utfodringsämne för ladugårdar. Professor Hj. Nathorst har i sin tidskrift
för landtman förlidet år påpekat, hvilken stor betydelse melassen skulle
kunna och bör få i Sverige såsom kreatursfoder;

6:o) att genom en högre skatt å bränvin, tillverkadt af melass, statens
inkomster skulle komma att höjas äfvensom bränvinspriset, hvilket
senare är något äfven i nykterhetshänseende att beakta.»

Sistnämnde motionär åberopar derjemte till stöd för sitt förslag dels
ett vid motionen fogadt utlåtande af styrelsen för svenska spritförädlingsaktiebolaget,
och dels hvad i en utaf honom vid nästlidet ars riksdag
väckt motion i denna fråga blifvit anfördt.

Vid behandling af föreliggande motioner har utskottet satts i tillfälle
taga kännedom om dels en utaf åtskilliga jordbrukare inom landet hos

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Kongl. Maj:t gjord framställning, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition med förslag om en något högre beskattning å det bränvin,
som tillverkades af melass, än å det, som bereddes af andra råämnen,
samt att denna skatteförhöjning måtte bestämmas till 5 å 10 öre
per liter 50-procentigt bränvin, enligt hvad Kongl. Maj:t efter ärendets
utredning kunde finna skäligt, hvarigenom någorlunda likställighet i produktionskostnaden
kunde åstadkommas, dels af de utlåtanden, hvilka
Kongl. Maj:t med anledning af berörda framställning infordrat från Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Gotlands
län, i hvilka samtliga utlåtanden vederbörande förklarat sig sakna anledning
att till framställningen förorda bifall. Såsom skäl härför äro
särskild! framhållna de stora betänkligheter, som ett steg i framställningens
syfte skulle vara egnadt att framkalla, då detsamma skulle innebära,
icke att mot en öfvermägtig utländsk konkurrens skydda inhemska
näringar, utan att gynna den ena inhemska näringen på den andras bekostnad
eller att skydda den ena landsändan mot konkurrens från den andra.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län yttrar dessutom, att
för afvärjandet af den fara, som syntes hota jordbruket uti ifrågavarande
afseende, en lämplig utväg, som icke skulle kränka något berättigad intresse,
vore, att föreskrift meddelades derom, att all af melass tillverkad sprit
skulle vid bränneri denatureras, innan den utsläpptes i rörelsen. Deraf
skulle följden blifva, att sprittillverkning af melass komme att inskränkas
till den myckenhet, som vore för industrielt ändamål behöflig, att industrien
finge den för densamma nödvändiga spriten till det billigare
pris, som genom dess framställning af melass möjliggjordes, samt att
återstoden af melassen komme att användas till foderämne och sålunda
melassbränningen från början leddes in på vägar, der den, utan att skada
bestående förhållanden, blefve till nytta för den allmänna hushållningen.

dill upplysning, huru stor bränvinstillverkningen i riket varit under
tiden 1888—1895, och angående förhållandet mellan olika slag af bränvin
in. in., får utskottet meddela följande, från finansdepartementets kontroll
och justeringsbyrå hemtade uppgifter:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12,

Bränvinstillverkningen i riket.

Tillverknings- år.	Vid vanliga brännerier.	Vid pressjäst- fabriker.	Vid melass- brännerier.	Summa.	Kalender- år.	Denatureradt bränvin.
1887-1888	28,451,707 litet-	4,209,396 liter	238,975 liter	32,900,078 liter	1888	656,525 liter
1888-1889	22,155,613 »	4,778,892 »	284,812 »	27,219,317 »	1889	806,203 >
1889—1890	26,208,523 »	4,067,670 >	256,324 »	30,532,517 »	1890	921,517 •
1890-1891	25,981,457 .»	4,850,856 »	523,059 >	31,355,372 »	1891	1,152,104 >
1891-1892	25,899,507 >	5,301,143 »	739,585 »	31,940,235 »	1892	1,120,646 »
1892—1893	24,650,860 >	5,405,816 »	1,001,852 »	31,058,528 »	1893	1,207,730 *
1893-1894	29,355,406 >	5,920,849 •	922,663 »	36,178,918 »	1894	1,424,535 »
1894-1895	27,104,343 »	6,494,917 >	958,632 »	34,557,892 »	1895	1,638,183 »

Utbyte och användning af melass.

År.	Utbyte af	Melass- utbytesprocent af betvigten.	Till bränvin använd melass.	År	Utförd sirup och melass
socker.	melass.
1887—1888	r 9,176	ton	2,487	ton	2,9 7	449 ton
1888-1889	8,880	I	3,179	>	3,69	552 »
1889—1890	14,625	)	4,278	»	3,18	484 »
1890—1891	20,631	9	7,124	>	3,26	1,079 »	1891	2,411 ton
1891—1892	26,842	>	7,628		2,93	1,269 »	1892	6,379 »
1892-1893	29,919		7,940	»	2,86	2,824 »	1893	4,390 »
1893-1894	43,167	>	9,539	>	2,56	1,607 »	1894	10,466 *
1894-1895	72,890	>	17,500	D	2,80	2,060 »	1895	6,704 »

Af dessa uppgifter visar sig bland annat, att tillverkningen af melassbränvin
hittills Icke varit särdeles betydlig, i synnerhet som vid melassbrännerierna
äfven användas andra råämnen än melass, att visserligen
bränvinstillverkningen vid pressjästfabrikerna stigit, men vid vanliga bränneri
hållit sig ungefär lika, samt att den qvantitet bränvin, som denaturerats,
år 1888 utgjorde 656,525 liter och år 1895 stigit till 1,638,183
liter. Då värdet för hela den i kominerskollegii berättelse öfver utrikes
handeln för år 1894 upptagna qvantiteten utförd sirap och melass angifves
vara 5 öre per kilogram, kan deri icke ingå någon afsevärd qvantitet
sirup.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Med nu gällande skattelag för hvitbetsockertillverkningen kan hvithet*
socker ej tillverkas för export, utan är tillverkningen begränsad till landets
egen förbrukning af socker. Under år 1894—-1895, då det inom
landet producerade hvitbetsockret uppgick till större qvantitet än som
ansetts motsvara sockerförbrukningen inom landet, utgjorde tillgången af
melass icke mera än 17,500 ton, och kan melassen derför med nuvarande
förbrukning af socker ej antagas komma att afsevärdt öfverstiga
nämnda qvantitet, hvaraf ej ens en tredjedel af Sveriges hela nuvarande
tillverkning af sprit kan framställas.

Den af motionärerna framhållna faran för melassbränningens förderfliga
inflytande på den i sammanhang med jordbruk bedrifna bränvinstillverkningen
anser utskottet betydligt öfverdrifven. Exporten af melass,
hvilken otvifvelaktigt är det enklaste sättet att finna afsättning för
denna vara, har visserligen i följd af tullförhöjning i Frankrike, dit melassen
hufvudsakligen exporterats, blifvit väsentligen försvårad, men dock
icke alldeles upphört, hvilket framgår af ofvan anförda uppgift om utförseln
af melass.

Inom landet kan melass, utom till bränvinsbränning, användas såväl
för tillverkning af socker som till beredande af kreatursfoder. Hvad först
angår melassens användning till framställning af socker, är väl antagligt, att
sockertillverkarnes benägenhet för en dylik användning för närvarande ej kan
vara synnerligen stor, enär en sådan endast är möjlig medelst den s. k.
strontianmetoden, som kräfver dyrbara anläggningar, hvilka, vid en möjligen
inträffande förändring af beskattningssättet vid sockertillverkningen,
skulle kunna blifva i det närmaste värdelösa. Hvad åter vidkommer melassens
användande till kreatursfoder, så hafva under senare tider försök
dermed flerstädes här i landet blifvit gjorda-och leinnat synnerligen tillfredsställande
resultat. Angående melassens stora fodervärde och lämplighet
såsom fodermedel hafva sakkunnige såväl i vårt land som i andra
länder haft särdeles gynsamma uttalanden. Det synes derför utskottet antagligt,
att, när detta värdefulla foderämne blifvit mera kändt, största
delen af den inom landet tillverkade melassen komme att användas såsom
kreatursfoder och att sålunda under alla omständigheter den qvantitet
melass, som skulle ifrågakomma att användas till bränvinstillverkning,
icke borde blifva särdeles betydande.

Såsom ett af de förnämsta skälen till stöd för sina förslag framhålla
motionärerna, hurusom melassbränvin produceras oerhördt mycket
billigare än potatisbränvin, så att melassbränvin skulle i tillverknings -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 9

kostnad betinga ett pris af endast 5 öre per liter, då bränvin af potatis
ej kan tillverkas under 12 å 18 öre per liter, beroende pa potatisskörden
och potatispriset. Denna uppgift, att melassbränvin skulle kunna produceras
för allenast 5 öre per liter, synes utskottet uppenbarligen orimlig,
då den för denna qvantitet erforderliga mängd af råvara, enligt hvad
upplyst blifvit, betingar samma pris, hvartill naturligtvis bör läggas
ej blott kostnaden för sjelfva tillverkningen af råbränvinet, utan derjemte
kostnaden för reningen, hvilken betydligt fördyrar varan, i
anseende dertill att vida mindre qvantitet prima vara erhålles än som
är fallet vid destination af annat råbränvin. Utskottet har icke varit
i tillfälle förskaffa sig fullt exakta uppgifter om kostnaderna för tillverkning
af melassbränvin, men de upplysningar, som till utskottets
ledamöter lemnats af sakkunnige personer, gifva anledning till det antagande,
att tillverkningspriset å sådant melassbränvin, som skall kunna
användas till förtäring, ställer sig obetydligt om ens något lägre än å potatisbränvin,
hvarvid må erinras, att dranken efter melassbränvin saknar
värde annat än som gödningsämne, under det att dranken vid tillverkningen
af potatisbränvin lemnar ett värderikt kreatursfoder. Äfven om
produktionskostnaden å melassbränvin skulle vara lägre än å potatisbränvin,
anser utskottet detta förhållande i icke ringa mån uppvägas deraf,
att melassbränvinet är till qvaliteten betydligt underlägset bränvin af säd
eller potatis.

Då utskottet derjemte finner oegentligt att bestämma olika skatt för olika
slag af bränvin och derigenom förhindra eller i väsentlig mån försvara användandet
af en inom landet producerad vara för ett lofligt ändamål, anser
sig utskottet ega fullgiltiga skäl att afstyrka motionärernas yrkanden
om åsättande af högre skatt å bränvin, tillverkadt af melass.

Utskottet vill dock ytterligare erinra om de stora svårigheter med
afseende å kontrollen, som skulle uppstå, om olika skatt lades a olika slag
af bränvin, särskilt i fråga om restitution vid denaturering af sprit, hvilket,
på sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län påpekat, torde
vara den naturligaste användningen för melassbränvin.

Slutligen vill utskottet påpeka, att då denna fråga redan genom
ofvannämnda petition är dragen under lvongl. Maj:ts pröfning, man har
anledning antaga, att Kongl. Maj:t kommer att låta verkställa den noggranna
utredning, som bör föregå hvarje beslut i ämnet.

1 afseende å herr Ola Nilssons yrkande, »att denatureringsafgiften för

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 5 Sami. 7 Afd. 11 lläft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

sprit matte begränsas till verkliga kostnaden för användt denatureringsmedel»,
far utskottet under erinran, att denatureringsmedlen skola tillhandahallas
af bränvinets egare och att denatureringsafgiften, hvilken
genom kongl. förordningen den 1 Juni 1894 blifvit nedsatt till 2 öre per
liter, beräknas motsvara kontrollkostnaden, uttala den mening, att
staten bör erhålla ersättning för sina omkostnader för ifrågavarande
kontroll, hvarför utskottet ej heller i denna del kan tillstyrka motionen.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att herr Ola Nilssons ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o) att herr N. Jönssons förevarande motion ej
heller må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 Mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Beseryation

af herr af Buren, med hvilken herr Söderberg instämt:

»Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå har meddelat
att potatisprisen vid brännerierna under 1894—95 varit 2 kr. 08
öre pr hektoliter och under hösten 1895 1 kr. 70 öre pr hektoliter, hvilket
utgör ett medelpris af 1 kr. 89 öre pr hektoliter,

att en hektoliter potatis med malt lemnat 16 liter 50 % bränvin
och utan malt 12 a 13 liter,

att melasspriset vid sockerfabrikerna ej för närvarande kan beräknas
till högre pris än 2 å 3 öre pr kilogram,

att af 2,000 kilogram melass och 132 kg. spanmål erhållits 1,000
liter 50 % bränvin, samt

att tillverkningskostnaden i öfrigt för bränvin (arbete, bränsle m. m.)
af såväl potatis som melass ställer sig ungefär lika.

Häraf framgår att, då råmaterialet potatis till en liter 50 % bränvin
kostar 13 1/a öre, så kostar råmaterialet melass till en liter 50 % bränvin
omkring 5 öre.

Denna stora prisskilnad af 8 */, öre lärer icke affallsprodukten vid
potatisbränning och det lägre pris, som för det sämre melassbränvinet betalas,
kunna utjemna, hvarvid är att märka, att just denna affallsprodukt
eller den s. k. dranken karakteriserar potatisbränningen som en ren jordbruksnäring,
hvaremot melassbränningen uteslutande är en fabriksnäring,
hvilken såsom sådan icke alls har något berättigande, enär det icke i och
för sig kan anses för staten nyttigt, att så mycket bränvin som möjligt i
vårt land produceras och konsumeras.

Då sockerfabrikerna icke erhålla mer än 2, högst 3 öre för hvarje kilogram
melass till foder, är ju klart, att, då de erhålla högre pris för hvarje
kilogram melass till bränvin, detta för jordbruksnäringen mycket värdefulla
kraftfoder kommer att för jordbruket mycket fördyras eller ock,

BevilihingMPtkoUtk Betänkande N:o 12.

hvad som är sannolikast, till bränvin förvandlas, enär jordbruket icke kan
betala högre pris för melassen, än som motsvarar dess värde som kreatursfoder.
Hufvudsakliga anledningen, hvarför melass icke hittills i större
utsträckning till bränvin användts, får man utan tvifvel söka uti osäkerheten,
att möjligen melassbränvin skulle kunna blifva utsatt för en högre
beskattning eller på annat sätt genom andra bestämmelser oskadliggöras.
Blifver denna osäkeidiet genom Riksdagens beslut undanröjd, komma helt
säkert redan nästa höst flera melassbrännerier i gång, hvilkas anläggning
hittills uppskjutits endast i afvaktan på hvad Riksdagen nu kommer att
besluta. På grund häraf och då sockerfabrikerna kunna tillgodogöra sig
melassen icke allenast till foder, utan äfven, såsom varande ett skattefritt
råämne, till exträhering af socker, och då kändt är, att dessa fabriker intaga
en synnerligen gynsam ställning—hvilken de visserligen förtjena till följd
af det stora intresse, som de representera i de delar af landet, der sockerfabrikation
kan bedrifvas, men som dock ingalunda kan jemföras med
potatisodlingens intresse, enär detsamma omfattar hela vårt land —, får jag,
särskildt med anledning af så många jordbrukares hos regeringen gjorda
petition och de Väckta motionerna vördsamt föreslå Riksdagen,

att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t begära
en utredning, huruvida icke för afvärjande af den
fara, som synes hota jordbruket uti ifrågavarande afseende,
antingen skatten bör höjas eller ock all af
melass tillverkad sprit vid bränneri denatureras, innan
den utsläppes i rörelsen, och att Kongl. Maj:t till nästa
Riksdag ville inkomma med de förslag, hvartill en
sådan utredning kan föranleda.»

Deijemte har herr friherre von Schwerin anhållit att få antecknadt,
att han icke deltagit i behandlingen inom utskottet af detta ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKeRIET, 1 89 0.