Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11 (Betänkande 1897:Bevu11 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 31 mars 1897, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion rörande hvitbetssockertillverkning
saf gift ens afskaffande och nedsättning af tullen
å socker.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 94, har herr
J. A. Fjällhäck hemstält, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
behagade anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t till nästkommande Riksdag
framlägga förslag till hvitbetssockertillverkningsafgiftens afskaffande och
i samband dermed till sockertullarnes sänkande till sådana belopp, att
de bereda hvitbetssockertillverkningen ett tillräckligt, men väl afpassadt
tullskydd.

Motionären hänvisar till motiveringen i den motion, som blifvit
väckt af herr J. H. G. Fredholm vid sistlidet års riksdag med enahanda
yrkande som det af motionären nu framstälda; och anför motionären,
att erfarenheten sedan dess ytterligare bestyrkt de beräkningar om
sockertillverkningen, som då framstäldes af herr Fredholm, samt att af
allt, som hittills förekommit i denna fråga, syntes motionären framgå
såsom en nödvändighet att befria den inhemska sockertillverkningen
från den nu så betydliga beskattningen för att öka förbrukningen och
således minska faran för öfverproduktion.

Förutom herr Fredholms berörda motion bifogar motionären en
uppsats i ämnet, införd i tidningen Landskronaposten för den 18
januari 1897.

Herr Fredholms omförmälda motion blef af sistlidet års bevillningsutskott
afstyrka och yttrade utskottet dervid: Det deri framlagda
förslaget innebure en genomgripande förändring i vilkoren för sockertillverkningsindustriens
bedrifvande och skulle medföra en betydlig förändring
i vårt beskattningsväsen. Hvilket, inflytande på ifrågavarande
Bih. till Riksd. Brok 1897. 5 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 11.)

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11-

industris ställning tillverkningsafgiftens afskaffande skulle komma att
medföra, kunde utskottet icke fullt bedöma. Deremot vore det uppenbart,
att förslagets antagande skulle medföra en minskning i statsverkets
inkomster af minst 8 millioner kronor. En sådan minskning skulle icke
utan största svårighet kunna ersättas genom andra skattetitlar, hvarförutom
sockerkonsumtionen enligt utskottets åsigt vore ett synnerligen
lämpligt föremål för beskattning, i det att socker förbrukades i större
mängd af de förmögnare klasserna inom samhället än af de fattigare.

På de skäl, som sålunda anförts, anser utskottet sig böra afstyrka,
att någon åtgärd vidtages till afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften
eller sänkning af tullen å socker, helst som det
nu gällande priset å socker icke kan anses vara för allmänheten betungande.
Väl har, såsom motionären antydt, produktionen af socker
under den senast förflutna kampanjen ökats i så betydlig grad, att den
vida öfverstiger landets behof, men äfven om genom hvitbetssockertillverkningsafgiftens
afskaffande och deraf föranledd sänkning af priset
å socker en ökad konsumtion inom landet skulle åstadkommas, kan
dock icke antagas, att denna ännu på lång tid skulle kunna uppgå så,
att den komme att motsvara den produktion, som nu egt rum. Då de
svenska sockerfabrikerna icke kunna täfla på den utländska marknaden
med fabrikerna i de länder, der exportpremier äro beviljade, samt
någon utsigt till erhållande af en sådan förmån icke torde förefinnas
för de svenska fabrikerna, anser utskottet rättelse i det missförhållande,
som nu uppstått mellan storleken af produktionen och konsumtionen
inom landet, icke böra eller kunna vinnas på annat sätt, än att fabrikerna
sjelfva inskränka produktionen, så att den icke öfverstiger landets
behof.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Fjällbäcks motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till
hvitbetssockertillverkningsafgiftens afskaffande och
nedsättning af tullen å socker icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 mars 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALL!.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Reser rationel'':

af herr friherre von Schwerin mot vissa delar af motiveringen;

af herr Collander, som anfört:

»Redan vid 1892 och 1893 årens riksdagar, vid behandling af
frågan att genom höjd accis å hvitbetssockertillverkningen å ena sidan
bereda statsverket en skälig ersättning för den genom ökad hvitbetssockertillverkning
minskade tullinkomsten af socker och å andra sidan
att förekomma en för näringen i fråga så väl som för landet i dess
helhet olycksdiger öfverproduktion, varnade framsynte män mot att
sätta accisen för lågt samt framhöllo vigten af att, till förekommande
af ofta skeende rubbningar, öfvergifva betbeskattningen, med ett antaget
rendement. af socker, och i stället slå in på den enda rigtiga beskattningsmetoden
eller ''produktbeskattningen, hvilken då varit så mycket lättare
att genomföra än nu, som vid den tidpunkten ett jemförelsevis ringa
antal sockerfabriker existerade. Men dessa varningar förklingade ohörda,
och man begick det ödesdigra misstaget att, af en missförstådd ömhet
för hvitbetssockernäringen, slå in på den rakt motsatta vägen, nemligen
att icke allenast sätta accisen för lågt, utan äfven och förnämligast att
genom undantagslagstiftning premiera ännu ofödda fabriker gent emot
de då existerande, som man menat »hafva haft det för godt».

Att följderna af en sådan oklok lagstiftning snart skulle bära
den frukt i verkligheten, som berörde framsynte män framhållit, var ju
endast att vänta, men att detta skulle ske så hastigt, som förhållandena
under den korta tid, som sedan dess förflutit, med en rent förkrossande
kraft koustaterat, kunde då ej ens anas.

Vi stå emellertid nu ansigte mot ansigte inför det fullbordade
faktum af en betydande öfverproduktion, och under dessa förhållanden
har det synts mig ej vara välbetänkt, när utskottet i sitt föreliggande
betänkande öfver herr J. A. Fjällbäcks motion helt enkelt tillbakavisar
den af honom upptagna reservationen af herr J. H. G. Fredholm vid
1896 års riksdag och såsom hufvudsakligt skäl derför anför, att rättelse
i det missförhållande, som nu uppstått mellan storleken af produktionen
och konsumtionen inom landet, icke bör eller kan vinnas på annat
sätt, än att fabrikerna sjelfva inskränka produktionen, så att den icke
öfverstiger landets behof.

Vid första påseendet kan visserligen en sådan utskottets anvisning

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

till hvitbetssockernäringen synas välbetänkt, ja rättvis, men å andra
sidan bör ej förbises den svårighet, som i verkligheten förefinnes, att
vid inskränkning af produktionen just den oförståndiga premieringen
af vissa nya fabriker ställer sig hindrande i vägen för en antaglig öfverenskommelse
om att »minska, segel» öfver lag.

Härjemte bör icke heller förbises, att när en gång saken blifvit
ett fullbordadt faktum, d. v. s. att en större qvantitet socker, motsvarande
bortåt ett hälft års konsumtion, redan ligger som öfverskott i magasinen,
tvingar detta sakförhållande med oemotståndlig kraft fram sträfvandena
att på ena eller andra sättet skaffa sig luft eller bereda sig en
lättnad genom afsättning till utlandet, hvilket återigen icke kan ske
med någon utsigt till framgång, med mindre sådana medel som beviljandet
af restitution utaf erlagd accis eller exportpremier användas.

Om det nu borde vara alldeles tydligt, att opinionen, för närvarande
åtminstone, bestämdt är emot beviljandet af sistnämnda stimulerande
medel, exportpremier, så är det dock en helt annan sak med
restitutionsfrågan.

Man kan nemligen ej bestrida billigheten och rättvisan af den
fordran, att, om man erlagt eu accis för rättigheten att för konsumtion
inom landet sälja derstädes produceradt'' hvitbetssocker, man då vid
export till utlandet bör återfå den sålunda erlagda accisen. Hos oss
möter dock härvid den svårigheten, att, då vi ej hafva produktbeskattning
införd, utan beskattning å hvitbeta, man vid beräkningen af den
restitution, som rättvisligen bör lemnas vid export af den färdiga varan,
ej kan träffa det rätta förhållandet, enär utbytet af socker vid de olika
fabrikerna är så högst väsentligt vexlande, att medan några af dessa
kunna tillgodogöra sig endast det beräknade rendementet, kunna andra
erhålla flera procent derutöfver och således lätt vid en ej noga afvägd
restitutionsberäkning i verkligheten erhålla dolda exportpremier.

Det synes mig fördenskull af vigt, att utredning af dessa förhållanden
så fort som möjligt sker, innan krafven på restitution framträda
allt för tvingande och högljudt.

Då herr Fredholm i sin åberopade reservation kraftigt och öfvertygande
framhållit, hvilken nationalekonomisk betydelse det skulle medföra,
om vi kunde genom den åtgärd han föreslagit, eller borttagandet
af accisen och sänkandet af tullen å råsocker, sålunda nedbringa tillverkningspriset
å socker samt derigenom möjliggöra en större konsumtion
deraf inom landet, har deremot blifvit invändt, att en sådan större
ökning i konsumtionen ej kunde motses ännu på lång tid.

Att emellertid sistnämnda antagande ej håller streck inför verk -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5

lighetens ojäfviga vittnesbörd, framgår af nedan meddelade statistiska
sammanställning rörande produktionen af hvitbetssocker, importen af
socker, konsumtionen deraf inom landet, priset å förtulladt råsocker,
antalet, invånare samt årliga konsumtionen af socker per invånare under
tidsperioden 1885—1895, vid hvilken uppställning siffrorna rörande
socker blifvit angifna i runda tusental ton samt i fråga om importen
någon reduktion ej skett emellan råsocker och raffinad, enär det ej är
de absoluta, utan de relativa talförhållandena, hvarom här är fråga.

! År.	Hvitbetssoc-kertillverk-ning inom landet, ton (jemna tusen-tal).	Import af socker, ton (jemna tusen-tal).	Summa konsumtion af socker, ton (jemna tusental).	Pris per ton råsocker, för-tulladt, kronor.	Antal in-vånare i riket, (jemna tusental).	Konsumtion per invånare, kg-
1884—1885	4	tusen	39	tusen	43	tusen	550	4,683,000	9,1
1885—1886	4	»	39		43	33	550	4,717,000	9,1
1886—1887	6	»	41	»	47	3)	515	4,735,000	9,9
1887—1888	9	»	39	»	48	33	570	4,748,000	10,1
1888—1889	9	»	39	3)	48	3>	599	4,774,000	10,o
1 1889—1890	14	»	40	»	54	33	560	4,785,000	11,5
1890—1891	20	3>	35	»	55	33	520	4,803,000	11,4
j 1891—1892	27	»	33	»	60	33	520	4,807,000	12,5
\| 1892—1893	30		31	3)	61	33	530	4,824,000	12,6
1893—1894	43	»	26	3)	69	33	490	4,873,000	14,2
1894—1895	73	»	13	3)	86	33 \|	420	4,919,000	17,4

Af denna sammanställning framgår tydligt, hurusom konsumtionen
af socker inom landet hastigt tillväxt, med det nedgående sockerpriset,
så. att då år 1885 konsumtionen utgjorde omkring 43 tusen ton med ett
pris af 550 kronor per ton, så har efter tio års förlopp samtidigt med
det sockerpriset nedgått till 420 kronor per ton och således sjunkit
med omkring 23 procent, konsumtionen stigit till ungefär dubbla beloppet,
ehuru folkmängden under tiden ökats endast med omkring 5 procent.

Man borde i följd häraf kunna antaga, att, om genom borttagandet
af accisen sockerpriset kunde sänkas med omkring 11% öre per
kilogram eller 115 kronor per ton, en sådan sänkning, som utgör mer
än 27 procent af sist omnämnda pris, 420 kronor per ton, skulle med
all sannolikhet kraftigt främja ökningen i sockerkonsumtionen under
nästa årtionde, och man behöfver, för att inse betydelsen häraf i natio -

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11-

nalekonomiskt hänseende, blott erinra sig, att då den nuvarande produktionen
af hvitbetssockor bar ett värde för landet af minst 30 millioner
kronor årligen, skulle, med fördubblad konsumtion, uppstå en inhemsk
produktion för jordbruks- och fabriksnäringarna af omkring 60 millioners
värde, ett belopp, som ställer hela vår nuvarande smörexport i skuggan.

Fulla skäl finnas derför att taga i noggrant öfvervägande, huruvida
det ej under sådana utsigter skulle vara för staten ekonomiskt
rigtigare att, med afstående af den inkomst utaf omkring 10 millioner
kronor årligen, som accisen å bvitbetssockertillverkningen inbringar, uttänka
andra lämpliga skattetitlar att ersätta denna minskning i inkomst,
såsom höjd tull å tobak och kaffe, beskattning af Öl m. m., allt artiklar,
hvilkas konsumtion mycket rättvisare kunna beskattas än den af socker.

Af hvad sålunda blifvit framhållet bör tydligt framgå, att de påvisade
förhållandena beträffande hvitbetssockernäringen äro af den betydenhet
i nationalekonomiskt hänseende, att statsmagterna höra derå
rigta en mycket allvarlig uppmärksamhet och göra detta i god tid, innan
det varder för sent.

Jag har derför ansett, att utskottet bort, af hvad som förefallit
och här ofvan blifvit framhållet, hafva känt sig manadt att ej afstyrka
den begäran om utredning, som af motionären, med stöd af den motivering,
herr Fredholm för sin reservation år 1896 anfört, framstälts,
hvarför jag, i öfverensstämmelse med hvad jag inom utskottet yrkat,
hemställer,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t till nästkommande
Riksdag framlägga förslag till hvitbetssockertillverkningsafgiftens
afskaffande och i samband dermed
till sockertullarnes sänkande till sådana belopp,
att de bereda hvitbetssockertillverkningen ett tillräckligt,
men väl afpassadt tullskydd»;

af herr Fredholm;

samt af herr Bergendahl mot utskottets motivering.

Härjemte har herr Swartling begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1897

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Tillägg

till

Bevillningsutskottets betänkande N:o 11.

Herr Cavalli har anmält sin reservation mot vissa delar af utskottets
motivering.

Bill- titt Riksd. Prof,. 1897. 5 Sami. 1 Afd, 11 a Höft.