Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10 (Betänkande 1896:Bevu10 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 4 Mars 1896, kl, 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af rättigheten
att på nederlag upplägga spanmål.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 12, föreslår herr K.
Bohnstedt, att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med
begäran om sådan ändring i tullstadgan af den 2 November 1877, att
rättigheten att på nederlag upplägga spanmål, omalen och malen, varder
upphäfd.

Motionären erinrar om, att 1895 års bevillningsutskott tillstyrkt ett
då af honom framstäldt liknande förslag, och att Första Kammaren med
stor majoritet biträdt detsamma, samt hänvisar till den förra motionen och
utskottets deröfver afgifna betänkande.

Härjemte anför motionären:

»Under frågans debattering i Riksdagen anfördes emot nederlagsrättens
borttagande, att man, hvad södra Sverige beträffar, derigenom endast skulle
gynna frihamns-institutionen i Köpenhamn, samt att importören alltid hade
utväg att i Danmark eller Norge upplägga huru stora qvantiteter som
helst uti för ändamålet förhyrda magasin. Hvad nu Köpenhamns frihamn
angår, så, om man granskar bestämmelserna för dess frivarulager, finner
man, att lagerafgiften der uppgår till högst 4 kronor, lägst 75 öre för
hvarje qvadrataln i upplagsrummen för halfår räknadt, eller ock per
månad från 67 till 13 öre per qvadrataln, samt att hyran skall förskottsvis
betalas. Lägges nu härtill lossningskostnaden samt transport till svensk
hamn med dervid förbunden förnyad lastning och lossning, så torde alla
Bill. till Rilcsd. Prot. 1890. 5 Sami. 1 Afd. .9 Häft. (N:o 10).\ 1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

dessa kostnader mångdubbelt öfverstiga räntan å tullafgiften — och äfven
om varan, då frilager ej anlitas, endast drabbas af hyres- samt transportoch
lossningskostnader, blifva dessa dock så betungande, att denna utväg
ej gerna kan komma att anlitas.

I det förslag till förordning om frilager och frihamn, som af komiterade
den 22 Juni 1895 till Kongl. Maj:t afgifvits, föreslås i § 20, att
spannmål, omalen och malen, alla slag, ej må i frilager intagas eller i frihamn
införas, hvaraf torde framgå, att enligt deras uppfattning nederlagsinstitutionen
för spanmål ej bör bibehållas.

Då rättigheten att på nederlag upplägga spanmål och mjöl obestridligen
mycket bidrager till den för vårt jordbruk ruinerande spanmålsimporten
med dermed förenad öfverdrifven spekulation, synes det vara en
bjudande nödvändighet för beredande af en sundare spanmålsmarknad
inom landet, att nederlagsrätten för spanmål ju förr dess hellre måtte
upphäfvas.»

Under nedannämnda år hafva råg och hvete samt råg- och hvetemjöl
varit föremål för införsel och för uppläggning på nederlag i den omfatta
ning följande tabell utvisar:

År	Införsel.	Uppläggningar på nederlag.	Behållning på nederlag den 1 januari.
Ton.	Ton.	o/o af införseln.	Ton.
1890	203,175	28,492	14,02	9,424
1891	187,536	69,049	36,82	5,392
1892	227,572	59,362	26,09	39,261
1893	251,124	82,361	32,80	17,730
1894	350,716	91,094	25,97	21,220
1895	248,144	63,375	25,54	13,371

Nederlagsrätten, som i vårt land är af gammalt ursprung, var under
senare delen af förra århundradet inskränkt till ett fåtal varuslag, hvari
spanmål dock var inbegripen, men omfattar numera sedan lång tid tillbaka
alla varuslag med undantag af bränvin och sprit af säd eller potatis,
då dessa varor blifvit från utrikes ort införda, samt sprängämnen. Långt
ifrån att utvecklingen hittills gått ut på att inskränka rätten att upplägga
varor på nederlag, har tvärtom med allt större styrka den mening gjort

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 3

sig gällande, att de med nederlagsrätt^ förenade lättnaderna i varuomsättningen
borde utvidgas, och, såvidt utskottet har sig bekant, har icke
heller i någon utländsk tullagstiftning spanmål blifvit utesluten från
nederlagsrätten.

Skäl synas också förefinnas till det antagandet, att en sådan uteslutning
skulle kunna för landet medföra betänkliga vådor. Så länge landets
produktion af brödsäd icke på långt när motsvarar konsumtionen, är det
nämligen en nödvändighet, att spanmål utifrån införes i stor myckenhet, och
gifvet är, att just nämnda omständighet måste medföra stark'' spekulation i
denna vara. Rätten för importören att upplägga den införda spanmålen
på nederlag åstadkommer enligt utskottets förmenande icke att spekulationen
blir mera osund. Tvärtom verkar nämnda rätt otvifvelaktigt ett
mera konstant pris å spanmål än hvad som skulle blifva följden, om nederlagsrätten
upphäfdes. Då på grund af inträffade förhållanden, såsom befarad
missväxt inom landet eller en antaglig stegring af spanmålsprisen på den
utländska marknaden, en större import egt rum än hvad behofvet sedermera
visat sig hafva kraft, måste det såväl för importörerna som för
spanmålsproducenterna inom landet vara till fördel, att det öfver behofvet
befintliga öfverskottet kan utan allt för stor förlust för importörerna åter
utföras, hvilket väl kan ske med den spanmål, som blifvit upplagd på
nederlag, men icke med den redan förtullade varan, enär importören, om
denna åter utföres ur riket, förutom kostnaderna för uppläggning och
magasinering m. in., jemväl går miste om det erlagda tullbeloppet.
Skulle genom sådana dryga förluster återutförseln af berörda öfverskott
förhindras, nödgas de importörer, som icke äro dess mera kapitalstarka,
att realisera öfverskottet på den inhemska marknaden, hvarigenom
prisen å denna, till skada för de inhemska producenterna, det
vill säga jordbrukarne, komme att nedtryckas, och detta så mycket
mera, som prisfallet å denna vara, när behofvet deraf är fyldt, eger rum
i större proportion än den ökade tillgången, i det att icke annat än undantagsvis
för någon finnes anledning att förskaffa sig mera brödsäd än hvad
han behöfver endast af det skälet, att priset derå är lågt. Om man deremot
tänker sig ett motsatt fall, såsom att, på grund af utsigter till en riklig skörd
inom landet och i anledning deraf förmodadt prisfall å spanmål, importen
af denna vara nedbringas till en ringa qvantitet, men att till följd af
inträffande ogynsamma förhållanden, såsom dåligt bergningsväder eller
dylikt, skörden blir förstörd, då är nederlagsrätten ett medel att afböja
faran för spånmålsbläst och dermed följande dyr tid. 1 händelse nederlagsrätten
icke finnes, är det nemligen i sist förutsatta fall med stor fara för förlust
förenadt att, medan utsigterna till god skörd äro för handen, införa spån -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

mål, hvadan sådan införsel så mycket som möjligt undvikes, och sedan
det blifvit uppenbart, att brist på säd kommer att inom landet uppstå,
verkar möjligheten af att tullarne af sådan anledning komma att nedsättas
eller upphäfvas hämmande på den behöfliga införseln, till dess den sena
årstiden och de försvårade kommunikationerna lägga hinder i vägen för
att landets behof af spanmål blifver fyldt. Häraf kunna således, särskildt
för de norra delarne af landet, svåra tider uppstå, då deremot importörerna,
i händelse de genom nederlagsrätten äro skyddade mot alltför stor förlust
på grund af‘”möjligen blifvande prisfall eller tullförändringar, säkerligen
begagna sig af denna rätt för att i tid införa tillräckliga qvantiteter af
spanmål och derigenom motverka en plötslig och allt för stor stegring i
de normala spanmålsprisen.

Ett borttagande af nederlagsrätten skulle dessutom med all sannolikhet
medföra, att svenska köpmän komme att upplägga spanmål i förråd
på väl belägna platser i våra grannländer Danmark och Norge. De kostnader,
som genom spanmålens uppläggande i dessa länder skulle komma
att drabba köpmännen, torde ej heller vara så stora som motionären framhållit,
i det att frihamn ej behöfver anlitas, utan spanmålen kan uppläggas
på annan lämplig plats.

Förutom de nu framhållna, med nederlagsrättens borttagande förenade
olägenheter bör äfven beaktas, att svårigheten för köpmannen att belåna
varan ökas och att tvånget för köpmannen att vid införseln betala hela
tullbeloppet måste medföra, att handeln med spanmål för den mindre
kapitalstarke i så betydlig grad betungas, att måhända endast de stora
kapitalisterna skulle ega nog kraft att sysselsätta sig med idkande af
sådan handel. Då spanmålshandeln således genom nederlagsrättens borttagande
antagligen komme att inskränkas till ett fåtal personer, skulle det
för dem blifva så mycket lättare att till sin fördel bestämma prisen på
spanmålsmarknaden, hvilket icke vore till fromma vare sig för landet i
dess helhet eller särskildt för landets jordbrukare.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Bohnstedts motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 3 Mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Reservationer:

af herrar Cavalli och Weinberg;

samt af herrar friherre Alströmer, Nisser, grefve Kling spor, Stephens,
Philipson, Almström, Almqvist och West er, hvilka anfört:

»Den storartade utveckling, kommunikationsväsendet i våra dagar
vunnit, har gjort det möjligt att, oberoende af afstånd, införa brödsäd
från länder, i hvilka till följd af åtskilliga förhållanden, såsom lågt jordvärde,
varmare klimat, låga arbetslöner m. m., priset å spanmål väsentligen
understiger det pris, hvartill sådan kan här i landet produceras.
Då denna i stor skala drifna import började hota vår inhemska jordbruksnäring
med ruin, blefvo till dennas skydd mot konkurrensen med den
billigare utländska spanmålen tullar å jordbruksalster införda. Afsigten
med denna åtgärd var naturligtvis att bereda den svenske jordbrukaren
förmånen af en höjning i priset på den af honom producerade spanmålen
med hela det belopp, hvartill tullarne blifvit bestämda. Detta syftemål
motverkas emellertid, bland annat, äfven af rättigheten att å nederlag
upplägga spanmål. Nederlagsrätten, hvilken får åtnjutas under icke
mindre än fem år från det en vara blifvit till nederlag angifven, medför,
som bekant, den förmån för importören, att erläggande af tullafgift för
varan icke behöfver ega rum förr än densamma från nederlaget uttages
och under vissa vilkor icke ens då, utan först viss tid, högst nittio dagar,
derefter; hvartill kommer, att varan, om så önskas, kan utan tullafgifts
erläggande få återutföras. Det synes reservanterna uppenbart, att dessa
med nederlagsrätten förenade förmåner, af hvilka krediten å tullafgiften
medför en, i fråga om en vara af den betydelse som spanmål, ingalunda
obetydlig räntevinst, måste innebära en stark frestelse till spekulation på
motsedda prisstegringar å sådan vara, af hvilka prisstegringar den inhemske
landtbrukaren, derest icke sådant genom omåttlig import förhindras, skulle
hafva nytta. Att importörer af spanmål också väl insett, hvilka fördelar,
som beredas dem genom nederlagsrätten, framgår tydligt af den vidsträckta
omfattning, hvari densamma af dem tagits i anspråk. Vid första
ökning af priset å spanmål utsläppas af svaga spekulanter de å nederlagen
upplagda, ofta på kredit inköpta förråden af den billigare utländska
varan i marknaden, och följden häraf blir helt naturligt, att den inhemske
producentens spanmål ej kan ernå det förhöjda priset — äfvensom

Bill. till Riksd. Prat. ■''/ Sami. 1 Afd. .9 Höft. 2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

försäljningen deraf försvåras, och att såmedelst den med tullarne åsyftade
verkan åtminstone delvis förfelas. Och vidare, då sådan spekulation just
genom den med nederlagsrätten förenade krediten å tullafgiften kan möjliggöras
för personer, som sakna såväl kapital som affärserfarenhet, framkallas
på så sätt flerahanda osunda förhållanden inom affärslifvet, hvilka måste vara
till största skada för det allmänna bästa. Borttagande af nederlagsrätten
för spanmål skulle, enligt reservanternas mening, lägga väsentliga hinder
i vägen för en dylik osund spekulation.

Då det mål, som åsyftades med införande af tullar å spanmål, var
att, genom höjning af priset å sådan vara med det belopp, hvartill tullarne
bestämts, söka upphjelpa vårt lands hufvudnäring ur det betryckta läge,
hvari densamma till följd af den ruinerande konkurrensen med utlandet
dess värre länge befunnit sig, men detta i så hög grad behjertansvärda
syfte i viss mån motverkas af nederlagsrätten för spanmål, hvilken, på
sätt reservanterna tro sig hafva ådagalagt, är egnad att förringa nämnda,
med tullarne afsedda verkan, samt dessutom medför andra beaktansvärda
olägenheter, finna sig reservanterna icke kunna biträda utskottets beslut,
utan hemställa,

att herr Bohnstedts ifrågavarande motion må af
Riksdagen bifallas».

Stockholm, Ivar Haeggatröms boktryckeri, 1890.