Bevillningsutskottets Betänkande Nio 24 (Betänkande 1892:Bevu24 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande Nio 24.

''.il , ; t:

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 18 maj 1892, kl. 1 b. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående särskild
tilläggsbevillning till betäckande af minskning i statsinkomster,
föranledd af ändringar i vissa delar af tullbevillningen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 104, har herr J. Mankill anfört följande:

»Med åberopande af motiveringen till min motion om medels anskaffande
till lifsmedelstullarnes upphäfvande eller suspenderande o. s. v.
genom stambanors byggande med lån i stället för anslag, får jag yrka,
att för händelse lifsmedelstullarne i sin helhet eller delvis under år
1893 skulle upphäfvas, eller under år 1892 till större eller mindre belopp
suspenderas, eller i öfrigt under år 1893 andra statsinkomster, än
de i kongl. propositionen för sistnämnda år angifna, anses böra användas,
dessa måtte ersättas med lån i stället för anslag till stambanors
fortsatta byggande samt med tilläggsbevillning, hvardera till ett belopp
af 4,000,000 kronor eller erforderliga delar deraf.

Men som det förra af dessa båda yrkanden synes böra behandlas
af statsutskottet och det senare af bevillningsutskottet, får jag härmedelst
med afseende på det senare föreslå:

att Riksdagen måtte besluta, att till betäckande af de statsinkomster,
som skulle bortgå genom lifsmedelstullarnes afskaffande under 1893,
eller om andra statsinkomster, än de i kongl. propositionen för samma
Bih. Ull Riksd. Prat. 1892. 5 Sami. 1 A/d. 20 Jläft. (Nät 24, 20). 1

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 24.

år angifna, skulle anses böra användas, en tilläggsbevillning af 4,000,000
kronor eller erforderliga delar deraf måtte åsättas; och

att, om så erfordras, samma åtgärd retroaktivt måtte vidtagas i
sin helhet eller delvis till betäckande af de statsinkomster, som skulle
bortgå genom lifsmedelstullarnes suspenderande under år 1892.»

Öfver denna motion får utskottet härmed afgifva betänkande.

Väl har såsom en följd af Riksdagens beslut i fråga om tullsatserna
å vissa lifsmedel en minskning i de af samma tullsatser härflytande
statsinkomster beräknats uppstå, men denna minskning lärer dock kunna
antagas fullt motvägas af de ökade inkomster, som de utaf Riksdagen
fattade beslut i afseende å vissa andra delar af tullbevillningen torde
komma att tillföra statsverket.

Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att herr Mankells ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 maj 1892.

På utskottets vägnar:
F. BARNEKOW.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

••mr/lo .. i i t b;!f!f

(ti i ! !<'')• '' [ ! I

i ro ; i

i Avs

oirion

N:o 25.

Ank. till Eiksd. kansli den 18 maj 1892, kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, med förslag till den af Riksdagen
faststälda bevillning ssummans utgörande.

j '' (. T f''''i , :''v.:; ] .. > ; , / „b.4 ■ ,• .5 '' .f ■. '' j ;’ • fJi >:;

Sedan Riksdagen, på statsutskottets hemställan, för år 1893 åtagit
sig en bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af
4,200,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva förslag till
denna bevillnings utgörande.

Enligt statskontorets vid Kongl. Mapts proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för
år 1893 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1888 ............................................ kronor 3,790,335: —

» 1889 ............................................. » 4,031,576: —

» 1890 ............................................ » 4,298,099: —

eller i medeltal för dessa tre år .............. » 4,040,003: —

Ifrågavarande bevillning är i riksstaten för innevarande år beräknad
till 3,800,000 kronor. Då inkomsten af denna skattetitel visat sig fortfarande
vara i stigande och under år 1890 med närmare 500,000 kronor
öfverstig-it den senast antagna beräkningen, har statskontoret i underdånig
skrifvelse den 7 december 1891, hvilken skrifvelse finnes statsverkspropositionen
bifogad, anfört, att en förändring i beräkningen af
denna inkomst syntes böra ega rum, och att ifrågavarande bevillning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

borde i riksstaten för år 1893 uppföras åtminstone med ett ofvannämnda
medeltal motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,000,000
kronor.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet har till det
statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes bifoga dt förenämnda
kongl. proposition, i afseende å ifrågavarande bevillning anfört, bland
annat, att densamma kunde, enligt hvad som framginge af uppgifter,
dem herr statsrådet förut meddelat, beräknas för år 1891 uppgå till
omkring 4,450,000 kronor; att det af statskontoret för år 1893 beräknade
belopp motsvarade medeltalet af skattens afkastning för åren
1888—1890; eller 4,040,003 kronor att, då emellertid inkomsttiteln under
de senare åren varit i jemnt stigande, densamma torde böra för den statsreglering,
som vore i fråga, upptagas till ett något högre belopp än
det, hvartill berörda medeltalsberäkning föranledde; samt att, om beräkningen
höjdes med 200,000 kronor till 4,200,000 kronor, skulle bevillningen
af fast egendom samt af inkomst derigenom för år 1893 upptagas till
ett belopp, som med omkring 250,000 kronor understege den antagliga
afkastningen för år 1891, en beräkning, mot hvilken, med fästadt afseende
jemväl å bevillningens nyss anmärkta tendens att stiga, ingen
betänklighet torde kunna möta. I öfverensstämmelse härmed har herr
statsrådet, under erinran tillika att en ytterligare förhöjning föranleddes
af Kongl. Maj:ts förut samma dag fattade beslut att föreslå Riksdagen
viss höjning af bevillningen för jordbruksfastighet, hvilken ytterligare
förhöjning beräknats till i rundt, tal 660,000 kronor, förordat, att ifrågavarande
inkomsttitel blefve i riksstaten för år 1893 upptagen till 4,860,000
kronor. Kongl. Maj:t har ock på grund af denna beräkning upptagit
bevillningen af fast egendom samt af inkomst till sistnämnda belopp.

Då Riksdagen afslagit, Kong]. Maj:ts förenämnda framställning om
höjning af bevillningen för jordbruksfastighet, och då af Riksdagen ej
beslutits någon sådan ändring i gällande föreskrifter angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, som kan inverka på Kongl.
Maj:ts beräkning i öfrigt af förevarande inkomsttitel, har utskottet,
som af statskontorets generalsammandrag inhemta!, att inkomsten
under samma titel för år 1891 uppgått till ett belopp af 4,414,990 kronor,
ansett, att, med bibehållande af de i kongl. förordningen den 14
september 1883 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
nu stadgade afgifts- och procentbelopp, afkastningen af denna bevillning
med tillräcklig trygghet bör kunna antagas icke komma att understiga
den summa, som jemlik! Riksdagens beslut skall genom dylik bevillning
fyllas, eller 4,200,000 kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5

I följd häraf får utskottet hemställa,

l:o) att alla i nu gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst upptagna
afgifts- och procentbelopp må af Riksdagen fastställas.

Då ändringar i kongl. förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst vidtagits icke blott
vid innevarande års riksdag — då beslut fattats om viss ändring af
52 och 59 §§ — utan äfven vid riksdagarne åren 1885, 1886, 1887
och 1891, och det vid sådant förhållande, med afseende å önskvärd
reda och lätthet vid tillämpningen af ifrågavarande författning, synes
utskottet vara skäl att densamma i sin helhet omtryckes och således
ny bevillningsförordning varder utfärdad, hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda ny
förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst, med iakttagande af ej mindre de vid innevarande
års riksdag beslutade än äfven de förut af
Riksdagen vidtagna förändringar i nu gällande förordning
angående denna bevillning, men med bibehållande
i öfriga delar af dennas nuvarande lydelse, att gälla
till efterrättelse för år 1893 och intill slutet åt det
år, under hvars lopp ny förordning angående samma
bevillning varder af Riksdagen faststäld.

Stockholm den 18 maj 1892.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

liih. till lliksd, Prot. 1802. 5 Kand. 1 Afd. 20 Höft.