Bevillningsutskottets Betänkande iN:o 16 (Betänkande 1894:Bevu16 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande iN:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. m.

■ ;i: '' ■ ‘ r ■''''- i f , il i, . c f•

Betänkande, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner
och rättigheter.

§ 3 i gällande förordning angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter har följande lydelse:

B. Bevillningsafgift af bankbolag med sedelntgifningsrätt.

§ 3.

Enskild bank, som eger sedelntgifningsrätt, skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor för
hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en
gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; och är styrelsen
för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts
debitering, inom den 15 januari hvarje år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Majrts befallningshafvande
förordnade ombud bestyrkt uppgift å nyssnämnda sedelbelopp;
egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att efter uppgiftens erhållande
ofördröjligen vidtaga åtgärder för berörda afgifts indrifning och
redovisning.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 32, har herr W.
Skytte, hemstält, »att Riksdagen, för den händelse den beslutar att den
Bih. Ull Riksd. P>-ot. 18!)4. 5 Samt. 1 Afd. 16 Häft. (N:o 16.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

särskilda bevillningsafgiften å enskilda bankernas sedelutgifning fortfarande
skall utgå med 10 pro radie, måtte stadga, att skatten skall
för hvarje bank beräknas efter det sedelbelopp, banken i medeltal under
nästföregående år haft på en gång utelöpande».

Till stöd härför har motionären anfört, bland annat, följande:

»Den sedelemission, som mot lagbestämda vilkor rörande grundfondshypotek
och guldkassa samt mot solidarisk ansvarighet af samtliga
lottegare är de enskilda bankerna medgifven, har varit det medel,
hvarigenom de iståndsatts att vidga sin, näringslifvet. främjande och
stödjande verksamhet till att omfatta alla delar af landet. Genom den
kostnadsfria kassa, som beredts dem i deras egna sedlar, har det varit
dem möjligt att hålla kontor på en mängd platser, der inkomsten eljest
omöjligen skulle räckt till att täcka kostnader och förluster, samt
äfven åt dessa mindre och aflägsnare orter bereda samma fördelar och
lättnader som egentliga bankplatser.

Emissionen af egna sedlar är emellertid långt ifrån alldeles kostnadsfri.
De fordringar, som ställas på den moderna banksedelns tillverkning,
sedlarnes snabba förbrukning, enär allmänheten numera icke
finner sig vid att, som fordom, mottaga slitna eller smutsade sådana,
och den omfattande kontroll, som denna rörelse kräfver, medföra redan
mycket ansenliga kostnader. Den kassa i guld och riksmynt, som
bankerna vid sina hufvudkontor samt vid afdelningskontor i Stockholm
eller hos vexlingsombud derstädes måste hålla för sedlarnes inlösning,
torde i allmänhet medtaga omkring hälften af den återstående räntevinsten
på sedelutgifningen. Kommer så härtill den särskilda sedelskatten,
måste erkännas, att sagda vinst i ytterlig grad reducerats, och
genom förliden Riksdags beslut torde den ha nedbragts till den punkt,
då bankerna med tvekan måste fråga sig, huru vida upprätthållandet af
de mindre kontoren längre är dem möjligt.»

Sedan motionären härpå erinrat, hurusom sedelskatten, efter att
hafva under många år utgått med 2 kronor, derefter höjts år 1887 till
3 kronor, 1892 till 5 kronor samt af sistlidet års Riksdag till 10 kronor,
allt per tusen å bankernas utelöpande sedelstock, anför motionären
vidare:

»Skattens tryckande och hämmande verkan visar sig just på den
punkt af banksystemet, der detta är ömtåligast på samma gång som
oumbärligast. I de stora städerna upphör ingalunda bankrörelsen genom
de enskilda bankernas indragning eller förlamning. Det är de vida
sträckor af vårt land, som ligga fjerran från storstäderna, det är dessa
som hotas och som komma att blifva lidande, om åtgärden medför det

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 3

resultat, som den synes åsyfta, nemligen att drifva den enskilda bankrörelsen
bort från dessa områden och koncentrera den liksom all annan
bankrörelse inom de större städerna.

Men det tryck, denna skatteförhöjning kommer att utöfva på bankerna
och genom dem på den allmänna rörelsen, ökas i ytterlig grad
genom den beräkningsgrund, efter hvilken denna bevillningsafgift nu
utgår. Den utdebiteras nemligen efter det högsta belopp af bankens
sedlar, som på en gång under året varit utlemnade i rörelsen.

För hvar och en, som har någon kännedom om varuomsättningens
och penningrörelsens gång, är väl bekant, att denna under
årets lopp i tilltagande och aftagande liflighet företer en viss, temligen
regelbunden periodicitet. På olika tider i olika trakter, beroende på
dessa trakters näringsförhållanden och arten af de industrier, der företrädesvis
drifvas, kräfver den lifligare omsättningen ett större qvantum
omsättningsmedel än vanligt. Rörelsen drager då till sig en betydande
mängd sedlar utöfver hvad den eljest under året använder; sedan dessa
sedlar en kort tid tjenstgjort, återvända de till banken. För att tala
om den provins, jag närmast känner, börjar i Skåne denna rörelsens
stegring vanligen de sista dagarne i augusti, stiger derefter under
september och ännu raskare under oktober månader samt uppnår sin
höjdpunkt vid sjelfva slutet af oktober, för att derefter i temligen jemnt
fallande åter sjunka ned till sitt minimum. Det är spanmåls- och hvitbetsskörden,
som då föres i marknaden, arrenden och hyror, som betalas
o. s. v. En ansenlig del af denna stegrade sedelemission, nemligen
den del, som utgör sjelfva dess topp, håller sig blott ute en
eller annan vecka i slutet af oktober, och den räntevinst, bankerna
härå kunna göra sig, blir således mycket obetydlig och motsvarar icke
ens sedelkostnaden. Vid en diskontosats af 4 procent, en låne- och
kreditivränta af 4''/2 procent, blir bankernas ränteinkomst för denna
extraemission under oktober månads båda sista veckor mindre än Va
procent. Men för det ökade antal sedlar, bankerna härvid utgifva, går
ensamt sedelskatten till 1 procent, motsvarande för sagda tid en årsränta
af 26 procent. För att betjena rörelsen och ej behöfva strypa
den just i det ögonblick, då den af sin egen natur nödvändigtvis
starkast vidgar sig, måste banken således betala i skatt fem gånger
mer än den af sin sedelökning har i inkomst.

Den höga sedelskatten och den orimliga grunden för dess utdebitering
hotar sålunda att beröfva vårt enskilda banksystem dess för
landet gagneligaste egenskaper, nemligen dess förmåga att betjena äfven
småplatserna och dess förmåga af elasticitet, det vill säga dess möjlighet

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

att utan för stor svårighet och kostnad vid verkligt behof vidga sin
sedelemission och med densamma noga följa affärsrörelsens egen gång.
Äfven ur billighetens och rättvisans synpunkt är denna skatteberäkningsgrund
förkastlig, ty hvarje på en näring lagd bevillningsafgift borde
väl afmätas efter den sida af rörelsen, som lemnar eller åtminstone
afser att lemna vinst, och icke omfatta äfven den, som lemnar och
måste lemna påtaglig förlust».

Derjemte hafva af statsrådet och chefen för finansdepartementet med
skrifvelse af den 7 sistlidne februari till utskottets kännedom öfverlemnats
två från de enskilda bankernas syndikat till bemälde departementschef
ingifna framställningar så lydande:

Till herr statsrådet och chefen för Kongl. finansdepartementet.

Innevarande års Riksdag har beslutit att från och med år 1894
höja afgiften för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt från fem
kronor till tio kronor för hvarje tusen kronor af det, högsta belopp af
bankens sedlar, som på en gång under nästföregående året varit utlemnade
i rörelsen.

För den oro och de farhågor detta beslut väckt hos de enskilda
bankernas målsmän har syndikatet ansett sig böra hos herr statsrådet
göra sig till tolk.

Afgiften för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt höjdes vid
1892 års riksdag från tre till fem kronor för tusen. Genom den nu
skedda förhöjningen af nämnda afgift har densamma således under
loppet af två år mer än tredubblats. Den grund, som af innevarande
års Riksdag för afgiftens förhöjande åberopades, var, förutom behofvet
af ökade statsinkomster, den stora vinst de enskilda bankerna skulle
af sedelutgifningen skörda. Oafsedt nu att denna vinst synes af de
riksdagsmän, som under öfverläggningen i frågan härom yttrat sig,
hafva allt för högt beräknats, tillåter sig syndikatet påpeka, att de
enskilda bankerna jemväl för denna vinst äro underkastade inkomstbevillning.

Enligt hvad herr statsrådet har sig väl bekant, inträffar vid årligen
återkommande perioder att bankerna, ofta för allenast mycket kort tid,
nödgas utsträcka sin sedelutgifning icke obetydligt utöfver den vanliga
medelnivån. Derigenom att afgiften af Riksdagen bestämts skola beräknas
å det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång varit

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 5

under året utelöpande, blir densamma i sjelfva verket betydligt högre
och drabbar bankerna ojemförligt tyngre, än om nämnda afgift, på sätt
rättvisa och billighet fordrat, beräknats å medelbeloppet af under året
utelöpande sedlar.

Den nu beslutade förhöjningen af ifrågavarande afgift, men ännu
mera sättet, hvarpå, enligt hvad förut är nämndt, samma afgift skall
beräknas, nödvändiggöra emellertid för bankerna att hädanefter söka,
så vidt möjligt, undvika att öka beloppet af sina på en gång utelöpande
sedlar utöfver hvad den -vanliga rörelsen fordrar. Bankernas förmåga
att vid de tider, då ökade rörelsemedel kräfvas, på ett tillfredsställande
sätt betjena allmänheten, minskas härigenom i icke oväsentlig grad.
Men för att kunna förut beherska sin sedelutgifning torde bankerna
dessutom nödgas tillgripa ett ytterligare medel, hvilket, för allmänheten
lärer blifva ännu känbarare, nemligen indragning af de afdelningskontor,
hvilka endast genom sedelutgifningsrättens åtnjutande kunna skyddas
mot förlust.

För 1894 kommer den beslutade skatteförhöjningen att desto tyngre
drabba bankerna som flertalet af desamma, i okunnighet om att en
sådan förhöjning skulle komma att beslutas, redan under den tid af
innevarande år, som föregått beslutet om afgiftens höjande, torde hafva
utsträckt sin sedelutgifning vida utöfver rörelsens vanliga kraf.

Till de af syndikatet nu antydda åtgärderna att inskränka sedelutgifningen
till det för den vanliga rörelsens behof oundgängligen nödvändiga
äfvensom att indraga de mindre afdelningskontoren manas de
enskilda bankernas målsmän jemväl af en annan farhåga, från hvilken
de icke kunnat frigöra sig, nemligen att den nu beslutade skatteförhöjningen
endast är ett steg på den väg, hvarpå Riksdagen torde hafva
för afsigt att beröfva bankerna den dem af Kongl. Maj:t i laga ordning
medgifna rätt till utgifvande af egna sedlar. Det är jemväl denna farhåga
hos de enskilda bankerna, syndikatet trott sig böra för herr statsrådet
framhålla. Stockholm den juni 1893.

På syndikatets vägnar:

V. Tempelman. C. Eberstein. K. A. Wallenberg.

C. G. Wästfelt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

I skrifvelse sistlidne juni tillät sig syndikatet framhålla, hurusom
det af innevarande års Riksdag fattade beslut, enligt hvilket afgiften å
de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, hvilken afgift år 1892 höjts
från tre till fem kronor per ettusen kronor af utgifna sedlar, ytterligare
från och med 1894 förhöjdes från fem till tio per mille å bankernas
hela emission, väckt de allvarligaste bekymmer hos dessa bankers
målsmän såväl till följd af storleken i och för sig af nämndå
afgift som äfven och i synnerhet genom det sätt, hvarpå afgiften skulle
beräknas.

Riksdagens berörda beslut har sedermera blifvit af Kongl. Maj:t
kungjordt till efterrättelse, och föga förhoppning för de enskilda bankerna
att, åtminstone under närmaste tiden, vinna nedsättning i den
beslutade skattesatsen torde förefinnas. Om de enskilda bankerna således
för sin sedelutgifning skola underkastas en så dryg beskattning —
utöfver den allmänna bevillningen å inkomst — som den här ofvan
omförmälda, synas dessa banker dock kunna med skäl vänta, att ifrågakomna
afgift icke beräknas på ett mot rättvisa och billighet stridande
sätt.

Det föremål, som med förevarande beskattning afses att träffa, är,
enligt hvad såväl motionärerna yttrat som den inom Riksdagen i ärendet
förda öfverläggningen gifver vid handen, den särskilda vinst bankerna
anses draga af rättigheten att utgifva egna sedlar. Häraf torde
följa, att sådan afgift ej bör utgå för annan sedelutgifning än den, som
bringar bankerna vinst. Enligt hvad herr statsrådet iorde hafva sig
väl bekant, inträffar under årligen återkommande perioder, att bankerna
för att tillgodose sina kunders behof af ökade omsättningsmedel under
den lifligaste affärstiden nödgas utsträcka sin sedelutgifning icke obetydligt
öfver den vanliga medelnivån. Då dessa perioder emellertid
äro mycket korta, hvarefter beloppet af sedlar, som sålunda utöfver
rörelsens vanliga behof utgifvits, åter inflyta till bankerna, kunna bankerna
af nämnda sedelbelopp ej draga någon vinst, fastmera torde ofta
inträffa, att inkomsten för sådan sedelutgifning ingalunda betäcker den
kostnad bankerna i och för densamma nödgats vidkännas. Vill man
derför med berörda afgift träffa allenast bankernas vinst å sedelutgifningen,
måste afgiften beräknas endast å den sedelemission, hvarå bankerna
kunna antagas hafva inkomst utöfver kostnaderna, eller å det
sedelbelopp, som under året i allmänhet varit ute i rörelsen, hvilket,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

då annan tillförlitlig grund för detsammas beräkning saknas, får anses
motsvara medelbeloppet af sedlar, som bankerna under året haft utelöpande.

Frågan har äfven en annan sida. Bibehålies den nu antagna grunden
för beräkning af ifrågavarande afgift, nödgas bankerna, på sätt
redan i förut åberopade skrifvelse påpekats, söka, såvidt möjligt, undvika
att vid något tillfälle utsläppa sedlar till högre belopp än rörelsens
vanliga behof kräfver. Det har hittills och med rätta såsom den
förnämsta förtjensten hos det enskilda banksystemet framhållits dessa
bankers förmåga att genom användandet af obegagnad sedelutgifningsrätt
städse kunna utan svårighet lämpa sig efter den allmänna rörelsens
behof af omsättningsmedel. Denna elasticitet hos det enskilda
bankväsendet blir genom det sätt, hvarpå nu nämnda afgift bestämts
att utgå, betydligt förminskad. Den, som härpå blir mest lidande, är
emellertid tvifvelsutan allmänheten, som just vid de tillfällen, då den
för omsättningens obehindrade gång är mest i behof af rörelsemedel,
icke kommer att få sina rättmätiga kraf härå tillgodosedda.

Då den för afgiftens beräkning faststälda grund således icke kan
anses rättvis eller billig, då den derjemte upphäfver eller åtminstone
förringar en af banksystemets bästa egenskaper och då den härigenom
blir till verklig skada lika mycket för allmänheten som för bankerna,
har innevarande års allmänna bankmöte ansett sig böra genom syndikatet
för herr statsrådet framhålla önskvärdheten, att den i år beslutade
förhöjda afgiften å de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt måtte, om
densamma kan anses böra framgent bibehållas, åtminstone endast beräknas
å medelbeloppet af sedlar, bankerna haft utelöpande under året
näst före det, för hvilket afgiften utgår.

Stockholm den 14 november 1893.

Carl Herslow.

V. Tempelman. G. Gild. W:m Uländer. K. A. Wallenberg.

I intet af ofvanberörda förslag har angifvits, huruledes förslagsställarne
tänkt sig det medclbelopp skola beräknas, efter hvilket de
påyrka att ifrågavarande bevillniugsafgift måtte utgå. Motionären har
dock sedermera till utskottet ingifvit alternativa förslag till ändring af
ofvanintagna §; varande dessa förslag så lydande:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

B. Bevilliiingsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

(Alternativ 1.)

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor
för hvarje tusen kronor af det sedelbelopp, banken i medeltal under
nästföregående år haft utelöpande; och är styrelsen för sådan bank
skyldig att såsom grund för beräkningen af detta medeltal inom den
15 januari hvarje år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemna ur
bankens räkenskaper utdragna och af det utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade ombud vederbörligen bestyrkta veckouppgifter,
utvisande det sedelbelopp, banken under hvarje vecka af nästföregående
året haft i rörelsen utelöpande; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, efter dessa uppgifters erhållande och sedan medeltalet
af bankens sedelutgifning blifvit enligt desamma beräknadt,
ofördröjligen vidtaga åtgärder för ifrågavarande bevillningsafgifts indrifning
och redovisning.

(Alternativ 2.)

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor
för hvarje tusen kronor af det sedelbelopp, banken i medeltal under
nästföregående år haft utelöpande; och skall till grund för beräkningen
af detta medeltal läggas de uppgifter å beloppet af bankens utelöpande
sedlar, som innehållas i de officiella månadsrapporter, banken egt skyldighet
att för hvarje månad under nästföregående året till kongl. finansdepartementet
ingifva; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att,
sedan medeltalet af bankens sedelutgifning blifvit enligt dessa uppgifter
beräknadt, ofördröjligen vidtaga åtgärder för ifrågavarande bevillningsafgifts
indrifning och redovisning.

Till utredning i hvad mån en ändring af nu gällande bestämmelser
i ofvan angifna syfte skulle inverka på beloppet af sedelskatten har
utskottet låtit uppgöra nedan intagna tabell.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

i i

Tabell, utvisande de solidariska bankernas sedelutgifning enligt bankinspektörens
månatliga sammandrag för år 1893.

Utelöpande enskilda banksedlar.

			Lägsta belopp.	Högsta belopp.	Medeltal för tolf månader.	Skilnaden mellan högsta be-loppet och medeltalet
			Datum.	Kronor.	ö.	Datum.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor..	Ö.
1	Skånes enskilda bank......	31 juli	7,847,304	25	31 okt.	10,093,424	25	8,936,516	12	1,156,908	13
2	Verm lands	(1:0 ......	31 jan.	1,615,049	50	30 sept.	1,826,689	50	1,727,754	50	98,935	—
3	Kopparbergs	d:0 ......	31 jan.	1,755,331	—	30 april	2,438,046	—	2,014,161	42	423,884	58
4	Östergötlands	d:0 ......	31 juli	1,600,277	50	31 okt.	2,001,067	50	1,801,796	25	199,271	25
5	Smålands	d:0 ......	31 juli	2,272,481	—	31 okt,	2,613,226	—	2,446,828	50	166,397	50
6	Örebro	d:o ......	31 juli	1,687,011	50	30 sept.	1,948,251	50	1,823,806	50	124,445	—
7	Mälarprovinsernas	d:0 ......	31 aug.	2,428,585	—	30 sept.	2,968,665	_	2,698,130	42	270.534	58
8	Göteborgs	d:0 ......	31 juli	2,979,275	—	30 nov.	3,303,130	—	3,129,075	—	174,055	—
9	Stockholms	d:0 ......	30 april	3,277,800	—	30 nov.	3,715,140	—	3,485,930	—	229,210	—
10	Norrköpings	d:o	31 aug.	1,438,555	—	31 dec.	1,851,110	_	1,655,207	50	195,902	50
11	Hallands	d:0 ......	31 jan.	1,090,835	—	30 sept.	1,359,205		1,214,679	17	144,525	83
12	Sundsvalls	d:o ......	30 nov.	3,274,215	—	30 sept.	3,755,645		3,490,735	42	264,809	58
13	Christianstads	d:o ....	28 febr.	3,483,955	—	31 okt,	4,257,140	—	3,850,800	83	406,339	17
14	Enskilda banken i	Venersborg	31 jan.	833,815	—	31 dec.	1,001,025		938,336	66	62,688	34
15	Skaraborgs läns enskilda bank	31 dec.	1,817,265	—	31 okt.	2,210,120	_	1,994,437	92	215,682	08
16	Gefleborgs	d:0	31 jan.	1,314,730	—	30 april	1,922,145	—	1,561,332	08	360,812	92
17	Uplands	(1:0	31 aug.	2,027,725	—	31 mars	2,460,640	—	2,231,769	58	228,870	42
18	Vesterbottens	d:0	28 febr.	1,934,510	—	30 sept.	3,064,520	—	2,461,412 08	603,107	92
19	Christinehamns	(1:0	31 jan.	668,005	—	30 sept.	843,790	—	760,156	25	83,633	75
20	Borås	(bo	28 febr.	418,100	—	30 sept.	540,910	—	475,054	58	65,855	42
21	Södermanlands	d:0	31 juli	1,090,210	—	30 sept.	1,419,505	—	1,267,673	33	151,831	67
22	Kalmar	d:0	28 febr.	1,191,530	—	30 nov.	1,639,660	—	1,324,014	17	315,645	83
23	Gotlands	d:0	31 aug.	384,525	—	31 okt.	492,855	—	424,488	33	68,366	67
24	Bohusläns	d:o	30 sept.	925,245	—	30 nov.	1,097,265	—	987,949	17	109,315	83
25	Hernösands	d:o	28 febr.	2,929,685	—	30 sept.	3,562,050	—	3,207,872	08	354,177	92
26	Helsinglands	(1:0	31 jan.	1,963,280	—	31 mars	2,315,895	—	2,163,320	_	152,575	—
		Summa	—	—	—	—	64,701,01976	58,073,237	86\|6,627,781	89

Bill. till Itilcsd. Prot. 1894. 5 Samt. 1 Afd. 16 Haft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Häraf framgår, att, derest ifrågavarande bevillningsafgift komme
att beräknas — i stället för, såsom nu sker, efter det högsta under ett
år utelöpande sedelbeloppet — efter den af motionären i alternativ 2
angifna grund, skulle sedelskatten under i öfrigt oförändrade förhållanden
minskas med omkring 66,000 kronor årligen. Härvid är emellertid
att märka, att, då ofvanberörda utaf bankinspektören öfver de
enskilda sedelutgifvande bankernas ställning upprättade månadssammandrag
— det enda material som för ifrågavarande beräkning stått utskottet
till buds — utvisa, ej det högsta under månaden utelöpande
sedelbeloppet utan allenast beloppet af de vid hvarje månads slut
utelöpande sedlar, förutnämnda summa, 66,000 kronor, endast är att
anse såsom approximativ.

Utskottet inser visserligen, att den nu bestämda, sedan lång tid
tillbaka gällande grund för ifrågavarande bevillningsafgifts beräknande
i vissa fall kan, på sätt af motionären framhållits, medföra afsevärda
olägenheter, men då enligt utskottets förmenande tillräckliga skäl ej
föreligga att nu — hvilket blefve en följd af ett antagande i en eller
annan form af föreliggande förslag — i ej oväsentlig mån minska
ifrågavarande bevillningsafgift, samt utredning ej heller förebragts i
hvad mån den föreslagna nya grunden för berörda afgifts beräknande
skulle, på det att icke dennas införande jemväl skulle föranleda minskning
i förevarande statsinkomst, påkalla en ökning af sjelfva skattebeloppet,
finner sig utskottet, i betraktande jemväl deraf att ifrågavarande
bevillningsafgift blifvit så nyligen som af nästlidna Riksdag
bestämd, sakna anledning till förordande af någon som helst ändring
i härom nu gällande bestämmelser.

Den inkomst, som kommit statsverket till godo genom ifrågavarande
bevillningsafgift, har i jemna hundratal kronor under nedannämnda år
utgjort:

år 1890 .................................................. 198,600 kronor,

» 1891....................................................... 202,400 »

» 1892........................:............................... 213,700 »

» 1893........................................................ 322,700 »

På grund af hvad anfördt blifvit, hemställer utskottet,

att herr Skyttes ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.