Bevillningsutskottets Betänkande A7:o 18 (Betänkande 1895:Bevu13 bevu)

Bevillningsutskottets Betänkande A7:o 18.

HT: o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1895, kl. 12 m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om exporttull å trävaror
och trätnassa.

(l:a A.)

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 7, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har herr af Buren, under erinran om skogarnes
inflytande å vårt lands klimat, deras betydelse för vårt näringslif i allmänhet
och för jordbruk och bergshandtering i synnerhet, äfvensom om
den gynsamma inverkan, vår handelsbalans rönt af trävaruexporten, framhållit
faran af den ohejdade skogssköfling, som egt rum inom landet och
som, hvad Norrland beträffar, alltjemt bedrefves i ganska stor utsträckning,
samt angelägenheten af att i tid vidtaga åtgärder i syfte att förhindra
utsinandet af den källa till nationell välstånd, som skogarne utgjorde.
»Alla» — erinrar motionären vidare — »äro eniga derom, att
något] [måste göras, men om sjelfva lagbestämmelsernas art och natur
tvistar man.» För sin del anser motionären — som icke kan »skänka den
skogslagstiftning sina sympatier, hvilken godtyckligt inskränker individens
rätt att fritt förfoga öfver sina egna skogar, det vare i afseende på mängden
af den skog, som han kan önska att sig tillgodogöra, eller hvad angår
trädens dimensioner» — att skogarnes framtida bestånd skulle lämpligast
kunna betryggas genom en trävaruindustrien ålagd beskattning. Härom
anför motionären, efter att hafva påpekat, hurusom inom Göta och Svea
land de allmänna och några enskilda skogar hafva att uppvisa vackra
resultat af en under 40 å 50 år fortsatt omsorgsfull vård, men att i
hela Norrland, med få obetydliga undantag, någon skogsvård icke förekommer,
följande:

Bih. till Riksd. Prut. 1895. 5 Sami. 1 Afd. 12 Raft. (N:o 13).

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

»Då väl ingen affär i vårt land lemna! den störa behållning som
trävaruindustrien och icke någon affär haft så ödesdigert inflytande på
den del af befolkningen, som deraf varit berörd, då från stort öfverflöd
vid skogsafverkningens slut framkallats armod, och då härtill kommer,
att efter dessa skogsafverkningar stora landsträckor hlifvit så kalhuggna,
att de icke kunna utan skogsodling blifva skogbärande, hvilket bevisas
bäst deraf, att i 40 år naturen på en del trakter icke förmått frambringa
återväxt, så synes rättvisa och billighet fordra, att trävaruindustrien
tvingas att i någon mån upphjelpa de skador, den framkallat,
genom att pålägga densamma en exporttull af BO öre per kubikmeter,
hvilken afgäld är en obetydlighet i förhållande till affärens omfattning
enligt vår statistiks värdeuppgifter, belöpande sig exporten för år 189B
till 124,351,158 kronor, hvaraf för trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna
113,430,898 kronor och för trämassa 10,920,260 kronor och då
denna afgäld säkerligen i sista hand kommer att betalas af köparen
genom det högre pris, säljaren sannolikt kommer att med anledning häraf
betinga sig. En sådan ringa afgift, som icke ens uppgår till ett öre
kubikfoten, har för öfrigt ingen betydelse hvarken för köparen, säljaren
eller konsumenten. Enligt samma vår statistiks qvantitetsuppgifter har
exporten af trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna, för år 1893 uppgått
till 5,879,452 kubikmeter. Virkesåtgången för trämassefabrikationen
kan jag af statistiken ej bedöma, men af landtbruksakademiens handlingar
och tidskrift för år 1894 har jag funnit följande meddelande: ''Trämassefabrikationen,
som är i ständigt stigande, har erhållit stora dimensioner.
Under år 1893 producerades, enligt meddelande af herr C. F.
Waern till torfkolskomitén, i rundt tal 70,000 ton torr kemisk massa å
8 kubikmeter ved fast mått per ton samt 50,000 ton torr mekanisk
massa ä 4,5 kubikmeter ved fast mått. Virkesåtgångarna för trämassefabrikationen
uppgick således till 785,000 kubikmeter fast mått.’ Att
den häraf tillverkade trämassan blifvit exporterad kan man taga för
gifvet, hvilket antagande vinner stöd af att värdet af den exporterade
trämassan är i statistiken för år 1893 upptagen till 10,920,260 kronor.
Då sålunda qvantitetsexporten för såväl det ena som det andra kan beräknas
till öfver 6,660,000 kubikmeter och densamma helt visst icke
kommer att minskas, så skulle med en exporttull af 30 öre per kubikmeter
en årlig inkomst vinnas af i rundt tal 2 millioner kronor för att
uteslutande användas för skogsskötselns befrämjande i hela vårt land och
i första rummet i Norrland på det sätt, att med hälften deraf skulle in -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 8

köpas skogsmarker i större komplexer och med den andra hälften dessa
inköpta marker göras skogbärande samt såväl bevakning som skötsel stå
under allmän vård och kontroll på sätt är med våra i Svea och Göta
land samt Dalarne belägna härads allmänningar (kommunalskogar). De
sålunda inköpta markerna skulle användas att för framtiden bilda kommunalskogar,
och af hvilken betydelse dessa äro för en ort är allmänt
bekant för befolkningen inom Svea och Göta land samt Dalarne. Enligt
erfarenheten vid köp för statens skogsväsende af skogsmarker kosta dessa
i Norrland 10 å 20 kronor per hektar, hvadan således årligen en areal
af cirka 50- till 100,000 hektar eller 4 till 8 qvadratinil kunna förvärfvas
för kommunernas framtida nytta och såmedelst betydliga kalmarker
göras skogbärande och lemnande orternas befolkning eu säker och
stigande inkomst samt ett uthållande arbete.

Vid inköp af marker borde så mycket som möjligt iakttagas, att
hvarje län, och i synnerhet de norrländska, dertill finge lika stora anslag
af inköpsfonden och i förhållande till hvarje läns större eller mindre behof
och att köpen skulle verkställas af Konungens befallningshafvande.
Nödvändigt måste dessa skogars skötsel och vård ställas under domänstyrelsens
kontroll, ty att plottra bort. penningarne för skogsodling och
skogsskötsel (röjning och risbränning) på enskildas skogar lemnar inga
säkra resultat, hvilket bäst ådalägges inom många län genom hushållningssällskapens
bemödanden med skogsodling hos den enskilde.»

Efter att tillika hafva bemött den under senare tiden uttalade åsigt,
att skogsodling icke skulle lämpa sig för de norrländska landskapen, samt
efter att hafva ytterligare betonat, att åtgärder för skogens bestånd erfordras
äfven inom rikets sydligare och sydligaste delar, hemställer motionären
i följd af hvad han sålunda och i öfrigt anfört,

Datt Riksdagen ville besluta, för att genast träda i kraft, en exporttull
af 30 öre pr kubikmeter dels för trävaror, oarbetade, sågade eller
tillhuggna, dels för virkesåtgången till exporterad trämassa, beräknad efter
8 kubikmeter ved fast mått pr ton för torr kemisk massa och till 4,5
kubikmeter ved fast mått pr ton för torr mekanisk massa.»

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Ingen lärer kunna annat än till fullo behjerta motionens syfte och
skänka motionären sitt erkännande för det nit om våra skogars bestånd,
hvarom förslaget vittnar, och för framläggandet af de betydelsefulla skal,
hvilka tala för skogsfrågans snara ordnande. Hvad motionären härutinnan
anfört anser utskottet vara synnerligen beaktansvärdt. Emellertid kan
utskottet icke finna, att denna mycket svårlösta fråga här föreligger i det
utredda skick, att man kan bilda sig ett säkert och klart omdöme om
de åtgärder, hvilka i angifna syftet borde lämpligast ifrågakomma, och
uppenbart torde vara, att en allsidig utredning af denna fråga icke kan
ankomma på bevillningsutskottet. Utskottet vill i sammanhang härmed
meddela att, enligt hvad utskottet inhemtat, en framställning i ämnet
från domänstyrelsen till Kongl. Maj:t inom den närmaste tiden är att
förvänta.

Beträffande den åtgärd, som motionären föreslår för betryggandet af
skogens framtida bestånd, nemligen bestämmandet af en exporttull till
angifvet belopp för vissa slag af virke, synes det utskottet att denna åtgärd
skulle komma att medföra mindre välbetänkta rubbningar för den
näringsverksamhet, som har till föremål skogens tillgodogörande på ett
fullt rationelt sätt, och för dem, hvilka äro beroende af denna näring.
För trävarurörelsen, som hufvudsakligen är grundad på export till utlandet,
skulle en pålaga, sådan som den motionären föreslår, verka alltför
betungande, och icke minst skulle derigenom trämassefabrikationen, som
redan nu arbetar under mindre gynsamma konjunkturer, drabbas af svårigheter.
Ovisst är det äfven, om genom motionärens förslag målet fullständigt
vinnes, då icke hvarje art af skogsafverkning, som är af beskaffenhet
att böra motarbetas, träffas af tullen, enär så icke blir förhållandet
med t. ex. afverkning för kolning, äfven om sådan afverkning bedrifves
så, att skogen sköflas.

Af de betänkligheter, motionärens förslag sålunda väcker, framgår,
att detsamma icke är det rätta sättet för syftemålets vinnande.

På nu anförda skäl hemställer utskottet för den skull,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 18 mars 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Reservationer:

af herr af Buren, som anfört:

r>Då den af mig föreslagna exporttullen af 30 öre pr kubikmeter
dels för trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna, dels för virkesåtgången
till exporterad trämassa är afsedd att uteslutande användas för skogsskötselns
befrämjande i hela vårt land;

dä jag icke tror, att man på lagstiftningens väg utan penningar kan
åstadkomma detta, ej heller att erforderliga medel genom statsanslag
kunna erhållas för att bilda kommunalskogar inom alla landsdelar och
derigenom bevara skogarne åt kommande generationer;

då den föreslagna afgälden är en obetydlighet och endast utgör ll/,2
ä 2 % af värdet å en sågad vara, som ofta fluktuerar intill 10 % och
sålunda ej kan menligt inverka på sågverksindustrien, hvaremot den
skulle hafva den stora fördelen att genast gifva de afverkade skogstrakterna
ett visst värde;

då det är en lämplig tidpunkt för inköp af afverkade skogsmarker,
enär egendomar med sköflad skog nu finnas till salu öfverallt i vårt
land och särskildt i Norrland, der t. ex. inom Sundsvalls och Hernösands
distrikt de primitiva skogsköpen bedrefvos hufvudsakligast från åren 1845
till 1865, hvarvid, då de flesta kontrakten voro upprättade på 50 år, desamma
komma att utlöpa från och med i år till 1915, och många byalag
och hemmansegare önska troligen ej bättre än, då de återfå dispositionsrätten
till sin egande skog, att åter få sälja densamma efter ett
värde, som med ledning af för statens räkning redan gjorda inköp kan
beräknas från 10 kronor till 30—40 kronor pr hektar skogsmark;

då stora skogstrakter härigenom skulle komma under statens vård
och kontroll och på samma sätt som våra nuvarande allmänningar blifva
en besparad tillgång samt derigenom komma att lemna en uthållande
skogsafkastning till trävaruindustriens fromma;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

då begreppet om ett sågtimmer nu mot förr betydligt ändrats, enär
man rent af möter svårigheter att sälja plankor 3"X9" och deröfver,
hvaremot 4, 5, 6, 7 tums bredt virke är mest begärligt, hvilket är en
stor fördel för skogsdriften i vårt nordliga klimat, der återväxten är särdeles
långsam, isynnerhet sedan träden uppnått en diameter af 9 tum pr
20 fots höjd från marken;

då sågverksbolagen skördat millioner kronor från på viss afverkningstid
köpta skogar, hvarå de helt naturligt icke sörjt för någon återväxt,
ännu mindre de sågverksbolag med skogar, som helt eller delvis
egas af utländingar, och det är en allmänt känd sak, att denna affär har
en synnerligen gynsarn ställning, synas rättvisa och billighet fordra, att
de tvingas att i någon mån upphjelpa de skador de framkallat, hvilket
är en lifsfråga för trävarurörelsen och således i deras eget intresse, och
icke som utskottet sagt »medför mindre välbetänkta rubbningar för den
näringsverksamhet, som har till föremål skogens tillgodogörande på ett
fullt rationelt sätt, och för dem hvilka äro beroende af denna näring»;

då jag icke på något sätt velat hindra den enskilde skogsegaren att
efter godtfinnande använda sin skog eller tänkt mig möjligheten af att
här i landet, lika litet som det lyckats i andra länder, genom lagstiftningsåtgärder
förhindra de enskilda skogarnes ödeläggelse, men deremot
afsett att genom köp af skogsmarker och genom att å dem införa ordnad
skogshushållning rädda för framtiden och för sågverksindustrien stora skogar,
innan den privatiserande egennyttan hunnit genom skogssköfling förvandla
äfven de norrländska skogarne till sådana ljunghedar och ödemarker,
hvaraf södra delar af landet hafva så stor tillgång, hvilken skogssköfling
är för Norrland än mera betänklig, då de klimatiska förhållandena
der göra en skogsodling ganska vansklig, om ock staten skulle finna sig
nödsakad att i en framtid inköpa sådana marker för att göra dem skogbärande; då,

utom afverkning af skog för trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna,
ingen art af skogsafverkning har så menligt inflytande på en
ordnad skogshushållning som trämassefabrikationen, enär för densamma
utsökas endast de q vistrenaste och vackraste till ändamålet tjenliga stammarne,
men de sämre, odugliga träden qvarlemnas, som hindra ordentlig
återväxt att uppkomma, och dessa qvarleinnade stammar, dugliga endast
till ved, glesställa marken, som derigenom utmagras, så att den för framtiden
ej kan frambringa ny skörd, hvaremot efter kolningar, isynnerhet
efter svedning, vacker och sluten ungskog uppkommer, hvarför, der kol -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

ning eger rutil, ordnad skogsskötsel är möjlig just derigenom att allt vid
afverkningen kan medtagas, hvilket icke sker vid huggningen af trämasseved.
De vackraste ungskogarne träffar man ock i allmänhet inom våra
bergslager, som hafva måst ställa sin utverkning på kolning, hvarför jag
i motsats mot utskottet håller före, att från skogshushållningens synpunkt
skogsafverkning för kolning ej bör motarbetas;

då slutligen naturens herre och mästare gifvit Sverige dessa skogar,
för att Sveriges folk skall kunna i den höga nordens hårda klimat bygga
och bo, lefva och verka samt skörda sina tegar, icke för att gagna en
generation, utan alla generationer i alla tider — så anser jag, att utskottet
haft fullgiltiga skäl att hemställa,

att Riksdagen ville besluta, för att genast träda i
kraft, en exporttull af 30 öre per kubikmeter dels för
trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna, dels för
virkesåtgången till exporterad trämassa, beräknad efter
8 kubikmeter ved fast mått pr ton för torr kemisk
massa och till 4,5 kubikmeter ved fast mått pr ton
för torr mekanisk massa

att användas icke till olika ändamål för statsutgifter, utan uteslutande
för skogsskötselns befrämjande i landet»;

af herr Bolcströ?n, som anfört:

»T likhet med utskottet erkänner jag motionens behjertansvärda syfte
och vigten af de betydelsefulla skäl, motionären anfört för skogsfrågans
snara ordnande, samt instämmer i utskottets uttalande derom, att denna
mycket svårlösta fråga här icke föreligger i det utredda skick, att man
kan bilda sig ett säkert och klart omdöme om de åtgärder, hvilka i angifna
syfte borde lämpligast ifrågakomma, samt att uppenbart torde vara,
att en allsidig utredning af denna fråga icke kan ankomma på bevillningsutskottet.

Men om ock tungt vägande skäl kunna anföras emot exporttullar i
allmänhet och särskild! mot exporttull å vissa slag af virke, i följd hvaraf
motionärens förslag, sådant det föreligger, svårligen kunnat af utskottet
tillstyrkas, så torde likväl de betänkligheter, utskottet anfört emot nämnda
exporttull, icke kunna tillmätas någon afgörande betydelse för det fall, att

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

<let för såväl trävarurörelsens som landets framtid befinnes oafvisligen
nödigt att stadga en sådan exporttull för att uteslutande användas till
skogens föryngring och afhjelpande af de skador, som uppstå genom en
allt för långt drifven skogsafverkning, och mot hvilka andra medel visat
sig vanmägtiga. Då emellertid denna fråga ännu icke är utredd, så har
jag för min del ansett, att utskottet icke redan nu bort ovilkorligen
fastslå, att det jemväl af utskottet erkända behjer tans värda syftemål, som
i motionen afses, omöjligen skulle kunna ernås på den af motionären
antydda vägen»;

samt af herrar Almqvist och Fredholm.

Friherre Älströmer har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i utskottets behandling af detta ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL TRYCKERIET, 18 9i.