Bevillningsutskottets bet linkande, Nr 10 (Betänkande 1915:Bevu10 bevu)

Bevillningsutskottets bet linkande, Nr 10.

Nr 10.

Ankom till rikdagens kansli den 10 mars 1915 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående ökade skattelindringar för familjeförsörjare,
ändrade bestämmelser för äkta makars taxering samt särskild
inkomstskatt för ogifta personer i viss ålder m. ft.

(2:a avd).

Närvarande■■ herrar K. G. Karlsson, Hammarström*), Ollas A. Ericsson, Oskar
Eklund, Antonsson, Bergström, frih. Fleming, Bäckström, frih.
Palmstierna, Christiernson*), Sandler, Jeansson i Kalmar*), Källman*),
Jonsson i Hökhult, Danström*), Forssman, Karlsson i Fjät*),
von Hofsten, Jönsson i Revinge och Lithander*).

*) Ej deltagit i den slutliga justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats nedannämnda fyra inom andra
kammaren väckta motioner, nämligen:

1) nr 45, av herr Norman, som hemställer, »att riksdagen behagade
besluta sådan ändring i § 19 mom. 2 av kungl. förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt av den 28 oktober 1910, att momentet erhåller
följande lydelse:

Skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke överstiger 6,000 kronor,
äger vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 200 kronor
för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars
ålder vid början av det år, taxeringen sker, understiger 15 år. För barn,
som självt åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta avdrag,
allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger 200 kronor»;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 8 käft. (Nr 10.) 1

Utskottet -

2 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

2) nr 105, av herr Welin, som föreslår, »att riksdagen ville besluta
att i skrivelse ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kung! Maj:t täcktes
låta utreda frågan om en mera effektiv skattelindring för familjeförsörjare
än den nu gällande samt för riksdagen framlägga förslag i ärendet»;

3) nr 106, av densamme, med förslag, »att riksdagen ville besluta att
i skrivelse ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i
kungl. förordningen angående bevillning av fast egendom och av inkomst
samt i kungl. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, båda av
den 28 oktober 1910, att man och hustru, om båda äga inkomst eller
förmögenhet, skola beskattas var för sig»; samt

4) nr 48, av herr Johansson i Brånalt, vilken hemställer, »att riksdagen
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i
fråga om särskild inkomstskatt å ogifta män och kvinnor i viss ålder, ävensom
å barnlösa gifta makar och å makar, som ha endast ett eller två barn
att försörja, och därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.»

Beträffande motiveringarna för de särskilda förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna.

Då ifrågavarande motioner synts vara till syftemålet nära besläktade,
har utskottet funnit ändamålsenligt att upptaga dem till behandling i ett
sammanhang.

Ytterst torde nämligen samtliga motionärer avse att, om ock på olika
vägar, söka botemedel för de missförhållanden, som i vårt land gjort sig
allt starkare kännbara beträffande minskning i de ingångna äktenskapens
antal och i nativiteten. Man har med hänsyn därtill ansett, att de medborgare,
som ingå äktenskap och bilda familj, böra jämväl i befolkningspolitiskt
intresse beredas särskilda lättnader i skattebördan.

Denna tankegång, för vilken motionerna var på sitt sätt bära uttrvck,
är, som bekant, i nationalekonomisk teori och praxis av gammalt
datum, och problemet har med växlande styrka debatterats i vetenskap
och lagstiftning såväl hos oss som i andra europeiska länder, germanska
och romanska. Här är dock ej tillfälle att gå djupare in på någon undersökning
av de olika medel, som tid efter annan funnits lämpliga för ändamålet.
En väg har varit den nyss antydda, att bereda familj ef örsör -

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It). •''

jure förhållandevis lindrigare skatter till det allmänna än ogifta eller
barnlösa.

Då det är sistnämnda väg, motionärerna beträtt, torde en historisk återblick
på denna frågas legislativa utveckling hos oss vara på sin plats, om
den ock naturligen måste stanna vid det huvudsakligaste och begränsas till
de senaste årtiondena.

I det av 1881 års skatteregleringskommitté avgivna förslaget till bevillningsförordning
upptogs i § 10 ett så lydande stadgande om fakultativ
höjning av existensminimum och det bevillningsfria avdraget bland annat
på grund av talrik familj: »Där särdeles ömmande omständigheter (talrik

familj, långvarig sjuklighet, särskild olyckshändelse och dylikt) förekomma,
må undantagsvis det belopp, för vilket bevillningsfrihet sålunda är medgiven,
ökas med högst 200 kronor.» Anmärkas må även, att kommittén satte
den övre gränsen till 2,000 kronors inkomst. I Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet till 1883 års riksdag ökades de förutsatta anledningarna till
ifrågavarande höjda bevillningsfrihet med bibehållande av samma maximum,
varemot den förut gällande gränsen, där full skattskyldighet inträdde,
1,800 kronors inkomst, ilek kvarstå. I överensstämmelse med propositionen
erhöll 1883 års bevillningsförordning i 11 § detta stadgande: »Det
belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får från uppskattad
inkomst såsom bevillningsfritt avdragas, må å ort, där kostnaden
för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet inom riket i
allmänhet, ävensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande omständigheter
(talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse och dylikt) förekomma,
ökas; dock så att denna ökning, vare sig den äger rum på grund
av hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter eller båda dessa skäl,
icke må för någon skattskyldig överstiga 200 kronor.»

Den sålunda stadgade möjligheten till skattelindring på grund av talrik
familj var sedermera länge den enda, och bestämmelsen kvarstod oförändrad
ännu i 1907 års bevillningsförordning. I 1902 och 1907 års förordningar
om inkomstskatt vann principen intet som helst motsvarande
erkännande. Från de tidigare årens skattelagstiftningsarbete äro dock att
anteckna åtskilliga förslag och framställningar i ämnet.

Såväl i 1894 års skattekommittés betänkande som i kommunalskattekommitténs
betänkande år 1900 har förevarande spörsmål vunnit beaktande.
1894 års kommitterade föreslogo (15 § i förslaget till förordning angående
inkomstbevillning) 200 kronors höjning i bevillningsfriheten enbart på grund
av personligen ömmande omständigheter, såsbm talrik familj m. m., dock

Historik

4 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

att, om även andra av de medgivna grunderna till skattelindring förelåge,
den totala höjningen ej finge överstiga 300 kronor. Ett i viss mån nytt
uppslag gav kammarrätten genom att i sitt utlåtande över kommittéförslaget
förorda ett avdrag för familjeförsörjare med högst 3,000 kronors
inkomst av 50 kronor för hvarje barn under 14 års ålder.

Kommunalskattekommitterade skilde mellan bostadsavdraget och avdrag
på grund av ömmande omständigheter och upptogo såväl i förslaget till
förordning om bevillning av inkomst (§ 26) som i sitt förslag till lag angående
kommunal taxering och skattskyldighet (§ 41) följande bestämmelse:
»Har skattskyldig att försörja flera minderåriga barn eller eljest
sådana anhöriga, vilka det enligt lag åligger honom att försörja, eller föreligg*1
eljest synnerligen ömmande omständigheter, må på framställning av
skattskyldig belopp, som enligt vad ovan sägs är fritt från skatt, kunna
ytterligare ökas, dock ej med högre belopp än 200 kronor.» Bostadsavdraget
kunde för sig allt efter inkomstens storlek (600—2,200) växla från 550 till
100 kronor.

En anordning med formliga s. k. barnavdrag återfinnes i 1904 års kommittéförslag
till förordning om skatt på inkomst och förmögenhet, vari
upptogs visst avdrag för varje barn under 15 år, avpassat efter levnadskostnaderna
å varje särskild ort till visst för orten i dess helhet gällande
belopp, lägst 50 kronor och högst 100 kronor. Sedan vid 1905 års
riksdag enskild motionär förordat liknande avdragsform med avseende å
bevillningsförordningen, samt bevillningsutskottet uttalat sin anslutning till
grundsatsen om regelmässiga avdrag i förevarande hänseende och avstyrkt
motionen allenast med hänsyn till från Kungl. Maj:t väntat förslag till
vissa ändringar i bevillningsförordningen, varuti nämnda grundsats borde
vinna beaktande, föll visserligen frågan i riksdagen, men Kungl. Maj:t
följde den lämnade anvisningen och upptog i proposition till 1906 års
riksdag den ändring bland andra i bevillningsförordningen, att å ort, där
levnadskostnaderna vore jämförelsevis höga, skattskyldiga med årsinkomst
av högst 3,000 kronor skulle få avdrag med högst 50 kronor för varje
barn under 15 år, i den mån barnet ej hade egen motsvarande inkomst.
Utskottet framhöll även nu sina sympatier för principen, men fann sig av
hänsyn till de icke överskådliga verkningarna på den kommunala beskattningen
böra avstyrka såväl denna som andra föreslagna förändringar, och
följde härpå även riksdagens avslag. Het var därför rätt naturligt, att på
förevarande punkt 1907 års kungl. förslag till nya skatteförordningar icke
innehöllo några reformer.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

Vid 1909 års riksdag framförde enskild motionär, herr Lindblad, I: 43,
det förslag till ändring i 11 § bevillningsförordningen, att avdrag för talrik
familj skulle bliva obligatoriskt, där den skattskyldige huvudsakligen
försörjde mer än tre personer. Bevillningsutskottet avstyrkte på grund av
bristande utredning om verkningarna, men sex reservanter tillstyrkte med
tillägg av den restriktionen, att med avseende å maximigränsen för det fakultativa
avdraget äkta makar skulle betraktas som ett skattesubjekt, och i
gemensam votering vann denna reservation röstövervikt. Efter denna skärpning
av avdragsrätten ingick ifrågavarande stadgande i 1910 års bevillningsförordning
(12 §) med allenast det förtydligandet, att vederbörande skulle
försörja mer än tre personer utom sig själv. Sin senaste avfattning erhöll
stadgandet genom beslut av 1914 års senare riksdag i anledning av väckt
motion, II: 82, av herr Olsson i Broberg m. fl., och lyder numera så:
»Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får
från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där den skattskyldige
huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre
personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse
med förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs
skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet,
stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsentligen nedsatt.
Denna ökning må icke för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta makar,
för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så är att det föreligger
något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då ökningen må
uppgå till högst 400 kronor.»

I förevarande avseende betyder förändringen, att stor försörjningsplikt
väl ej ensam men i förening med något av de angivna »särskilda förhållanden»
kan betinga ända till dubbelt så stor avdragsökning som förut var
möjiig.

Som redan nämnts, hade de tidigare förordningarna om inkomstskatt
icke några särskilda skattelättnader för familjeförsörjare. 1910 års nya
skattelagstiftning bragte härutinnan en välbehövlig ändring. Kung! Maj:ts
förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt upptog nu den
tidigare diskuterade anordningen med särskilda barnavdrag. Skattskyldig,
vilkens enligt förordningen taxerade belopp ej överstege 6,000 kronor, skulle
äga rätt till nedsättning i nämnda belopp med 100 kronor för varje av
honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn under 15 år. Enskild
motionär, herr Clason, I: 84, föreslog mera effektiva grunder för barnavdraget.
Nedsättningen för skattskyldig med inkomst under 6,000 kronor

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

skulle erhållas, icke i det taxerade beloppet utan genom minskning av det
procenttal, efter vilket skatten skulle utgå, med 1/1 # procent för varje
barn, varemot lindring enligt propositionens grunder skulle tillerkännas
skattskyldige med inkomst mellan 6,000 kronor och 9,000 kronor. Sedan
bevillningsutskottet emellertid avstyrkt motionen, vars verkningar ej kunde
förutses, stannade riksdagen vid det mycket måttliga framsteg, Kungl.
Maj:t föreslagit, och bestämmelsen härutinnan kvarstår, som bekant, oförändrad
i förordningens 19 § 2 mom.

I samma förordnings 19 § 3 mom. föreligger bärjämte en genom 1910
års skattelagstiftning beredd möjlighet till skattelindring på grund av försörjningsplikt
även gent emot äldre barn och mot andra närstående än barn.
I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund av särskilda
förhållanden, bl. a. underhåll av närstående, dock ej barn under 15 år, väsentligen
nedsatt, kan skattskyldig med taxerat belopp av högst 3,000
kronor erhålla nedsättning däri med högst hälften, och, om det taxerade
beloppet ej överstiger 1,500 kronor, kan, där omständigheterna äro särdeles
ömmande, fullständig befrielse från skatt medgivas.

En verksam, om ock blott tillfällig tillämpning har grundsatsen om skattelindring
för familjeförsörjare fått i förordningen om värnskatt, enligt vilkens
6 § skattskyldig, som är berättigad till barnavdrag enligt förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt, skall njuta nedsättning i själva värnskattebeloppet
med 71# för varje barn.

Om ovan skildrade rättsutveckling huvudsakligen präglats av omsorgen
att fördela skattebördan efter förmågan att bära och således haft i sikte
närmast familjeförsörjarens eget behov av lättnad i skattetrycket, så hava
emellertid därjämte även bos oss tidigare framträtt strävanden att med
skattelagstiftningen som medel främja rent befolkningspolitiska syften. Förslag
i sådan riktning bava gått ut på än att lindra skattebördan för familjeförsörjare,
än att skärpa de ogiftas eller barnlösas skatteplikt och än någon
kombination av bäggedera sätten.

Införande av strängare beskattning av ogifta män förordades i riksdagsmotioner
1892 och 1893 av herr Persson i Vadensjö, som i den förra
motionen (II: 126) begärde utredning angående en bevillning, som skulle
utgå med lägre belopp av gifta män än av män, som ej vore eller varit gifta
och uppnått eu ålder av minst 25 år, samt i den senare motionen (II: 135)
tillspetsade förslaget därhän, att bevillningen skulle erläggas med dubbla
beloppet av män, som uppnått 25 år och ej vore eller varit gifta eller
både barn av föregående äktenskap. Bevillningsutskottet avstyrkte i båda

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It). 7

fallon, enär motionärens förslag innebure en avvikelse från gällande beskattningsprinciper,
och riksdagen avslog båda motionerna.

Vid 1908 års riksdag kom frågan ånyo upp i två motioner, den ena,
11:47, av herr Erlansson och den andra, IT: 105, av herr Hörnsten. Den
förre ville införa en typisk s. k. ungkarlsskatt i form av en extra skatt
för ogifta män över 30 år att utgå med viss procent av årsinkomsten.
Herr Hörnsten åter synes hava haft ett djupare grepp på frågan, då han begärde
utredning dels angående successiv skattelindring för därav i behov varande
familjeförsörjare, som hade minderåriga barn, avpassad efter såväl barnantalet
som den ekonomiska ställningen, dels ock beträffande en progression i
skatten för barnlösa personer, gifta eller ogifta, män eller kvinnor, i viss
ålder. Av principiella skäl och, vad anginge skattelindring åt familjeförsörjare,
under hänvisning till den i 11 § bevillningsförordningen givna
möjligheten till höjt bevillningsavdrag blevo dock motionerna avstyrkta i
bevillningsutskottet och avslagna i kamrarna.

Eu genomgående grundsats i vårt skattesystem är, som bekant, att
äkta makar betraktas såsom ett gemensamt skattesubjekt, något som givetvis
i avseende å såväl skattelindringar som skärpningar av den normala
skatteplikten kan bliva av ganska kännbar ekonomisk innebörd. Därför
har också i strävandena för höjande av äktenskapsfrekvensen ingått önskemålet
att åvägabringa ett frångående av denna princip. Vid 1910 års
riksdag, i anledning av de nya skattepropositionerna, begärdes i en motion,
1:85, av herr Clason utredning, vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas
för att i möjligaste mån undanröja berörda »oegentlighet i vår skattelagstiftning».
Sedan utskottet avstyrkt bifall härtill under åberopande av den
väntade kommunalskatteutredningen, stannade kamrarna i olika beslut, vadan
frågan hade förfallit. Redan påföljande riksdag förnyade herr Clason sin
motion, 1:48, varjämte samma yrkande framfördes i andra kammaren i
motionen nr 86 av friherre Palmstierna. Efter det bevillningsutskottet med
en motivering, som gav frågan en väsentligen vidgad innebörd, tillstyrkt,
att en utredning i ämnet finge ske i samband med den pågående kommunalskatteutredningen,
blev detta utskottets förslag bifallet i båda kamrarna.
Riksdagens skrivelse i anledning härav blev även omedelbart överlämnad
till kommunalskattekommitterade, på vilkas åtgärd ärendet ännu beror.

Såsom redan antytts, tillhöra föreliggande spörsmål ett område, där de
nationalekonomiska och skattepolitiska syftena äga nära samband med varandra,
och där undersökningen av en särfråga lätteligen kommer att gå in på

Utekottet.

Utländsk

lagstiftning.

8 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

området i hela dess vidd. På sätt nyss erinrats, fann sig 1911 års bevillningsutskott,
som fått till behandling en detalj av huvudsakligen nationalekonomisk
innebörd, äktenskapsfrekvensen, föranlåtet att gå utanför motionens
egentliga ram och giva den ifrågasatta utredningen en mycket vidsträcktare
syftning. Utskottet kom därvid i själfva verket att beröra de flesta av de
synpunkter, som i nu förevarande motioner förts fram. Innan utskottet tog
ståndpunkt i frågan, förskaffade sig utskottet uppgifter rörande den utländska
lagstiftningen. I betänkandet åro de vunna upplysningarna härutinnan
sammanfattade sålunda:

»Genomgående även i utlandet synes vara den grundsatsen, att, där
äkta makar var för sig hava inkomst, till grund för skattens beräknande
lägges den sammanlagda inkomsten, som därefter beskattas hos mannen.

Vissa avvikelser från denna regel synas dock förekomma inom några
länder.

Sålunda skall i Norge gift kvinna, som är i besittning av »lovlig
stiftet Saereie», betraktas såsom ur skattesynpunkt självständig person och
för inkomst av sådan egendom taxeras för sig enligt allmänna regler.

I Danmark gäller, att hustru, som under äktenskapet för beständigt
lever skild från mannen, är att i beskattningshänseende anse såsom självständig
person i fråga om inkomst, som ej består av bidrag från mannen.

Motsvarande undantagsbestämmelse återfinnes även i den österrikiska
inkomstskattelagstiftningen.

I Ungern betalar hustru inkomstskatt för sig, om sammanlevnaden
varaktigt upphört, och mannen ej även i sådant fall behållit förvaltningen
av hustruns egendom. Därjämte gäller, att vad hustru genom eget arbete
i form av dag- eller veckolön förvärvar till belopp av högst 500 kronor
ungerskt mynt ej lägges till mannens inkomst, då denna ej överstiger
1,000 kronor.

I övrigt synes i fråga om äkta makars beskattning den utländska
skattelagstiftningen stå på ungefär samma ståndpunkt som den svenska.

Däremot har man genom att i större omfattning medgiva gift familjeförsörjare
skattefria avdrag eller för honom fastställa relativt högre existensminimum
på annan väg kommit att i viss mån befordra samma syfte, som
det av motionärerna avsedda.

I Norge gäller i fråga om inkomstskatt till staten, att skatteplikt inträder
först med 1,000 kronors inkomst, samt att vid taxering de skattepliktiga
indelas i fyra klasser, allt efter som de hava att utom sig och

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

hustru, respektive man försörja ingen, 1—3, 4—6 och 7 eller flera därtill
berättigade personer, barn och anförvanter, därvid avdraget stiger med
varje senare grupp. Den beskattningsbara delen av inkomsten bestämmes
därefter i enlighet mod en tabell, uppställd efter principen, att inom varje
klass avdraget proportionsvis minskas i mån av större inkomst. Absolut
maximum för avdrag är i de fyra klasserna respektive 600, 1,000, 1,400
och 1,800 kronor.

Jämväl i fråga om kommunalskatten gäller, att av varje inkomst ett
visst belopp skall vara skattefritt, och är beloppets storlek beroende av,
huru stor familj den skattskyldige har att utom sig och hustru, respektive
man försörja, i vilket avseende vederbörande indelas i åtta klasser, av vilka
den första omfattar dem, som ej hava några att försörja, andra till och med
sjunde klasserna dem, som hava respektive 1, 2, 3, 4, 5, 6 personer samt
åttonde klassen dem, som hava 7 eller flera personer att försörja. Inom
varje klass finnes ett visst minimi- och maximibelopp för det skattefria
avdraget, och följes i övrigt vid uträkning av den skattefria delen av inkomsten
en fastställd tabell med proportionsvis fallande skala, allt efter
som inkomsten stiger. I huvudsak gälla enahanda bestämmelser för stad
och land, dock att i städerna avdragen i allmänhet äro något större, varjämte
vid beräkning av dessa, efter vederbörande kommunala myndigheters
bestämmande, hustru kan komma att medräknas bland de försörjningsberättigade.
— — —

I Danmark åtnjuter enligt regeln inkomsttagare beträffande skatt till
staten skattefritt avdrag till belopp av i Köpenhamn och en av dess förorter
800 kronor, i övriga städer och två andra kommuner 700 kronor
samt å landet 600 kronor. Därjämte medgives för varje barn under 15
år ett ytterligare avdrag av respektive 100, 85 och 70 kronor.

Beträffande kommunalskatten är i Köpenhamn existensminimum satt
till 800 kronor. I övrigt åtnjutes avdrag för varje barn under 15 år med
100 kronor, dock att genom sådant avdrag ingen skattepliktig inkomst får
nedbringas under 400 kronor.

I övriga kommuner beräknas kommunalskatten efter vissa regler å den
till grund för skatt till staten lagda inkomsten, dock att för varje särskild
skattskyldig grundbeloppet kan komma att ytterligare nedsättas med hänsyn
till bland annat antalet barn.

Den preussiska inkomstskattelagen har en progressiv skatteskala med
en minsta beskattningsbar inkomst av 900 M. och i lägsta graden upptagande
inkomst från 900—1,050 M. till 6 M. skatt. Skattskyldig med
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 8 käft. (Nr 10.) 2

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

högst 6,500 M. inkomst erhåller, i män av laglig försörjningsplikt, nedsättning
med en grad i skalan för två barn eller andra understöds berättigade
under 14 år och utan egna inkomster, med två grader för 3 eller
4, med tre grader för 5 eller 6, och för varje vidare ökning av 2 personer
med ytterligare en grad. Överstiger inkomsten 6,500 M. men ej 9,500
M., minskas skattebeloppet, om vederbörande har tre personer att underhålla,
med en grad, om han har 4 eller 5 med två grader samt för var
ytterligare ökning av de försörjningsberättigades antal med 2 personer med
ytterligare en grad.

Dessutom kan i särskilda fall, där inkomsten ej överstiger 12,500 M.,
nedsättning med högst tre grader beviljas på grund av vissa skatteförmågan
minskande förhållanden, bland vilka upptagas särskilt betungande omkostnader
för underhåll och uppfostran av barn samt annan laga försörjningsplikt.

Även beträffande den i Preussen utgående s. k. Ergänzungssteuer åtnjutas
skattefria avdrag.

Bestämmelserna i inkomstskattelagen om skatteavdrag för familjeförsörjare
få ökad betydelse därigenom, att inkomstskatten lägges till grund
för de direkta kommunalskatterna.

Även i Österrike utgår inkomstskatten efter en progressiv skala med
lägsta graden upptagande inkomst av 600—625 floriner till skatt av 3,60
fl. Familjeförsörjare med inkomst ej överstigande 2,000 fl. och som, äkta
make oberäknad, har att försörja mera än två familjemedlemmar utan egen
inkomst, åtnjuter ett avdrag av 1/J0 av inkomsten för varje understödsberättigad
därutöver, dock att i varje fall inkomstbeloppet sänkes minst en
grad i skalan. Är i inkomsten inberäknat förvärv av familjemedlem, hustru
eller annan, åtnjutes ett avdrag för varje sådan av 250 fl. eller det mindre
belopp, vartill inkomsten uppgått.

Vidare kan oberoende av familjens storlek skattemyndigheten med
hänsyn till vissa på skatteförmågan inverkande omständigheter, såsom
ovanligt betungande utgifter för uppfostran av barn eller annan försörjningsskyldighet,
medgiva skattelindring intill tre grader för inkomst av
högst 5,000 fl.

I Ungern börjar den skala, efter vilken inkomstskatten progressivt
utgår, med en lägsta grad av 800—900 Krönen och 5 K. skatt. Skattskyldig,
vars inkomst ej överstiger 8,000 K. och som underhåller minderåriga
(under 14 år) barn eller andra anhöriga, på grund av laglig förplik -

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

telse, beviljas nedsättning i skatteskalan med en grad, om 2 eller 3, och
två grader, om 4 eller flera personer underhållas.

I England utgår inkomstskatt endast, om inkomsten uppgår till 160
pund, vilket belopp bestämts såsom existensminimum. I övrigt äger varje
skattskyldig med inkomst av 160—500 pund rätt till visst avdrag från
inkomstskattebeloppet för varje barn under 16 år med belopp motsvarande
inkomstskatt å 10 pund.

Gällande skattelagar i Frankrike och Belgien, där skatterna i det hela
utgå efter andra grunder än en direkt uppskattning av inkomsten, hava
icke upptagit några skattelindringar för familjeförsörjare i form av avdrag
o. d., såvida därtill ej bör räknas privilegiet i Frankrike för fader eller
moder till 7 levande minderåriga äkta barn att befrias från den s. k.
»Contribution personelle-mobiliere», om denna skatt ej överstiger 10 fr.

I Holland är lagstiftningen beträffande skatt till staten visserligen
byggd på liknande principer som i sistnämnda båda länder, men har likväl
inrymt vissa avsevärda lättnader i skattehänseende för familjeförsörjare.
Skatten till staten utgår efter sju titlar, bland andra bostadens hyresvärde,
antalet eldstäder i densamma, värdet av möbler m. m. och antalet tjänare.
För beräkning av de tre förstnämnda äro kommunerna delade i nio klasser
med växlande minimum, som berättigar till befrielse från skatt enligt ifrågavarande
titel. Beträffande hyresvärdet ligger detta minimum mellan 125
fl. för första klassen och 25 fl. för den nionde. I fråga om samma
tre titlar åtnjutes, då hyresvärdet ej uppgår till sju gånger minimum, avdrag
med vissa procent för varje hemmavarande eller endast tidtals för
studier bortavarande barn, styvbarn, barnbarn eller fosterbarn, som är ogift
och under 20 år. Avdraget utgår för varje barn med högst tolv och lägst
två procent och minskas efter vissa grunder, i den mån inom varje klass
hyresvärdet stiger.

Jämväl beträffande skattetiteln tjänare åtnjutes befrielse, nämligen för
eu kvinnlig sådan av den, som icke har annan tjänare och har hos sig
boende minst tre barn, styvbarn, barnbarn eller fosterbarn, som äro ogifta
och ej fyllt 20 år.

I fråga om den i Holland förekommande kommunala inkomstskatten
utgöres den beskattningsbara inkomsten av det uppskattade eller eljest antagna
inkomstbeloppet, minskat med det för nödtorftigt livsuppehälle nödiga
belopp, vilket skall vara lika för alla eller med hänsyn till familjernas
sammansättning beräknas efter lika grunder för alla.

1911 års
bevillnings
utskott och
riksdag.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

I den italienska skattelagstiftningen kar principen om skatteavdrag
för familjeförsörjare ännu ej gjort sig gällande, beroende, enligt lämnad
uPP^ysn^n&) pä ätt förhållandena, åtminstone vad äktenskapsfrekvensen angår,
icke påkallat dylika åtgärder.»

Till sitt förfogande hade utskottet även följande jämförande statistik
över de europeiska staternas areal, folkmängd och befolkningsrörelse m. m. :

j i Land	1 j Folk-ökning i :proc. un-jder sena-ste 10 är.	Antal in-vånare pr kvkm. år 1907.	Ingångna äkten- skap.	Levande födda.	Död- födda.	Döda.	Oäkta levande födda i proc. av samtliga levande födda åren 1901 — 1905.
årligen 1901-—1905 på 1,000 inv. av medelfolkmängden.
\| Sverige...........................	7,s	12	5,9 0	26,1	0,7	15,5	11,91
Norge ............	8,o	7	6,13	28,6	0,7	14,8	7,0 9
. Danmark .......................	12,8	68	7,13	29,o	0,7	14,8	10,13
j Finland............	14,4	8	6,50	31,3	0.8	18,6	6,5 0
I Ryssland, utom Polen ..	19,1	23	8,91	49,2	_	31,9
\| Tyskland ........................	15,8	116	8,0 3	34,3	1,1	19,9	8,3 7
i Schweiz .......................	10,4	86	7,5 2	28,i	1,0	17,7	4,4 0
i Nederländerna ..............	14,8	174	7,04	31,5	1,3	16,0	2,2 8
i Belgien..............	11,1	248	8,12	27,9	1,3	17,1	6,78
1 Storbritannien och Irland...	10,8	143	7,48	27,9	—	16,5	4,06
Frankrike......	1,5	73	7,64	21,2	1,0	19,6	8,78
\| Portugal ........................	7,0	62	6,8 8	32,2	—	20a	11,01
Spanien ........................	9,o	39	8,05	35,2	0,9	26,o	4,4 3
Italien ......	7U	118	7,43	32,9	1,5	22,i	5,6 3
Österrike.......................	9,7	93	7,89	3o,8	1,0	24,4	12,8 3
Ungern...........................	10,i	64	8,70	37,5	0,8	26,5	9,36 !
Rumänien .....................	15,3	51	8,2 2	39,6	0,8	25,7	9,7 9 \|
Bulgarien........................	19,7	43	9,9 4	40,7	—	22,5	0,4 3
Serbien..........................	16,8	58	9,9 3	38,9	0,8	22,5	1,10

I anslutning härtill yttrade utskottet:

»Den jämförande befolkningsstatistiken utvisar, på sätt av ovan anförda
statistiska bilaga framgår, för Sveriges del i fråga om de ingångna
äktenskapens antal, antalet levande födda barn, ävensom de utom äktenskapet
föddas antal avvikelser från medelsiffrorna, tvdligt pekande på till -

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

varou av missförhållanden, som påkalla den allvarligaste uppmärksamhet.
Likasom orsakerna till dessa missförhållanden äro många och vitt skilda,
har man helt visst också att på mera än en väg söka motarbeta desamma.

T)å nu motionärerna i fråga om ett visst område, nämligen skattelagstiftningens,
framhållit, att vissa där gällande bestämmelser kunna vara
ägnade att i sin mån menligt inverka på äktenskapsfrekvensen, och framställt
förslag i avsikt att vinna rättelse härutinnan, synes syftet med deras
framställning vara synnerligen beaktansvärt. Det torde också vara obestridligt,
att de exempel på konsekvenser av våra gällande bestämmelser
om skattefria avdrag, som motionärerna till stöd för sin framställning anfört,
ådagalägga, att i tillämpningen vissa oegentligheter kunna uppstå.
Att genom ändrade föreskrifter söka förekomma dylika, likasom att överhuvud
taget på skattelagstiftningens väg befordra det förevarande syftet
möter emellertid, såsom ock motionärerna hava insett, enligt sakens natur
stora svårigheter. En radikal utväg vore givetvis att som regel göra äkta
makar till självständiga skatteobjekt. Därigenom skulle undanröjas åtminstone
den i motionerna särskilt betonade oegentligheten beträffande avdragen.
En sådan åtgärd skulle emellertid innebära ett brytande med en av
grundprinciperna i vårt skattesystem, äkta makars samfällda beskattning, en
princip, som, på sätt ovan framhållits, är allmänt erkänd även i utlandet.
Utskottet har fördenskull gått att överväga, huruvida icke på annat sätt
åtgärder kunde vidtagas för erhållande av en för ifrågavarande ändamål
gynnsammare skattelagstiftning. Såsom möjliga utvägar hava därvid framställt
sig de i motionerna antydda, nämligen dels att sänka existensminimum
för ogift person och höja detsamma för samlevande äkta makar, dels
ock att på lägre inkomststadium vid bedömande av äkta makars skatteförmåga
måhända större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas
till det antal barn, de hava att försörja.

Det har självfallet ej varit utskottet möjligt att i frågans förevarande
outredda skick lämna närmare anvisningar, men har utskottet, utan att
överskatta betydelsen av de ifrågasatta åtgärderna, ansett dem likväl såsom
lämpliga utgångspunkter för en blivande utredning kunna läggas till grund fölen
framställning i saken. Ett effektivt tillgodoseende av motionärernas
önskemål förutsätter emellertid, att bestämmelserna om existensminimum
och skattefria avdrag komma att avse även kommunalskatten, men härvidlag
lära beträffande åtskilliga kommuner vissa svårigheter möta i fråga om
särskilt de skattefria avdragen.

Be vilIningsutsko tte ts betänkande, Nr 10.

Utländsk
lagstiftnimj.
Schweiz.)

Frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen är
emellertid redan föremål för utredning, och synes det utskottet, att en
undersökning av förevarande mera speciella fråga lämpligen bör kunna äga
rum i samband med samma utredning.»

Då riksdagens skrivelse i ämnet erhöll motsvarande lydelse, hava följaktligen
åt den, som nyss nämnts, i anledning därav anbefallda utredningen
genom kommunalskattekommitterade givits vissa väsentliga direktiv,
som kunna väntas bliva behörigen beaktade.

I redogörelsen här ovan för hithörande förhållanden i dera främmande
stater saknas Schweiz, som emellertid erbjuder åtskilligt av intresse.
I den schweiziska förbundsstaten intaga de särskilda kantonerna i vissa
avseenden samma självständiga ställning som de till det tyska riket hörande
staterna. Varje kanton har sålunda sitt eget beskattningsväsen, och
förete de olika skattesystemen rätt stora skiljaktigheter jämväl i nu förevarande
hänseende. Emellertid är det blott ett mindre antal kantoner,
som inrymt familjeförsörjare några särskilda skatteförmåner, men av dessa
hava somliga därjämte tagit i betraktande den skattskyldiges egenskap
av gift eller ogift. Kantonen Wallis har synnerligen radikala bestämmelser.
Enligt en författning av 1897 får varje skattskyldig från inkomst
av arbete avdraga 700 francs för sig själv, 700 francs för sin hustru
och samma belopp för varje minderårigt barn eller person, som av honom
eljest underhålles på grund av laga försörjningsplikt (ex. en gift
man med 7,000 francs inkomst och 8 barn betalar ingen skatt). I Zag
är existensminimum för ogift 600 francs och för gift 900 francs, vartill
kommer 200 francs avdrag för varje barn under 15 år, och äro i Solothurn
motsvarande siffror 700 francs och 900 francs samt 100 francs för
varje barn under 18 år. Barnavdraget i Neufchätel är likaledes 200 francs
för varje. Appenzell, Basel, Lucerne och Tessin följa i viss mån andra
tunder. I den förstnämnda är existensminimum för äkta makar med
mindre än tre barn under 16 år satt till 1,200 francs inkomst och, om
barnen äro flera, till 1,500 francs inkomst. Basel låter äkta makar vara
skattefria, så snart deras årsinkomst understiger 1,500 francs. I Lucerne
är existensminimum för ogift 500 francs mot 800 francs för äkta
makar. I Tessin får en familjefader med minst fyra minderåriga barn
skattefrihet för en fjärdedel av sin inkomst. Genomgående principer synas
vara, att avdragsrätten icke är inskränkt till vissa lägre inkomster och
att, utom i Wallis, hänsyn ej tages till inkomstkällan. På visst sätt bildar

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

Wallis undantag även från den i övrigt iakttagna principen om äkta makars
beskattning såsom ett gemensamt skattesubjekt.

Till fullständigande av den ovan intagna statistiska tabellen får utskottet
här nedan återgiva några motsvarande siffror av senare datum, hämtade
ur den officiella statistiken:

1 Länder ;	På 1 000 inv. av medelfolkmängden	Oäkta lev.
Ingångna	äktenskap	Levande födda	Döda	av samt! lev. födda 1906— 1910
1906— 1910	1909	1910	1911	1906— 1910	1909	1910	1911	1906— 1910	1909	1910	1911
Sverige............	6.09	5.97	6.03	• 5.88	25.4	25.6	24.7	24.o	14.3	13.7	Ilo	13.8	1 1 13.5 i
Norge ............	6.06	6.02	6.19	6.25	26.6	26.7	26.1	25.9	13.8	13.6	13.5	13.2	6.7
Danmark .........	7.45	7.38	7.30	7.17	28.2	28.2	27.6	26.7	13.7	13.3	12.9	13.4	11.0
1 Finland............	6.6 5	6,37	6.07	5.94	30.9	31.2	30.1	29.1	17.4	16.6	16.5	16.5	7.o
1 England .........	7.61	7.36	7.48	7.59	26.3	25.8	25.i	24.4	14.7	14.6	13.5	14.6	4.o
j Skottland.........	6.8 0	6.40	6.52	6.70	27.6	27.3	26.3	25.6	16.1	15.9	15.3	15.1	7.i
Irland ............	5.13	5.16	5.04	5.36	23.3	23.4	23.3	23.2	17.3	17.1	17.i	16.5	2.6
Nederländerna. .	7.34	7.11	7.34	7.23	29.6	29.i	28.6	27.8	14.3	13.7	13.6	14.5	2.i
Belgien............	7.92	7.67	7.92	7.93	24.8	23.7	23.7	22.9	16.o	15.8	15.2	16.4	6.3
Tyska riket......	7.94	7.7 6	7.69	7.85	31.6	31.o	29.8	28.6	17.5	17.2	16.2	17.3	8.7
Österrike .........	7.65	7.69	7.60	7.65	33.7	33.5	32.6	31.4	22.4	23.o	21.3	21.9	12.2
Ungern............	9.06	8.69	8.64	9.23	36.7	37.7	35.7	35.o	25.o	25.6	23.6	25.i	9.8
Schweiz .........	7.53	7.44	7.32	7.85	26.o	25.5	25.o	24.1	16.o	16.1	15.i	15.8	4.5
Frankrike.........	7.88	7.81	7.78	7.77	19.9	19.5	19.6	18.7	19.2	19.1	17.8	19.6	8.8
Italien ............	7.86	7.74	7.74	7.50	32.4	32.4	32.9	31.5	21,o	21 5	19.6	21.4	5.1
Spanien............	7.08	6.66	7.12	7.25	33.6	33.5	33.1	31.8	24.3	24.o	23.3	23.7	4.4
Portugal .........	6.13	5.90	—	—	31.3	30.7	—	—	20.5	19.4	—	—	11.3
Ryssland .........	9.60	—	—	—	44.9	43.8	44.2	—	28.8	28.9	30.5	—	2.7 1
Rumänien ......	9.70	9.27	9.29	10.61	40.6	41.4	39.6	42.7	26.2	27.6	25.o	25.5	9.0 j
Bulgarien.........	9.35	9.18	9.26	9.60	42.2	40.7	42.2	40.6	23.9	26.7	23.6	21.8	0.5
'' Serbien............	10. oo	9.40	10.3 9	10.40	39.4	38.9	39.o	36.6	24.5	29.4	22.4	22.o	1.2

Om denna liksom om den äldre tabellen gäller dock, att åtskilliga siffror,
bland annat de i sista kolumnen förekommande procenttalen, icke kunna
anses byggda på fullt likartade förutsättningar, vadan de icke utan vidare
berättiga till jämförelser de olika länderna emellan.

Av vad i det föregående anförts framgår, att utvecklingen hos oss
på förevarande område av skattelagstiftningen fortskridit synnerligen för -

Statistik.

Utskottet$
yttrande.

Motionm II:
45 av herr Norman.

16 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

siktigt ock hittills uppnått blott blygsamma resultat. Ä andra sidan visar
statistiken, att de överklagade missförhållanden inom den svenska befolkningsrörelsen,
man velat bland annat på skattepolitisk väg motarbeta, i
betänklig grad äro i tillväxt. Av ovanstående två tabeller inhämtas, att
under 5-årsperioden 1906—1910, jämförd med perioden 1901 —1905, de
ingångna äktenskapens antal väl något stigit, från 5,90 på 1,000 invånare
till 6,09, men att de levande födda barnens motsvarande antal nedgått från
26,1 till 25,4 samt procenten av de oäkta levande födda vuxit från 11,91
till 13,5.

Såsom bär ovan framhållits, funno utskottet och riksdagen 1911 syftet
med de då väckta motionerna i ämnet beaktansvärt, men betonade svårigheterna
att på skattelagstiftningens väg befordra detsamma. De nu föreliggande
motionerna, vilka i väsentligt vidgad omfattning fullfölja samma
nationalekonomiska syfte, befolkningsrörelsens förbättrande i vårt land,
hava onekligen i nyssberörda statistiskt konstaterade förhållanden erhållit
ett ytterligare stöd. Emellertid hyser utskottet alltjämt starka tvivel på
möjligheten, att genom föreslagna eller andra reformer i skattelagstiftningen
de befolkningspolitiska önskemålen skulle kunna i nämnvärd mån främjas.
Då utskottet ändock anser vissa av motionärernas förslag böra tagas i övervägande,
är det därför, att utskottet funnit dem förtjänta att uppmärksammas
ur rent skattepolitisk synpunkt. Flera av de brister i gällande
skattelagar, motionärerna framhävt, synas nämligen vara av den beskaffenhet,
att behörig rättelse påkallas redan med hänsyn till kravet på skattebördornas
fördelning, så långt som möjligt, efter den verkfiga förmågan
att bära dem. De olika motionerna innehålla härutinnan vissa uppslag,
som vid en utredning i ämnet tilläventyrs kunna befinnas lämpliga att på
ett eller annat sätt fullföljas, varemot andra av de förordade vägarna redan
i förväg måste betecknas såsom mindre ändamålsenliga.

Emot herr Normans i motionen II: 45 lämnade förslag om barnavdragets
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt böjande
från 100 kronor till 200 kronor vore i och för sig ej så mycket att invända.
Enligt i finansdepartementet inhämtad upplysning uppgick år 1913 beloppet
av nuvarande barnavdrag till 73,474,430 kronor, innebärande en skatteförlust
av 570,726 kronor. Motionärens förslag skulle, praktiskt taget, medföra
en fördubbling av dessa belopp. Fråga är likväl, om den föreslagna
åtgärden ensam för sig skulle bliva av någon egentlig betydelse. I varje
fall synas hithörande spörsmål böra i sin helhet utredas, innan beslut fattas
om en viss detaljreform.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It).

Mera vittgående förslag äro i sina huvuddrag framkastade i herr
[Velins motion II: 105. Dessa förslag måste likväl göras till föremål för
åtskilliga erinringar.

Vad först angår den närmast från förordningen om värnskatt hämtade
idén att låta avdraget verka direkt på skattebeloppet, kan val denna princip
i förstone synas tilltalande såsom innebärande en både enkel och effektiv
metod. Om principen också funnits lämplig vid en tillfällig beskattning
av extraordinär natur, är det dock ej därför säkert, att den lämpar sig för
normala förhållanden och för alla vidkommande inkomstlägen. I själva
verket visar det sig även, att idéns omsättning i praktiken i enlighet mod
motionärens förslag skulle medföra konsekvenser, som motionären helt visst
ej avsett. På sakkunnigt håll har sammanställts eu jämförande tablå över
verkningar å inkomst- och förmögenhetsskatten av förslaget om avdrag för
varje barn med l/10 av skattebeloppet, och har jämförelsen utsträckts till
taxeringar på gränsen av det föreslagna högre maximum för avdragsrätten,
10,000 kronors taxerat belopp. Denna tablå återfinnes som särskild bilaga
till detta betänkande. I samband härmed bör uppmärksammas, huru de
skattskyldiga till antalet fördela sig på olika inkomstlägen. Enligt den
officiella statistiken över 1912 års taxering för inkomst-och förmögenhetsskatt
utgjorde det taxerade beloppet för 38 procent av de enskilda skattskyldiga
900 kronor eller mindre, för 58 procent 1,100 kronor eller mindre,
för 70 procent 1,400 kronor eller mindre och för 90 procent 3,000 kronor
eller mindre. Härav framgår således, att en reform efter herr Welins
förslag för den stora mängden av skattskyldiga skulle vara av föga nytta
och på det lägsta inkomststadiet till och med försämra ställningen. Stark
lindring skulle däremot tillskyndas skattskyldiga inom den bäst lottade
tiondedelen.

Det anförda visar, att den av herr Welin rekommenderade vägen icke
leder till målet, försåvitt man avser att lätta skattetrycket just för de små
inkomsttagarna med stor familj. Då därtill kommer, att påföljden i minskad
statsinkomst säkerligen bleve mycket betydande, är det tydligt, att
utskottet måste bestämt avstyrka motionen i denna del.

Frågan om utsträckning av rätten till avdrag för barn till föräldrar med
högre inkomster kan givetvis upptagas oberoende av principen för avdragets beräknande
och torde förtjäna sin undersökning med avseende å såväl nuvarande
bestämmelser som de grunder för avdraget, som eljest kunna befinnas lämpliga.
I frågans närvarande outredda skick är emellertid utskottet icke berett att göra
något uttalande vare sig om lämpligheten av den av motionären föreslagna
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 8 käft. (Nr 10.) 3

Motionen II:
105 av herr
Welin.

Motionen II:
10G av herr
Welin.

Motionen IT:
48 av herr Johansson
i Brånalt.

18 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

övre gränsen eller, huruvida någon utsträckning alls bör ifrågakomma. Dock
får utskottet, av hänsyn till kravet på jämnhet i beskattningen, framhålla,
att i varje fall i stället för eu liv gräns uppåt eu mjuk övergångsskala bör
anordnas.

Beträffande förslaget om höjning av åldersgränsen för barn vill utskottet
icke bestrida, att fall kunna givas, där ett berättigat intresse härutinnan
förefinnes, men synes det nödvändigt att även här iakttaga stor försiktighet.

I detta sammanhang bör jämväl erinras, att det huvudsakligen är på
den kommunala skattepolitikens område, som frågan om barnavdrag för den
skattdragande har någon egentlig betydelse.

Såsom ovan framhållits, kunde bevillningsutskottet och riksdagen år
1911 icke biträda en reform, varigenom regeln om äkta makars samfällda
beskattning skulle brytas. Den föregående framställningen visar även, att
i utlandet, på få undantag när, samma princip är rådande. Emellertid
torde det, såsom ock i 1911 års riksdagsskrivelse medgivits, icke kunna förnekas,
att principens tillämpning, särskilt beträffande de bevillningsfria avdragen,
är förenad med bestämda olägenheter. Under avvaktan på resultatet
av kommunalskattekommittcrades arbete finner sig dock utskottet icke,
med anledning av herr Welins motion IT: 1 Öb, böra frånträda sin år 1911
uttalade, av riksdagen godkända mening.

Vad slutligen beträffar herr Johanssons i Brånalt motion, II: 48, måste
utskottet uttala starka tvivelsmål rörande lämpligheten av den väg motionären
förordat. Bättvist är, att eu ensam person, som icke betungas av
försörjningsskyldighet för andra och således självfallet besitter större skatteförmåga,
lämnar relativt större direkt bidrag till det allmänna. Enligt
utskottets uppfattning är det emellertid osäkert, i vad mån motionärens
förslag komme att verka i sådan riktning. Den naturliga försörjningsplikten,
den må föreligga för den ogifte eller gifte, är efter utskottets åsikt
den enda rationella grunden för ifrågavarande skattelättnader, men det är
långt ifrån alltid så, att vederbörandes civilstånd berättigar till slutsatser i
detta avseende. Erinras må, att änklingar och änkor ofta nog hava större
svårigheter än de gifta att draga försorg om eu talrik barnskara, ävensom
att i många fall försörjningsplikt mot föräldrar och andra anhöriga kan hindra
en person att ingå äktenskap. Någon motsvarighet till den föreslagna särskilda
skatten å ogifta personer m. fl. lärer, efter vad utskottet kunnat inhämta,
ej heller finnas i andra europeiska länder. Till den del, denna skatt skulle
drabba barnlösa makar och makar med blott ett eller två barn, är den ock
olämplig. Om däremot större lättnader i de normala skatterna beredas dem,

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

som hava flera barn att försörja, följer därav i sin ordning, att såväl ogifta
som barnlösa få relativt större andel i landets skattebörda, i all synnerhet
den kommunala.

Den ovan lämnade historiken visar, att riksdagen upprepade gånger avböjt
omedelbara reformer på förevarande område under hänvisning till deras sammanhang
med och betydelse för don kommunala beskattningen, och 1911 års
riksdag framhöll uttryckligen, att den då begärda utredningen borde ske i
samband med det pågående kommunalskattearbetet. Då redan i 1911 års
riksdagsskrivelse uppdragits de huvudlinjer, efter vilka undersökningen av
hithörande förhållanden alltjämt synes böra gå, samt det i skrivelsen avsedda
uppdraget redan lämnats åt de arbetande kommunalskattekommitterade,
får utskottet, under hänvisning till sina ovan gjorda uttalanden om
motionärernas förslag och de avseenden, i vilka dessa synts förtjäna uppmärksamhet
vid eu utredning i ämnet, emellertid avstyrka, att någon ytterligare
framställning från riksdagens sida nu göres.

Förevarande frågors förnyade upptagande i riksdagen giver dock
utskottet anledning att i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av,
att kommitterades arbete snarast möjligt måtte kunna föras till slut.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner:

1) II: 45, av herr Norman;

2) II: 105, av herr Welin;

3) II: 106, av densamme; samt

4) II: 48, av herr Johansson i Brånalt,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KAELSSON.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

Reservation

av horrar K. G. Karlsson, (Mas A. Ericsson, Eklund, Bergström, Bäckström
och von Hofsten, vilka ansett, att i utskottets motivering till dess
avstyrkande av herr Johanssons i Brånalt motion, II: 48, bort givas uttryck
åt, att vid eu allsidig utredning av de beskattningsproblem, som beröras i
utskottets betänkande, den huvudtanke, som ligger bakom sagda motion
och tidigare förslag i enahanda riktning, kan förtjäna att upptagas till
prövning, om också ett eventuellt realiserande av densamma givetvis bör ske
efter andra grunder och helt annan måttstock än motionären satt i fråga.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It).

Bilaga.

Taxerat belopp.	Skatte- pro- cent,	Skatt utan barn- avdrag.	Antal barn	Resterande belopp efter nuvarande barn- avdrag.	Skatt enligt för-ordningen om inkomst- ocli förmögen- hetsskatt.	Skatte- avdrag enligt motionen.	Skatt enligt motionen.	Skillnad i skatt ( + ) genom motionärens förslag.	Skillnad i % av nuvarande skatt.
Kr.	800	0.4 %	Kr. 3.20	5	Kr. 300; Kr. 1.2 o	Kr.	1 60	Kr.	1.00	Kr. +	0.40	+ 33 %
				3	» 500	» 2.oo		0.9 6	Tf	2.24	» +	0.24	+ 12 %
				1	> 700	» 2.80		0.3 2	Tf	2.8 8	» +	0.0 8	+ 2.08 %
Kr.	900 0.4 %	Kr. 3.6 0	5	Kr. 400 Kr. l.oo	Kr.	1.80	Kr.	1.80	Kr. +	0.2 0	+ 12 %
				3	» 600	» 2.40	»	1.08	*	2.5 2	» 4-	0.12	+ 5 %
				1	» 800	» 3.20		0.36	Tf	3.24	» +	0.04	+ 1.25 %
Kr. 1	1,000	0*6 %	Kr. 6.oo	5	Kr. 500	Kr. 3.oo	Kr.	3.0 0	Kr.	3.oo	Kr. +	0	—
				3	» 700	» 4.20	Tf	1.80	Tf	4.20	» i	0
i				1	» 900	► 5.40	Tf	0.6 0	Tf	5.40	t> +	0
Kr.	1,200	0.8 %	Kr. 9.6 0	5	Kr. 700	Kr. 5.6 0	Kr.	4.80	Kr.	4.80	Kr. -	0-80	- 14 %
				3	» 900	» 7.20	Tf ''	2.88	Tf	6.72	Tf -	0.48	- 7 %
				1	» 1,100	» 8,80	Tf	0.9 6	Tf	8.64	Tf -	0.16	- 2 %
Kr.	1,500	1.0 %	Kr. 15.oo	c 0	Kr. l.OOOKr. lO.oo	Kr.	7.50	Kr.	7.50	Kr. —	2.50	- 25 %
				3	» 1,200	» 12.oo		4.60	»	10.5 0	Tf -	1.50	- 13 %
				1	» 1,400	» 14.oo	»	1.50	Tf	13.50	Tf -	0.5 0	— 4 %
Kr.	2,0001.2 %	Kr. 24.oo	5	Kr. 1,500	Kr. 18.00	Kr.	12.oo	Kr.	12.oo	Kr.—	6.oo	- 33 %
				3	» 1,700	» 20.40	»	7.20	»	16.80	Tf -	3.60	- 18 %
				1	> 1,900	» 22.80	Tf	2.4 0	»	21.60	» -	1.20	-5.2 %
Kr.	3,000	1.6 %	Kr. 48.0 0	5	Kr. 2,5001Kr. 40. o o	Kr.	24.00	Kr.	24.00	Kr. —	I6.00	- 40 %
				3	» 2,700	» 43.2 0	Tf	14.40	»	33.6 0	» -	9.60	- 22 %
				1	» 2,900	» 46.40	Tf	4.80	Tf	43.2 0	Tf -	3.2 0	- 7 %
Kr.	4,000	2.o %	Kr. 80. oo	5	Kr. 3,500; Kr. 70.no	Kr.	40.oo	Kr.	40. oo	Kr. —	30. oo	- 43 %
				3	» 3,700	» 74.oo	Tf	24.oo	»	56.oo	Tf -	I8.00	— 24 %
				1	» 3,900	» 78.oo	Tf	8.oo		72.00	» -	G.oo	- 8 %
Kr.	6,000 2.3 5 %	Kr. 135.00	5	Kr. 5,500	Kr. 123.7 5	Kr.	67.5 0	Kr.	67.50	Kr. —	56.25	- 45 %
				3	> 5,700	» 128.2 5	>	40.5 0	>	94.50	Tf -	33.7 5	— 26 %
				1	» 5,900	» 132.75		13.50	Tf	121.50	» —	11.25	- 9 %
Kr.	10,000j2.o5 %	Kr. 265.00	5	Kr. 10,000	Kr. 265.oo	Kr.	132.50	Kr. 132.5 0	Kr. -132.60	- 50 %
				3	» 10,000	» 265.0 0	»	79.5 0	Tf	185.6 0	Tf -	79.50	- 30 %
				1	» 10,000	» 265.00	Tf	26.50	Tf	238.so	Tf -	26.50	- 10 %