Bevillningsutskott ds Betänkande 1S:o 14 (Betänkande 1895:Bevu14 bevu)

Bevillningsutskott ds Betänkande 1S:o 14.

N:o 14.

'' ''-ni ;■ " ■ • : , .1 <•;( •-.{ i..

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1895, kl. 12 raidd.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

i } r,,».rf,. r rv. , r>\ * j

(2:a A.)

1 ■!'' ■'' ’ ! ‘ i l l '' < * > t : 1 i. - .

§ 10 mom, 1 och 2 samt § 12 mom. 1 i gällande förordning’
angående tillverkning af bränvin den 13 juli 1887 lyda enligt kungörelsen
den 10 oktober 1890 sålunda:

§ 10. ,

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 50 öre för
hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid -|- 15° å
Oelsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i landtränteriet,
dock hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.

§ 12.

1. Af obeskattad!; bränvin skola minst åttiofem procent såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger tillverkaren
utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet
att före den 1 påföljande oktober erlägga derpå belöpande skatt, vid
påföljd att Kong!. Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen
utmäta densamma.

Bih. t dt Riksd. /‘rot. 18äö.

5 Sand. 1 A fä. lä Höft. (N:o 14).

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

I en inom Första Kammaren väckt motion n:o 16, liar grefve
De la Gardie anfört följande:

»Då, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 13 juli 1887
angående vilkoren för tillverkning af bränvin, vid skatteförändring förhöjd
skatt skulle kunna drabba redan tillverkadt på nederlag liggande
bränvin och derigenom framkalla en panikartad osäkerhet i affären utan
att staten derför erhölle ökad inkomst, så torde ett tillägg till och en
förändring uti ofvannämnda kongl. förordning vara af nöden.

Jag föranledes väcka förslag härom till följd af erfarenheten från
föregående år, då vid ryktet om en skatteförhöjning de flesta, såväl
enskilda som allmänna, nederlag blefvo på en gång uttagna och flera
millioner kronor onödigtvis drogos ur den allmänna rörelsen. Att detta
medförde stora förluster i räntor och omkostnader för alla dem, som
togo ut sina nederlag och verkade tryckande på marknadspriset under
sommaren och hösten, utan att staten härigenom tillskyndades någon
som helst motsvarande fördel, är alldeles uppenbart.

Visserligen har Riksdagen vid alla de senaste skattehöjningarna
för hvarje gång beslutit, att det redan tillverkade på nederlag liggande
bränvinet icke skulle drabbas af förhöjd skatt, men då den kongl. förordningen
ej lemnar trygghet härför, utan tvärtom, så måste alltid
uppstå oro och ovisshet vid hvarje fråga om förhöjning af bränvinsskatt.

Som naturligt är anser tillverkaren, och för att kunna med något
slags beräkning drifva sin affär, måste han så göra, att, då han erhållit
vederbörligt tillstånd bedrifva sin tillverkning, han då också eger sköta
sin affär under de vilkor, som äro för handen, intill dess regering och
riksdag besluta förändrade bestämmelser. Följaktligen disponerar tillverkaren
vanligen genast det honom tillåtna qvantum, 15 procent åt
tillverkningen, och låter de såsom statens säkerhet för skatten föreskrifna
85 procent qvarligga på nederlaget tills vidare. Detta parti
säljes icke så sällan på leverans längre fram efter köparens beqvämlighet
i clen tanke, att, då man uppfylt föreskrifna skyldigheter, man då också
har rättighet drifva sin affär ostörd.

Rätteligen må man väl anse, att bränvinet är beskattadt sä fort
det passerat kontrollapparaten och blifva i afräknmgslänc/den uppför dt,
äfven om staten, för att icke onödigtvis draga så stora kapital ur den
allmänna rörelsen, lemnar anstånd med liqviden till dess varan skall ut
i konsumtion. Huru skulle man eljest kunna anse, att de på nederlag
qvarliggande 85 procent af tillverkningen äro tillräcklig garanti för
hela skattebeloppet, om man ej antager detta belopp vara känd! och

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 14.

bestämdt vid varans inläggande på nederlaget; icke kunna de väl vara
tillräcklig säkerhet för ett alldeles okändt förhöjdt skattebelopp.

Blifver nu ingen förändring uti den kong!, förordningen vidtagen
i den rigtning, att förhöjd skatt kominer endast att drabba det bränvin,
som tillverkas efter af Riksdag beslutad och af Kongl. Maj:t faststäld
skatteförändring, så kommer att upprepas vid hvarje fråga om skattehöjning
detsamma som skedde föregående år, nemligen att alla som
kunna skaffa penningar taga ut sina nederlag och söka på så vis rädda
sig under alla omständigheter.

Att detta i främsta rummet kommer att ske med de kapitalstarka
bolagens stora nederlag och äfven de större enskildes är säkert, så att
om äfven mot förmodan något nederlag befunnes åtkomligt, så blefve
dock vinsten för staten högst obetydlig.

För att förekomma dylik skadlig panik får jag derför vördsamt
hemställa, att Riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg till §
10 mom. 2 i gällande kongl. förordning af den 10 oktober 1890 angående
vilkoren för tillverkning af bränvin:

Vid uttagning från nederlag gäller den skatt, som blifvit bränvinet
påförd uti den under tillverkningsrätten förda afräkningslängd,

och att § 12 mom. 1 får följande lydelse:

Af bränvin, för livilket tillverkningsskatt ej blifvit erlagd i ränteri
eller påförd allmänt nederlag, skola etc.»

På sätt motionären erinrat har Riksdagen vid föregående tillfällen,
då höjning i bränvinstillverkningsskatten egt rum, från sådan höjning
undantagit på nederlag liggande bränvin. Att nu, såsom motionären
föreslagit, låta den i berörda hänseende af Riksdagen hittills utöfvade
pröfningsrätt upphöra och i stället meddela uttrycklig bestämmelse derom,
att vidtagen förhöjning af bränviustillverkningsskatten ej skall drabba
det vid tidpunkten för skattens höjande på nederlag liggande bränvin,
kan utskottet för sin del icke förorda. Godkännandet af ett sådant förslag
skulle nemligen, befarar utskottet, hafva till följd att vid de tillfällen, då
anledning förefunnes antaga att nämnda skatt skulle blifva höjd, en onaturlig
spekulation inom ifrågavarande näring kornnie att uppstå, vida större än
den, som med nu gällande bestämmelser kan antagas förekomma. Bränvinstillverkarne
skulle troligen vid dylika tillfällen så mycket som möjligt
forcera bränningen för att kunna få största möjliga qvantitet bränvin
upplagdt på nederlag, i syfte att såmedelst och då en förhöjning i bränvinsförsäljningspriset
kunde såsom en följd af skattens ökning påräknas,
men bränvinstillverkarne å sin sida ej bchöfdc för det å nederlag liggande

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

bränvin erlägga höjd skatt, skörda ekonomisk vinst genom skattens
ökning. Att dylika i spekulationssyfte vidtagna åtgärder ej skulle lända
till gagn för det allmänna torde vara klart.

Utskottet, som sålunda anser, att Riksdagen fortfarande såsom hittills
bör hafva i sin hand att vid de tillfällen, då höjning i bränvinstillverkningsskatten
ifrågakommer, efter sig företeende omständigheter
pröfva, huruvida särskilda undantagsbestämmelser böra meddelas beträffande
skatten för det å nederlag liggande bränvin, hemställer,

l:o) att grefve De la Gardies ifrågavarande motion
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Enligt gällande bränvinstillverkningsförordning är, såsom bekant,
t.illverkningsskatten bestämd utan afseende å hvilket slags råmaterial
vid tillverkningen användts.

I två inom Andra Kammaren väckta motioner hafva förslag framstälts
om höjning i tillverkningsskatten för bränvin, tillverkadt af vissa
slag af råämnen.

Sålunda har af herr O. B. Olsson i Maglehult i motion n:o 101,
i hvilken motions syfte elfva af kammarens ledamöter förklarat sig instämma,
föreslagits

»att Riksdagen måtte bifalla följande förslag samt vidtaga de förändringar
i gällande kongl. förordning om tillverkning af bränvin, som
deraf kan blifva en följd:

För bränvin, som tillverkas af majs, ris eller andra slag af råämnen,
som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmännare alstras,
samt mjöl af alla slag, skall erläggas en förhöjd tillverkningsskatt af
10 öre för hvarje liter bränvin. Om med här omförmälda råämnen äfven
andra slag samtidigt användas för tillverkning af bränvin, skall äfven
för sådant bränvin erläggas den förhöjda skatten.

Den, som till bränvinsbränning använder råämnen annorlunda än
som härofvan blifvit stadgadt, straffes med böter från 500 kronor till
1,500 kronor, samt erlägger dessutom en särskild förhöjd tillverkningsskatt
med 10 öre för hvarje liter bränvin, som på detta säjt olotligen
blifvit tillverkadt.»

Vidare är af herr N. Jönsson i Gammalstorp i motion n:o 133,
i hvilken motions syfte fem af kammarens ledamöter instämt, yrkadt,
bland annat hvarom här nedan vidare förmäles, att Riksdagen måtte be -

Be v illn ings u t skottets Betänkande N:o 14. 5

sluta, »att bränvin, tillverkadt af melass, åsättes 10 öre högre skatt på
liter 50 procent än bränvin, tillverkadt af andra produkter.»

Efter att hafva erinrat, hurusom vid flera föregående tillfällen hos
Riksdagen gjorts framställningar i syfte att vid tillverkning af bränvin
inom landet hindra användandet af majs med flera utländska produkter,
anför förstnämnde motionär till stöd för sitt förslag följande:

»Eu förändring af vår bränvinslagstiftning i det angifna syftet är
af behofvet högeligen påkallad, såvida ej odlingen af potatis inom landet
för bränvinstillverkningen skall i hög grad, om ej helt och hållet omöjliggöras.
Detta senare förhållande har eu desto större vigt och betydelse
för vissa delar af vårt land, hvars jord är af så mager beskaffenhet, att
den icke med säkerhet kan bära andra skördar än råg och potatis. Denna
sistnämnda produkt har redan fått en allt för stark konkurrent i de utländska
sädesslag, majs och ris in. m., som, synnerligast hvad det förstnämnda
beträffar, i icke ringa grad utgör råmaterialet till vårt lands
mer än tillräckligt stora bränvinstillverkning, och såmedelst nedtrycker
priset på potatisen ända derhän, att icke arbetet på dess odlande på långt
när blir betaldt, och tusentals mindre jordbrukare gå sin undergång till
mötes, derest Riksdagen icke beslutar en högre beskattning på bränvin,
tillverkadt af majs, ris, hvete och råg, krossad eller okrossad, och detta
äfven användt tillsammans med potatis. Hvad pressjästfabrikationen
inom vårt land beträffar, kan jag icke föreställa mig, att denna skulle
lida något otillbörligt intrång genom en högre beskattning på det bränvin,
som tillverkas af dessa förutnämnda ädlare produkter; ty dessa
fabrikers rättigheter måste rättvisligen grunda sig på tillverkningen åt
pressjäst och icke på biprodukten bränvin.

Så länge konsumtionen af bränvin i vårt land är så stor som nu
beklagligen är fallet, måste det utan tvifvel vara en icke ringa fördel
att för tillverkningen af detta bränvin använda egna och mindre kostsamma
produkter än att inköpa sådana — låt vara ädlare — från utlandet,
emedan ett sådant förfaringssätt utan tvifvel skall blifva eu stor
nationalförlust. Under förutsättning att, som jag hoppas, Riksdagen
skall finna det vara för landet fördelaktigt, att en högre skatt pålägges
sådant bränvin, som tillverkas af majs m. in. samt mjöl, och- således
godkänner det förslag, jag här nedan framställer, lärer det blifva nödvändigt,
för att förminska svårigheterna vid kontrollen öfver tillverkningen,
att, när bränvinstillverkaren vill utöfva sin tillverkning af nu
omnämnda råämnen, sådant skall i god tid anmälas hos kontrollören på
stället, hvarom föreskrift lämpligen kan lemnas i ordningsstadgan. Likaså

6 Bevillningsutskottets Betänkande Ako 14.

lärer det icke kunna undvikas, för att en säker kontroll skall kunna
utöfvas vid tillverkningen, att under den tid majs och dylikt användas
vid inmäskningen, dä andra råämnen, såsom potatis m. in., samtidigt
dertill användas, den förhöjda skatten i sådant fall måste drabba allt
det bränvin, som deraf erhålles.»

Herr N. Jönsson åter anför, bland annat, följande:

»Bränvinsbränniugen inom landet torde inom kort, för så vidt icke
lagstiftningen skyndsamt kommer emellan, komma att öfvergå till storindustrien
— hufvudsakligast sockerfabrikerna och pressjästfabrikerna

— i stället för att såsom hittills vara en binäring till jordbruket. Att
så skall blifva förhållandet, torde framgå derutaf, att sockerfabriksegarne
redan i år äro betänkta på att vid fabrikerna uppföra större brännerier

— några äro förut uppförda — för tillverkning af bränvin af melassen,
som numera icke med fördel kan exporteras, samt derutaf att bränvinstillverkningen
vid pressjästfabrikerna — måhända till följd af allt för
lindriga bestämmelser vid fabrikationen — allt mer och mer visat tendens
att stiga.

Att storindustriens öfvertagande af bränvinstillverkningen inom
landet skall verka skadligt och ruinerande för landets potatisodlare och
bränvinsbrännare, ligger i öppen dag. Sockerfabrikernas förut gynsamma
ställning torde icke heller vara i behof af att ytterligare gynnas på
potatisproducenternas och bränvinsbrännarnes bekostnad.»

Såsom bevis för rigtigheten af de sålunda anförda förhållanden
samt för behofvet af lagstiftningens skyndsamma mellankomst i förevarande
afseende, hänvisar sistnämnde motionär till innehållet i en utaf Kristianstads
läns hushållningssällskap till landtbruksstyrelsen under sistlidne december
månad aflåten skrifvelse; och förmenar motionären, att hvad i denna skrifvelse
blifvit anfördt. eger sin tillämplighet äfven inom andra delar af
landet, der potatisodling och bränvinsbränning utöfvas. Berörda skrifvelse
är i de af motionären åberopade delar så lydande:

»Tillverkningen af bränvin här i landet har hittills haft sin hufvud -sakliga betydelse såsom en binäring till landtbruket och såsom sådan af
statsmagterna varit erkänd och betraktad, ity att densamma bedrifvits
icke så mycket i förhoppning på vinst genom försäljning åt den tillverkade
spriten, som fastmer för erhållande af dranken, hvilken genom
sina beståndsdelar, fett- och ägghviteämnen, obestridligen eger högsta
värde såsom kreatursfoder och derigenom varit ett kraftigt medel till
befrämjande af ladugårdsskötsel^ alla grenar och till framkallande af
grödor på svag jord.

Bränvinstillverkningen har härigenom, der den bedrifvits, verkat

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

til] höjande af jordens fruktbarhet, hvilket så mycket klarare framträder,
som tillverkningen gemenligen bedrifvits i trakter, der den magra och
torra jorden, i saknad af den möjlighet till riklig gödning, som genom
potatisodling och bränvinstillverkning vinnes, skulle vara ganska ofruktbar
och lemna ringa eller ingen inkomst af odlingen.

Bränvinstillverkningens stora betydelse för jordbruket ligger sålunda
i öppen dag, likasom att en förändring i tillverkningen derhän,
att densamma upphörde att vara en binäring till jordbruket och i stället
blefve en fabriksrörelse i stort, helt och hållet skulle omstörta hushållningen
i de trakter af landet, der densamma bedrifvits i sammanhang
med jordbruk, och blifva ödesdiger för dem, som odla potatis till afsalu.

Emellertid har under den senaste tiden en dylik bränvinstillverkningens
tendens att öfvergå till storindustri börjat visa sig, ej blott derigenom,
att en allt större myckenhet bränvin tillverkas i sammanhang
med pressjästberedningen, utan äfven i ännu högre grad derigenom, att
man i sammanhang med hvitbetssockertillverkningen börjat vid dylika
fabriker anlägga brännerier för att tillgodogöra sig melassen, hvilken
numera icke med fördel kan exporteras.

Då bland dessa fabriker, hvilkas antal för hvarje år växer, det
ena slaget disponerar öfver ett råmaterial så billigt, att intet annat kan
dermed i billighet jemföras, enär råvaruvärdet och tillverkningskostnaden
vid användande af melassen uppgå till allenast omkring åtta, högst tio
öre för hvarje liter, och det andra slaget åtnjuter den stora fördelen att
ega rätt till bränvinstillverkning hela året, samt vinst dessutom erhålles
antingen af jästen eller bränvinet eller af bådadera, allt efter konjunkturerna,
är det uppenbart, att inga i sammanhang med landtbruk drifna
brännerier kunna uthärda konkurrens med nämnda fabriker, utan måste
upphöra med tillverkningen eller ombildas till några få i stor skala och
utan sammanhang med landtbruk drifna spritfabriker.

Enligt officiella uppgifter tillverkades under tillverkningsåret 1892—
1893 öfver 31,000,000 liter bränvin i hela landet, deraf vid åtta pressjästfabriker
G å 7 millioner liter. Under förutsättning, att den vid
pressjästfabrikerna hittills varande tillverkningen af bränvin icke kolumn
att minskas, hvartill ingen tendens förefinnes, utan snarare motsatsen,
samt med beräkning att vid i gång varande sockerfabriker årligen kunna tillverkas
omkring 11,000,000 liter och derutöfver, hvilket vid jemförelse med
den tillverkning, som hittills egt rum vid de sockerfabriker, der brännerier
redan anlagts, ingalunda är eu hög siffra, så erhålles eu sammanlagd tillverkning
vid dessa fabriker af 17- till 18,000,000 liter, motsvarande nära
nog två tredjedelar af den bär i landet behöfiiga myckenhet bränvin.

3 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

Med de antydda förhållandena lör ögonen är alldeles uppenbart,
att allt jordbruk, som nu kunnat bedrifvas på lättare jord eller jord af
mindre god beskaffenhet och uteslutande haft sin förutsättning i att kunna
odla råg och potatis, går sin gifna undergång till mötes, då potatissprit
helt enkelt försättes ur stånd att kunna konkurrera med jäst- och melassbränvin.
Som en nationel tillbakagång måste det då anses, om jordbruket
på redan i och för sig svag jord skall beröfvas sitt existens vilkor.

Man har äfven i andra länder uppmärksammat den fara, som hotar
jordbruket genom bränvinstillverkningens öfvergång från att vara eu
landtbrukets binäring till storindustri. Så har man t. ex. i Tyskland
sökt reglera förhållandena genom olika beskattning.

Äfven andra sätt att motverka tillverkningens fullständiga uppgående
i storindustri äro möjliga t. ex. höjd skatt för sprittillverkning
af majs och melass; inskränkning i pressjästfabrikernas rätt till bränvinstillverkning
till allenast den tid af året, då öfriga brännerier ega tillverkningsrätt;
nedsättning af maximitillverkningen för hvarje till verkningsdygn
från nuvarande 5,000 till exempelvis 3,000 liter m. fl.»

Vid behandling af föreliggande motioner har utskottet satts i tillfälle
taga kännedom om innehållet af ett utaf Stockholms läns hushållningssällskap
i frågan afgifvet yttrande, och då detta synts utskottet i
derå afseenden beaktansvärdt, har utskottet ansett sig böra här meddela
innehållet af detsamma; varande ifrågavarande yttrande i nedanintagna
delar så lydande:

»I en till Stockholms läns hushållningssällskap den 22 nästlidne
december adåten skrifvelse har Kristianstads läns hushållningssällskap,
med bifogande i afskrift af en samma dag till kongl. landtbruksstyrelsen
insänd skrifvelse, anhållit, att de bland hushållningssällskapen, inom
hvilkas område sprittillverkningen har betydelse såsom binäring till jordbruket,
ville medverka dertill, att jordbrukets intressen uti bär i fråga
varande afseende måtte på bästa sätt tillgodoses.

I den nämnda framställningen till kongl. landtbruksstyrelsen framliålles
hufvudsakligen,

Då man inom Kristianstads län, der det största antalet af landets
potatisbrännerier äro belägna och der jordbruket haft störa fördelar
genom brännerierna, med största oro ser den hotande faran, så tiar
Kristanstads läns hushållningssällskap velat fästa kongl. landtbruksstyrelsens
uppmärksamhet på den föreliggande faran samt anhållit, att sty -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o li.

relsen måtte, på sätt lämpligt syntes, hos regering och Riksdag vidtaga
allvarliga och kraftiga åtgärder till förebyggande af, att den i förening
med jordbruk existerande bränvinsbränningen undertrycktes och derigenom
ett förkrossande slag träffade landtbruket på den potatisodlande
jorden i vårt land.

Då Stockholms läns hushållningssällskap för sin del icke kan dela
den uppfattning, som i Kristianstads läns hushållningssällskaps framställning
till landtbruksstyrelsen är uttalad, men med afseende å den
förevarande frågans betydelse anser sig böra gifva sin åsigt i densamma
till känna, tillåter sig sällskapet till sakens belysande anföra följande.

Utan att på något sätt vilja förringa värdet af bränvinsbränningen
såsom binäring till jordbruket, hvarigenom detta erhåller ett värderikt
tillskott i dranken såsom ett utmärkt kraftfodermedel, torde det dock
vara rigtigast att först något granska de orsaker, som bidragit att minska
denna handterings bedrifvande vid en mängd mindre brännerier för att
i stället drifvas vid ett mindre antal större dylika, innan man förordar
att genom lagstiftningsåtgärder söka återföra bränvinsbränningen till en
sådan binäring till jordbruket, att den ej finge bedrifvas annat än i
mindre skala vid en massa små brännerier.

Orsaken dertill att åtskilliga mindre brännerier nedlagt sin verksamhet,
hvilket förhållande klart belyses genom den af kanslirådet
Lindeberg vid landtbruksakademiens sammanträde den 17 september
nästlidna år lemnade statistiska redogörelse i ämnet, torde först och
främst böra sökas deruti, att dessa mindre brännerier ej kunnat följa
med den tekniska utveckling, som denna handtering på den senare tiden
undergått, hvarigenom större och säkrare utbyte erhållits af de använda
råprodukterna, hvilka sålunda fördelaktigare kunnat afyttrats vid de
större brännerierna, der nyare tidens förbättringar kunnat tillgodogöras
och en omsorgsfullare teknisk ledning egnas denna handtering.

Dertill kommer den hastiga utvecklingen af kommunikationsväsendet
genom byggande under senaste tiden, synnerligast i Skånes potatisodlande
distrikt, af ett antal nya jernvägar, de der underlättat transporten
af potatis från aflägsnare orter till de större brännerierna samt möjliggjort
drankens återtransport till de potatisodlande jordbrukarne, hvilka
derför ansett med sin fördel förenligt att nedlägga sina små brännerier
och i stället afyttra sin potatis till närbelägna större briinnerier.

Häraf torde framgå, att anläggningen af ett större bränneri i stiillet
för flera mindre dylika kan bereda ett väsentligt bättre utbyte af de använda
råmaterialerna, utan att jordbruket derför går miste om den lör
Bill. till Ililcsd. Prot. 1805. 5 Sami. 1 Afd. 13 Uäft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

detsamma värdefulla dranken, och att derför en sådan förändring af
tillverkningssättet, långt ifrån att skada, kan vara till gagn för jordbruket.

Att bränvin sbränning i förening med pressjästberedning bär och
der i landet uppstått, torde ej vara att beklaga, då derigenom andra
orters jordbruk än de, der potatisodling hufvudsakligen bedrifves, kunna
komma i åtnjutande af alla de fördelar, som äro förenade med erhållandet
af dessa fabrikers biprodukt, dranken, hvilken, såsom i den omförmälda
skrifvelsen yttras, genom sina beståndsdelar, fett och ägghviteämnen,
obestridligen eger högt värde såsom kreatursfoder.

Ej mindre än tre dylika fabriker äro belägna inom Stockholms
län och eu i Stockholms stad, hvilka alla inverka förmånlig! på kringliggande
jordbruks höjande, derigenom att de lemna ett kraftigt medel
till befrämjande af ladugårdsskötsel. Det vore enligt sällskapets mening
i hög grad obilligt och äfven orättvist, om man genom försvårande af
pressjästfabrikernas verksamhet förorsakade förluster för jordbruket i
vissa delar af landet till förmån för detsamma i andra delar.

Om den i sammanhang med hvitbetssockertillverkningen började
bränvinsbränningen af melassen torde vara väl tidigt att fälla något omdöme,
allra minst huru denna kan komma att i en framtid inverka på
bränvinsbränningen i sin helhet, ty bittals har det visat sig, att denna
tillverkning haft att kämpa med många svårigheter och ej ännu lyckats
åstadkomma en produkt, som i värde kan motsvara annan råsprit.

I fråga om de sätt, hvilka anförts såsom egnade att hindra bränviustillverkningens
öfvergång till storindustri, tillåter sig sällskapet göra
följande erinringar.

Att man i Tyskland sökt reglera förhållandena mellan de större
och mindre brännerierna genom olika beskattning, torde hafva sin grund
i deras sätt för skattens beräkning, hvilken stöder sig på jäskarens rymd
och ej såsom hos oss på mängden tillverkad sprit, i följd hvaraf de
större, väl skötta brännerierna kunna med samma storlek på jäskaren
uttaga en större qvantitet sprit än de mindre, som ej äro i tillfälle att
bedrifva sin tillverkning lika rationel! som de förra. Vid lika beskattning
efter jäskarens rymd skulle alltså de små brännerierna faktiskt
komma att erlägga en högre skatt på tillverkad spritqvantitet än de
större.

Kristianstads läns hushållningssällskap föreslår en höjning af skatten
för sprittillverkning af majs och melass. Om emellertid, medelst förhöjd
tillverkningsskatt, bränvinsbränning af majs, hvars pris redan genom tull
fördyrats till skydd för potatisodlingen inom vårt land, blefve ytterligare
försvårad, skulle jordbrukare i de trakter, der hufvudsakligen majs

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 11

måste användas för bränvinsbränning och hvilka nu för höjande af sin
ladugårdsskötsel hafva att tillgå ett kraftfodermedel, hvars fodervärde
vida öfverträffar potatisdranken, nödgas gå förlustige alla de fördelar,
som genom bränvinsbränningen kunna komma jordbruket till godo.
Äfven de skånska potatisodlande jordbrukare skulle under vissa år lida
men af en dylik skatteförhöjning, då de måste ersätta bristande potatistillgång
med import af majs. Kontrollen öfver en bränvinstillverkning
med högre beskattning för olika råvaror torde äfven möta så stora
svårigheter, att den omöjligen kan utföras med de nuvarande kontrollanternas
antal.

Att lägga högre skatt på det bränvin, som indirekt tillverkas af
hvitbetor genom tillgodogörande af den vid sockertillverkningen erhållna
melassen, torde näppeligen vara rättvist, då derigenom det förhållande
uppstode, att tvenne jordbrukare i Skåne, af hvilka den ene
odlade potatis och den andre hvitbetor, skulle vid tillverkning af samma
produkt af svenska staten beskattas på olika sätt. Den tid torde dessutom
redan vara inne, då sockertillverkningen af betor har att kämpa
mot stora ekonomiska svårigheter till följd af öfverproduktion. Att derför
under sådana förhållanden genom skatteförhöjning å en dess biprodukt
ytterligare öka dessa svårigheter torde ej vara klokt, då derigenom
den betodlande jordbrukaren blefve den, som slutligen finge sitta
emellan genom låga pris på sin betskörd.

Det jemväl föreslagna sättet att inskränka pressjästfabrikernas rätt
till bränvinstillverkning till allenast den tid af året, då öfriga brännerier
ega tillverkningsrätt, synes sällskapet icke heller vara välbetänkt, ty
härigenom skulle ju afnämare af nödvändighetsartikeln pressjäst ej blifva
i tillfälle att erhålla dylik vara af svensk tillverkning från den 1 maj
till den 1 oktober. En tidsenlig reform i bränvinstillverkningen torde
snarare böra syfta derhän, att bränvinstillverkning i allmänhet tillåtes
under hela året, ty den inskränkning deri, som nu förefinnes, torde hafva
sin grund i det förhållande, att, då detta stadgande tillkom, stallfodring
af kreaturen under hela året ej var så allmän som nu, hvarigenom dranktillskottet
väl ej ansågs vara behöflig! annat än under de månader af
året, då kreaturen i allmänhet fodrades inom hus.

Att slutligen nedsätta maximitillverkningen för hvarje tillverkningsdygn
från nuvarande 5,000 till 3,000 liter, torde väl vara ett sätt att i
någon mån återupplifva bränning på en mängd mindre brännerier, men
detta kan enligt sällskapets förmenande ej vara rätta sättet för höjande
af denna industri. Dessutom skulle nedsättning af nuvarande maximitillverkning
vara ett bra hardt slag och en orättvisa emot de fabriker,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

som redan äro i verksamhet och grundat sin anläggning på nuvarande
lagbestämmelser. Det naturligaste och tillförlitligaste sättet för höjande
af ifrågavarande industri synes sällskapet vara, att denna i likhet med
andra till jordbruket hörande binäringar, såsom exempelvis hvitbetssockertillverkningen,
öltillverkningen och mejerihandteringen, får utveckla
sig till en industri, som med tillgodogörande af alla tekniska framsteg,
med tidsenlig såväl teknisk som merkantil skötsel kan ernå det högsta
möjliga utbyte af de använda råvarorna och derigenom sätta jordbrukarne
i tillfälle att säkrast och varaktigast erhålla god betalning för sin skörd
och ett billigare kraftfoder för sina kreatur.

Sällskapet tillåter sig slutligen erinra derom, att ett bränneri, det
må drifva sin tillverkning i huru stor skala som helst, icke kan existera
utan att vinna afsättning för sina produkter vid eget jordbruk eller hos
kringboende jordbrukare, och att derför bränvinstillverkningen, äfven
om den bedrifves som storindustri, måste blifva till stort gagn för jordbruket.

I följd af här ofvan uttalade uppfattning finner sig sällskapet förhindradt
att biträda det syfte, som uttalas i Kristianstads läns hushållningssällskaps
ofvan omförmälda skrifvelse eller vidtaga någon annan åtgärd
i förevarande fråga.»— -— — -— — — ---— — — — — — —

Äfven andra läns hushållningssällskap, särskildt Östergötlands och
Gotlands, hafva, enligt hvad utskottet inhemtat, uttalat sig afvisande
gent emot de ifrågasatta nya bestämmelserna angående bränvinstillverkningen.

Då till stöd för nu föreliggande förslag åberopats den i Tyskland
i förevarande ämne gällande lagstiftning, har utskottet låtit sig angeläget
vara att taga kännedom om denna lagstiftning; och får utskottet här
meddela hufvudgrunderna af densamma.

De tyska brännerierna indelas, med afseende å beskattningen, i
två hufvudgrupper, nemligen jordbruksbrännerier, d. v. s. sådana, der
bränvinstillverkningen är en binäring till eget jordbruk, samt industriella
brännerier, bland hvilka man skiljer mellan pressjästfabriker och andra
industriella brännerier. Brännerier, som tillverka bränvin af melass och
hvitbetor, räknas för närvarande till jordbruksbrännerier samt njuta samma
förmåner som dessa.

Hvad först angår beskattningen vid jordbruksbrännerier na, så utgår
vid dessa brännerier i allmänhet dels en, enligt lag af den 24 juni 1887

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 13

bestämd, fabrikats- eller konsumtionsskatt, dels ock en sedan gammalt
bruklig s. k. mäskvolymskatt.

Fabrikats- eller konsumtions skatten utgår med olika belopp, beroende
på i hvilken omfattning ifrågavarande brännerier drifva sin tillverkning.
Till den lägre skatten, utgörande 50 pfennige per liter a 100 procent
alkohol, får hvarje bränneri blott bringa i handeln en viss qvantitet
bränvin, den s. k. kontingenten. Denna kontingent, hvilken för närvarande
bestämmes för tre år i sänder, beräknas under antagande af en
årsförbrukning inom landet af 4 \ liter absolut alkohol per individ, hvilken
bränvinsmängd sedan fördelas på alla till kontingent berättigade brännerier
i förhållande till deras förutvarande tillverkning. Hvad som från
bränneriet bringas i marknaden till förtäring utöfver denna kontingent
belägges med en skatt af 70 pfennige per liter å 100 procent alkohol.

Mäskvolymskatten åter utgår med 1 mark 31 pfennige per hektoliter
mäskvolym. Denna skatt nedsättes något vid smärre jordbruksbrännerier,
livilka blott bränna mellan den 1 oktober och den 15 juni,
samt bortfaller alldeles dels vid de minsta brännerierna, hvilka i stället
få betala en viss fixerad summa för hela året, dels ock för alla brännerier
under tiden mellan den 16 juni och 30 september, då i stället i den
till 50 pfennige bestämda konsumtionsskatten inträder en höjning med
16—20 pfennige per liter. Att märka är, att ifrågavarande brännerier
kunna välja mellan mäskvolymskatt och ett tillägg till den med 50
pfennige utgående konsumtionsskatten, hvilket tillägg — beräknadt med
hänsyn till den omfattning, hvari brännerierna drifva sin tillverkning —
uppgår till 12, 14, 16, 18 eller 20 pfennige per liter.

De industriella brännerierna få ej kontingent och vid dessa brännerier
utgår ej någon mäskvolymskatt. Beskattningen här utgöres allenast
af en enligt ofvannämnda lag bestämd fabrikats- eller konsumtionsskatt,
hvilken utgår: för pressjästfabriker med 70 pfennige och för andra industriella
brännerier med 66—70 pfennige, allt per liter å 100 procent alkohol.

Af bränvin, hvarför skatt utgår med 70 pfennige, kan hvarje bränneri
tillverka huru mycket som helst, allenast med den inskränkning,
att de större och största brännerierna, både jordbruks- och industriella
brännerier, erlägga en särskild tilläggsskatt af respektive 2 och 4 pfennige
por liter.

För närvarande förberedes i Tyskland ett nytt lagförslag om
beskattning af bränvin. Detta förslags vigtigaste bestämmelser torde
vara:

l:o) en efter bränneriernas produktion afpassad progressiv skatt
skulle införas, och genom denna skatt skulle bildas ett slags export -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

fond, afsedd att underlätta afsättningen vid inträffad öfverproduktion;

2:o) en skarpare begränsning skulle göras mellan jordbruks- och
industriella brännerier, hvarvid melassbrännerierna skulle räknas till
de industriella;

3:o) konfingenteringen skulle ske blott hvart femte år, och intet
nytt bränneri finge kontingenteras högre än 80,000 liter; samt

4:o) de mindre jordbruksbrännerierna skulle gynnas ännu mera
än förut.

Till upplysning, i hvilken mängd olika råämnen blifvit inom Sverige
under femårsperioden 1890—1894 för tillverkning af bränvin och pressjäst
förbrukade, får utskottet meddela följande å finansdepartementets
kontroll och justeringsbyrå utarbetade öfversigt:

Råämnen, använda för tillverkning af bränvin och pressjäst:

Till- verkningsår.		S	pa n. mål, kilo	gram.		Potatis. hl.	Melass. kg-
Eåg.	Korn.	Bland- säd.	Majs.	1 Ris. j i	Annan spanmål.	Summa. ■
1889/90	4,760,908	6,959,929	2,635,525	3,347,301	1,850	532,957	18,238,470	1,597,786	483,750
1890/91	6,148,736	8,227,602	4,267,676	13,380,217	18,104''	857,014	32,899,349	1,030,534	1,078,650
1891/92	4,562,221	6,988,640	3,799,091	12,768,754	—	742,681	28,861,387	1,221,571	1,269,000
1892/93	5,319,414	7,077,097	3,706,289	6,383,144		654,829	23,140,773	1,278,745	2,823,909
1893/94	6,610,463	8,164,611	3,560,811	5,868,828	__J	437,703	24,642,416	1,634,059	1,607,915

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

Af ofvanangifna råämnesmängder hafva vid pressjästfabrikerna användts

följande belopp:

i 5* « 1	s	p a n m	41, kil	o g r a	m.		Potatis. hl.	Melass. kg.
5’ £ \| ‘ j BAg.	Korn.	Bland- säd.	Majs.	Ris.	Annan spanmål.	Summa.
\| 1889/90 4,412,473	3,173,005	1,550	1,764,699	1,850	251,910	9,605,487	6,677	__
1890/91 4,723,991	3,936,088 54,380	1,899,084	18,104	372,927	11,004,574	10,974	—
1891/92 4,447,458	3,551,976 1,910	2,862,293		491,340	11,355,007	12,612	—
1892/93 4,860,090	3,882,273	297,941	2,086,475		424,986	11,551,771	21,269	—
1893/94 5,683,234	4,340,376		2,583,044	—	325,165	12,931,819	17,871	----

För förevarande frågas allsidiga bedömande är det tydligen afforsla
vigt att erhålla utredning om det olika utbyte af bränvin, som erhålles,
samt de olika tillverkningskostnader, som uppstå, i händelse det ena eller
andra slaget af råämnen vid tillverkningen användes. Motionärerna
hafva härutinnan ej förebragt någon utredning. Fn sådan är äfven förenad
med stora svårigheter, och ett fullt noggrant resultat i förevarande hänseende
torde ej kunna åstadkommas utan en föregående, på tekniska insigter
grundad, synnerligen omfattande undersökning. För bedömande
af befogenheten af de utaf motionärerna nu gjorda yrkanden torde emellertid
nedan angifna, från finansdepartementets kontroll och justeringsbyrå
erhållna approximativa siffror vara till fyllest.

På grund af från kontrollpersonalen under nästlidet år till nämnda
byrå insända uppgifter angående bränvinstillverkningon lärer man
kunna antaga, att vid sprittillverkning, med användning af uedannämnda
råämnen jemte tillsats af nödig qvantitet malt, utbytet af bränvin

ii
ii ii

utgör:

af 1 hektoliter potatis omkring 16 liter bränvin å 50 procent

100 kilogram majs ,, 75 ,, ,,

100 „ melass ,, 57 ,, ,,

Med tillämpning vidare af de i förutnämnda uppgifter angifna

pris å de olika råämnena, kan materialkostnaden för 1 liter bränvin
å 50 procent beräknas utgöra:

vid tillverkning med användning af potatis omkring 13 öre

majs ,, 14

melass ,, 9

16 Bevillningsutskottets Betänkande B:o 14.

Med afseende å nyssnämnda, såsom materialkostnad för bränvin,
framstäldt af majs, angifna belopp, 14 öre per liter, är dock att märka,
att vid beräkningen af detta belopp majsen upptagits till det varupris,
som detta sädesslag betingade före den genom kungörelsen den 5 sistlidne
januari vidtagna tullförhöjning. Då, såsom ju är att antaga, genom
den sålunda bestämda, af innevarande Riksdag ytterligare förhöjda tullsatsen
för omalen majs priset å detta sädesslag höjes, åstadkommes
härigenom en ej oväsentlig ökning i tillverkningskostnaden för bränvin,
framstäldt af majs.

Vidare är att beakta, att det vid bränvinsbränning med användning
af melass erhållna affall, hvilket ej kan till utfodring åt kreatur
användas, icke kan anses hafva något värde, under dét att åter den
vid bränvinstillverkning af potatis eller majs såsom biprodukt erhållna
dranken, såsom bekant, utgör ett värdefullt kraftfoder. Detta förhålllande
motväger naturligen i sin mån den fördel, melassbrännerierna
ega deri, att den vid dem använda råvaran betingar ett billigare pris
än det vid andra brännerier begagnade råmaterial. Att berörda förhållande
är af ganska stor betydelse för förevarande fråga, framgår af
följande från kontroll- och justeringsbyrån erhållna upplysningar angående
drankens mängd och värde.

Mäsken vid de svenska potatis- eller majsbrännerierna har eu
mycket vexlande sockerhalt, från 9 till 17 procent. Då man kan antaga,
att efter utjäsningen alkoholhalten utgör hälften af sockret, kommer
således alkoholhalten i den utjästa mäsken att vexla mellan 4.5 och
8.5 procent. Vid destilleringen bortgår denna alkohol tillsammans med
något vatten och bildar råbränvinet, som under tillverkningsåret 1893
—1894 för hela riket hade en medelstyrka af 76.7 procent. Om man
för enkelhetens skull antager den utjästa mäskens alkoholhalt till ett
medeltal af 7 procent samt råbränvinets styrka till 77 procent, så öfvergå,
vid destination, af 100 delar mäsk 7 delar alkohol -f- 2.1 delar
vatten till råbränvin. I dranken återstå således 90.9 delar, hvadan
drankens volym förhåller sig till råbränvinets som 90.9 : 9.1, d. v. s.
man erhåller ungefär tio gånger så mycket drank som råbränvin. Reduceras
nu råspriten af 77 procent till normalstyrka eller 50 procent, så
erhålles af 1 liter råsprit 1.54 liter af normalstyrka. Mot hvarje liter
50-procentigt bränvin svara sålunda ungefär 7 liter drank. Vid brännerier,
som verkställa destilleringen med vattenånga — hvilket de flesta
numera göra — blir drankmängden ännu större. Hvad drankens värde
beträffar, anser man majs- och potatisdranken i allmänhet betäcka brän -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 17

vinets tillverkningskostnad. Dess saluvärde uppgifves till omkring
35 öre per 100 liter, hvadan priset för ofvannämnda, mot 1 liter 50-procentigt bränvin svarande drankmängd blir omkring 2\ öre.

Af det ofvan anförda torde framgå, att bestämmelser, sådana som
motionärerna föreslagit, skulle verka såsom förbud att vid tillverkningaf
bränvin använda de i förevarande motioner omförmälda råämnen —
en åtgärd, som, enligt utskottets förmenande, skulle innebära ett allt
för stort ingrepp i den näringsfrihet, som bör tillkomma bränvinstillverkningen
såsom varande en inom landet tillåten näring. Det synes
utskottet deremot kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke, då tillverkningskostnaden
för bränvin, tillverkadt af melass, otvifvelaktigt
något understiger tillverkningskostnaden för bränvin, framstäldt af
andra råämnen, skatten för bränvin, tillverkadt af förstnämnda råvara,
borde till utjemnande af berörda förhållande i någon mindre mån, än
nu föreslagits, böjas. Med hänsyn emellertid till den ringa erfarenhet,
som ännu i vårt land vunnits beträffande användningen af melass vid
sprittillverkning, och i betraktande jemväl af de synnerliga svårigheter
ur kontrollsynpunkt, som bestämmelser om olika skatt för bränvin,
tillverkadt af olika slag af råämnen, tydligen skulle medföra, finner
utskottet ej skäl förorda, att för det närvarande någon åtgärd vidtages
till ändring af i ämnet nu gällande bestämmelser.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

2:o) att herr O. B. Olssons ifrågavarande motion
icke måtte bifallas; samt

3:o) att herr N. Jönssons förevarande motion, i
hvad densamma afser förhöjning i tillverkningsskatten
för bränvin, tillverkadt af melass, ej för närvarande
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I ofvanberörda af herr N. Jönsson i Gammalstorp väckta motion
föreslås derjemte, att Riksdagen måtte besluta den ändring i gällande
bränvinstillverkningsförordning, »att maximitillverkningen vid hvarje
bränneri nedsättes från 5,000 till 3,000 liter per dygn».

Detta motionärens yrkande lärer väl afse den i bränvinstillverkningsförordningen
förekommande bestämmelse, att, i händelse tillverkningen
öfverstiger 5,000 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, en afBih.
till Biksd. Vrot. 1895. 5 Sami. 1 Afd. 13 Iläft. 3

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 ld.

gift af 10 öre skall, förutom stadgad skatt, utgå för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade bränvinet öfverstiger en medeltillverkning, beräknad
efter 5,000 liter för hvarje tillverkningsdygn; och torde motionären
med sitt förslag åsyfta, att det i nyssberörda stadgande an■gifna
belopp 5,000 liter nedsättes till 3,000 iiter.

Utskottet finner ej giltigt skäl föreligga för den ifrågasatta ändringen.
En bestämmelse sådan som den föreslagna skulle för öfrigt ej blifva
af någon så synnerligen stor praktisk betydelse, enär, enligt hvad utskottet
inhemtat, af de i riket år 1893/g4 varande 137 brännerierna allenast 11
hade en tillverkning öfverstigande 3,000 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn.
Motsvarande antal för år 1892/g3 utgjorde resp. 142
och 7.

Utskottet hemställer,

4:o) att herr N. Jönssons förevarande förslag
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 mars 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Herrar Almström och af Buren hafva anhållit få antecknadt, att
de icke deltagit i behandlingen af de i detta betänkande omförmälda
frågor.

STOCKHOLM, ISAAC JfARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.