Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 8 (Betänkande 1872:Bevu8 bevu)

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 8.

TV:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1872, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft de från Kamrarne
till Utskottet hänvisade motioner, som afse förändring af särskilda
bestämmelser rörande allmänna bevillningen samt i sammanhang dermed
verkställt granskning af bevillningsstadgan i öfrigt, får Utskottet, jemlikt
40 § Riksdags-ordningen, till Riksdagen afgifva de förslag och framställningar,
till hvilka Utskottet i följd häraf funnit anledning, hvarvid
den ordning, hvartill bevillningsstadgans uppställning gifver anledning,
blifvit följd.

Art. I.

Personlig skyddsafgift.

§ i Då,

jemlikt denna §, personlig skyddsafgift skall erläggas utaf hvar
och en i mantalslängd upptagen person, som, enligt gällande författningar,
skall utgöra mantalspenningar, men förslag angående mantalspenningarnes
borttagande inom Riksdagen blifvit väckt, samt härjemte Kongl.
Maj:t i dess nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och behof
föreslagit personliga skyddsafgiftens nedsättande till hälften, skall
Utskottet framdeles framlägga förslag till denna paragraf; hvilket Utskottet
nu ansett sig

l:o

böra för Riksdagen anmäla.

Bill. till Riksd. Prof. 1872. 5 Sami. 1 Afd. G Häft.

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 8.

Art. II.

Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (N:o 18) har Herr N.
S. von Kock framställt förslag angående sådan förändring af bevillningen
efter II Artikeln, att nu föreskrifven bevillning af fast egendom
samt bevillningen för inkomst af kapital eller arbete skulle utbytas mot
en för all såväl fast som lös egendom utgående skydds- eller eg under ättsafc/ift
samt inkomstskatt, bestämde den förra till Va öre för hvarje fulla
100 R:dr af egendomens uppskattningsvärde och den sednare till 1 procent
af all inkomst efter afdrag af ränta på upplånt kapital; med antagande
af Indika skattesiffror motionären beräknat att ungefärligen enahanda
belopp omkring 2,000,000 R:dr, som hittills efter II Artikeln
uttaxerats, skulle erhållas; och har motionären, som i sammanhang härmed
yrkat, att, med afseende på de ökade lefnadskostnaderna, det nu
bestämda minimum af beskattningsbar inkomst skulle förhöjas från 400
R:dr till 600 Rall’, framlagt förslag till den förändrade lydelse af 2,
3, 4, 5, 6. 7, 8 och 25 §§ bevillningsstadgan samt af 2, 4, 8 och 21
§§ i instruktionen för taxeringsförrättningarne, som af de ifrågasatta
förändringarne skulle påkallas.

Till stöd för sin framställning har motionären åberopat de befogade
anmärkningar mot nu gällande föreskrifter, som föranledts ej mindre
deraf att fastighetsegare och löntagare icke medgifvas något afdrag från
sin inkomst för ränta å skuld, än äfven af de olika bevillningsafgifter,
som äro ålagda jordbruks- och andra fastigheter.

Ehuru det onekligen ligger en orättvisa deruti att den af skuld
besvärade fastighetsegaren och tjensteman nen äro lika skattepliktig^ som
den, hvilken icke är behäftad med någon skuld, samt detta missförhållande
tvifvelsutan utgör ett stöld hinder mot att efter den nuvarande
bevillningslagstiftningens grunder uttaga något betydligare skattebelopp
eller att i allmänhet anlita denna s. k. direkta beskattning i någon väsendtligare
mån för fyllande af statsbehofven, är likväl en förändring i
detta hänseende, sådan som den af motionären föreslagna, förknippad
med stora svårigheter. Utom den af en inkomstskatt föranledda förhatliga
nödvändigheten att intränga i den skattskyldiges affärsställning och
enskilda förhållanden samt svårigheten att bland annat härvid kontrollera
att eu i fastighet befintlig inteckning verkligen utgör en vid egendomen
häftande skuld och icke endast ett i egarens våld förvandt, värdepapper,
afsedt att förminska hans skattskyldighet, framstår såsom det
väsendtligaste hindret mot eu rubbning i den nuvarande bevillnings -

Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 8.

grunden, de olägenheter, hvilka, på sätt Utskottet vid flera af de sistförflutna
riksdagarne visat, i följd af det nära sambandet mellan den
allmänna bevillningen och kommunal beskattningen skulle orsakas i afseende
å de kommunala utskyldernas fördelning och bestämmelserna angående
den kommunala rösträtten. Sålunda skulle eu högst betydlig
tillökning i kommunalbeskattningen uppstå för eu del kommunalmedlemmar
såväl genom medgifvande af afdrag från inkomstbevillningen för
den skattskyldiges skuld, som af förhöjande af minimum för beskattningsbar
inkomst till 600 R:dr.

Härmed har Utskottet dock icke velat säga, att antagandet af eu
rättvisare grund för utgörande af bevillningen till staten af de omnämnda
olägenheterna i fråga om den kommunala beskattningen bör
för all framtid få förhindras, utan blott antyda de omfattande förändringar
i bestående förhållanden, som af antagandet utaf eu dylik förändrad
bevillningsgrund skulle påkallas och i sammanhang dermed måste
tillvägabringas, och hvilka skulle göra utarbetandet af förslag till eu
bevillningsförfattning, byggd på grunder af väsendtligt förändrad beskaffenhet
mot de i nu gällande Bevillningsstadga antagna, till ett arbete af
så omfattande beskaffenhet, att ett Riksdagens Utskott svårligen skulle
finna erforderlig tid att åstadkomma detsamma och att den enda lämpliga
utvägen att erhålla ett sådant förslag blefve att till Kongl. Maj:t
göra underdånig framställning om utarbetande deraf. Det har ock utgjort
föremål för Utskottets öfverläggning, huruvida det vore skäl att
för det närvarande och med föranledande af motionen föreslå en sådan
underdånig framställning från Riksdagens sida; men då, enligt Utskottets
uppfattning, åsigten om lämpligheten af att införa en förmögenhetsoch
inkomstskatt, på sätt motionären föreslagit, hvarken inom representationen
eller hos den allmänna meningen inom landet kan anses hafva
vunnit erkännande, och icke heller torde, innan åtskilliga förändringar
i Ofri ga skattehänseenden blifvit tillvägabragta, hafva utsigt att göra sig
gällande, har Utskottet ansett sådant för det närvarande icke böra ega
ruin, helst Utskottet inheintat, att den, med anledning af Riksdagens
skrifvelse nästlidet år, angående omarbetning af mantalsskrifnings-förordningen,
af Kongl. Maj:t härför nedsatta komité, erhållit uppdrag att,
— i syfte att kommunernas fordran att af de personer, hvilka inom
dem äro boende, få uppbära skäliga skattebidrag, måtte så vidt möjligt
tillgodoses, — afgifva underdåniga förslag till de härför erforderliga
förändringar äfven i bevillningsstadgan, kommunalförfattningarne och
andra författningar, i följd hvaraf det torde kunna förväntas, att de af

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Utskottet här ofvan antydda svårigheterna för vidtagande af åtskilliga
förändringar i bevillningsstadgan sålunda blifva afhjelpta.

Af dessa skäl finner Utskottet sig böra hemställa,

2:o

att Herr von Kochs förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 2.

Enligt denna § äro från utgörande af der stadgad bevillning af fast
egendom befriade, bland andre, egare af kanal, jernväg och annan farväg
för den mark, som upptages af kanal- och vägsträckan, äfvensom
för sjelfva kanal- och vägbyggnaden.

Med anledning häraf har inom Andra Kammaren Herr P: C. Lamberg
(i motion N:o 46) föreslagit att, enär olika åsigter skulle gjort sig
gällande i fråga om fastighetsbevillnings påförande för de vid enskilda
jernvägarne befintliga stationshus, föreskrift måtte i bevillningsstadgan
intagas derom, att befrielse från erläggande af bevillning jemväl för sådana
stationshus skall ega rum; och då de ifrågavarande byggnaderna
äro för trafiken å jernvägarne oundgängliga samt således skäligen kunna
anses utgöra en del af sjelfva jernvägsanläggningen, har Utskottet ansett
de skäl, som gälla för befrielse från bevillnings erläggande för jernvägsbyggnaden
i öfrigt, ega lika giltighet i afseende å stationshusen, hvarföre
Utskottet lillstyrker,

3:o

att, med bifall till motionärens förslag, det här ofvan
i § 2 omförmälda undantagsstadgande må erhålla följande
lydelse:

Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias
jemväl egare af kanal, jernväg och annan farväg för
den mark, som upptages af kanal- och vägsträckan,
äfvensom för sjelfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder,
i fråga om jernvägar, stationshusen jemväl inbegripas.

§§ 6 och 8.

I § 6 stadgas att för all inkomst, vare sig af kapital eller arbete,
erlägges bevillning med 1 procent, beräknad å behållna inkomstbeloppet,
och i § 8 att bevillning för kapital och arbete icke eger rum, när
den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster understiga 400 R:dr samt

Bevillnings-Utsleottets Betänkande N:o 8.

att, om de icke öfverstiga 1,800 R:dr, 300 R:dr af inkomsten från kapital
eller arbete äro fria från bevillning.

Under anförande att för den löntagare, som icke hade fullt 400 R:dr
eller hvars lön icke öfverstege 1,800 R:dr, äfvensom för handtverkare
eller arbetare med dylika inkomster nämnda undantag syntes vara ganska
billiga, men att det vore så mycket obilligare, att kapitalisten skulle
åtnjuta dessa afdrag, som denne icke hade någon annan möda för sin
inkomst än att emottaga och qvittera räntan, har Herr Lars Börjesson
inom Andra Kammaren (uti motion N:o 47) föreslagit, att § 8 måtte erhålla
den förändring, att för inkomst af kapital icke finge åtnjutas befrielse,
så snart denna inkomst uppginge till 100 R:dr och bevillningen
derför till 1 R:dr.

Utskottet medgifver väl, att grundtanken i motionärens förslag kan
anses riktig och att för inkomst af kapital i allmänhet, såsom af varaktigare
beskaffenhet, en högre bevillningsafgift än för inkomst af lön eller
arbete kan vara af billighet påkallad, men då i § 6, i fråga om sjelfva
beskattningen, kapitalet är likstäldt med öfriga inkomstkällor, så kan
det icke vara skäl att i § 8 i fråga om undantagen härutinnan göra
någon skilnad, helst en sådan förändring, såsom rubbande den grund,
lika beskattning af all egendom, hvarpå den nuvarande bevillningsstadgan
hvilar, skulle vålla en omarbetning af bevillningsstadgan i flera
väsendtliga delar, något, som hvarken motionären lärer åsyftat eller Utskottet
ansett nu böra ega rum; och Utskottet hemställer fördenskull,

4:o

att Herr Lars Börjessons motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

I afseende å förevarande 8 § har jemväl Herr J. E. Johansson uti
en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 177, föreslagit den förändring,
att det stadgade minimum för beskattningsbar inkomst måtte
från 400 R:dr nedsättas till 350 R:dr.

Såsom skäl för detta förslag har motionären anfört: att svårighet vid
tillämpningen af ifrågavarande § skulle uppstått derigenom att de, som
hafva inkomst af kapital eller arbete, icke kunde taxeras för mindre belopp
än 400 R:dr, efter hvilket belopp bevillning vanligen åsattes, oaktadt
inkomsterna icke fullt uppginge dertill, enär det nemligen ansetts, att
handtverkare m. fl. böra under den tid de ega helsa, förmåga och arbetsförtjenst
bidraga något såväl till statens som isynnerhet till kommunens
gemensamma behof, emedan de, sedan arbetskrafterna aftagit eller sjukdomsfall
inträffat, för sig och sin familj måste anlita kommunen om

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

nödio-a bidrag dertill; att statens finansiela ställning nu lemnade tillfälle
till skattenedsättningar; samt art genom den föreslagna nedsättmngen i
minimum för beskattningsbar inkomst från 400 R:dr till 350 R:dr, med
bibehållande af 300 R:drs afdrag för lefnadskostnaden, bevillning kunde
åsättas med 50 öre för sådane personer, som icke kunna anses hafva
fullt 400 R:drs inkomst, men det oaktadt blifva taxerade till detta belopp,
hvarigenom dessas utskylder kunde nedsättas till hälften såväl till
staten som kommunen och en rättvisare taxering blifva möjlig.

Då den olägenhet, motionären velat med sitt förslag förebygga, såsom
han sjelf angifver, beror, icke på någon tvetydighet eller brist i
det ifrågavarande lagstadgandet, utan endast på ett felaktigt och mot
stadgandet fullkomligt stridande förfarande vid tillämpningen af detsamma,
hvilket icke kan genom en lagförändring förebyggas; och då
vidare den för de oundgängligaste lefnadsbehofven från skatt befriade
inkomst, långt ifrån att vara för högt tilltagen, numera torde få anses
väl lågt beräknad, måste Utskottet för sin del ogilla ett ändringsförslag,
som afser att ytterligare nedsätta det nu föreskrifna minimum af beskattningsbar
inkomst, och hvarigenom beskattning skulle påläggas en mängd
samhällsmedlemmar, som nu äro derifrån befriade, och som icke kunna
anses ega någon skatteförmåga, såsom statkarlar och backstugusittare
in. fl., hvars årsaflöning med numera uppdrifna arbetslöner och höjda
priser på lefnadsförnödenheter i många fall torde uppgå till 350 R:dr.

På dessa skäl föreslår Utskottet,

5:o

att Herr J. E. Johanssons förevarande motion må af
Riksdagen lemnas utan afseende.

§§ 9 och 27.

§ 9 mom. 1 och 2 hafva nu följande lydelse:

»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres:

bankbolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig genom hufvudkontor,
afdelnings- eller kommissionskontor;

annat bolag, der bolagets rörelse hufvudsakligen å eu eller flera
orter drifves, eller, i fall sådana bestämda orter icke förefinnas, der
bolaget har sin styrelse;»

samt § 27 sista punkten: »Och bör sådant utdrag beträffande bankbolag
utvisa denna vinst fördelad på hufvudkontoret samt hvarje af dess
afdelnings- och kommissionskontor.»

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Med anledning deraf att i fråga om enskilda jernvägar bevillning
plägat påföras allenast inom den kommun, der styrelsen har sitt säte,
hvilken kommun i följd deraf fått uppbära kommunalutskylder beräknade
efter bolagets hela inkomst, hafva förslag blifvit framställda till förändrad
lydelse af dessa §§ inom Första Kammaren af Herr O. F. Hallin (motion
N:o 21) och inom Andra Kammaren af Herr W. Falk (motion N:o 33),
hvilka yrkat:

att § 9 mom. 1 måtte sålunda förändras:

Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres:

Bank- och jernvägs-bolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig vid
hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor, eller vid större och mindre
stationer;

samt att § 21, sista punkten, måtte erhålla denna lydelse:

Och bör sådant utdrag beträffande bank- och jemn äg s-bolag utvisa
denna vinst fördelad på hvart och ett af bolagets särskilda kontor eller
stationer;

till hvilken sistberörda lydelse Herr Falk dessutom föreslagit följande
tillägg efter ordet »stationer»:

samt för de sistnämnda på så sätt bestämd, att all inkomst af gods
och passagerare, som afgå från en station till en annan, delas till hälften
på hvardera stationen.

Vid sistförflutna lagtima riksdag framställde Utskottet med anledning
af motioner i likartadt syfte som de nu förevarande förslag till en
sådan förändrad lydelse af ifrågavarande §§, som den af Herr Hallin nu
föreslagna, men denna framställning vann då icke Riksdagens bifall, hufvudsakligen
emedan förändringen ansågs komma att medföra svårigheter
och äfventyr för staten att utfå behöriga bevillningsafgifter.

Om än det måste såsom grundsats till riktigheten medgifvas att
bevillnings-stadgans främsta ändamål är att bereda största säkerhet och
lätthet för upptagande af de till staten ingående bevillningsafgifter och
att ur denna synpunkt inga andra förändringar i bevillnings-stadgans
föreskrifter härom kunna anses fullt befogade än sådana som syfta härtill,
så fordrar dock å andra sidan billigheten, att, då lagstiftningen gjort
den kommunala beskattningen nära förbunden med och till hufvudsaklig
del beroende af bevillningen till staten, den obillighet och oegentlighet
i kommunalbeskattning, som deraf blifva en följd, böra, då det utan
egentliga olägenheter för statsinkomsternas upptagande kan ske, genom
förändrade föreskrifter i bevillnings-förordningen undanrödjas.

Då i förevarande hänseende ostridigt lärer vara, att det är med
grunden för den kommunala beskattningen öfverensstämmande, att jern -

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 8.

vägsbolag inom de kommuner, der de vid särskilda stationer drifva sin
rörelse och der de för den i deras tjenst anställda personal och dess
familjer draga gagn och hafva behof af de kommunala institutionerna,
jemväl utgöra de på dem belöpande bidrag för upprätthållande af dessa
kommunala institutioner, så framstår det såsom en verklig orättvisa i
fråga om kommunalbeskattning att, såsom nu allmänt lärer vara förhållandet,
dessa bolag beskattas allenast å den ort der de hafva sin styrelse;
och vid större jernvägsbyggnadsföretag, der anläggningen toge sin början
å en ort, medan bolagets styrelse hade sitt säte å en annan, afsedd att
utgöra jernbanans slutpunkt, skulle härigenom inträffa, att, då i mån af
de särskilda bandelarnes fullbordande dessa för trafiken öppnades, bevillning
till staten så väl som kommunala utskylder komme att påföras ett
sådant bolag för den inkomst, det af trafikrörelsen å jernbanan uppbure,
å eu ort, der denna rörelse alldeles icke bedrefves.

Af dessa skäl, och då Utskottet icke ansett att några svårigheter
böra möta för jernvägsbolagen att föra sina räkenskaper med den fullständighet,
att deras styrelser lätteligen kunna lemna sådana uppgifter,
som utvisa huru stor del af bolagets behållna vinst härledt sig från
hvarje af dess särskilda stationer, till bevis hvarå Utskottet hänvisar till
bilagda tabell (Bil. A.), samt att lika litet någon väsendtlig olägenhet
genom den föreslagna förändringen bör uppstå för påförande af en riktig
bevillning till staten; men det deremot synts Utskottet angeläget, att, då
många enskilda jernvägsföretag inom landet nu äro under utförande, en
snar rättelse i de angifna missförhållandena åstadkommes innan tilläfventyrs
ännu flera stridiga intressen, än hvad för närvarande är fallet, försvåra
frågans lösning; har Utskottet icke tvekat att tillstyrka bifall till
motionärernes förslag, dervid Utskottet dock icke ansett lämpligt att,
såsom herr Falk föreslagit, lemna en allmän föreskrift huru inkomsterna
skola fördelas mellan de särskilda stationerna, då för skilda fall olika
grunder härför möjligen kunna och böra tillämpas.

I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet,

6:o

att § 9 mom. 1 må erhålla följande förändrade
lydelse: Bevillning för inkomst af kapital eller arbete
påföres: Bank- och jernvägs-bolag, der bolagets rörelse
drifves, vare sig vid hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor,
eller vid större och mindre stationer;

samt i följd häraf

Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 8.

7:o

att sista punkten af § 27 må, lyda: Och bör sådant
utdrag beträffande bank- och jernvägs-bolag utvisa
denna vinst, fördelad på hvart och ett af bolagets
särskilda kontor eller stationer.

Denna § har följande lydelse:

_ »Likaledes utgöres den genom särskild författning stadgade stämpelafgift
för tidningar och andra periodiska skrifter, utan afdrag ä den
bevillning, som utgifvaren eller förläggaren, enligt denna bevillningsstadga,
åligger».

Som Kong!. Maj:t i nådig proposition, angående dels stadgande af
förändrade vilkor för tidningars och tidskrifters postbefordran samt dels
åtskilliga andra postväsendet rörande frågor, föreslagit, bland annat, upphäfvande
af Kong!. Kungörelsen den 30 November 1860 angående den
af Rikets Ständer fastställda bevillningsafgift för stämpling af tidningar
samt andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar, kommer Utskottet
att, sedan Riksdagen i anledning af denna nådiga framställning
fattat beslut, om sådant blifver erforderligt, till Riksdagen göra den
framställning i afseende å förevarande §, som af detta beslut kan föranledas,
hvilket Utskottet här blott ansett sig

8:o

böra för Riksdagen anmäla.

§ 87,

I afseende a förenämnde §, som bland annat innefattar stadgande
derom, att kronofogden sednast fjorton dagar före den till uppbördens
företagande inom hvarje län bestämda tid skall hos Konungens
Befallningshafvande anmäla samt inom vederbörande församlingar kungöra
de för hvar och eu församling utsatta uppbördsdagar m. in., har Herr
A. W. Uhr (i motion K:o 146) inom Andra Kammaren framställt förslag
till följande förändrade lydelse:

»Sednast fjorton dagar före den till uppbördens företagande inom
hvarje län bestämda tid skola i städerna magistraten och ä latidet häradsskrifvaren
och kronofogden gemensamt hos Konungens Befallningshafvande
anmäla samt ä landet, genom kronofogdens försorg, inom vederbörande församlingar
kungöra de för hvar och en församling utsätta uppbördsdagar,
samt de ställen, hvarest uppbörden skall förrättas, och den ordning, som
H t It . till Tlikscl. Prol. 1872. 5 Sami. 1 Afd. 6 Hö ft. 2

10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

dervid kommer att iakttagas; börande häradsskrifvaren vid uppbördsstämman
vara närvarande för att meddela behörig annotation å de skattskyldiges
debetsedlar, enär derförutan uppbördsmannens qvittens, enligt
uppbördsförfattningarne, icke äro gällande».

Med deri föreslagna förändringen synes motionären åsyfta, att häradsskrifvaren
skall jemte kronofogden få föreslå tiden töi uppböidsstäm
morna inom fögderiet, såsom skäl hvarför motionären anfört, att häradsskrifvaren
uteslutande verkställer all debitering, uppi ättar så väl upp
bördsbok som debetsedlar samt till följd af dessa digra arbeten ((nästan
uteslutande» är beroende af tiden för uppbördsstämmornas början, då
han sednast 14 dagar derförut måste hafva verkställt sagde arbeten.

Då det likväl, enligt gällande föreskrifter, är Konungens Befallningshafvande,
som bestämmer tiden för uppbördens företagande inom hvarje
län, samt, enligt uppbördsförfattningarne och 84 § bevillningsstadgan,
det åligger häradsskrifvaren att inom viss tid före den sålunda bestämda
uppbördstidens början hafva så väl till Konungens Befallningshafvande
insändt uppbördsboken för granskning och uppbördsordres meddelande
som äfven till de skattskyldige utlemnat debetsedlarne, synes det icke
kunna på ringaste sätt inverka på häradsskrifvarens förenämnda arbeten,
att kronofogden inom den för länet stadgade uppbördstiden föreslår terminerna
för uppbördsstämmorna inom fögderiet. Den föreslagna förändringen
anser Utskottet fördenskull obehöflig och hemställer alltså,

9:o

att Herr Uhrs förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Sedan Statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman bestämd,
samt tiden sålunda är inne att meddela yttrande angående de i
bevillningsstadgan upptagna procent- och sifferbelopp, skall Utskottet uti
förevarande ämne göra den slutliga framställning, hvartill förhållandet
föranleder, hvilket Utskottet

10:o

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 21 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:
GUST. af UGGLAS.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Reservationer:

emot Utskottets hemställan med anledning af Herr von Kochs motion:

af Herr von Geijer.
vid .9 och, 27 §§:

af Herr Friherre af Ugglas samt Herrar Häggström och Hederstjerna,
hvilka ansågo nu gällande föreskrifter böra förblifva oförändrade;

af Herr Grefve Hamilton: »De af Bevillnings-Utskottet föreslagna
förändringar ne i 9 och 27 §§ af bevillningsstadgan afse endast kommunala
förhållanden och innebära, enligt hvad under diskussionen i detta
ämne vid sistlidne års riksdag i Första Kammaren blifvit tydligt ådagalagdt,
försämring af bevillningsstadgan, hvarföre — och då en komité
blifvit af Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af förslag till nödiga rättelser
uti bevillningsstadgan och kommunalförfattningarne — jag får
anmäla min vördsamma reservation emot ifrågavarande förändring och
hemställer,

att Herr A. F. Hallins motion (N:o 21) och Herr W.
Falks motion (N:o 33) icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.»

af Herr von Geijer: »Det torde böra medgifvas, att, då en motionär
föreslagit att någon paragraf i bevillningsstadgan måtte erhålla en af
honom formulerad ny lydelse, så, oaktadt af motionens hela innehåll
framgår att det väckta förslaget afser endast ett ordnande af den kommunala
beskattningen, skall motionen rätteligen till Bevillnings-Utskottet
remitteras. Men det lärer ock få erkännas, att Bevillnings-Utskottet
ställer sig den för Utskottet i grundlagen gifna instruktion närmast till
efterrättelse, om Utskottet, utan att ingå i bedömande huruvida motionens
syftemål är i och för sig godt och önskvärdt, som det synes tillkomma
Lag-Utskottet att i första hand pröfva, afstyrker motionen, såsom
tydligen icke afseende någon den ringaste förbättring i gällande grunder
för den allmänna bevillningens utgörande.

Under flera riksdagar har ock en sådan uppfattning af saken gjort
sig gällande inom Bevillnings-Utskottet; och jag vågar tro att ett konseqvent
vidhållande häraf skulle hafva den lyckliga följd att motioner

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

med förberörde syftemål alltid finge en sådan stylisation, att de grundlagen
likmätigt kunde blifva remitterade till det ständiga Utskott, hvilket
har till bestämdt åliggande, bland annat, att bereda frågor rörande den
kommunala lagstiftningen i allmänhet, nemligen Lag-IJtskottet, hvarefter
det Lomme att bero på detta Utskott att, om det så nödigt aktar, sammanträda
till öfverläggning i ämnet med Bevillnings-Utskottet.

Oaktadt jag sålunda anser att de till Bevillnings-Utskottet remitterade
i denna punkt omhandlade tvänne motioner, hvilka åsyfta endast
förändringar i hvad jag ville kalla den interkommunala beskattningen,
strängt taget bort af Bevillnings-Utskottet utan vidare afstyrkas, har
jag dock, enär jag trott mig kunna finna att dessa motioner ur synpunkten
af kommunernas rätt och bästa ega en utomordentligt stor vigt,
yrkat i Bevillnings-Utskottet att desamma, för erhållande af behörig pröfning,
måtte blifva till sammansatt Bevillnings- och Lag-Utskottet hänskjuta.

Men dä Bevillnings-Utskottet ej härpå velat ingå, nödgas jag härmed
hemställa det Riksdagen afslår Bevillnings-Utskottets förslag».

Herr Bennich har begärt få antecknadt, det han icke deltagit i behandlingen
af detta betänkande.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1872.

Trafik- Avdelningen.

G e f 1 e—D ala Jernväg.

Januari-—December år 1870.

Rapport

Passagerare.

Afgift.

S u m m a.

JUektr. Telegrafen.

iV k d o n

Öfvervigt

Summa
Passabel* a r<-trall k.

□ i

S u m m a
T r a f i k.

l:a kl. 2:a kl.

3:e kl

l:a kl

2:a kl.

intal.

Kxtrn.

Afgift.

Afgift

bagage.

Afgift

Kubikfot

Kmt.

Centnei

Gefle .........

Lund...........

''Bäck ..........

Margretehill

Jad rån ........

Sandviken...
Kungsgård .

Storvik .......

Robertsholm

Ho fors ........

Källviken .....

Korsnäs......

Falun .......

Januari .....................	516	339	5,288	1,265	70	494	25	4,353	! 37	6,143	6,11 3	32	68	85	181	86	\| 6,364103	i 89
Februari ....................	355	298	3,554	853	36	528	15	2,948	68	4,207	4,330	19	58	28	132	36	4.52ols3	212
Mars .....................	495	403	5,661	1,155	48	577	95	4,822	41	6,559	6,555	84	72	26	128	91		01	3 1 3
April ......................	555	541	9,580	1,211	44	785	60	10.207	78	10,676	12,204	82	7 3	37	233	22	12^511	41	283
Maj.............................	670	564	9,401	1,439	94	851	00	8,706	67	10,635	10,997	61	71	03	369	04	11,437	68	390
Juni .........................	880	830	13,382	1,97.8	35	1,365	25	10,757	19	15,092	14,100	79	88	39	425	47	14,614	65	461
Juli.............................	884	874	9,650	2,278	65	1,519	16	7,689	21	1 1.408	11,487	02	76	95	302	55	11,866	52	408
Augusti........................	899	786	10,281	2,008	38	1,300	30	7,867	56	11,966	11,176	24	65	56	378	25	1 1.620	05	.36.3
September.............	713	656	8,311	1,819	95	950	10	6,925	5S	9,680	9,695	63	58	99	431	79	10*186	41	544
Oktober...............	574	588	9,484	1,249	1 1	844	JO	8,461	06	10,646	10,554	47	76	15	382	23	1 1,012	S 5	529
November................	391	3 75	7,144	862	29	565	00	6,144	31	7,910	7,571	60	41	85	266	67	7,880	12	MfiS
December .......	493	470	6,865	1,038	15	651	00	5,928	68	7,828	7,617	83	83	55	160	72	7,862	10	263
Summa	7,425	6,724	98,601	17,160	80	10,432	06	84,812	50	11 2,750	112,405	36	835	23	3,393	07	I ! 6,633	66	4,318j
År 1869 ...................	6,961	4,994	79,879	17,277	13	8,192j	07	73,185	36	91,834	98,654	56	886	94	2,346163 1	101,888	13	3,921 ''

2,261

25,873
5,431

161 4,319

11,462
11,558
7,049
4,929

948
10,364
16,668

6,632

218i

102 l
1,321
5,071

118

29,188

2,017

2,193

5,996 1
6,885 ■
5,281
3,559 1

810
7,480
21.398 i

30,568

6,246

40,362 ''
2,459 i

4,658 2,545

12,946

12,995

8,035

5,751

1,033

11,499

19,019

7,650 1
8,776 i
6,828 l
4.730 ''

788 1

42,037

2,474

2,565

7,749
8,892 i
6,966 i
5,582 ''

980
9,472 <
29,913

87 362 25

48 3,841 7

3,584 82 132

--11

1,992	16	1,850	! 86	76	423	14
18	—	16	46	1	O O	85
453	2	370	53	11	28	72
268	1	244	71	9	22	25
430	15	329	10	13	40	62
240	3	207	02	7	20	28
—	—•	—	—	1	2	85
—	—		—	1	1	55
538	10	449	57	4	13	25
379	1	372	93	55	357	84
4,318	48	3,84!	78	178	914\|35

14 34

70
33
91
64
91

71
26
23
43
86
25

539,736
549,191
751,071
950,344
1,440,681
1,407,562
1,865,878
1,987,318
1,442^833
1,079,863
1,1 58''210
632,994

158,671
135,246
179,509
152,658
310,698
306.^953
294,635
314,199
376,035
353,638
262,796 50
152,714 00

53,581

48,733

66,632

85,117

158,482

144,539

367,658

181,399

153,044

128,527

122,714

61,494

1,125

1.125 1

133 1,374 81 13,805,681 2,997,755 00 1,371,926 27 4,500 00

82 1,191 10 1 1,854,141 2,441,243 00 1,356,001 67 4,000

60,562
53,717
75,134
98,655
172,075
162,108
180,797
195,106
166,724
141,605
132,183 44
71,275 27j

10,755 45 1,509,946 32!

9,219 38 1,476,468 97

11 08

77,924
35,701
61,789
65,485
297,642
186,481
302,811
98,643
100.331
14,637
295,938
12,263,966
4,333

706,067
156,282 1
13,423 1
41,849 ;
22,854 ,
90,998 ,
151,949 1
256,780 ;
253,580 I
182,198 i
68,769 00
900,279 ''

152^724 1

182,109
5,030 1
1,160 1
4,420
8,862 <
12,766 .
29,61 7 ^
27,637
40,209
9,363 :
31,951 :
970,515 ,
48,280 1

4,500 00 10,446 25

241,757
7,534
1,160
6,996
8,862 95
20,972 -38,961 1
35,324 <
46,097 I
9,382 :
32,937 I
980,552 ;
79.404 ,

1,374 811 13,805,681 2,997,755 00 1,371,926 27 4,50o|oo| 10,755(45 l,509,94ej32

År 1870
» 1869

Stationernas värde

med hänsyn till såväl ankomne som afgångne passagerare och varor.

Gefle.

Lund.

Margretehill.

Jädrau

och

Sandviken.

Kungsgården.

Storvik.

Robertsholm

och

Kall vik.

Korsnäs.

Falun.

47,48 %
46,64 ^

0,51 %

0,2 9 %

0,67 %

0,54 %

2,63 %

1,90 %

2,4 8 %

2,2 2 %

2 1 r» <
b 1 7°

1,59 %

4,6 5 %

3,2 3 */0

34,86 %
34,97 %

4,5 7 °/o

7,7 6 %

Iföl- till Bevilln. Utsk. Bet. 1872, N:o 8.