Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7

Betänkande 1867:Bevu7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

1

flfchO 7.

Ank. till Riksd. Kansli d. 5 Mars 1867, kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i
gällande Tullstadga.

Uti särskilda, inom Andra Kammaren väckta, till Bevillnings-Utskottet
hänvisade motioner (N:is 214 och 119) har blifvit föreslaget,

dels af Herr L. J. Fahiander, ''‘att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att fartyg, som ankomma till hamnar, der ständig tullbevakning
finnes, måtte derstädes få inklarera, förtulla och lossa lasten, fartygen
må tillhöra hvilken nation som helst och komma vare sig från in- eller utrikes
orter, samt att fartyg, som i landthamnar intagit last på in- och utrikes orter
af landets produkter, måtte få der utklarera och i båda fallen erlägga umgälder
; “ och

dels af Herr S. Hellerström, “att Riksdagen för sin del måtte besluta,
att alla varor, utan undantag, som afsändas med inrikes orter emellan trafikerande
ångbåtar, må befrias från skyldigheten att vara åtföljda af förpassning,
samt att, hvad särskildt artiklarne sprit och bränvin beträffar, den så kallade
förseglingen derjemte måtte afskaffas.“

Då Utskottet, beträffande den af Herr Hellerström i sistomförmälda hänseende
gjorda framställning, kommer i tillfälle att i sitt betänkande angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker framdeles afgifva yttrande, har Utskottet, först i afseende å den af Herr
Fahiander väckta motion, endast velat anmärka, att Utskottet väl anser alla de
lättnader böra beredas trafiken, hvilka med det allmännas fördelar äro förenliga,
men att sådana medgifvanden, som de af bemälde motionär föreslagna, äfven om

Bih. till Riksd. Prot. 1867. 5 Sami. I Afd. 4 Höft.

2 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

några fördelar derigenom komme trafiken till godo, dock helt säkert under närvarande
förhållanden mången gång skulle föranleda förvecklingar. Dylika medgifvanden
skulle dessutom endast kunna ske under förutsättning, att på alla
platser, der fartyg sålunda kunna in- och utklarera samt lossa eller lasta, finnas
anställda tjensteman, hvilka äro i besittning af de insigter och den varukännedom,
som nödvändigt erfordras, derest ofta återkommande tvister mellan tullverket
och godsegare skola undvikas. Icke ringa svårigheter torde likväl möta
att öfverallt anställa så qvalificerad samt för kontrollen och uppbörden fullt
lämplig och tillräcklig betjening, och skulle detsamma säkert icke aflöpa utan
högst betydligt ökade kostnader för tullverket, utan att derföre alltid några deremot
svarande fördelar tillskyndades trafikanten. Då Utskottet derjemte varit i
tillfälle inhemta, att i det förslag till ny Tullstadga, hvilket nu är beroende på
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, blifvit inrymda åtskilliga bestämmelser, åsyftande
att, så vidt möjligt, afhjelpa de olägenheter, hvilka af så väl nyssomförmälde
motionär som äfven af Herr Hellerström i deras gjorda framställningar blifvit
antydda, har Utskottet ansett sig böra hemställa,

att hvad i förenämnda motioner blifvit så i ena som andra
hänseendet föreslaget icke må till någon åtgärd från Riksdagens
sida föranleda.

Stockholm den 5 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

(•list. af Ugglas.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MAE C US, 1867.