Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5 (Betänkande 1882:Bevu5 bevu)

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Mars 1882, kl. 11 f. m.

Betänkande, angående Imtbetssockertillverknmgsafgiften.

De bestämmelser, som röra beskattningen af livitbetssockertillverkningen
inom riket, återfinnas

dels i Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869, deri Kong!. Maj:t
till allmän efterrättelse kungör Riksdagens samma år fattade beslut, att tillverkningen
af hvitbetssocker inom landet skulle åläggas särskild beskattning
i förhållande till införseltullen å utländskt råsocker, men att undantag från
denna bestämmelse skulle medgifvas sålunda, att nämnda tillverkning finge
skattefritt bedrifvas till den 1 Juli 1873, att från och med den 1 Juli 1873
till den 1 Juli 1876 tillverkningen endast ålades en skatt, motsvarande en
femtedel, från och med den I Juli 1876 till den 1 Juli 1879 två femtedelar,
från och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 tre femtedelar samt
från och med den 1 Juli 1882 till den 1 Juli 1885 fyra femtedelar, allt
af den vid dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg
än N:o 18 af den i verldshandel gällande Holländska standard;

dels i Kongl. förordningen den 30 Maj 1873, som jemte Kongl. Maj:ts
samma dag faststälda ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket meddelar
närmare bestämmelser angående ifrågavarande beskattnings uttagande
kontroller derå in. in.;

dels i Kongl. kungörelsen den 2 Juni 1876, hvarigenom påhjudes, att
skatten från och med den 1 Juli samma år till den 1 Juli 1879 skall i
öfverensstämmelse med Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869 utgöra två
femtedelar;

Bill. till Biksd. Brot. 1882. 5 Sami, 1 AJd. 5 Käft.

Bevillnings-Vtskotiets Betänkande N:o 5.

dels ock slutligen i Kongl. kungörelsen den 25 April 1879, deri Kong!
Maj-t på grund af Riksdagens beslut samma år stadgar, att skatten jemväl
från och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 skall utgå med endast

två femtedelar. 0

Genom sistnämnda stadgande frångicks alltså det af 1869 ars Riksdag
i ämnet fattade beslut, sä till vida att den förhöjning i skatten, som enligt
nämnda beslut skolat ega rum från och med den 1 Juli 1879, uppsköts och
skatten bestämdes att fortfarande intill den 1 -Juli 1882 utgå med tva femtedelar
af tullsatsen.

Den skatteförhöjning, som alltså under innevarande ar vore att förutse,
föranledde Malmöhus läns hushållningssällskap att i underdånig ski ifvelse
den 20 sistlidne September anhålla, det Kongl. Maj:t ville till Riksdagen
gorå framställning om »att, med upphäfvande af nu gällande bestämmelser
för beskattning af hvitbetssockertillverkningen, skatten ^ för dylikt socker
under eu tidrymd af tio år, räknad från och med år 1882, fastställes
till högst tva femtedelar af tullsatsen för råsocker.» Såsom skäl härför framhåller
sällskapet å ena sidan den stora betydelse, som hvitbetssockerindustrien
utöfvar på jordbruket och boskapsskötseln, och, a den andra, att nu gällande
föreskrifter om en snabbt stigande beskattning lägga hinder i vägen för nya

fabrikers uppkomst. ..........

Denna underdåniga framställning bar blifvit till bifall förordad af såväl
Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Malmöhus län som Landtbruksakademiens
förvaltningskomité, hvilken senare derjemte som sin åsigt uttalat, att
bifall till hushållningssällskapets framställning knappast vore tillräckligt för
att framkalla nya hvitbetssockerfabriker under andra än de mest; gyiisamma
förhållanden, utan att för uppnående af detta ändamål vore behöflig!, att
vissa års frihet från skatt beviljades nyanlagda fabriker. Kommerskollegium
åter afstyrker, efter en fullständig redogörelse för denna beskattningsfrågas
behandling, på anförda skäl, bifall till ansökningen. _

Någon framställning i ämnet från Kongl. Majd. har emellertid ej ännu
blifvit till Riksdagen afgifven, hvaremot frågan genom trenne i Kamrarne
väckta motioner dragits under Riksdagens pröfning.

Uti dessa till Bevillnings-Utskottet hänvisade motioner har nemligen

blifvit föreslaget:

af Herr Jöns Pehr mm inom Första Kammaren (motion Nio 33): »att
Riksdagen för sin del måtte besluta, att ingen förökning på den förut bestämda
skatten för hvitbetssockertillverkningen får ega ruin utöfver det belopp,
som var gällande för sistlidet år 1881»;

af Herr Lasse Jönsson inom Andra Kammaren (motion N:o 38):
»l:o) att den beskattning, som är ålagd den inom landet varande hvitbets -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

sockertillverkningen vid den fabrik, som nu är i verksamhet, mätte, utan
någon förhöjning, fortfarande som under de sex sistförflutna åren utgå med
tvä femtedelar af den för hvarje år bestämda tullsats ä utländskt råsocker
af mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandel gällande holländska standard;
2:o) att de fabriker, som härefter börja denna fabriksrörelse och äro
belägna på öfver två mils afstånd från en i gång varande eller under de senaste
fem åren nedlagd fabrik, måtte varda befriade från all sådan beskattning
under de fem första åren af sin verksamhet, och att derefter denna beskattning
under fem år må utgå med endast en femtedel och sedan lika med
äldre fabriker; och 3:o) att de fabriker, som under de senaste tio åren be
drif vit hvitbetssockertillverkning, men under de senaste fem åren vant nedlagda,
må under fem år från fabrikens igångsättande erlägga beskattning
med eu femtedel och derefter skatta lika med andra i gång varande fabriker»;
samt

af Herr Ola Andersson 1 limlaf, likaledes inom Andra Kammaren,
(motion K:o 79): »att, med upphäfvande af hvad i äldre stadganden häremot
strider, Riksdagen må besluta dels någon frihetstid för nya fabriker
och dels att skatten på hvitbetssockertillverkningen från och med den 1 Juli
innevarande är skall utgå med hälften af gällande införseltull å råsocker,
efter den beräkning, som i öfrigt nu är gällande.»

Till stöd för sina olika förslag åberopa motionärerne hufvudsakligen
dels samma skäl, som Malmöhus läns hushållningssällskap i sin ofvan omför
mäkla framställning till Kong! Maj:t anfört, och dels den rikliga arbetsförtjenst,
som denna industri erbjuder åt den fattigare befolkningen, hvarjemte
Herr Ola Andersson särskilt fäster uppmärksamheten på huruledes det synes
svårt att afgöra, huruvida, »om intet beslut nu påkallats, skatten skulle fortfarit
att utgå med två femtedelar, eller om den utan något nytt beslut skulle
höjts med eu femtedel eller kanske med tvä femtedelar, enär ä ena sidan
Riksdagen 1879 förklarat, att nytt beslut borde fattas, innan en skatteförhöjning
inträdde, men, å den andra, Kong!, kungörelsen den 15 Oktober
1869 icke är genom någon annan förordning upphäfd, och ej heller särskild!
beslut om uppskof med den sista femtedelen fattadt.»

Vid besvarandet af dessa motioner anser Utskottet lämpligt att förut
skicka eu kort redogörelse för hvitbetssockertillverkningen i landet, sedan
densamma blef underkastad beskattning.

Oaktadt i Landskrona eu fabrik för tillverkning af hvithet ssocker under
eu lång följd af år eller allt sedan är 1854 varit i verksamhet, tycktes
denna industri ej vilja taga någon vidare utveckling förr än sedan Riksdagen
är 1869 bestämt grunderna för beskattningen af denna dittills skattefria
tillverkning. Efter sistnämnda är anlades ytterligare fyra hvitbetssocker -

lie vulning s-Ut s kött e t s Betänkande N:o 5.

fabriker, så att när 1873 års förordning angående beskattningen med hösten
samma år trädde i kraft, erhöll densamma tillämpning på två fabriker i Malmöhus,
två i Östergötlands och eu i Hallands län. En fabrik hade visserligen
under samma tid varit anlagd i Stockholms stad, men nedlades efter eu kort
verksamhet, innan någon beskattning ifragakom. Åt de förstnämnda fabrikerna
nedlades den i Halland redan vid slutet åt är 1873 och den ena af
fabrikerna i Östergötland i Februari 1874. Fabriken i Landskrona förstördes
genom vådeld i Oktober är 1875, och dess återupprättande lärer mött hinder
från kommunalmyndigheternas sida. Den andra fabriken i Östergötland, förlagd
i Vadstena stad, fortgick till i Januari månad är 1878, ehuru med
svag tillverkning, dä äfven den nedlades, hvarefter endast en fabrik, belägen
vid Arlöf i Malmöhus län, hittills varit i verksamhet.

Hvad beträffar bctafverkningens storlek och den deremot svarande
skatten till statsverket, sa, hafva, enligt uppgift frän byrån för kontrollen å
tillvcrkningsafgifter, dessa utgjort:

illverkniugsåret.	Centner betor.		Skatt.
1873—	1874 ....	.. 731,295	..... Kronor	73,129:	50.
1874—	1875 ...	..... 411,755	»	41,175:	50.
1875-	.1876 . ..	.... 398,150	»	39,815:	—
1876-	1877 ....	271,159	»	54,231:	96.
1877-	-1878 ....	.... 195,303	»	39,060:	60.
1878-	1879 ...	165,440	»	33,088:	—
1879-	1880 ...	.... 247,415	»	61,853:	75.
		f 230,6851		157,621:	25.
1880-	-1881 ...	.. kilogram:	v »	)
		t9,498,250J		(55,802:	21.

De skal, som läge till grund för 1SG9 års Riksdags beslut angående
beskattning af hvithetssockertillverkningen, voro dels jordbrukets fordran, att
hvitbetskulturen och hvitbetssockertillverkningen skulle betryggas mot ovissa
och våldsamma beskattningsåtgärder, dels statsverkets fordran att icke gå
miste om en bland sina betydligare inkomstkällor. Man förestälde sig, att
farhågan för dylika beskattningsåtgärder skulle afhålla från att egna sig åt
eu industri, som, i afseende på sjelfva betodlingen, erfordrade längre tid för
ernåendet af gynsainma resultat, och, i afseende å sockertillverkningen, fordrade
nedläggandet af betydliga kapital uti de derför behöfliga verk och inrättningar.
Man hoppades, att, om denna farhåga undanröjdes, skulle inom
vårt land, likaväl som inom andra länder med något så när likartade natur -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

förhållanden, uppblomstra eu hvitbetssockerindustri af största betydelse ej
mindre för statens finanser än för folkets ekonomiska välstånd. Det beslut
i ämnet, som 1869 års Riksdag fattande, tillförsäkrade oek ifrågavarande industri
ytterligare fyra års skattefrihet och pålade den för de följande tolf åren en
långsamt stigande beskattning'', som dock ännu vid sitt maximum bibehöll ett
skydd för den inhemska tillverkningen. Vare sig med anledning häraf, eller
under inflytande af eu allmänt utbredd opinion om de stora ekonomiska fördela]'',
som vore att hemta af hvitbetssockertillverkningen, uppstod omedelbart
härefter betodling i större eller mindre skala inom flera delar af landet, hvarjemte
förut omförmälda sockerfabriker anlades. Resultatet blef emellertid
det jemväl ofvan antydda, att nemligen flertalet af dessa fabriker nedlades,
dels innan beskattningen trädt i verkställighet, och dels innan densamma
hunnit stiga ens öfver sitt lägsta belopp eller eu femtedel af tullsatsen å
råsocker. Endast eu fabrik, nemligen den vid Arlöf i södra Skåne, fortfor
med sin verksamhet. Sannolikt skulle jemväl den närbelägna fabriken
i Landskrona kunnat upprätthållas, derest den ej blifvit genom vådeld
förstörd.

Att den ännu synnerligen låga beskattningen skulle i någon väsentlig
män hafva varit eu medverkande anledning till fabrikernas nedläggande, torde
väl svårligen kunna antagas. Snarare tyckes detta häntyda deruppå, att det
endast är i landets sydliga, ad klimatet mest gynnade delar, som ifrågavarande
industri utan ett allt för högt skydd kan blifva lönande, en uppfattning
som vinner stöd äfven af den omständigheten, att ehuru den i Skåne
ännu i verksamhet varande fabriken under de senare aren klimat ett allt
bättre ekonomiskt resultat, så bär dock icke arbetet vid någon af de nedlagda
fabrikerna upptagits, ännu mindre nya blifvit anlagda,

Under sådana förhållanden, och då en beskattning af sockerförbrukningen
ingår samt för en längre framtid torde komma att ingå såsom ettväsentligt
led i landets finansiella system, skulle ett vidhållande af den nuvarande
låga beskattningen af den inhemska sockertillverkningen innebära
hufvudsakligen ett gynnande af landets af naturen lyckligast lottade delar.

Den minskning'' i inkomsterna af sockertullen, statskassan fått vidkännas
genom hvitbetssockertillverkningen allenast vid de skånska fabrikerna,
sedan skatten påfördes, uppgå]'' redan nu till ej ringa belopp. Eu jemförelse
emellan de utgifter, dessa för sin tillverkning haft att erlägga, och de belopp,
hvartill tullinkomsterna för motsvarande qvantiteter utländskt råsocker skulle
uppgått, utvisar följande resultat:

6 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

		Er lagd skatt.	Motsvarande	Statsverkets
			tullafgift.	förlust.
År	1873 ......	30,104: — ...	150,520: —	..... 120,416: —
»	1874 ......	47,939: 30. ...	239,696: 50.	..... 191,757: 20.
»	1875 ......	26,186: 80. ...	130,934: —	. ... 104,747: 20.
»	1876 .....	40,783: — ...	135,015: —	..... 94,232: —
»	1877 .......	51,510: — ...	128,775: —	77,265: —
»	1878 ......	33,023: — ...	82,557: 50.	49,534: 50.
»	1879 ......	43,815: 50. ...	109,538: 75.	65,723: 25.
»	1880 .....	79,447: 50. ...	198,618: 75.	...., 119,171: 25.
»	1881 ......	106,059: 88. ...	265,149: 70.	......159,089: 82.
	Summa	458,868: 98.	1,440,805: 20:	.. .. 981,936: 22.

Minskningen i inkomsterna af sockertullen har sålunda, under den tid.
gällande lagstiftning angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen
varit i verksamhet, uppgått till ett årligt medelbelopp af omkring 109,000
kronor.

Men om alltså såväl statskassans berättigade kraf som hvitbetssockerindustriens
eget välförstådda intresse fordrar fasthållandet vid den princip,
som ligger till grund för 1869 ars beslut, eller hvitbetssockerbeskattningens
successiva och lagbestämda stigning, till dess den närmar sig den för utländskt
råsocker bestämda tullsats, så torde dock den numera vunna erfarenheten
utvisa, att den år 1869 antagna progressionen i beskattningen möjligen varit
för stark. Det synnerligen intensiva jordbruk, som en framgångsrik odling
af hvitbetor förutsätter, kan först efter eu längre tids bearbetning af jorden
åstadkommas. Likaledes kan den erforderliga arbetsskickligheten för bedrifvandet
af denna kultur först efter någon tids öfning och erfarenhet
vinnas. I anseende härtill, och då det onekligen ligger i det allmännas
intresse, att en industri, hvilken i andra länder lemnat ett så gynsamt
resultat, synnerligen med afseende å så väl jordbrukets som ladugårdsskötselns
framåtskridande och blomstring, må komma till utveckling inom
de delar af vårt land, livilka kunna egna sig för densamma, har Utskottet
ansett skäl icke saknas för att medgifva eu jemkning i 1869 års
beslut. Dervid borde dock grundsatsen om skattens successiva stegring så
väl i princip fasthållas som i tillämpning genomföras. Endast på detta sätt
kan man undvika det vacklande emellan skilda grundsatser, som mer än
något annat är till hinder för industriens utveckling. Endast härigenom kan
man undgå de stridigheter emellan statskassans kraf och eu under statsskydd
uppvuxen närings intressen, som eljest icke lära uteblifva. Att fortfarande

Bevillning s-Vt skot tets Betänkande N:o 5.

bibehålla det nuvarande skattebeloppet, 2/s af råsockertullen, har Utskottet
fördenskull icke ansett sig kunna tillstyrka. Deremot synes ett höjande af
den nuvarande afgiften med 1/i0 eller till r’ j0 af råsockertullen ej möta betänkligheter.
Särskilt torde den nuvarande fabrikens förmåga att bära en
sådan förhöjning icke vara tvifvel underkastad. Ett ytterligare skäl för
åtminstone denna förhöjning kan hemtas åfvan deraf, att skyddet för den
inhemska sockertillverkningen derigenom skulle i det närmaste nedbringas till
hvad det var före den vid 1879 års riksdag beslutade förhöjning af tullsatsen
å råsocker. Skyddet för det ur hvarje centner betor producerade socker var
nemligen före denna tid 30 öre. Efter nämnda tullförhöjning uppgick det
till 37,r> öre. Med en förhöjning af skatten till föreslagna 5/10 af råsockertullen
blir det 31,>5 öre, således i alla fall något större än före 1879 års
tull förhöj ning, allt under förutsättning att råa hvitbetor lemna ett utbyte
af 61/4 procent råsocker.

Men om än Utskottet i detta afseende anslutit sig till det i Herr Ola
Anderssons motion framstälda förslag, anser Utskottet, i olikhet med bemälde
motionär samt med stöd af hvad här ofvan blifvit anfördt, det vara af vigt
att i sammanhang härmed bestämma den progression, i hvilken skatten skall
ytterligare stiga, på det att de, som möjligen vilja egna sig åt denna industri,
må känna, hvilket skydd de hafva att påräkna. För att äfven härutinnan
medla emellan skiljaktiga intressen samt göra de särskilda förhöjningarne
mindre känbara anser Utskottet, att hvarje ytterligare förhöjning bör bestämmas
till allenast 1 j0 af råsockertullen samt inträda hvart femte år.

Hvad som mer än något annat föranledt Utskottet att föreslå en så
betydande jemkning i 1869 års beslut, är öfvertygelsen, att derigenom skulle
på ett för näringens sunda utveckling vida gynsammare sätt än genom beviljandet
af frihetsår för nyanlagda fabriker främjas det sjette man velat tillgodose
med sist antydda förslag. Frågan om sådana frihetsår är icke ny,
den har vid föregående riksmöten varit väckt, men, afstyrkt af Bevillningsutskottet,
blifvit af Riksdagen förkastad. Utskottet bär icke heller nu kunnat
biträda de i detta afseende framstälda förslag. Det är nemligen klart,
att, om hvarje äldre fabrik, som i sin omgifning framkallat en betydligare
betodling och derunder blifvit underkastad den successivt stigande beskattningen,
hvilken möjligen redan närmat sig sitt maximum, skulle kunna utsättas
för att en ny, skattefri fabrik anlades i närheten, så skulle den senare,
som vore i tillfälle att genast tillgodogöra sig alla tekniska hjelpmedel
för sjelfva industriens bedrifvande, derjemte kunna genom högre betalning
beröfva den skattepligtiga fabriken sj elfva råmaterialet. Denna senare
skulle då antingen nödgas nedlägga sin rörelse eller ock söka på ett eller
annat sätt kringgå lagens stadgande. Herr Lasse Jönssons ofvan anförda

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

förslag till förekommande af dessa olägenheter skulle, enligt hvad Utskottet
befarar, ingalunda uppfylla ändamålet, men deremot vara egnadt att just
mana till försök att kringgå författningen, äfvensom dertill ätt vid anläggandet
af fabriker måhända mera hänsyn toges till skattefriheten än till belägenhetens
lämplighet i andra afseenden.

Med afstyrkande i öfrig!, af de i ämnet väckta motioner får Utskottet
alltså hemställa,

att Riksdagen, med återkallande af 1869 års Riksdags
beslut i denna del, måtte besluta:

l:o

att afgiften å tillverkningen af hvitbetssocker inom landet
skall från och med den 1 Juli 1882 till den 1 Juli
1887 utgöra fem tiondedelar, från och med den 1 Juli 1887
till den 1 Juli 1892 sex tiondedelar, från och med den 1
Juli 1892 till den 1 Juli 1897 sju tiondededelar och från
och med den 1 Juli 1897 åtta tiondedelar af den vid dessa
tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg
än U:o 18 af den i verldshandel antagna Holländska
standard; samt

2:o

att, i händelse denna hemställan bifalles, § 1 i Kong!,
Kungörelsen den 25 April 1879 måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

»För all tillverkning af hvitbetssocker, som från och
med den 1 nästkommande Juli inom riket sker, erlägges
tillverkningsafgift i förhållande till det utbyte i råsocker,
som de för tillverkningen använda hvitbetor enligt den i
§ 2 bestämda grund antagas hafva lemnat; och skall denna
afgift till den 1 Juli 1887 utgöra fem tiondedelar af gällande
tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg
än N:o 18 af den i verldsliandeln antagna Holländska
standard.»

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Då i följd af clen genom Kongl. förordningen den 22 November 1878
påbjudna öivergången till metersystemet förändringar i Kongl. förordningen
den 30 Maj 1873 äro af nöden, tillåter sig Utskottet härjemte hemställa dels,

3:o

att § 2 i sistnämnda förordning, hvilken § för närvarande
är af denna lydelse: »Det enligt § 1 beskattningspligtiga
råsockret beräknas efter de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda, att en centner råa (ej torkade)
livitbetor antagas lemna ett utbyte af sex och ett fjerdedels
skålpund och en centner torkade livitbetor ett utbyte
af trettioett och ett fjerdedel skålpund råsocker», måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas
efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda,
att etthundra kilogram råa (ej torkade) livitbetor antagas
lemna ett utbyte af sex och ett fjerdedels kilogram och
etthundra kilogram torkade livitbetor ett utbyte af trettioett
och ett fjerdedels kilogram råsocker;»
dels ock

4:o

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa de förändringar, som
i öfrigt af nämnda anledning möjligen böra i förordningen
införas.

Stockholm den 6 Mars 1882.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 5 Sami. 1 Afä, 5 Häft.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Reservationer:

af Herrar Bennich och Weern;

af Herr Hedlund, som förenade sig med de ledamöter af Utskottet,
som påyrkat skattens höjning med en tiondedel hvart tredje år, i det han
ansåg den af Utskottets flertal beslutade tidrymden af Jern år för hvarje
höjnings inträdande vara alltför lång, och detta så mycket mer som erfarenheten
visat, att Riksdagen icke vidhållit föregående Riksdagars beslut i fråga
om skattens höjning vid en viss tidpunkt, utan afstått från denna statsinkomst.
Man vore "således väl bunden i fråga om tillfälle att höja skatten
under den utfästa tidrymden, äfven om förhållandena än sa kraftigt manade
dertill, hvaremot man icke egde någon säkerhet för, att det pa förhand fattade
beslutet rörande tiden för den höjda skattens inträdande skall hållas i
helgd. Hellre än att pålägga kommande Riksdagar ett sådant band, om
också endast moraliskt, har jag röstat för deras mening, som påyrkat den
lägre skatten på obestämd tid.

Då man anmärkt, att det här gäller ej blott att uppmuntra hvitbetssocker-jahrikationen,
utan äfven, i och med detsamma, hvitbetsodlingen, hvilken
vore väl förtjent af statens understöd med hänsyn till den värderika jordförbättring,
som denna odling innebure, och den dryga kostnad, som med
jordens beredning för detta ändamål vore förbunden, torde fa erinras, att
hvarje odlingsföretag är förenadt med dryga föregående kostnader, utan att
man hittills ansett staten böra dertill bidraga på annat sätt än med odlingslån.
Här gäller det likväl att förvandla ofruktbara marker till fruktbärande
åkerfält, under det att de jordförbättringar, som afses för hvitbetsodlingen,
innebära en ytterligare höjd kultur af redan fruktbärande god skånsk åkerjord.
Att gynna dessa på ett sätt, som för statsverket skulle utgöra en
uppoffring af mer än 100 kronor årligen för hvarje tunnland jord, som bär
hvitbetor — förutsatt nemligen att det är hvitbetsodlingen, ej sockerfabrikationen,
som får nyttan af statens uppoffring — synes mig vara ej blott origtigt
ur statsekonomisk synpunkt, utan ock orättvist mot öfriga landsändar.

af Herr E. G. Boström, som yrkade bifall till Herr Lasse Jönssons
motion; samt

af Herr 6''. A. Jönsson, som instämde i sistnämnde yrkan derför så vidt
det beträffade l:sta punkten af ifrågavarande motion.

Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1882.