Bevillnings-Utskottets Betänkande l\:o IQ (Betänkande 1869:Bevu12 bevu)

Bevillnings-Utskottets Betänkande l\:o IQ.

N:o 12.

Anis. till Riksd. Kansli d. 7 April 1869, kl. 5 e. m

Betänkande, angående stämpelpappersafgiften.

Jemlikt § 40 Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet härmed dels afgifva
Betänkande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade
motioner, som afse ändring i vissa delar af Kongl. Kungörelsen af den 23
November 1866, angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden
deraf bör iakttagas, dels i sammanhang dermed redogöra för de rättelser, som Utskottet
vid dess i öfrigt anställda granskning af nämnda Kongl. Kungörelse funnit
vara af behofvet påkallade.

Sådana ändringar och rättelser hafva yrkats eller af Utskottet funnits angelägna
vid följande stadganden, nemligen:

§ 6.

Köpebref å fast egendom skola enligt gällande stadgande beläggas med
stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt efter
köpeskillingen, när denna är bestämd endast i penningar, men efter nästföregående
årets taxeringsvärde, i den händelse att uti köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarheter
äro för längre eller kortare tid säljaren eller hans rättsinnehafvare förbehållna
och den derjemte uti penningar bestämda köpeskillingen icke öfverstiger fastighetens
taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta köpeskillingen öfverstiger detta
värde, densamma skall tjena till grund för beräkningen af stämpelns belopp.

Under åberopande af det förhållande, att vid köpeaftal om fast egendom
köpare och säljare stundom lära göra sig skyldige till det förfarande att i köpeBih.
till Biksd. Prat. 1809. 0 Sami 1 Afd. 7 Haft.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o Bil.''

afhandlingen utsätta köpeskillingen till lägre belopp, än den blifvit öfverenskommen,
för att sålunda undandraga sig behörig stämpelafgift till Kronan, har Herr
A. Beutercrona inom Andra Kammaren (motion N:o 42), på det sådant missbruk måtte
hämmas och Staten komma i åtnjutande af sin tillbörliga inkomst på denna skattetitel,
föreslagit: »att chartastämpel å köpebref må beräknas, likasom den å bytesoch
gåfvobref samt testamentariska förordnanden om fast egendom, alltid efter nästföregående
årets taxeringsvärde å fastigheten, när detta öfverstiger köpeskillingen».

Af ofvananförda stadgande framgår tydligen, enligt Utskottets åsigt, att lagstiftaren
velat ålägga köp och försäljning af fast egendom en stämpelbeskattning, utgående i
ett visst förhållande till egendomens verkliga värde vid transaktionens afsilande, och ansett
detta värde säkrast uttryckas genom den dervid öfverenskomna köpeskillingen. Det
har följaktligen blifvit stadgadt såsom regel, att köpeskillingen skall utgöra grunden för
beräkningen af stämpelskattens belopp; och det är endast när densamma icke
kunnat säkert utrönas, det vill säga icke varit uteslutande bestämd i penningar,
utan till större eller mindre del äfven i åtskilliga förmåner eller tjenstbarheter,
som taxeringsvärdet blifvit erkändt såsom beräkningsgrund. Det är för en sådan
uppfattning visserligen å ena sidan uppenbart att Statens rätt verkligen kränkes genom
det i motionen anförda bedrägliga förfarandet, att i köpeafhandlingen utsättes köpeskillingen
till lägre belopp än den blifvit öfverenskommen, men det är å andra sidan lika obestridligt,
att motionärens förslag, att taxeringsvärdet, såvida det ej understiger
köpeskillingen, alltid skulle utgöra grunden för bestämmande af stämpelns belopp,
gör det nu stadgade undantag till regel och dermed äfven kränker köparnes och
säljarnes i gällande författning erkända rätt att få stämpelskatten beräknad efter
egendomens försäljningspris. En sådan lagstiftningsåtgärd, i ändamål att förebygga
ett svikligt förfarande, som enligt Utskottets förmenande endast ganska sällan torde
förekomma, skulle sålunda rubba den nu antagna otvifvelaktigt riktiga och billiga beskattningsgrunden
och på samma gång, åtminstone under nuvarande förhållanden,
då taxeringsvärdet å fast egendom i många fall torde icke obetydligt öfverstiga
det pris, som vid försäljning kan betingas, föranleda dertill att Staten komme att
utkräfva en större skatt af dylika transaktioner än deri nu medgifna, redan ganska
betydliga, hvilket åter i sin mån skulle ytterligare betunga afsättningen af . fast
egendom och förringa dess redan ganska tryckta värde; hvarför Utskottet får
hemställa:

att Herr A. Reutercronas motion (N:o 42) icke må till någon
åtgärd föranleda.

Inom Första Kammaren har Friherre Carl Raab (motion N:o 29), i afsigt
att öka Statsverkets inkomster, föreslagit, bland annat, att alla afflyttningsbetyg,
prestbetyg, orlofssedlar och legala intyg beläggas med eu billig afgift af högst

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 12.

25 öre ; och har motionären antagit det denna afgift borde lemna en årlig behåll
ning till Statsverket af en million R:dr.

Utan att yttra sig öfver den större eller mindre sannolikheten af denna
beräkning, för hvilken någon grund icke blifvit i motionen uppgifven och icke
heller, så vidt Utskottet har sig bekant, kan ur tillgängliga statistiska handlingar
hemtas, vill Utskottet endast erinra, huru den föreslagna nya afgilten skulle komma
att till största delen utkräfvas af den arbetssökande och tjenande klassen, hvilken
väl minst bör med nya skatter betungas; hvarför Utskottet hemställer,

2:o) *

att Friherre Carl Raabs motion (N:o 29) i omförmälda hänseende
lemnas utan afseende.

Den genom författningens § 7 åtskilliga fromma stiftelser, såsom kyrkor,
hospitaler och fattigvårdsinrättningar, medgifna frihet från stämpelafgift i alla dem
rörande mål, har, enligt hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta, erhållit en så
vidsträckt tolkning att till och med till dylika fromma stiftelser utställda skuldebref,
då de för inteckning i fast egendom vid domstol uppvisats, blifvit från
stämpel befriade. Om också en dylik tolkning kan med författningens nuvarande
ordalydelse försvaras, antager dock Utskottet, att den destomindre öfverensstämmer
med författningens mening, som stämpelafgiften för intecknade skuldebref åtminstone
i de flesta fall lärer drabba låntagaren och den ifrågavarande afgiftsfriheten
således endast undantagsvis komme de långifvande milda stiftelserna till godo. I
allt fall är det lätt insedt, att en dylik afgiftsfrihet för pantförskrifningar, som i
allmänhet hafva löpande egenskap, skulle kunna leda till ganska betänkliga missbruk.
Till förekommande deraf har Utskottet ansett nödigt, att ett bestämdt stadgande
i författningen införes; och torde detta lämpligast kunna ske genom ett
tillägg vid den i § 6 förekommande rubriken skuldebref. Utskottet hemställer
alltså att denna rubrik måtte erhålla följande förändring:

r.itiioij -i tij‘iU''1 In inifKU.srifrliåriÖi nai/Ui; •• ngaiixiiv.nw t In aumntidu ii:>h

3:o)

(Nuvarande lydelse).

Skuldebref af alla slag, godkända
räkningar, godkända eller protesterade,
vexlar och enskilda assignationer, de må
innehafvas af enskilda personer eller
publika verk, böra, dä de för domaren
eller exsekutor uppvisas, förses med
stämpel till 25 öre för hvarje fulla

(Föreslagen lydelse, hvari förändringen
är med kursiv stil utmärkt).

Skuldebref af alla slag, godkända
räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignationer, de må
innehafvas af enskilda personer, publika
verk, fromma stiftelser eller andra enligt
§ 7 från stämpelafgift befriade inrättningarböra,
då de för domaren eller

Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 12.

100 R:dr af det kapitalvärde, för livilket
inteckning eller betalning sökes; dock
äro dessa handlingar från stämpel fria
när de i konkurs bevakas.

exsekutor uppvisas, förses med stämpel
till 25 öre för hvarje fulla 100 Rall- af det
kapitalvärde, för livilket inteckning eller
betalning sökes; dock äro dessa handlingar
från stämpel fria när de i konkurs
bevakas.

§ 7.

Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, vid tillämpningen af författningen någon
ovisshet försports* huruvida icke under den i § 7 åt hospitaler i alla dem
rörande mål medgifna frihet från stämpelskyldighet borde inbegripas äfven lasat
etter, såsom med dessa inrättningar till ändamål och verksamhet väsendtligen likartade,
har Utskottet ansett sådan frihet böra genom ett bestämdt stadgande lasaretterna
tillerkännas, och få sålunda föreslå att nuvarande rubrik: Hospitaler i

nämnda § 7 må få ändras till

4:o)

Hospitaler och Lasaretter i alla dem rörande mål.

§ io.

Denna paragrafs inom. 2 stadgar att "hvar och en, som på kredit emottager
stämpelpapper, bör för det sålunda undfångna beloppet ställa behörigen pröfvad
och godkänd borgen af en eller flera, såsom för egen skuld.» Då likväl genom
Kong!- Kungörelsen den 15 Mars 1867 lemnats Statens tjensteman obetaget att till
säkerhet för om händer hafvande medel antingen ställa borgen eller nedsätta Statens
eller andra räntebärande obligationer, utfärdade af sådana verk och inrättningar
samt större bolag och föreningar, som efter erhållna, af Kongl. Maj:t meddelade
oktrojer eller fastställda reglementen trädt i verksamhet, synes icke giltigt
skäl förefinnas att undandraga särskildt försäljningsman af stämpladt papper denna
föi-mån och att, på sätt genom författningens föreskrift nu sker, med förkastande
af hvarje annan fullgod säkerhet, nödga honom att ställa borgen, så mycket
mindre som borgenssystemet väl lika litet i detta fall som i allmänhet bör uppmuntras.
Utskottet hemställer alltså att § 10 mom. 2 må erhålla följande lydelse:

5:o)

Hvar och en, som på kredit emottager stämpelpapper, bör för
det sålunda undfångna beloppet ställa säkerhet antingen genom
behörigen pröfvad och godkänd borgen af eu eller flera, såsom
för egen skuld, eller och genom obligationer i öfverensstämmelse
med Kongl. Kungörelsen den 15 Mars 1867.

Bevillnings-UtekoUets Betänkande N:o 12.

§ 11.

Denna § stadgar att vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper,
vare sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen af
embete eller tjenst, eger den redovisande att såsom ersättning för möda, skrifmaterialier,
postporto, m. m. beräkna sig till godo, i Stockholm 4 och i landsorten
5 procent af det försålda eller använda beloppet af stämpelpapper. Under
förmenande att den för försäljning i Stockholm medgifna provisionen vore alltför
hög i förhållande till det dermed förenade besvär, har inom Andra Kammaren
friherre Johan Liljencrantz (motion N:o 309) föreslagit: “att inom embetsverken i
Stockholm ej må beräknas högre provision för försåldt stämpladt papper än en
procent".

Utskottet torde i anledning af detta förslag böra erinra, att författningen visserligen
stadgar, det i Stockholm Statskontoret och i öfriga städer samt å landsbygden
Konungens Befallningshafvande skola förordna nödigt antal kontor och personer
för försäljning af stämpladt papper emot derför medgifven försäljningsprovision,
men att författningen derjemte medgifver en lika provision för embetsverk
och embetsman, hvilka, emot redovisningsskyldighet och borgen, emottaga det för
utöfning af deras embete erforderliga belopp stämpelpapper, genom hvilket sednare
medgifvande antagligen åsyftas att förmå dessa embetsverk och embetsmän att frivilligt
åtaga sig sådan försäljning för att derigenom bereda allmänheten fördelen
att lättare och framför allt just hos den myndighet, der en karterad handling skall
företes, alltid kunna erhålla behöfliga, den stämpelskyldiga handlingen motsvarande
kartor, samt att den sålunda till viss procent af försäljningsbeloppet anslagna provisionen
utgör godtgörelse för de med försäljningen, redovisningen, borgens anskaffande
m. m. förenade kostnader och besvär. Att den skattskyldiga allmänheten
till fullo vetat uppskatta och begagna dessa tillfällen att med minsta möjliga tidspillan
erhålla kartor, bevisas deraf att i Stockholm, enligt general-räkningen öfver
stämpelpappersuppbörden för år 1867, sådant papper blifvit vid Statens försäljningskontor
försåldt för endast 42,538 R:dr 85 öre, men deremot hos olika embetsverk
och kollegier för ej mindre än 169,391 R:dr 40 öre. Nämnda general-räkning utvisar
tillika att i Stockholm försäljningsprovisionen utgått med följande belopp, nemligen:

till Kongl.	Hof-expeditionen........	24,70,
55	55	Justitie-stats-expeditionen.....	190,36,
55	55	Justitie-revisions-expeditionen ....	803,04,
55	55	Landtförsvars-expeditionen :	515,50,
55	55	Sjöförsvars-expeditionen......	148,70,
5;	55	Civil-expeditionen .......	343,00,
55	55	Finans-expeditionen.......	148,37,
5)	55	Ecklesiastik-expeditionen.....	334,45,

BeviUnings-TJtskottets Betänkande N:o 12.

till Kongl. Svea Hof-rätt......... 477,09,

„ Stockholms stads Magistrat h......3,052,91,

antik tm.ciKeOfverståthållare-embetet ; yr [av .ilo. i.-.;-bni 324,00,

la : i again tö^u KÄgllnTullvérkflt: : liv ie i!n . . gaiiijlO^sOi. IIi.f - ''228,00;

-inrf* tafkkfs Kongl. Kommers-kollegium . uyohyj .. . . . 186,60.

fj, .samtd•.),<; .(Stockholms.: städsförsäljningskontor . . . <v y l:,’707;t6.

•fobulJ För''Statsverket måsteadetaanaturligen varamönskligt att kunna så mycket
somömöjligt förminska kostnaderna för uppbörden af: : stämpelpappersafgiften och
att . således i den hittills anslagna försäljningsprovisionen '' bereda all dett1 nedsättning,
1 .fsomåö ena sidan med. eu betryggad redovisning och å andra sidan med allmänhetens
beqvämlighet att utan särskilda omgångar och besvär kunna bekomma
stämpladt papper må vara förenlig. Huruvida åter denna Statsverkets trygghet
samt allmänhetens beqvämlighet olika val känna tillgodoses1 genom försäljningens
verkställande endast i särskilda. dertill inrättade'' kontor,: som genom dess fördelning;
tillika på-de olika embetsverkeny torde -icke vara tvifvelaktigt. Åtminstone
synes1 det''förhållande - att från. allmänhetens sida, icke-försports någon klagan öfver
det sättj..hvarpå -stämpelpappersförsäljningen hittills varit ordnad,- utmärka att derimed
varit.yyäh bestäldt. Det lärer således få- anses angeläget, att man härutinnan
icke kidtagéfi någon, sådan- .förändring, hvarigenom allmänhetens beqvämlighet i någon
mån uppoffras, under : det-., att- Statsverket möjligen- får vidkännas1 en oförminskad
; upphör dskostnäd. - Dertill .skulle dock det: af motionären framställda förslag
ganska/sannolikt; kunna-(leda. , Försäljningsprovisionens nedsättning från 4 till 1
procentf -vid: ämbetsverken kunde nemligen i föranleda dertill, att - någon tjensteman
vid de olika embetsverken icke funnes villig att åtaga sig försäljningen med dermed
förknippad skyldighet att stalla säkerhet, afgifva redovisning -och vidkännas
det ''betalningsansvar,- i . händelse af missräkning, tillgrepp: eller annan möjlig förlust,
som" vid''hvarje dylikt bestyr: kan. drabba uppbördsmarinen,1 och såsom tjenstpligt
kan det'' svårligen åläggas..- annan än dertill antagen uppbördsman att ombesörja
ifrågavarande särskilda uppbörds mannabestyr. Det låter sig derjemte antagas, att
deri - tjensteman i vid- embetsverken, som bär att verkställa kartering'' i af derifrån utgående:
expeditioner, föredroge att frän de! allmänna försäljningskontoret efter öfverenskommelse:
med dess föreståndare i smärre poster.1 efter förekommande behof reqvirera erforderligt
stämpelpapper, emot eller utan delning; af den samma föreståndare tillkommande
högretförsäljningsprovisionen. 1. båda -fallen1 ginge; -den påräknade besparingen
för Statsverket förlorad och; i dét. förra:- åsidosattes tillika det allmänheten
nu beredda , beqvämare tillfälle att erhålla behöfliga kartor.

Ehuru (Stskottet af dessa skäl funnit sig icke: kunna understödja Friherre
Liljencrantz’,''motion om ensidig nedsättning af provisionen för de tjensteman vid
embetsverken;,! Stockholm, som ombestyra försäljningen af stämpelpapper, har Utskottet
likväl-.ansett sig kunna och höra-ifrågasätta en allmän nedsättning af denna

Bevillningsutskottets Betänkande Nwtfilä.

försäljningsprovision, så i Stockholm som i landsorten. Härvid förtjenar, enligt
Utskottets tanke, att bemärkas ?Statsverk^! i Stockholm genom Statskontoret
och i landsorten genom landtränterierna tillhandahåller försäljningsmännen
deras behof af stämpladt papper, och[ fakt jförsäljnihgeroäJiflienSojjhösyäi: nonekl
reqvisition och afhemtning af sådant papper samt med aflemnande af redovisning
för influtna försäljningsmedelhrgie alW^Ié^t^ksäiÖmå^i^^Sföckhéliä^och (i:*de landsortsstäder,
hvarest landtränterier finnas. Endast.i andra städer och på landsbygtj>.
Ja cgu ähjahu 7 In il MwwvmiwsAT jho YmwmVk nrionrj.f -Hymn ib, o:vä

den häfver detta besvär tyngre och iorenadt med större äfventyr saval vid afhemtfn
oirnaa, J!ii[<iuiodti!a-jo''Uf 3hr rp>i> nunlunyiof öbm>''iorQf,.fojJÖii»JU. fn. {joll a ömma
ning åt det stamplade. papperet sota vid leverering åt iiq.viden tor detsamma; hvarTrq.
.nif;7l| nrr ^niJBefiou Anvihjifaauariiarrieiiiil xjmfmmnmfläinoT ''ioi ,nov

torde äfven såsom regel .kunna antaga, att J

än

der antagande att en provision af 3 procent i Stockholm och de städer, der landtränterierna
äro belägna, samt af 4 procent i öfriga städer och å landsbygden
kunde utgöra lämplig ersättning för de med försäljningen af stämpladt papper
förenade kostnader och besvär, har Utskottet funnit sig böra föreslå:

jemte man torde äfven såsom

namn enltii miilne ethwuis nimbn...

mindre pa dessa sednare orter an pa

mq.u-.-HiT n -ihy: >rqLli''/iy<i mioiuupfö i iu äiiapiHoiu^

* de torra. Vid sadana förhållande!! och un -

6:o)

att första momentet af § 11 må erhålla följande lydelse: Vid
redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper,
vare sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen
af embete eller tjenst, ege den redovisande, att såsom
ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m. beräkna
sig till godo, i Stockholm samt i länsresidensstäderna 3 och
i öfriga städer samt å landsbygden 4 procent af det försålda
eller använda beloppet af stämpelpapper.

Enär Utskottet icke ansett anledning vara för handen att i öfrigt nu föreslå
ändring i gällande författning angående stämpelpappers-afgiften, får Utskottet
hemställa:

7:o)

att, med iakttagande af de förändringar, som härofvan blifvit
föreslagna, de i Kongl. Kungörelsen den 23 November 1866,
angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och
uppbörden deraf bör iakttagas, i öfrigt meddelade bestämmelser
må af Riksdagen antagas att tjena till efterrättelse från
nästkommande års början till slutet af det år, under hvars
lopp ny stämpelpappers-bevillning varder af Riksdagen fastställd.

Stockholm den 7 April 1869.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 12.

Reservationer:

emot Utskottets hemställan under § 11:

l:o af Herrar Bennich och Hdllenborg; samt

2:o af Herrar Friherre Alströmer och Kinmanson hufvudsakligast med afseende
å den af Utskottet förordade förändring deri att procentbeloppet skulle äfven
för försäljningsmän i länsresidensstäderna nedsättas till likhet med hvad för försäljningsman
i Stockholm blifvit föreslaget, hvilken förändring ansetts sakna giltig grund.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1869.