Bevillning^-Utskottets Betänkande N:o 1

Betänkande 1873:Bevu1

Bevillning^-Utskottets Betänkande N:o 1.

1

i\:o I.

Ank. till KikscL. Kansli den 11 Febr. 1873, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet för emigranter
att till Staten erlägga en särskild utflyttningsafgift.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till Bevillnings-Utskottet
hänvisad motion (N:o 62) har Herr C. J. Kjellman väckt förslag derom,
att Riksdagen måtte besluta, det ''hvarje man vid fyllda sjutton år och
hvarje qvinna vid samma ålder böra, när de önska lemna Sverige, erlägga
till kronan, den förre etthundra och den senare femtio riksdaler riksmynt;
såvida icke den blifvande emigranten med betyg af vederbörande kronofogde
eller pastor kan styrka sin fattigdom och oförmögenhet att nämnda
summa erlägga»; och har motionären till stöd för sitt förslag erinrat, att
i trots af de senare årens rika skördar och de gynnsamma tillfällen till
arbetsförtjenst, som på alla håll inom landet erbjudit sig, emigrationen icke,
såsom man haft skäl antaga, skulle hafva minskats, utan snarare synts
motionären hafva tilltagit, samt att, änskönt ingenting vore att anmärka
mot den hvarje samhällsmedlem nu medgifva frihet att söka sin utkomst,
hvarhelst han sjelf ansåge det förmånligast kunna ske, införandet af den
beskattning, motionären föreslagit, påkallades deraf, att den svenske undersåte,
som vid mogen ålder utflyttade från sitt fädernesland, redan genom
statens försorg erhållit fri skolundervisning och dessutom åtnjutit skydd
af våra lagar, för hvilka förmåner han ock borde till staten utgifva någon
ersättning.

Då emellertid, enligt Utskottets åsigt, den skatt, staten af den enskilde
uppbär, icke torde vara att anse såsom en afbetalning å eu skuld
till staten, hvilken den enskilde under en förfluten tid skulle hafva åsamkat
sig, utan rättare bör betraktas såsom det bidrag, hvarje enskild har
Bih. till Eiksd. Prof.. 1873. 5 Samt. 1 Afd. 1 Höft.

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.

att utgöra till staten för att sätta densamma i stånd att allt framgent verka
för sin bestämmelse, och det vid sådant förhållande måste vara obilligt,
att staten utkräfver en särskild skatt af den, som just står i begrepp att
utflytta till en annan stats område, kan Utskottet icke gilla den af motionären
angifna grunden för den ifrågasatta beskattningen. Hvad vidare angår
syftemålet med motionärens förslag, torde detsamma afse dels att bereda
statsverket en ökad inkomst och dels att söka i någon man hämma
emigrationen, men icke heller ur dessa synpunkter kan Utskottet anse förslaget
vara välbetänkt. Statsverkets närvarande ställning påkallar icke uppsökandet
af nya skattetitlar, och, äfven om detta förhållande i och för sig
icke skulle utgöra tillräckligt skäl för förslagets afstyrkande, torde ett sådant
förefinnas i de stora svårigheter, tillämpningen af denna beskattning
komme att medföra. Då enhvar eger frihet att begifva sig utom riket,
utan att offentlig myndighet deremot kan i förväg lägga några hinder och
utan att ens någon anmälan om den tilltänkta resan behöfver ske, låta
med eu dylik frihet, i hvilken motionären för öfrigt ej ifrågasatt någon
inskränkning, ej förena sig de kontroller, hvilka denna beskattning skulle
göra nödvändiga, så vida icke hvar och en skulle med synnerlig lätthet ega
tillfälle att, om han ville, undandraga sig hela beskattningen; och osäkert
torde dessutom vara, huruvida ens under något förhållande fullt tillfredsställande
kontroller i detta afseende kunde åstadkommas, då svårighet ofta
nog skulle möta att på förhand utreda, huruvida en person endast hade
för afsigt att tillfälligtvis begifva sig utom riket eller ämnade i ett annat
land bosätta sig. Af nu antydda förhållanden torde slutligen äfven framgå,
att den föreslagna beskattningen icke heller skulle vara synnerligen egnad
att hämma eller inskränka emigrationen.

Någon nämnvärd fördel af en dylik beskattning, som dessutom säkerligen
skulle kännas ganska förhatlig, torde sålunda näppeligen vara att
förvänta; och anser sig Utskottet, på grund af nu anförda skäl, böra hemställa,
att motionen må af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 11 Februari 1873.

På Utskottets vägnar;

Gust. af Ugglas.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1873.