Bevillning?;- Utskottets Betänkande N:o 10 (Betänkande 1882:Bevu10 bevu)

Bevillning?;- Utskottets Betänkande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Biksd. Kansli den 21 April 1882, kl. 7 e. m.

Betänkande, angående tullbevillningen.

Uti'' nådig proposition, N:o 32, har Kong!. Maj:t, under förutsättning
af Riksdagens bifall till Kong! Maj:ts den 13 sistlidne Januari aflåtna nådiga
proposition angående med Frankrike afskräde nya handels- och sjöfartstraktater
samt med åberopande af ett förstnämnda proposition bilagdt statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 28 Februari innevarande år, föreslagit
Riksdagen, att ny, vid propositionen fogad tulltaxa måtte varda antagen
att lända till efterrättelse från och med den dag, då nämnda traktater
komme att träda i gällande kraft.

Sedan, med föranledande deraf att den med Frankrike den 14 Februari
1865 afskräde handelstraktat blifvit från nämnda lands sida uppsagd,
Kong!. Maj:t den 29 September 1876 tillsatt en komité med uppdrag
att framlägga förslag till de ändringar i tulltaxan, som af förhållandena
kunde anses påkallade, livilket uppdrag var komitén lemnadt under
förutsättning, att de förenade rikenas handels- och sjöfartsförbindelser med
Frankrike fortfarande skulle komma att utgöra föremål för särskild! traktatsaftal,
hvilande på likartade grunder med den då gällande traktaten, förständigade
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 26 September 1879 komitén att
taga i öfvervägande, livilka förändringar i gällande tulltaxa kunde höra vidtagas,
derest ett dylikt aftal icke komme till stånd.

Genom nådigt bref den 21 Maj 1880 uppdrog Kongl. Maj:t vidare
åt samma komité att verkställa den omfattande och sorgfälligt granskning af
rikets lmfvudsakligaste näringars och industrigrenars ställning, hvarom Riksdagen
i underdånig skrifvelse af den 7 Maj samma år anhållit.

Bih. till Biksd. Brok 1882. 5 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

2 Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 10.

Den 18 Februari innevarande år hade komitén, på grund af omförmälda
särskilda uppdrag, afgifvit underdåniga betänkanden dels angående
näringarnes ställning, dels med förslag till tulltaxa, I dessa betänkanden
hade komitén framhållit, hurusom den verkstälda undersökningen af näringarnes
ställning icke gåfve anledning att ifrågasätta giltigheten af de. grundsatser,
Indika under de tre senaste årtiondena mer och mer vunnit tillämpning
i vår tullagstiftning. Den närvarande tidpunkten hade emellertid å
andra sidan icke ansetts gynsam för ett fortgående på den hittills inslagna
banan genom mera betydande nedsättningar i det vår industri ännu beviljade
skydd eller mera genomgripande förändringar i öfrig! Det förslag
till tulltaxa, komitén uppgjort, hviladé fördenskull på grundsatsen att för
närvarande i fråga om denna beskattnings liufvudgrunder vidblifva status quo.
Detta hade dock icke hindrat komitén att föreslå jemkningar i fråga om
åtskilliga tullsatser, i några fall till höjande af den nuvarande tull satsen, i
synnerhet der fråga varit om öfverflödsvaror, i andra fall till sänkning af
hittills gällande tullsatser, hvarigenom särskilt ganska många förbrukningsartiklar
blindt föremål för tullindring. Hufvudsakligen vore dock de förändringar
i tulltaxan, komitén föreslagit, af öfvervägande formel natur,
åsyftande så väl större reda och enkelhet vid taxans tillämpning som ock
större egentlighet i fråga om tullbeskattningen af artiklar, som äro hvarandra
närstående eller mellan hvilka i förevarande afseende måste finnas ett
bestämdt, hittills i vår tullagstiftning icke alltid nog uppmärksammadt förhållande.
Särskild! hade komitén, med ledning af den erfarenhet, som kunnat
hemtas af de tullbehandlingstvister, som under de senare åren förekommit,
sökt åt taxan gifva en lydelse, som skulle så vidt möjligt undanrödja hittills
förefintliga brister, otydligheter eller rent af uppenbara orimligheter.

Detta komiterades förslag har hufvudsakligen lagts till grund för ofvanberörda,
af Kongl. Maj:t afgifna förslag till ny tulltaxa. I några punkter
skiljer sig dock detta från komiténs förslag. Under det nemligen detta är
uppgjordt utan hänsyn till någon traktat med Frankrike, har Kongl. Mapts
förslag blifvit aflåtet under förutsättning af Riksdagens bifall till den nådiga
propositionen angående med Frankrike afslutade nya handels- och sjöfartstraktater.
I följd häraf hafva uti det sistnämnda förslaget blifvit införda
de uti traktaten förekommande bestämmelser, som hafva afseende på vår
tullagstiftning, hvarjemte jemkningar i tullsatserna egt rum för några artiklar,
som väl ej förekomma i traktaten, men äro i tullbeskattningshänseende
likställigt med någon deri upptagen artikel. Härförutom innehåller det Kongl.
förslaget en och annan, af nyssnämnda förhållande oberoende • skiljaktighet
från komiténs förslag, stundom förestafvad af omsorg för näringslifvets kraf,
stundom af statskassans behof.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10. 3

Då Utskottet, till hvars förberedande handläggning ifrågavarande proposition
blifvit hänvisad, i flertalet fall funnit sig böra biträda det af Kong!.
Maj:t aflåtna förslaget till ny tulltaxa, skulle det otvifvelaktigt leda till
onödig vidlyftighet, derest Utskottet i fråga om hvarje artikel i tulltaxan
gjorde särskild hemställan till Riksdagen. Endast i de fall, der Utskottet
haft särskilda framställningar att besvara eller eljest funnit sig böra föreslå
bestämmelser, afvikande från Kongl. Maj:ts förslag, kommer derför Utskottet
att här nedan göra sådan hemställan, men deremot att i ett sammanhang till
antagande framställa alla öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser.
Så väl i det ena som i det andra fallet anser emedlertid Utskottet, att Riksdagens
beslut i ämnet böra fattas under förutsättning att handels- och sjöfartstraktaterna
med Frankrike blifva från fransk sida definitivt antagna.
I motsatt händelse torde Utskottet böra lemnas tillfälle att afgifva förnyadt
Utlåtande angående tullbevillningen.

Utskottet hemställer alltså:

Do.

att Riksdagens beslut i anledning af nedanstående framställningar
måtte fattas under förutsättning att handelsoch
sjöfartstraktaterna med Frankrike blifva från fransk
sida definitivt antagna, samt att i motsatt händelse Utskottet
lemnas tillfälle att afgifva förnyadt utlåtande
angående tullbevillningen.

2:o.

Under rubriken Band förekommer efter tariffnumret 26 en anmärkning
af följande lydelse:

»Anm. 1. Är i sidenband inväfdt annat spånadsämne till någon obetydlig
del, skall bandet dock förtullas såsom helsiden. Såsom halfsiden tullbehandlas
hvarje annan bandväfnad, deri silke ingår, äfven om detta utgör
blott en ringa beståndsdel.»

För att tydligare utvisa, att med denna anmärkning icke afses att
åstadkomma någon inskränkning uti den näst ofvan gifna föreskriften, att
elastiska band, hvari kautschuk, guttapercha eller likartade ämnen ingå, skola,
äfven om de för öfrigt bestå af silke, hänföras under »band, andra slag»
(N:o 26), får Utskottet hemställa,

Band.

Bevilhiings- Utskottets Betänkande N:o 10.

att andra punkten uti ifrågavarande anmärkning må
erhålla följande förändrade lydelse:

»Såsom halfsiden tullbehandlas hvarje annan icke elastisk
bandväfnad, deri silke ingår, äfven om detta utgör
blott en ringa beståndsdel.»

3:o.

Blomster- Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (K: o 84) anför Herr Jöns

lokar. Rundbäck, hurusom odlingen af åtskilliga kulturväxter och frön i vårt land

å ena sidan vore förenad med stora kostnader, men å andra sidan lemnade
jordbruks- och trädgårdsalster af synnerlig godhet. För att bereda denna för
landets kultur så värderika produktion ett, enligt motionärens mening, välbehöfiigt
skydd emot utländsk täflan, föreslår derföre Herr Rundbäck, att åtskilliga
nu tullfria växter och frön måtte åsättas högre eller lägre tullsatser,
samt deribland, att artikeln Blomsterlökar måtte beläggas med en tull af 10
öre per kilogram.

Då större delen af de blomsterlökar, som hit införas, torde användas
af härvarande trädgårdsodlare, har Utskottet emellertid ansett det ingalunda
vara förenligt med trädgårdsodlingens intresse att medelst tullbeskattning fördyra
ifrågavarande artikel, hvadan Utskottet hemställer,

att Herr Rundbäcks motion i nu anmärkta del icke må
af Riksdagen godkännas.

4:o.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 119) har Herr
E. G. Boström, i ändamål att tullkomiténs betänkande i sin helhet må
kunna blifva föremål för Riksdagens öfverläggning och beslut, och ej endast
med den begränsning som Kong!. Maj:ts proposition innebär, hemstält, att
i alla de fall, der vare sig tullkomitén eller reservanter inom densamma föreslagit
högre tullsatser än de, som finnas upptagna i det af Kongl. Maj: t
afgifna tulltaxeförslag, dessa högre tullsatser måtte af Riksdagen godkännas.

Rörande artikeln Bly har en reservant föreslagit, att densamma skall
vara underkastad följande, från Kongl. Maj:ts förslag afvikande tullsatser,
nemligen: oarbetadt 4 öre, arbetad7, ej specificeradt: plåtar och bleck 8 öre
samt omåladt och olackeradt 12 öre, allt per kilogram.

Bevillnihgs-Utskottets Betänkande N:o 10.

Då emellertid dessa artiklar är o af väsentlig vigt för flera inhemska
näringar samt särskild! för åtskilliga allmänt nyttiga anläggningar, anser Utskottet
det mindre välbetänkt att i afseende å dem göra någon afvikelse frän
de allmänna grundsatser, som genomgå vår tullagstiftning. Utskottet hemställer
derföre,

att Herr Boströms motion uti ifrågavarande del måtte
lem nas utan afseende.

5:o.

Af Kong! Maj:ts nådiga proposition N:o 24 samt ett densamma hi -Bränvin
lagd! utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 3 Januari Spnt
1882 inhemtas, att, sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 11 Februari
nästlidna år till Bevillnings-Utskottet öfverlemnat tre särskilda, af åtskillige
vin- och spirituosahandlande i Stockholm, G öteborg och Norrköping till Kongl.

Maj:t ingifna underdåniga ansökningar om vidtagande af lagstiftningsåtgärder
i fråga om den handel med spritvaror, som af utländingar här i landet idkades,
så hade Riksdagen i underdånig skrifvelse den 7 April samma år
tillkännagifvit, att vid pröfning af nämnda ansökningar äfvensom af eu inom
Riksdagen i ämnet gjord framställning befunnits, att ifrågavarande handel i
allmänhet tillginge på det sätt, att resande agenter för utländska handelshus
af ett stort antal personer upptog^ order å smärre belopp spirituösa, hvarefter
dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne. Då emellertid
denna rörelse måste anses stridande emot de principer, som läge till
grund för gällande lagstiftning angående bränvinshandelns ordnande, samt den
dessutom lände till förfång för de inhemska spritvaruhandlandena, hvilka
måste vidkännas icke obetydliga utgifter för rättigheten att idka minuthandel
med bränvin, hade Riksdagen ansett nämnda rörelse böra genom lagstiftningen
motverkas. I anseende härtill hade Riksdagen beslutat, att 4 § 1 mom.
i bränvinsförsäljningslagen skulle erhålla eu i sådant syfte förändrad lydelse.

Efter det Kommerskollegium erhållit nådig befallning att yttra sig
öfver Riksdagens berörda förslag, hade kollegium den 7 Oktober sistlidna år
afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, deri kollegium, som i likhet med Riksdagen
funnit det vara af rättvisans kraf och fosterlandets intresse påkalladt,
att den inhemska spritvaruförsäljningen icke betungades med högre afgifter än
den, som genom kringresande agenter Bär i riket bedrefves för utländske försäljares
räkning, likväl funnit det af Riksdagen framstälda förslag till afhjelpande
af denna ojemnhet icke vara för det åsyftade ändamålet tillfyllest -

6 Bevillnings-Utsleoltets Betänkande N:o 10.

görande. Ville man, såsom Riksdagen åsyftat, motverka det förfång för inhemske
spritvaruhandlare, som kunde uppstå deraf, att genom kringresande
agenters bemedling utländska spritvaror i mindre qvantiteter direkte infördes
af härvarande konsumenter, vore, enligt kollega mening, den enda praktiska
utvägen att uppnå detta ändamål att för sådan införsel af spritvaror bestämma
förhöjda tullafgifter. Men så länge den med Frankrike år 1865 afskräde
handelstraktat vore gällande, syntes eu sådan åtgärd icke utan fördragsbrott
kunna vidtagas. Införselafgifterna för franskt drufbränvin vore
nemligen i Art. 7 af nämnda traktat noga bestämda, hvadan varan icke ensidigt
kunde betungas med ytterligare umgälder.

Fn likartad uppfattning hade uttalats jemväl af Kongl. Generaltullstyrelsen
uti ett den 10 November 1881 afgifvet underdånigt utlåtande i anledning
af eu utaf bränvinslagstiftningskomitén uti skrifvelse af den 20 December
1878 gjord framställning i samma ämne, hvilken blifvit till bemälde
Kongl. Styrelse remitterad.

1 likhet med Kommerskollegium har Kongl. Maj:t ansett den af Riksdagen
beslutade ändring af 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen icke vara
af beskaffenhet att på ett tillfredsställande sätt lösa den uppgift lagstiftaren
i förevarande fall för sig uppstält. Deremot syntes detta syfte kunna uppnås
på eu annan väg, sedan de hinder för dess beträdande, som ansetts ligga
i den nu gällande handelstraktaten med Frankrike, inom kort icke längre
förefunnes. Härmed åsyftades att låta vid införsel af sprit i mindre partier
än 15 kannor tullen utgå med en tilläggsafgift utöfver den i allmänhet bestämda
tullsatsen, hvilken tilläggsafgift skulle motsvara den inhemska minuthandelsafgiften.
På önskvärdheten att åstadkomma en sådan anordning fästes
vid traktatsförhandlingarne med Frankrike särskild uppmärksamhet, och de
franska ombuden medgåfvo, att derigenom traktatens bestämmelser icke träddes
för nära. De förbehåll af de förenade rikenas fullmäktige, hvilka upprepas
i den vid handelstraktaten fogade deklaration, afse just åsättandet af en dylik
tilläggsafgift å de smärre spritpartierna vid deras införsel. Genom denna
tilläggsafgift skulle utjemnas det obestridliga missförhållande, som nu egde
rum, att den, som direkt från utlandet inköpte en mindre spritqvantitet, undginge
att få varan belagd med den minuthandelsafgift, hvilken han skulle få
vidkännas, om han inom landet köpte samma qvantitet. Detta innebure en
ojemnhet i beskattningen, hvilken så mycket hellre syntes böra undanrödjas,
som den tillika kunde i vissa fall lända till förfång för de inhemske spritvaruhandlandena.

Gränsen för de qvantiteter, som skulle drabbas af tilläggsafgiften, kunde
emellertid ej sättas högre än intill 15 kannor. Yäl vore sprithandeln inom
landet fullkomligt fri först för qvantiteter af 100 kannor. Men märkas

Bevillning.?- Utskottets Betänkande N:o 10.

måste, att för den så kallade mindre partihandeln väl gälde vissa reglementariska
föreskrifter, men att den ej vore underkastad någon särskild, på varan
lagd beskattning. Dä emellertid tulltaxan vore uppstäld efter det metriska
måttsystemet, måste ifrågavarande bestämmelse i enlighet dermed affattas, och
tilläggsafgiften skulle derföre blifva 10 öre per liter samt utgå för qvantiteter
understigande 40 liter, Indika båda siffror närmast motsvarade 25 öre påkänna
och 15 kannor.

Af dessa skäl har Kong!. Maj:t, under förutsättning af de med Frankrike
afslutade nya handels- och sjöfartstraktaternas godkännande, föreslagit,
»att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters trädande i tillämpning
måste utfärdas, måtte varda intagen bestämmelse derom, att, när bränvin och
sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest stadgade tullafgiften skall
utgå med en förhöjning af 10 öre per liter».

Utskottet, som icke har något att erinra emot hvad Kong! Maj:t sålunda
föreslagit, hemställer,

att Riksdagen måtte besluta, att efter tariffnumret 81
skall inflyta en anmärkning af följande lydelse:

»Vid förtullning af bränvin och sprit i mindre partier än
40 liter, enligt de här ofvan för tullberäkning bestämda
grunder, skall tullafgiften förhöjas med 10 öre per liter.»

6:o.

I rubriken N:o 78 uti det af Kongl. Maj:t framlagda tulltaxeförslaget
har, på sätt jemväl nu eger rum, den traktatbestämda lägre tullsatsen å
franskt drufbränvin blifvit medgifven allenast för den händelse, att varan
är i Frankrike tillverkad och derifrån sjöledes direkte införes. Fn sådan
föreskrift synes dock stå i uppenbar strid emot den i de flesta af våra med
andra makter afslutade handelstraktater förekommande bestämmelsen, att det
ifrågavarande landets naturalster och tillverkningar skola införas till Sverige
under samma vilkor som liknande varor från den i Sverige mest gynnade
främmande nation och icke vara underkastade andra eller högre afgifter, af
hvad namn de vara må, än dessa. I sak torde visserligen ifrågavarande
tullnedsättning icke ega betydelse för något annat land än Frankrike, enär
veterligen bränvin af vindrufvor endast derstädes tillverkas. Men Utskottet
anser det vara af vigt att undvika äfven skenet af åsidosättande utaf trakta
tbestämda förpligtelse!’, i följd hvaraf Utskottet hemställer,

Böcker och
loktryck.

8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

a) att rubriken N:o 78 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»då varan är i Frankrike eller dermed genom traktat
likstäldt land tillverkad och derifrån sjöledes direkte införes»;
och

b) att den efter rubriken N:o 81 införda anmärkning, som
handlar om vilkoren för åtnjutandet af ifrågavarande tulllindring,
må blifva affattad på följande sätt:

För tillgodonjutande af den för bränvin och sprit under
tariffnumret 78 här ofvan medgifna nedsättning i tullafgiften
skall vid införseln för tullmyndigheten antingen
genom en officiel förklaring, afgifven inför embetsmynhet
å produktionsorten, eller ock genom ett af föreståndaren
för tullkammaren å utskeppningsorten utfärdadt intyg
styrkas, att varan är af vindrufvor och i Frankrike
eller annat dermed genom traktat likstäldt land tillverkad;
börande båda dessa slag af intyg vara bekräftade
medelst intyg, utfärdadt af svensk konsul eller vice konsul
i den hamn, der inlastningen egt rum.

7:o.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 120, anför Herr
Grumaelius, hurusom det måste anses synnerligen olämpligt, att tryckpapper
vore underkastadt tullafgift, i hvilken dessutom Kongl. Maj:t nu föreslagit
en icke obetydlig förhöjning, under det att boktryck finge tullfritt införas.
Följden häraf vore, att förläggare för att undgå papperstullen läte trycka
böcker och tidningar i Tyskland eller Danmark, hvarefter de hit infördes.
För de svenska boktryckerierna vore det naturligtvis svårt att bestå i
denna täflan, då ett för deras industri sä vigtig! material som papper vore
underkastadt tull, under det att den färdiga produkten vore tullfri. På
grund häraf framställer Herr Gumaelius alternativt följande förslag,

»att i utlandet verkstäldt boktryck å svenskt språk måtte, jemte
planscher, som tillhöra sådant tryck, förtullas lika som sjelfva papperet»,
eller

»att, om boktryck bibehålies tullfritt, tullen å tryckpapper borttages,
och att det papper, som tillverkats för tryck, tullbehandlas
såsom tryckpapper.»

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10. 9

Intill år 1875 voro på svenska språket författade böcker, med åtskilliga
undantag, underkastade en tullsats af 15 öre per skålpund. Vid
1874 års riksdag medgafs emellertid, på framställning af Bevillnings-Utskottet,
tullfrihet för dessa äfvensom för boktryck. Såsom stöd för ifrågavarande
framställning åberopade Utskottet ett af delegerade för svenska bokförläggare
föieningen äfvensom af boktryckerisocietetens ordförande afgifvet utlåtande,
deri denna förändring förordades, under anförande bland annat, att det endast
undantagsvis förekomme, att tryckning af svenska böcker verkstäldes i utlandet.
Jemväl nu har uppgifvits, att sådant i någon större skala egerrum
endast i afseende a biblar, psalmböcker och andra för synnerligen vidsträckt
spi idning afsedda andaktsböcker, hvilka med fördel kunna mångfaldigas medelst
fasta klichéer.

Under sadana förhallanden, och då det icke kan anses välbetänkt att
lägga något hinder i vägen för den största möjliga spridning af dylik, till
den religiösa kulturens befrämjande afsedd litteratur, hemställer Utskottet,

att Herr Gum ad i i motion i denna del måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.

8:o.

Beträffande artikeln Bönor beslutade 1880 års Riksdag, att för densamma
skulle vid införsel till riket erläggas en s. k. inregistreringsafgift med
1 öre per kilogram.

I det nu föreliggande tulltaxeförslaget hemställes, att bönor må utan
att vara underkastade sådan afgift i riket införas.

Deremot förutsätter Friherre Ktinckoivström uti en inom Första Kammaren
väckt motion (N:o 3), angående skyddstull på åtskilliga produkter af jordbruksnäringen,
att ifrågavarande inregistreringsafgift skall fortfarande bibehållas,
hvarjemte Herr Boström uti sin ofvan omförmälda motion föreslår, att
afgiften skall, bibehållen till samma belopp, såsom tullsats fastställas och i
taxan upptagas.

Då det emellertid icke torde kunna anföras något giltigt skäl för att
i detta fall afvika från den i allmänhet erkända regeln, att de födoämnen,
som ingå i den allmänna förbrukningen, icke böra med tullafgifter fördyras,
hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte, med afslag å ifrågavarande motioner,
godkänna hvad Kongl. Maj:t härutinnan föreslagit.
Bill. till Bilcsd. Prof. 1882. 5 Samt. 1 Afd. 10 Raft. 2

Bönor.

Celluloid.

Fläsk.

i() Bevillmngs- Utskottets Betänkande N:o 10.

9:o.

För åstadkommande af följ (katighet i afseende å tullbehandlingen af
likartade varor, hemställer Utskottet,

att efter tariffnumret 90 måtte inflyta en anmärkning
af följande innehåll:

»Afdrag i vigten göres ej för fodral, askar, papper eller
dylikt omslag, hvari arbeten af celluloid inkomma, eller
för kartor, hvarå de äro uppfästade.»

10:o.

Uti sin nyssnämnda motion föreslår Friherre Klinchowström, att artikeln
Fläsk måtte åsättas en tull af 5 kronor per centner eller omkring 11,76 öre

per kilogram. 0

Enahanda förslag framstäldes af samme motionär vid 1880 ars riksdag.

Utur Bevillnings-Utskottets då afgifna afstyrkande utlåtande tillåter sig
Utskottet här anföra följande:

»De allmänna skal, som tala emot en införseltull a denna vara, hafva
mångfaldiga gånger blitvit såväl i Riksdagens Ivamiai som af föregående
Bevillnings-Utskott påpekade, hvadan Utskottet nu icke anser nödigt att ånyo
upprepa desamma. Utskottet vill endast erinra derom, att af de 293,103
centner fläsk, som enligt Kommerskollegii uppgifter under år 1878 importerats,
större delen, eller 167,595 centner, införts ifrån Storbritannien och Irland.
Sistberörda qvantitet torde utan fara för misstag kunna antagas till allra
största delen utgjorts af amerikanskt fläsk, hvilket jemväl torde vara förhållandet
med största delen af de öfver Lubeck, Hamburg, Bremen in. fl.
europeiska handelsplatser införda qvantiteter. Detta slags fläsk är, som väl
bekant, hos oss nästan uteslutande föremål för den arbetande klassens förbrukning,
under det deremot de mera bemedlade klasserna hufvudsakligen använda
inhemskt fläsk. Det amerikanska fläsket är betydligt billigare än det
inhemska. Att nu genom en tullsats a fläsk tvinga ai betande att antingen
dyrare betala det amerikanska fläsket eller att för högre pris. inköpa sådan
inhemsk vara synes Utskottet icke vara med rättvisa och billighet Öfverensstämmande.
Icke heller lärer väl med god hushållning öfverensstämma att genom
lagstiftningen söka förhindra det varubyte, som på samma gång med -

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

gifver, att billigare födoämnen från utlandet införas, och att inhemska dyrbarare
kunna till utlandet afsättas. Exporten af fläsk är väl ännu icke af stor betydelse,
men då exporten af svinkreatur år 1878 uppgick till mera än 20,000
stycken, lärer denna byteshandel otvifvelaktigt hafva ländt till landets fördel.»

De tvenne sist förflutna årens erfarenhet har icke jäfvat den uppfattning,
som här blifvit uttalad. Införseln har fortfarande utgjorts hufvudsakligen
af det billiga amerikanska fläsket, under det att exporten af lefvande
svin uppgått år 1879 till 14,374 och år 1880 till 21,642 stycken.

Utskottet får på grund häraf hemställa,

att Friherre Klinckowströms motion i nu anmärkta del
icke måtte af Riksdagen bifallas.

ll:o.

Uti sin ofvannäinnda motion föreslår Herr Rundbäck, att Frukter och
Bär samt Grönsaker,, ej specificerade, friska, skola åsättas en införseltull af
10 öre per kilogram.

Då den undersökning och tidsutdrägt, som af en varas tullpligtighet
alltid förorsakas, skulle för en sådan vara som friska frukter och bär lätteligen
medföra skada för sjelfva varan, hemställer Utskottet,

att Herr Rundbäcks motion i denna del icke må af
Riksdagen godkännas.

12:o.

Likaledes hemställer Herr Rundbäck, att artikeln Frö, andra slag, ej
specificerade, må åsättas följande tullsatser, nemligen:

För blomster- och trädgårdsfrö ................................. 50 öre,

» hamp- och linfrö .............................................. 10 »

» kål-, h vitbets-, rot-, rof- och rapsatfrö ........... 15 »

» klöfver- och gräsfrö, alla slag ........................ 10 »

allt per kilogram.

I afseende å dessa artiklar gäller detsamma, som i 2:dra punkten blifvit
anfördt angående blomsterlökar. De användas hufvudsakligen af landets
trädgårdsodlare och jordbrukare. De föreslagna tullsatserna skulle fördenskull
ingalunda lända flertalet af desse till gagn, hvadan Utskottet heipställer,

Frukter,
m. m.

Frö.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Garn.

Gryn.

att Herr Rundbäcks ifrågavarande framställning måtte
lemnas utan afseende,

13:o.

För Garn, bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobiner,
såväl ofärgadt som färgadt eller tryckt, alla slag, föreslås i det af Kong!
Maj:t aflåtna tulltaxeförslaget nedsättning i tullsatserna, för det ofärgade från
19 till 15 öre, och för det färgade eller tryckta från 33 till 30 öre, allt per
kilogram.

Uti sin förut omnämnda motion yrkar Herr Boström, att nu gällande
tullsatser å bomullsgarn må bibehållas.

. Då emellertid tullsatserna å åtskilliga slag af bomullsväfnader blifvit
genom den nya handelstraktaten med Frankrike nedsatta, fordrar eu billig
hänsyn till bomullsväfverierna, att en motsvarande jemkning i tullen på
bomullsgarn medgifves, helst denna för närvarande uppgår ända till 50 procent
af tillverkningskostnaden för medelfint garn.

Utskottet hemställer derföre,

att Riksdagen måtte godkänna hvad Kongl. Maj:t i
detta afseende föreslagit.

14:o.

Uti det af Kongl. Maj:t aflåtna tulltaxeförslaget är den för artikeln
Gryn stadgade inregistreringsafgift upphäfd.

Deremot föreslår Herr Boström uti sin meranämnda motion, att rubriken
Gryn skall erhålla följande lydelse:

Gryn:

af spanmål; se spanmål.

ris- och rismjöl ...................................... 1 kilogram 5 öre,

andra slag ............................................. 1 » 10 »

Likaledes hemställer Friherre Klinckowström, att Gryn af andra slag
än korn- och hafregryn måtte åsättas tull med 1 krona 30 öre per centner,
eller omkring 3,oö öre per kilogram.

Då emellertid Gryn ingå såsom födoämnen i den allmänna förbrukningen,
och särskild! risgryn utgöra ett synnerligen billigt samt fördenskull äfven för

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

den arbetande^ klassen icke ovigtigt födoämne, kan Utskottet icke biträda
motionärernes åsigt, utan hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i denna del föreslagit måtte af
Riksdagen bifallas,

förn.

Vidare yrkar Herr Boström, under hänvisning till hvad af åtskilliga
.reservanter inom tullkomitén blifvit anfördt, att tullsatsen å Sulläder och
Bindsulläder måtte bestämmas till 24 öre per kilogram.

^Såsom skäl för en sådan åtgärd åberopas, att sedan tullsatsen å nämnda
vara år 1875 nedsattes till sitt nuvarande belopp, hade importen, särdeles af
amerikanskt s. k. hemlockläder, i hög grad stigit. Samtidigt hade tillverkningen
inom landet af sulläder i betydande man gått tillbaka, samt flera dyrbara
anläggningar för sullädersberedning i följd deraf måst nedläggas. En
tullförhöjning vore derföre oundgänglig för att åt landet bevara en vigtig
industri. En sådan borde ock så mycket hellre vidtagas, som tullsatsen å
sulläder i Norge uppginge till det af motionären nu föreslagna belopp.

Införseln af sulläder har onekligen sedan medlet af sistförflutna årtionde
i hög grad tillvuxit. Under det nemligen denna införsel år 1875 utgjorde
1,662,050 skålp., uppgick den år 1880 till 3,959,585 skalp. Samtidigt har
värdet af den inhemska tillverkningen nedgått från 3,522,171 kronor år 1874
till 1,631,143 kronor år 1880. Till en icke ringa grad torde emellertid detta
förhållande vara beroende på de tryckta affärsförhållanden, som under senare
hälften af 1870-talet inträdde i Nordamerikas förenta stater. Häraf
framkallades nemligen en stegrad export, äfven till mindre lönande pris, af
amerikanskt sulläder. Men oafsedt detta har det icke synts Utskottet vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande att, till fördel för ett antal
större eller mindre garfverier, fördyra eu vara, som uteslutande användes i
och för tillverkningen af beklädnadsartiklar, Indika i vårt klimat ovedersägligen
äro att hänföra till de oumbärligaste förnödenhetsvarorna.

Utskottet hemställer på grund häraf,

att Herr Boströms ifrågavarande förslag icke må af
Riksdagen godkännas,

Sulläder.

Bevillning*-Utskottets Betänkande N:o 10.

Jern och
Stål.

16:o.

Uti en vid tullkomiténs betänkande fogad reservation hemställes, att
å följande artiklar af Jern och Stål, livilka för närvarande åtnjuta tullfrihet,
skola sättas högre eller lägre tullsatser, nemligen å tariffens N:o 233, innefattande
jernvägsskenor in. m. 3 öre, å X:o 234 inbegripande andra valsade
och smidda stänger m. in. likaledes 3 öre, a N:o 235 innefattande muttrai,
skrufvar in. in. 4 öre, å N:o 236 inbegripande valsade och smidda plåtar 6
öre samt å N:o 237 inbegripande ankare, kettingar, kedjor in. in. 3 öie, allt
per kilogram.

Genom Herr Boströms ofta nämnda motion har detta förslag gjorts till
föremål för Utskottets pröfning, och bär Utskottet dervid funnit berörda artiklar,
hvilka dels utgöra föremål för vidare bearbetning vid de mekaniska
verkstäderna, dels ock erfordras för jernvägarnes och sjöfartens behof, icke
böra, till förfång för dessa vigtiga näringsgrenar, genom tullbeskattning fördyras.

Utskottet hemställer alltså,

att Herr Boströms motion i denna del icke må af Riksdagen
bifallas.

17:o.

Då de i rubriken N:o 235 förekommande uttryck synas Utskottet mindre
egentliga, hemställer Utskottet,

att berörda rubrik må erhålla följande förändrade lydelse
:

»till rubriken N:o 233 ej hänförliga muttrar, skrufvar
och naglar om 12 millimeter eller deröfver i diameter.»

18:o.

Enär Krabbor af jern i afseende å det nedlagda arbetets beskaffenhet
närmast synas vara likställigt med de i tariffnumret 244 upptagna föremål,
hemställer Utskottet;

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 10.

att i slutet af rubriken N:o 244 må tilläggas orden:
»samt krubbor».

19:o.

Vidare får Utskottet tillstyrka,

att de vid rubrikerna N:is 249, 250 och 251 förekommande
siffror 1, 2 och 3 måtte utgå.

20:o.

Uti sin meranämnda motion yrkar Herr Boström, att Jernvägsmateriel Jernvägsskall
åsättas tull till 5 procent af värdet. materiel.

Emot denna tullsats kan emellertid anföras den omständighet, att de
med ifrågavarande artikel skäligen likartade tillverkningar, som falla under
rubriken Maskinerier och Redskap, jemlik! den nya handelstraktaten med
Frankrike fortfarande åtnjuta tullfrihet. Det måste vid sådant förhållande
anses mindre lämpligt, att olika regler i afseende å tullbehandlingen stadgas
för så likställiga föremål. Ett ännu vigtigare skäl emot ifrågavarande tullsats
kan hemtas derifrån, att sedan såväl staten som enskilda nedlagt, efter
våra förhållanden, ofantliga kapital i jernvägsanläggningar, det skulle vara
föga välbetänkt att fördyra den för jernvägarnes drift nödiga materiel samt
såmedelst försvåra en för landets ekonomiska utveckling ytterst vigtig industri,
hvars ställning redan derförutan icke kan anses lysande.

Utskottet hemställer på grund häraf,

att Herr Boströms motion uti förevarande del må af
Riksdagens lemnas utan afseende.

21:o.

Vidare föreslår samme motionär, att Kläder, ej specificerade, må be- Kläder.
läggas med en tullsats, som med 50 procent öfverstiger den för tyget bestämda
tull.

Då emellertid den nya handelstraktaten med Frankrike bestämmer

Koppar.

Kreatur.

16 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 16.

ifrågavarande tullsats till 20 procent utöfver den tyget åsätta tull, hemställer
Utskottet,

att Herr Boströms motion jemväl i denna del må finnas
utan afseende.

22:o.

Uti den under tariffnumret 292 befintliga anmärkning 1 anser Utskottet
en mindre redaktionsförändring böra ega rum samt hemställer,

att de i berörda anmärkning förekommande orden »andra
ämnen» måtte utbytas emot orden annat ämne.

23:o.

Uti sin ofvan omförmälda motion hemställer Herr Boström, att tariffnumren
300, inbegripande Koppar: plåtar och andra ämnen för bearbetning,
och 301, innefattande bult och spik, må åsättas en tull af 15 öre per kilogram.

Af likartade skäl som de, hvilka i 16:de punkten af detta betänkande
blifvit anförda mot samme motionärs förslag om tull å åtskilliga lialffabrikat
af jern och stål, hemställer Utskottet,

att Herr Boströms ifrågavarande framställning må varda
af Riksdagen afslagen.

24:o.

Friherre Klinckowström föreslår, att Kreatur, hvilka allt sedan 1856—
1858 årens riksdag varit tullfria, måtte åsättas följande införseltullar:

Hästar, utom hingstar .................... 15 kronor per stycke,

Oxar ................................................... 12 » » »

Kor....................................................... 6 » » »

Ungboskap ..................................... 3 » » »

Kalfvar ........................................... 1 krona 50 öre per stycke,

Svin, utom fargaltar ....................... 3 kronor per stycke,

Digrisar.............................................; 1 krona » »

Får........................................................ 90 öre » »

Lam ................................................ 50 » » »

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

Utur tullkomiténs betänkande angående näringarnes ställning'' torde i
anledning af förevarande motion nedanstående redogörelse för utförselöfverskottet
af kreatur i årligt medeltal
ligen böra inflyta:

Hästar.

1850—1854 ................ — 578

1855—1859 ................ — 114

1860—1864 ........ + 291

1865—1869 .......... + 968

1870—1874 ................. + 563

1875—1879 ...... — 650

under de sex sista femårsperioderna lämp -

Nötkreatur.	Får.		Svin.
+	233	269	—	292.
—	1,562	146	—	85.
—	666	+ 136	—	137.
+	13,822	+ 8,136	+	7,801.
+	18,301	+ 15,948	+	14,578.
+	22,808	+ 20,020	+	10,537.

Af förestående tabell framgår, att exporten af kreatur sedan år 1850
stigit i väsentligt högre grad än importen. Utskottet hemställer,

att hvad Friherre Klinckowström i afseende å artikeln
Kreatur föreslagit måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

25:o.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (K:o 32) föreslår Herr
Jöns Pehr sson, »att Riksdagen för sin del beslutar antingen en införseltull
på malen krita, som i det närmaste motsvarar den förut gällande, eller ock
den af Kong], Maj:t till 1880 års Riksdag föreslagna tullen af 50 öre per
100 kilogram, eller en högre, t, ex. 1 öre per kilogram».

Ett liknande. förslag framstäldes af samme motionär vid sistlidet års
riksdag, men vann icke Riksdagens bifall.

„ Under hänvisning till Bevillnings-Utskottets då afgifna afstyrkande
utlåtande hemställer Utskottet nu,

att Herr Jöns Pehrssons ifrågavarande motion måtte
lemnas utan afseende.

26:o.

För Kött, alla slag, föreslår Friherre Klinckowström en införseltull af
5 kronor per centner eller omkring 11,76 öre per kilogram.

Då denna vara, hvarför tullfrihet alltsedan 1856—1858 årens riksBih.
till Biksd. Prof. 1882. 5 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 3

Krita.

Kött.

Majs.

Ig Bevillnings-Wskottets Betänkande N:o It).

dag åtnjutits, utgör ett af de vigtigaste födoämnen och är föremål för allmän
förbrukning, hemställer Utskottet,

att Friherre Klinckowströms ifrågavarande förslag må af
Riksdagen lernnas utan afseende.

27:o.

Vid 1880 års riksdag beslutades, att artikeln Majs skulle åsättas en
tull af 1,5 öre per kilogram. Idet af Kong!. Maj: t nu aflåtna tulltaxeförslaget
hemställes, i öfverensstämmelse med hvad tullkomitén tillstyrkt, att denna
tullsats må upphäfvas. Skälen härför sammanfattas af tullkomitén pa tol ^

»Då Majs utgör ett särdeles kraftigt och värdefullt kreatursfoder, som
allt mera såsom sådant vunnit erkännande och användning, samt hvarje åtgärd
som på ett naturligt sätt kan bidraga till främjande af boskapsskötseln,
otvifvelaktigt förtjenar att beaktas och minst hör genom beskattning motarbetas
hvartill den omständigheten, att majs jemväl såsom råämne vid bränvinstillverkningen
användes, desto mindre lärer höra föranleda, efter som den
för våra klimatiska förhållanden synnerligen naturliga hränvinstillverkningen,
enligt sista tidens erfarenhet, hör och kan bedrifvas för export i stor skala
och°för sådant ändamål behöfver taga i anspråk icke blott tjenlig^ råämnen,
hvilka inom landet produceras, utan ock sadana från andia ländei, hai
komitén icke tvekat att i industriens och i synnerhet i jordbrukets eget intresse
föreslå fullkomlig tullfrihet för artikeln majs. Den vid 1880 ars riksdag
beslutade tullafgift, 1,5 öre per kilogram, utgör snart sagdt detsamma
som införselförbud. Införseln af majs, som år 1878. uppgick till 384 204
kubikfot år 1879 till 255,958 kubikfot och år 1880 till 2,232,600 kubikfot,
deraf allenast 50,090 kubikfot ånyo till utrikes ort utfördes, har under ar
1881 nedgått till en obetydlighet. Anmärkas må ock, att det sålunda uppställa
hindret för införsel af majs med skäl befaras göra ett svårt afbräck i
den på senare åren till eu icke obetydande exportaffär uppbrinna tillverkningen
af pressjäst, en tillverkning, som ingalunda skulle kunna i täflan med
utlandet hemta motsvarande förmån af ifrågasatt tullskydd.»

I motsats härtill föreslår Herr Boström, att majs skall vala under

kastad införseltull med 1 öre per kilogram. 1 ... , _

Då de skäl, som hlifvit af tullkomitén anförda för upphäfvande åt
maj stullen, synas Utskottet synnerligen beaktansvärda, hemställer Utskottet,

Bevillning s- Utskottets Betänkande B:o 10.

att Riksdagen måtte besluta, att artikeln Majs, omalen
och malen, skall vara tullfri.

28:o.

Uti sin ofta nämnda motion föreslår Herr Boström, att Maskinerier Maskinerier
och Verktyg skola åsättas en införseltull af 5 procent utaf varans värde. och Verktyg.

Då emellertid tullfrihet blifvit dessa artiklar fortfarande tillförsäkrad
genom den med Frankrike afslutade nya handelstraktaten, hemställer Utskottet,

att Herr Boströms ifrågavarande förslag måtte lemnas
utan afseende.

29:o.

Vidare föreslår Herr Boström, att Metaller, arbetade, plåtar, latun, Metaller.
trådband m. in. (N:o 359) äfvensom bult och spik etc. (N:o 360) skola åsättas
tull af 15 öre per kilogram.

I öfverensstämmelse med hvad som blifvit anfördt i afseende å vissa
arbeten af jern och stål samt koppar, hemställer Utskottet,

att ifrågavarande framställning icke må af Riksdagen
bifallas.

30:o.

Ytterligare hemställer samme motionär, att Mjöl af arrowrot och Mjöl.
andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras
till medicinalier, måtte åsättas en tullsats af 1 öre per kilogram.

Af skäl, som här nedan under rubriken Spanmål närmare angifvas,
hemställer Utskottet,

att Herr Boströms motion jemväl i denna del må lemnas
utan afseende.

Oljor.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

31:o.

Nu gällande tulltaxa innehåller i fråga om artikeln Oljor följande bestämmelser: -

Oljor:

feta, icke flygtiga:

bom- eller olivolja, på fastager....................... 1 kilogram 2 öre,

» » » på flaskor eller andra kärl » 5

hamp-, kokosnöt-, palm-, och spermaceti-........ » 5 »

kroton-; hänföres under Apoteksvaror.

andra icke specificerade slag .......................... » 7 »

kokade; se Fernissa.

flygtiga, vegetabiliska:

konjak-, rum- och arrakessenser; se FEtherarter.
ej specificerade, flaskornas vigt deri inbegripen » 60 »

fossila eller mineraloljor samt genom torr de -

stination framstälda:

nativa eller råa etc............................................ fria, ■

genom rektificering renade etc............................ 1 kilogram 5 öre.

I anseende till svårigheten att från hvarandra skilja de olika slagen af
oljor ansåg tullkomitén det vara af vigt att, så vidt sådant kunde ske, utan att
andra och vigtigare intressen träddes för nära, samtliga feta oljor belädes
med samma tullafgift, äfvensom att denna bestämdes till samma belopp som
tullsatsen för rektificerade mineraloljor, enär dessa ofta förekomma till större
eller mindre del blandade med feta vegetabiliska oljor.

Då derjemte flera af de feta oljor, som införas, utgöra mycket vigtiga
beredningsämnen för näringarne, förträdesvis väfnadsindustrien, äfvensom ljus-,
såp- och tvåltillverkningen, samt dessa oljor med få undantag ej äro föremål
för inhemsk tillverkning hemstälde komitén, att tullsatsen för flertalet feta
oljor skulle nedsättas från 5 eller 7 öre per kilogram till den för bom- eller
olivolja gällande tullsats af 2 öre per kilogram. Samma tullsats föreslogs
jemväl för de rektificerade mineraloljorna. Dels ansågs det nemligen, på
sätt ofvan är nämndt, önskvärdt, att tullen å denna vara sattes lika med
den å feta oljor, ej specificerade, och dels framhölls det obilliga uti att för
en så oumbärlig förbrukningsartikel som de vanliga lysoljorna bibehålla en
tullsats, som stundom uppginge till öfver 30 procent af varans värde. Deremot
höll man före, att de inhemska oljeslagerierna icke lämpligen borde

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

beröfvas det tullskydd, de för närvarande åtnjöte, samt bibehöll derföre för
de slag af feta oljor, som utgöra föremål för inhemsk tillverkning, d. v. s.
lin-, raps- och rofolja, den nuvarande tullsatsen eller 7 öre per kilogram.

t det nu föreliggande tulltaxeförslaget föreslår åter Kong! Maj:t, såväl
för att i dess fulla utsträckning tillämpa grundsatsen om oljornas lika tullbehandling
som för att undgå den till omkring 475,000 kronor beräknade
minskning i tulluppbörden, som af komiténs förslag skulle blifva en följd, att
alla feta oljor samt de rektiflcerade mineraloljorna skola vara underkastade
enahanda tull, uppgående till 5 öre pr kilogram.

I sin ofta nämnda motion hemställer Herr Boström, att tullkomiténs
ofvan omförmälda förslag måtte varda af Riksdagen antaget.

Vid pröfning af dessa förslag har Utskottet väl funnit de skäl, som
ligga till grund för Kong! Maj:ts framställning, ingalunda sakna vigt. De
synpunkter, utur hvilka tullkomitén uppfattat och behandlat frågan, synas
dock böra tillerkännas en större giltighet. De feta oljorna utgöra nemligen,
på sätt ofvan är närndt, vigtiga beredningsämnen för de flesta industrigrenar.
De rektiflcerade mineraloljorna åter ingå såsom en oumbärlig förnödenhetsvara
i den allmänna förbrukningen, samt äro, i egenskap af ett synnerligen
billigt lysämne, egnade att i vårt land med dess långvariga mörka årstid
höja den arbetande klassens produktionsförmåga. Under sådana förhållanden
och då statsverkets tillstånd icke synes lägga hinder i vägen för den tulllindring,
komitén härutinnan föreslagit, anser Utskottet den eljest onekligen
afsevärda fördelen afl en lättad tullbehandling böra vika för nu åberopade,
mera omfattande intressen, samt hemställer,

att rubriken Oljor måtte erhålla följande lydelse:

Oljor:

feta, icke flygtiga:

kroton-; hänföres till Apoteksvaror.

lin-, rof- och raps-............................ 1 kilogram 7 öre

andra slag:

på fat, större eller mindre ............. » 2 »

på andra kärl, kärlens vigt inberäknad
........................................... » 5 »

kokade; tullbehandlas såsom Fernissa.

flygtiga, vegetabiliska:

konjak-, rum- och arrakessenser;
se VEtherarter.

Papper.

22 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

Oljor:

ej specificerade, flaskornas vigt inbegripen.
...........................................1 kilogram 1 krona

fossila eller mineraloljor samt genom
torr destination framstälda:
nativa eller råa, afjord- eller brännliartzer
in. m. förorenade, af

mörkbrun till svartbrun färg...... fria,

genom rektificering renade, färglösa
eller af gul till gulbrun färg,
rektificerad stenkolsolja eller fotogen,
rektilicerad jordolja, nafta,
petroleum eller bergolja, solarolja,
paraffinolja med flera till
lyse användbara vätskor.

Anm. Så kallad belysnings vätska,
sammansatt af flygtig olja och
. sprit, förtullas lika med de ge nom

rektificering renade, flygtiga,
fossila eller mineral- och
genom torr destination framstälda
oljor.

32:o.

I sammanhang härmed hemställer Utskottet,

att, derest förestående punkt af Riksdagen bifalles, tullsatsen
å Maskin- och Vagnssmörja nedsättes från 5 till 2
öre samt den å Såpa från 7 till 5 öre, allt per kilogram.

33:o.

I sin ofvan omförmälda motion har Herr Gumcelius, alternativt med
ifrågasatt tull å böcker och boktryck, föreslagit, att tryckpapper må förklaras
från införseltull fritt. I sammanhang härmed anmärker Herr Gfumselius, att
det af Kongl. Maj:t framlagda tulltaxeförslaget innebär en förhöjning i tullen
å tryckpapper.

I anledning häraf må erinras derom, att följande förändringar bill vit

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 10.

föreslagna i afseende på papperstullen. Tullsatsen har för sugpapper samt
olimmadt tryck- och planschpapper blifvit förhöjd från 5 till 10 öre, för
tapetpapper likaledes höjd från 9 till 10 öre, men för alla öfriga, förut till
rubriken andra slag hänförliga sorter, nedsatt från 19 till 10 öre, allt per
kilogram. Denna hopslagning af förut med olika tullsatser specificerade
papperssorter har af tullkomitén ansetts alldeles nödvändig, till förekommande
af de ständiga tvister, som nu uppstå angående tullbehandlingen af sådana
pappersslag, som godsegaren på grund af papperets användning vill hafva
rubricerade såsom tryckpapper, med tull af 5 öre per kilogram, men tullmyndigheterna
deremot måste, på grund af papperets beskaffenhet, hänföra
till papper, andra slag, med tullsats af 19 öre per kilogram. På grund
häraf, och då det icke lärer kunna ifrågakomma att för det närvarande i
högre grad än Kongl. Maj:t föreslagit nedsätta eller rent af borttaga tullen
å jemväl de finare pappersslagen, hemställer Utskottet,

att Herr Gumselii ifrågavarande förslag icke må af
Riksdagen bifallas.

34:o.

Uti sin ofvan omförmälda motion föreslår Herr Rundbäck, att Rötter,
ätbara, alla slag, skola åsättas tull med 10 öre per kilogram.

Då det emellertid icke kan vara lämpligt att med tullbeskattning fördyra
en vara, som i ganska vidsträckt mån ingår i den allmänna förbrukningen,
hemställer Utskottet,

att Herr Rundbäcks ifrågavarande förslag icke må bifallas.

35:o.

I fråga om rubriken Sirap hemställer Herr Boström, anslutande sig
till hvad af en utaf reservanterne i tullkomitén blifvit yrkadt, att densamma
måtte erhålla följande lydelse: .

Sirap:

vanlig brun
andra slag

Rötter.

Sirup.

1 kilogram 10 öre,
» 23,5 »

Skodon.

24 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

Såsom skäl för en sådan förändring anföres, att, utom den såsom biprodukt
vid sockers raffinering erhållna, i den enskilda hushållningen använda
mörkbruna sirupen, numera allmänt förekomma sirupsslag, hvilka äro fullkomligt
klara och mycket ljusa samt kunna innehålla omkring 75 procent kristalliserbart
socker och vida mindre föroreningar än en del farin- och rå•
socker, hvadan det syntes mindre lämpligt, att alla slag af sirup Unge införas emot
erläggande af endast 10 öre i tull, då mindre rent fast socker drager en
tull af 23,5 eller 33 öre per kilogram.

Då emellertid under rubriken socker finnes en föreskrift derom, att
oraffineradt socker, som är mörkare än Tv o 18 å den holländska standarden, skall,
äfven om varan förekommer i upplöst eller flytande tillstånd, beläggas med
en tull af 23,5 öre per kilogram, synes hvarje fara för att sockerlösningar
skulle under namn af Sirup inkomna emot den lägre tullsatsen, bäst undvikas
genom att vid förevarande rubrik foga en hänvisning till ofvan intagna
bestämmelse.

Utskottet hemställer fördenskull,

att, med afslag å Herr Boströms motion, Riksdagen må
besluta att efter rubriken Sirup skall inflyta en anmärkning
af följande lydelse:

Anm. Angående förtullning af sockerlösningar; se
Socker.

36:o.

I afseende å artikeln Skodon hemställer Herr Boström, att de i Hus
470 och 471 i tulltaxeförslaget såsom tullfria upptagna becksöms- och så
kallade sjöstöflar samt skodon med bottnar af trä måtte åsättas tull med 50
öre, äfvensom att de under U:o 472 upptagna Skodon, andra slag, må underkastas
eu tull af 1 krona 25 öre, allt per kilogram.

Hvad det sist anförda yrkandet beträffar, så torde, sedan genom den
nya handelstraktaten med Frankrike tullen på ifrågavarande slag af skodon
blifvit bestämd till 94 öre per kilogram, något vidare ordande derom icke
erfordras. Vidkommande åter de under Hus 470 och 471 upptagna simplare
skodon, anser Utskottet det ingalunda vara öfverensstämmande med en sund
tullpolitik att fördyra dessa för den arbetande klassen oumbärliga beklädnadsartiklar.

Utskottet hemställer på grund häraf,

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 10. 25

att Herr Boströms motion i denna del må lemnas utan
vidare afseende.

37:o.

Det af Kong], Maj:t aflåtna tulltaxeförslaget innehåller, att artikeln
Smör skall bibehålla den tullfrihet, den åtnjutit allt sedan år 1855. Enahanda
frihet medgifves derjemte konstgjordt smör, hvilket hittills förtullats
såsom »varor i taxan ej nämnda, arbetade» med 10 procent af värdet.

1 motsats härtill har Friherre Klinckowström föreslagit, att smör skall
åsättas tull med 7 kronor per centner eller omkring 16,76 öre per kilogram,
da åter Herr Boström hemställer, att för konstgjordt smör må bestämmas
en tull af 15 öre per kilogram.

Båda motionärerne motivera sina framställningar med behofvet att
skydda den inhemska tillverkningen af ladugårdsprodukter emot utländsk
täflan.

För att belysa frågan, huruvida sådant skydd är af behofvet påkalladt,
ma här . införas följande, ur Kommerskollegii berättelser hemtade uppgifter,
som utvisa ^öfverskott af import (—) eller export (+) af smör för nedannämnda
femårsperioder och år

1856—1860. .	—	87,649	centner,
1861—1865...............	—	106,098	»
1866—1870 .	—	22,983	»
1871—1875 . .	.................. +	189,406	»
1876 .................	................ +	31,882	»
1877 .....	.................... 1	28,390	»
1878 .........	................... +	49,677	»
1879 ........	.................... +	56,020	»
1880 ..	.................... +	43,688	»

År 1881 uppgick utförselöfverskottet enligt officiella uppgifter till
öfver 68,000 centner.

Härvid torde ytterligare märkas, att det smör, som från Sverige exporteras,
till den vida öfvervägande delen utgöres af dyrare mejerismör, under
det att det importerade utgöres af billigare vara. Så utvisa]'' Kommerskollegii
uppgift å de på Stockholms börs för vissa varor år 1880 noterade
medelpris, att det exporterade smöret noterats till 85, men det importerade
allenast till 65 kronor per centner.

Bill. till Biksä. Frot. 1882. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Smör

Spanmål

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Då den inhemska mejerihandteringen sålunda visat sig mäktig af en
kraftig utveckling utan stöd af tullskydd, samt det konstgjorda smöret i
många fall ej kan skiljas från vanligt smör, hemställer Utskottet,

att Friherre Klinckowströms och Herr Boströms ifrågavarande
motioner icke ma hifallas.

38:o.

Komd Maj t föreslår, att Spanmål, alla slag, omalen eller malen,
skall vara fri från tull, samt att de vid 1880 års riksdag beslutade mregistreringsafgifter
å hvetemjöl, gryn och hönor skola upphäfvas o

Deremot hemställer Friherre Klinckowström, att spanmal matte asattas

tullsatser till nedannämnda belopp:

Hvete, omal et ..................................... 37 öre per kubikfot,

Båg, omalen, äfvensom korn, och malt,

hafre, blandsäd och bohvete ........... 25 » »

Ärter och vicker.................................. 20 » »

Hvetemjöl ................................ 1 krona 50 öre Pe1’ .fntner

eller omkring 3,53 öre per kilogram.

Bågmjöl.................................................... 75 öre pei centnei

eller omkring 1,76 öre per kilogram.

Mjöl alla andra slag ........................... 75 öre per centner

eller omkring 1,76 öre per kilogram.

Korngryn ................................ 1 krona 50 öre per centner

eller omkring 3,53 öre per kilogram.

Hafregryn............................... 1 krona 85 öre per centner

eller omkring 4,35 öre per kilogram.

Gryn, alla andra slag........... 1 krona 30 öre per centner

eller omkring 3,06 öre per kilogram.

Härjemte yrkar Herr Boström uti sin ofta nämnda motion, att eu
tullsats af enahanda belopp som nu gällande inregistreringsafgift för hvetemjöl
skall åsättas malen spanmål, alla slag. ri _ a ,

Likaledes hemställa Herrar S. F. Norén, J. Harmsen, B G. Sandberg,
J. Andersson från Bohuslän, Sven Håkanson och J. Smedberg uti en
inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 95), »att Riksdagen matte besluta,
att enahanda inregistreringsafgift^ som nu erlägges vid införsel åt hvetemjöl,
måtte erläggas för mjöl af spanmal, alla slag».

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

I afseende å Friherre Klinckowströms motion tillåter sig Utskottet att
hänvisa till 1880 års Bevillnings-Utskotts betänkande i anledning af samme
motionärs framställning i enahanda syfte.

Hvad derefter angår den yrkade införselafgiften för malen spanmål,
vill Utskottet till en början erinra derom, att genom det föregående årets
erfarenhet det blifvit nogsamt ådagalagdt, hvad ock af motionärerne i ämnet
medgifves, att bibehållandet af tull- eller inregistreringsafgift för en eller flera
arter af malen spanmål, under det andra äro derifrån fria, icke kan förordas.
Ett sådant system vållar nemligen ständiga svårigheter vid tillämpningen.
Antingen bör således frihet från tull eller inregistreringsafgift medgifvas,
eller ock samma införselafgift bestämmas för allt mjöl af spanmål.
Då frågan alltså gäller, utom annat, tullpligtighet eller tullfrihet för en artikel,
så oumbärlig för lifvets nödtorft som rågmjöl, har Utskottet icke tvekat
att i denna del biträda Kongl. Maj:ts med tullkomiténs framställning öfverensstämmande
förslag, så mycket hellre som hvarje tullbeskattning af spanmål
innebär jemväl den obilligheten, att den träffar de skattskyldige tyngst
just vid de tider, då en felslagen skörd och deraf följande allmän afmattning
i näringslifvet minskat deras skatt eförmåga.

Utskottet hemställer på grund häraf,

att Riksdagen måtte, med afslag å samtliga nu omförmälda
motioner, besluta att artikeln Spanmål, alla slag,
omalen och malen, skall vara tullfri.

39:o.

Uti sin meranämnda motion föreslår Friherre Klinckowström, att artikeln
Talg måtte åsättas en införseltull af 3 kronor per centner eller omkring
7,06 öre per kilogram.

Då talg, hvarför tullfrihet allt sedan 1855 medgifvits, särdeles i vårt
land utgör en nödvändighetsvara och dessutom är råmaterial för vissa näringar,
hemställer Utskottet,

att Friherre Klinckowströms ifrågavarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas.

Talg

Tråd.

Tågvirke.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

40:o.

Uti ofvan omfönnälda motion föreslår Herr Boström, att Tråd, kopparoch
metall-, alla slag (N:o 540), skall åsättas en tull af 25 öre per kilogram.

Under hänvisning till hvad i 16:de punkten af detta betänkande blifvit
anfördt i anledning af samme motionärs förslag angående tull å vissa arbeten
af jern och stål, hemställer Utskottet,

att Herr Boströms ifrågavarande förslag icke må af
Riksdagen bifallas.

41:o.

•I afseende å artikeln Tågvirke, som sedan år 1872 åtnjutit tullfrihet,
föreslår Kongl. Maj:t, att den fortfarande skall vara från införseltull fri.

Deremot hade tullkomitén hemstält, att denna artikel skulle åsättas
tull med 5 öre per kilogram, dock under medgifvande af restitution utaf
tullen, när utländskt tågvirke blifvit användt för fartyg, som vid svenskt
skeppsvarf reparerades eller nybyggdes.

Detta förslag har genom Herr Boströms motion gjorts till föremål för
Bevillnings-Utskottets pröfning.

Då emellertid tågvirke är af synnerlig betydelse ej blott för sjöfarten
utan ock för åtskilliga andra näringar, skulle det innebära ett afsteg från
de grundsatser, som i allmänhet genomgå vår tullagstiftning, derest denna
artikel gjordes till föremal för tullbeskattning. Den till sjöfartens förmån
föreslagna rätten till tullrestitution är dessutom icke på långt när tillräcklig
att för denna näring afvärja olägenheterna af tullbeskattningen, eftersom
tågvirke är en artikel, hvarmed fartyg ofta kunna behöfva förse sig, äfven
vid andra tillfällen, än då de vid skeppsvarf nybyggas eller repareras.

Utskottet hemställer derför,

att det af Kongl. Maj:t afgifna tulltaxeförslaget måtte
i denna del af Riksdagen godkännas.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

42:o.

Uti sin ofta omförmälda motion hemställer Herr Boström, att Vagnar, Vägnar.
afsedda för jern vägs- och spårvägstrafik, måtte åsättas en tullsats af 5 procent
af värdet.

Af hufvudsakligen enahanda skäl, som blifvit i afseende å rubriken
Jernvägsmateriel anförda, hemställer Utskottet,

att Herr Boströms motion jemväl i förevarande afseende
måtte lemnas utan afseende.

43:o.

Rörande artikeln Vin stadgar nu gällande tulltaxa följande:

» Vin, alla slag: vin.

af till och med 21 procents alkoholhalt:

på fastager .................................... 1 kilogram 16,5 öre,

på buteljer..................................... 1 liter 21 »

af mer än 21 till och med 25 procents alkoholhalt:

på fastager..................................... 1 kilogram 45 öre,

på buteljer ...................................... 1 liter 80 »

af högre alkoholhalt än 25 procent; tullbehandlas såsom Likör.»

Uti det af Kong! Maj:t afgifna tulltaxeförslaget innehåller ifrågavarande
rubrik nedanstående bestämmelser:

» Vin, alla slag:

af till och med 15 procents alkoholhalt, såvida varan

inkommit sjöledes direkt från produktionslandet 1 liter 16,5 öre.

Anm. När i ofvannämnda fall vin införes på
buteljer, förhöjes tullen med 1 öre för
hvarje butelj.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

af till och med 15 procents alkoholhalt, såvida
varan inkommit annorledes, eller af mer än 15
procents till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre ........................... 1 kilogram 30 öre,

på andra kärl.................................................. 1 liter 65 »

af högre alkoholhalt än 25 procent; tullbehandlas såsom likör.»

Uti sin meranämnda motion yrkar Herr Boström, att tullen å viner
af mer än 15 procents till och med 25 procents alkoholhalt skall, då varan
inkommer på fat, utgöra 45 öre per kilogram.

Tullkomitén hade för allt vin af till och med 25 procents alkoholhalt
föreslagit en tullsats af 30 öre per kilogram, derest det inkom på fat, och
65 öre per liter, derest det infördes på andra kärl. Genom den nya handelstraktaten
med Frankrike bestämdes emellertid, att vin, alla slag, af till
och med 15 procents alkoholhalt skulle, då det sjöledes infördes direkt från
Frankrike, oberoende af emballagets beskaffenhet, draga en tullsats af 16,5
öre per liter. Härigenom blef en jemkning af tullkomiténs förslag nödvändig.
För att denna jemkning skulle medföra den minsta möjliga nedsättning
i den påräknade inkomsten af vintullen, föreslog nu Kongl. Maj:t, på sätt ofvan
intagna utdrag af tulltaxeförslaget utvisar, att den lägre tullsatsen för
de svagare vinerna skulle tillämpas, endast då de inkommit sjöledes direkt
från produktionslandet. I motsatt fall skulle de underkastas den högre allmänna
tullsatsen för vin.

Det är emellertid lätt att inse, livilka olägenheter en dylik differentialtull
skulle vålla oss sjelfva, då vi derigenom hindrades att för varornas
forsling till landet begagna den väg och det transportmedel, som vi eljest
kunde Unna för oss mest lämpliga. Icke mindre anmärkningsvärd vore
nödvändigheten af produktionsbevis, med deraf följande lätt insedda olägenheter
och förvecklingar, hvartill ytterligare kommer, att flera vinproducerande
länder, livilka genom traktater hos oss tillförsäkrats den mest gynsamma
behandling, skulle genom föreskriften om direkt sjöväga införsel blifva
kränkta i sina handelsförhållanden. Utskottet kan fördenskull icke tillstyrka
en åtgärd, som antagligen skulle helt och hållet förfela det afsedda
ändamålet, att förskaffa; statskassan eu inkomst, men deremot otvifvelaktigt
korume att leda handeln med ifrågavarande vara från sina naturliga vägar
samt betunga densamma med onödiga kostnader, livilka naturligtvis till sist
måste ersättas af konsumenten.

Beträffande åter Herr Boströms yrkande, synes det innebära en allt
för häftig stegring i tullsatsen å vin, så snart detsamma innehaller mera än

Beviltnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

15 procent alkohol. De starkare vinerna äro i allmänhet icke dyrbarare än
de svagare samt torde derföre icke lämpligen böra underkastas en nära tre
gånger så hög tullbeskattning som dessa. Dessutom skulle en så betydande
förhöjning i den nuvarande tullsatsen å starkare viner af till och med 21
procents alkoholhalt lätteligen inom de länder, som företrädesvis producera
sådana, framkalla repressiv åtgärder till skada för vår exporthandel och
sjöfart.

1 öfverensstämmelse med hvad sålunda hlifvit anfördt hemställer Utskottet:

att rubriken Vin i tulltaxan må erhålla följande lydelse
:

»Vin, alla slag,

af till och med 15 procents alkoholhalt 1 liter 16,r. öre.

Anm. När i ofvannämnda fall vin
införes på buteljer, förböjes tullen
med 1 öre för hvarje butelj.

af mer än 15 procents till och med
25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre 1 kilogram 30 »

på andra kärl .......................... 1 liter 65 »

af högre alkoholhalt än 25 procent;
tullbehandlas såsom likör.»

44:o.

För vinnande af större tydlighet hemställer Utskottet,

att rubriken N:o 599, inbegripande åtskilliga slag af
bomullsväfnader, måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Andra helt och hållet eller delvis glesa väfnader, såsom
gaz, stramalj m. fl. äfvensom täta tvåskaftade sådana,
som öfverallt eller delvis på en yta af 1 centimeter i
qvadrat innehålla i ränning och inslag tillsammans 80
trådar eller derutöfver.»

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

45:o.

I afseende å rubriken lefvande Växter, alla slag, föreslår Herr Rundbäck
uti sin ofvan omförmälda motion, att buskar och plantor må åsättas tull med
5 öre per kilogram.

Då trädgårdsodlingens eget intresse emellertid synes bäst tillgodoses
genom fortfarande tullfrihet å dessa artiklar, hemställer Utskottet,

att Herr Kundbäcks ifrågavarande förslag icke må af
Riksdagen bifallas.

46:0.

Ångmaskiner
och Ångpannor.

I sin ofta nämnda motion hemställer Herr Boström, att Ångmaskiner
och Ångpannor må underkastas eu tull af 5 procent utaf värdet.

Då emellertid tullfrihet blifvit tillförsäkrad dessa artiklar genom den

med Frankrike afskräde nya handelstraktaten, hemställer Utskottet,

att Herr Boströms motion i denna del måtte lemnas
utan afseende.

47:0.

Emot hvad Kong! Maj:ts förslag i alla nu icke särskild! omförmälda
hänseenden innehåller har Utskottet icke funnit något att erinra, hvarföre
Utskottet hemställer,

att berörda förslag i alla dessa delar må af Riksdagen
godkännas.

48:o.

I den nådiga propositionen föreslås, att den nya tulltaxan må antagas
att tillämpas från och med den dag, då de med Frankrike afslutade handelsoch
sjöfartstraktater träda i gällande kraft.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10. 3g

Deremot yrkar Herr Boström uti meranämnda motion, att den tulltaxa,
som nu må blifva antagen, ej må tillämpas förr än med ingången af
ar 1883.

Då emellertid icke så få af de tullsatser, Kong!. Maj:t föreslagit, äro
föranledda af nödvändigheten att iakttaga de uti ifrågavarande traktat förekommande
bestämmelser, samt det ingalunda kan vara lämpligt att för någon
tid underkasta ett större antal artiklar olika tullbehandling, allt efter
som de inkomma från Frankrike eller från annat land, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte, med afslag å Herr Boströms motion
i denna del, besluta, att samtliga nu antagna tullsatser
skola tillämpas från och med den dag, då de med
Frankrike afslutade nya handels- och sjöfarts traktater
träda i gällande kraft.

Stockholm den 21 April 1882.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Reservationer:

, af Herr Hedlund: »Vid den riktning, som det allmänna föreställningssättet
i ett par af Europas land, mer eller mindre påverkadt af politiska syften,
tagit i fråga om det mellanfolkliga varuutbytet, har man väl ej kunnat
hysa synnerlig^ förhoppning om, att vårt land skulle, med något kraftigare
steg, fortgå på den väg till undanrödjande af de många mot varuutbytets
fria verksamhet lagda hinder, som inleddes för ett par årtionden tillbaka
och hvarmed äfven följt en tidrymd af lyckligt framåtgående på det svenska
näringslifvets område. Likväl trodde man sig kunna motse, genom
Bill. till Biksd. Prof. 1882. 5 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 5

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

de utredningar, som förelegat de för ändamålet nedsatta komitéerna, så göda
skäl mot hvarje återgång i fråga om det s. k. »skyddssystemet», att något
steg i denna riktning icke vore att befara. I det statsrådsprotokoll, som
åtföljde Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till ny tulltaxa
af den 28 sistlidne Februari, läses också i Departementschefen statsrådet
Themptanders yttrande det uttalandet, att Herr statsrådet, lika med den s. k.
tullkomitén, »anser den afslutade undersökningen innebära en bestämd mening
att icke öfvergifva eller inskränka det system, som under de senaste årtiondena
■vunnit allt större tillämpning i vår tullagstiftning, hvaremot Herr statsrådet,
äfvenledes lika med komitén, anser »den närvarande tidpunkten — hvarmed
väl menas den politiska ställningen — vara föga gynsarn för ett _ fortgående
på den hittills inslagna banan genom mera betydande nedsättningar i det
vår industri beviljade skydd, eller mera genomgripande förändringar i öfrigt.»

Detta af tullkomitén uppstälda och af Kongl. Maj:t adopterade program
är ett det långsamma framåtgåendets, eller, låt vara, stillaståendets,
men likväl ej något återgåendets program. Man kan då ej annat än beklaga,
att de uppgjorda förslagen till nya tulltariffer i ett och annat fall
afvika från detta program. Det är hufvudsakligen mot den riktning, som
röjer sig i sådana afvikelser, som jag funnit mig nödgad att inlägga min
gensaga.

Till en början får jag då erinra, att man, trots tullkomiténs långvarig!!
och dyra arbete, saknar i dess utlåtande, hvars värde jag i öfrigt visst ej
vill underskatta, just den utredning, som hade vant af synnerlig^ vigt för
bedömande af skyddssystemets verkliga natur, nemligen svaret på frågan:
»hvad kostar det?»

Till att finna detta svar, hade man bort dels uträkna den verklige
skydds-tuWm på de artiklar, som äro belagda med tullsatser, af hvilka några
äro endast fiskaliska, eller finanstullar, andra enbart %fdfe-tullar och
slutligen andra en blandning af både finans- och skyddstullar, dels ock påvisa
den skilnad i varuprisen, som häraf följt i afseende å produktions- och afsättningsorterna.
För att förtydliga min mening må det tillåtas mig anföra
några exempel.

Rena fiskaliska, eller finanstullar, d. v. s. sadane, som komma odeladt

statsverket till godo, äro, bland andra:

tullafgifterna å kaffe, som gifver en odelad statsinkomst af omkring
3 millioner, å thé, kakao, apelsin, mandel, in. in. Hit böra väl ock räknas
vinerna.

Enbart skyddstullar äro sådane, som omöjliggöra all införsel, med
deraf härflytande statsinkomst, men likväl fördyra varan inom landet. . Sådane
tullar hafva vi lyckligtvis nu ganska få, vidkommande alla artiklar

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

under de olika rubrikerna, då det väl näppeligen finnes någon allmän rubrik,
under hvilken icke någon artikel blifvit importerad och gifvit statsverket
någon inkomst, hvaremot under många rubriker falla icke få artiklar, som
till följd af den höga tullsatsen, äro utestängda från vårt land, ehuru detta
ej framgår, eller kan framgå af de officiella berättelserna, hvilka äro uppstäda
i enlighet med tulltaxans allmänna rubriker.

I detta hänseende må blott nämnas, att under det Kommerskollegii
berättelse visserligen upptager både kläden, bomullsväfnader, läder, glas, m. in.,
såsom varande i landet införda, så får man der icke veta, att en del groft
kläde, grofva bomullsväfnader, smorläder, simpla glasvaror, m. m. äro, till
följd af de höga tullsatserna, som här verka fullt prohibitistiskt, alldeles utestängda
från vårt land, verkande alltså här dessa utgifter uteslutande såsom
skyddstullar, d. v. s. fördyrande varorna för konsumenterna, utan att gifva
statsverket någon inkomst.

Oblandad finanstull var tillförne tullen å råsocker, men denna råsockertullens
egenskap har nu mera blifvit en annan, i den stund denna
tullsats blifvit på samma gång en skyddstull för hvitbetssockret. Äfven tullen
å tobak har från finanstull öfvergått alltmer till skyddstull för den svenska
tobaksodlingen.

Blandade finans- och skyddstullar äro alla sådana tullsatser, som, i
det de, genom den utländska varans fördyrande, gifva ett s. k. »skydd» åt
den inhemska näringen, dock icke utestänga all införsel från andra land,
hvaraf alltid någon statsinkomst måste härflyta.

Vid flere artiklar i sistnämnda kategori är det underkastadt tvist,
huru mycket af tullsatsen, som bör hänföras till skyddet, och huru mycket
som är endast en väl afvägd kompensation för tullen å råvaran. Detta gäller
särskild! om den vigtiga artikeln raffinad-soeker. Då skilnaden mellan tullafgiften
å råvaran och den förädlade varan här numera utgör 4 öre pr skålpund,
så måste någon del deraf beräknas såsom ersättning för den reduktion i
qvantiteten, som uppstår genom förädlingen. Detr är af vigt att få säkert
utrönt, huru stor denna ersättning bör vara. Återstoden af tullafgiften
— d. v. s. af det belopp, hvarmed tullsatsen å raffinadsockret öfverstiger
tullsatsen å råsockret — är skydd. Om detta är 2 t/i, 2 \/.j} eller 2 3/4 öre,
så verkar det med stora summor. Det samma gäller äfven om tillverkningarna
af tobak.

1 afseende å bomullsgarnet är uträkningen mycket enkel, då den färdiga
varan utgår ur råvaran — bomullen — med enahanda vigt. Enär
bomullen är tullfri, äro alla de 8 örena pr skålpund skydds tull. Sammalunda
ock i fråga om ullgarn. Till regeln gäller detta också om väfnaderna.

I allmänhet måste det gälla, att tullafgiften gör den inhemska varan

Bevillnings- Utskott''ets Betänkande N:o 10.

ej blott så mycket dyrare än den utländska som motsvarar samma afgiftsbelopp,
utan något derutöfver, enär dels införseln försvåras, dels försäljarne
måste lägga sin handelsvinst äfven på tullafgiften. Om importören beräknar
sin handelsvinst till exempelvis 6 procent, så höjes dermed ej blott varans
inköpspris utan ock tullafgiften med 6 procent. När varan går ytterligare
öfver till minuthandlaren, så växer beloppet ytterligare med hans handelsvinst.
En tullsats af 8 öre skall således helt visst, när varan äfvergått till förbrukaren,
hafva i verkligheten vuxit med ytterligare två öre, eller till 10 öre.

Häremot invändes af de »skyddade» fabrikanterne, att detta skydd är
endast skenbart, enär de ofta måste, till följd af inhemsk täflan, hålla sina
priser under livad tullskyddet kunde medgifva dem. Är detta förhållandet,
hvilket jag ej vågar motsäga, så måste det förvåna, att fabrikanterne ändock
så ifrigt hålla på den högre tullsatsen; men till sakens utredning hör då,
att man erhåller tillförlitliga jemförande uppgifter på prisen inom- och utomlands,
å enahanda vara.

En sådan jemförande öfversigt af någon omfattning är rätt besvärlig,
och om den enskilde också skulle vilja underkasta sig detta besvär, så jäfvas
hans uppgifter dermed, att man, utan vidare bevisning, påstår den billigare
utländska vara, som han upptagit till jemförelse, hafva varit af sämre beskaffenhet.

Det hade derför, i min tanke, varit af behofvet påkalladt, att sådana
undersökningar blifvit verkstälda på det håll, der man icke kunnat afvisa
jemförelserna med beskyllningen för bristande oveld och redbarhet.

Först efter det man kommit på det klara med allt detta, skall man
kunna med någon säkerhet beräkna, hvad skyddssystemet kostar, d. v. s.
huru mycket svenska folket skattar — genom att betala högre priser än
man eljest behöft — till de »skyddade» näringsgrenarne. Må man derefter
svara: vi bry oss ej derom; vi skatta gerna dessa tjugu till tjugufem millioner
om året för uppehållande af eu mångsidig inhemsk industri — må man
det göra, men må man dock få veta, med någon säkerhet, huru mycket man
hetalar.

Jag beder få anföra blott ett par exempel, der uträkningarna icke
varit, förenade med allt för stora svårigheter. Jag upptager dä först det
omnämnda bomullsgarnet, följande dervid tullkomiténs uppgifter.

Under året 187!) — det sista af tullkomitén upptagna — uppgick
qvantiteteno af i landet tillverkadt bomullsgarn, i jemnad siffra, till 14,785,000
skålpund. Åtta öres tullafgift per skålpund ger ett sammanlagdt »skydd» åt fabrikationen
af 1,182,800 kronor. För konsumenterne torde, enligt hvad ofvan
är nämdt, beloppet kunna räknas till åtminstone 1,400,000 kronor, utgörande
alltså den skatt, som svenska folket år 1879 erlade åt denna industri.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

»Men härmed hafva också många arbetare fått sysselsättning och god
utkomst», svarar man. Låtom oss tillse, huru härmed förhåller sig. Enligt
komiténs uppgifter möta här följande antal arbetare, hvilkas aflöning jag beräknat
efter derom erhållna uppgifter på enskild väg, naturligtvis endast i
jemnade medeltal:

955 män öfver 18 år med årlig aflöning af 550 kr., jemnas till 550,000 kr.
1385 qvinno!- » 18 » » » 300 » 420,000 »

987 under » 18 » » » 250 » 250,000 »

Summa 1,220,000 kr.

Tullskyddet motsvarar således ganska nära hela aflöningen. I verkligheten,
det vill säga med hänsyn till den skatt konsumenterna erlagt, eller 1,400,000,
inrymmes nog äfven häri aflöningen till de 20 verkmästarne. Jag har också
påyrkat, att detta sakförhållande, hvars riktighet man ej gittat bestrida, skulle
införas i motiveringen vid punkten 10 i Bevillnings-Utskottets nu afgifna bebetänkande,
i stället för orden »50 procent af tillverkningsvärdet», så att de erhållit
lydelsen: »ända till hela arbetskostnaden».

Eaffinadsockertillverkningen uppgick ofvan nämnda år till i jemnadt
tal 38 millioner skålpund. En skyddstull af 2 ’ j öre gifver här 855,000
kronor. Arbetarnes antal utgjorde 997, säg 1,000, då således svenska folket
i denna skyddstull gifvit 855 kronor åt hvarje sockerbruksarbetare. Fabrikernas
antal har varit 9, då alltså i medeltal på hvarje fabrik fallit ett ärligt
skattebidrag från den sockerkonsumerande allmänhetens sida af 95,000
kronor.

Må man, jag tillåter mig upprepa det, erlägga denna skatt, om man
sä finner för godt, men må man dock få klart veta, hvad man gör.

Jag antydde här ofvan eu totalsiffra om tjugu till tjugufem millioner
såsom det belopp, hvilket svenska folket årligen gifver i skatt åt de »skyddade»
näringarna. Siffran har sin grund i en uträkning, som gjordes af en sakkunnigköpman
redan för ett par årtionden sedan. Hans uppgifter slogo menniskorna
med häpnad och utropades såsom alldeles öfverdrifna; de framstodo så äfven
för mig. Vid närmare efterräkning i fråga om en och annan artikel hav jag
dock trott mig finna, att de mycket omtalade öfverdrift ernå lågo sanningen
närmare, än jag från början förestälde mig.

Jag beklagar ännu en gång, att icke Tullkomitén funnit detta vigtiga
spörsmål förtjent af närmare utredning.

Ett gammalt svårt problem i fråga om tulltariffer ligger i deras
fastställande antingen efter vigt eller efter värde (ad valorem). Svårigheten
i senare fallet att kontrollera uppgifterna och de missbruk, som dervid egt

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

ruin, hafva levit derhän, att vigtberäkningen blifvit i svenska tulltaxan, med
få undantag, allmänt införd. Emellertid inträder dermed det svåra missförhållandet,
att den billigare varan belägges med en jemförelsevis mycket högre
tullafgift än den dyrare, hvari ligger stor orättvisa mot de mindre bemedlade
förbrukarne, Indika måste hålla sig till den förra varan. Såsom förtydligande
exempel härpå må anföras blott några få fall.

Tapeter, tullsatsen 13 öre per kilo.

En billig tapet kostar per rulle om % kilo 25 öre; tullafgiften blir
10 öre, alltså 40 procent af värdet.

En till tapet, vägande omkring 50 procent mer än den förra, kostar 5
kronor. Tullafgiften, omkring 15 öre, utgör tre procent åt värdet;

Kläden:

En aln groft kläde, vägande 1 skålpund, pris i England, 1,05. Tull--afgiften 75 öre, alltså 72 procent.

En aln fint kläde, vägande 7, skålpund, pris 10 kronor. Tullafgiften
37 * 17 öre, alltså fyra procent af värdet.

En arbetares rock af förra klädet, 3 alnar, drager således en tullafgift
af 2,den lina rocken drager endast 1 krona 12 7a öre, alltså ej blott
relativt till värdet mycket lägre, utan absolute endast hälften af den förra.

Tullafgift,ernå å den simpla och den finare varan under samma rubrik
kan i medeltal beräknas stå i förhållande af ilo till ett. Detta gäller om
väfnader, läder, porslin, jern och andra metaller, plåt in. in., så att en höjning
af blott en procent å den fina varan återverkar på den simpla med tio
procent.

Till förebyggande af dessa missförhållanden, Indika ej blott äro ekonomiskt
skadliga, utan ock såra det allmänna rättsmedvetandet, har man i
mer än ett land, som antagit vigtsystemet, att särskildt nämna Norge, tagit
allvarligt i betraktande, huruvida det icke vore möjligt att återgå till värdetullar,
hvarför likväl den förutsättningen torde böra vara gällande, att tullbeskattningen
icke må öfverstiga 10 procent, såsom fallet är i de land,
Holland och Belgien, der, i afseende å alla fabrikat och slöjdvaror, värdetullar
råda. När Nord-Amerikas Förenta stater hafva värdetullar med höga
tullsatser, så lärer icke erfarenheten i afseende a kontrollen vittna till förmån
för systemet, ehuru man ej funnit skäl att frångå detsamma, *)

*) I den Holländska tulltaxan af 1879 har jag funnit af 338 tullrubriker 229
fastställa efter värdet, deraf 219 till 5 procent, 7 till 3 procent och 3 till en procent af

värdet. ..

I den Belgiska tulltaxan förekomma 87 vigt- och 12 rymdtullar samt 28 vardetullar,
alla å 10 procent, i hvilka sistnämnda inbegripes allt som i handeln kan förekomma
af fabrikat och slöjdvaror.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

Är det emellertid så, att vigtsystemet måste vidhållas, så lärer det
väl vara nödvändigt att utsträcka klassifikationen af vissa varor så långt som
möjligt, i stället för att inskränka densamma, livilket sträfvande hos oss länge
pågått och hvarpå exempel äfven förekomma i det nu föreliggande förslaget
till tulltaxa, om man ock, med hänsyn till franska traktaten, nödgats,
i fråga om linnevaror, gå en annan väg. Såsom exempel härpå må anföras,
att då i nuvarande tulltaxa artikeln Papper är klassificerad med olika tullsatser,
så har i tullkomiténs, af Ivongl. Maj:t adopterade förslag allt slags
papper hlifvit stäldt under samma kategori i fråga om tullafgiften, ett förfärande,
som visserligen kan försvaras med den kända svårigheten att skilja
mellan skrif- och tryckpapper, men som dock icke borde hafva gått i den
riktningen, att tullafgiften å den billigare papperssorten blifvit betydligt höjd.

Till den nuvarande tulltaxans system hör, att kärl och omhöljen, såsom
askar in. in., livilka äro nödvändiga för en varasjforsling och förvarande,
icke ingå i varans uppvägning, hvadan varuemottagaren endast erlägger tull
för den verkliga varan, men icke för de nödvändiga forslings- och förvaringsmedlen,
görande sig således till godo hvad man på tullspråket kallar »Timra».

Detta system, hvars billighet och rättvisa väl icke kunna bestridas och
livilket äfven lärer iakttagas i alla andra land utan undantag, har i tullkomiténs
och Kong!. Maj:ts tulltaxeförslag blifvit nära nog upphäfdt, och Bevillnings-Utskottet
har gått in derpå.

Enligt mig tillhandakomna uppgifter, på hvilkas trovärdighet jag ej
kan tvifla, uppgår den höjning i tullafgiften, som härmed drabbar en mängd
artiklar, till 10, 15, 25, 40, ja någon gång ända till 50 procent och derutöfver.

Att tullbehandlingen härmed underlättas vill jag visst ej bestrida, liksom
jag icke underskattar fördelen deraf, men då borde dock tullafgiften
blifvit i motsvarande mån sankt, så vida man icke velat på en omväg komma
till en tullförhöjning, hvilken man icke velat öppet föreslå. Jag misstänker
ingalunda, att detta varit afsigten, men sakförhållandet står dock qvar, äfven
om på några artiklar någon sänkning skett, som skulle försona med tharans
borttagande.

Den generella tullförhöjning, som härmed åstadkommits, har likväl ej
hindrat, att ju också enskilda tullsatser blifvit i större eller mindre mån höjda.

Jag ber att få särskild^ fästa uppmärksamhet å artikeln Leksaker.

Den nuvarande tullafgiften härå, 50 öre pr kilo, har i tullkomiténs
och Kong!. Maj:ts förslag blifvit höjd till 1,50, således tredubblad. När dertill
lägges tharan, som i medeltal kan räknas till 20 procent, hvilket å 1,50
gör 30 öre, varder den effektiva tullsatsen l,so pr kilo för en vara, hvars
värde i medeltal, enligt Kommerskollegii uppskattning, utgör 2,57 pr kilo! (I

Bevillning.?- Utskottets Betänkande N:o 10.

Tyskland utgör tullsatsen dels 9—27 öre för simplare, dels 27—59 öre för
finare; i Frankrike 45 öre, i Norge dels 13 öre för ordinära, dels 60 öre
för finare pr kilo; till och med i Nord-Amerikas Förenta stater uppgår denna
tullsats ej högre än till 50 procent af värdet, hvilket blefve omkring 38 öre
pr kilo.)

Hos oss har man funnit skäl att tredubbla den redan förut mycket
höga tullafgiften å en artikel, som spelar en stor rol i barnens lif och visserligen
ej minst i de obemedlade hemmen, som icke äro rika på glädjeämnen.
Men det är ej nog med att man sålunda vill beskatta julglädjen, man har
dermed också lagt eu skatt på förståndsutvecklingen, enär eu mängd leksaker
nu tillverkas så, att de på samma gång utgöra en god och nyttig materiel
för åskådningsundervisningen. För mig är det omöjligt att betrakta dessa
ämnen till glädje, förståndsutveckling, ja ock till väckande af inbillningskraften
och skönlietssinnet, såsom »öfverflödsartiklar».

Min mening är således, att tullsatsen å leksaker må förblifva vid hvad
den nu är.

Om den högt aktade chefen för Kongl. Finansdepartementet trott sig
höra — injuria temporum, det är till följd af den onda tiden — afvika från
sin ofvan åberopade afsigt att ej öfvergifva eller inskränka det hittills rådande
friare tullsystemet, så, har han likväl ej stannat vid blott leksakerna.

Här möter oss nemligen något likartadt med de så kallade »dragspelen»
— på ett lärdare språk »accordion» benämnda. De hafva nu blifvit stälda
under rubriken »instrument» och hafva der fått sig tilldelad en tullsats af
50 öre pr kilo, utan afdrag för askar och pappersomslag. Denna afgift höjer
den nuvarande tullen af 10 procent till ej mindre än 25 å 30 procent, eller
omkring tre gånger.

Äfven den som ej beundrar dragspelsmusiken, hvilket till en del är
fallet med mig, lärer ej kunna anse det nödigt att särskildt beskatta detta
folknöje. Månne man ej skulle kunna låta denna tullsats förblifva vid hvad
den nu är?

Till »instrument», ehuru ej musikaliska, höra glasögon, som förut varit
tullfria; fattigmans dåliga ögon skola nu få sin del med af tullbeskattningen.

Speglar kunna nog utgöra lyxartiklar och dermed vara lämpliga föremål
för beskattning i deras mening, som vilja göra tulltaxan tillika till en
öfverflödsförordning. Men det finnes också ganska anspråkslösa speglar, —
livilka numera knappt nog kunna undvaras åtminstone i hem, der männen bruka
raka sig och qvinnorna kamma sitt hår. Här har emellertid tullafgiften blifvit
höjd från 24 öre till 40 öre pr kilo, eller från omkring 40 procent af
värdet till närmare 70, och det just å sådana simplare sorter, som mest
förbrukas.

Bevillnings- Utskottets. Betänkande N:o lö.

Jag berör här frågan om glas och kommer dermed till »fönsterglas».
Tullkomitén hade å denna vara föreslagit 6 öre; Kongl. Maj:t har bibehållit
den gamla tullsatsen af 7 öre pr kilo, livilket utgör omkring 40 procent af
värdet. — »Glasämnen», ett groft glas, som begagnas till taktäckning och
borde vara tullfritt eller draga en mycket låg finanstull, inbegripas i samma
höga tullsats.

»Gummi-gal osdier» lära väl näppeligen i våra dagar kunna räknas till
lyxartiklar, då de äro egnade att skydda fotterna mot kyla och väta och de
hyggligare skoplaggen mot skada. En tullsats af 1 krona pr kilo utgör ej
mindre än 28 procent af värdet. En nedsättning till 35 öre pr kilo skulle
hafva återfört tullen till omkring 10 procent.

Under rubriken »Strumpor» med mera förekommer en liten skenbart
oskyldig not, som är värd uppmärksamhet. Den lyder: »Alngods, tillverkadt
på strumpstol, tullbehandlas som väfnader», hvartill lägges: »Afdrag i vigten
göres ej för pappersomslag och fodral». — Nu är det fallet, att nästan alla
persedlar, som hänföras till striunpstolstillverkning, äro så tillkomna, att det
på strumpstol väfda tyget sönderskäres och hopsys till den åsyftade varan,
såsom tröjor, strumpor, vantar in. in. Häraf följer, att då dylikt på strumpstol
tillverkadt alngods skall förtullas såsom väfnad, kommer det att bero af
tullförvaltningens godtycke, om varan hänföres till kläder eller till strumpstolsgods.
I förra fallet skall hon, om hon är af ylle, draga en tull af 2,in,
i senare fallet af l,is pr kilo.

En klassifikation liknande den, som norrmännen infört i fråga om »tricotage»
af ull, i syfte att moderera tullen å den simplare varan, vore nyttig
och behöflig äfven hos oss, och detta också i fråga om strumpstolsgods af
bomull.

Då jag här hvarken kunnat eller velat genomgå den mängd af artiklar
inom det föreliggande tulltaxeförslaget, å Indika tullnedsättning vore, i min
tanke, påkallad ur synpunkten både åt den förbrukande befolkningens och
statsinkomstens bästa, inskränker jag mig till det här ofvan sagda, men vill
dock tillägga, att det synes mig ganska förkastligt att bibehålla tullsatser
på en mängd artiklar, hvilka sakna all betydelse för vare sig »de inhemska
näringarnas skyddande» eller tullintraden. Så finnas öfver 100 artiklar,
hvilka år 1880 ej gifvit, i tullinkomst ens 1,000 kronor hvardera, deraf några
gifvit 1, 4, 7, 12, 17, 21, 47, 82 kronor o. s. v.

Jag slutar med den önskan, att den tid ej måtte vara alltför aflägsen,
då svenska folket och dess ombud komma till klar insigt deraf, att det fria
varuutbytet mellan folken är lika så välsignelserikt som det fria utbytet
mellan enskilde. Den naturliga arbetsfördelning, som deraf framkallas, länder
alla till fördel, och det beroende, hvari folken dermed komme att stå
Bill. till liilcsd. Brok 1882. 5 Samt, 1 Afd. 10 Häft. 6

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N;o 10.

till hvarandra — på samma sätt som de enskilde, då de ej kunna sjelfve
åstadkomma alla vilkor för de med bildningen och välståndet växande behofven
— detta beroende skall visa för en hvar, att egen välfärd icke strider
mot andras, utan tvärtom. Så skall äfven den rätta uppfattningen i afseende
å den egna nyttan varda mäktigt medverkande till det stora mål: upprättande
af ett stadgadt fredstillstånd mellan folken, som länge hägrat för menniskovännens
blickar;»

af Herr E. G. Boström, med hvilken Herrar Reutersvärd, N. Fock,
J. N. Boström och Svensson instämt: »Då jag ej kunnat i allo dela det förslag
till tulltaxa, som af Utskottet blifvit framlagdt, tillåter jag mig för här
nedan uppräknade artiklar föreslå bestämmande af de tullsatser, som vid dem
finnas utförda:

Bönor, alla slag, ej specificerade ................... 1 kilogram 1 öre

Garn:

bomulls, enkelt eller dubbleradt (flertrådigt?)
i härfvor eller å bobiner:

ofärgadt........................................................ 1 kilogram 19 öre

färgad! eller tryckt.................................... 1 kilogram 33 öre

Gryn:

af spanmål; se spanmål.

ris- och rismjöl
andra slag ......

Hudar och skinn:

ej hänförliga till pelsverk:

beredda:

sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade
(alunerade) äfvensom sämskade hudar
och skinn ............................................ 1 kilogram 24 öre

1 kilogram 1 öre
1 kilogram 5 öre

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Krita, hvit, och kristen:

omalen.............................................................. fri.

malen eller slammad ..................................... 1 kilogram 0,5 öre

Majs, omalen eller malen.................................. 1 kilogram 1 öre

af spanmål; se spanmål.

af arrowrot och andra vegetabilier, som ej
kunna inbegripas under spanmål eller

hänföras till medicinalier ....................... 1 kilogram 1 öre

Spanmål, alla .slag:

omalen................................................................. fri.

malen................................................................ 1 kilogram 1 öre.

Tågvirke, nytt........................................................ 1 kilogram 5 öre.

Vin, alla slag:

af till och med 15 procents alkoliolhalt,
såvida varan inkommit sjöledes direkt

från produktionslandet............................. 1 liter 16, , öre.

Anm. enligt taxan.

af till och med 15 procents alkokolhalt, såvida
varan inkommit annorledes, eller
af mer än 15 procents till och med 25
procents alkoliolhalt:

på fat, större eller mindre................. 1 kilogram 45 öre,

på andra kärl ....................................... 1 liter 65 öre,

af högre alkoliolhalt än 25 procent tullbehandlas
såsom likör.

För att motivera detta yrkande får jag, hvad angår artiklarne Bönor,
Bomullsgarn, Sulläder, Majs och Spanmål malen, hänvisa till den samfälda
reservation, som finnes fogad till tullkomiténs betänkande, och till sjelfva betänkandet
i afseende å artikeln Tågvirke.

I fråga om artikeln gryn af ris äfvensom rismjöl har jag frångått den
uti ofvannämnda reservation föreslagna tullafgift af 5 öre pr kilogram och
i stället föreslagit endast 1 öre pr kilogram eller den nu för denna artikel

44 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

utgående afgift. Jag tiar gjort detta endast derför, att- den ökade inkomst,
som den högre afgiften skulle inbringa — med beräkning efter 1880 åis
import omkring 250,000 kronor — för närvarande ej synes vara för statsverkets
behof erforderlig. Af samma orsak och för att ej allt för stort
missförhållande i tullen å risgryn och å de under tariffnumret 176 upptagna
andra slag (sago, vermicclli, tapiocco med flera) måtte uppstå, bar jag föreslagit
tullen för de senare till endast 5 öre pr kilogram.

Rörande artikeln Krita, malen, bar jag föreslagit en afgift af 0/. öre
pr kilogram. Vid 1880 års riksdag medgafs åt denna artikel, som då drogen
tull af 20 öre pr centner, afgiftsfrihet, ehuru Kongl. Maj:t i sitt till samma
Riksdag afgifna förslag till tulltaxa föreslog samma tull, som nu är föreslagen.
Borttagandet af tullen betingades nästan uteslutande af önskan att undvika
tullsatser å brutna öretal, en önskan, som dock ej kunde genomföras fullständigt.
Åt klagomålen, som genast började böras från denna närings kikare, gafs ett
uttryck genom vid förra riksdagen gjord framställning om återinförandet af
krittullen. Men då ännu ej någon upplysning erhållits om den verkan, som
tullfriheten kunde medföra, sb vann denna framställning ej Riksdagens bifall.
Äfven i år har samma yrkande framkommit, Genom den erfarenhet, som
vunnits under det år, under hvilket tullfrihet nu egt rum, har fragan kommit
i en annan ställning. Kritinförseln, som under tioårsperioden 1871—1880 uppgått
i årligt medeltal till 3,492 centner, deraf under året 1880 till 4,516
centner, har under år 1881 enligt erhållna officiella uppgifter stigit till 18,636
centner. Utförseln åter har varit obetydlig med undantag af åren 1878, 1879
och 1880, då den uppgått till respektive 33,141, 53,420 och 71,047 centner,
men har under år 1881 enligt likaledes officiel uppgift nedgått till 61,953
centner. Det framgår således häraf en sådan omkastning, att importen under
årét fyr dubblats, medan åter exporten, som de senare aren visat ett sa
vackert stigande, icke blott icke kunnat bibehålla sig, utan tvärtom gatt tillbaka
med omkring 13 procent. Dess värre äro utsigterna för utförseln i ai
ännu sämre, i det att Amerika, dit hittills stora partier kunnat exporteras,
har genom att pålägga den härifrån komna kritan under namn af »pariserhvitt»
en tull, som uppgår till fyra gånger varans värde, omöjliggjort exporten
dit, Under hänvisande för öfrigt till de upplysningar angående krittillverkningen,
som återfinnas på sidan 102 afdelningen I af tullkomiténs
betänkande, har jag ej ansett mig kunna underlåta att understödja motionären
genom att yrka en tull af 0,5 öre pr kilogram motsvarande omkring
0,2 öre pr skålpund, och har dertill ett ytterligt skäl varit uti svårigheten
för den erkändt bättre svenska varan att täfla med den sämre utländska, då
det ej låter sig göra att på utseendet skilja en god krita från en dålig.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna differentialtullen ä vin med alkohol -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

halt af 15 procent eller derunder, har Utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka,
under förmenande, att statskassan ej deraf skulle erhålla någon
inkomst, under det deremot, då man ej kunde begagna den väg och det
transportmedel, som eljest kunde vara lämpliga, handeln skulle ledas på afväga!*
och betungas med omkostnader, som slutligen skulle drabba konsumenten.

Det har från alla sidor blifvit erkändt, att vin utgör ett lämpligt före•
mål för hög beskattning så väl derföre, att det uteslutande konsumeras af de
förmögnare, som ock derföre att smuggling deraf svårligen kan ega rum.

Då likväl för vinnande af de förmåner, som traktaten med Frankrike
förmenades medföra, tullen å en del vin måste bestämmas lag, betraktades och
utgjorde detta eu uppoffring från svensk sida och ett afsteg från hvad som
vid tullbeskattning måste anses billigt och rättvist. Jag kan derföre ej finna
annat, än att Kongl. Maj:ts förslag att till de minsta dimensioner inskränka
denna uppoffring eller detta afsteg är väl betänkt. Åt nedanstående tabell,
upprättad efter Kommerskollegii berättelse för år 1880, framgår, från livilka
land vinimporten gått till Sverige.

Sveriges Vinimport år 1880.

Från	Danmark .....................	På fat. Skalp. 602,567.	På buteljer Kannor. 17,425.
»	Preussen........................	. 221,208.	369.
»	Ltibeck .....................	591,215.	28,284.
»	Hamburg ....................	111,088.	1,652.
»	Bremen .........................	20,728.	288.
»	Nederländerna .............	181,057.	4,082.
»	Belgien ......................	—	266.
»	England .......................	244,547.	3,050.
»	Frankrike ....................	.. 1,383,260.	143,051.
»	Portugal........................	526,362.	596.
»	Spanien ........................	1,349,531.	895.
»	Italien ............................	29,185.	—
»	Österrike .......................	1,528.	—
»	Norge ............................	—	377.
»	Finland .........................	6,116.	—

Af denna tabell synes, att den ojemförligt största importen förekommit
från de vinprodueerände länderna Frankrike, Spanien, Portugal och Tyskland.

46 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Då detta sistnämnda land, om än deladt i flere stater, i tullhänseende utgör
eu enhet och lärer som sådan behandlas, komma alla i Tyskland producerade
viner, de må nu hitföras öfver Preussen, Liiheck, Hamburg eller Bremen,
att behandlas som direkt från produktionslandet införde och blifva följaktligen
ej belagda med differentialtull. Visserligen kan ej hela importen från
Tyskland bestå af der producerade Rhenviner, men då man erinrar sig, att
från Tyskland hitföras ej obetydliga qvantiteter bärsafter, hvilka tullbehandlas
och redovisas som vin, samt ej mindre qvantiteter konstgjord! vin, följer
häraf, att qvantiteten verkligt vin, som införes hit från Tyskland, utan att
vara der produceradt, ej kan vara synnerligt stor. Bland icke vinproducerande
länder hitföras från England, Nederländerna och Belgien endast obetydliga
qvantiteter, från Danmark deremot mera. Men med den förmåga,
handeln har att lämpa sig efter inträdande förhållanden, måste man kunna
förutsätta, att den direkta handeln lätteligen kan öfvertaga de redan nu relativt
obetydliga qvantiteter, som indirekt hitföras, och man kan ej antaga, att
konsumenten deraf kommer att betungas. Tvärtom plägar val som regel det
direkta inköpet vara det fördelaktigaste, och man torde knappast våga antaga,
att den engelske eller'' danske mellanhanden endast af artighet eller välvilja
förmedlar införseln. Det är visserligen antagligt, att differentialtullen
kommer att orsaka vår tullförvaltning något besvär och svårighet, men utan
att vilja underkänna betydelsen af detta, torde man ej böra tillägga det afgörande
vigt.

I fråga om tullen å det starkare vinet har Utskottet tillstyrkt den af
Kongl. Maj:t vid införsel å fat föreslagna afgift af 30 öre pr kilogram. I
likhet med hvad jag såväl i tullkomitén som i min motion yrkat och på de
skäl, som återfinnas i den af Herr Öfverdirektören Styffe vid tullkomiténs
betänkande fogade reservation (sid. XXXI afd. II) anser jag den böra bestämmas
till 45 öre pr kilogram.

Under förutsättning af bifall till min framställning om tull å tågvirke,
hemställer jag, att i § 8 af tulltaxeunderrättelserna, hvilken paragraf medgifver
restitution af tull erlagd för segel och segelduk måtte tilläggas orden »samt
tågvirke».

Rörande tillämpningen af den nya tulltaxan har Kongl. Maj:t föreslagit,
att den må taga sin början samtidigt med den franska traktatens
trädande i gällande kraft, hvaremot jag i min motion föreslagit, att den ej
må tillämpas förr än med ingången af är 1883. Att i hela sin utsträckning
bifalla sistnämnde förslag lärer ej kunna komma i fråga, sedan numera
Riksdagen äfven för sin del godkänt traktaten. Deremot synes det gifvet,
att i den tulltaxa, som i anledning af traktaten kommer att utfärdas för de
artiklar, som af densamma ej beröras, måste bibehållas de redan för år 1882

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10. 47

bestämda tullafgifter, under det att deremot för de öfriga. utföras traktatstullarne.
Jag föreställer mig till och med. att § 61 i Regeringsformen ej
medgifver ett annat förfarande, ty om än genom ingåendet af franska traktaten
stadgandet i denna paragraf fått vika för en annan paragraf i Regeringsformen,
nemligen den 12:te, så kan detta dock ej gälla som skäl för
ändrande af afgifterna å de artiklar, som ej af traktaten beröras. Som skäl
mot denna uppfattning har man ofta fått höra upprepas, att intet bör väl
hindra regering och Riksdag att borttaga en skatt, men hvartill tjenar då
stadgandet, »att afgifterna skola utgöras intill slutet af det år, under hvars
lopp den nya bevillningen af Riksdagen fastställd blifver?» Ej behöfves väl
ett grundlagsbud för att afgifter, som grundlagsenligt äro faststälda att utgå
under en viss bestämd tid, skola under samma tid utgå, så vida man ej ville
hindra att beslut om ändring deri fattades. Följden af ett bifall till den
Kong! propositionen, sådan den föreligger, blifver också, att afgifter, som af
1881 års Riksdag beräknats såsom tillgång uti 1882 års stat, ej komma att
utgå, och man kan lätteligen tänka sig såsom en konseqvens af ett dylikt
förfarande, att, en Riksdag, som finner de tullbevillningar, den föregående åtagit
sig, olämpliga, kan, då Riksdagens rätt att åtaga sig nya bevillningar är
oomtvistad, genom att borttaga vissa tullafgifter och i stället pålägga andra
samt låta tillämpningen deraf genast taga sin början, paralysera den förras
beslut. Hot är efter mitt förmenande missbruk i den vägen, som grundlagsstiftarne
velat genom 61:sta paragrafen förebygga. Och olägenheterna äro i
sjelfva verket ej obetydliga. För staten sjelf, då uppgjorda planer och beräkningar
deraf ständigt rubbas. Men äfven för den enskilde. Om olägenheterna
ej äro så särdeles stora för handelns intressen, då den försigtige vid
befarade rubbningar undviker förse sig med mera, än hvad det närmaste behofvet
klöfver, sä äro svårigheterna för industrien desto större. Ty då dess
kikare, som i allmänhet äro tvungne att redan på hösten förse sig med råmateriel,
åtminstone sådant som hemtas från främmande land, och uppgjort
sina beräkningar under antagande, att de afgifter, som varit för det följande
året bestämda, äfven skola förblifva under samma tid beståndande, helt plötsligt
finna detta antagande gäckadt, och i stället, såsom nu bland annat skulle
blifva förhållandet med garn, mötas af en än starkare utländsk konkurrens,
så må man ej undra på, om under sådana förhållanden industrien ej kan
känna trefnad och blomstra. Det är af dessa skäl jag måste yrka, att i den
tulltaxa, som kommer att utfärdas, när franska traktaten träder i gällande
kraft, de af traktaten ej berörda artiklar må åsättas de afgifter, som af
1881 års Riksdag blifvit för år 1882 bestämda;»

I förestående reservation hafva jemväl Herrar Fogelin, Lönegren samt
Friherre af Ugglas instämt, den förstnämnde i hvad reservationen afser 25:te,

Bevillning;,- Utskottets Betänkande N:o 10.

27:de, 30:de och 38:de punkterna af Utskottets betänkande, Herr Lönegren,
för så vidt nedanstående yttrande utvisar:

»Jag instämmer i ofvanstående reservation, med undantag af de punkter,
som afse differentialtullen för vin samt tiden för taxans tillämpning. Beträffande
den första punkten anser jag rättast och för författningens tillämpning
mest ändamålsenligt, att tullen å vin bestämmes endast efter varans
alkoholhalt, utan afseende på produktionslandet eller skeppningsorten; angående
åter tiden för taxans tillämpning finner jag det i alla hänseenden lämpligast,
att hela den nya taxan förklaras gällande från och med den 15 Maj
detta år, eller den dag, då de i traktaten med Frankrike stipulerade tullsatserna
skola tillämpas;»

och Friherre aj Ugglas i afseende å artikeln Sulläder;

vid 25:te punkten: af Friherre Barnekow;

vid 31:sta punkten:

af Herr Lönegren, med hvilken Friherre Fock samt Herrar Kockum
och Fogelin instämt: »Mot Utskottets beslut angående tullbeskattningen å

oljor får jag härmed anmäla min reservation.

Då feta, icke flygtiga, oljor numera mycket ofta förekomma blandade
dels med andra af liknande art, dels ock med rektificerade mineraloljor,
och det vid tullbehandling af dylika varor visat sig alldeles omöjligt, äfven
genom kemisk analys, att få med visshet utrönt till hvilken tulltaxerubrik
en sådan vara rätteligen bör hänföras, har jag såväl vid diskussion härom
inom tullkomitén, som i min till komiténs betänkande fogade reservation sökt
framhålla det för tulltaxans lika tillämpning öfverallt inom riket högeligen
önskvärda deruti, att samma tullafgift bestämmes för samtliga dessa oljeslag;
och har jag föreslagit denna tullsats till 5 öre per kilogram eller samma
afgift som nu är bestämd för såväl rektificerade mineraloljor som harnp-,
kokos-, palm- och spermacetiolja. Detta förslag innebär en nedsättning åt 2
öre per kilogram i tullen för lin-, rot- och rapsolja, hvilka oljeslag ännu äro
föremål för inhemsk tillverkning och för hvilka en ifrågasatt ännu större
nedsättning i tullen ej torde höra nu tillstyrkas, men deremot förhöjning
från 2 till 5 öre per kilogram i tullafgiften för bom- eller olivolja, hvilken
vara före år 1865 drog samma tull som hamp-, kokos-, palm- och spermancetiolja,
men då, på grund af handelstraktaten med Frankrike, blef med lägre
tullsats i taxan särskildt upptagen. Värdet å bom- eller olivolja är betydligt
högre än å alla öfriga feta oljor med samma användning, och den nu be -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

stämda tullen uppgår blott till 2 å 3 procent af varuvärdet. Medelvärdet
å bom- och olivolja är uppgifvet till 80 öre, å hamp-, palm- och kokosolja
till 60 öre samt å lin-, rot-, raps- och spermacetiolja till 52 öre per
kilogram.

På rektificerade mineraloljor (fotogen, gasolja in. fl.) utgör visserligen
den nu gällande tullen en ganska hög procent af varans värde; men då
priset å dessa varor under senare åren högst betydligt sjunket, och konsumtionen,
'' om ock allmän, kanske mera än å någon annan importartikel,
dock är vida större per person hos de förmögnare klasserna än hos de mindre
bemedlade, och tullen derå således hårdast drabbar dem, som lättast kunna
bära denna börda, har jag ej ansett skäl förefinnas att nu föreslå nedsättning
å denna finanstull, då åtskilliga andra allmänna förbrukningsartiklar fortfarande
draga eu i förhållande till värdet ännu högre tull. Tullen å lysoljor,
hvaraf importen är ständigt stigande, är i Norge 10, i Danmark 8,:;, i Tyskland
5,4, och i Frankrike 4,:; öre per kilogram.

Genom antagande af Utskottets förslag i fråga om tullen å oljor tillskyndas
statsverket en minskning i tullinkomst, som, beräknad efter 1880
års införsel, uppgår till omkring 475,000 kronor; totaluppbörden för oljor,
af de slag som nu afses, uppgår för nyssnämnda år till kronor 774,576.

Hänvisande för öfrigt till de reservationer, som af Herr Öfverdirektören
in. in. K. Styffe och mig afgifvits inom tullkomitén och Indika finnas intagna
uti komiténs till Riksdagen aflemnade betänkande, andra delen, pag. 28 och
36, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte godkänna hvad det af Kong!.
Maj:t aflåtna tulltaxeförslaget uti förevarande hänseende
bestämmer;»

Likaledes vid 3lista punkten af Herr Björnstjerna.

af Herr Johansson, med hvilken Herr C. A. Jönsson instämt i fråga
om tullen å oljor:

Vid oljor, att tullsatserna å N:is 387, 388 och 391 i tulltaxeförslaget
måtte sättas till 4 öre per kilogram.

Vid papper, att Herr Gumselii motion måtte på det sätt bifallas, att
tullsatsen å N:o 400, »papper, andra slag, linieradt derunder inbegripet,»
nedsättes från 10 öre till 5 öre per kilogram.

Vid thé, att, med instämmande för öfrigt i Herr Grefve Björnstjernas
med fleres härom afgifna reservation, tullsatsen måtte nedsättas från 1 krona
40 öre till 1 krona per kilogram;

Bill. till Biksd. Prot 1882 . 5 Smil. 1 Afd. 10 Häft.

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 10.

af Herr Björnstjerna, med hvilken Herrar Berg, Kockum, Woern, E.
G. Boström och Beutersvärd instämt, den sistnännle under förklaring att han
i Utskottet hemstält, att tullen å thé skulle nedsättas till 50 öre per kilogram:

»I likhet med Kong! Maj:t föreslår Utskottet, att den nuvarande tullen
å Tlié, 1 krona 40 öre per kilogram, skall bibehållas oförändrad.

Införseln af thé utgjorde enligt Kommerskollegii berättelser

år 1871 ........................................................ 99,334 skålp.

» 1875 ...................................................... 118,308 »

» 1880 ...................................................... 132,850 »

Jemföres härmed införseln af kaffe, utgörande, sjöskadade partier
oberäknade,

år 1871 ........... 20,693,734 skålp.

» 1875 ................................................... 23,336,975 »

» 1880 ................................................. 26,604,766 »

visar sig nogsamt, att, om än förbrukningen af thé på senare tider tilltagit,
densamma dock i jemförelse med förbrukningen af kaffe är synnerligen obetydlig.
Att detta i viss mån är beroende på varans relativa dyrhet, är
utom allt tvifvel. Och huru väsentligt den nuvarande tullsatsen bidrager
härtill, inses klarligen, om man betänker, att tullsatsens belopp, 1 krona 40
öre, torde uppgå till omkring 60 procent af priset på de billigare théslagen,
under det tullen å kaffe utgör endast 20 å 25 procent beräknad efter värdet
af de billigaste kaffesorterna.

Mot en nedsättning af thétullen anföres vanligen att thé så godt som
uteslutande begagnas af de förmögnare klasserna, men om än hittills så
varit förhållandet i Sverige, är detta långt ifrån händelsen i flere andra
länder, der thé intager samma rum som kaffe hos oss i förbrukningen bland
den störa massan af folket, hvilket framgår af följande siffror. I England
inbringade thétullen från 31 Mars 1878 till 31 Mars 1879 Ed. St. 4,162,221
eller ungefär samma belopp som Sveriges hela statsinkomst. Tullen utgör
6 pence för engelskt skålpund, och uppgick sålunda införseln af thé under
året till 166,488,840 skålpund. Tullen å kaffe inbringade under samma
tid i England Pd. St, 208,555 och, då tullen å denna vara är ^omkring 2
pence per skålpund, kan införseln af kaffe beräknas hafva uppgått till omkring
4,172,000 skålpund eller endast 2 ''/a procent af théinförseln.

Till Ryssland infördes år 1880 thé 1,146,041 pud, men af kaffe
endast 500,064.

Till Danmark, i hvilket land tull och krigsskatt på thé sammanlagdt
per danskt skålpund utgör 16 skilling eller 67 öre per kilogram, infördes

BevittningS'' Utshottets Betänkande N:o 10.

år 1880 643,824 skålpund, lemnande en statsinkomst af 213,708 kronor.
Jemföres dermed. Sveriges införsel af thé, hvilken samma år uppgick till
132,850 skålpund med en beräknad tullinkomst af 79,703 kronor, så framgår
häraf att Danmark, hvars folkmängd dock endast är fyra niondedelar af
Sveriges, med mindre än hälften af tullafgiften i Sverige, utaf sin théinförsel
hemtar nära nog tre gånger så stor statsinkomst.

Det vore utan tvifvel högeligen önskvärd!, om théförbrukningen hos
oss4 kunde blifva allmän, så mycket mer som erfarenheten visat, att deruti
ligger ett kraftigt medel till motverkande och utträngande af det omåttliga
förtärandet af spritdrycker och kaffe. Att detta sistnämnda, som för närvarande
utgör det, förnämsta njutningsmedlet hos en stor del af befolkningen,
då det till öfvermått begagnas, är för helsan skadligt, derpå har man de tydligaste
vittnesbörd i de sedan en lång följd af år ständigt återkommande
klagomålen i provinsialläkarnes rapporter, synnerligen från de norra länen,
hvaruti det omåttliga kaffedrickandet framhålles som den förnämsta orsaken
till många sjukdomar. Thé erkännes deremot allmänt, vara en lika sund som
välsmakande dryck; det ingår redan i väsentlig mån bland provianteringsartiklarne
för vårt, sjöfolk, det är vida lättare att tillaga än kaffe och bör
äfven blifva billigare än detta, då af ett skålpund thé åtminstone fyra gånger
så många koppar torde erhållas som af nuvarande qvantum kaffe.

En nedsättning i thétullen skulle, med den ringa införsel, som nu eger
rum, ej i afsevärd mån inverka på tullinkomsten, hvilken åter, genom en af
det, billigare priset framkallad ökad förbrukning, måhända snart skulle växa
långt utöfver hvad den nu utgör.

På dessa skäl föreslår jag,

att tullen å thé måtte varda nedsatt till 1 krona per
kilogram;»

af Herr 0. Jonsson, som ansett att den af Kong!. Maj:t under tariffnumret
579 föreslagna differentialtull för de svagare viner, som icke sjöledes
direkt inkomma från produktionslandet, af liera skäl bort bibehållas;

att tullsatsen under N:o 580 »för vin, alla slag, af till och med 15
procent alkoholhalt, såvida varan inkommit annorledes, eller af mer än 15
procents till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre, 1 kilogram 30 öre», bort höjas till 45 öre;
samt att de af Kong!. Maj:t under tariffnummern 78 införda bestämmelser:
»då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån sjöledes direkte införes»
bort, bibehållas, emedan - den af Utskottet derutinnan vidtagna för -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

ändring endast lättare kan föranleda, att konstgjort så kallaclt Drufbränvin
kommer att införas för den lägre tullsatsen, 45 öre.

Dessutom liar Friherre af Ugglas anliällit att fa antecknadt, att lian
icke varit i Utskottet närvarande, när Utskottet fattade beslut angående tullsatserna
å Vin, hvarjemte Herr Berg begärt fa antecknadt, att lian icke
deltagit i behandlingen af frågan om tullsatsen å artikeln Sulläder.

Stockholm, Associations-Boktryckeiiet, 1882.

i Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

sid. 22 står:

Oljor:

genom rektificering renade, färglösa eller
af gul till gulbrun färg, rektificerad stenkolsolja
eller fotogen, rektificerad jordolja, nafta,
petroleum eller bergolja, solarolja, paraffinolja
med flera till lyse användbara vätskor.

bär vara:

Oljor:

genom rektificering renade, färglösa eller af
gul till gulbrun färg, rektificerad stenkolsolja
eller fotogen, rektificerad jordolja, nafta,
petroleum eller bergolja, solarolja, paraffinolja
med flera till lyse användbara vätskor

1 kilogram 2

Bih. till Biksd. Prof. 1882. o Sami. 1 Afd.