Bevillning»- Utskottet* Memorial N:o 12 (Memorial 1872:Bevu12 bevu)

Bevillning»- Utskottet* Memorial N:o 12.

Di\ nu omröstning- enligt 65 § Riksdags-ordningen i bevillningsfrågor icke
nul, i undra fall ega ruin »In, jornlikt, 71 § Regeringsformen, då Kamrarne sig icke
förena om grunderna för någon bevillning, sattet, för deras tillämpning eller bevillningens
fördelning till utgörande, samt, jemlikt förstnämnda § i Riksdagsordningen,
när i fråga om “bevillning" — hvarmed hår uppenbarligen afses någon
“inkomst" — Kamrarne fatta stridiga beslut, har jag, i öfverenstårriundse med
Bevillnings-Utskottets vid siatlidne riksdag i samma fråga uttalade och då af eu
Kammare godkända åsigt, äfven nu inom Utskottet hållit före, att frågan om ändring
i 9 och 27 §§ Bevillnings-förordningen för denna Riksdag förfallit; och hemställer
jag alltså:

att Riksdagen behagade afstå de af Utskottet i förevarande betänkande
framställda voteringspropositioner."

Häri instämma:

A. G: ton B eternell. E. V. A linguist.

Eric Håggströrn. C. v. Stoekenström.

Fndrik Heder stjerna..

N:o 12.

Ank. till Rikad. Kansli d. 16 April 1872, kl. 2 e. m.

Memorial, i följd af erhållen återremis af Bevillnings-Utskottets Betänkande
(No 7), i anledning af väckt motion angående införande
af bevillning s-taxering i Norrbottens- och Westerbottens
läns lappmarker.

Uti förenämnda betänkande hade Utskottet'',’ i ändamål att möjliggöra kornmunnlförfattningarnes
tillämpande inom lappmarkerna och bereda dessas inne -

4 Bevillning#- Utskottets Memorial N:o 12.

byggare likställighet, i stålsmed borgerligt hänseende med landets i högt ån aro i
öfrigt, tillstyrkt att Riksdagen måtte på det sätt bifalla berörda motion, att Riksdagen
i underdånig skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga den
utredning och do förberedande åtgärder, som erfordras för att beviilningstaxering
må i Norr- och Westerbottens läns lappmarker kunna införas, samt derefter till
Riksdagen afgifva nådig proposition om de anordningar och inrättandet af de tjenstår,
som för genomförandet af den föreslagna förändringen lämna finnas af behofvot
påkallade.

Denna Utskottets framställning blot'' dock vid föredragning i Eamrame icke
bifallen, utan frågan af båda Knmrarno till Utskottet återförvisad, hufvudsakligen
af det skäl. att man ansåg skrifvelse!! endast böra innefatta ett uttalande af önskvärdheten
utaf kommunalförfattningarnes tillämpning i lappmarken, hvarigenom
dess innebyggare må Itömma i åtnjutande af enahanda kommunala och statsmedborgorliga
rättigheter och förmåner som landets innevånare i öfrigt, hvithet dock
ansågs böra bero ej mindre derå, huruvida de lappmarkernas innebyggare tid efter
annan förlänade friheter och förmåner icke lägga hinder i vägen för införande af
beviilningstaxering derstädes, hvilket utgör vilkoret för samma författningars tillämpning,
än oek på befolkningens egen uppfattning af de ifrågavarande förmånernas
betydelse, .jemförda med de nva. förpligtelse!-, hvilka måste utgöra vilkoret för
deras åtnjutande.

Under erinran derom att Utskottet vid afgifvande af sitt förra betänkande
icke förbisett de så kallade lappmarksfriheterna, ehuru Utskottet i de omständigheter,
att tid efter annan vissa förpligtelse!- blifvit lappmarksinnebyggarne till följd
af landets uppodlande, näringslifvets utveckling och befolkningens förökande ålagda,
såsom skjutsskyldighet, väghållning, erläggande af landstingsskatt och kurhusafgift
m. in., samt att hemman inom lappmarksgränsen blifvit med det så kallade nedre
landet införlifvado och med öfriga hemman derstädes i beskattningshänseende likställda,
velat finna ett bevis derför, att i nämnda friheter intet, hinder för den af
motionären föreslagna åtgärden förefunnes, får Utskottet anföra, att, på sätt det afgifna
betänkandet nogsamt gifver vid handen, Utskottet så väl som motionären
med sitt förslag allenast åsyftat att bereda lappmarkernas bebyggaro fördelar genom
att möjliggöra så väl kommunalförfattningarnes tillämpning i lappmarkskommunerna
som innevånarnos likställighet i statsborgerligt hänseende med landets öfriga
befolkning, fördelar dem, efter hvad i motionen blifvit upplyst, befolkningen inom
cn del lappmarkskommtiner tyckes till hela deras betydelse uppfatta. Då med den
nuvarande lagstiftningen ernåendet af nämnda båda önskningsmål icke synts Utskottet
stå att vinna utan införande af beviilningstaxering, men möjligen någon
svårighet för en sådan åtgärds genomförande kan anses möta i de så kallade lappmarksfriheterna,
och det dessutom torde befinnas lämpligt, att befolkningen inom
lappmarkerna berodes tillfälle att yttra sig i frågan, får Utskottet härigenom
hemställa.

Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12. 5

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kong! Maj:t täcktes
låta tillse, huruvida och på hvad sätt kommunalförfattningarne må
kunna i Norr- och Westerbottens läns lappmarker vinna tillämpning och
lappmarksbefolkningen derigenom göras likställd i kommunalt och statsmedborgerligt
hänseende med rikets öfrige innevånare, samt då detta icke
utan bevillningstaxerings införande i lappmarkerna lärer låta sig gorå,
jemväl låta verkställa den i sådant afseende erforderliga utredning; äfvensom
att Kongl. Maj:t derefter måtte till Riksdagen göra den nådiga
framställning, hvartill omständigheterna för ernående af ofvanberörda
ändamål kunna föranleda.

Stockholm den 16 April 1872.

Rå Ståts-Utskottets vägnar:

(Just. af Ugglas.

Bill. till Riksd. Prot. 1872. 5 Sand. 1 Åfd. 9 Håft.