Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29 (Betänkande 1910:Bevu29 bevu)

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

Nr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 mai 1910 kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock i ämnet väckta motioner.

(2:a Afd.).

Genom proposition nr 88 af den 11 mars 1910, hvilken remitterats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit
Kiksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt.

Berörda förslag finnes intaget i den vid detta betänkande fogade bilaga.
Med afseende å innehållet i statsrådsprotokollet anhåller utskottet att
få hänvisa till propositionen.

Med skrifvelse nr 192 af den 15 april 1910 har Kungl. Maj:t vidare
till Riksdagen öfverlämnat, bland annat, tabeller att tjäna till ledning vid
uträknande af skatt enligt förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed
utlåtande öfver ej mindre berörda proposition än äfven nedan omförmälda
inom Riksdagen väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade motioner
rörande ifrågavarande ämne.

I motionen II: 289 af herr A. Nilsson i Malmö har yrkats, Motioner.

att Riksdagen måtte vidtaga den ändring af 5 § Ano- ändring
1 mom. i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om * oJ j/§m''
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. (Nr 29). 1

bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

inkomst- och. förmögenhetsskatt, att orden »Från inkomstskatt
frikallas, i den mån här nedan sägs: a)
medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag
samt för inkomst af kapital» måtte erhålla följande
ändrade lydelse: »Från inkomstskatt frikallas, i den

mån här nedan sägs: a) medlem af konungaätten: för
af staten anvisadt anslag»,

och att Riksdagen ur 12 § i samma förslag måtte
utesluta orden: »Medlem af konungaätten är frikallad
från utgörande af förmögenhetsskatt».

Ang. ändring I motion II: 287 af herr Sven Palme hemställes,
i 5 § 2 mom.

om sådan ändring af 5 § 2 mom. f) i Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,
att lifförsäkringsanstalt frikallas från
inkomstskatt för den del af sin behållna inkomst, som
anstalten använder för återbäring till försäkringstagare
eller afsätter för framtida återbäring till dessa.

, . I motion II: 288 af herrar A. J. Ckristiernson och J. Åberg hem Ang.

ändring
i 8 ochll§§. ställes,

att Riksdagen måtte besluta,

att i förslaget till förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt må göras följande ändringar
l:o) Beträffande § 8:

att ett stycke tillfogas af följande lydelse:
vinst, som uppstått i förening, som icke sträckt
sin verksamhet utom medlemmarnas krets.

2: o) Beträffande § 11:

att sista stycket erhåller följande lydelse:

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom
medlemmarnas krets, lämnat medlemmarna pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar, må afdrag åtnjutas för
all utdelning, hvarom här sägs.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

I motion II: 290 af herr (Jarl L. Olausson med instämmande af 20 Ans- ändring

i vy lo och

andra af kammarens ledamöter hemställes, 19 §§.

att Riksdagen, med anledning af Kung!. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om inkomstoch
förmögenhetsskatt, ville antaga följande lydelse
af §§ 9, 13 och 19 i nämnda förslag.

9 §•

Yid uppskattning — — — — —.----

— — — — — — inventarier;

Aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs
verksamhet använda biträden och arbetare,
barn eller fosterbarn öfver 15 år, dock ej till högre
belopp än deras arbete, om det utförts af annan, skolat
efter ortens arbetspriser betinga.

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras •— — ■— — —

l:o. Fast egendom.

2:o. lösegendom såsom

a) lefvande och döda inventarier i den mån dessa
för hvarje skattskyldig öfverstiga 10,000 kr.

Såsom tillgångar skola icke upptagas: kapitalvärdet
af — — — — — — afkastningen.

19 §.

1 mom. — -— — — — — —- — — — —

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp
icke öfverstiger 6,000 kr., äger vidare erhålla nedsättning
i det taxerade beloppet för kostnader för
läkare och sjukvård samt med 100 kronor för hvarje
af honom på grund af försörjningsplikt underhållet
barn, hvars — — — — 100 kronor.

Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 29.

tmoch till ^ mot^oner 76 herr A. Bergström med instämmande af två

* 2 * * S'' andra ledamöter af Första kammaren och II: 286 af herr F. Ganell jämte

ytterligare sex ledamöter af Andra kammaren hemställes,

det Riksdagen behagade besluta, att följande paragrafer
erhålla nedanstående lydelse:

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt till afdrag för utskylder;
ränta — — — som här utöfvats.

11 §■

Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske: för
den skattskyldiges lefnadskostnader — — — eller
försäljningen bestämda.

Ang. ändring I motion II: 292 af herr 11. Karlsson i Fiäl hemställes,
i 13 §.

att Riksdagen måtte besluta, att vid taxering af
förmögenhet såsom tillgångar äfven skola upptagas
möbler, husgeråd, smycken och andra lösören, som äro
afsedda för skattskyldiges och hans familjs personliga
behof, bekvämlighet och trefnad, till så stor del som
denna egendom sammanlagdt öfverstiger ett värde af
sextusen kronor.

Ang. ändring
i 19 §.

I motion 1: 84 af herr Sam Clason hemställes,

att § 19 mom. 2 i förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt måtte erhålla följande lydelse:

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp

understiger 6,000 kronor, äger vidare att för hvarje

af honom på grund af försörjningsplikt underhållet

barn, hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker,

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 5

understiger femton år, erhålla sådan nedsättning i sin
skattskyldighet, att det procenttal, efter hvilket hans
inkomst- och förmögenhetsskatt eljest enligt 18 § skolat
utgå, minskas med en tiondedel® procent för hvarje
sådant barn. Om det taxerade beloppet uppgår till
6,000 kronor eller om det öfverstiger 6,000 kronor
men icke 9,000 kronor, äger skattskyldig att för hvarje
sådant barn erhålla nedsättning i det taxerade beloppet
med 100 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst,
äger dock skattskyldig tillgodonjuta nedsättning,
allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger
100 kronor.

I motion I: 79 af herr Johan Östberg vrkas, Ang. ändring

i SO och 21 §§.

att 20 § i förevarande förslag måtte ändras att

lyda:

»20 §.

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag eller solidariskt
bankbolag utgår med två kronor femtio öre för
hvarje hundratal kronor af den taxerade inkomsten.»

samt att 21 § utgår.

I motion I: 86 af herr Ludvig Danström hemställes, Ang. ändring

i 20 §.

att Eiksdagen behagade besluta, att 20 § i Kung!.

Maj:ts förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt
ändras så, att till inländskt aktiebolags
eller solidariskt bankbolags kapital i paragrafens mening
skall räknas jämväl sådant bolags reservfond.

I motion I: 78 af grefve G. Lagerbjelke yrkas omformulering af Ang. ändring
4:de punkten under »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» i\f Särskilda
syfte att, där under ett aktiebolags verksamhet, i sammanhang med ned- anvisningar».
sättning af aktiekapitalet, viss del däraf utdelas, denna utdelning icke måtte
blifva beskattningsbar.

Ang. förmögenhetsbeskattningen

m. m.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

I motion I: 77 af grefve L. Douglas hemställes,

l:o) att Riksdagen måtte med anledning af Kungl.
Maj:ts proposition nr 88 antaga ett förslag till förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt så anordnad,
att förmögenhetsskatten blir en proportionell och från
inkomstskatten skild ordinarie skatt, som således ej
kan räknas till bevillning enligt § 60 regeringsformen;

2:o) att, därest yrkandet under l:o) icke vinner
bifall, Riksdagen ville med afslag å Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, i hvad den rör förmögenhetsskatt,
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande
af förslag till förmögenhetsskatt, så anordnad
som i punkt l:o) här ofvan sägs.

Ang. afslag å I motion I: 82 af herr P. Fahlbeck hemställes om afslag å ifråga Kungl.

Maj:ts varande proposition.
proposition. x x

Ang. afslag d I motioner P 80 af herrar Ernst Lindblad och K. J. Gustafsson,
Kungl. Maj-.ts jj. 285 af herr N. Åkesson och II: 291 af herr J. A. Jonsson i Hökpr°mSlm°n
hult jämte 4 andra af kammarens ledamöter hemställes slutligen, att Riksdagen
med begäran om nytt förslag, byggdt på vissa i motionerna angifna
grunder, måtte afslå Kungl. Maj:ts proposition.

Beträffande de motiveringar, på hvilka motionärerna grundat sina förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet.

Då utskottet nu går att yttra sig öfver Kungl. Maj:ts förevarande
förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt jämte
ofvan omförmälda i anledning af samma förslag väckta motioner, anser
sig utskottet till en början böra erinra om vissa af Riksdagen år 1902
gjorda uttalanden, hvilka bildat utgångspunkten för det arbete med den
nuvarande inkomstskattens ombildning och utveckling till en inkomst- och
förmögenhetsskatt, hvars resultat innefattas i Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande
förslag.

B evillnimgsutskottets Betänkande Nr 29.

Då den första förordningen om inkomstskatt år 1902 antagits af
Riksdagen, framhöll Riksdagen i sin den 14 maj 1902 härom till Kungl.
Maj:t aflåtna skrifvelse, att anmärkningar kunde framställas mot de principer,
hvarpå Kungl. Maj:ts förslag i ämnet varit byggdt, hvilka anmärkningar
icke vid behandlingen inom Riksdagen kunnat undanrödjas, att i
följd häraf den föreslagna skatten icke blefve, hvad den icke heller gåfves
ut för att vara, nämligen en ren inkomstskatt, och att densamma icke
kunde sägas taga den hänsyn till den verkliga skatteförmågan, som eljest
varit önskligt.

En anmärkning af detta slag gällde grunden för bestämmandet af
fastighetsinkomsten. Härutinnan hade visserligen Riksdagen genom förut
gjorda uttalanden bestämt, att inkomst af fast egendom skulle beräknas
efter vissa procent af fastighetens taxeringsvärde, hvarför någon erinran
ej kunde göras däremot, att denna princip i förslaget följdriktigt genomförts.
I det att Riksdagen likväl framhöll, att beräknandet af fastighetsinkomsten
på sätt nyss nämnts icke medförde skattens fördelning efter de
skattdragandes verkligen utrönta skatteförmåga, betonade Riksdagen, att
den däraf föranledda ojämnheten i beskattningen ytterligare skärptes i följd
af skattens progressiva anordning. På grund häraf och då af den statistiska
utredningen framginge, att, äfven med den af Riksdagen beslutade begränsningen
af skattefriheten, i allt fall största delen af landets till bevillning
taxerade fasta egendom torde komma att undgå inkomstskatten, ansåge sig
Riksdagen böra ifrågasätta, huruvida icke de anmärkta ojämnheterna i
skattetungan borde undanrödjas medelst en skatt å förmögenhet.

Från den grundsatsen, att skatten borde bestämmas efter den verkliga
skatteförmågan, hade -—- enligt Riksdagens i samma skrifvelse uttalade
förmenande — Kungl. Maj:ts omförmälda förslag afvikit jämväl därutinnan,
att vid beskattningen ingen åtskillnad gjorts mellan å ena sidan inkomst
af arbete samt å andra sidan inkomst af fast egendom och kapital. Man
torde nämligen med ganska stor säkerhet kunna påstå, att skatteförmågan,
särskildt i de lägre inkomstgraderna, i allmänhet vore större hos jordägaren
och kapitalisten än hos den, hvilken för sin utkomst vore hänvisad allenast
till sin inkomst af arbete, hvilket Riksdagen ansåge böra vid utarbetandet
af nytt förslag uppmärksammas.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Det nu föreliggande förslagets sträfvan att genomföra en verklig och
ren inkomstskatt kommer till uttryck i den i förordningens 6 § innefattade
bestämmelsen, att såsom inkomst skola, med undantag och efter
afdrag, som i förordningen särskildt angifvas, taxeras skattskyldigs samfällda
årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit
af fast egendom, af kapital eller af arbete, äfvensom i 9 §, enligt hvilken
vid uppskattning af inkomst ur viss inkomstkälla afdrag må ske för alla
utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande, och i 10 §, som
medgifver afdrag från den samfällda inkomsten för gäldräntor och vissa
andra utgifter af sådan beskaffenhet, att de ansetts böra frånräknas, då
man vill komma till en nettoinkomst, hvilken kan tjäna såsom den hufvudsakliga
mätaren af skatteförmågan.

Den mest genomgripande af de förändringar i nu gällande normer för
inkomstskattens beräkning, som genom omförmälda bestämmelser i förslaget
skulle genomföras, består däri, att inkomst af fast egendom skall, i likhet
med annan inkomst, taxeras till sitt verkliga belopp och icke till något
till viss procent af egendomens taxeringsvärde leräknadt belopp. Att,
därest tanken på inkomstskattens konsekventa utveckling i vårt land skall
fullföljas, en sådan förändring af fastighetsbeskattningen måste genomföras,
har af Riksdagen i 1902 års ofvan omförmälda skrifvelse blifvit antydt
och därefter vid upprepade tillfällen såväl inom Riksdagen som i kommittéutredningar
och ämbetsutlåtanden med styrka framhållits. Att förändringen
icke redan blifvit genomförd, torde hafva varit beroende på yppade farhågor
för de svårigheter, som befarats skola uppkomma dels för de skattskyldiga
vid afgifvande af deklaration rörande den verkliga inkomsten af
fast egendom, särskildt jordbruksfastighet, dels ock för taxeringsmyndigheterna
vid deklarationernas granskning och, där dessa icke ansåges kunna
läggas till grund för taxeringen, vid det själfständiga bedömandet af jordägarens
eller jordbrukarens inkomstförhållanden.

Till dessa svårigheter, hvilka enligt utskottets förmenande ingalunda
böra underskattas, har emellertid i Xungl. Maj:ts förslag tagits sådan hänsyn,
att betänkligheterna mot förslaget i nu förevarande del synas böra
få förfalla.

Sålunda har till en början i de till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
hörande »särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» lämnats
utförliga föreskrifter om sättet för beräkningen af inkomst af jordbruk
med dess binäringar. Och vidare har till lättnad för de mindre jordbrukare,
hvilka för närvarande i allmänhet icke torde hafva ordnad bokföring, i förslaget

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,
4 §, medgifvits rättighet för brukare af jordbruksfastighet med taxeringsvärde
ej öfverstigande 25,000 kronor att, i stället för uppgift i enlighet
med det vanliga deklarationsformuläret rörande den faktiska inkomsten af den
fasta egendomen under nästföregående år, afgifva deklaration enligt särskildt
formulär angående fastighetens areal, arbetspersonal, kreatursbesättning,
utsäde och skörd m. m. Och enligt det föreslagna öfvergångsstadgandet
till taxeringsförordningen skulle denna rättighet under år 1911 tillkomma
enhvar ägare af jordbruksfastighet, oafsedt dennas värde.

De större jordbrukarna torde kunna förutsättas i allmänhet redan nu
föra ordentliga böcker öfver jordbruksrörelsen och hafva i allt fall möjlighet
att före år 1912, då uppgift om inkomstens verkliga belopp första
gången måste af dem afgifvas, så inrätta sin bokföring, att berörda uppgift
då kan af dem lämnas; och de uppgifter, som enligt förslaget skulle
afgifvas af de mindre jordbrukare, hvilka anse sig icke kunna till visst
belopp i penningar beräkna sin inkomst af jordbruket, synas å ena sidan
vara af så enkel beskaffenhet, att någon afsevärd svårighet för deras afgifvande
icke bör möta, och å andra sidan vara ägnade att gifva taxeringsmyndigheterna
en så pass god föreställning om jordbruksrörelsens omfång
och sannolika afkastning, att en rättvis uppskattning af inkomstens storlek
blir för dessa myndigheter möjliggjord.

Utskottet anser sålunda Riksdagen böra lämna utan afseende motionerna
I: 80 af herrar Lindblad och Gustafsson, II: 285 af herr Åkesson
och II: 291 af herr Jonsson i Hökhult m. fl., i hvilka motioner afslag
yrkas å Kung!. Maj:ts proposition, hufvudsakligen på grund af de svårigheter,
hvarmed beräkningen af fastighets verkliga inkomst är förenad.

Mot de principer med afseende å inkomstens beräkning, på hvilka
Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt hvilar, har utskottet funnit anledning till erinringar
endast i de afseenden, hvarom under 9 och 10 §§ här nedan förmäles.

På sätt redan af rubriken till den föreslagna förordningen angifves,
åsyftar förslaget att i vår skattelagstiftning införa skatt å förmögenhet
och att låta denna skatt sammansmälta med inkomstskatten på sådant
sätt, att de båda skatteformerna komma att för den skattskyldige te sig
såsom en enda skatt, en »inkomst- och förmögenhetsskatt». Beträffande
förmögenhetsbeskattningens principiella berättigande inskränker sig utskottet
till att åberopa hvad Riksdagen förut i detta ämne anfört jämte den i
statsrådsprotokollet därom lämnade utredningen.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Raft.

BevillningsutsTcottets Betänkande Nr 29.

Emot den föreslagna kombinationen af inkomstskatten och förmögenhetsskatten
hafva invändningar från olika synpunkter framställts i grefve
Douglas’ ofvannämnda motion I: 77. Utskottet vill i anledning häraf framhålla,
att den personliga skatteförmågan, sådan densamma kan anses komma
till uttryck genom vissa i detta afseende normerande faktiska förhållanden,
för närvarande utgör grunden för bestämmandet af inkomstskattens belopp.
Denna grund, hvars berättigande torde få anses vara allmänt erkändt, är
i förslaget bibehållen och där tillämpad äfven med afseende å förmögenhetsskatten
på sådant sätt, att inkomsten och förmögenheten tillsammantagna
ansetts utgöra den viktigaste exponenten för skatteförmågan. I motsats
häremot påyrkas i förevarande motion, att förmögenhetsskatten måtte göras
till en proportionell och från inkomstskatten skild skatt, på sätt i utlandet
i allmänhet vore fallet.

Utskottet har för sin del funnit den af Kungl. Maj:t föreslagna kombinationen
af inkomstskatten och förmögenhetsskatten innefatta en konsekvent
utveckling af den nuvarande inkomstskatten. Af motionären har
framhållits, att enligt förslaget beskattningen af en förmögenhet af viss
storlek kan blifva olika stor, beroende på storleken af de inkomster, som
af förmögenhetens ägare åtnjutas. Denna konsekvens af förslaget äger
emellertid enligt utskottets mening sitt berättigande, då ägarens af förmögenheten
skatteförmåga uppenbarligen ökas i samma mån som hans inkomst
tilltager i storlek; och utskottet kan sålunda instämma i det af kammarrätten
uttalade omdömet, att förmögenhetsskattens beroende af ägarens
inkomstförhållanden kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen
anpassning af förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.

I anledning af hvad i motionen yttrats därom, att förmögenhetsskatten
borde blifva en ordinarie skatt, som således ej skulle kunna räknas
till bevillning enligt 60 § regeringsformen, anser sig utskottet böra
hänvisa till den af motionären lämnade redogörelsen för behandlingen af
åtskilliga åren 1904—1907 inom Riksdagen väckta likartade förslag, kvilka
alla blifvit af Riksdagen afslagna. Med afseende å detta förhållande och
då, äfven om från vissa synpunkter motionen skulle kunna i nu ifrågavarande
afseende anses vara förtjänt af beaktande, någon anledning för
Riksdagen att nu frånträda sin förut intagna ståndpunkt icke synes förefinnas,
torde motionen icke heller i denna del böra föranleda någon åtgärd
af Riksdagen.

I afseende å verkningarna af de båda skatteskalor för beskattning af

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

enskilda personer, som innefattas i 18 §, hänvisas till den i statsrådsprotokollet
(sid. 163) intagna tabell, hvari angifves skattens belopp dels vid
rena inkomster af arbete dels ock vid inkomster, som till en tredjedel,
till hälften eller helt och hållet härflyta ur förmögenhet.

Förhållandet mellan skattesatserna för rena inkomster af arbete torde
ytterligare åskådliggöras genom här nedan intagna tabell. Ehuru inkomster
af mera afsevärd storlek i allmänhet icke torde i deras helhet härflyta
allenast af arbete, har det likväl ansetts lämpligt att ända till ett inkomstbelopp
af 200,000 kronor i tabellen fullfölja jämförelsen mellan å ena sidan
den nya skatten och å andra sidan nuvarande inkomstskatt och bevillning:

Inkomst- belopp!			N U V	a r a n d e			Enligt förslaget.
Inkomstskatt	Bevillning	Summa	Procent af inkomst-beloppet	Skatt	Procent af inkomst-beloppet
600	—			1	50	1	50	0,250			0,000
800	—			3	50	3	50	0,437	3	20	0,400
900	—			4	60	4	50	0,500	3	60	0,400
1,100	—	3	—	6	50	9	50	0,863	6	60	0,600
1,400	—	6	—	11	—	17	—	1,214	11	20	0,800
1,700	—	9	—	14	—	23	—	1,352	17	—	1,000
2,000	—	14	—	20	—	34	—	1,700	24	—	1,200
2,500	—	19	—	25	—	44	—	1,760	35	—	1,400
3,000	—	2e	—	30	—	56	—	1,866	48	—	1,600
3,600	—	32	—	36	—	68	—	1,888	64	80	1,800
4,500	—	45	—	45	--	90	—	2,000	90	—	2,000
6,000	—	60	—	60	—	120	—	2,000	135	—	2,250
8,000	—	90	—	80	—	170	—	2,125	195	—	2,438
12,000	—	160	—	120	—	280	—	2,833	336	—	2,792
20,000	—	345	—	200	—	645	—	2,725	655	—	3,276
30,000	—	646	—	300	—	945	—	3,150	1,105	—	3,683
60,000	—	1,346	—	500	—	1,845	—	3,690	2,105	—	4,210
80,000	—	2,645	—	800	—	3,345	—	4,181	3,756	—	4,694
125,000	—	4,795	—	1,250	—	6,045	—	4,836	6,260	—	6,000
200,000	—	8,000	—	2,000	—	10,000	—	5,000	10,000	—	0,000

Enligt förslaget skulle för personer med inkomst under 800 kronor
inträda fullständig skattefrihet. För skattskyldiga med inkomst från och

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

med 800 till ocli med 3,600 kronor skulle minskning i utskylderna erhållas.
För inkomstbelopp från och med 4,600 till och med 145,400 kronor
skulle uppkomma ökning i utskylder, hvaremot för inkomstbelopp,
uppgående till eller öfverstigande 145,500 kronor skatten skulle uppgå till
samma belopp, som summan af nuvarande inkomstskatt och bevillning. Högsta
skatteprocenten, fem procent, uppnås enligt förslaget vid ett taxeradt belopp
af 104,500 kronor men enligt nuvarande skatteförordningar först vid
en inkomst af 145,500 kronor.

Emot den uppgjorda progressionsskalan har utskottet icke funnit anledning
framställa någon erinran.

I anledning af den olikartade anordningen af de båda i 18 § intagna
skatteskalorna anser sig utskottet böra anföra följande:

De i Kungl. Maj:ts förslag medgifna afdragen hafva till ändamål dels
att i beskattningsafseende nedbringa inkomsterna till likvärdiga tal eller
att, så att säga, renodla själfva inkomsterna, dels ock att utjämna den
bristande likställighet i skatteförmåga, som på grund af orts- eller personliga
förhållanden gör sig gällande mellan inkomster af samma storlek.

Eenodlingen af inkomsten äger rum genom de afdrag, som medgifvas
enligt 9 och 10 §§. Efter det dessa afdrag verkställts, kan skatteprocenten
bestämmas; och detta äger rum genom tillämpning af de två skatteskalor,
som återfinnas i 18 §.

Skatteprocenten är alltså en och samma vid inkomster, som efter
gjorda afdrag enligt 9 och 10 §§ äro lika stora. En hvar person, som
har eu sålunda beräknad inkomst om exempelvis 1,700 kronor, betalar
följaktligen å det beskattningsbara beloppet i skatt en procent, oafsedt om
den skattskyldige lefver å ort med dyra eller billiga lefnadsomkostnader,
oafsedt antalet familjemedlemmar, som skola försörjas af inkomsten, och
oafsedt om inkomsttagarens skatteförmåga nedsatts på grund af särskilda
förhållanden, såsom sjukdom m. in.

Då förslaget tager hänsyn till sistnämnda förhållanden först efter det
att skatteprocenten fastställts, har lindringen i skatt kunnat åstadkommas
på det sätt, att af den renodlade inkomsten allenast en del tages till beskattning
i de fall, där mer eller mindre ömmande ekonomiska omständigheter
föreligga.

Till exempel härpå må anföras följande:

Af två gifta män, som hvar för sig hafva 1,700 kronors inkomst,
bor den ene i en landtkommun, där de allmänna lefnadskostnaderna förutsättas
vara normala. Han har ingen annan att försörja än sig själf och

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

hustrun och beträffande honom förefinnas inga ömmande omständigheter,
som kunna föranleda till skattelindring.

Den andre af nu nämnda inkomsttagare bor i Stockholm, där lefnadsomkostnaderna
äro synnerligen höga. Denne, som en längre tid varit
sängliggande sjuk, har, utom åldriga föräldrar, två minderåriga barn att
försörja. Den bristande likställigheten mellan dessa båda inkomsttagare
skulle enligt förslaget utjämnas, därigenom att den i Stockholm bosatte

skulle erhålla:

i ortsafdrag................................. kr. 300: —

i afdrag för de två barnen............... » 200: —

i afdrag enligt 19 § 3 mom. t. ex. ... » 500: —

Summa afdrag kr. 1,000: •—-

Efter dessa afdrag skulle den beskattningsbara inkomsten uppgå

för den på landsbygden bosatte familjeförsörjaren till kr. 1,700: —
för stockholmaren till ....................................... » 700: —

Skatteprocenten är emellertid fastställd till en, hvadan skatten skulle
komma att utgöra i förra fallet 17 kronor och i senare fallet 7 kronor.

Stockholmaren har alltså erhållit en skattelindring af 10 kronor och
skatteprocenten, räknad på hela hans inkomst, 1,700 kronor, har i verkligheten
sjunkit ned till ungefär 0,4 procent eller samma skatteprocent, som
gäller för en inkomst af 800 kronor.

Därest icke skatteprocenten varit på förhand bestämd, utan skolat fastställas
efter det beskattningsbara beloppet, skulle uppenbarligen i förenämnda
fall stockholmaren hafva gått fri från skatt, då ju ett inkomstbelopp
af 700 kronor understiger det beskattningsbara minimum.

Skattebefrielser af sådan räckvidd torde emellertid i allmänhet icke
vara af omständigheterna påkallade. Stockholmaren skulle nämligen, trots
den stora skillnaden i lefnadskostnader mellan honom och den på landsbygden
bosatte, icke vara i saknad af skattekraft, och då han genom de
medgifna af dragen enligt 19 § befrias från skatt för ett belopp, motsvarande
de för honom ökade lefnadskostnaderna m. m., synes skälig hänsyn
till hans särskilda lefnadsförhållanden hafva tagits.

För alla inkomster, som kunna komma i åtnjutande af afdrag på
grund af orts- eller personliga förhållanden, det vill säga för inkomster
upp till 6,000 kronor, har af nu nämnda anledningar anordnats en
skatteskala med fasta procentsatser. Det slag af skatteskala, som i nu

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

gällande inkomstskatteförordning användes med afseende å inkomster öfver
6,000 kronor, torde emellertid erbjuda jämnare öfvergångar; och lärer
detta utgöra anledningen till att samma system i förslaget kommit till
tillämpning för bestämmandet af skatt för taxerade belopp, hvilka på
grund af sin storlek icke kunna berättiga till afdrag enligt 19 §.

Denna anordning med två skilda skatteskalor medför naturligen ingen
svårighet för en tillfällig ökning eller minskning af inkomst- och förmögenhetsskatten
allt från minimum till maximum, för den händelse anledning
till sådan förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen
kunna vidtagas genom procentisk höjning eller sänkning af själfva skatten.
Inkomstens belopp likasom procentsatsen kunde lämnas åsido.

I fråga om beskattning af aktiebolag, hvilar Kung!. Maj:ts förslag
på grunder, som väsentligen skilja sig såväl från de nu gällande som från
dem, hvilka föreslagits att gälla för enskilda personers beskattning.

De ifrågavarande bolagen skola sålunda icke vara underkastade någon
förmögenhetsbeskattning; deras förmögenhet beskattas i vederbörande delägares
händer, i den mån dessa blifva skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt.

Beträffande beräkningen af inkomstskattens belopp har förslaget helt
och hållet frångått den form af progression, som nu gäller och som enligt
förslaget skulle, ehuru med ej oväsentliga ändringar i progressionsskalan,
förblifva gällande med afseende å enskilda personer. I stället föreslås för
beräkningen af bolagens inkomstskatt en grundtaxa af 2,5 procent af den
taxerade inkomsten. Om bolagets vinst öfverstiger 5 procent af dess kapital,
lägges på det öfver skjutande beloppet en tilläggsbeskattning af en
procent, hvilken extra beskattning fördubblas för den del af vinsten, som
öfverstiger 10 procent, och tredubblas för den del af vinsten, som öfverstiger
15 procent. A sistnämnda del af vinsten lägges sålunda en beskattning
af tillhopa 5,5 procent. För vinsten i dess helhet kommer inkomstskatten,
hvilken, då vinsten uppgår till 15 procent af bolagets kapital,
skulle utgöra 3,5 procent af vinsten, att i händelse af ännu högre vinstprocent
småningom stiga utöfver sistnämnda procenttal, utan att någonsin
fullt uppgå till 5,5 procent af vinsten.

I sammanhang med lämnad redogörelse för dessa förhållanden har kammarrätten
till deras belysande anfört åtskilliga exempel, hvilka jämte en
uppgjord tabell för åskådliggörande af de föreslagna bestämmelserna i jämförelse
med de nuvarande äfvensom vissa af kammarrätten gjorda uttalanden

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

i ämnet finnas intagna i statsrådsprotokollet å sid. 179—183, till hvilka
utskottet tillåter sig hänvisa.

I likhet med kammarrätten anser utskottet progressionsbestämmelser
enligt det i Kungl. Maj:ts förslag tillämpade systemet vara från principiell
synpunkt att föredraga framför de nu gällande, hvilka tillämpade å aktiebolag
synas vara synnerligen olämpliga.

Att, såsom af herr Johan Östberg i motionen I: 79 föreslagits, helt
och hållet afstå från all progression vid beskattning af aktiebolag och solidariska
bankbolag, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka, då goda grunder
synas förefinnas att i någon mån höja skatteprocenten efterhand som
bolagets vinst, i procenttal räknadt, stiger.

De i sista stycket af 20 § meddelade bestämmelserna, enligt hvilka
annat kapital än aktie- eller lottkapital under inga omständigheter skulle
få vid beräkningen af vinstens procenttal räknas till bolagets kapital, hafva
varit föremål för anmärkning af kammarrätten, som funnit det icke vara
med billighet öfverensstämmande, att då exempelvis nya aktier i ett bolag
utbjudas till teckning till pris, öfverstigande nominella beloppet, samt därvid
jämlikt föreskriften i 29 § lagen om aktiebolag den 28 juni 1895
det belopp, som inflyter utöfver de tecknade aktiernas nominella värde,
lägges till bolagets reservfond, detta belopp icke skulle få inberäknas i
bolagets kapital. Kammarrätten har därför ansett, att allt af delägarne
verkligen inbetaldt kapital, oberoende däraf huruvida det nedlagts i aktieeller
lottkapitalet eller i reservfonden, bör få i nu förevarande afseende
räknas till bolagets kapital.

I anledning af denna kammarrättens erinran har chefen för finansdepartementet
yttrat följande:

»Kammarrättens erinran därom att vid skattläggning borde få till inbetaldt
aktiekapital räknas jämväl de till reservfond lagda medel, som
motsvara öfverkursen å nytecknade aktier, kan ju icke frånkännas fog. Ja,
man skulle, synes det mig, icke utan skäl kunna ifrågasätta, huruvida icke
progression vid aktiebolags beskattning borde göras beroende på inkomstens
förhållande till sammanlagda beloppet af bolagets alla fonder. Den statsfinansiella
betydelsen af en sådan omläggning skulle emellertid icke kunna
med den nu föreliggande utredningen öfverskådas. Härtill kommer, att
den officiella kontroll öfver lämnade uppgifter, som ligger i anmälningar
till aktiebolagsregistret, skulle i såväl ena som andra hänseendet saknas.»

Frågan om hvad i förevarande afseende skall förstås med bolags kapital
har upptagits i herr Danströms motion I: 86, däri yrkats, att Kiks -

16 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

dagen måtte besluta, att 20 § i Kung! Maj:ts förslag till förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt ändras så, att till inländskt aktiebolags
eller solidariskt bankbolags kapital i paragrafens mening skall räknas jämväl
sådant bolags reservfond.

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts följande:

»Att förslagets bestämmelse om hvad som i förevarande fall skall förstås
med kapital icke kan anses öfverensstämma med billighet och de
principer, som i öfrigt legat till grund för förslaget, synes mig uppenbart.

Detta förhållande springer väl starkast i ögonen i fråga om den del
af bolagets fonder, som uppstått därigenom att till reservfonden enligt
lag förts det belopp, som motsvarar öfverkurs vid teckning af aktier. Men
belopp, som bolag intjänat på sin verksamhet och icke utdelat till delägarna
utan öfverfört till reservfonden, har ju i själfva verket äfven det
blifvit inbetaldt af aktieägarna och ingår ju i det kapital, som bolaget på
ett stadigvarande sätt använder i sin rörelse.

Det torde redan i gällande skattelag kunna betecknas såsom mindre
konsekvent, att det medgifna afdraget å det belopp, hvarför inkomstskatt
bör utgå, eller 6 °/o å aktiekapital, icke får beräknas å bolagets hela
kapital — aktiekapital och reservfond. Men reservfondens särskiljande
från bolagskapitalet blir ännu mindre försvarbart, då det nu medgifna afdraget
borttages och skatten i dess ställe förklaras skola utgå progressivt
efter inkomstens förhållande till kapitalet.»

Det af motionären framställda förslaget synes utskottet beaktansvärdt.
Därest förefintligheten af en reservfond och dennas tillväxt
för vederbörande bolag skulle komma att medföra lindring i skattskyldigheten,
torde detta kunna förväntas i sin mån bidraga till uppläggandet af
reservfonder i större utsträckning än till det lagstadgade minimibeloppet.
Ehuru en sådan utveckling, hvarigenom ökad soliditet för bolagen skulle
vinnas, måste anses önskvärd, har likväl utskottet med hänsyn till den af
departementschefen anmärkta svårigheten att beräkna verkningarna i statsfinansiellt
afseende af en omläggning i den af motionären angifna riktningen
af bestämmelserna om beräkningen af bolagets kapital, funnit sig
icke kunna förorda bifall till motionen.

Då det emellertid synes utskottet angeläget, att undersökning anställes
rörande möjligheterna för det ifrågavarande önskemålets förverkligande,
har utskottet, som förutsätter, att någon minskning af den skattesumma,
som enligt förslaget är afsedd att uttagas från samtliga bolag inom landet,

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

icke bör ifrågakomma, och att fördelningen af skattskyldigheten mellan
bolagen sinsemellan afväges enligt rättvisa grunder, ansett sig böra föreslå
Eiksdagen att hos Ivungl. Maj:t anhålla om utredning, på hvad sätt den
i motionen föreslagna ändringen i fråga om beräkningen af bolags kapital
lämpligen må kunna genomföras, samt om framläggande för Eiksdagen af
det förslag i ämnet, hvartill utredningen må kunna föranleda.

Herr Fahlbeck har i sin motion I: 82 ifrågasatt, att med den nu
föreslagna skattereformen skulle anstå, intilldess förslag angående fullständig
omläggning af det kommunala beskattningsväsendet blifvit utarbetadt
och Eiksdagen förelagdt. Huru önskvärd än en sådan samtidig pröfning
af statens och kommunernas skatteväsende i hela deras omfattning skulle
vara, anser utskottet likväl, med afseende å ovissheten, när härför erforderlig''
utredning kan komma till stånd, ett uppskof af denna anledning icke vara
tillrådligt.

Utskottet öfvergår nu till att yttra sig angående de särskilda bestämmelserna
i förslaget, därvid utskottet hufvudsakligen kommer att uppehålla
sig vid de paragrafer, däri ändring påyrkats i motioner eller däri
utskottet eljest ansett jämkningar vara af behofvet påkallade.

3 §■

I 2 mom. a) har utskottet ansett sig böra hemställa om ett tillägg i
syfte att ställa utom tvifvel, att inkomstskatt för inkomst af s. k. besparingsskogar
och andra likartade samfälligheter, som förvaltas själfständigt
för delägarnes gemensamma räkning, skall utgöras af vederbörande delägare,
hvilka i detta afseende synas böra anses tillsammans utgöra eu
juridisk person. Denna bestämmelse är tydligen ej afsedd att gälla sådana
samfälligheter, hvilkas afkastning utdelas mellan delägarne, på sätt i 11 §
förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894 är stadgadt med afseende å häradsallmänningar. I
dessa fall äro nämligen delägarna skattskyldiga för utdelningen.

5 §•

I mom. 1 a) har herr Aug. Nilsson i Malmö genom ofvan omförmälda
motion II: 289 föreslagit den ändring, att skattefriheten för medlem
af konungaätten skulle afse allenast af staten anvisadt anslag men
icke inkomst af kapital.

Bill. till liilcsd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Enligt nu gällande inkomstskatteförordning är medlem af konungaätten
frikallad från utgörande af skatt för inkomst af kapital. I den rätt
till skattefrihet, som sålunda redan är medgifven medlemmar af konungahuset
och som för dem motsvaras af vissa grundlagsstadgade inskränkningar
i deras förvärfsmöjligheter, finner utskottet ej anledning att förorda
någon ändring.

Utskottet har funnit sig föranlåtet taga under särskildt öfvervägande
befogenheten af den skattefrihet, som i 5 § 2 mom. f) tillérkänts sparbanker,
hvilka afses i lagen den 29 juli 1892, och sådana inländska ränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, hvilka afse att bereda vinst endast åt insättare.
Skattefriheten för dessa penningeinrättningar torde hafva tillkommit
därför att inrättningarna, hvilkas verksamhet ansetts vara af
allmännyttig beskaffenhet, förmenats vara för sitt fortbestånd och sin
utveckling i behof af skattefriheten. Numera torde det nämnda behofvet
icke vidare förefinnas, utom möjligen för de sparbanker, hvilka ännu ej nått
sådan stadga, som vinnes genom en mera betydande reservfond. På grund
häraf och med hänsyn till de synnerligen afsevärda kapitaltillgångar, som af
dessa inrättningar förvaltas, samt arten af den rörelse, de medelst dessa
tillgångar utöfva, har utskottet funnit anledning saknas att för framtiden
medgifva skattefrihet för andra fall än beträffande sparbanker, hvilkas
reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af
insättarnas behållning. Med afseende å försäkringsinrättningarna tillkommer
såsom en ytterligare anledning att ej vidare undantaga dem från beskattning
den synnerligen gynnade ställning försäkringstagarne skulle
komma att i beskattningsafseende intaga med afseende å det kapital, som
af dessa insatts hos försäkringsinrättningen.

Då herr Palme i sin ofvan omförmälda motion yrkat ändring i 5 §
2 mom. f), har utskottet velat i detta sammanhang företaga motionen till
behandling, ehuru enligt utskottets mening det af herr Palme afsedda
syftet, därest detsamma skulle anses böra röna tillmötesgående af Kiksdagen,
synes böra tillgodoses icke genom ändring i nämnda moment af 5
§, däri uppräknas vissa grupper af juridiska personer, som äro helt och
hållet befriade från inkomstskatt, utan genom ett tillägg till 8 §, som angifver
vissa slag af förvärf, hvilka icke äro föremål för inkomstbeskattning.

Utskottet kan så mycket mindre förorda motionen, som utskottet
på skäl, som ofvan anförts, funnit den nu bestående skatte -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

friheten böra upphöra för de rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, hvilka
afse att bereda vinst endast åt insättare, och funnit särskilda föreskrifter
angående inkomstberäkningen för dessa anstalter icke vara af bekofvet
påkallade. Motionärens förslag är nämligen hufvudsakligen grundadt på
önskvärdheten af likställighet i beskattningsafseende mellan lifförsäkringsaktiebolagen
samt nyssberörda grupp af rånte- och kapitalförsäkringsanstalter.

Herrar A. J. Ckristiernsson och J. Åberg hafva i motion II: 288
hemställt, att till 8 § i förevarande förslag måtte fogas ett stycke af
innehåll, att såsom inkomst icke skulle taxeras vinst, som uppstått i förening,
hvilken icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets. Då
motionärerna sålunda åsyfta, att för ytterligare en grupp af juridiska personer
skulle medgifvas fullständig befrielse från erläggande af inkomstskatt,
har utskottet ansett sig böra upptaga motionärernas förslag, i hvad
det angår föreningar, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas
krets, till behandling i sammanhang med öfriga frågor, som afse ändring
i 5 § 2 mom.

Enligt Kungl. Majits förslag i senare delen af sista stycket af 11
§, hvilket förslag i hufvudsak ansluter sig till nu rådande praxis, skulle
dessa föreningar äga åtnjuta afdrag för pristillägg, rabatt eller annan
sådan utdelning, som ägt rum till föreningens delägare i förhållande till
af dessa gjorda köp eller försäljningar, för såvidt utdelningen utgått efter
grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.

De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t att i förslaget upptaga de ifrågavarande
kooperativa föreningarna såsom i viss mån skattskyldiga, hafva
af föredragande departementschefen utförligt utvecklats i det propositionen
bifogade statsrådsprotokollet; och anser sig därför utskottet, som funnit
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet välgrundad^ kunna inskränka sig till att
såsom skäl för afslag å herrar Christiernsons och Åbergs motion i nu
ifrågavarande del, allenast åberopa hvad af departementschefen i detta
ämne anförts.

7 §.

Det synes utskottet önskvärdt, att i någon af afdelningarna under
mom. 3 i denna paragraf införes en rubrik, som tydligt utmärker, att därunder
böra hänföras de inkomster, som förvärfvas af den stora massan af
landets kroppsarbetande befolkning, hvilka inkomster hittills lära ansetts

20 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

hänförliga än under »inkomst af tjänst» och än, då arbetsanställning af
mera stadigvarande art ej innehafts, under »inkomst af rörelse eller yrke».
Någon anledning att efter sådan grund uppdela arbetarnes inkomst synes
icke förefinnas, och anser sig utskottet därför böra hemställa, att momentet
3 a) må erhålla lydelsen: »inkomst af arbetsanställning, tjänst eller

pension.» Yissa redaktionsförändringar i punkten 2:o) af »särskilda anvisningarne»
blifva häraf en följd.

8 §■

Med afseende å herrar A. J. Christiernssons och J. Åbergs motion
II: 288 hänvisas till hvad utskottet om densamma yttrat under 5 ihär
ofvan.

I nu förevarande författningsförslag hafva uteslutits de i gällande
inkomstskatteförordning 7 § d) innefattade bestämmelserna angående rätt
till afdrag vid inkomsttaxeringen för hvad som anvisats till bestridande
af de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader. I
anledning häraf uttalade kammarrätten i sitt utlåtande öfver förslaget den
åsikten, att den nu gällande skattefriheten för ifrågavarande ersättningar
borde bibehållas med afseende å allmänna tjänster och uppdrag, då ju det
sätt, hvarpå ersättningen för dessa bestämdes, lämnade nödig garanti för
att densamma ej tilltoges högre än behofvet i allmänhet kräfde.

Chefen för finansdepartementet har däremot i sitt anförande till statsrådsprotokollet
— med framhållande att skattskyldighet för öfverskott å
arfvode, hvarom här vore fråga, kunde ur statsfinansiell synpunkt anses
vara utan betydelse — förklarat sig anse den af kammarrätten framställda
anmärkningen icke böra föranleda ändring i förslaget i denna del. Frågan
syntes honom i stället gälla, om några särskilda skäl kunde föranleda till
att i förevarande afseende göra skillnad mellan dem, som i enskildas
tjänst uppbära ifrågavarande slag af ersättningar och arfvoden, samt dem,
hvilkas ersättningar och arfvoden utgå efter ett officiellt utfärdadt resereglemente
eller andra af lagstiftare eller offentlig myndighet fastställda
grunder. Inkomsterna vore i bägge fallen fullt likartade, och uträkningen
af behållningen af t. ex. reseersättning ställde sig naturligen lika svår
eller lika lätt i ena som andra fallet. Under sådana förhållanden och då
förslaget äfven i öfrigt sökt bättre än hittills genomföra full likställighet
mellan ifrågavande kategorier löntagare, syntes det departementschefen icke

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

lämpligt att i förevarande afseende vidare upprätthålla en åtskillnad mellan
de olika slagen tjänsteuppdrag.

Utskottet anser sig i detta afseende böra biträda den mening kammarrätten
uttalat. Då staten genom bestämmelserna i resereglementet eller annorledes
i vederbörlig ordning bestämt det belopp, hvartill kostnaderna
exempelvis för resor eller för uppehälle utom den vanliga boningsorten
böra beräknas, synes detta innebära giltig anledning att vid taxeringarna
utgå från det antagandet, att det beräknade beloppet också verkligen i
hvarje särskildt fall åtgått, hvaremot, då reseersättningens belopp bestämts
af enskild arbetsgivare, det synes icke utan vidare kunna antagas, att
ersättningens belopp icke öfverstigit de verkliga af resorna föranledda
kostnaderna. A andra sidan synes i de fall, då ersättning för bestridande
af utgifter af nu ifrågavarande slag blifvit af staten anvisad, afdrag för
utgifterna ej böra medgifvas äfven om dessa i särskilda fall till beloppet
öfverstigit den uppburna ersättningen.

De ifrågavarande bestämmelserna synas utskottet böra inpassas såsom
ett sista stycke i 8 §; därvid emellertid omredigering af de nu gällande
bestämmelserna i vissa afseenden torde böra företagas. Det på två ställen
förekommande ordet »dagaflöning», hvilket utgör benämning på en del af
den officerare vid armén och flottan tillkommande ordinarie aflöning, som
ej bör undantagas från beskattning, synes sålunda böra uteslutas, hvaremot
arfvode eller traktamente för deltagande i kyrkomöte eller sammanträde
med af Kungl. Maj:t eller enligt Kung!. Maj:ts bemyndigande tillsatt
kommitté utom vederbörande kyrkomötes- eller kommittéledamots vanliga
boningsort synes böra omnämnas såsom i förevarande afseende likställda
med arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag eller statsrevision.

9 §•

Såsom här ofvan angifvits, har herr C. Olausson i motionen TI: 290
hemställt om sådan ändring i denna paragraf, att bland där upptagna utgifter,
för hvilka vid uppskattning af inkomst ur en viss inkomstkälla afdrag
får göras, skulle uppräknas äfven aflöning, kost och öfriga utgifter för i
skattskyldigs näring använda barn eller fosterbarn öfver 15 år, dock ej
till högre belopp än deras arbete, om det utförts af annan, skolat efter
ortens arbetspriser betinga. I händelse af bifall till detta förslag skulle
ändring blifva erforderlig äfven i punkterna Do) och 5:o) af särskilda anvisningarna,
enligt hvilka punkter afdrag ej får äga rum för lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som deltaga i arbetet med fast egendoms

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

skötsel eller i husfaderns rörelse eller yrke, såframt de icke särskildt taxeras
för inkomst däraf.

Då det, på sätt af chefen för finansdepartementet anmärkts, synes
vara ganska naturligt, att husfadern beskattas för all den inkomst, som
intjänas i familjens i ett intresseskap förenade arbete, samt bestämmelserna
i Kung! Majrts förslag icke torde innebära annat än ett lagfästande af
praxis inom de yrkeskretsar, där fadern redan är taxerad till inkomstbevillning
och inkomstskatt, kan utskottet icke biträda det i motionen
gjorda yrkandet utan anser Ivungl. Maj:ts förslag i ämnet böra bifallas.

I nuvarande inkomstskatteförordning 7 § e) medgifves afdrag för vissa
därstädes särskildt angifna, med ämbete och tjänst förenade utgifter, däribland
dels för den afgift, tjänsteman såsom sådan ålegat utgöra till pensions-,
änke- och pupill- eller annan understödskassa, dels ock för ränta
och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prästgårdarna
i Skåne. Då tvifvel lärer yppats, huruvida berörda räntor och amorteringsbidrag
enligt det nu föreliggande förslaget skulle få afdragas, har utskottet,
som anser sådant afdrag böra fortfarande medgifvas, velat uttala, att med
afseende å dels lydelsen af ingressen till den föreslagna 9 § och den förändrade
redigeringen af bestämmelsen om afdrag för afgifter till vissa
kassor dels ock bestämmelserna i § 27 reglementet för skånska prästerskapets
byggnadskassa den 14 juni 1888 det synes utskottet uppenbart, att
afdrag för räntor och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prästgårdarne i Skåne måste komma att alltjämt medgifvas.

I ändamål att förekomma den tolkning, att afdrag för värdeminskning
å byggnader skulle medgifvas endast under förutsättning att byggnaden
användts i skattskyldigs näring, har utskottet ansett en omredigering
böra ske i sista stycket af förevarande paragraf.

10 §.

I anledning af ett uttalande af kammarrätten därom, att skattskyldigs
å krono- och kommunaldebetsedlar upptagna utskylder borde undantagas
från beskattning, har chefen för finansdepartementet, under medgifvande
af befogenheten af denna erinran, tillika framhållit den statsfinansiella
betydelsen af ett dylikt afdrag. Utskylder, därför afdrag skulle ifrågakomma,
öfverstege nog, enligt departementschefens antagande, sammanlagdt
100,000,000 kronor. Afginge detta belopp från sammanlagda beskattningsbara
inkomsterna i riket, måste man antagligen räkna med en ned -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

gång i den nya skattens afkastning med icke så litet öfver 2,000,000
kronor. För att kunna erhålla fyllnad härför, skulle man åter nödgas
höja skatteprogressionen. I valet mellan en sådan åtgärd eller status quo
i fråga om utskylder hade departementschefen valt den senare vägen.

Denna fråga har äfven berörts i motionerna I: 76 af herr A.
Bergström och II: 286 af herr Fr. Canell m. fl., hvari yrkats sådan
ändring i 10 och 11 §§, att skattskyldig berättigades till afdrag för utskylder.

Enligt utskottets förmenande hade det varit i hög grad önskvärdt,
att vid den nu föreslagna omläggningen af inkomstbeskattningen den ifrågavarande
afdragsrätten, hvars principiella befogenhet torde vara oomstridd,
kunnat genomföras, utan att behofvet af statsinkomster under den närmaste
framtiden därvid tillmätts afgörande betydelse. Under nuvarande förhållanden
tilltror sig utskottet likväl icke att tillstyrka bifall till det af motionärerna
framställda yrkandet i hela dess vidd, men för att i största möjliga
omfattning undanröja de orättvisor i förevarande afseende, som, därest intet
afdrag för er lagda utskylder medgåfves, skulle föranledas af de stora ojämnheterna
i den kommunala beskattningen, har utskottet ansett sig böra nu
hemställa om den ändring i 10 §, att afdrag medgifves för alla utskylder
utom kronoutskylder, däribland äfven inberäknade utskylder in natura eller
i arbetsprestationer. Enligt utskottet tillhandakomna beräkningar skulle
härigenom uppkomma en minskning i inkomstskatten af omkring 2,000,000
kronor, hvilken minskning i statsinkomster emellertid synes kunna förväntas
blifva täckt dels därigenom att enligt numera gjorda beräkningar angående
den skattepliktiga totalförmögenheten inom landet denna visat sig med
omkring 750,000,000 kronor öfverstiga det belopp, hvartill densamma af
departementschefen beräknats uppgå, och att till följd häraf af kastningen af
förmögenhetsskatten torde blifva större än i propositionen antagits, dels ock
därigenom att äfven inkomstskatten på goda grunder kan antagas gifva
ej oväsentligt större utbyte än hvad i afseende härå beräknats.

Med hänsyn till statsregleringen för nästkommande år anser sig utskottet
likväl ej kunna tillstyrka, att för år 1911 fullt afdrag för ifrågavarande
utskylder beviljas, utan torde afdraget för nämnda år böra begränsas
till femtio procent af samma utskylder. Utskottet förutsätter jämväl,
att Kungl. Maj:t vid uppgörande af förslag till kommande statsreglering
tillser, huruledes, i händelse af behof, ur samma skattekälla må
kunna vinnas ersättning för det genom det ökade afdraget minskade skattebeloppet.

Bevillningsutskottets Betänkande -AV 29.

11 §.

I anledning af de under 10 § här ofvan omförmälda motionerna 1: 76
af herr Bergström och II: 286 af herr Canell m. fl., har utskottet, i öfverensstämmelse
med sitt under nämnda paragraf gjorda förslag, vidtagit den
ändring i 11 §, att orden »för den skattskyldiges utskylder» ändrats till
»för den skattskyldiges kronoutskylder».

I sista stycket af 11 §, däri bestämmelser meddelas rörande de
kooperativa föreningarnas beskattning, har i motionen II: 288 af herrar
A. J. Christiernson och J. Åberg yrkats ändring. Motionen har, såvidt den
åsyftar fullständig befrielse från skattskyldighet för de föreningar, hvilka
icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets, af utskottet behandlats
under 5 § här ofvan; och hänvisar utskottet beträffande denna del af
motionen till hvad därstädes yttrats.

För sådana föreningar, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas
krets, påyrka motionärerna ovillkorlig rätt till afdrag för pristillägg, rabatter
eller andra sådana utdelningar, som lämnats medlemmarna i förhållande
till gjorda köp eller försäljningar, under det att enligt Kung!.
Maj:ts förslag dylikt afdrag skulle få åtnjutas allenast där utdelningen
skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen
grundats.

I detta ämne har chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
anfört, att den grund, hvarpå man kunde bygga skattefrihet för
rabatter till kunder, som vore medlemmar i föreningen, emellertid icke
bure eu skattefrihet för vinst å föreningens rörelse, som uppkommit vid
handel med andra än medlemmar. Denna vinst vore själffallet alltid beskattningsbar
efter de allmänna grunderna för inkomsttaxering. Och fråga
vore, huruvida icke föreningens rörelse, i mån som rörelsen ginge utom
medlemmarnas krets, äfven förlorade grunden för skattefrihet för vinsten
å den rent kooperativa rörelsen. Föreningen hade nämligen då strängt
taget förlorat karaktären af ett medlemmarnas kooperativa företag. Men
oafsedt detta läte det sig svårligen beräkna, huru stor del af vinsten å
föreningens hela rörelse, som uppkommit vid handeln med den ena eller
andra gruppen kunder. Bedan detta förhållande gjorde, att departementschefen
jämväl i fråga om beskattning af inkomst hos förening, som drifver
handel utom medlemmarnas krets, anslöte sig till gällande praxis.

På de skäl, som sålunda och i öfrigt af departementschefen anförts,
anser utskottet större förmåner än i Kungl. Maj:ts proposition ifrågasatts

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

icke höra medgifvas de kooperativa föreningar, som sträckt sin verksamhet
utom medlemmarnas o krets; och har utskottet följaktligen ansett herrar
Christiernsons och Åbergs ifrågavarande motion äfven i hvad den angår
dessa kooperativa föreningar böra af Riksdagen afslås.

12 §.

I mom. b) af denna paragraf har utskottet ansett sig höra föreslå ett
tillägg motsvarande det vid 3 § 2 mom. a) föreslagna rörande skattskyldighet
för ägare af så kallade besparingsskogar och andra likartade samfälligheter.

I herr A. Nilssons i Malmö förutnämnda motion har yrkats, att ur 12 §
måtte uteslutas det stycke, hvarigenom medlem af konungaätten förklarats
vara frikallad från utgörande af förmögenhetsskatt.

Utskottet, som ansett sig böra afstyrka motionärens förslag om ändring
i 5 § i syfte att medlem af konungaätten skulle blifva skattskyldig för
inkomst af kapital, har ej heller kunnat biträda motionen i den del, hvarom
nu är fråga.

13 §.

I denna paragraf hafva ändringar föreslagits i motionerna II: 290 af
herr C. Olausson och II: 292 af herr E. Karlsson i Fjöl.

Af förstnämnde motionär har yrkats, dels att lefvande och döda inventarier
skulle vid taxering af förmögenhet upptagas såsom tillgångar
endast i den mån de för hvarje skattskyldig öfverstege 10,000 kronor, dels
ock att från förteckningen öfver egendom, som icke skulle upptagas såsom
tillgångar, måtte uteslutas möbler, husgeråd, smycken och andra lösören,
som äro afsedda, för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk, äfvensom
konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, som ägas af
person, hvilken icke med dem drifver handel eller yrkesmässigt håller dem
för allmänheten tillgängliga.

Herr Karlsson i Fjöl har i sin motion yrkat, att vid taxering af förmögenhet
måtte såsom tillgångar upptagas äfven möbler, husgeråd, smycken
och andra lösören, som vore afsedda för skattskyldigs och hans familjs
personliga behof, bekvämlighet och trefnad, till så stor del som denna egendom
sammanlagdt öfverstege ett värde af 6,000 kronor.

Att lefvande och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag hänförts
till sådan lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt skall upptagas
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 26 Raft. 4

26 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

såsom tillgångar, beror uppenbarligen därpå, att därunder ansetts ingå lösegendom,
som användes i jordbruk eller annan rörelse och som följaktligen tjänar
produktiva ändamål. Möbler, husgeråd m. m. samt konstverk och samlingar
af ofvan angifven beskaffenhet utgöra åter dödt kapital, som af denna anledning
ansetts icke böra blifva föremål för förmögenhetsbeskattning. Den
grund för uppdelningen af lös egendom i beskattningsbar och icke beskattningsbar
sådan, hvarpå Kung!. Maj:ts förslag sålunda hvilar, synes utskottet
vara principiellt riktig och utskottet har därför funnit sig icke
kunna i vidare mån tillmötesgå de i motionerna framställda önskemålen,
än att utskottet ansett, att till gruppen lefvande och döda inventarier
borde hänföras äfven sådana till yttre lösören hänförliga föremål, som
exempelvis lyxekipage, automobiler, lustjakter och dylikt, att smycken,
hvilka i allmänhet torde hafva ett jämförelsevis lätt bestämbart realisationsvärde
och som i vissa fall kunna representera betydande tillgångar, borde
öfverföras till gruppen för penningar och värdepapper, samt att slutligen
med hänsyn till näringsidkare i blygsammare ekonomiska villkor lefvande
och döda inventarier äfvensom yttre lösören borde vid taxeringen upptagas
endast under förutsättning att värdet af skattskyldig tillhörig sådan
egendom öfverstiger 3,000 kronor.

I sammanhang med dessa förändringar har en omredigering företagits
af det stycke, som börjar med ordet »möbler».

16 §.

Med afseende å en af utskottet företagen redaktionsförändring i tredje
stycket af denna paragraf torde särskild motivering ej erfordras.

17 §.

Med afseende å här meddelade bestämmelser angående inkomsttaxeringens
och förmögenhetstaxeringens sammanförande till ett »taxeradt belopp»
hänvisar utskottet till hvad här ofvan å sid. 10 i detta ämne yttrats.

Då den i tredje stycket innefattade redogörelsen för den beräkningsgrund,
som föranledt bestämmelsen att en sextiondedel af den uppskattade
förmögenheten skall upptagas i det »taxerade beloppet», icke synes behöfva
intagas i författningens text och dessutom kan befaras föranleda
missförstånd vid tillämpningen, anser utskottet orden »en tredjedel af förmögenhetens
till fem procent beräknade afkastning eller således» böra utgå.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

19 §.

I mom. 2 af denna paragraf har ändring yrkats dels i motionen I: 84
af herr S. Clason och dels i motionen II: 290 af herr C. Olausson.

Herr Clasons motion afser, att skattelindringen för personer med inkomst
under 6,000 kronor, som hafva barn att underhålla, måtte komma
dem till del icke, såsom af Kungl. Maj:t föreslagits, genom nedsättning i
det taxerade beloppet med visst belopp för hvarje barn utan genom minskning
af det procenttal, efter hvilket inkomst- och förmögenhetsskatten
eljest enligt 18 § skolat utgå, med Yio procent för hvarje barn, samt att
lindring enligt den af Kungl. Maj:t föreslagna grunden måtte tillerkännas
skattskyldige med inkomst från och med 6,000 intill 9,000 kronor.

Genom hvad motionären anfört har utskottet icke kunnat bilda sig
något stadgadt omdöme angående verkningarna af det system för afdragens
beräkning vid inkomst under 6,000 kronor, som motionären förordat; och
utskottet har ej heller tilltrott sig att frångå Kungl. Maj:ts förslag därom
att afdrag på grund af försörjningsplikt för barn skulle äga rum allenast
då det taxerade beloppet ej öfverstiger 6,000 kronor, helst som enligt nu
gällande lagstiftning all rätt till afdrag upphör redan vid eu bevillningstaxering
af 1,800 kronor och vid en inkomstskattetaxering af 4,000 kronor.
Den ifrågavarande motionen synes därför icke böra föranleda ändring i
Kungl. Maj:ts proposition i förevarande del.

I herr Olaussons motion har föreslagits, att kostnader för läkare och
sjukvård skulle få afdragas från det taxerade beloppet. Då emellertid
genom bestämmelserna i 3 mom. skälig hänsyn synes hafva tagits till den
nedsättning i skatteförmågan, som för skattskyldig, hvilkens taxerade belopp
icke öfverstiger 3,000 kronor, kan föranledas af långvarig sjukdom, kan
utskottet ej heller förorda ifrågavarande af herr Olausson framställda
förslag.

20 §.

I motionen I: 79 har herr Johan Östberg yrkat, att inkomstskatt af
inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag måtte utgå proportionellt
med två kronor 50 öre för hvarje hundratal af den taxerade inkomsten;
och får utskottet med afseende å detta yrkande allenast hänvisa till hvad
af utskottet här ofvan å sid. 14—17 anförts i ämnet.

Äfven det yrkande, som i motionen I: 86 framställts af herr Danström,
torde få anses vara besvaradt genom utskottets yttrande här ofvan rörande
beskattningen af aktiebolag.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Den affattning af paragrafen, som i bilagan vid detta betänkande
upptagits såsom utskottets förslag, är hämtad ur Kungi. Maj:ts ofvan omförmälda
skrifvelse nr 192. Enligt det skrifvelsen bilagda statsrådsprotokollet,
har chefen för finansdepartementet erinrat därom, att enligt 21 § i
förevarande förslag till förordning, det skulle tillkomma Kung! Maj:t att
till ledning vid uträknande af inkomst- och förmögenhetsskatt utfärda erforderliga
tabeller, äfvensom meddelat, att utarbetade tabeller förelåge till
ledning vid beräknande af skatt för enskilda personer och sådana juridiska
personer, hvillcas skattskyldighet blifvit bestämd efter enahanda grunder,
som föreslagits för taxering af enskilda personer, kvilka tabeller naturligen
uppgjorts med full tillämpning af de i skatteförslaget angifna skatteskalorna.
Yidare har departementschefen yttrat följande:

»Beträffande inländska aktiebolag och solidariska bankbolag har som
bekant i skatteförslaget skattskyldighet bestämts sålunda, att skatt till 2,5
procent skulle utgå på bolagets hela årsvinst samt därutöfver en progressiv
skatt för bolag, hvars årsvinst öfverstege 5 procent å inbetaldt aktie- eller
lottkapital. Till åskådliggörande af sättet för skattens uträknande skall
jag följa ett exempel.

Ett bolag, hvars inbetalta aktiekapital uppgår till 1,000,000 kronor,
har haft en vinst af 110,000 kronor, motsvarande 11 procent å kapitalet.
Skatten uträknas på följande sätt:

2,5 % å 110,000 kronor.......................................... kr. 2,750: —

1 % å den del af vinsten, som öfverstiger 5 men icke 10

procent å aktiekapitalet, eller å 50,000 kronor......... » 500: —

2 % å den del af vinsten, som öfverstiger 10 procent (men

icke 15 procent) af aktiekapitalet eller 10,000 kronor » 200: —

Summa kr. 3,450: —

En sådan uträkning är ju i och för sig ganska enkel men blir naturligen
i regel mera tidsödande än exemplet visar, i det att vinstbeloppet
i de allra flesta fall lärer uppgå till ett mera ojämnt tal än i förevarande
exempel.

Till hjälp vid skatteuträkningen torde alltså för ändamålet utarbetade
skattetabeller vara synnerligen välkomna. Vid det arbete, som i sådant
afseende utförts inom finansdepartementet, har emellertid hinder mött för
åstadkommande af fullt exakta skattetabeller.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 29

När vinsten icke öfverstiger fem procent af kapitalet, erfordras visserligen
ej några hjälptabeller. Skatteprocenten är nämligen då konstant
2,5 procent. När vinsten öfverstiger 5 procent å kapitalet, växlar åter
skatteprocenten vid hvarje den minsta ändring i förhållandet mellan vinst
och kapital. Oafsedt häraf uppkommande hinder för upprättandet af en
fortlöpande progressionstabell låter det sig icke heller alltid göra att i det
speciella fallet exakt angifva skatteprocenten. Till åskådliggörande häraf
återgår jag till nyss omförmälda exempel.

Bolaget, som med ett aktiekapital af 1,000,000 kronor haft en årsvinst
af 110,000 kronor, skulle i skatt utgöra 3,450 kronor. Skatteprocenten,
det vill säga skattens förhållande till årsvinsten, uppgår emellertid
till 3,136 ....

När man i eu tabell skall allmänliggöra skattesatser för bolag, hvars
årsvinst såsom i förevarande fall uppgår till 11 procent af kapitalet, kan
man alltså icke med den lydelse, 20 § i skatteförslaget erhållit, exakt
uttrycka skatteprocenten.

Yill man emellertid vinna det mål, en skattetabell skulle tjäna, torde
'' själfva författningsrummet kunna omredigeras i sådan riktning, att detsamma
fastsloge skatteprocenten i de särskilda fallen.»

Härefter bär i statsrådsprotokollet intagits det förslag till lydelse af
20 §, som utskottet nu ansett sig böra förorda, hvilket förslag förklarats
vara uppgjordt med tillämpning af den föreslagna progressionsskalan och
med iakttagande att i skatteprocenten icke medtagits mera än två decimaler
samt att i anledning häraf skatteprocenten i vissa fall afjämnats.

21 §.

I sammanhang med sitt under 20 § omförmälda förslag om proportionell
beskattning af aktiebolagens och de solidariska bankbolagens inkomst
har herr Östberg yrkat, att 21 § måtte utgå. Under hänvisning till utskottets
afstyrkande yttrande angående herr Östbergs förstnämnda förslag
och med framhållande, att de i 21 § afsedda tabeller, på sätt bilagorna
vid Kung!. Maj:ts skrifvelse till Biksdagen den 15 april 1910 (nr 192)
jämväl utvisa, afse ej allenast nämnda grupper af bolag utan äfven enskilda
skattskyldiga samt andra juridiska personer än inländska aktiebolag
och solidariska bankbolag, anser sig utskottet böra hemställa om afslag å
herr Östbergs ifrågavarande motion, i hvad den afser 21 §.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

27 S.

Motiveringen till Ivungl. Maj:ts under denna paragraf gjorda förslag
återfinnes i det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som bifogats Kung!.
Maj:ts proposition (nr 89) med förslag till bevillningsförordning, däri med
afseende å bevillning^!! föreslås en bestämmelse af delvis samma innehåll
som den nu ifrågavarande. Af hvad där anförts har utskottet väl funnit,
att sådana fall kunna inträffa, då det för förekommande af taxering inom
två länder af samma inkomst kan vara önskvärdt, att öfverenskommelse
af sådant innehåll, som i paragrafen angifves, ingås med annat lands regering;
men då enligt utskottets åsikt [Riksdagen endast i utomordentliga
fall eller då tvingande skäl äro för handen, bör till Ivungl. Maj:t delegera
sin bestämmanderätt i bevillningsfrågor, och sådant förhållande icke kan
anses föreligga med afseende å bekofvet af det ifrågavarande stadgandet,
har utskottet funnit sig böra hemställa om afslag å denna paragraf.

Öfvergångsbestämmelse.

Emot de i särskilda anvisningarna innefattade bestämmelserna rörande
beräkningen af inkomst af skogsbruk synes den anmärkningen kunna med
fog framställas, att den skatt, som uttages på grund af skogsrealisationer
under de närmaste åren efter det förordningen trädt i kraft, måste anses
träffa oskäligt liårdt i sådana fall, där skogen vid fastighetstaxeringarna
under en följd af år tillbaka verkligen tagits i beräkning och där fastighetsbevillning
och inkomstskatt sålunda under längre tid utgått i förhållande
till skogens fulla värde. För att minska denna obillighet, har utskottet
ansett inkomst af skogsbruk bär i riket böra vid taxeringarna åren
1911 —1913 upptagas med reduceradt och successivt stigande belopp, så
att år 1911 beskattas allenast en fjärdedel, år 1912 hälften och år 1913
tre fjärdedelar af det belopp, hvartill inkomsten enligt särskilda anvisningarna
beräknats uppgå. Föreskrift i detta syfte har därför af utskottet
införts i sammanhang med bestämmelsen om den tid, då förordningen är
afsedd att träda i tillämpning.

Med afseende å den af utskottet i öfvergångsbestämmelsen inskjutna
föreskriften om inskränkning i rätten att vid taxeringen år 1911 erhålla
afdrag för utskylder hänvisas till hvad utskottet under 10 § här ofvan i
detta ämne yttrat.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

1 biinkomst
af fast egendom.

I. I andra stycket liar utskottet ansett sista punkten böra utgå, då
ett särskild! framhållande af den inverkan, som planteringar och parkanläggningar
kunna utöfva vid uppskattningen af bostadsförmåns värde, möjligen
kunde befaras i tillämpningen medföra, att befintligheten af dessa förmåner
komme att i alltför hög grad verka höjning i uppskattningen.

Då afdrag för den värdeminskning, som byggnader årligen undergå
genom slitning, enligt förordningen skulle medgifvas ej allenast vid beräkning
af inkomst af jordbruk och dess binäringar utan äfven med afseende
å inkomst af annan fastighet än jordbruksfastighet med därå uppförda
byggnader, har utskottet ansett andra stycket från slutet i afdelningen II
böra uppflyttas och placeras såsom sista stycke i afdelningen I.

I sammanhang härmed har utskottet företagit eu omformulering i
syfte att tydliggöra, att rätten till afdrag enligt ifrågavarande bestämmelser
icke är ovillkorlig utan bör vara beroende på pröfning i hvarje särskild!
fall af frågan, huruvida byggnad är underkastad värdeminskning genom
slitning och till hvilken procent af byggnadens värde denna skäligen bör
beräknas hafva under näst föregående år uppgått.

H. Utskottet har ansett svårigheter vid tillämpningen kunna befaras
genom bestämmelserna dels därom, att om tjänare sysselsättes både för den
skattskyldiges eller hans familjs personliga uppassning och i hans näring,
såsom inkomst skall upptagas endast skälig andel af hvad som för tjänaren
tillgodogöres, dels ock därom, att såsom kostnader för jordbruksfastighets
brukande och skötsel skola komma i betraktande utgifter för lön och
underhåll åt arbetspersonal, i den mån den användes för jordbruket och
dess binäringar. För att utmärka, att exempelvis kostnad för tjänare,
som äro anställda för biträde i skattskyldigs näring men dessutom i någon
ringa omfattning användas för personlig uppassning, icke skall behöfva
uppdelas utan få i sin helhet afdragas vid beräkningen af den inkomst

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

näringen lämnat, har eu ändring i redigeringen af hithörande bestämmelser
föreslagits af utskottet.

in. Vid granskning af de föreslagna bestämmelserna om hvad som
till inkomst af skogsbruk skall hänföras, har utskottet funnit, att därest
den, som under mer än tio år ägt skogsfastighet och under tiden sparat
skogen, sedermera säljer fastigheten jämte skogsbeståndet, någon beskattningsbar
inkomst af skogsbruk icke skulle anses hafva tillfallit säljaren,
samt att köparen, därest han omedelbart afverkar skogen, skulle blifva
berättigad till afdrag vid inkomstberäkningen för den minskning i värde
skogen genom afverkningen lidit, till följd hvaraf skatteplikten äfven för
köparen skulle bortfalla eller reduceras till ett obetydligt belopp. För den
afverkade skogen skulle i detta fall ingen eller ringa skatt komma att
utgöras, under det att, om säljaren sålt endast afverkningsrätten eller själf
afverkat, full skatt kommit att utgå. För att förebygga de missbruk,
hvartill en sådan olikhet i beskattningen lätt kunde gifva anledning, och
genomfora önskvärd jämnhet i beskattningen för angifna och andra likartade
fall, har utskottet ansett sig böra fullständiga första stycket i afdelningen
III.

De föreslagna bestämmelserna angående rättighet till afdrag för möjligen
uppkommen minskning i visst för skogen gällande s. k. ingångsvärde
hafva visserligen förefallit utskottet tämligen svårtillämpliga; men
då särskilda normer för skogsinkomstens beräkning icke kunna i skatteförordningen
undvaras, samt emot rättvisan i de föreslagna beskattningsgrunderna
icke förekommit annan anmärkning än den, som föranledt det
bär ofvan omförmälda tillägget till öfvergångsbestämmelsen, har utskottet
ansett sig böra förorda bifall till afdelningen III utan annan ändring än
här ofvan angifvits.

Y. I denna afdelning har utskottet ansett sig böra föreslå en redaktionsförändring,
till hvilken någon motivering icke torde vara erforderlig.

2:o).

Inkomst af tjänst eller pension.

De redaktionsförändringar, utskottet haft att föreslå såväl i rubriken
till detta moment som i dess text, äro beroende af den föreslagna ändringen
i 7 § 3:o a) af författningsförslaget.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

4:o).

Inkomst från bolag m. m.

Vid granskning af förslaget i denna del har kammarrätten anmärkt,
att då utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag bär förklaras
vara beskattningsbar »utan hänsyn till bvilka bolagets tillgångar som användts
till utdelningen», detta skulle kunna tolkas på det sätt, att äfven
en vid bolags upphörande eller inskränkning af dess verksamhet företagen
utdelning af aktiekapital eller eljest af kapital, som inbetalts af bolagets
delägare, skulle blifva föremål för beskattning.

Chefen för finansdepartementet har i anledning häraf på anförda skäl
förklarat sig anse, att den af kammarrätten gjorda erinran icke syntes
påkalla omformulering af ifrågavarande punkt. Frågan har emellertid upptagits
i motionen I: 78 af grefve G. Lager bjelke, som påyrkat omformulering
i det af kammarrätten angifna hänseendet.

Utskottet, som delar motionärens uppfattning, att sådan utbetalning till
aktieägare, som sker med anlitande af aktiekapitalet, icke bör anses utgöra
beskattningsbar inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett det kunna
befaras, att, därest i anvisningarna skulle införas särskildt stadgande af
det i motionen angifna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då vid
bolags upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna, den
del af de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och ej heller
utgöres af vinstmedel, borde i likhet med dessa senare blifva föremål för
inkomstbeskattning; och har utskottet på grund häraf och med afseende
å hvad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkandet om ändring i
förevarande del af anvisningarna icke böra bifallas.

5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

De ändringar, som i detta moment föreslagits af utskottet, äro beroende
af de föreslagna ändringarna i 7 § 3:o a) samt 10 och 11 §§ af förordningen.

Bill. till Biksd. Frot. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 26 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

6:o).

Uppskattning af förmögenhet.

Den i första stycket å sid. 26 i Kung!.. Maj:ts proposition förekommande
punkt, som inledes med orden »Denna grund för uppskattningen»
synes, såsom icke öfverensstämmande med förordningens föreskrifter,
böra utgå.

Bevillningsutskottet hemställer alltså,

l:o) att Biksdagen, med förklarande att Ivungl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning om inkomstock
förmögenhetsskatt icke kunnat oförändradt bifallas,
måtte antaga samma förslag med de ändringar och tilllägg,
utskottets härvid såsom bilaga fogade författningsförslag
utvisar;

2:o) att Biksdagen ville hos Ivungl. Maj:t anhålla,
det Ivungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt
sådan ändring i fråga om beräkningen af bolags kapital,
som i herr Danströms ofvan omförmälda motion blifvit
ifrågasatt, lämpligen må, med beaktande af de synpunkter
utskottet i detta afseende här ofvan framhållit,
kunna genomföras, samt därefter för Biksdagen framlägga
det förslag i ämnet, hvartill utredningen må kunna
föranleda;

3:o) att de i detta betänkande behandlade motioner

a)	I	76	af herr Bergström,
V	I	77	»	grefve Douglas,
CJ	I	78	»	» Lagerbjelke,
dj	I	79	»	herr Johan Östberg,
ej	I	80	»	herrar Lindblad och Gustafsson,
fj	I	82	»	herr Fahlbeck,
9)	I	84	»	» Clason,
li)	I	86	»	» Danström,

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 35

i) II: 285 af lierr Åkesson,

k) II: 286 » » Canell m. fl.,

IJ II: 287 » » Palme,

mj II: 288 » herrar Christiernson och Åberg,

n) II: 289 » herr Nilsson i Malmö,

o) II: 290 » » Olausson,

pj II: 291 » » Jonsson i Hökhult m. fl. och

rj II: 292 » » Karlsson i Fjöl

måtte få anses besvarade genom hvad utskottet här
ofvan under l:o) och 2:o) hemställt.

Stockholm den 27 maj 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

Till staten erläggas inkomstskatt ock förmögenhetsskatt enligt bestämmelserna
i denna förordning. Dessa skatter utgå på grund af taxering,
som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter, hvarom
särskildt är stadgadt.

2 §.

1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser
den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då
räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

2 mom. Skattskyldigheten för förmögenhet afser likaledes nästföregående
år, och skall för taxeringen fastställas värdet af förmögenheten
den 31 december nästföregående år eller för fall, som i 1 mom. senast
omförmäles, vid utgången af det räkenskapsår, som där är sagdt.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 37

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag

2 KAP.

Om skyldighet att erlägga inkomstskatt.

3 §•

1 mom. Skyldig att erlägga inkomstskatt är:

a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för den inkomst, ban åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
k) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven
:

för den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utlänning:

för inkomst af här belägen fast egendom eller af näring, som här
bedrifvits, för härifrån uppburen lön eller pension samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;

skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat
ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,
erlägga f inkomstskatt jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats
eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som, utifrån införd,
af honom här användts.

2 mom. Inkomstskatt erlägges
vidare af:

a) inländska aktiebolag, solidariska
bankbolag och sådana bolag,
som enligt särskild författning äro
skyldiga att afstå sin vinst, samfund,
stiftelser, verk och inrättningar, föreningar
för ekonomisk verksamhet och
andra inländska juridiska personer:

för all inkomst, vare sig den förvärfvats
här eller utom riket; äfvensom -

2 mom. Inkomstskatt erlägges
vidare af:

aj inländska aktiebolag, solidariska
bankbolag och sådana bolag,
som enligt särskild författning äro
skyldiga att afstå sin vinst, samfund,
stiftelser, verk och inrättningar, föreningar
för ekonomisk verksamhet och
andra inländska juridiska personer,
därunder inbegripna ägare af för gemensamt
behof afsätta s. k. besparingsslcogar
och andra likartade samfälligheter,
som förvaltas själfständigt för
delägarnas gemensamma räkning;

för all inkomst, vare sig den förvärfvats
här eller utom riket; äfvensom -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.is förslag,

b) utländska aktiebolag och andra
utländska bolag:

för inkomst af här belägen fast
egendom eller af näring, som bolaget
här bedrifvit, samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag och å lotter
i solidariska bankbolag.

Utskottets förslag.

bj utländska aktiebolag och andra
utländska bolag:

för inkomst af här belägen fast
egendom eller af näring, som bolaget
här bedrifvit, samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag och å lotter
i solidariska bankbolag.

4 §•

Yanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som
ej äro aktiebolag, taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda
delägarnas inkomst med belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af
bolagets inkomst.

1 mom. Från inkomstskatt frikallas, i den mån här nedan sägs:

a) medlem af konungaätten:

för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

b) olönad svensk konsol:

för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;

c) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:

om lian icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst af här belägen fast egendom eller af
näring, som han här bedrifvit, samt härifrån uppburen lön eller pension;
dock att person tillhörande olönadt konsulat icke är frikallad från utgörande
af inkomstskatt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å
lotter i solidariska bankbolag;

om lian är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit af sin tjänst hos den främmande
makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit
eller medverkat vid olfentlig föreställning, som afses i förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober
1908:

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts eller
befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits; samt

e) lappallmogen:

för inkomst af renskötsel.

2 mom. Följande juridiska personer
erlägga icke inkomstskatt:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap,
kommuner och andra menigheter
;

c) kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser; d)

allmänna hypoteksbanken,
konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer och hypoteksföreningar; é)

järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare; samt

/) sparbanker, som afses i lagen
den 29 juli 1892, och sådana inländska
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
hvilka afse att bereda vinst
endast åt insaltare.

e) lappallmogen:

för inkomst af renskötsel.

2 mom. Följande juridiska personer
erlägga icke inkomstskatt:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap,
kommuner och andra menigheter
;

c) kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser; ä)

allmänna hypoteksbanken,
konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer och hypoteksföreningar; e)

järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare; samt

/) sparbanker, som afses i lagen
den 29 juli 1892 och hvilkas reservfond
vid senaste bokslut icke uppgått
till fem procent af insättarnas fordran.

3 KAP.

Om grunderna för taxering af inkomst.

6 §•

Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag och
efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit
af fast egendom, af kapital eller af arbete.

Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen jordbruks- eller annan näring eller
eljes af förnödenheter och varor, som lian fört i handel eller tillverkat,
skola följaktligen äfven räknas såsom inkomst.

Yid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:

l:o) till inkomst af fast egendom:

a) inkomst, som af ägare, med ägare likställd innehafvare eller brukare
åtnjutits under form af hyresfri bostad eller arrende eller hyra;

b) inkomst af å fäst egendom här i riket bedrifvet jordbruk med
dess binäringar;

c) inkomst af skogsbruk här i riket;

d) inkomst, som förvärfvats genom upplåtelse åt någon af rätt att i visst
afseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del däraf eller genom
försäljning af vissa egendomens beståndsdelar, såsom torf, sten, grus, lera o. d.;

e) frälseränta och annan afgäld af fast egendom, därunder inbegripet
krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af patronus
ecclesise; samt

/) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

2:o) till inkomst af kapital:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

b) utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska
bankbolag; samt

c) utdelning å aktier i utländska aktiebolag;

3:o) till inkomst af arbete:

a) inkomst af tjänst eller pension; b)

inkomst af rörelse eller yrke,
så vidt den icke enligt hvad här ofvan
är sagdt skall upptagas såsom inkomst
af fast egendom;

c) vinster af tillfällig natur, där -

3:o) till inkomst af arbete:
a) inkomst af arbetsanställning,
tjänst eller pension;

bj inkomst af rörelse eller yrke,
så vidt den icke enligt hvad här ofvan
är sagdt skall upptagas såsom inkomst
af fast egendom;

cj vinster af tillfällig natur, därunder
inbegripen vinst å icke yrkes- under inbegripen vinst å icke yrkes -

Bevillning sutskottets

Kungl. Maj:ts förslag.
mässig afyttring af fast eller lös
egendom, som förvärfvats genom köp
eller byte och varit i säljarens ägo,
om det är fast egendom, under mindre
än tio år och eljes under mindre än
fem år, dock efter afdrag af möjligen
liden förlust å andra likartade affärer;

d) all annan skattepliktig intäkt,
som ej är att hänföra till inkomst af
fast egendom eller af kapital.

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:
hvad som förvärfvats genom giftorätt,
arf eller testamente eller i hemföljd,
morgongåfva eller fördel af
oskiftadt bo eller ock genom gåfva;
dock taxeras såsom inkomst periodiskt
understöd, därför gifvaren enligt
bestämmelserna här nedan i detta
kapitel är berättigad till afdrag;

vinst å icke yrkesmässig afyttring
af fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom
köp eller byte eller ock af honom
förvärfvats genom köp eller byte och
varit i hans ägo, om det är fast egendom,
tio år eller därutöfver och eljes
fem år eller därutöfver;

hvad som erhållits såsom vinstutdelning
å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd
af olycksfall i arbete, så ock hvad
som eljes på grund af sjuk- eller
Bih. till Bilcsd. Prof. 1910. 5 Samt.

Betänkande Nr 29.

Utskottets förslag.
mässig afyttring af fast eller lös
egendom, som förvärfvats genom köp
eller byte och varit i säljarens ägo,
om det är fast egendom, under mindre
än tio år och eljes under mindre än
fem år, dock efter afdrag af möjligen
liden förlust å andra likartade affärer;

dj all annan skattepliktig intäkt,
som ej är att hänföra till inkomst af
fast egendom eller af kapital.

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:
hvad som. förvärfvats genom giftorätt,
arf eller testamente eller i hemföljd,
morgongåfva eller fördel af
oskiftadt bo eller oek genom gåfva;
dock taxeras såsom inkomst periodiskt
understöd, därför gifvaren enligt
bestämmelserna här nedan i detta
kapitel är berättigad till afdrag;

hvad som erhållits såsom vinstutdelning
å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd
af olycksfall i arbete, så ock hvad
som eljes på grund af sjuk- eller
1 Afd. 26 Käft. 6

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller lians stärbhus;

kapital, som på grund af lifeller
kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus.

9 §•

Yid uppskattning af inkomst ur
inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må afdrag ske för alla utgifter för
inkomstens förvärfvande och bibehållande,
såsom

Utskottets förslag.

olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;

kapital, som på grund af lifeller
kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;

hvad som af staten anvisats till
bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda
kostnader, såsom:

resekostnadser sättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar
samt furageersättning ;

anslag till skrifmaterialier, kontor
shyra och andra expenser;

traktamente för förrättning å annat
ställe än tjänstemans eller iförrättningen
deltagande persons vanliga boningsort;

arfvode eller traktamente för
kommendering utom station;

fältaflöning under krigstid;
samt arfvode eller traktamente
för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort
än där arfvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt.

9 §.

Yid uppskattning af inkomst ur
inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall, att ersättning för
bestridande af särskilda med tjänst eller
uppdrag förenade kostnader, hvarom i
8 § förmärs, blifva af staten särskildt
anvisad, afdrag ske för alla utgifter för
inkomstens förvärfvande och bibehållande,
såsom

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
arrende- eller hyresafgift;
frälseränta och annan afgäld, som
det ålegat någon att utgöra såsom
ägare af fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande
och skötsel samt för underhåll
af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter
för de i skattskyldigs verksamhet använda
biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader
; äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-,
änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det
ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader,
grufvor, inventarier och annan
dylik egendom, som användts i skattskyldigs
näring, må afdrag ske i den
ordning, som angifves i de vid denna
förordning fogade särskilda anvisningarna.

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt tillafdrag
för:

ränta å gäld;

undantagsförmåner och hvad som
eljes utgifvits på grund af åtagande
eller annan förpliktelse att tid efter
annan utgifva visst belopp i penningar
eller varor;

Utskottets förslag.
arrende- eller hyresafgift;
frälseränta och annan afgäld, som
det ålegat någon att utgöra såsom
ägare af fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande
och skötsel samt för underhåll
af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter
för de i skattskyldigs verksamhet använda
biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader;
äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-,
änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det
ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader
äfvensom å grufvor, inventarier
och annan dylik egendom, som användts
i skattskyldigs näring, må
afdrag ske i den ordning, som angifves
i de vid denna förordning fogade
särskilda anvisningarna.

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt till
afdrag för:

alla utskylder utom kronoutskylder:
ränta å gäld;

undantagsförmåner och hvad som
eljes utgifvits på grund af åtagande
eller annan förpliktelse att tid efter
annan utgifva visst belopp i penningar
eller varor;

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
sådan förlust å skattskyldigs
verksamhet, som ej är att hänföra
till kapitalförlust; samt

försäkringspremier och andra
afgifter, som utbetalats för den skattskyldiges
eller hans hustrus lif-, kapital-,
lifränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring
äfvensom för pupillförsäkring,
dock högst 200 kronor.

Svensk medborgare, som icke
är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utlänning är ej berättigad till afdrag
för försäkringspremier samt äge åtnjuta
annat afdrag, hvarom här är
fråga, endast för så vidt afdraget hänför
sig till inkomst, för hvilken skatt
skall här erläggas, eller verksamhet,
som här utöfvats.

11 §•

Vid taxering af inkomst må afdrag
icke ske:

för den skattskyldiges utskylder
samt hans lefnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter, däri inbegripet
hvad den skattskyldige till annan
utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning
eller uppfostran eller eljes
på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt
eller hvad han till understöd
åt hemmavarande familjemedlemmar
utgifvit;

för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans fasta egendom eller näring
nedlagda kapital;

för hvad som användes till fast
egendoms förbättring, tillökning af

Utskottets förslag.

sådan förlust å skattskyldigs
verksamhet, som ej är att hänföra
till kapitalförlust; samt

försäkringspremier och andra afgifter,
som utbetalats för den skattskyldiges
eller hans hustrus lif-, kapital-,
lifränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring
äfvensom för pupillförsäkring,
dock högst 200 kronor.

Svensk medborgare, som icke är
i riket mantalsskrifven, äfvensom utlänning
är ej berättigad till afdrag
för försäkringspremier samt äge åtnjuta
annat afdrag, hvarom här är
fråga, endast för så vidt afdraget
hänför sig till inkomst, för hvilken
skatt skall här erläggas, eller verksamhet,
som här utöfvats.

11 §.

Vid taxering af inkomst må afdrag
icke ske:

för den skattskyldiges Tcronoutskylder
samt hans lefnadskostnader
och därtill hänförliga utgifter, däri
inbegripet hvad den skattskyldige till
annan utbetalat såsom bidrag till
dennes undervisning eller uppfostran
eller eljes på grund af lagligen åliggande
försörjningsplikt eller hvad han
till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar
utgifvit;

för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans fasta egendom eller näring
nedlagda kapital;

för hvad som användes till fast
egendoms förbättring, tillökning af

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.is förslag.
inventarier eller kapitalafbetalning å
skuld.

Har förening, som sträckt sin
verksamhet utom medlemmarnas krets,
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört
föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i
förhållande till gjorda köp eller försäljningar,
må afdrag för dylik utdelning
icke äga rum, där ej utdelningen
skett i omedelbart samband
med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen
grundats, hvaremot förening,
som icke sträckt sin verksamhet utom
medlemmarnas krets, må åtnjuta afdrag
för all utdelning, hvarom här
sägs, för såvidt den utgått efter grunder,
som varit före köpet eller försäljningen
bestämda.

Utskottets förslag.

inventarier eller kapitalafbetalning å
skuld.

Har förening, som sträckt sin
verksamhet utom medlemmarnas krets,
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört
föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i
förhållande till gjorda köp eller försäljningar,
må afdrag för dylik utdelning
icke äga rum, där ej utdelningen
skett i omedelbart samband
med köp eller försäljning, hvarpå utdelningengrundats,
hvaremot förening,
som icke sträckt sin verksamhet utom
medlemmarnas krets, må åtnjuta afdrag
för all utdelning, hvarom här
sägs, för såvidt den utgått efter grunder,
som varit före köpet eller försäljningen
bestämda.

4 KAP.

Om skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt.

12 §.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt
äro:

a) svenska medborgare, som äro
eller böra vara i riket mantalsskrifna,
samt

b) föreningar och samfund, hvilkas
medlemmar icke på grund af medlemskapet
äga del i föreningens eller
samfundets förmögenhet, äfvensom
stiftelser, samtliga dock endast för så
vidt de jämlikt 2 kap. äro skyldiga
att erlägga inkomstskatt:

12 §.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt
äro:

a) svenska medborgare, som äro
eller böra vara i riket mantalsskrifna,
samt

b) föreningar och samfund, hvilkas
medlemmar icke på grund af medlemskapet
äga del i föreningens eller
samfundets förmögenhet, ägare af för
gemensamt behof afsätta s. k. besparing
sskog ar, och andra likartade samfålligheter,
som förvaltas själfständigt

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

för all den förmögenhet, de liga,
vare sig här eller å utrikes ort;

c) svenska medborgare, som icke
äro eller höra vara i riket mantalsskrifna,
samt utlänningar och utländska
bolag:

för förmögenhet, som är här i
riket nedlagd.

Medlem af konungaätten är frikallad
från utgörande af förmögenhetsskatt.

Olönad svensk konsul är skattskyldig
allenast för förmögenhet, som
är här i riket nedlagd.

Utskottets förslag.

för delägarnas gemensamma räkning,
äfvensom stiftelser, samtliga dock endast
för så vidt de jämlikt 2 kap.
äro skyldiga att erlägga inkomstskatt:

för all den förmögenhet, de äga,
vare sig här eller å utrikes ort;

c) svenska medborgare, som icke
äro eller böra vara i riket mantalsskrifna
samt utlänningar och utländska
bolag:

för förmögenhet, som är här i
riket nedlagd.

Medlem af konungaätten är frikallad
från utgörande af förmögenhetsskatt.

Olönad svensk konsul är skattskyldig
allenast för förmögenhet, som
är här i riket nedlagd.

5 KAP.

Om grunderna för taxering af förmögenhet.

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras skattskyldigs
tillgångar, i den mån de
öfverstiga hans skulder.

Tid taxeringen skola såsom tillgångar
upptagas:

l:o) fast egendom;

2:o) lös egendom, såsom

a) lefvande och döda inventarier; b)

grufvor, fartyg;

c) råämnen, varor och dylik lös
egendom;

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras skattskyldigs
tillgångar, i den mån de
öfverstiga hans skulder.

Tid taxeringen skola såsom tillgångar
upptagas:

l:o) fast egendom;

2:o) lös egendom, såsom

a) lefvande och döda inventarier,
därest värdet öfverstiger 3,000
kronor.

b) grufvor, fartyg;

c) råämnen, varor och dylik lös
egendom;

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj;ts förslag.

d) penningar, aktier, lotter i solidariska
bankbolag, andelar i bolag,
föreningar för ekonomisk verksamhet
och rederier, som ej äro aktiebolag,
fordringar, obligationer och andra
värdepapper;

e) patent- och förlagsrätter;

f) rätt till skogsavverkning å
annans mark samt rätt till stenbrott
eller därmed jämförlig rätt att i visst
afseende tillgodogöra sig annans fasta
egendom;

g) tomträtt äfvensom besittningsrätt
till fast egendom, där innehafvaren
ej enligt 15 § skall anses såsom
ägare, så vida rättigheten är
utan vederlag eller mot visst belopp
en gång för alla upplåten för innehafvarens
lifstid eller för tid, hvaraf vid
nästföregående års utgång återstodo
minst fem år;

It) rätt till ränta, afkomst af
fast egendom eller annan stadigvarande
förmån, som icke afses i 2:o)
g), så vida rättigheten är förhandenvarande
och bestämd att tillgodonjutas
för den berättigades lifstid eller
för tid, hvaraf vid nästföregående års
utgång återstodo minst fem år.

Såsom tillgångar skola icke upptagas
:

möbler, husgeråd, smycken och
andra lösören, som äro afsedda för
skattskyldigs och hans familjs personliga
bruk;

konstverk, bok-, konst- och därmed
jämförliga samlingar, så framt

Utskottets förslag.

d) penningar, aktier, lotter i solidariska
bankbolag, andelar i bolag,
föreningar för ekonomisk verksamhet
och rederier, som ej äro aktiebolag,
fordringar, obligationer och andra
värdepapper äfvensom smycken;

e) patent- och förlagsrätter;

/) rätt till skogsafverkning å
annans mark samt rätt till stenbrott
eller därmed jämförlig rätt att i visst
afseende tillgodogöra sig annans fasta
egendom;

g) tomträtt äfvensom besittningsrätt
till fast egendom, där innehafvaren
ej enligt 15 § skall anses såsom
ägare, så vida rättigheten är
utan vederlag eller mot visst belopp
eu gång för alla upplåten för innehafvarens
lifstid eller för tid, hvaraf vid
nästföregående års utgång återstodo
minst fem år;

h) rätt till ränta, afkomst af
fast egendom eller annan stadigvarande
förmån, som icke afses i 2: o)
g), så vida rättigheten är förhandenvarande
och bestämd att tillgodonjutas
för den berättigades lifstid eller
för tid, hvaraf vid nästföregående års
utgång återstodo minst fem år.

Såsom tillgångar skola icke upptagas
:

möbler, husgeråd och andra inre
lösören, som äro afsedda för skattskyldigs
och hans familjs personliga
bruk;

konstverk, bok-, konst- och därmed
jämförliga samlingar, så framt

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
ej ägaren med dem drifver handel
eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;

kapitalvärdet af undantagsförmåner
och pension äfvensom af annan
förmån, hvilken åtnjutes på grund af
ett förutvarande tjänsteförhållande;

rätt till ränta, afkomst eller
förmån, som är bestämd att tillgodonjutas
för den berättigades lifstid,
där värdet af hvad han årligen må
i sådant afseende åtnjuta understiger
1,000 kronor;

rätt till förmögenhet, hvaraf en
annan för närvarande åtnjuter af kastningen.

Utskottets förslag.

ej ägaren med dem drifver handel
eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;

kapitalvärdet af undantagsförmåner
och pension äfvensom af annan
förmån, hvilken åtnjutes på grund af
ett förutvarande tjänsteförhållande;

rätt till förmögenhet, hvaraf en
annan för närvarande åtnjuter afkastningen.

14 §.

Till skuld hänföres kapitalvärdet af förpliktelse, hvilken innefattar
skyldighet att för tid, som är beroende af varaktigheten af en eller flera
personers lif, eller för tid, som icke understiger fem år, utgifva visst
belopp i penningar eller varor. Enahanda gäller, där förpliktelsen afser
upplåtelse för tid, som nu är sagd, af annan förmån, hvilken kan i penningar
uppskattas.

Skattskyldig, som i 12 § c) sägs, har rätt till afdrag allenast för
sådan skuld, som häftar vid hans här i riket nedlagda förmögenhet.

15 §.

I afseende på skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt skall såsom
ägare anses:

a) innehafvare af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken
besittes med stadgad åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse
till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, och af sådan ofri tomt, hvarifrån
innehafvaren ej må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller
utan att vederbörlig lösen gifves;

5) efterlefvande make, som på grund af inbördes testamente besitter
förmögenhet, så ock den, som på grund af testamente eller annorledes är

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för sin lifstid berättigad åtnjuta afkastningen af förmögenhet, hvartill
äganderätten tillagts hans bröstarfvinge eller bröstarfvinges afkomling.

16 §.

Till grund för uppskattningen
af förmögenhet lägges, med iakttagande
af här nedan meddelade närmare
bestämmelser, saluvärdet af de
i förmögenheten ingående tillgångar,
som utgöra föremål för taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen,
som nästföregående år varit
åsatt taxeringsvärde, upptages till
detta värde; dock att, om sådant
värde då icke varit åsatt eller omständighet
inträffat, som enligt bevillningsförordningen
kan under en taxeringsperiod
påkalla förändrad värdering,
fastigheten upptages till det
taxeringsvärde, som under löpande
året bestämmes.

Fordran, som ej är förfallen och
därå ränta ej skall gäldas före förfallodagen,
uppskattas till det belopp,
som efter en räntefot af fem
för hundra om året utgör fordringens
närvarande värde. Detta värde beräknas
enligt den vid denna förordning
fogade tabellen I. Annan fordran
upptages till det belopp, hvarå
den lyder. Osäker fordran upptages
icke.

Annan för evärldlig tid utgående
ränta, afkomst eller förmån
än frälseränta uppskattas till tjugu
gånger det belopp, hvartill den uppgått
nästföregående år.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami.

16 §.

Fast egendom, frälseränta inbegripen,
som nästföregående år varit
åsatt taxeringsvärde, upptages till
detta värde; dock att, om sådant
värde då icke varit åsatt eller omständighet
inträffat, som enligt bevillningsförordningen
kan under eu taxeringsperiod
påkalla förändrad värdering,
fastigheten upptagas till det
taxeringsvärde, som under löpande,
året bestämmes.

Fordran, som ej är förfallen och
därå ränta ej skall beräknas för tiden
före förfallodagen, uppskattas till det
belopp, som efter en räntefot af fem
för hundra om året utgör fordringens
närvarande värde. Detta värde beräknas
enligt den vid denna förordning
fogade tabellen I. Annan fordran
upptages till det belopp, hvarå
den lyder. Osäker fordran upptages
icke.

Annan för evärldlig tid utgående
ränta, afkomst eller förmån
än frälseränta uppskattas till tjugu
gånger det belopp, hvartill den uppgått
nästföregående år.

1 Afd. 26 Höft. 7

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj-.ts förslag.

Kapitalvärdet af på lifstid eller
viss tid utgående ränta, afkomst eller
förmån uppskattas efter det belopp,
rättigheten motsvarat nästföregående
år, och en räntefot af fem för hundra
om året enligt de vid denna förordning
fogade tabellerna II, III och IY.

Kapitalvärdet af förpliktelse, därför
afdrag enligt 14 § äger rum, bestämmes
efter den grund, som gäller
för uppskattningen af kapitalvärdet
af motsvarande fordran eller rättighet.
Är förpliktelsen beroende af
varaktigheten af liera personers lif
sålunda, att förpliktelsen upphör vid
den först allidnes frånfälle, bestämmes
kapitalvärdet efter den äldstes
lefnadsålder. Fortfar däremot förpliktelsen
oförändrad till den sist allidnes
frånfälle, beräknas värdet efter
den yngstes ålder.

Utskottets förslag.

Kapitalvärdet af förpliktelse, därför
afdrag enligt 14 § äger rum, bestämmes
efter den grund, som gäller
för uppskattningen af kapitalvärdet
af motsvarande fordran eller rättighet.
Är förpliktelsen beroende af
varaktigheten af flere personers lif
sålunda, att förpliktelsen upphör vid
den först allidnes frånfälle, bestämmes
kapitalvärdet efter den äldstes
lefnadsålder. Fortfar däremot förpliktelsen
oförändrad till den sist allidnes
frånfälle, beräknas värdet efter
den yngstes ålder.

6 KAP.

Om beräkning af inkomst- och förmögenhetsskatt.

17 §.

Inkomstskatt och förmögenhetsskatt
utgå i en summa efter ett med
afseende på inkomstens och förmögenhetens
storlek taxeradt belopp.

Inkomsten ingår däri med sitt
enligt de i 3 kap. angifna grunderna
uppskattade belopp.

För beskattning af förmögenheten
upptages i det taxerade beloppet

17 §.

Inkomstskatt och förmögenhetsskatt
utgå i en summa efter ett med
afseende på inkomstens och förmögenhetens
storlek taxeradt belopp.

Inkomsten ingår däri med sitt
enligt de i 3 kap. angifna grunderna
uppskattade belopp.

För beskattning af förmögenheten
upptages i det taxerade beloppet

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungi. Maj:ts förslag,
en tredjedel af förmögenhetens till fem
procent beräknade afkastning eller således
en sextiondedel af den uppskattade
förmögenheten.

Inkomsten och en sextiondedel
af förmögenheten utgöra följaktligen
tillsammans det taxerade beloppet.
Detta utföres i fulla hundratal kronor,
så att öfverskjutande belopp, som
icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

Utskottets förslag.

en sextiondedel af den uppskattade
förmögenheten.

18 §.

Skyldighet att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt inträder för
svensk medborgare, som är bär i riket mantalsskrifven, när det enligt
17 § taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda
taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor; dock att
skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt inträder vid ett taxeradt belopp
af 100 kronor, när detta grundar sig på sådan för beskattning af förmögenhet
verkställd beräkning, som i 17 § omförmäles.

Om det taxerade beloppet understiger 6,000 kronor, utgår för skattskyldig,
som nu är nämnd, inkomst- och förmögenhetsskatten med följande
procent af det taxerade beloppet, nämligen:

för	ett taxeradt belopp, ei öfverstigande 900 kronor			med 0,4 %
»	» »	» öfverstigande	900 »	men ei 1,100 kronor	» 0,6 %
»	■) »	» »	1,100 »	»	» 1,400 »	» 0,8 %
»	»	v.	1,400	»	» 1,700 »	» 1 %
»	f	»	1,700 »	»	» 2,000 »	» 1,2 %
»	»	» »	2,000 »	»	» 2.500 »	» 1,4 %
»	;> »	» >.''	2,500 »	»	» 3,000 »	» 1,6 %
»	» »	» »	3,000 »	»	» 3,600 »	» 1,8 %
»	» »	» »	3,600 »	>;	» 4,500 »	» 2 %
»	» »	» »	4,500			» 2,2 %

För annan enskild skattskyldig än svensk medborgare, som är här i
riket mantalsskrifven, samt för andra juridiska personer än inländska aktiebolag
och solidariska bankbolag inträder skatteplikten, så snart det taxerade
beloppet uppgår till 100 kronor. Inkomst- och förmögenhetsskatten utgår

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.is förslag. Utskottets förslag.

för dessa skattskyldiga med 2,25 procent af det taxerade beloppet, så vidt
detta understiger 6,000 kronor.

Om det taxerade beloppet uppgår till eller öfverstiger 6,000 kronor,
utgår för skattskyldiga, som i denna paragraf afses, inkomst- och förmögenhetsskatten
med en krona för hvarje fullt hundratal af ett belopp, som
beräknas efter följande grunder:

6,000 kronor af det taxerade beloppet ökas med 125 °/o,
den del af det taxerade beloppet, som öfverstiger

6,000	kronor	men	icke	8,000	kronor,	ökas med	200	%
8,000	»	»	»	12,000	»	»	»	250	%
12,000	»	»	»	20,000	»	»	»	300	°/o
20,000	»	»	»	30,000	»	»	»	350	°/o %
30,000	»	»	»	50,000	»	»	»	400
50,000	»	»	»	80,000	»	»	»	450	°/o
80,000	»						»	500	7»,

dock att det beräknade belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må
i något fall öfverstiga fem gånger det taxerade beloppet.

19 §.

1 mom. Å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse
med hvad de äro inom riket i allmänhet, må det taxerade beloppet
minskas, för skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 1,800
kronor, med högst 300 kronor, och för den, hvilkens taxerade belopp öfverstiger
1,800 kronor men icke 3,000 kronor, med högst 200 kronor. Afdrag,
som nu är nämndt, skall gälla för orten i dess helhet.

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 6,000
kronor, äger vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100
kronor för hvarje af honom på grund af försörjningsplikt underhållet barn,
hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker, understiger femton år.
För barn, som själf åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta
afdrag, allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.

3 mom. I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund
af särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll af närstående eller
olyckshändelse), väsentligen nedsatt, må skattskyldig, hvilkens taxerade
belopp icke öfverstiger 3,000 kronor, erhålla nedsättning i detta belopp
med högst hälften. Om det taxerade beloppet icke öfverstiger 1,500 kro -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

nor, må undantagsvis i fall, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,
fullständig befrielse från skatt medgifvas. Dock må den omständigheten,
att skattskyldig har barn under femton år att försörja, ej gälla såsom grund
för afdrag eller befrielse enligt detta moment.

d mom. Det belopp, som återstår, sedan de i denna paragraf medgifna
af dragen ägt rum, utföres i fulla tiotal kronor, så att öfver skjutande
belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller. Inkomst- och förmögenhetsskatt
för det sålunda utförda beloppet utgår efter den procent, som
enligt 18 § gäller för det taxerade beloppet i dess helhet.

5 mom. Afdrag, hvarom i denna paragraf är fråga, må tillgodonjutas
allenast af svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven.

§•

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag
eller solidariskt bankbolag utgår
dels med två kronor femtio
öre för hvarje hundratal kronor
af den taxerade inkomsten, dels
ock därutöfver

för det belopp af inkomsten,
som öfverstiger fem men icke tio
procent af bolagets kapital, med
en krona för hvarje hundratal
kronor af nämnda inkomstbelopp,
för det belopp af inkomsten,
som öfver stig er tio men icke femton
procent af kapitalet, med två kro -

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag
eller solidariskt bankbolag utgår, om den
taxerade inkomsten icke öfverstiger fem
procent af bolagets kapital, med två kronor
femtio öre för hvarje hundratal kronor
af det taxerade beloppet.

Om den taxerade inkomsten öfverstiger
fem procent af bolagets kapital, utgår,
för hvarje fullt hundratal kronor af
det taxerade beloppet, inkomstskatten med
följande belopp, nämligen:

när den taxerade inkomsten öfverstiger
5 men icke 5 Va % af kapitalet, med kronor 2:65

nor för hvarje hundratal kronor	5 Va »	x- 6 » » »	» t> 2:60
af inkomstbeloppet, samt	6	» 67, > »	» 5> 2: 65
för det belopp af inkomsten,	6 Va »	» 7 » » »	» » 2: 70
som öfverstiger femton procent af	7 »	» 7 7* » » »	» » 2:75
kapitalet, med tre kronor för hvarje	77a >	» 8 » » »	» » 2:80
hundratal kronor af inkomstbe-	8	>: 8 Va >! >'' »	» » 2:85
loppet.	8 Va »	» 9 » » »	» » 2:90

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

när den taxerade inkomsten öfverstiger

10	men	icke	O TH O rH	% af kapitalet, med kronor	3: 05
107.	»	»	11	»	»	»		»	3: 10
n	»	»	H7a	»	»	»	»	»	3:15
ii1/.	7>		12	»	»	»	»	»	3: 20
12	»	»	127a	»	»	»	t>	»	3: 25
127s	»	»	13	»	»	»	»	»	3: 30
13	»	»	137a	»		»	»	»	3: 36
CO r—1	»	)>	14	»	»	»	»		3: 40
14	»	»	U7a		»	»	»	»	3: 45
147a	»	»	15	»	»	»	»	»	3: 50
15	»		167a	»	»	»	»	»	3: 55
1572	»		16		»	»	»	»	3: 60
16	»	»	167a	»	»	»	»	»	3: 65
167a	t)	»	17		»	»		»	3: 70
17	»	»	177a	»	»	»	»	»	3: 75
177 s	»		18		»	»	»	»	3:80
18	»		187,	»	»	»	»	»	3: 85
1872	»	»	19	»	»	»	»	»	3: 90
19	»	»	1972			»	»	»	3: 95
197a	»	»	20	)>	;>	»	»	»	4: 00
20		»	21	»		»		»	4:05
21	»	»	22	»	»	»	»	»	4: 10
22	»	»	23	»	»	»	»	»	4: 15
23		»	24	»	»	»	»	»	4: 20
24	»		25	»	»	»	»	»	4: 25
26	»	5>	26	»	»	»	»	»	4: 30
26	»	»	27	»	»		»	»	4: 35
27	»	»	28		»	»	»	»	4: 40
28	»	»	29	»	»	»	»	»	4: 45
29	»	)>	30	7>	»	»	»		4: 50
30	»	»	32	»	»		»	1>	4: 55
32	»	»	34	»	»	»	»	»	4: 60
34	»		36	»	»	»		7>	4: 65
36	»	»	38	»	»	»	»		4: 70
38		»	40		»	»		»	4: 75
40	»	»	46	»		»	T)	»	4: 80

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Majds förslag.

Med kapital förstås det bolagets
aktie- eller lottkapital, som
varit inbetaldt vid början af nästföregående
år eller, om kapitalet
nästföregående år undergått förändring,
medelstorleken där af under
samma år; och skall såsom inbetaldt
kapital anses bolagets inregistrerade
eller anmälda aktieeiler
lottkapital, i den mån detsamma
motsvarar verkligt, af delägarna
gjordt tillskott; skolande
dock i hvarje fall aktie- eller lottkapital,
som intill den 1 juli 1897
hos vederbörande myndighet inregistrerats
eller anmälts såsom inbetaldt,
såsom sådant tillskott anses.

Utskottets förslag.

när den taxerade inkomsten öfverstiger

45	men	icke	SO	%	af kapitalet, med kronor	4: 85
50	»	7>	65		»	»	»	y>	4: 90
55	»	»	60	»	»	»	»	»	4: 95
00	»	»	70	T)	»	»	»	»	5: 00
70	»	»	80	T)	1>	»	»	»	6. 05
80	»	»	90	»	»	»	»	»	6: 10
90	»	»	100	»	»	»		»	6: 15
100				»	»	»	y>	»	5: 20

Med kapital förstås det bolagets aktieeller
lottkapital, som varit inbetaldt vid
början af nästföregående år eller, om
kapitalet nästföregående år undergått
förändring, medelstorleken däraf under
samma år; och skall såsom inbetaldt
kapital anses bolagets inregistrerade eller
anmälda aktie- eller lottkapital, i den
män detsamma motsvarar verkligt af
delägarna gjordt tillskott; skolande dock
i hvarje fall aktie- eller lottkapital, som
intill den 1 juli 1897 hos vederbörande
myndighet inregistrerats eller anmälts
såsom inbetaldt, såsom sådant tillskott
anses.

21 §.

Till ledning vid uträknande af inkomst- och förmögenhetsskatt utfärdar
Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

7 KAP.

Om efterbeskattning.

22 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som afgifvits till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

aflämna uppgift eller infordrad upplysning, och har däraf föranledts, att
inkomst eller förmögenhet icke blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad,
skall, då sådant kommer till vederbörandes kännedom, särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt genom taxering påföras den skattskyldige till belopp,
som genom berörda förfarande undandragits.

Efterbeskattning på grund af denna paragraf må icke ske senare än
fem år efter det år, då inkomsten eller förmögenheten rätteligen bort
taxeras. Har den skattskyldige aflidit, påföres skatten hans dödsbo; dock
att sådan påföring icke må ske senare än ett år efter utgången af det
kalenderår, under hvilket bouppteckning blifvit ingifven för registrering
eller förrättad af vederbörande domstol eller magistrat. Stärbhuset svare icke
för skatten med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, påföres bodelägare
icke mera än hvad af skatten belöper å hans lott och i intet fall mera
än hans lott i boet utgör.

8 KAP.

Om beskattningsort m. m.

23 §.

1 mom. Enskild skattskyldig taxeras enligt denna förordning:

å den ort, där han författningsenligt är eller bör vara mantalsskrifven.

Afliden persons inkomst och förmögenhet taxeras:

å den ort, där den aflidne senast författningsenligt varit eller bort
vara mantalsskrifven.

2 mom. Skattskyldig, som afses i 3 § 2 inom., taxeras enligt denna
förordning:

å den ort, där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte
eller där syssloman eller ombud är bosatt.

3 mom. I fall, då de här ofvan gifna reglerna icke äga tillämpning,
sker taxeringen:

å den ort, där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats eller, om taxeringen
uteslutande afser förmögenhet, å den ort, där förmögenheten hufvudsakligen
varit nedlagd;

dock att utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven skattskyldig,
som åtnjutit lön från svenska statsverket, taxeras i Stockholms stad och
Nikolai församling.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

24 §.

1 mom. För afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgares
inkomst och förmögenhet må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse
från inkomst- och förmögenhetsskatt, därest behållningen i boet ej öfverstigit
10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn
eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.

2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres för afliden
persons inkomst och förmögenhet, svare stärbhuset icke med mera än
tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än
hvad af skatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans
lott i boet utgör.

25 §.

1 mom. Är skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning
inbegripas jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock att i
fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen varit från
mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras därför.

Skulle i senare fallet afdrag, hvartill endera maken enligt 10 § är
berättigad, öfverstiga dennes inkomst, må öfverskjutande beloppet afräknas
från den andra makens behållna inkomst.

Afdrag enligt 19 § skall i fall, hvarom här sägs, bestämmas efter de
för bägge makarna taxerade beloppen sammanräknade och fördelas på hvardera
maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp och summan
af de för båda makarna taxerade beloppen.

Hafva makar blifvit särskildt taxerade, skall skatt ändock beräknas
efter de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade och påföras
makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.

2 mom. Skattskyldig taxeras för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,
så framt icke barnet själf skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

26 §.

Hvad i afseende å skatteplikt är i denna förordning stadgadt om
enskild skattskyldig galle ock beträffande oskiftadt dödsbo efter honom. Beskattningsort
är i sådant fall den ort, där enligt 23 § den aflidnes inkomst
och förmögenhet skolat taxeras.

Bill. till Biksd. Vret. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 26 Käft.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Såsom utländska bolag skola i denna förordning anses jämväl utländska
försäkringsanstalter och föreningar äfvensom andra här i riket icke hemmahörande
juridiska personer.

27 §.

Utan hinder af bestämmelserna i
3 § äger Konungen att, under förutsättning
af ömsesidighet, med annat lands
regering ingå öfverenskommelse, hvarigenom
medborgare i det andra landet
befrias från skattskyldighet här i riket
för annan inkomst än inkomst af här
belägen fast egendom eller af näring,
som han här bedrifva.

Sådan öfverenskommelse skall
upphöra att gälla sex månader efter
därförut skedd uppsägning.

Denna förordning skall lända
till efterrättelse från och med den
1 januari 1911 och intill slutet af
det år, under hvars lopp ny förordning
i ämnet varder af Riksdagen
fastställd.

Denna förordning skall lända
till efterrättelse från och med den
1 januari 1911 och intill slutet af
det år, under hvars lopp ny förordning
i ämnet varder af Riksdagen fastställd,
skolande likväl dels vid taxering
åren 1911—1913 för sådan inkomst
af här i riket bedrifvet skogsbruk,
som härflyter från upplåtelse af afverkningsrätt
till skog eller från afyttring
af växande skog i samband
med afyttring af fastigheten, inkomsten
tagas till beskattning år 1911 med
allenast en fjärdedel af det belopp,
hvartill densamma enligt punkten l:o)
III af särskilda anvisningarna skolat

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

beräknas, år 1912 med hälften och
år 1913 med tre fjärdedelar af det
på enahanda sätt beräknade beloppet;
allt försåvidt skogen varit i den skattskyldiges
ägo före ingången af år
1900, dels ock vid taxering år 1911
afdrag för utskylder enligt 10 § medgifvas
allenast med afseende å halfva
beloppet af de år 1910 erlagda utskylder
af ifrågavarande slag.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o).

Inkomst af fast egendom.

I. Yärdet af bostadsförmån,
som ägare, med ägare likställd innehafvare
eller brukare af fast egendom
åtnjuter å fastigheten, beräknas
med ledning af i orten gällande hyrespris
eller i saknad af tillfälle till
sådan jämförelse efter annan grund,
som taxeringsmännen finna tillämplig.

Uppskattningen hänför sig till
den del af fastigheten, som faktiskt
tages i anspråk såsom bostad för den
skattskyldige och hans familj jämte
betjäning eller eljes af den skattskyldige
användes för ändamål, som
närmast afse hans bekvämlighet och
trefnad, såsom gästrum, lusthus, stall
för lyxhästar, sommar villa, jaktstuga
o. d. Plantering, parkanläggning o. d.
tagas ock i betraktande vid inkomstens
uppskattning.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

I skattskyldigs inkomst inberäknas
icke hyresvärdet af lägenheter,
som begagnas såsom bostad af
den i hans näring anställda tjänsteocb
arbetspersonalen, likasom å andra
sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet
såsom omkostnad. I den
mån sådan personal är anställd för
den skattskyldiges och hans familjs
egen uppassning och bekvämlighet,
tages däremot, såsom ofvan är angifvet,
vid uppskattningen af hans
inkomst hänsyn till hyresvärdet å
ifrågavarande lägenheter.

Om och i den mån den skattskyldige
använder egen fastighet för
rörelse e. d., upptages hyresvärdet
däraf icke vid beräkningen af inkomsten
af den fasta egendomen.

II. Till inkomst af jordbruk med
dess binäringar räknas den inkomst,
som förvärfvas:

genom försäljning (ej realisation)
af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens
produkter äfvensom af kreatur; -

Utskottets förslag.

I skattskyldigs inkomst inberäknas
icke hyresvärdet af lägenheter,
som begagnas såsom bostad af
den i hans näring anställda tjänsteoch
arbetspersonalen, likasom å andra
sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet
såsom omkostnad. I den
mån sådan personal är anställd för
den skattskyldiges och hans familjs
egen uppassning och bekvämlighet,
tages däremot, såsom ofvan är angifvet,
vid uppskattningen af hans
inkomst hänsyn till hyresvärdet å
ifrågavarande lägenheter.

Om och i den mån den skattskyldige
använder egen fastighet för
rörelse e. d., upptages hyresvärdet
däraf icke vid beräkningen af inkomsten
af den fasta egendomen.

Därest byggnader kunna anses
äfven med nog grannt underhåll och
aktsam vård vara underkastade värdeminskning
genom slitning, må för den
värdeminskning, som af dylik anledning
ägt rum under näst föregående
år, afdrag äga rum, motsvarande
en efter hvarje byggnads beskaffenhet
och användning lämpad andel af dess
värde.

II. Till inkomst af jordbruk med
dess binäringar räknas den inkomst,
som förvärfvas:

genom försäljning (ej realisation)
af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens
produkter äfvensom af kreatur; -

Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
genom mejeriliandtering och annan
handtering, som är att anse såsom
binäring till jordbruket samt
uteslutande eller hufvudsakligen afser
förädling af det egna jordbrukets
produkter eller den egna egendomens
produkter eller beståndsdelar;

genom körslor samt uthyrning
af dragare, maskiner och annan arbetskraft;
äfvensom

genom direkt tillgodogörande
för den skattskyldiges och hans familjs
räkning af egendomens afkastning,
härunder inbegripet hvad som
åtgår för sådan tjänstepersonal, som
användes till personlig uppassning;
skolande värdet häraf beräknas med
ledning af ortens gällande försäljningspris.
Sysselsattes tjänare både
för den skattskyldig es eller hans familjs
''personliga uppassning och i hans näring,
upptages såsom inkomst endast
skälig andel af hvad som för tjänaren
tillg odog öres. Enahanda gäller i fråga
om afdrag, som här nedan sägs, för
lön och underhåll åt sådan tjänare.

Såsom kostnader för jordbruksfastighets
brukande och skötsel komma
särskild! i betraktande utgifter
för:

lön och underhåll åt arbetspersonal,
i den mån den användes för
jordbruket och dess binäringar, därvid
dock afdrag ej får ske för underhåll,
som bestrides med fastighetens
produkter, och ej heller för
lön och underhåll åt den skattskyl -

Utskottets förslag.

genom mejerihandtering och annan
handtering, som är att anse såsom
binäring till jordbruket samt
uteslutande eller hufvudsakligen afser
förädling af det egna jordbrukets
produkter eller den egna egendomens
produkter eller beståndsdelar;

genom körslor samt uthyrning
af dragare, maskiner och annan arbetskraft
; äfvensom

genom direkt tillgodogörande
för den skattskyldiges och hans familjs
räkning af egendomens afkastning,
härunder inbegripet hvad
som åtgår för sådan tjänstepersonal,
som uteslutande eller hufvudsakligen
användes till personlig uppassning;
skolande värdet häraf beräknas med
ledning af ortens gällande försäljningspris.

Såsom kostnader för jordbruksfastighets
brukande och skötsel komma
särskild! i betraktande utgifter
för:

lön och underhåll åt arbetspersonal,
som uteslutande eller hufvudsakligen
användes för jordbruket och dess
binäringar, därvid dock afdrag ej får
ske för underhåll, som bestrides med
fastighetens produkter, och ej heller
för lön och underhåll åt den skatt -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
diges hemmavarande barn, som deltaga
i arbetet med egendomens skötsel,
så framt de icke särskilt taxeras
för inkomsten;

nyanskaffning (ej nyuppsättning)
af dels lefvande inventarier och dels
döda inventarier, hvad dessa sistnämnda
beträffar dock endast i den
mån nyanskaffningen icke ersatts med
köpeskillingen för försålda eller värdet
af i byte erhållna inventarier; ägande
i följd häraf skattskyldig icke att under
form af afskrifning göra afdrag
för den värdeminskning å jordbruhsinventarier,
som förorsakas af slitning
eller nötning;

underhåll af byggnader och andra
anläggningar samt inventarier;

inköp af utsäde, foder och gödningsämnen
o. d.; samt

försäkring af arbetspersonalen,
byggnader, förråd och andra för jordbruket
och dess binäringar (ej för
personligt behof) afsedda inventarier.

Vidare må för den värdeminskning,
som byggnader årligen undergå
genom slitning, afdrag äga rum, motsvarande
en efter hvarje byggnads
beskaffenhet och användning lämpad
andel af dess värde.

Kostnad för sådana arbeten,
som afse grundförbättring af egendom
genom nybyggnad, nyodling,
torrläggning o. d., får icke afdragas
vid taxering af inkomst af jordbruk.

III. Till inkomst af skogsbruk
hänföres den inkomst, som någon

Utskottets förslag.

skyldiges hemmavarande barn, som
deltaga i arbetet med egendomens
skötsel, så framt de icke särskildt
taxeras för inkomsten;

nyanskaffning (ej nyuppsättning)
af dels lefvande inventarier och dels
döda inventarier, hvad dessa sistnämnda
beträffar dock endast i den
mån nyanskaffningen icke ersatts med
köpeskillingen för försålda eller värdet
af i byte erhållna persedlar; ägande
i följd häraf skattskyldig icke att under
form af afskrifning göra afdrag
för den värdeminskning å jordbruksinventarier,
som förorsakas af slitning
eller nötning;

underhåll af byggnader och andra
anläggningar samt inventarier;

inköp af utsäde, foder och gödningsämnen
o. d.; samt

försäkring af arbetspersonalen,
byggnader, förråd och andra för jordbruket
och dess binäringar (ej för
personligt behof) afsedda inventarier.

Kostnad för sådana arbeten,
som afse grundförbättring af egendom
genom nybyggnad, nyodling,
torrläggning o. d., får icke afdragas
vid taxering af inkomst af jordbruk.

III. Till inkomst af skogsbruk
hänföres den inkomst, som någon

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj ds förslag.
förvärfvar dels genom tillgodogörande
för egen räkning af skogseffekter från
fastighet, som af honom äges, arrenderas
eller innehafves med sådan rätt,
att han enligt Yl här nedan anses
såsom likställd med ägare, eller genom
försäljning af sådana skogseffekter
(inkomst af skogsafverkning),
dels ock genom upplåtelse af afverkningsrätt
till skog.

Till de utgifter, därför vid beräkning
af inkomst af skogsbruk afdrag
må äga rum, räknas kostnader
för skogsodling, hyggesrensning, inarkberedning,
afdikning af produktiv
skogsmark samt annan sådan utgift
för skogens bevarande och återväxt,
äfvensom i fråga om skogsafverkning,
dessutom kostnader för virkets fällning
och tillredning, utdrifning, flottning
o. d. Däremot må, i enlighet
med hvad under II här ofvan sagts,
kostnad för grundförbättring, såsom
torrläggning af å skogen varande mossar
och andra sankmarker, som icke
äro att hänföra till produktiv skogsmark,
sänkning af vatten o. d., icke
af dragas.

Vid uppskattning af inkomst af
skogsbruk må fastighetens ägare, då
särskilda omständigheter därtill föranleda,
vidare åtnjuta afdrag för den

Utskottets förslag.

förvärfvar dels genom tillgodogörande
för egen räkning af skogseffekter från
fastighet, som af honom äges, arrenderas
eller innehafves med sådan rätt,
att han enligt Yl här nedan anses
såsom likställd med ägare, eller genom
försäljning af sådana skogseffekter
(inkomst af skogsafverkning),
dels genom upplåtelse af afverkningsrätt
till skog, dels ock genom afyttring
af växande skog i samband med
afyttring af fastigheten, där icke vinst
å afyttring af fastigheten i dess helhet
skall heskattas enligt bestämmélserna
i 7 § 3:oJ b) eller cj.

Till de utgifter, därför vid beräkning
af inkomst af skogsbruk afdrag
må äga rum, räknas kostnader
för skogsodling, hyggesrensning, markberedning,
afdikning af produktivskogsmark
samt annan sådan utgift
för skogens bevarande och återväxt,
äfvensom i fråga om skogsafverkning
dessutom kostnader för virkets fällning
och tillredning, utdrifning, flottning
o. d. Däremot må, i enlighet
med hvad under II här ofvan sagts
kostnad för grundförbättring, såsom
torrläggning af å skogen varande mossar
och andra sankmarker, som icke
äro att hänföra till produktiv skogsmark,
sänkning af vatten o. d., icke
af dragas.

Vid uppskattning af inkomst af
skogsbruk må fastighetens ägare vidare,
därest afverkninq eller försäljning
af skog ägt rum i så stor om -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Ktmgl. Maj:ts förslag,
värdeminskning, skogen genom öfverilning
eller upplåtelse af afverkningsrätt
lidit i förhållande till dess
för ägaren gällande ingångsvärde.
Med ingångsvärde förstås, då ägaren
förvärfvat fastigheten genom köp,
den del af köpeskillingen för fastigheten,
som kan anses hafva vid köpet
belöpt på därå växande skog, eller,
då fastigheten af den skattskyldige
förvärfvats genom annat fång än köp,
det belopp, hvarmed den växande
skogen kan anses hafva ingått i det
fastighetsvärde, efter hvithet enligt
gällande stämpelförfattningar stämpelplikten
med afseende å fastighetsförvärfvet
beräknats. För åtnjutande
af afdrag, som nu är nämndt, skall
den skattskyldige i sin deklaration
angifva hela sin behållna intäkt af
afverkningen eller upplåtelsen utan
dylikt afdrag samt särskild t uppgifva
det afdrag, han i ifrågavarande
afseende påyrkar.

Afdrag för minskning i skogens
ingångsvärde äger dock icke rum i
fråga om skog, som tillgodogjorts för
husbehof.

Exempel. A försäljer år 1912
från sin fastighet skog på rot för en
köpeskilling af 15,000 kronor. Vid
taxeringen år 1913 gör han genom
köpehandling om fastigheten eller
på annat sätt trovärdigt, att af köpeskillingen
för fastigheten, som inköpts
för 100,000 kronor, ett belopp
af 40,000 kronor belöpt å den väx -

Ulskottets förslag.

fattning, att skogens värde nedgått
under dess för ägaren gällande ingångsvärde,
åtnjuta afdrag för den
sålunda uppkomna värdeminskningen.
Med ingångsvärde förstås, då ägaren
förvärfvat fastigheten genom köp,
den del af köpeskillingen för fastigheten,
som kan anses hafva vid köpet
belöpt på därå växande skog, eller,
då fastigheten af den skattskyldige
förvärfvats genom annat fång än köp,
det belopp, hvarmed den växande
skogen kan anses hafva ingått i det
fastighetsvärde, efter hvilket enligt
gällande stämpelförfattningar stämpelplikten
med afseende å fastighetsförvärfvet
beräknats. För åtnjutande
af afdrag, som nu är nämndt, skall
den skattskyldige i sin deklaration
angifva hela sin behållna intäkt af
afverkningen eller upplåtelsen utan
dylikt afdrag samt särskildt uppgifva
det afdrag, han i ifrågavarande
afseende påyrkar.

Afdrag för minskning i skogens
ingångsvärde äger dock icke rum i
fråga om skog, som tillgodogjorts för
husbehof.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
ande skogen och alltså utgör dennas
ingångsvärde, samt visar därjämte,
att skogen efter upplåtelsen af afverkningsrätt
har ett värde af allenast
30,000 kronor. Yid inkomstberäkningen
är Å således berättigad
att göra afdrag för skillnaden mellan
sistnämnda två belopp eller 10,000
kronor, och skall följaktligen hans
inkomst af skogsbruk upptagas till

5.000 kronor.

I nu nämnda fall har alltså
skogens ingångsvärde amorterats med

10.000 kronor, i följd hvaraf vid
nästkommande afverkning eller upplåtelse
A äger tillgodonjuta afdrag i
förevarande afseende, allenast om och
i den mån skogens värde genom afverkningen
eller upplåtelsen sjunkit
under 30,000 kronor. Har genom
skogseld, naturhändelse eller dylikt
växande skog å fastigheten dessförinnan
förstörts eller skadats, skall
skogens ingångsvärde anses amorteradt
jämväl med det belopp, hvarmed
skogen i dess helhet genom förstörelsen
eller skadan nedgått i värde.

Om skogsägaren använder afverkadt
virke i egen förädlingsrörelse,
taxeras skogsinkomsten i samband
med inkomsten af rörelsen. Beräkningen
af skogsinkomsten sker äfven
i sådant fall med tillämpning af här
ofvan gifna regler.

IY. Såsom inkomst af fast
eljes tillfaller ägaren såsom ersätt:
att i visst afseende tillgodogöra sig

Utskottets förslag.

ande skogen och alltså utgör dennas
ingångsvärde, samt visar därjämte,
att skogen efter upplåtelsen af afverkningsrätt
har ett värde af allenast
30,000 kronor. Yid inkomstberäkningen
är A således berättigad
att göra afdrag för skillnaden mellan
sistnämnda två belopp eller 10,000
kronor, och skall följaktligen hans
inkomst af skogsbruk upptagas till

5.000 kronor.

I nu nämnda fall har alltså
skogens ingångsvärde amorterats med

egendom upptages jämväl hvad som
ning för upplåtelse åt någon af rätt
eller nyttja egendomen eller del däraf,

Bill. till BiJcsd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

såsom sten-, torf-, grus- och lertäkt o. d., jakt, fiske, rätt att begagna
vattenkraft, rätt att framdraga ledningar öfver egendomen, rätt att begagna
upplags- eller lastageplats o. s. v., så ook hvad som förvärfvas genom
omedelbar afyttring af vissa egendomens beståndsdelar, såsom sten, torf,
grus, lera o. d., samt genom jakt eller fiske, som af ägaren eller för hans
räkning bedrifves.

Y. I fråga om rätt till afdrag V. I fråga om rätt till afdrag

vid taxering af inkomst af annan vid taxering af inkomst af annan
fastighet än j ordbruksfastighet komma fastighet än j ordbruksfastighet komma

särskildt i betraktande kostnader för

särskildt i betraktande kostnader för
reparation, brandförsäkring, aflöning
till vice värd (portvakt, gårdskarl),
vattenledning, renhållning, belysning
m. m., i den mån dessa kostnader
åligga husägaren såsom sådan.

reparation, brandförsäkring, aflöning
till vice värd (portvakt, gårdskarl),
äfvensom afgifter för vattenförbrukning,
renhållning, belysning m. m.,
i den mån dessa kostnader åligga
husägaren såsom sådan.

Yl. I fall, som i 7 § l:o) a) sägs, anses såsom likställd med ägare innehafvare
af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken besittes med stadgad
åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja
upplåten, af jordegendom, som är anslagen till boställe eller eljes på
lön, af skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd,
till sågverk eller kanalbolag, af sådan ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen
gifves, af område, som är upplåtet med tomträtt, samt af lägenhet, som är
afsöndrad från annan egendom till besittning på viss tid eller på lifstid.

2:o).

Inkomst af tjänst eller pension.

Till inkomst af tjänst eller pension
hänföras:

inkomst och förmån af allmän
eller enskild tjänst, därunder inbegripet
särskildt tjänsteuppdrag, såsom

2 ro)

Inkomst af arbetsanställning,
tjänst eller pension.

Till inkomst af arbetsanställning,
tjänst eller pension hänföras:

inkomst och förmån af allmän
eller enskild tjänst, därunder inbegripet
särskildt tjänsteuppdrag, så -

BevillningsutsJcottets Betänlcande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
aflöning, arfvode, traktamente, sportler
m. m.;

inkomst och förmån af stadigvarande
arbetsanställning eller annat
stadigvarande uppdrag;

pension, lifränta och undantagsförmån; periodiskt

understöd, så framt det
icke lämnas såsom bidrag till mottagarens
undervisning eller uppfostran
eller eljes utgifves på grund af lagligen
åliggande försörjningsplikt eller
till understöd åt hemmavarande familj
emedlemmar.

Yärdet af bostadsförmån, som
tjänstinnehafvare åtnjuter å jordegendom,
hvilken är honom anslagen till
boställe eller eljes på lön, upptages,
på sätt i l:o) här ofvan är angifvet,
under inkomst af fast egendom. I
andra fall räknas tjänstinnehafvares
bostadsförmån under inkomst af tjänst
eller pension. Har tjänstinnehafvare
utgifvit ersättning för bostadsförmån,
upptages såsom inkomst allenast det
belopp, hvarmed hyresvärdet kan anses
öfverstiga nämnda ersättning.

För uppskattning af bostadsförmåns
värde gälla de under l:o) bestämda
beräkningsgrunderna.

Lön och annan inkomst, som
utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter ortens medelpris utgör.

Utskottets förslag.

som aflöning, arfvode, traktamente,
sportler m. m.;

inkomst och förmån af arbetsanställning
eller stadigvarande uppdrag; pension,

lifränta och undantagsförmån; periodiskt

understöd, så framt
det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens
undervisning eller uppfostran
eller eljes utgifves på grund af lagligen
åliggande försörjningsplikt eller
till understöd åt hemmavarande familj
emedlemmar.

Yärdet af bostadsförmån, som
tjänstinnehafvare åtnjuter å jordegendom,
hvilken är honom anslagen till
boställe eller eljes på lön, upptages,
på sätt i l:o) bär ofvan är angifvet,
under inkomst af fast egendom. I
andra fall räknas tjänstinnehafvares
bostadsförmån under inkomst af tjänst
eller pension. Har tjänstinnehafvare
utgifvit ersättning för bostadsförmån,
upptages såsom inkomst allenast det
belopp, hvarmed hyresvärdet kan anses
öfverstiga nämnda ersättning.

För uppskattning af bostadsförmåns
värde gälla de under l:o) bestämda
beräkningsgrunderna.

Lön och annan inkomst, som
utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter ortens medelpris utgör.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3:o).

Öfriga inkomster af arbete.

[7 § 3:o) b, c och rf)]

Härunder upptagas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk och inrättningar;
skogsafverkning å annans mark på grund af särskild upplåtelse och
handel med rätt till sådan utverkning;

fabriker, mekaniska verkstäder;

kvarnar, sågverk och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda
inrättningar, Indika ej drif vas såsom binäring till jordbruk;

handtverk;

handels-, penning- och försäkringsrörelse;

järnvägs- och kanaldrift, skeppsrederi och sjöfart samt all annan
transport- eller kommunikationsverksamhet;

gasverk, företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi;

vetenskaplig, konstnärlig och litterär verksamhet samt lärare-, läkare- och
sakförareverksamhet, för så vidt den ej utöfvas på grund af tjänstebefattning;

äfvensom annan yrkesmässig verksamhet;

b) inkomst af tillfälligt uppdrag, som ej är att hänföra till tjänsteuppdrag
eller yrkesmässig verksamhet, såsom:

uppdrag att ombesörja försäljning af annans egendom, att verkställa
utredning af dödsbo eller att förrätta bouppteckning eller arfskifte, samt
alla andra inkomstbringande uppdrag af mindre stadigvarande natur;

c) sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra hänföras under annan
rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst af patent- och därmed
jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst af rörelse eller yrke räknas ock värdet af hvad skattskyldig
för sin egen, sin familjs och betjänings räkning direkt tillgodogör
sig af förnödenheter och varor, som han för i handel eller tillverkar, eller
eljes från af kastningen af den näring, som af honom drifves.

Yid taxering af inkomst af rörelse eller yrke sker icke särskild uppskattning
af hyresvärdet af egen fastighet, som användes för rörelsen eller yrket,
likasom å andra sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet såsom omkostnad.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets företag.

Där i rörelse eller yrke förädlas produkter från eget jordbruk eller skogsbruk,
får vid beräkning af inkomsten af rörelsen eller yrket afdrag ej ske för
produkternas värde. A andra sidan tages ej hänsyn till nämnda värde vid
beräkningen af inkomsten af jordbruk eller skogsbruk.

4:o).

Inkomst från bolag m. m.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag
upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit eller
ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till hvilka bolagets
tillgångar som användts till utdelningen. Har aktie eller banklott under
nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst för den,
som varit ägare af den till aktien eller banklotten hörande kupongen vid
den tidpunkt, då utdelningen blef tillgänglig för lyftning. Under inkomst,
hvarom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare i
solidariskt bankbolag.

Delägare i handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och rederi, som
ej är aktiebolag, beskattas för den del af bolagets vinst nästföregående år,
som på honom belöper, huru denna än må hafva af bolaget användts och
oberoende af hvad han må hafva lyftat af bolagets under nämnda år eller
tidigare förvärfvade vinst.

5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

Afdrag är medgifvet:

1) för alla omkostnader för inkomstens
förvärfvande och bibehållande.

Afdrag får således ej göras för
omkostnader, som hänföra sig till den
skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader
i allmänhet, hyra för egen
bostad, utskylder o. d.

Däremot är afdrag medgifvet

Afdrag är medgifvet:

1) för alla omkostnader för inkomstens
förvärfvande och bibehållande
äfvensom för utskylder med
undantag af kronoutskylder.

Afdrag får således ej göras för
omkostnader, som hänföra sig till den
skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader
i allmänhet, hyra för egen
bostad o. d.

Däremot är afdrag medgifvet för

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.
för allt, som kan inrymmas under
begreppet driftkostnader eller i fråga
om inkomst af tjänst eller pension
är att anse såsom kostnader för fullgörande
af tjänst eller tjänsteuppdrag.
Dit höra t. ex. kostnader för hyra
och underhåll af arbetslokaler, för lön
och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,
accis, ränta å lånt
rörelsekapital, resekostnader och ökning
i lefnadskostnader, då skattskyldig
för sin verksamhet måste vistas
utom den vanliga boningsorten o. s. v.
I sistnämnda fall får dock icke afdragas
högre belopp än därför utgående
ersättning, såvidt sådan blifvit
anvisad. Såsom driftkostnad räknas
icke den skattskyldiges eget arbete
eller ränta å hans eget kapital, äfven
om han i sina räkenskaper belastar
sin affär med utgifter härför. Ej heller
må afdrag äga rum för lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som deltaga
i rörelsen eller yrket, så framt
de icke särskildt taxeras för sin inkomst
däraf.

Äfven indirekta kostnader, som
hänföra sig till den skattskyldiges
verksamhet, få afdragas. Hit hör
värdeminskning, som äfven med nog -

Utskottets förslag.

allt, som kan inrymmas under begreppet
driftkostnader eller i fråga
om inkomst af arbetsanställnmg, tjänst
eller pension är att anse såsom kostnader
för fullgörande af arbetsanställning,
tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit
höra t. ex. kostnader för hyra och
underhåll af arbetslokaler, för lön
och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,
accis, ränta å lånt
rörelsekapital, resekostnader och ökning
i lefnadskostnader, då skattskyldig
för sin verksamhet måste
vistas utom den vanliga boningsorten
o. s. v. I sistnämnda fall får
dock icke afdragas högre belopp än
därför utgående ersättning, såvidt
sådan blifvit anvisad. Då för dessa
kostnaders bestridande särskild ersättning
anvisats af staten, får, vid det
förhållande, att denna ersättning enligt
8 § icke taxeras såsom inkomst,
afdrag för kostnaderna eg äga rum.
Såsom driftkostnad räknas icke den
skattskyldiges eget arbete eller ränta
å hans eget kapital, äfven om han
i sina räkenskaper belastar sin affär
med utgifter härför. Ej heller må
afdrag äga rum för lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som deltaga
i rörelsen eller yrket, så framt
de icke särskildt taxeras för sin inkomst
däraf.

Äfven indirekta kostnader, som
hänföra sig till den skattskyldiges
verksamhet, få afdragas. Hit hör
värdeminskning, som äfven med nog -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

grannt

Utskottets förslag.

grannt underhåll och aktsam vård
drabbar byggnader och inventarier,
hvilka användas i den skattskyldiges
verksamhet, likasom ock den värdeminskning
å grufvor, stenbrott o. d.,
som uppkommer genom utnyttjandet
däraf. Afdrag härför får vid taxering
ske under form af viss efter värdeminskningen
afpassad årlig afskrifning;
dock att i fråga om inventarier,
som användas i jordbruksnäring, gäller
hvad under l:o) här ofvan är stadgadt.

Kungl. Maj:ts förslag.
underhåll och aktsam vård
drabbar byggnader och inventarier,
hvilka användas i den skattskyldiges
verksamhet, likasom ock den värdeminskning
å grufvor, stenbrott o. d.,
som uppkommer genom utnyttjandet
däraf. Afdrag härför får vid taxering
ske under form af viss efter värdeminskningen
afpassad årlig afskrifning;
dock att i fråga om inventarier,
som användas i jordbruksnäring, gäller
hvad under l:o) här ofvan är stadgadt.

Vidare må afdrag ske

2) för vissa utgifter, som icke stå i direkt sammanhang med den
skattskyldiges verksamhet, men som han gjort för att trygga sig och sin
familj i händelse af olycksfall, sjukdom eller dödsfall. Härunder falla
pensionsafgifter, premier för lifförsäkring o. d. Eätten till afdrag för försäkringspremier
är emellertid begränsad till 200 kronor, hvilket belopp
afser den utgift, som den skattskyldige verkligen fått vidkännas för försäkringen,
d. v. s. hvad som återstår efter afdrag af den återbetalning af
premier, hvilken under året tilläfventyrs ägt rum under form af vinstutdelning
e. d. Om vinstutdelningens belopp skulle öfverstiga hvad såsom
premie för ifrågavarande slags försäkring under året utbetalats, anses öfverskottet
vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger afdrag rum

3) för vissa utgifter, som minska den skattskyldiges skatteförmåga
och hvilka få afdragas från den sammanräknade inkomsten, nämligen ränta
å allt slags gäld, om räntan ej afdragits såsom driftkostnad, sådan förlust
å den skattskyldiges verksamhet, som ej är att anse såsom kapitalförlust,
undantagsförmåner och årligt understöd eller andra sådana utbetalningar,
som grunda sig på en rättslig eller frivilligt åtagen förpliktelse utöfver
den genom lag ålagda försörjningsplikten. Hvad som utgifvits till hemmavarande
familjemedlemmar får icke afdragas.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungi. Majds förslag.

Utskottets förslag.

6:o).

Uppskattning af förmögenhet.

Såsom förmögenhet taxeras öfverskottet af tillgångar utöfver skulder (13 §).

Skattskyldigheten afser för svenska medborgare, som äro här i riket
mantalsskrifna, äfvensom för föreningar, samfund och stiftelser, hvilka äro
skattskyldiga enligt 12 § b), all deras förmögenhet. För annan skattskyldig
omfattar skatteplikten endast sådan förmögenhet, som är här i riket nedlagd
(12 §). Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås sådan förmögenhet, som
består af fast egendom här i riket eller utgör beståndsdel af anläggnings- eller
driftskapital för företag, som här i riket bedrifves, äfvensom aktier eller andelar
i sådant företag. Den omständigheten, att här i riket icke mantalsskrifven
svensk medborgare, utlänning eller utländskt bolag placerar förmögenhet
i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fast egendom
eller har medel innestående på depositionsräkning i bankinrättning här i
riket eller eljes här har fordringar, som icke grunda sig på affärsverksamhet,
hvilken af honom ensam eller jämte annan här drifves, medför icke skattskyldighet;
ej heller den omständigheten, att han under vistelse här i riket
medför värdepapper eller annan lös egendom eller att han här i annans vård
anförtrott sådan egendom.

Huruvida egendom, fast eller lös,
lämnar afkastning eller icke, är i
och för sig ej afgörande för frågan,
om egendomen skall räknas såsom
tillgång. Sålunda skall vid taxering
af förmögenhet medräknas jämväl
obebyggda tomter äfvensom aktier
och dylika värdepapper, utan hinder
däraf att de för tillfället icke lämna
afkastning. Lösören, som äro afsedda
för skattskyldigs och hans familjs
personliga bruk, undantagas vid
förmögenhetens uppskattning endast i
den mån de äro att hänföra till inre
lösören; och skola följaktligen yttre
lösören, såsom t. ex. lyxekipage, auto -

Bevillningsutslcotlets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.ls förslag. Utskottets förslag.

mobiler, lustjakter och dylikt, medräknas
vid taxeringen till förmögenhetsskatt.

Fordran skall för att anses såsom tillgång vara säker ock därjämte
förhandenvarande. År fordran för sin tillkomst gjord beroende af ett villkor,
som är ovisst, vare sig i den meningen, att det är osäkert, om den
såsom villkor bestämda tilldragelsen skall komma att inträffa, eller i den
meningen, att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men
ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot bar den omständigheten,
att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning,
betydelse endast för beräkningen af dess närvarande värde (16 §).

I tillämpliga delar gäller hvad nu är sagdt äfven om skuld. Sålunda
skall t. ex. utfästelse att såsom för egen skuld ansvara för annans förbindelse
icke räknas såsom skuld, förrän betalningsskyldighet faktiskt inträdt.

De under 13 § 2:o) e) och f) upptagna rättigheterna skola, i motsats
till de under 2: o) g) och h) omförmälda, räknas såsom tillgångar oberoende
af deras större eller mindre varaktighet. Eättigbeterna under 2:o) /),
hvarunder jämväl inbegripas jakt- och fiskerättigheter, skola vara upplåtna
såsom själfständiga rättigheter. Sålunda afses icke t. ex. rätt, som i förevarande
hänseende kan tillkomma arrendator af fast egendom.

Patent- och förlagsrätter taxeras såsom förmögenhet i utöfvarens hand.
Tillkommer utöfningen flera personer, skall rätten till den utsträckning, hvari
den af en hvar af dem får utöfvas, räknas såsom tillgång för honom. Ärlig
eller på annat sätt bestämd stadigvarande afgift (royalty o. d.), som någon
vid öfverlåtelse af patent- eller förlagsrätt betingat sig, utgör förmån,
hvarom förmäles i 13 § 2:o) It) och taxeras under där gifna förutsättningar.
Detsamma gäller om afgift, som utgår till innehafvare af viss yrkesrätt
såsom ersättning för det han själf afstår från utöfningen af sin rätt.

Såsom förmögenhet räknas icke rätt till firmanamn (rätten till en
upparbetad affär), varumärke, mönsterskydd, tidnings titel o. d.

Bestämmelsen under 13 § 2:o) g), att besittningsrätt till fast egendom,
som upplåtits mot visst belopp en gång för alla, skall räknas såsom tillgång,
afser att täcka jämväl det fallet, att därjämte årligen erlägges en viss
mindre afgift.

Föreskriften i 13 § 2: o) li), att rätten till ränta, afkomst af fast egendom
eller annan stadigvarande förmån skall, där den ej är bestämd att tillgodonjutas
för den berättigades lifstid, vara upplåten för tid, hvaraf vid
nästföregående års utgång återstodo minst fem år, för att kunna taxeras
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Käft. 10

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

Kungl. Maj\t$ förslag. Utskottets förslag.

såsom förmögenhet, skall anses uppfylld, äfven då viss tid icke blifvit bestämd,
men det med visshet kan antagas, att rättigheten faktiskt kommer
att hafva en varaktighet af minst fem år.

Fast egendom, som nästföregående
år varit åsatt taxeringsvärde,
upptages till detta värde, dock att,
om sådant värde då icke varit åsatt
eller omständighet inträffat, som enligt
hevillningsförordningen kan under
en taxeringsperiod påkalla förändrad
värdering, fastigheten upptages till
det taxeringsvärde, som under löpande
året bestämmes. Eljes gäller såsom
allmän grund för uppskattning af
egendom saluvärdet, hvarmed förstås
det pris, som kan antagas hafva vid
utgången af nästföregående kalenderår
eller, då räkenskapsår icke sammanfaller
med kalenderår, vid utgången
af det räkenskapsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars det
år, taxeringen sker, varit påräkneligt
för egendomen vid en försäljning
af densamma under normala förhållanden.
Denna grund för uppskattningen
tillämpas äfven i fråga om
fast egendom, då det kan antagas, att
taxeringsvärdet icke motsvarar egendomens
saluvärde. Till ledning för
beräkningen af detta värde lämpar
sig i främsta rummet det pris, som
vid skedd försäljning af egendomen
eller därmed jämförlig egendom uppnåtts,
eller, där egendomen varit
föremål för anbud om köp, bindande
anbud, som i sådant afseende af vederhäftig
köpare afgifvits; dock att,

Fast egendom, som nästföregående
år varit åsatt taxeringsvärde,
upptages till detta värde, dock att,
om sådant värde då icke varit åsatt
eller omständighet inträffat, som enligt
bevillningsförordningen kan under
en taxeringsperiod påkalla förändrad
värdering, fastigheten upptages till
det taxeringsvärde, som under löpande
året bestämmes. Eljest gäller såsom
allmän grund för uppskattning af
egendom saluvärdet, hvarmed förstås
det pris, som kan antagas hafva vid
utgången af nästföregående kalenderår
eller, då räkenskapsår icke sammanfaller
med kalenderår, vid utgången
af det räkenskapsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars det
år, taxeringen sker, varit påräkneligt
för egendomen vid en försäljning
af densamma under normala förhållanden.
Till ledning för beräkningen
af detta värde lämpar sig i
främsta rummet det pris, som vid
skedd försäljning af egendomen eller
därmed jämförlig egendom uppnåtts,
eller, där egendomen varit föremål
för anbud om köp, bindande anbud,
som i sådant afseende af vederhäftig
köpare afgifvits; dock att, där tillfälliga
omständigheter, såsom tvångsförsäljning
eller plötslig realisation,
försäljning till nära anhörig, högre
värdesättning på grund af rent pri -

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

Utskottets förslag.

väta hänsyn o. d., kunna antagas
hafva inverkat på köpeskillingen eller
köpeanbudet, vederbörlig hänsyn skall
tagas till graden af denna inverkan.

Kungl. Maj:ts förslag.
där tillfälliga omständigheter, såsom
tvångsförsäljning eller plötslig realisation,
försäljning till nära anhörig,
högre värdesättning på grund af rent
privata hänsyn o. d., kunna antagas
hafva inverkat på köpeskillingen eller
köpeanbudet, vederbörlig hänsyn skall
tagas till graden af denna inverkan.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages
till det noterade värdet, så framt omständigheterna föranleda till att detta
verkligen motsvarar pris, som under normala förhållanden kan antagas
hafva varit påräkneligt vid försäljning.

Lager af råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till
påräknelig vinst vid försäljning i detalj.

Jämväl beträffande rättigheter i allmänhet gäller såsom regel, att de
skola taxeras till sitt saluvärde. För de under 13 § 2: o) h) upptagna
rättigheterna är enligt 16 § detta värde deras kapitalvärde, beräknadt på
där angifvet sätt. Föreligga i fråga om andra rättigheter ej under form
af erlagd köpeskilling, afgifvet anbud om köp eller eljes sådana omständigheter,
på grund hvaraf säker vägledning kan vinnas för en direkt uppskattning
af rättighets saluvärde, utrönes dess årliga värde, därvid afdrag göres för
afgift, som kan ifrågakomma för rättighetens utöfvande. Därefter sker kapitalisering,
på sätt som gäller i fråga om de i 13 § 2:o) h) omförmälda rättigheterna.

Kontant hushållskassa vid årsskiftet upptages icke, likasom å andra sidan
vid samma tid oreglerade hushållsskulder för året ej få såsom skuld afdragas.

7:o).

Om efterbeskattning.

Genom efterbeskattning enligt 22 § skall inkomst- och förmögenhetsskatt
påföras till det belopp, hvarmed den förut erlagda skatten understiger
det skattebelopp, som bort påföras, därest inkomsten eller förmögenheten
i rätt tid taxerats till riktigt belopp.

Exempel. En enskild skattskyldig har år 1911 uppgifvit sin inkomst till
10,000 kronor och sin förmögenhet till 120,000 kronor. Med anledning häraf
har inkomst-och förmögenhetsskatt påförts honom efter ett till 12,000 kronor
taxeradt belopp med 335 kronor. År 1913 upptäckes, att uppgiften varit orik -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

tig, i det att inkomster) utgjort 15,000 kronor och förmögenheten 150,000
kronor. Det taxerade beloppet hade således bort år 1911 upptagas till 17,500
kronor samt inkomst- och förmögenhetsskatt utgå med 555 kronor. Följaktligen
skall år 1913 utan sammanblandning med den taxering, som då må
varda den skattskyldige åsatt för inkomst och förmögenhet år 1912, genom
efterbeskattning påföras honom inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande
mot skillnaden emellan hvad han i verkligheten för år 1911 erlagt och
hvad han bort erlägga, eller med 220 kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Tabell I

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af 5 %, af en efter förloppet af nedanstående
antal år till betalning förfallen fordran å 100 kronor, därå ränta ej skall
beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal år	Kapitalvärde	Antal år	Kapitalvärde	Antal år	Kapitalvärde	Antal år	Kapitalvärde
1	95,24	26	28,12	51	8,31	76	2,45
2	90,70	27	26,78	52	7,91	77	2,34
3	86,38	28	25,51	53	7,53	78	2,22
4	82,27	29	24,29	54	7,17	79	2,12
5	78,35	30	23,14	55	6,83	80	2,02
6	74,62	31	22,04	56	6,51	81	1,92
7	71,07	32	20,99	57	6,20	82	1,83
8	67,68	33	19,99	58	5,90	83	1,74
9	64,46	34	19,04	59	5,62	84	1,66
10	61,39	35	18,13	60	5,35	85	1,68
11	58,47	36	17,27	61	5,10	86	1,51
12	55,68	37	16,44	62	4,86	87	1,43
13	53,03	38	15,66	63	4,62	88	1,37
14	50,51	39	14,91	64	4,40	89	1,30
15	48,10	40	14,20	65	4,19	90	1,24
16	45,81	41	13,63	66	3,99	91	1,18
17	43,63	42	12,88	67	3,80	92	1,12
18	41,56	43	12,27	68	3,62	93	1,07
19	39,57	44	11,69	69	3,46	94	1,02
20	37,69	45	11,13	70	3,29	95	0,97
21	35,89	46	10,60	71	3,13	96	0,92
22	34,18	47	10,09	72	2,98	97	0,88
23	32,66	48	9,61	73	2,84	98	0,84
24	31,01	49	9,16	74	2,70	99	0,80
25	29,63	50	8,72	75	2,68	100	0,76

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en under nedanstående antal
år utgående, vid slutet af hvarje år till betalning förfallen ränta (afkomst, förmån)

å 1 krona.

Antal år	Kapitalvärde	Antal år	Kapitalvärde	Antal år	Kapitalvärde	Antal år	Kapitalvärde
1	0,95	26	14,38	51	18,34	76	19,51
2	1,86	27	14,64	52	18,42	77	19,53
3	2,72	28	14,90	53	18,49	78	19,56
4	3,55	29	15,14	54	18,57	79	19,58
5	4,33	30	15,37	55	18,63	80	19,60
6	5,08	31	15,59	56	18,70	81	19,62
7	5,79	32	15,80	57	18,76	82	19,63
8	6,46	33	16,00	58	18,82	83	19,65
9	7,11	34	16,19	59	18,88	84	19,67
10	7,72	35	16,37	60	18,93	85	19,68
11	8,31	36	16,55	61	18,98	86	19,70
12	8,86	37	16,71	62	19,03	87	19,71
13	9,39	38	16,87	63	19,08	88	19,73
14	9,90	39	17,02	64	19,12	89	19,74
15	10,38	40	17,16	65	19,16	90	19,75
16	10,84	41	17,29	66	19,20	91	19,76
17	11,27	42	17,42	67	19.24	92	19,78
18	11,69	43	17,55	68	19,28	93	19,79
19	12,09	44	17,66	69	19,31	94	19,80
20	12,46	45	17,77	70	19,34	95	19,81
21	12,82	46	17,88	71	19,37	96	19,82
22	13,16	47	17,98	72	19,40	97	19,82
23	13,49	48	18,08	73	19,43	98	19,83
24	13,80	49	18,17	74	19,46	99	19,84
25	14,09	50	18,26	75	19,48	100	19,85

Utgår beloppet i stället vid början af hvarje år, erhålles kapitalvärdet genom
att öka närmast föregående tal med 1.

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 79

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter eu räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,
som vid slutet af hvarje år under en persons af mankön lifstid utgår med belopp
eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde
0	14,99	30	15,54	60	9,58	90	1,70
1	16,70	31	15,43	61	9,29	91	1,58
2	17,07	32	15,31	62	8,99	92	1,43
3	17,23	33	15,19	63	8,68	93	1,34
4	17,32	34	15,05	64	8,38	94	1,27
5	17,37	35	14,91	65	8,07	95	1,23
6	17,38	36	14,77	66	7,77	96	1,19
7	17,37	37	14,62	67	7,46	97	1,14
8	17,34	38	14,48	68	7,14	98	1,06
9	17,30	39	14,32	69	6,83	99	1,01
10	17,24	40	14,15	70	6,52	100	1,00
11	17,18	41	13,98	71	6,21	101	0,93
12	17,10	42	13,81	72	5.89	102	0,72
13	17,01	43	13,62	73	5,69	103	0,36
14	16,92	44	13,44	74	5,29
15	16,82	45	13,24	75	4,98
16	16,72	46	13,04	76	4,69
17	16,63	47	12,83	77	4,40
18	16,55	48	12,62	78	4,13
19	16,46	49	12,40	79	3,87
20	16,39	50	12,18	80	3,61
21	16,32	51	11,95	81	3,36
22	16,26	52	11,71	82	3,12
23	16,19	53	11,46	83	2,91
24	16,11	54	11,30	84	2,71
25	16,03	55	10,95	85	2,53
26	15.94	56	10,69	86	2,34
27	15,85	57	10,42	87	2,15
28	15,76	58	10,15	88	1,96
29	15,65	59	9,87	89	1,81

Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med
0,25. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,375. Utgår den vid
början af hvarje år, ökas det med 1.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,
som vid slutet af hvarje år under en persons af kvinnlum lifstid utgår med belopp
eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder	Kapitalvärde	Ålder	■Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde
0	15,41	30	15,84	60	10,09	90	1,96
1	16,82	31	15,74	61	9,79	91	1,82
2	17,17	32	15,64	62	9,49	92	1,69
3	17,32	33	15,53	63	9,17	93	1,68
4	17,40	34	15,41	64	8,85	94	1,47
5	17,46	35	15,29	65	8,53	95	1,38
6	17,48	36	15,17	66	8,21	96	1,29
7	17,47	37	15,04	67	7,89	97	1,21
8	17,45	38	14,90	68	7,59	98	1,17
9	17,42	39	14,76	69	7,24	99	1,15
10	17,37	40	14,62	70	6,92	100	1,14
11	17,31	41	14,47	71	6,61	101	1,09
12	17,24	42	14,31	72	6,28	102	0,94
13	17,17	43	14,15	73	5,98	103	0,68
14	17,11	44	13,97	74	5,66	104	0,33
15	17,02	45	13,79	75	5,36
16	16,95	46	13,60	76	5,07
17	16,88	47	13,40	77	4,78
18	16,80	48	13,19	78	4,50
19	16,73	49	12,97	79	4,23
20	16,66	50	12,75	80	3,97
21	16,59	51	12,52	81	3,73
22	16,52	52	12,28	82	3,48
23	16,44	53	12,04	83	3,25
24	16,37	54	11,79	84	3,03
25	16,29	55	11,52	85	2,82
26	16,21	56	11,25	86	2,62
27	16,13	57	10,97	87	2,43
28	16,04	58	10,68	88	2,27
29	15,94	59	10,39	89	2,12

Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med
©''25. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,376. Utgår den vid
början af hvarje år, ökas det med 1.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

RESERVATIONER.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami.

1 A/d. 26 Räjt.

Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 29.

Keseryationer

mot förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid 5 § 1 mom.. a):

af herr Branting, som anfört:

»I utskottet har jag yrkat bifall till motionen II: 289 af herr Nilsson
i Malmö, hvari yrkas, att medlem af konungaätten väl må vara skattefri
för af staten anvisadt anslag, men icke för »inkomst af kapital». Utskottet
säger sig icke vilja för ifrågavarande svenska medborgare ändra nu gällande
bestämmelser. Men i själfva verket innebär den nya ordningen, såsom
motionären framhåller, till och med en utvidgning af nu gällande skattefrihet.
Denna har nämligen hittills icke gällt fast egendom, för hvilken
inkomstskatt och bevillning utgått. Nu bortfaller i det närmaste den
gamla bevillningen, och enligt 12 § frikallas medlem af konungaätten från
utgörande af förmögenhetsskatt.

Man tager således med de nya stadgandena ett ytterligare steg på en
alldeles oriktig väg. Ty det torde icke kunna anföras några som helst
rimliga skäl, hvarför utöfver den skattefrihet, som medgifves för af staten
anvisadt anslag, utöfver den tullfrihet med flera fördelar, som medlemmar
af konungafamiljen åtnjuta af staten, de skola fritagas från skatt på rent
enskild förmögenhet, som vunnits kanske genom alldeles privata affärstransaktioner.

Grundsatsen, att enskild förmögenhet bör vara skattepliktig äfven i
handen på medlem af konungahuset, är för öfrigt redan erkänd i förordningen
om arfsskatten, som hvarken i sin förra eller nyss antagna nya
lydelse känner något sådant omotiveradt undantag.

Jag hemställer alltså,

att i 5 § 1 mom. a) orden »samt för inkomst af
kapital» måtte utgå.»

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Vid 5 § 2 mom. fj:

af herrar Nilsson i Bonarp och Kvarnzelius, som ansett, att sparbanker,
hvilka hittills varit fria från beskattning, bort, i enlighet med
Kung!. Maj:ts förslag, bibehållas vid samma skattefrihet, och därför yrkat,

att 5 § 2 mom. f) måtte erhålla följande lydelse:

f) sparbanker, som afses i lagen den 29 juli 1892.

Vid 5 § 2 mom. ej och fj:

af herr O. A. Ericsson, som yrkat,

att 5 § 2 mom. e) och f) måtte ur förslaget uteslutas.

Vid 5 § 2 mom. och 11 §:

af herrar K. G. Karlsson, Branting, Kvarnzelius och Koll), hvilka
anfört:

»För innehållet af de bestämmelser, som uti förevarande förslag till
förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt reglera de kooperativa föreningarnes
verksamhet, redogör föredragande departementschefen på sid. 134
—135 i den kungl. propositionen på sätt som följer:

»Genom den af mig föreslagna ordning för beskattning af kooperativ
förenings inkomst, en ordning, som uttryckligen finnes omnämnd i författningsförslaget,
11 §, skulle förening liksom en hvar annan juridisk person
utan någon som helst inskränkning skatta för den del af årsvinsten, som
afsatts till fonder eller på annat sätt behållits föreningen, samt vidare för
den del, som utdelats till föreningsmedlemmarna i förhållande till medlemmarnas
i föreningen gjorda insatser.

Vid beräkning af årsvinsten får afdrag icke äga rum för rabatter,
som gifvas kunderna utan att utfästelse därom på förhand gjorts. Är sådan
utfästelse gjord och har föreningen icke handlat med andra än egna
medlemmar, må afdrag äga rum för lämnade rabatter. Har föreningen
handlat äfven med andra än egna medlemmar, får däremot dylikt afdrag,
oafsedt om rabatt gifvits endast medlemmar eller andra föreningens kunder,
icke ske.

Förslaget har i anslutning till gällande inkomstskatteförordning för -

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 85

utsatt, att utdelning å gjorda insatser i ekonomiska föreningar icke beskattas
hos den enskilde medlemmen.»

I motionen II: 288 föreslås, »att i förslaget till förordning om inkomst-
och förmögenhetsskatt, proposition nr 88, må göras följande ändringar
:

l:o) Beträffande § 8:

att ett stycke tillfogas af följande lydelse:

vinst, som uppstått i förening, som icke sträckt sin verksamhet utom
medlemmarnas krets.

2:o) Beträffande § 11:

att sista stycket erhåller följande lydelse:

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets,
lämnat medlemmarna pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande
till gjorda köp eller försäljningar, må afdrag åtnjutas för all utdelning,
hvarom här sägs.»

Afsikten med detta ändringsförslag är dels att bereda fullständig
skattefrihet för kooperativa föreningar, som icke sälja till andra än egna
medlemmar, och dels att för dylika föreningar, hvilka sträcka sin verksamhet
utom medlemmarnas krets, begränsa beskattningen till den del af
behållningen, som icke genom utdelning återbäres till medlemmarna.

Vi kunna icke finna vare sig det kung! förslaget eller motionärernas
hemställan fullt tillfredsställande. Enligt vårt förmenande skulle man
skipa största möjliga rättvisa, om man beviljade fullständig skattefrihet
för de föreningar, som begränsa sin verksamhet till egna medlemmar, men
däremot beskattade de kooperativa föreningar, hvilka sträcka verksamheten
utom medlemskretsen, på samma sätt som andra föreningar för ekonomisk
verksamhet.

Vi utgå därvid från den uppfattningen, att de kooperativa föreningar,
som icke sträcka sin verksamhet utom medlemmarnas krets, utgöra eu
sammanslutning af oftast mindre bemedlade personer i syfte att genom
inköp af förnödenhetsvaror i större kvantiteter möjliggöra dessas erhållande
till billigare pris än det, hvartill de eljest af personer i deras förmögenhetsställning
kunna erhållas. Då lefnadsomkostnaderna i vårt land äro
synnerligen högt uppdrifna och därför allt bör göras för att nedbringa
desamma, särskilt för de samhällslager, hvilka röra sig med starkt begränsade
tillgångar, anse vi det vara oriktigt att beskatta den sparsamhetsrörelse,
som den kooperativa verksamheten innebär. Så länge denna
verksamhet icke sträckes utom medlemskretsen, är den nämligen endast

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

ett den mindre bemedlades tillämpande af samma tillvägagångssätt som den
mera burgne följer, då ban inköper större kvantiteter på en gång för att
erhålla billigare pris. Hvad den burgne härigenom sparar beskattas icke.
Då böra ej heller den mindre bemedlades besparingar beskattas, vare sig
de af föreningen utdelas i form af rabatter eller de få innestå hos föreningen.

Annorlunda ställer sig förhållandet, då fråga blir om de föreningar,
som sträcka sin verksamhet utom medlemmarnas krets. Här uppstå
svårigheter, då det gäller att afgöra, hvilken del af vinsten som uppkommer
genom handeln med egna medlemmar och med utom föreningen
stående personer. Onekligen närmar sig en sådan förenings verksamhet
i viss mån den rörelse, som bedrifves af en enskild handlande eller ett
handelsbolag. Vi ha därför beträffande nu nämnda slag af kooperativa
föreningar ansett svårigheterna att gifva dem i skattehänseende någon
särställning alltför stora, utan böra de efter vår mening beskattas efter
samma grunder som andra föreningar för ekonomisk verksamhet.

Den form för beskattningen af de kooperativa föreningarna, vi åsyfta,
skulle uppnås genom sådan ändring, att i 5 § mom. 2 intages en ny
punkt g), och att sista stycket i 11 § utgår.

På ofvan anförda grunder ha vi inom utskottet yrkat,

att §§ 5 och 11 skulle erhålla följande ändrade
lydelse:

5 §•

2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke
inkomstskatt:

g) föreningar, som icke sträckt sin verksamhet
utom medlemmarnas krets.

11 §.

Vid taxering af inkomst — — — —----

eller kapitalafbetalning å skuld.»

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Vid 8 §:

af herrar B fänting, frili. Bonde och Kobb, hvilka anfört:

»Det i herr Palmes motion II: 287 framställda yrkandet, att lifförsäkringsbolagen
ej skola åläggas skyldighet att erlägga inkomstskatt för
den del af sin behållna inkomst, som de återbetala till sina försäkringstagare,
finna vi fullkomligt berättigadt, ehuru delvis på andra grunder än
dem, som motionären har anfört.

I och med att lifförsäkringsbolaget i sina villkor förbinder sig att
återbetala, hvad som af premien ej erfordras för försäkringsaftalets fullgörande,
är försäkringspremien endast ett belopp, som bolaget mottagit i
deposition med rätt att häraf behålla så mycket, som är nödvändigt för
täckande af bolagets risk. Återstoden, som af bolaget återbetalas, är
försäkringstagarens egendom och kan sålunda ej under några förhållanden
anses såsom en hos bolaget beskattningsbar vinst.

På grund häraf hafva vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att 8 § måtte erhålla följande lydelse:

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

— — — — — — — — — — — verksamhet;

hvad som lifförsäkringsanstalt använder för återbäring
till försäkringstagare eller afsätter för framtida
återbäring till dessa;

ersättning för skada -— -— — -— — — — —
- - - - - - - - - - - - - -» _

Vid 9 §:

af herr Nilsson i Bonare, som med instämmande af herrar O. A.
Ericsson och J. Olofsson yttrat följande:

»Enär jag inom utskottet yrkat bifall till herr Olaussons motion nr 290,
i hvad densamma afser § 9, och jag fortfarande är af den meningen, att
afdrag för aflöning åt hemmavarande i verksamheten använda barn öfver
15 år bör ur billighets- och rättssynpunkt medgifvas likaväl som afdrag
för aflöning åt andra biträden och arbetare, helst behofvet af skattelindring
i allmänhet torde vara större i barnrika familjer än i barnlösa sådana,

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

har jag ansett, att ifrågavarande punkt i utskottets förslag till § 9 bort
erhålla följande lydelse:

Vid uppskattning — — — — — — —---

— — — — inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs
verksamhet använda biträden och arbetare samt
hemmavarande barn öfver 15 år, för de sistnämnda
dock ej till högre belopp än 200 kronor för hvarje
barn;

kontors- och —- — — — — —• — — — ■—

särskilda anvisningarna.

I händelse af bifall till detta förslag yrkas ändring äfven i motsvarande
delar af särskilda anvisningarna.»

af herr Hammarström, som yrkat, att rätten till afdrag för värdeminskning,
som byggnader undergå genom slitning, skulle begränsas till
att afse allenast hvad Kungl. Maj:ts förslag i ämnet torde böra anses innefatta,
eller värdeminskning å byggnader, som användts i skattskyldigs
näring.

Vid 12 §:

af herr Bränning, som med hänvisning till sin reservation under 5 §
yrkat bifall till herr Nilssons i Malmö motion att ur paragrafen utesluta
orden: »Medlem af konungaätten är frikallad från utgörande af förmögenhetsskatt.
»

Vid 20 §:

af herrar Hedenlund, Jeansson och Hanström, hvilka på de grunder,
som anförts i herr Danströms motion I: 86, hemställt,

att 20 § måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Inkomstskatt — — — —---— —--

— — — _ — — —- — — — — kronor 5: 20.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Med kapital förstås summan af det bolagets aktieeller
lottkapital, som varit inbetaldt vid början af nästföregående
år, eller, om kapitalet nästföregående år
undergått förändring, medelstorleken däraf under samma
år, och bolagets reservfond vid ingången af nästföregående
år.»

Vid särskilda anvisningarna l:o) III:

af berr O. A. Ericsson, som yrkat,

att ur denna afdelning af anvisningarna skulle
utgå såväl det af utskottet föreslagna tillägget till
första stycket som ock de i samma afdelning intagna
bestämmelserna om rätt till afdrag för minskning i
skogens så kallade ingångsvärde.

Beträffande förslaget i dess helhet:

af herr Åkerberg, som med instämmande af herr Jonsson i Hakbult anfört
följande:

»Kungl. Maj:ts proposition nr 88 med förslag till förordning om inkomst-
och förmögenhetsskatt remitterades den 1 nästlidna april till behandling
af bevillningsutskottet. Såsom äfven framgår af hvad statsrådet
och chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t anfört till stadsrådsprotokollet, innebär nämnda förslag, som nu föreligger
efter åtskilliga decenniers arbeten för reformerande af den direkta
beskattningen till staten, en slutlig, i sig uttömmande och fristående skattläggning
af inkomst och förmögenhet.

Då ifrågavarande förslag äroaf så vidt omfattande natur, har det synts
mig naturligt, att desamma bort underkastas en synnerligen genomgående
granskning af Biksdagens ledamöter. Emellertid torde förhållandena ingalunda
hafva medgifvit detta, och redan denna omständighet utgör, enligt
min uppfattning, tillräckligt skäl att till en kommande riksdag uppskjuta
behandlingen af dessa frågor.

Det synes mig emellertid dessutom, som om vissa af de i Kungl.
Maj:ts förslag nu ifrågasatta anordningarna ingalunda äro afpassade efter
de inom vårt land rådande förhållandena. Jag syftar i detta hänseende
särskildt på grunderna för taxering af jordbruk och skogsbruk. Visserligen
torde icke kunna bestridas riktigheten af den principen, att, såvidt möjBih.
till Riksd. Prof. 1910. 5 Sand. 1 Afd. 26 Höft. 12

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

ligt, hvarje slag af inkomst bör taxeras efter det verkliga och icke efter
det beräknade beloppet, men i fråga om denna princips tillämpning å afkastningen
af jord- eller skogsbruk möta synnerligen många och stora
svårigheter. Ett stöd för denna uppfattning bar jag ock trott mig finna
däruti, att Kung!. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär ett flertal undantag
från genomförandet i sin helhet af eu dylik princip. Särskild! i fråga
om inkomst af jordbruk har en afvikelse från nämnda princip ägt rum,
i det att från skyldighet att afgifva deklaration måst fritagas större delen
af vårt jordbruk eller »enhvar, som brukar jordbruksfastighet med taxeringsvärde,
icke öfverstigande 25,000 kronor» (se Kungl. Maj:ts proposition,
sid. 65). I sammanhang härmed föreskrifves, att brukare af dylika
jordbruksfastigheter i stället skola ifylla vissa stadgade formulär, med ledning
af kvilka uppgifter vederbörande taxeringsmyndigheter för afsedt
ändamål fastställa eu beräknad, sålunda ej verklig inkomst af den fastighet,
hvarom fråga är. I afseende å berörda formulär har jag dessutom velat
anmärka, att ett ifyllande af desamma, hvilka innehålla icke mindre än
tolf olika hufvudrubriker, förefaller mig komma att verka allt för betungande,
då meddelandet af däri begärda upplysningar torde kräfva de mest
detaljerade anteckningar om snart sagd! allt, som förekommit under året
beträffande fastighetens skötsel och andra förhållanden.

Att öfver hufvud taget kunna i en taxeringsdeklaration exakt uppgifva
den verkliga inkomst, som uppkommit af en bedrifven rörelse, torde i
regel möta stora svårigheter. Hvad inkomst af jordbruk beträffar, torde
det i många fall vara snart sagdt omöjligt att lämna dylika uppgifter.
Skälet härtill är, att man vid sådana beräkningar måste röra sig med en
mängd värden, hvilka icke kunna bestämdt angifvas, och möjligheten att
kunna nå önskadt resultat förminskas än ytterligare af de i och för sig
mer eller mindre ofullständiga och svårtydliga lagbestämmelser, hvilka den
deklarerande har att följa vid uppgifternas afgifvande. Det torde i detta
hänseende vara tillräckligt att erinra därom, att begreppet »grundförbättringar»
— för hvilkas kostnader enligt Kungl. Maj:ts förslag afdrag icke
må äga rum vid inkomstens taxering — icke hittills är fullständigt och
uttömmande definieradt.

Än mera invecklad synes den nu föreslagna taxeringen af inkomst
å skogsbruk vara. Detta torde i synnerhet gälla den af Kungl. Maj:t
föreslagna beräkningen af skogens ingångsvärde, hvarmed förstås »då ägaren
förvärfvat fastigheten genom köp, den del af köpeskillingen för fastigheten,
som kan anses hafva vid köpet belöpt på därå växande skog, eller, då

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 91

fastigheten af den skattskyldige förvärfvats genom annat fång än köp,
det belopp, hvarmed den väsande skogeu kan anses hafva ingått i det
fastighetsvärde, efter hvilket enligt gällande stämpelförfattningar stämpelplikten
med afseende å fastighetsförvärfvet beräknats». Detta »skogens
ingångsvärde» skulle enligt Kung! Maj:ts förslag ligga till grund för beräkningen
af vissa afdrag vid taxering af inkomst å skogsbruk för den
värdeminskning, som skog undergått genom utverkning eller upplåtelse af
afverkningsrätt. Enligt min åsikt skulle det emellertid i de flesta fall
icke vara möjligt att rätt bestämma ett dylikt värde. Denna åsikt har
äfven helt och hållet kommit till uttryck i det af den så kallade Korrlandskommittén
afgifna betänkandet (se sid. 78 i Kungl. Maj:ts proposition).
Äfven om bevisningsskyldigheten, såsom föreslagits (se sid. 92 i Kungl.
Maj:ts proposition), skulle åligga den skattskyldige, torde ingalunda anledningarna
till meningsskiljaktigheter mellan taxeringsmyndigheterna och den
skattskyldige minskas, då ofvannämnda så kallade ingångsvärde skall fastslås,
utan kommer den nu föreslagna anordningen förvisso att medföra
betydande svårigheter i detta hänseende.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, och

då de nu föreliggande skatteförslagen äro af synnerligen genomgripande
natur och det lärer vara åt största vikt, att nya bestämmelser, som nu
antagas, icke omedelbart skola påkalla ändringar och jämkningar,

då mot de nu föreliggande förslagen framställts beaktansvärda erinringar,
äfven utöfver de af mig här anförda, särskildt rörande införandet
af en progressiv förmögenhetsskatt samt dess sammankoppling med inkomstskattens
progression, samt

då slutligen hithörande lagförslags behandling såväl hos vederbörande
administrativa myndigheter som inom Riksdagen ägt rum under en synnerligen
stor brådska,

har jag ansett, att förevarande skatteförslag icke böra vid innevarande
års Riksdag antagas, utan göras till föremål för eu allsidigare och grundligare
pröfning än den, som särskildt vid detta, af ett flertal andra betydelsefulla
frågor upptagna riksmöte kunnat medhinnas.

På grund häraf har jag ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj.ts ifrågavarande proposition nr 88
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

92 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

af herr 0. A. Ericsson, som med instämmande af herr Nilsson i
Bonare anfört:

»Det föreliggande skatteförslaget afser en fullständig omläggning af
den del af den direkta beskattningen till staten, som nu utgöres i form
af bevillning och inkomstskatt. Sedan länge tillbaka bar allmänt uttalats
önskan om att få till stånd en rättvisare beskattning beträffande såväl
skatt till stat som till kommun. Under skilda tider hafva kommittéer
arbetat på att få fram nya förslag, och under de senaste åren har arbetet
med det nya förslaget försiggått inom finansdepartementet med biträde
af sakkunnige ämbetsmän. Man kan således säga, att det föreliggande
skatteförslaget är en produkt af ett mångårigt arbete.

I hufvudsak och teoretiskt sedt kan man också gifva förslaget det
omdömet, att det är ett ganska godt förslag. Men om åtskilliga detaljer
torde dock omdömet blifva ett annat, och afsevärda svårigheter komma
nog att yppa sig vid förslagets tillämpning. För det stora flertalet af
ägare och brukare af jordbruksfastighet blir det säkerligen ganska svårt
att uppskatta värdet af åtskilliga naturaförmåner, såsom af bostad, vedbrand
och dylikt, för att icke säga att deklareringen i sin helhet blir
ganska krånglig och svår för de flesta af dessa, liksom också för taxeringsmyndigheterna
att pröfva dessa deklarationer och beräkna inkomsterna för
dem, som deklarera enligt formulär nr 2.

Vid beskattning af skogsbruk ställer förslaget i utsikt ännu större
svårigheter. Yid försäljning af jordbruksfastighet med skog skall man
nämligen uppskatta, hur stor del af den erhållna köpeskillingen belöper
å den åtföljande skogen, och hvilken del skall, efter afdrag af ett så
kalladt ingångsvärde, beskattas som inkomst. Afverkning af skog beskattas
också på liknande sätt. Jag har således ansett, att förenklade bestämmelser
i dessa detaljer varit högst nödiga, och har trott, att förslaget i
sin helhet skulle vunnit på en sådan anordning.

Jag har ej heller i sin helhet kunnat godkänna den uppfattning,
hvarpå förslaget byggts beträffande uttagandet af förmögenhetsskatten.
Ty äfven om det kan sägas, att skatteförmågan, särskildt i de lägre inkomstgraderna,
i allmänhet vore större hos jordägaren och kapitalisten än
hos den, hvilken för sin utkomst vore hänvisad allenast till sin inkomst
af arbete, så torde dock förhållandet blifva helt och hållet omvändt vid
jämförelse mellan dem, som innehafva högt aflönade befattningar, och det
stora flertalet af dem, som släpa sig fram på de små jordbruken.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 93

Frånsedt några andra detaljanmärkningar jag kar emot det föreliggande
skatteförslaget, kar jag ansett de kär kerörda kufvudanmärkningarna
vara af den keskaffenket, att desamma bort gifva Eiksdagens ledamöter anledning
att tänka på saken till nästa år. Oek så mycket större skäl förefunnes
därtill, som förslaget framlämnades till Kiksdagen först under dess
senare del, då en mångfald af andra stora ock viktiga frågor förelågo till
pröfning. Jag anser, att det föreliggande förslaget kar en sådan betydelse
och räckvidd i vår skattepolitik, att klokheten bort mana till försiktighet,
ock att de motionärer, som påyrkat uppskof med frågans afgörande, käft
fullgoda skäl för sin framställning.

Då denna min mening emellertid icke tillvunnit sig någon större anslutning
inom utskottet, kar jag afstått från uppskofsyrkandet ock inskränkt
min reservation till vissa detaljer i förslaget.»

af herr Branting, som yttrat:

»För min del anhåller jag att få kär antecknadt, att jag icke
kunnat ansluta mig till vissa uttalanden i motiveringen, äfven rörande
sådana punkter, där jag icke anmält reservation. Särskildt kunna efter
min mening mycket befogade erinringar göras mot Kungl. Maj.ds af utskottet
helt godkända progressionsskala. Den lindring, den bereder massan
af mindre inkomsttagare, bör nog göras större, på samma gång det måste
betecknas som ett bestämdt fel, att — alldeles som fallet varit vid arfsskatteskalorna
— progressionen alltför snart afbrytes ock sålunda just de
allra högsta inkomsternas stora skatteförmåga alltför litet tages i anspråk.
Men förslaget som kelhet innebär likafullt ett betydelsefullt framsteg genom
sin sträfvan att konsekvent utföra principen om progressiv skatt på den
verkligt behållna inkomsten samt förmögenhetsbeskattningens anordning
som en efter lämplighetsgrunder uppskattad ökning af denna progressiva
inkomstskatt. Ock då motståndet från de konservativa förmögenhetsintressenas
målsmän redan mot hvad Ivungl. Maj:t föreslagit kunde förväntas
blifva ganska starkt, kar jag för min del icke ansett mig böra vid detta
tillfälle framställa några yrkanden på ändringar i grunddragen för Kungl.
Maj:ts förslag.»

Mot vissa delar af utskottets motivering

af herr Hammarström.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Härjämte hafva nedannämnda herrar ledamöter i utskottet begärt få
antecknadt, att de icke deltagit,

herrar A. E. Håhanson, J. Bromée och A. F. Vennersten i utskottets
beslut i de i detta betänkande omförmälda frågor; samt

herrar Wester, Jesper son och Reling i den slutliga behandlingen af
samma frågor.

Tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, Stockholm 1910.