Bevillning sutskottets Betänkande N:o 26

Betänkande 1909:Bevu26

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1909, kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner.

I proposition, n:o 18, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
den 12 sistlidne januari, föreslagit Riksdagen att dels antaga ett vid
propositionen fogadt förslag till förordning angående ändrad lydelse af
2, 5, 8, 36 och 53 §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker dels ock besluta, att, där
restitution af skatt skall äga rum för malt, som vid skattepliktigt
bryggeri omedelbart användts för tillverkning af svagdricka, restitution
må utgå direkt från maltskattemedlen.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1909
bar chefen för finansdepartementet, enligt berörda protokollsutdrag,
anfört följande:

»Såsom jag senare vid beräkningen af statsverkets tillgångar för
de behof, hvilka vid statsregleringen för år 1910 böra fyllas, närmare
skall visa, torde för tillgodoseende af samma behof nya eller ökade
skatter behöfva tillgripas. I sådant afseende är jag betänkt föreslå en
höjning i maltskatten. Och får jag nu i underdånighet inför Eders
Kungl. Maj:t anmäla ett i anledning häraf inom finansdepartementet
utarbetadt förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. (N:o 26.)

Departementschefens

anförande.

i

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Innan jag går att närmare angifva innehållet i samma förslag,
toide det tillatas mig att i korthet redogöra för de senare årens lagstiftningsarbete
a maltbeskattningens område och i sådant afsende till
en början erinra, hurusom den kommitté, hvilken enligt nådigt beslut
den 4 april 1902 tillsattes för att taga frågan om lämpligaste sättet
för anordnande af en maltdrycksbeskattning under förnyadt öfvervägande,
med iakttagande däraf att billiga, alkoholsvaga maltdrycker
fritoges från beskattningen, i sitt med underdånigt betänkande den
11 oktober samma år afgifna förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker föreslagit, att ifrågavarande
skatt skulle — utom vid rena svagdricksbryggerier, som skulle åtnjuta
skattefrihet — utgå med 18 öre för hvarje kilogram malt, som i
bryggeri användes vid tillverkning af maltdrycker, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första under tillvergningsåret afverkade 50,000
kilogrammen malt skulle utgå med 14 öre för kilogram och för de
nästa 50,000 kilogrammen med 16 öre för kilogram. Full skatt skulle
alltså utgå först lör den del af afverkningen vid bryggeri, som öfversteg
100,000 kilogram. Efter sålunda och af kommittén i öfrigt angifna
grunder för maltdrycksbeskattningen beräknade kommittén, att den
redan under första kalenderåret debiterade maltskatten skulle lämna
statsverket en inkomst af åtminstone 5,643,000 kronor.

Vidkommande skattens anordning anförde kommittén, att de för
de första 100,000 kilogrammen föreslagna nedsatta skattesatserna afsåge
att för den mindre industrien bereda en välbeliöflig hjälp i konkurrensen
med de allra största bryggerierna. Såsom skäl att till normal skattesats
välja just 18 öre anfördes, att en viss varsamhet vid påläggandet af
en ny skatt borde iakttagas för att icke öka den ovilja, med hvilken
en sådan sannolikt alltid komme att mötas. Vidare vore det af synnerlig
vikt att tillse, att skattesatsen bestämdes så, att den förhöjning i försäljningspriset
å den färdiga varan, som af beskattningen skäligen
kunde böra följa, vid försäljning af minsta brukliga kvantitet läte så
nära som möjligt uttrycka sig i hela ören. Slutligen borde skatten
sättas så, att den för samma kvantitet icke uppginge till fullt öretal,
enär den skeende prisförhöjningen rättvisligen borde i någon män
komma tillverkaren till godo såsom ersättning för den minskade omsättning,
som genom skattens införande blefve en följd, samt för de
kostnader och olägenheter, den med skatten förenade kontrollen beredde
tillverkaren. Med beräkning att 25 kilogram malt lämnade en hektoliter
lageröl samt att denna kvantitet lämnade 280 s. k. halfbuteljer,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26■ 3

skulle skatten efter 18 öre för kilogram således utgöra för eu hektoliter
Öl 4 kronor 50 öre eller för half butelj 1,61 öre.

När kommitterades förslag föredrogs inför Kungl. Maj:t den 30
januari 1903, instämde dåvarande chefen för finansdepartementet med
kommitterade däri, att skattesatserna borde åt passas så, att de ej med
fullt öretal drabbade en halfbutelj; men fann departementschefen den
föreslagna skattesatsen väl låg och ansåg densamma kunna höjas till
20 öre för kilogram malt, då skatten på en halfbutelj lageröl skulle
blifva 1,7 8 öre. I det förslag till förordning angående tillverkning och
beskattning af maltdrycker, som af Kungl. Maj:t förelädes 1903 års
Riksdag och däri, på sätt kommitterade hemställt, förutsattes, att frihet
från skatt medgåfves rena svagdricksbryggerier, infördes ock den bestämmelsen,
att skatt vid skattepliktigt bryggeri skulle erläggas med 20
öre för hvarje kilogram malt, dock att för hvarje bryggeri skatten för
de första under året afverkade 50,000 kilogrammen malt skulle utgå
med 16 öre och för de nästa 50,000 kilogrammen med 18 öre för
kilogram. En maltskatt, utgående efter nu angifna grunder, beräknades
komma att lämna statsverket en inkomst af 6,300,000 kronor.

Riksdagens bevillningsutskott, dit Kungl. Maj:ts omförmälda proposition
remitterats, tillstyrkte i afgifvet betänkande propositionen oförändrad,
hvad anginge skattesatserna och det föreslagna stadgandet om frihet
från skatt vid rena svagdricksbryggerier. Vid ärendets behandling i
Riksdagen stannade emellertid kamrarne i olika beslut, i det att Andia
Kammaren godkände utskottets hemställan, hvaremot Första Kammaren
med bifall i hufvudsakliga delar till en vid betänkandet fogad reservation,
för sin del antog en förordning, byggd på grundsatsen af en skatt,
som skulle träffa all tillverkning'' af maltdrycker med en skatteskala
stigande från 5 till 12 öre för ett kilogram malt. Enligt beräkning,
gjord i omförmälda reservation, skulle en maltdrycksbeskattning, etter
de af Första Kammaren antagna grunder, inbringa ^ 500,000 kronor
mindre än i propositionen beräknats eller ungefärligen 5,800,000 kronor.

I det förslag till sammanjämkning af kamrarnas skilda beslut,
som bevillningsutskottet därefter framlade, hade utskottet som i
förenämnda betänkande, för att gorå det möjligt äfven för de bryggerier,
som tillverkade både Öl och svagdricka, att under någon öfvergångstid
fortfara med tillverkningen af sistnämnda maltdryck, framställt förslag
i ändamål, att skattepliktigt bryggeri måtte medgifvas rätt att under
viss tid efter tillstånd af Kungl. Maj:t tillverka skattefritt svagdricka —
sökt åstadkomma en sådan anordning af skattesatserna, som, jämte det
att bryggeri, som endast tillverkade svagdricka, bibehölles vid den af

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

KungL Maj.t föieslagna skattefrihet, skulle i möjligaste mån bereda
likställighet mellan svagdricksbryggerierna och bryggerier med blandad
tillverkning med afseende å möjligheten att tillverka svagdricka, utan
att därför skulle behöfva tillgripas nyssnämnda, af utskottet i ett öfvergångsstadgande
föreslagna utväg. Ett sådant syfte hade utskottet ansett
kunna vinnas genom en väsentlig nedsättning af skattesatserna i allmänhet
och särskildt för de under tillverkningsåret först afverkade myckenheterna
malt. Utskottet hade därför funnit sig böra föreslå, att för
malt, som vid tillverkning af maltdryck användes i annat bryggeri än
sådant, som uteslutande tillverkade svagdricka, skatt skulle erläggas
med 12 öre för kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten för de
törsta under tillverkningsåret afverkade 30,000 kilogrammen skulle utgå
med 2 öie för kilogram, för de nästa 30,000 kilogrammen med 5
öre för kilogram, för de nästa 40,000 kilogrammen med 7 öre för kilogram,
för de nästa o0,000 kilogrammen med 9 öre för kilogram och
föi de nästa 50,000 kilogrammen med 11 öre för kilogram. För

^3 SSerb där endast svagdricka tillverkades, skulle däremot skattefrihet
åtnjutas.

Detta sammanjämkningsförslag vann Riksdagens bifall. I 2 § af
den sedermera den 17 juni 1903 utfärdade nådiga förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker bestämdes sålunda
skattesatserna vid maltdryckstillverkningen trappvis från 2 öre för kilogram,
som skulle utgå för de första 30,000 kilogrammen malt vid skattepliktigt
bryggeri, till 12 öre för kilogram, som träffade all maltafverkmng
vid bryggeri öfver 200,000 kilogram. År 1907 ridtogs därefter
en ändring i sagda skatteskala i samband med revision af 5 § i nämnda
förordning, enligt hvilket författning’srum skatt skulle erläggas för minst
70 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt dygn af den tid, under
hvilken maltkrossning på grund af tillståndsbevis finge äga ruin.’

I skrifvelse den 12 maj 1906 hade nämligen Riksdagen anhållit, bland
annat, om utarbetande och framläggande af förslag till de förändrade
bestämmelser i förordningen den 17 juni 1903, som kunde betingas afen
förhöjning af den gällande lägsta maltskattesatsen. I motiveringen till
denna anhållan anförde Riksdagen, att det inflytande skattebeloppet vid
ett stort antal skattepliktiga bryggerier vore så ringa, att statsverkets
kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke blefve betäckt,
hvilket förhållande innebure en oegentlighet, som borde med det snaraste
rättas, och syntes detta lämpligen kunna ske på det sätt, att den
lagsta, skattesatsen höjdes. Det gåfves emellertid ett annat viktigt skäl
för vidtagande af denna reform, nämligen att ifrågavarande låga skatte -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 5

sats visat sig i viss mån medverka till att neutralisera den sjal!bestämmanderätt
i fråga om ordnandet af ölförsäljning, som kommunerna
numera ägde, enär denna skattesats underlättade upprättande åt nya
bryggerier, från livilka försäljning till afhämtning åt skattepliktiga maltdrycker
kunde äga rum. Riksdagen anförde vidare siffror, utvisande
att antalet småbryggerier, som drefve skattepliktig tillverkning åt maltdrycker,
under de sista tillverkningsåren ganska afsevärdt ökats och
att dessa bryggerier nästan undantagslöst tillhörde första skatteklassen.
Uppkomsten af småbryggerier borde därför genom lämpliga åtgärder
inskränkas och äfven för vinnande af detta syfte vore den lägsta skattesatsens
höjande en lämplig åtgärd. Riksdagen framhöll vidare att, då
den höjning af den lägsta skattesatsen, för hvilken Riksdagen sålunda
i princip uttalat sig, i viss mån komme att rubba den i gällande lagstiftning
åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria
bryggerier, vid frågans afgörande jämväl borde tagas i öfvervägande,
huruvida icke till motverkande af sådan rubbning någon åtgärd borde
vidtagas. Vidare blefve det nödvändigt öfverväga, huruvida icke hänsyn
till de af skatteförhöjningen möjligen uppstående menliga återverkningarna
på den mindre bryggeriindustrien kräfde, att öfvergången till
den högre skattesatsen för redan bestående småbryggerier förmedlades
genom vissa öfvergångsbestämmelser.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1907 åt Riksdagens omförmälda
skrifvelse framhöll jag, att skatt borde vid hvarje bryggeri
inflyta med minst 3 kronor 50 öre för helgfritt dygn, om skatten skulle
räcka till att betacka kontrollörskostnaden, i följd hvaraf vid bryggeri,
där skatten för allt det afverkade maltet utginge med 2 öre för kilogram,
175 kilogram om dagen borde i medeltal afverkas. Det vore
emellertid ett rätt afsevärdt antal bryggerier, som ej uppnått nämnda
medelafverkning. Antalet sådana bryggerier hade under de tre tillverkningsår,
under hvilka förordningen den 17 juni 1903 da varit gällande,
varit resp. 60, 70 och 88, under det att hela antalet skattepliktiga
bryggerier varit resp. 223, 228 och 239. Ökningen i antalet skattepliktiga
småbryggerier, hvilkas skattebidrag ej räckt till att betala kontrollkostnaden,
hade uppstått dels genom tillkomsten af nya bryggerier,
i de flesta fall svagdricksbryggerier, som öfvergått till skattepliktiga
för att kunna brygga julöl, svensköl och dylikt, dels därigenom att en
del bryggerier nödgats minska sin tillverkning.

Höjningen af den från de minsta bryggerierna utgående skatten
kunde, framhöll jag vidare, ske på olika sätt, men borde enligt min asikt

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

verkställas med en viss försiktighet. Genom enbär höjning af det i
5 § föreskrifna minimum, för hvilket skatt skulle erläggas, komme
skatteförhöjningen att uteslutande drabba de mindre bryggerierna, hvilket
ej vore rättvist. Bibehölles åter detta minimum oförändradt, skulle
man för att ernå önskadt resultat nödgas vidtaga en afsevärd höjning
af den lägsta skattesatsen. Medelst en samtidig höjning af nämnda
minimum och den lägsta skattesatsen kunde man däremot vinna det
dubbla mål, som eftersträfvades, nämligen att försvåra uppkomsten af
nya småbryggerier samt att tillförsäkra statsverket en viss inkomst
utöfver kontrollörskostnaden från hvarje skattepliktigt bryggeri. Jagansåg
mig på dessa grunder böra föreslå, att det minsta belopp malt,
hvarför skatt i medeltal per dygn skulle erläggas, bestämdes till 150
kilogram samt att skatten lör de första 50,000 kilogrammen malt, som
under tillverkningsåret afverkades vid hvarje bryggeri, bestämdes till
4 öre för kilogram. Äfven på detta sätt genomförd komme denna
skatteförhöjning likväl att få karaktär af en skatteförhöjning, hufvudsakligen
för de mindre bryggerierna. Ur synpunkten af en för samtliga
bryggerier rättvis beskattning fordrades därför, att hela den degressi
va skatteskalan omlades, hvilken omläggning'' jag föreslog genomförd
sålunda, att nedsättning i skatten medgålves endast för de vid hvarje
bryggeri. under tillverkningsåret först afverkade 150,000 kilogrammen
malt i stället för 200,000 kilogram enligt 1903 års författning —
samt att skattesatserna bestämdes för de första 50,000 kilogrammen,
såsom jag föreslagit, till 4 öre för kilogram och för de två därpå
följande 50,000-talen kilogram malt till respektive 7 och 10 öre för
kilogram. För allt därutöfver afverkadt malt skulle skatt utgöras efter
den normala skattesatsen, 12 öre för kilogram.

Enligt dessa bestämmelser skulle vid hvarje skattepliktigt bryggeri
erläggas skatt med minst 6 kronor om dagen, hvilket belopp skulle
lämna staten en behållning af 2 kronor 50 öre för hvarje helgfri
dag utöfver det vanliga kontrollörsarfvodet. Denna beskattning syntes
äfven vara tillräckligt afsevärd för att hindra uppkomsten af nya småbryggerier.
Skulle detta visa sig icke vara förhållandet, kunde framdeles
en ny förhöjning vidtagas.

Efter att därefter hafva visat, hurusom med föreslagna förhöjningen
af de lägsta skattesatserna skatten ändock endast skulle komma
att blifva för bryggerier med intill 50,000 kilogram årsafverkning ett
tredjedels öre per half butelj; vid 110,000 kilogram årsafverkning ett
hälft öre, vid 250,000 kilogram årsafverkning tre fjärdedels öre och vid
1,000,000 kilogram årsafverkning 0,9 4 öre samt därefter stiga helt sakta,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 7

men aldrig nå upp till fullt ett öre lör eu lialfbutelj, framhöll jag, att
vid maltskattens införande ölpriserna i allmänhet höjdes med ett ore
för en halfbutelj samt att priset naturligtvis alltjämt skulle komma att
bero på den skatt, som drabbade de största bryggerierna, i följd hvaraf
de mindre bryggerierna, älven efter införande af den af mig föreslagna
skatteskalan, skulle komma i åtnjutande af en synnerligen afsevärd
skattelindring.

Den af mig sålunda gjorda beräkning förutsatte, att äfven de
minsta bryggerierna under den tid, de vore i verksamhet, verkligen
afverkade 150 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt dygn.
Emellertid visade statistiken för tillverkningsåret 1905—1906, att 89
bryggerier hade en medelafverkning, som vore lägre än 150 kilogram,
samt att 20 af dessa ej nådde till 70 kilogram medelafverkning och
9 ej ens till 50 kilogram medelafverkning. Billigheten fordrade därför,
att, på sätt i Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1906 jämväl framhållits,
dessa mindre tillverkare, som redan ordnat sig för skattepliktig
tillverkning, erhölle någon öfvergångstid, under hvilken de kunde hinna
öka sin afsättning och därmed äfven sin tillverkning. Eftergifterna
under öfvergångstiden borde ej sträcka sig längre, än att staten från
hvarje bryggeri erhölle ett skattebelopp, som åtmintone motsvarade
kontrollörskostnaden vid bryggeriet, och då denna näppeligen syntes
kunna nedbringas till lägre belopp än 2 kronor om dagen, borde således
den minsta maltafverkningen i medeltal för dag ej sättas lägre
än 50 kilogram. Öfvergångstiden syntes mig lämpligen kunna begränsas
till fem år.

Med gillande af de utaf mig sålunda gjorda uttalanden föreslog
Kung], Maj:t i en till Riksdagen den 8 mars 1907 aflåten proposition
med förslag till ny förordning angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker ej mindre en höjning af den lägsta skattesatsen till 4 öre
för kilogram malt än äfven en omläggning af hela skatteskalan pa det
sätt, att skatten skulle utgå med 4 öre för de första 50,000 kilogrammen
malt, med 7 öre för nästa 50,000 kilogram, med 10 öre för
nästa 50,000 kilogram och med den normala skatten 12 öre för allt
öfrigt malt. Därjämte föreslogs, att det belopp malt, för hvilket skatt
dagligen skulle erläggas, måtte höjas från 70 till 150 kilogram, dock
med rättighet för vissa bryggerier att under en öfvergångstid af fem
år få detta minimum nedsatt till 50 kilogram.

Genom dessa bestämmelser, som godkändes af Riksdagen och
återfinnas i 2, 5 och 53 §§ af nu gällande, den 7 augusti 1907 utfärdade
nådiga förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

blef således skattenedsättnmgen vid hvarje skattepliktigt bryggeri begränsad
från 200,000 kilogram till 150,000 kilogram malt.

När jag nu öfvergår till att närmare redogöra för omförmälda, inom
finansdepartementet utarbetade förslag till ändringar i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, tillåter jag
mig. på förhand framhålla, att därigenom gifvetvis icke göres någon
ändring med afseende å de rena svagdricksbryggeriernas skattefrihet.
I nykterhetens intresse bör en tillverkningsskatt å malt såvidt sådant
är möjligt så anordnas, att de alkoholsvaga dryckerna icke genom bebeskattningen
fördyras. Ehuru jag i förslaget sökt genomföra denna
princip på ett mera effektivt sätt än hvad nu är fallet, torde dock maltskatten,
med en ringa förhöjning utöfver hvad i Kungl. Maj:ts till 1903
års Riksdag aflåtna proposition i ämnet föreslagits, komma att lämna
ungefärligen samma belopp, som då beräknades, eller 6,400,000 kronor
tor ar.

Ett sådant skatteresultat lärer, hvad statsverket vidkommer, kunna
anses tillfredsställande, och för egen del har jag däremot så mycket mindre
att erinra som jag vid nämnda belopp vet mig i hufvudsak icke hafva öfverskridit
hvad Riksdagens kamrar en gång ansett kunna i form af maltskatt
påföras nu ifrågavarande produktion. Såsom af den utaf mig lämnade
utredningen framgår, stannade nämligen Andra Kammaren vid första
behandlingen af Kungl. Maj:ts omförmälda proposition vid ett beslut,
som i afseende å själfva skatlens anordning och resultat sammanföll
med Kungl. Maj:ts förslag. Äfven Första Kammaren kom genom sitt
beslut till ett skattebelopp, som endast med 500,000 kronor understeg,
hvad maltskatten skulle hafva gifvit med den af medkammaren beslutade
anordning och skatteskala. Då jag sålunda i afseende å maltskattens
totala belopp i hufvudsak föreslår en återgång till 1903 års proposition,
har det, såsom naturligt är, varit mig angeläget tillse, att vid utarbetandet
af föreliggande förslag de anmärkningar mot skattens anordning,
som föranledde antagandet af bevillningsutskottets sammanjämkningsförslag
i ämnet vid 1903 års Riksdag, behörigen beaktades.

Vid förslagets utarbetande har jag därför sökt att för den mindre
industrien bevara den särskilda hjälp i konkurrensen med de allra största
bryggerierna, som med en degressiv skatteskala varit afsedt att lämna,
och att upprätthålla den i gällande lagstiftning åsyftade likställigheten
mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier med afseende å svagdrickstillverkningen,
allt utan att genom åtgärder i nämnda syften
befordra tillkomsten af nya småbryggerier. Om de två förstnämnda

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 9

synpunkterna hafva eu mera privatekonomisk betydelse, är å andra
sidan önskan att hindra tillkomsten af nya sm åbryggeri er förestafvad
af mera allmänna intressen. Såsom förut nämnts, äro med tillverkning
af maltdrycker i mindre skala förenade kontrollkostnader, som
stå i mindre godt förhållande till maltskattens afkastning vid dylik
tillverkning. Men framförallt kan eu lagstiftning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, som i afseende å skatteskalan
är så anordnad, att därigenom de mindre bryggerierna mer än nödigt
uppmuntras, sägas i viss mån motverka en annan lagstiftning eller
den angående försäljning af vin och Öl, hvilken senare lagstiftning
velat åt de kommunala myndigheterna öfverlåta bestämmanderätten
rörande försäljning af dylika drycker. Denna rätt göres nämligen,
i mån som nya bryggerier anläggas, mindre effektiv, enär enligt sistberörda
lagstiftning försäljning af vin och Öl må af den, som i föreskrifven
ordning förvärfvat behörighet att till afsalu tillverka dylika
drycker, utan särskildt tillstånd utöfvas å tillverkningsstället i fråga
om därstädes tillverkade drycker.

Såsom jag nyss angaf hafva i föreliggande förslag behörigen beaktats
de önskemål med afseende å skattens anordning, som Riksdagen
vid antagandet af 1903 års förordning sökt tillgodose. Dessa önskemål
voro, jag upprepar dem, dels att hjälpa de mindre bryggerierna i
konkurrensen med de större dels ock att i möjligaste mån likställa tillverkningen
af svagdricka vid skattepliktiga och skattefria bryggerier.
Det förra målet både, på sätt af det förut anförda framgår, icke lämnats
obeaktadt vare sig af 1902 års kommitté eller af Kungl. Maj:t. I kommitténs
förslag liksom i Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års Riksdag
hade för sådant ändamål anordnats en degressiv skatteskala, enligt
hvilken skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats skulle utgöra 4
öre. En sådan degressionsskala kunde skäligen icke hafva annat ändamål
än att förekomma, det genom skattepåläggning bryggeriernas inbördes
konkurrensförhållanden rubbades. Man kunde icke förbise, att,
då de större bryggerierna i allmänhet vore i stånd att bestämma salupriset
på maltdryckerna äfven från de mindre bryggerierna, men för
dessa senare bryggerier otvifvelaktigt på grund af drygare kostnader
för administration m. m. produktionskostnaderna, relativt taget, vore
större än för storindustrien, en likformig skatt kunde vålla afgörande
svårigheter för den mindre industrien att bestå i konkurrensen. Med
en skattelindring af 4 öre, anordnad på sätt Kungl. Maj:t i 1903 års
proposition föreslagit, skulle ett bryggeri med intill 50,000 kilograms
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

aftorkning, hafva beskattats efter 16 öre för kilogram, ett bryggeri
med 100,000 kilograms aftorkning efter 17 öre för kilogram, ett
bryggeri med 200,000 kilograms afverkning efter 18,5 öre för kilogram
och ett större bryggeri, exempelvis med 600,000 kilograms
afverkning, efter 19,5 öre för kilogram. Efter den beräkningsgrund
för utbyte vid maltafverkning, som tidigare följts, skulle skatten vid
bryggerier af nyss angifven storlek uppgå, för iialfbutelj räknadt, till
resp. 1,4 3 öre, 1,5 2 öre, 1,6 5 öre och 1,7 4 öre. Den år 1903 föreslagna
skatteskalan både alltså anordnats på det sätt, att ett större
^rySSeri betalade i skatt öfver 20 procent, för halfbutelj räknadt, mer
än ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning, ungefär 15 procent
mer än ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning och öfver 5
procent mer än ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning. Dessa
skatteskillnader lära säkerligen allt fortfarande uppväga de relativt taget
större olägenheter och kostnader, skatten kan bereda de mindre brjTggerierna
i jämförelse med de större. Utan att kunna sägas vara njugg i
beräkningen torde man därför kunna fastslå, att den degression i skatteskalan,
hvarigenom hjälp bör beredas den mindre industrien i konkurrensen
med den större, icke under några förhållanden behöfver för att
fylla sitt ändamål göras större, än att skillnaden uppgår till ungefär
20 procent, som alltså skulle tillgodokomma de minsta bryggerierna.

Det var ej heller ur synpunkten att den i 1903 års proposition
föreslagna skattedegressionen skulle för nämnda ändamål vara otillräcklig,
som 1903 års Riksdag beslöt omläggning af berörda skatteskala.
Omläggningen hade nämligen till ändamål att i konkurrensen jämställa
skattepliktiga och skattefria bryggerier i afseende å svagdrickstillverkning.
Undersöker man nu, på hvad sätt den af Riksdagen beslutade
skatteskalan, med den däri år 1907 vidtagna ändring, verkar, finner
man, att — med frånseende af den inverkan, bestämmelserna om viss
minimiskatt kan utöfva — ett bryggeri med intill 50,000 kilograms
afverkning beskattas efter 4 öre för kilogram, ett bryggeri med 100,000
kilograms afverkning efter 5,5 öre för kilogram, ett bryggeri med

200,000 kilograms afverkning efter 8,2 5 öre för kilogram samt ett
större bryggeri om 600,000 kilograms afverkning efter 10,7 5 öre för
kilogram. Fördelas skatten på half butelj maltdryck efter förenämnda
beräkningsgrund uppgår densamma vid ett bryggeri om 50,000 kilograms
afverkning till 0,3 6 öre, vid ett bryggeri om 100,000 kilograms
afverkning till 0,4 9 öre, vid ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning
till 0,7 4 öre och vid ett bryggeri om 600,000 kilograms afverkning
till 0,9 6 öre.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 11

Med nu gällande skatteskala öfverstiger alltså den skatt per halfbutelj,
som utgöres af ett större bryggeri om 600,000 kilograms utverkning,
motsvarande skatt vid bryggerier om 50,000, 100,000 och 200,000
kilograms afverkning med ungefärligen resp. 170 procent, 100 procent
och SO procent. Sammanställas de nu anförda siftrorna finner man, att

ett bryggeri med afverkning af	skulle betala enl. 1903 års proposition	betalar enl. gällande förordning
för kg. malt öre	för halfbutelj öre	för kg. malt öre	för halfbutelj öre
50,000	kilogram ...............	16	1,43	4	0,36
100,000	11 ...............	17	1,5 2	5,5	0,49
200,000	11 ...............	18,5	1,65	8,25	0,74
600,000	11 ...............	19,5	1,74	10,75	0,96

Skattskyldigheten vid ett bryggeri med en årsafverkning om

600,000 kilogram öfverstiger skattskyldigheten vid

ett bryggeri med afverkning af	enligt 1903 års proposition med I	enligt gällande förordning med II	Skillnad III
50,000 kilogram ..................... 100,000 „ ..................... 200,000 „ .....................	ting. 20 % „ 15 % „ 5 %	ung. 170 % „ 100 % „ 30 %	+ 150 % + 85 % + 25 %

Jag har redan angifvit, att 1903 års proposition, genom anordnande
af en skillnad i skatteafseende mellan de mindre bryggerierna
och storindustrien, sökt bereda de förra en hjälp i konkurrensen, och
att denna skillnad icke ens för de minsta bryggerierna ansetts behöfva
stiga till mera än ungefär 20 procent. Om man betraktar den skatt -

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

skyldighet, som åligger ett bryggeri om 600,000 kilograms afredning,
såsom normal, skulle procenttalen i kolumn I i sist uppställda
tablå utvisa, i hvilken omfattning det ansetts erforderligt att för nyssnämnda
ändamål efterskänka skatt. När sedan i 1903 års liksom i
nu gällande förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
degressionsskalan anordnats jämväl i syfte att befordra likställigheten
mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier i fråga om
svagdnckstillverkningen, har, såsom framgår af kolumn II, skillnaden i
skatteafseende mellan större och mindre skattepliktiga bryggerier sprungit
upp ända. till 170 procent. De belopp, hvarmed detta och öfriga
procenttal i sistnämnda kolumn öfverstiga motsvarande procenttal i
kolumn I, innefatta alltså de särskilda medgifvanden, som ansetts
. ra„ göras den skattepliktiga industrien i allmänhet för att sätta denna
i stånd att i afseende å svagdrickstillverkningen konkurrera med de
rena svagdricksbryggerierna. Nyssnämnda belopp återfinnas i kolumn III.

Dessa belopp, som, i hvad de afse jämförelse mellan de minsta
bryggerierna och storindustrien, utvisa en skillnad i skatteafseende af
ända till 150. procent, äro sålunda visserligen icke afsedda att tillgodokomma
de mindre bryggerierna såsom ett understöd i konkurrensen med
de större. Men då degressionsskalan automatiskt kommer all brygd i
skattepliktigt bryggeri mer eller mindre till godo, verkar beskattningen,
såsom den nu är anordnad, i ett större antal fall i en helt annan riktning
än lagstiftarne därmed åsyftat... De 150 procent, hvarom jag
nj ss talade, skulle ju gorå det möjligt för de skattepliktiga bryggerierna
att trots skatten fortfarande tillverka maltdrycker, som en hvar
eljest ägde^ producera utan betungande kontroll och särskilda utgifter.
Och för sådant ändamål är ofta nog äfven sagda skattelindring af
nöden. Men äfven med afseende å de blandade bryggerierna blifva
förhållandena ganska olikartade. Om af två bryggerier med hvardera

50,000 kilograms maltafverkning det ena använder 5,000 kilogram för
tillverkning af svagdricka och det andra 25,000 kilogram för samma
ändamål, är uppenbarligen det senare bryggeriet i långt större behof
af skattelindring än det bryggeri, för hvars svagdrickstillverkning
endast 10 procent af hela maltmängden användes. Det oaktadt kommer
skattelindringen dem bägge till godo i samma omfattning. Ännu påtågångare
blir emellertid riktigheten af min anmärkning i de fall, där
ingen som. helst svagdrickstillverkning äger rum, fall, där rätteligen
skillnaden i skatteafseende mellan de minsta bryggerierna och storindustrien
bör inskränkas till ungefär 20 procent. Och enligt hvad jag

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

af inkomna uppgifter från kontroll- och justeringsstyrelsen inhämtat,
uppgå de rena ölbryggerierna till ett ganska afsevärdt antal. De utgjorde
sålunda under tillverkningsåret 1907—1908 G9 stycken, af hvilka
29 stycken hvart för sig icke atverkade ölver 50,000 kilogram samt 9
stycken hvart för sig afverkade mellan 50,000 och 100,000 kilogram.
Och dessa 38 bryggerier, som med en medeltalsafverkning, understigande
100,000 kilogram, under omförmälda afverkningsår afverkade
sammanlagdt ungefärligen 1,350,000 kilogram malt, åtnjuta, såsom föregående
utredning visar, en så pass stor skattelindring för sin produktion,
att storindustrien betalar per halfbutelj ungefär 170 å 100 procent
mera än samma bryggerier.

Hela denna skattelindring verkar alltså med afseende å nämnda
ölbryggerier såsom understöd i konkurrensen med öltillverkningen inom
storindustrien. Ett rent ölbryggeri kommer därigenom i en premierad
ställning i jämförelse med ett i fråga om total tillverkning därmed jämnställdt
blandadt bryggeri, enär ett sådant bryggeri jämväl måste begagna
skattelindringen för att vid svagdrickstillverkningen konkurrera med
skattefria bryggerier. En för alla skattepliktiga bryggerier gemensam
degressionsskala synes därför icke lämpligen kunna användas i annat
syfte än att utjämna skillnaden i konkurrensen mellan skattepliktiga
bryggerier af olika storlek beträffande öltillverkningen. Och äfven om
man för bibehållande af likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria
bryggerier i fråga om svagdrickstillverkningen kunde anordna en
särskild degressionsskala för de blandade bryggerierna, vore därmed
icke jämnhet i beskattningen vunnen. Genom en sådan degressionsskala
skulle man visserligen förhindra, att de rena ölbryggerierna komme
i åtnjutande af en skattelindring, som icke egentligen vore afsedd för
desamma, men man måste, om icke olikställighet i de blandade bryggeriernas
inbördes konkurrensförhållanden skulle uppstå, ändock, såsom
jag redan visat, nödgas förutsätta, att alla blandade bryggerier tillverkade
svagdricka och andra maltdrycker i samma proportion. Något
sådant kan påtagligen icke i verkligheten ifrågakomma.

För öfrigt tillåter jag mig framhålla, att, därest degressionsskalan
fortfarande skulle ordnas i syfte att bereda likställighet mellan skattepliktiga
och skattefria bryggerier med afseende å tillverkning af svagdricka,
man icke vidare, såsom nu är fallet, skulle kuuna nöja sig med
en skillnad mellan högsta och lägsta skattesats af 8 öre för kilogram.
I det utarbetade förslaget har den normala skattesatsen fastställts till
22 öre, och skulle skattelindring medgifvas vid hvarje bryggeri för de

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

första 200,000 kilogrammen malt på det sätt, att skatt skulle utgå för
de första 100,000 kilogrammen med 17 öre och för nästa 100,000 kilogram
med 20 öre, allt för ett kilogram räknadt. Den lägsta skattesatsen
skulle alltså höjas från 4 öre till 17 öre, men under sådana förhållanden
lärer icke en degressionsskala med en latitud af endast 8 öre
kunna utjämna skillnaden i kostnader för tillverkning af svagdricka vid
skattepliktigt och skattefritt bryggeri. En ökning af marginalen mellan
lägsta och högsta skatt torde emellertid icke kunna ifrågakomma, bland
annat åt den anledning att tillkomsten af nya småbryggerier eljest
skulle befordras.

Full likställighet mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier
vid svagdiickstillverkning kan uppenbarligen icke vinnas utan att i
afseende a malt, som användts för tillverkning af svagdricka i skattepliktigt
bryggeri, hela det å samma malt belöpande skattebelopp, såvidt
det öfv erskjuter de kontrollkostnader, som drabba skattefria bryggerier,
efterskänkes. Härigenom skulle man kunna på ett fullt rationellt sätt
jämställa de olika slagen af bryggerier oberoende af, i hvilken proportion
svagdricka inginge i ett skattepliktigt bryggeris hela produktion; och
S!0ra fördelar vore otvifvelaktigt förenade med ett sådant förfarande
såväl för statsverket som för bryggerierna. Staten vunne garanti, att de
åtgärder, som vidtoges för ett visst ändamål, icke befordrade ett därför
främmande syfte. Vid skattepliktigt bryggeri inskränktes faktiskt skattskyldigheten
till de drycker, som maltskatten egentligen afser att träffa.
Kostnaden för svagdrickstillverkning’en blefve så vidt möjligt oberoende
af sagda skattskyldighet.

Återstår att afgöra, i hvilken ordning skattens efterskänkande
skulle kunna ske. I sådant afseende äro två vägar att välja. Antingen
skulle skatt för det malt, hvarom nu är fråga, icke uttagas, eller ock
skulle skatten, uppburen i sammanhang med skatten för allt annat malt,
i sinom sid restitueras. Af dessa två vägar är af flera skäl, som torde
framgå af redogörelsen för restitutionsförfarandet, den senare vägen att
föredraga.

Hvarje efterskänkande af skattebelopp af förevarande slag måste
i visst afseende grundas å deklaration från den skattskyldiges sida.
Till grund för restitution skulle sålunda läggas den af tillverkaren förda
bryggj°urnalen, i hvilken för hvarje brygd antecknas, huru mycket
malt användes till hvarje slag af maltdryck. Mot en dylik åtgärd
hafva^ åtskilliga invändningar framställts, i synnerhet när fråga varit
att på ett sådant förfarande grunda hela maltdrycksbeskattningen. Det

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 15

har sålunda sagts, att kontrollen öfver riktigheten al tillverkarens uppgifter
aldrig kunde göras fullt effektiv. Detta vore dock behölligt.
Vinsten af en oriktig uppgift kunde nämligen inom en sådan industri
som maltdryckstillverkningen blifva synnerligen afsevärd, och i anledning
häraf kunde under tider af häftig och ihärdig konkurrens mer än
en, särskilt bland de mindre näringsidkarne, lockas att stärka eller
rent af rädda sin ekonomiska ställning genom oriktiga uppgifter till
beskattningen. Härtill komme allmänhetens olika uppfattning om det
orätta i att bedraga en enskild man och att undanhålla staten hvad
densamma lagligen tillkomme.

Dessa invändningar och betänkligheter, som alltid låtit sig höras
vid införande eller utsträckning af själfdeklaration i och för beskattning,
kunde ej sägas sakna fog, om det vore tal om införandet af
själfdeklaration såsom grund för hela maltdrycksbeskattningen. Nu
gäller det emellertid endast att begagna sig af tillverkarens uppgifter
vid bestämmandet af restitution af eu ganska obetydlig del af den på
en helt annan grund än skattskyldiges deklarationer debiterade maltskatten.
Redan det straff, som enligt 38 § i förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker hotar den, hvilken i skattepliktigt
bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt förfar svikligen,
torde i och för sig verka afskräckande. Och de ekonomiska fördelar,
som tillverkaren tilläfventyrs skulle kunna tillskansa sig genom
att lämna oriktiga uppgifter, kunna ej gärna tänkas i allmänhet blifva
af en mot risken i förfarandet svarande beiydelse. Härtill kommer,
att i afseende å deklaration af detta slag i sjkifva verket skulle finnas
en långt effektivare kontroll än t. ex. i fråga om inkomsttaxeringen.
Man får nämligen icke förbise, att kontrollör finnes vid hvarje bryggeri.
Vidkommande kontrollörs verksamhet må till en början framhållas, att
han, som enligt 12 § af ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna i
riket skall på förhand underrättas om hvarje brygd, jämlikt bestämmelserna
i 18 § af ordningsstadgan är skyldig att besöka hvarje under
hans tillsyn stående bryggeri minst tre dagar i veckan. På grund
häraf hafva kontrollörerna numera i regel vunnit en sådan erfarenhet
rörande arbetssättet och tillverkningen vid de skilda bryggerierna, att
de böra vara ganska väl skickade att kontrollera riktigheten af uppgifterna
i bryggjournalen, allrahelst som, enligt uppgift från kontrolloch
justeringsstyrelsen, i flertalet af de bryggerier, hvilka, på sätt jag
strax skall angifva, skulle komma i åtnjutande af restitution, brygd
icke företages oftare än tre dagar i veckan — och svagdricksbrygd

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

sålunda än mindre ofta samt hvarje brygd i anledning af nyssnämnda
bestämmelse i 18 § ordningsstadgan därför i regel torde af
vederbörande kontrollör personligen öfvervakas. Skulle uppgift i bryggjournalen
förefalla misstänkt, bör sålunda kontrollören i allmänhet vara
i stånd att genom undersökning konstatera, huruvida försök till bedrägeri
eller annat underslef föreligger.

Såsom jag nyss nämnde skulle ett svikligt förfarande vid bryggjournalens
förande i allmänhet icke kunna bereda bryggaren några
afsevärda ekonomiska fördelar. Jag är härmed inne på de begränsningar,
hvarmed restitutionsförfarandet bör omgärdas.

Det synes mig själffallet, att restitution icke bör medgifvas andra
^ryS^er^er bn sådana, för hvilka en blandad produktion af svagdricka
och alkoholstarkare maltdrycker maste med hänsyn till omsättningens
storlek i orten och andra omständigheter anses ur ekonomisk synpunkt
erforderlig eller icke utan större ekonomiska svårigheter kan utbytas
mot tillverkning af enbart svagdricka eller enbart alkoholstarka maltdrycker.
Erfarenheten har visat, att de större bryggerierna beredt
sig tillfälle att pa ett ekonomiskt förmånligt sätt ordna sin tillverkning
af svagdricka, exempelvis genom inrättandet af särskilda skattefria
svagdricksbryggerier. För dessa bryggerier bör därför icke någon
skatterestitution ifrågakomma, helst faktiskt icke ens den genom nu
gällande degressionsskala lämnade skattelindringen kommer dessa bryggerier
nämnvärdt till godo. Att teoretiskt uppställa en gräns för de
|->rySSer^er? som skulle få åtnjuta skatterestitution, låter sig naturligen
icke göra. Rådande förhållanden synas mig därvid böra blifva bestämmande.
Enligt från kontroll- och justeringsstyrelsen lämnade uppgifter
kan maltdryckstillverkningen under året 1907—1908 vid de skattepliktiga
bryggerierna fördelas på följande sätt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

17

Maltdrycksbryyyerierna 1907—1908.

Grupp	Blandade bryggerier, som	till svagdricka inmäska	1 Rena ölbryggerier | :
mindre än 50 °/o af hela maltafverkningen j	mera än 50 °/o af hela maltafverkningen
1 Antal |	u , e Till svag-1 Hela af- (Jrieka. in-! verkningen mäskadt kg‘ 1 kg.	1 Antal	Hela afverka ningen kg-	Till svag-dricka in-mäskadt kg-	Antal	Hela af- | verkningen kg-
	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.
1) ej öfver 50 000 kg.	65	1,843,559	265,043	13	204,808	165,238	29	623,405
2) 60,000-100,000 »	46	3,280,345	494,355	1	53,655	33,235	9	721,1251
[3) 100,000-150,000 »	14	1,717,375	90,284	—	—	-	4	459,485
! 4) 150,000—200,000 »	14	2,312,905	144,610	—	—	-	6	1,035,095
i 5) 200,000—300,000 >	3	767,940	49,570	—	-		8	2,072,320
i 6) öfver 300 000 »	1 7	6,699,830	40.840	1 —	—		13	11,834260
Summa	149	16,621,954	1,084,702! 14	| 258,463	| 198,473	| 69	16,745,690

Häraf framgår, att bryggeri med en årlig afverkning, öfverstigande
100,000 kilogram malt, i regel allenast såsom en biprodukt tillverkar
svagdricka. Till svagdricka inmäskas sålunda i grupperna 3),_ 4) och 5)
endast 5 å 7 procent af hela den afverkade maltmängden och i gruppen
6) än mindre. Då jag härvidlag håller mig till medeltalssiffrorna, ingår
visserligen i en del'' fall i bryggeris produktion till svagdricka användt
malt med större procent än nu angifvits. Men produktionens omfattning
och uppdelning i allmänhet gifver dock vid handen, att för bryggerier
af nu angifven storlek den ekonomiska ställningen icke är beroende
af svao-dricksproduktionen utan af produktionen af de alkoholstarkare
dryckerna. Och äfven om i ett eller annat fall i bryggens produktion
skulle ingå svagdricka till någon i jämförelse med produktionen i
öfrigt afsevärd kvantitet, torde dock här liksom vid öfnga större
bryggerier betingelserna för särskildt ordnande af svagdrickstillverk ningen

förefinnas. ,

Annorlunda ställer sig saken inom öfnga grupper. Inom den
grupp bryggerier, som afverka hvar för sig högst 5O,00U kilogram malt,
Bih. till Kiksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd, 26 Häft. 3 -

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

ingår sålunda svagdrickstillverkning med öfver 20 procent i hela produktionen,
och inom den grupp, som afverkar hvar för sig mellan 50,000
och 100,000 kilogram malt, ingar i hvarje bryggeris utverkning i medeltal
svagdricksmalt med nära 16 procent. På grund häraf och då man
vid granskning af siffrorna för de skilda bryggeriernas produktion
finner, att inmäskningen af malt till svagdricka vid ända till 14 bryggerier
uppgår till öfver 50 procent af hela maltafverkningen och äfven
i åtskilliga andra fall till högst afsevärda belopp af sagda afverkning,
synes det mig skäligt, att bägge nu omförmälda grupper bryggerier
komma i åtnjutande af skatterestitution för malt, som omedelbarligen
användts för tillverkning af svagdricka.

Men äfven vid dessa bryggerier torde dock en begränsning i
nämnda afseende böra göras. Med den uppdelning af bryggerierna i
skattepliktiga och skattefria, som i och för maltdrycksbeskattningen
inföits, lärer man kunna förutsätta, att, om ej vissa omständigheter
verka förryckande, bryggeri bör finna för sig förmånligast att mera
öfvervägande ägna sig åt tillverkning af skattepliktig vara eller helt
och hållet tillverka svagdricka. Under nu gällande bestämmelser inträffar
emellertid allt emellanåt det egendomliga förhållandet, att bryggeri,
som kanske använder 80 procent och därutöfver af under året afverkadt
malt för tillverkning af svagdricka, ändock finner det för sig
ändamålsenligt att bedrifva skattepliktig tillverkning. Men äfven om
ett bryggeri,, ehuru öfvervägande svagdrickstillverkande, finner det
ekonomiskt fördelaktigt att för möjligheten till tillverkning och försaljning
af en mindre kvantitet alkoholstarkare maltdrycker betala skatt
jämväl för den större maltmängd, som användts till svagdricksbrygd,
bör sådant uppenbarligen icke vara normerande för lagstiftningen.
Nämnda anmärkningsvärda förhållande må bero vare sig på en allt för
stark degressionsskala eller på vissa gynnsamma villkor för försäljning
i orten af alkoholstarka drycker eller på bägge dessa anledningar, mig
synes likväl skattelindringen, i hvilken form den än anordnas, aldrig
höra sättas så högt, att ett skattepliktigt bryggeri skall kunna sägas
drifva öfvervägande skattefri tillverkning. I föreliggande förslag kar
därför maximum för restitution af skatt bestämts till 50 procent af
bryggeriets hela maltafverkning.

En annan begränsning i restitutionen skulle dessutom ligga i
gällande bestämmelser om minimiskatt. I afseende å dessa bestämmelser,
som återfinnas i 5 och 53 §§ af gällande förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, må erinras, att enligt 5 § skatt
skall erläggas för minst 150 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 19

dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund åt tillståndsbevis
må liga ruin, eller med andra ord: tillverkaren är skyldig att
betala i medeltal 6 kronor i skatt för hvarje tillverkningsdygn. Skulle
denna föreskrift bibehållas oförändrad blefve, vid den af mig föreslagna
ändringen af skatteskalan, tillverkaren skyldig att erlägga 25 kronor 50
öre i skatt om dagen. Detta voro emellertid onödigt mycket för att tillförsäkra
statsverket skälig inkomst utöfver kontrollkostnaden och erfordrades,
vid maltskattens förhöjning, ännu mindre för att förhindra
uppkomsten af nya småbryggerier.

Det finnes därför ingen anledning att höja det nuvarande minsta
skattebeloppet 6 kronor, om man ej vill linna en sådan däri, att efter
17 öré skatt för ett kilogram malt det minsta belopp malt, som skulle
afverkas om dagen, bletve eu så ojämn kvantitet som 35,3 kilogram.
För att undvika ett dylikt siffertal synes det vara lämpligare att omredigera
bestämmelsen i 5 § sålunda, att däri angifves det minsta
penningbelopp, som skall i medeltal erläggas.

I anslutning härtill bör jämväl i 53 § af förordningen det minsta
belopp skatt, som enligt detta författningsrum skall af vissa bryggerier
erläggas, bestämmas i penningar. I sagda författningsrum stadgas
nämligen, att för skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret
1907 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906 —1907 afverkningen
ej uppgått till 150 kilogram i medeltal per dygn, skall för tiden
intill den 1 oktober 1912 det i 5 § föreskrift^ minsta belopp malt nedsättas
till 50 kilogram. Minsta skattebelopp bör alltså i förevarande
fall bestämmas till 2 kronor.

Med de begränsningar för restitution, hvarom jag förut talat,
skulle för hvarje brvggeri restitution icke kunna ifrågakomma för mera
än 50,000 kilogram. Och då restitution icke skulle medgifvas annat
bryggeri än sådant, som under afverkningsåret afverkat högst 100,000
kilogram, skulle det kanske synas, som om restitutionsbeloppet borde
utgå efter 17 öre för kilogram eller den föreslagna lägsta skattesatsen.

Man får dock icke förbise, att vissa kontrollkostnader drabba äfven
rena svagdricksbryggerier. Enligt 32 § i nyssberörda förordning skall
nämligen dylikt bryggeri i sådant afseende för hvarje kvartal utgifva
ett belopp, motsvarande 30 öre för hvarje helgfritt dygn af den tid,
hvarunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit gällande,
samt dessutom, om maltafverkningen under omförmälda tid uppgår i
medeltal till mera än 60 kilogram malt för hvarje helgfritt dygn, ett
hälft öre för hvarje kilogram af den maltmängd, hvarmed afverkning
öfverstiger eu efter 60 kilogram om dygnet beräknad afverkning. Till

20

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 26.

dessa med svagdrickstillverkningen i skattefritt bryggeri förenade kostnader
måste vid restitution af maltskatt hänsyn tagas för att icke ställa
ett skattefritt bryggeri i fråga om dylik tillverkning i sämre ställning
än ett skattepliktigt bryggeri; och bör alltså förmånen af restitution
inskränkas till 16 7S öre för kilogram.

Med hänsyn till stadgandena om minimiskatt vid skattepliktigt
bryggeri ~ och har jag till dessa stadganden, såsom beroende allenast
af bryggeris nu nämnda egenskap, icke ansett mig böra fästa afseende
vid fastställandet af restitutionsbeloppet — kan detta senare belopp först
efter ett tillverkningsårs utgång bestämmas för samma år, ett förhållande,
som, bland annat, utesluter möjligheten att på förhand medgifva skattefrihet
för till svagdricksbrygd användt malt.

_ Angående sättet för re.-titutionens erhållande synes böra stadgas,
att tillverkaren efter tillverkningsårets utgång skall göra ansökan därom
hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande och vid ansökningen
foga ett af öfverkontrollör bestyrkt utdrag ur den vid bryggeriet
förda tillverkningsjournalen, innehållande de för restitutionens beräknande
behöfliga sifferuppgifterna. Dessa och andra bestämmelser, som
för ändamålet kunna erfordras, torde lämpligen böra införas i ordningsstadgan
för maltdrycksbryggerierna.

Jag öfvergår nu att beräkna det belopp, som enligt den af mig
föreslagna anordningen, om densamma varit gällande för tillverkningsåret
1907—1908, restitution svis skulle hafva för samma år utgått till
de skattepliktiga bryggerierna. Dessförinnan får jag framhålla, att, då
restitution endast skulle ifrågakomma för till svagdricksbrygd omedelbart
använd malt, afseende ej kan eller bör fästas å s. k. pålaknings''svagdricka,
som är en biprodukt vid ölbrygd.

Af den förut lämnade utredningen framgår, att af de bryggerier,
som under omförmälda år hvart för sig afverkat intill högst 100,000
kilogram malt, 111 stycken, vid hvilka inmäskningen till svagdricka
icke i något fall öfverstigit 50 procent af hela maltafverkningen, inmäskat
till svagdricka sammanlagdt 759,398 kilogram malt.

För detta belopp skidle alltså full restitution hafva fått äga rum
och efter beräkning åt 16 V2 öre för kilogram, uppgått till sammanlagdt
125,300 kronor 67 öre. Återstående 14 bryggerier, hvilka skulle hafva
kommit i åtnjutande af restitution, hade emellertid hvart för sig till
svagdricka inmäskat mer än 50 procent af hela maltafverkningen, utgörande
för samtliga 258,463 kilogram. Dessa bryggerier skulle alltså
icke hafva tillerkänts restitution för större belopp än som motsvarade
hälften af sistnämnda summa eller 129,231,5 kilogram. Restitutions -

125,300: tf 7
146,623: 8 7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 21

beloppet för dessa senare bryggerier skulle därför kunna beräkna»
ir .............................................. kronor 21,323: 20.

Lägges härtill restitutionsbeloppet för förenämnda

111 bryggerier......................................................

kan restitution för helt år beräknas till..................... n

eller afrundadt uppåt till 150,000 kronor.

Genom nu omförmälda restitutionsförfarande har jag sökt upprätthålla
likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria biyggerier
med -afseende å svagdrickstillverkningen. Vid reglering åt skatteskalan
har i an- sålunda allenast haft att taga hänsyn till önskemålet att bereda
hjälp åt de mindre bryggerierna i konkurrensen med storindustrien.
Jas;1 bär för sådant ändamål i hufvudsak återgått till det i 1903 ars
proposition upptagna förslag till degressionsskala, såvidt angar den
procentiska skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats* Som bekan ,
låo- i denna skala minimiskattesatsen 20 procent under den högsta eller
normala skattesatsen, 20 öre pr kilogram. Då i föreliggande förslag
den normala skattesatsen bestämts till 22. ore for kilogram, koinmei,
med nyssberörda procentiska skillnad, minimisatsen^ att stanna vid ett

belopp af 17,6 öre för kilogram, eller afrundadt nedåt vid 17 öre. Anlednino-en
därtill att normalskattesatsen nu satts 2 öre högre än i nyssnämncfa
proposition är att söka icke blott i skattebehofvet utan äfven i
den vid skatteregler ing å ifrågavarande område, såsom förut angitvits,
ofta uttalade önskan att i största möjliga utsträckning i statens intresse
utnyttja den höjning i maltdryckernas salupris, som blir ioljden åt

skatteförhöjningen. , . . , .. , r

Tillverkarens intressen af prisförhöjning motvagas naturligen, åt
den inskränkning i afsättning, hvartill eu prisförhöjning, otvifvelaktigt
torde i mer eller mindre mån föranleda. A andra, sidan maste en
prisförhöjning å enheten i den producerade varan, i detta fall haltbutelj
maltdryck, vid utminutering kunna bestämmas i helt oreta].
Under sådana förhållanden torde mau kunna med skal pasta, att, därest
skatteförhöjningen å afverkadt malt icke blir större än att densamma
och med prisförhöjningen för tillverkaren förenade eventuella andra
kostnader motsvara ett öre för hvarje halfbutelj af skattepliktig vara,
prisförhöjningen också stannar vid nämnda belopp. _

Med den nu föreslagna skatteskalan skulle ett bryggeri med en arsafverkning
af intill 100,000 kilogram malt betala i skatt 17 ore för kiloo-ram,
ett bryggeri med en årsafverkning om 150,000 kilogram 18 ore

tD I ö O

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

för kilogram, ett bryggeri med eu årsafverkning om 200,000 kilogram
18,5 öre för kilogram och ett bryggeri med eu årsafverkning om
00,000 kilogram 20,8 3 öre för kilogram; och skulle skatten vidare
ökas i mån som afverkningen stiger, utan att dock någonsin nå upp till
22 öre per kilogram. Enligt den förut följda utbytesbcräkningen vid maltdryckstillverkningen
skulle vid bryggerier om resp. 100,000, 150,000,
200,000 och 600,000 kilograms årsafverkning belöpa i skatt per halfbutelj
resp. 1,5 2 öre, 1,6 l öre, 1,6 5 öre och 1,8 6 öre. Det största af nu omförmälda
bp\ ggeiier skulle alltså betala i skatt per halfbutelj öfver 20 procent
mera än bryggeriet om 100,000 kilograms afverkning, ungefär 15 procent
mera än bryggeriet om 150,000 kilograms afverkning och omkring 12
Procent mera än bryggeriet om 200,000 kilograms afverkning. Skillnaden
i skattskyldigheten mellan större och mindre bryggerier torde
sålunda under den föreslagna skatteskalan blifva fullt tillräcklio- för att
utjämna de särskilda svårigheter, skattens utgörande kan vålla den
mindre industrien.

Enligt nu gällande skatteskala belöper, efter beräkning af 280
halfbutelj er lageröl på 25 kilogram malt, vid ett bryggeri med en årsafverkning
om 600,000 kilogram på halfbutelj 0,9 6 öre. Enligt föreliggande
förslag skulle skatten uppgå till 1,8 6 öre pr halfbutelj. Skillnaden
mellan sistnämnda tva belopp eller 0,9 o öre skulle utgöra skatteförhöjningen.
Vid ett bryggeri med afverkning om 200,000 kilogram
uppgå motsvarande siffror till: nuvarande skatt 0,7 4 öre, den tilltänkta
skatten 1,6 5 öre och skatteförhöjningen 0,91 öre, allt per halfbuteljoch
for ett bryggeri om 150,000 kilograms afverkning blir nuvarande
skatten 0,6 3 öre, den tilltänkta skatten 1,61 öre och skatteförhöjning-en
0,9 8 öre. ö

Den effektiva skatteökningen per halfbutelj torde emellertid i verkligheten
endast i sällsynta undantagsfall uppgå ens till nu nämnda beopp,
och detta af skilda anledningar. Till en början må sålunda framhållas,
att själfva den grund, jag i enlighet med gängse praxis vid dylika
beräkningar följt vid uppskattningen af skatteökningen per halfbutelj, så
till vida ar felaktig som 25 kilogram malt åtminstone vid de största bryggerierna
lämna mera lageröl än 280 buteljer. Men äfven om den utbytesprocent,
som nu angifvits, vid flertalet bryggerier kan vara riktig vidkommande
produktionen af lageröl, blir dock medeltalsberäkningen naturligen
missvisande, när, såsom oftast är fallet, i utbytet af det malt, hvarom här
ar fråga ingå brycker, till hvilka maltåtgången är mindre än i afseende
a lagerol Som bekant plägar nämligen vid bryggeri tillverkas, utom
agerol, pilsneröl, lagerdricka och äfven andra mindre maltdryga drycker.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 23

Kunde till grund för medeltalsberäkningen läggas det antal half buteljer
maltdrycker, det afverkade'' maltet verkligen lämnat, skulle därför säkerligen
skatteökningen per halfbutelj icke obetydligt sjunka under den af
mig i sådant afseende nyss gjorda beräkning.

Under nu angifna förhållanden torde den marginal, som skulle
förefinnas mellan den verkliga skatteförhöjningen och en förhöjning af
ett öre i salupriset per halfbutelj maltdryck, vara tillräckligt stor, för
att icke bryggerierna i skatteförhöjningen skulle hafva någon anledning
att höja priset per halfbutelj med mera än sistnämnda belopp.

Af nyss lämnade siffror skulle det synas, som om skatteförhöjningen
drabbade hårdare ju mindre bryggerierna vore och särskild^
skulle detta kunna sägas vara fallet beträffande sådant rent ölbryggeri,
hvars afverkning icke öfverstege 100,000 kilogram. Aid ett dylikt
bryggeri skulle nämligen, med den föreslagna skatteskalan, skatten
belöpa på halfbutelj med 1,5 2 öre, hvithet i sin ordning öfversköte nuvarande
beskattning vid ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning
med 1,16 öre och vid ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning
med 1,0 3 öre. Dessa förhållanden äro emellertid, såsom jag flera gånger
framhållit, en naturlig följd däraf, att skatteskalan i det föreliggande
förslaget ordnats allenast i syftemål att hjälpa de mindre bryggerierna
i konkurrensen med storindustrien. I hvilken omfattning sådan hjälp
i själfva verket kommer att beredas bryggerier af nu nämnda storlekar,
har jag jämväl förut angifvit.

Innan jag härefter öfvergår att beräkna det skattebelopp, som
maltskatten med den föreslagna höjningen skulle kunna anses inbringa,
får jag framhålla, att, därest 5 § omredigeras, på sätt jag redan föreslagit,
viss ändring i 36 § 2 mom. synes erforderlig. I detta författningsrum
stadgas i fråga om viss olaglig tillverkning af maltdrycker,
att, utom straff, äfven skatt skall utgå, i hvilket afseende en minimimängd
malt bestämts. Denna mängd hade uppenbarligen ställts i förhållande
till den i 5 § nu angifna medeltalskvantitet malt, därför
skatt vid bryggeri minst skall erläggas, och utgör trettio gånger samma
kvantitet eller 4,500 kilogram, motsvarande i penningar 180 kronor.
Sagda proportion mellan medeltalskvantiteten skattepliktig malt, hvarom
i 5 § förmäles, och skatt vid oloflig maltafverkning torde fortfarande
böra upprätthållas. Men en rubbning härutinnan skulle äga rum, om,
vid den i sammanhang med skatteförhöjningen föreslagna ändringen i
sistnämnda lagrum, den i 36 § 2 mom. omförmälda minimikvantitet
skattepliktig malt lämnades oförändrad. I anledning häraf och i anslutning
till nyss angifna ändringsförslag torde lägsta skatteplikt vid oloflig

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26-

tillverkning, hvarom nu är fråga, böra omedelbarligen bestämmas till
ofvanberörda belopp 180 kronor.

Vid beräkning af den inkomst, maltskatten efter vidtagen höjning
kan komma att inbringa statsverket, utgår jag från förhållandena under
sistförflutna tillverkningsår eller året 1907—1908. Om de bryggerier,
som voro i verksamhet nämnda år, indelas efter maltafverkningens storlek
i tre grupper, omfattande den första de bryggerier, som hvar för sig
ej afverkade mera än 100,000 kilogram, den andra bryggerierna med
100,000—200,000 kilograms afverkning och den tredje alla öfriga
bryggerier, visar det sig, att vid

lista gruppens 163 bryggerier afverkades 6,726,897 kg.

2:dra „ 38 „ „ 5,524,860 „

3:dje „ 31 „ * „ 21,374,350 „

eller tillsammans 33,626,107 kg.

Hade de höjda skattesatserna tillämpats på denna afverkning, skulle
i skatt hafva influtit från

lista	gruppen	för	6,726,897	kg.	malt	å	17	öre	= kr.	1,143,572
2: dra		11	3,800,000	11		11	17	11	- 11	646,000
	7?	11	1,724,860	11	V	11	20	11	— 11	344,972
3:dje	11	11	3,100,000	11	11	11	17	11	— ,,	527,000
	11	11	3,100,000	11	11	11	20	11	— 11	620,000
11	11	11	15,174,350	V	11	11	22	11	= ,,	3,338,357
	Summa	33,626,107	kg.	malt				kr.	6,619,901:

49

49.

Då det emellertid synes lämpligt, att de restitutioner af maltskatt,
hvilka jag ofvan beräknat till i rundt tal 150,000 kronor, tillsvidare få
utgå direkt ur maltskattemedlen, bör den nyss beräknade inkomstsumman
först och främst minskas med nämnda belopp. Därjämte synes mig
nödig försiktighet bjuda att efter skatteförhöjningen räkna med någon
nedgång i konsumtionen. Under sådana förhållanden har jag icke ansett
mig kunna beräkna maltskattens afkastning till högre belopp än 6,400,000
kronor.»

I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till
behandling förehaft dels en inom Första Kammaren väckt motion,
nio 46, af herr Louis Ljungberg, dels ock en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 236, af herr Sam. Söderberg i Hobborn, äfvensom
vissa delar af eu inom samma Kammare väckt motion, n:o 221, af herr
vice talmannen K. A. Staaff m. fl.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. , 25

1 sin motion anför lierr Ljungberg:

»Med föranledande af Kungl. Maj:ts proposition n:o 18 angående
ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker tillåter jag mig härmed
göra följande framställning och förslag.

Till eu början kan jag icke underlåta göra det uttalandet, att det
måste förefalla ganska anmärkningsvärd^ att, samtidigt med det att
proposition aflåtes angående sänkning af tullen på vissa franska viner,
från regeringen framlägges ett skatteförslag, hvilket innebär såsom påföljd
en förhöjning åt priset på Öl. Genom den ena åtgärden åstadkommes
nedsättning i priset på ett de mera burgnas njutningsmedel,
genom den andra en fördyring af de breda lagrens. I dylik riktning
torde enligt numera ganska allmängiltiga grunder skattelagstiftningen
icke böra utveckla sig, såframt icke nödtvång föreligger. Men detta
kan väl icke sägas hafva varit förhållandet, då andra skattekällor, lika
gifvande och mera lämpade efter skatteförmågan, kunnat stå till buds,
jämväl utan att göra rubbning i gällande skattesystem. Jag tänker
härvid närmast på arfsskatten, i fråga om hvilken skattesatserna måste
anses vara i åtskilliga delar både för låga och för svagt progressiva.

Med den uppfattning i saken, jag sålunda vågar hysa, borde jag
gifvetvis i första hand yrka, att nu ifrågavarande kungl. proposition
måtte af Riksdagen afslås; men då för ett dylikt negativt yrkande lämpligen
icke bör väljas motionens form och detsamma sannolikt skulle
hafva föga utsikt till framgång, afser jag med denna framställning
allenast att, för den händelse propositionen i hufvudsak skulle vinna
Riksdagens bifall, däri måtte vidtagas de ändringar eller rättelser, hvarom
nedan förmäles.

Jag vågar förmena, att propositionen bör undergå jämkning såväl
i fråga om rätten till skatterestitution som ock beträffande degressionsskalan.
1 förra hänseendet ber jag att genast få taga fasta på chefens
för finansdepartementet klart principiella ståndpunkt i frågan om. likställighet
mellan skattefria och skattepliktiga bryggerier vid svagdrickstillverkning,
hvaråt han gifvit uttryck i följande ordalag: ''Genom
'' efterskänkande af skattebeloppet för allt för tillverkning af svagdricka
användt malt, såvidt det öfverskjuter de kontrollkostnader, som drabba
skattefria bryggerier, skulle man kunna på ett fullt rationellt sätt jämnställa
de olika slagen af bryggerier oberoende af, i hvilken proportion
svagdricka inginge i ett skattepliktigt bryggeris hela produktion; och
stora fördelar vore otvifvelaktigt förenade med ett sådant förfarande
såväl för statsverket som för bryggerierna. Staten vunne garanti,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 4

26 _ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

att de åtgärder, som vidtoges för ett visst ändamål, icke befordrade
ett därföi främmande syfte. Vid skattepliktigt bryggeri inskränktes
faktiskt skattskyldigheten till de drycker, som maltskatten egentligen
afser att träffa. Kostnaden för svagdrickstillverkningen blefve såvidt
möjligt oberoende af sagda skattskyldighet’. Chefen för finansdepartementet
framhåller vidare, att hvarken svårigheter vid kontrollen eller
åkning af kostnaden därför lägga hinder i vägen för skatterestitutionens
fullständiga genomförande. Man borde fördenskull väntat ett förslag,
däld förberörda principiella åskådning vore konsekvent tillämpad. Så
är dock icke förhållandet med det föreliggande; utan af anledning, att
vissa större bryggerier skulle ordnat sin tillverkning af svagdricka
genom inrättande af särskilda skattefria svagdricksbryggerier samt att
eljest vid »blandade bryggerier med årsafverkning öfver 100,000 kilogram
malt produktionen af svagdricka varit procentvis så ringa, att för
dessa den ekonomiska ställningen icke vore beroende af svagdrickstillverkningen,
har chefen för finansdepartementet kommit till det tämligen
godtyckliga resultatet, att skatterestitution vid svagdrickstillverkning
bör tillkomma endast bryggerier med afverkning intill 100,000
kilogram malt.

kan alldeles icke gilla denna begränsning och finner skälen
för densamma ganska svaga. Genom utnyttjande af den rätt till lokalt
v.e^??, som redan gällande författning i ämnet medgifver, har det med
sistlidet år i allmänhet kommit därhän, att vid värdshusrörelse å landsbygden
annan maltdryck än svagdricka är förbjuden. En naturlig följd
häraf blir, att de medelstora bryggerierna för uppehållande af sin omsättning
^ och därigenom bibehållande af sin arbetsstam måste söka i
ökad mån kasta sig på tillverkning af de alkoholsvaga maltdryckerna,
som därvid år efter år komma att i mera afsevärd mån spela in i
ekonomi. En dylik naturlig utveckling’, jämväl i nykterhetens
intresse, skulle emellertid omöjliggöras, om dessa bryggerier i
motsats till de mindre skulle för det vid svagdrickstillverkningen använda
maltet betala de föreslagna höga skattesatserna utan rätt till
restitution. Och att tvinga vissa bryggerier med erforderligt utrymme
för bäggedeia tillverkningarna att för bedrifvande af svagdricksproduktion
anlägga särskild fabrik synes mig vara från statens sida en obillig
och äfven i öfrigt förkastlig åtgärd.

Då _ för statsverket ej någon ökad kontrollkostnad uppstår vid
skatterestitution till bryggeri af ena eller andra storleken samt det blott
ar en gärd af den enklaste rättvisa att gifva den ena fabriken samma
möjligheter för existens och utveckling som den andra, vågar jag

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26- 27

antaga, att giltiga skäl förefinnas att bevilja skatterestitution för allt
malt, som direkt användts för tillverkning af svagdricka; och torde
därvid restitution sbeloppet rättvisligen böra sättas till ett hälft öro
under ett hvart bryggeris medelskattebelopp pr kilogram malt under
tillverkningsåret.

Hvad härefter angår den föreslagna degressionsskalan, väcker det
genast uppmärksamheten, att den så sent som vid 1907 års riksdag
fastslagna skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats nu blifvit
minskad från 8 till 5 öre. Af de synpunkter, som härvid må hafva
varit bestämmande, synas mig endast två vara af reell innebörd, nämligen
dels önskemålet att icke befordra tillkomsten af små bryggerier
och dels antagandet, att genom skatterestitutionen flertalet af de förefintliga
mindre bryggerierna bereddes sådan förmån, att de kunde tåla
vid en proportionsvis större höjning af skattesatsen. Om ock dessa
synpunkter i stort sedt måste anses riktiga, torde dock den sistberörda
hafva blifvit i propositionen väl kraftigt beaktad. Detta äfvensom att
däri skillnaden i bärkraft hos de större och de medelstora bryggerierna
lämnats å sido skall jag nu söka ådagalägga.

Chefen för finansdepartementet har till stöd för tillkomsten af de
föreslagna skattesatserna gjort åtskilliga intressanta jämförelseberäkningar,
af hvilka dock de propositionen mest stödjande hänföra sig till
antingen enbart Kungl. Maj:ts proposition i förevarande sak till 1903
års riksdag eller ock en sammanföring af nu gällande och de föreslagna
skattesatserna, i båda fallen sedda i förhållande till en på grund af
maltbeskattningen föranledd höjning af ölpriset med 2 öre. Jag för
min del kan icke finna, att berörda beräkningar böra få tillmätas någon
afgörande betydelse vid bedömande af den rätta afvägningen af nya
skattesatser; dessa böra i stället enligt mitt förmenande afvägas efter
de verkningar, som de medföra i och för sig med afseende å ölpriset.
Och härvid är ju att taga fasta på det syftet, att genom skatteförhöjningen
ölpriset å enheten — halfbuteljen — icke må ökas utöfver ett
öre och att förty den på samma enhet belöpande skatteförhöjningen må
understiga ett öre med så stort belopp, som motsvaras af andra med
prisförhöjningen för tillverkaren förenade kostnader, hvilka, på sätt
också i propositionen påpekats, drabba bryggerierna tyngre i samma
mån som omsättningen är mindre.

Häraf torde det först och främst framgå, att skatteförhöjningen
icke i något fall bör öfverstiga eller utgöra fullt ett öre per halfbutelj
samt att det för de medelstora bryggerierna bör lämnas större marginal
mellan skattebeloppet och ettöresprisförhöjningen än för de större och

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

de största bryggerierna. Det gäller då att, med tillgodoseende af statsbehofvet,
söka utfinna en skatteskala, som i möjligaste män uppfyller
dessa villkor; och om därvid möter svårighet att för de mindre bryggerierna
åstadkomma någon mera afsevärd marginal i angifna hänseendet
bör det ej förbises, att ett dylikt förhållande för dessa brygoerier
väsentligen uppväges dels genom storleken af dem nu tillkommande
skatterabatt och dels genom föreslagna rättigheten till skatterestitution,
hvarjemte önskemålet att icke främja uppkomsten af nya sådana bryggerier
icke bör lämnas ur sikte.

Enligt de i propositionen utförda beräkningar skulle af den föreslagna
skatteförhöjningen belöpa per halfbutelj Öl

vid bryggeri med afverkning intill 50,000 kilogram ............... l,i6 öre

” ” ii ii v 100,000 „ 1,03 „

ii ii 11 ii » 150,000 „ ............... 0,98 „

ii n ii ii ii 200,000 „ ............... 0,9i „

ii ii ii ii ii däröfver „ ............... 0,9 0 „

Detta resultat må väl icke kunna anses tillfredsställande; man
erfar nog tvärtom en naturlig benägenhet att vilja fullständigt kasta
om verkningarna, åtminstone så att skattebördan folie tyngst på de största
och bärkraftigaste bryggerierna, dock att öresgränsen icke finge öfverskridas.
. För att ernå ett dylikt mål, så godt sig göra låter, lär det
emellertid vara nödvändigt att sänka skattesatsen för afverkning under
100,000 kilogram till 15 öre samt fördela de föreslagna lägsta skattesatserna
på nästa 100,000 kilogram; och om därjämte högsta skattesatsen
sättes till 23 öre, torde icke något af de syften, som ligga till
grund för propositionen, göras om intet, ej ens skattebehofvets tillfredsställande.

Till närmare belysning af det ifrågavarande skatteförslagets verkningar
skall jag tillåta mig anföra ett exempel, hämtadt från ett bryggeri
inom det län, jag har äran representera. Bryggeriets afverkning
under sist tilländalupna räkenskapsåret utgjorde 193,300 kilogram och
maltskatten således 15,696 kronor. Med tillämpning af den i propositionen
föreslagna skattehöjningen skulle skatten uppgått till 35,660
kronor, och då antalet försålda halfbuteljer Öl under året, däri dock icke
inberäknadt buteljeradt svagdricka, utgjort allenast 1,846,000 stycken,
skulle en prisförhöjning af ett öre per butelj icke vara tillräcklig att
täcka skatteskillnaden, utan bryggeriet därutöfver fått tillsläppa i rundt
tal 1,500 kronor, d. v. s. skatteförhöjningen skulle komma att verka

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

jämväl retroaktivt. Betänker man vidare, dels att, såsom äfven i propositionen
antagits, genom skatteförhöjningen konsumtionsminskning
gifvetvis kommer att inträda och dels att priset på buteljeradt svagdricka
ej lär kunna höjas, finner man, att i det anförda exemplet bryggeriet
skulle komma att efter införande af en skatteskala, så beskaffad
som den föreslagna, utan vederlag få vidkännas åtskilliga 1,000 kronor
såsom direkt bidrag i anledning af skattehöjningen; dock att, därest
bryggeriet i enlighet med min hemställan här ofvan finge åtnjuta skatterestitution,
dess direkta skattebidrag i samma mån minskades.

Med tillämpning af de synpunkter, för hvilka jag nu gjort mig
till tolk, har jag kommit till det resultat, att en jämkning af föreslagna
skattesatserna skäligen borde äga rum på det sätt, att skattebeloppet
skulle utgöra

för afverkning intill 100,000 kg. malt ........... 15 öre pr kg.

» därpå följande 50,000 » » 17 )) » »

» » ''» 50,000 » » ............ 20 » » »

» afverkning öfver 200,000 » » 23 » )) »

Den förhöjning i beskattningen, dessa skattesatser innebära, skulle

»

»

)>

»

»

v

y>

»

»

»

»

»

»

50,000	kg.	med	0,98	öre
100,000	»	»	0,85	»
150,000	»		0,77	»
200,000	»	»	0,76	»
600,000			0,91	»
1,000,000	»	»	0,94	»
3,000,000		»	0,98
som i propositionen	beräknats tillgodo-

Kolli Illa »l*tLöJvctööctJLL, Ujjjjgax u± UHU ^ * j ~x---

med antagande af det af mig nu framställda förslaget till statsverket
inflyta maltskatt med kr. 6,411,301: 25. Differensen blefve således endast
omkring 200,000 kronor, hvilket belopp statskassan torde kunna utan
större afsaknad undvara.

I anslutning till hvad jag sålunda haft äran anföra får jag-föreslå,

att, därest kungl. propositionen angående höjning af maltskatten
vinner afseende, Riksdagen behagade besluta, att §§ 2 och 8 i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker måtte erhålla följande lydelse:

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Motion

236.

§ 2.

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri
skatten för de första under tillverkningsåret afverkade etthundratusen
kilogrammen malt utgår med femton öre för kilogram, för nästa femtiotusen
kilogram med 17 öre och för därpåföljande femtiotusen kilogram
med 20 öre för kilogram.

2. Frihet — — — — tillverkas.

§ 8.

1; Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets utgång
restitution af skatt åtnjutas för det under samma år omedelbart till
svagdricka använda malt med medelskattebeloppet för kilogram malt,

minskadt med ett hälft öre, dock högst för femtio procent — — _

— — medeltal.

2. Om maltdryck — — — — bryggeriet.»

«

Herr Söderlerg i Hobborn hemställer i sin motion, n:o 236, »att
Riksdagen behagade besluta, att 2 och 8 §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker måtte
erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
. skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri
skatten för de första under tillverkningsåret afverkade etthundratusen
kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilogram och för de
nästa etthundratusen kilogrammen med tjugu öre för kilogram.

2. frihet — — — — — — — —tillverkas.

8 §•

1; Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets utgång
restitution af skatt, efter fjorton öre för kilogram räknadt, åtnjutas

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 31

för det under samma år omedelbart till svagdricka använda malt, dock
högst för eu tredjedel af hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret
afverkade maltmängden samt i intet fall för en större kvantitet än 40,000
kilogram. Dylik restitution må ej heller stiga till högre belopp, än att
den återstående skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.

2. Om maltdryck —--—----vid bryggeriet.»

Denna framställning motiveras på följande sätt:

»I proposition n:o 18 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t
föreslagit vissa ändringar i beskattningen af maltdrycker. Emellertid
behöfver detta förslag enligt min åsikt underkastas vissa jämkningar.
Särskildt gäller detta de föreslagna bestämmelserna angående restitution
af skatt för omedelbart till svagdrickstillverkning användt malt. Att,
på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, endast medgifva rätt till skatterestitution
åt de bryggerier, som årligen afverka högst 100,000 kilogram malt,
synes mig i vissa afseenden mindre lyckligt. All billighet krafvel- väl,
att dylik restitutionsrätt skall tillkomma alla bryggerier för det malt,
som på nämnda sätt direkt inm äskas till svagdricka, om än restitutionsbeloppet
lämpligen kan och bör begränsas. Denna begränsning bör
likväl ej ställas i beroende endast af den afverkade maltkvantiteten,
såsom skett i den kungl. propositionen, utan äfven begränsas så, att
restitution får åtnjutas blott för ett visst högsta kilogramantal för
hvarje bryggeri. En lämplig gräns synes härvid vara 40,000 kilogram,
en kvantitet, som med nära 2,000 kilogram öfverstiger den största
myckenhet, som enligt till kontroll- och justeringsstyrelsen ingifna
uppgifter under senaste tillverkningsår vid något bryggeri omedelbart
användts för svagdricksberedning.

I fråga om det belopp, med hvilket skatterestitution skulle utgå,
af Kungl. Maj: t föreslaget till 16 1/2 öre per kilogram, synes mig äfven
vissa betänkligheter möta. Restitution till så högt belopp skulle nämligen
bereda flertalet af de s. k. blandade bryggerierna ett öfvertag i
konkurrensen med de skattefria svagdricksbryggerierna. För vinnande
af jämlikhet i detta afseende anser jag, dels att restitutionsrätten bör
bestämmas till en tredjedel af hela den vid bryggeriet under ett tillverkningsår
afverkade maltmängden, dels ock att restitutionsbeloppet
bör nedsättas till 14 öre per kilogram.

Med hänsyn dels till berörda af mig föreslagna utsträckning af
restitutionsförmånen dels ock den omständigheten, att enligt Kungl.
Maj:ts förslag skatteförhöjningen skulle drabba de större bryggerierna
med i medeltal endast omkring 10 öre per kilogram, anser jag det
lämpligt, att den högsta skattesatsen sättes till 23 öre.»

Motion II:
221.

Utskottets

yttrande.

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Herr Staaff och hans inedmotionärer yrka i hithörande del af
motionen n:o 221, »att Riksdagen måtte afslå Kungl. Maj:ts proposition
n:o 18 angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m.»

Till stöd för detta yttrande anföres:

»I proposition n:o 18 till innevarande Riksdag föreslår Kungl.
Maj:t en höjning af maltskatten. Denna höjning beräknas skola tillföra
statsverket en ökning i inkomst af 3,400,000 kronor.

Det torde emellertid ur fler än en synpunkt kunna sättas i fråga,
huruvida en sådan skattehöjning skulle vara välbetänkt.

För det första lär det vara obestridligt, att maltskatten icke till
någon väsentligare del utgöres af samhällets i ekonomiskt afseende
mera bärkraftiga element. Och det behöfver knappast sägas, att vårt
skattesystem ingalunda är sådant, att det kan vara tillrådligt att
ytterligare öka en skatt af denna beskaffenhet.

Härtill kommer en annan omständighet. Andra Kammaren har
redan två gånger för sin del godkänt ett förslag, att Riksdagen i
skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa en allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens
och hushållningssällskapens frigörande från deras ekonomiska
beroende af från rusdryckshandtering härflytande medel samt för Riksdagen
framlägga resultatet af denna utredning med de förslag, hvartill
samma utredning kan föranleda. För alla dem, som äro intresserade
för, att en sådan utredning kommer till stånd, måste det vara en
angelägenhet af stor vikt, att icke statens beroende af inkomsterna
från rusdrycksbandteringen ytterligare ökas. Och detta skulle ju blifva
fallet, i händelse man höjde maltskatten.

Slutligen kan det ju icke annat än stegra det motbjudande i en
höjning af maltskatten, att Riksdagen till följd af kända förhållanden
sett sig nödsakad att innevarande år afsevärdt sänka tullen å viner.

Alla dessa skäl gorå, att vi för vår del måste bestämdt motsätta
oss den föreslagna höjningen af maltskatten — — — — — — —.»

Vid granskning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition har
bevillningsutskottet funnit densamma lämplig och ägnad att tillgodose
statens intressen utan att blifva till skada för bryggerinäringen, detta
såvidt det gäller propositionens hufvudgrunder, men utskottet har dock
icke ansett sig kunna förorda bifall till propositionen oförändrad, utan
har i nedanDämnda afseenden funnit skäl till erinringar.

Hvad först de af Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna angår,

33

Bevillning ant skottets Betänkande N:o 26.

befinnes det, att enligt den kungl. propositionen skatteförhöjningen,
beräknad per kilogram malt, skulle vid medelstora och större bryggerier
icke öfverstiga 11 öre eller närmare bestämdt utgöra i medeltal vid
bryggeri om 150,000 kilograms utverkning 11 öre för kilogram och
vid bryggeri om 200,000 kilograms afverkning 10,2 5 öre för kilogram
för att''vid bryggeri om 600,000 kilograms afverkning nedgå till 10,0 8 öre
för kilogram. Efter den förut följda beräkningsgrunden för ölutbyte
vid maltafverkningen skulle alltså uppstå eu icke ringa marginal mellan
den effektiva skatteförhöjningen, för halfbutelj Öl räknadt, och den höjning
om ett öre i salupriset för halfbutelj, som är att förvänta i anledning
af skatteregleringen. Redan deDna omständighet har tör utskottet
varit tillräcklig anledning att taga under öfvervägande, huruvida icke
skattesatsen för de största bryggerierna borde höjas något utöfver hvad
Kungl. Maj:t föreslagit. Men härtill kommer dessutom, att utskottet,
på sätt här nedan omförmäles, afser att, i öfverensstämmelse med hvad
herr Söderberg föreslagit, bereda hvarje bryggeri, som tillverkar svagdricka,
restitution för viss myckenhet af det för dylik tillverkning omedelbart
använda malt. På grund häraf har utskottet ansett, att högsta
skattesatsen bör höjas, en höjning, som utskottet i likhet med motionärerna
herrar Ljungberg och Söderberg trott böra sättas till ett öre,
d. v. s. från af Kungl. Maj:t föreslagna 22 till 23 öre.

Herr Ljungberg har i sin motion anmärkt, att den åt Kungl.
Maj:t föreslagna skatteförhöjningen skulle drabba de mindre bryggerierna
något hårdare än de större, om förhöjningen räknas på hvarje tillverkad
halfbutelj Öl. Vid bedömande af huru skatten enligt det kungl.
förslaget i nyssberörda afseende kommer att verka, är det emellertid
tydligen riktigare att beräkna det belopp, hvarmed hela skatten enligt
Kungl. Maj:ts proposition skulle drabba bryggerier af olika storlek. Den
af Kungl. Maj:t föreslagna skatten utgör på en halfbutelj Öl vid bryggeri
med afverkning intill

100.000 kilogram ....................................... 1,52 öre

150.000 » 1,61 »

200.000 » ....................................... 1,6 5 »

600.000 » ..................................... 1,8 6 »

och drabbar således de större bryggerierna hårdare än de mindre. Vid
sådant förhållande synes den af motionären i förevarande afseende framställda
anmärkningen sakna fog.

Till närmare utveckling af skatteförslagets verkningar har herr
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 5 Sami 1 Afd. 26 Höft. 5

34 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 26.

Ljungberg anfört ett exempel, hämtadt från ett bryggeri, för hvilket
skatten enligt det kungl. förslaget skulle hafva höjts från 15,696 kronor
till 35,660 kronor. För belysande af frag''an rörande detta bryggeris
beskattning far utskottet åberopa härvid fogade utredning rörande bryggeriet.
(Bil. A.). Motionären uppger, att antalet försålda lialfbuteljer öl under
sist tilländalupna räkenskapsåret utgjort allenast 1,846,000 stycken och
att en prisförhöjning af ett öre således ej skulle hafva räckt att betacka
skatteförhöjningen. Oafsedt att utbytet vid ifrågakomna bryggeri
synes vara synnerligen lågt, lär dock en af skatten orsakad prisföl
höjning af tva öre — nämligen ett öre vid skattens införande och ett
öre vid den nu ifrågasatta skatteförhöjningens ikraftträdande — vara
tillräcklig för att fullt täcka den på bryggeriet fallande skatten och
äfven lämna ett om än litet öfverskott. Af det anförda exemplet lär
alltså stöd ej kunna vinnas för motionärens anmärkningar mot den af
Kungl. Maj:t föreslagna skatteskalan.

Utskottet delar däremot herrar Ljungbergs och Söderbergs betänkligheter
emot Kungl. Maj:ts förslag, att endast de bryggerier, som
årligen afverka högst 100,000 kilogram malt, skola komma i åtnjutande
af restitution af skatt för det till svagdricka omedelbart använda maltet.
Att dylik rätt till restitution af skatten medgifves alla bryggerier för
det malt, som på nämnda sätt direkt användes till svagdrickstillverkniug,
torde väl vara billigt, om än gifvetvis en begränsning af restitutionsbeloppet
lämpligen bör äga rum. I sådant afseende vill utskottet
anbefalla, att restitution af skatt må åtnjutas för högst en tredjedel af
hela den vid bryggeri under tillverkningsåret afverkade maltmängden.
Att därjämte bestämma ett visst högsta kilogramantal, för hvilket skatterestitution
skulle få äga rum för hvarje bryggeri, synes utskottet däremot
icke vara lyckligt. Eu följd af de i vår lagstiftning införda
restriktionerna för ölhandeln har varit, att de medelstora bryggerierna
för uppehållande af sin omsättning alltmera måst slå sig på tillverkning
af alkoholsvaga maltdrycker, som därigenom tydligen komma att i ökad
mån blifva af betydelse för dessa bryggeriers ekonomi. Enligt hvad
utskottet i detta afseende erfarit, lär det redan nu finnas bryggeri, som
under sista tillverkningsåret till svagdricka användt ända till nära

85,000 kilogram malt, hvaraf dock ej ens hälften direkt inmäskats.
Det. är emellertid tydligt, att, därest enligt gällande författning skatterestitution
varit medgifven, direkt inmäskning ägt rum af hela den
för svagdricksberedningen erforderliga maltkvantiteten. Att under sådana
omständigheter fastslå en maximigräns för skatterestitutionen af 40,000
å 50,000 kilogram kan utskottet icke förorda.

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:c. 26.

Det belopp, med hvilket skatterestitutionen skulle utgå, har åt
Kungl. Maj:t föreslagits till 16 Va öre för kilogram, af herr Söderberg
åter till 14 öre för kilogram, medan herr Ljungberg bestämt detsamma
till »medelskattebeloppet för kilogram malt, minskadt med ett hälft öre.»
Med tillämpning af de af herr Ljungberg föreslagna skattesatserna
skulle restitutionsbeloppet alltså utgå lägst med 14 Va öre för kilogram,
vid bryggeri med en afverkning af 300,000 kilogram skulle sagda belopp
utgå med 18 6/6 öre, vid 600,000 kilograms afverkning med 20 */«
öre, vid 2,000,000 kilograms afverkning stiga till 21 Vs öre o. s. v. Utskottet
har låtit verkställa beräkningar öfver, huru såväl de af Kungl.
Maj:t som de af herr Söderberg föreslagna skattesatserna skulle verka, och
tillåter utskottet sig hänvisa till en vid detta betänkande fogad tabell (Bil. B.J,
omfattande uppgifter i berörda afseende från 13 bryggerier af olika storlek,
hvilka tillverka såväl Öl som svagdricka. Af sagda beräkningar har
utskottet funnit, att den af Kungl. Maj:t. föreslagna restitutionen af
16 Va öre otvifvelaktigt skulle vara för hög och, såsom herr Söderberg
riktigt anmärkt, skulle bereda flertalet af dessa s. k. blandade bryggerier
ett öfvertag i konkurrensen med de skattefria svagdricksbryggerierna.
Denna anmärkning lär då jämväl drabba herr Ljungbergs förslag. För
utjämnande af berörda olägenhet torde beloppet ej böra sättas högre
än till det af herr Söderberg föreslagna beloppet eller 14 öre per
kilogram.

I samband med de sålunda föreslagna ändringarna i maltdrycksförordningen
vill utskottet jämväl hemställa om en mindre ändring i
bestämmelserna rörande beskaffenheten af de kärl, på hvilka svagdricka
utlämnas. Dessa bestämmelser återfinnas i förordningens 23 och 31 §§.
Utskottet har nämligen erfarit, att vid försäljning af butelj erad t svagdricka
stundom å butelj anbragts etikett, hvars text väl innehållit ordet
»svagdricka», men därvid stafvelsen »svag» utsatts pa sådant sätt, att
densamma endast med svårighet kunnat läsas.

Bevillningsutskottet, som enligt hvad af det ofvan sagda framgår,
icke kan biträda den af herr Staaff m. fl. väckta motionen, n:o 221,
emot maltskatten, får därför hemställa,

l:o) att Riksdagen dels med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker icke kunnat oförändrad
bifallas, måtte i hufvudsaklig anslutning till före -

Bevillningsutskottet» Betänkande N:o 26.

varande motion n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn,
besluta, att 2, 5, 8, 36 och 53 §§ af samma förordning
skola från och med den 1 oktober 1909 erhålla
den lydelse, härvid fogade förslag utvisar, dels ock
ville föreskrifva, att där restitution af skatt skall äga
rum för malt, som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart
användts för tillverkning af svagdricka, restitution
må utgå direkt från maltskattemedlen;

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att 23 och 31
§§ af förevarande förordning måtte erhålla den förändrade
lydelse, härvid fogade förslag utvisar;

3:o) att förevarande motion, n:o 46, af herr Ljungberg,
måtte anses besvarad genom hvad utskottet
under l:o) hemställt; samt

4:o) att förevarande motion n:o 221, af herr
Staaff m. fl., i den del nämnda motion afser Kungl.
Maj:ts proposition n:o 18, icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 3 maj 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:ö 26.

37

Reservationer:

dels af herrar K. G. Karlsson i Göteborg, G. Jansson i Krakerud,
F. O. Berg i Göteborg, Kvarnzelius, Schotte, Roing, X. J. Carlsson i
Malmberget och J. Olofsson, hviska ansett, att utskottets yttrande bort
erhålla följande lydelse:

»Den ytterligare beskattning af de starkare maltdryckerna, som
Kungl. Maj:ts förevarande proposition afser, är enligt utskottets mening
mindre välbetänkt. Hela vårt skattesystem hvilar i hög grad på indirekt
beskattning och, äfven där direkta skatter upptagas, äro dessa
icke lagda med tillbörlig hänsyn till skatteförmåga. Att öka en skatt,
som kommer att till öfvervägande del utgöras af de i ekonomiskt hänseende
minst bärkraftiga befolkningsklasserna, kan därför näppeligen
vara tillrådligt. Dessutom tillkommer nu ett särskilt förhållande, som
påpekats såväl i herr Ljungbergs som i herrar Staaffs m. fl. ofvan intagna
motioner; och tillåter utskottet sig åberopa, hvad den förstnämnde i
sådant hänseende anfört, när han yttrar: »Till en början kan jag icke
underlåta göra det uttalandet, att det måste förefalla ganska anmärkningsvärdt,
att samtidigt med det att proposition aflåtes angående
sänkning af tullen på vissa franska viner, från regeringen framlägges
ett skatteförslag, hvilket innebär såsom påföljd eu förhöjning af priset
på Öl. Genom den ena åtgärden åstadkommes nedsättning i priset på
ett de mera burgnas njutningsmedel, genom den andra en fördyring
af de breda lagrens. I dylik riktning torde enligt numera ganska
allmängiltiga grunder skattelagstiftningen icke böra utveckla sig, såframt
icke nödtvång föreligger. Men detta kan väl icke sägas hafva
varit förhållandet, då andra skattekällor, lika gifvande och mera lämpade
efter skatteförmågan, kunnat stå till buds, jämväl utan att göra
rubbning i gällande skattesystem.» Det torde i detta sammanhang
allenast böra erinras, att omförmälda förslag till sänkning af vintullen
numera antagits af Riksdagen.

Förutom hvad utskottet sålunda anfört, har utskottet ett annat
viktigt skäl af principiell innebörd mot den ifrågasatta skatteförhöjningen.
Andra Kammaren har redan två gånger för sin del godkänt
ett förslag, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

det Kungl. Maj:t ville verkställa, en allsidig utredning rörande statens,
kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande från
deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen härflytande
medel samt för Riksdagen framlägga resultatet af denna utredning med
de förslag, hvartill samma utredning kunde föranleda. För alla dem,
som anse, att en dylik utredning är af största betydelse för vår nykterhetspolitik,
måste det vara en angelägenhet af stor vikt att icke statens
beroende af inkomsterna från rusdryckshandteringen ytterligare ökas.
Hvarje steg af någon betydelse, som tages för att binda statsinkomster
vid rusdryckshandtering, måste därför framkalla stora betänkligheter.

Ur budgetssynpunkt kan ej heller den föreslagna skatteförhöjningen
anses oundgängligen nödig. Därest icke genom besparingar i
statsverkets utgifter för år 1910 den genom förhöjning af maltskatten
beräknade inkomsten kan undvaras, finnes alltid den utväg att anlita,
som i herrar Staaffs m. fl. motion anvisats, eller ett vidare fortgående på
den väg, Kungl. Maj:t föreslagit i propositionen n:o 71, d. v. s. en extra
inkomstskatt till högre belopp, än Kungl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
icke mätte af Riksdagen antagas; samt

2:o) att förevarande motioner, n:o 46, af herr
Ljungberg, och n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn,
äfvensom n:o 221, af herr Staaff m. fl., i den de!
sistnämnda motion afser Kungl. Maj:ts ofvanberörda
proposition n:o 18, måtte anses besvarade genom hvad
utskottet under l:o) hemställt».

dels ock af herr Sandwall emot vissa delar af utskottets motivering.

Herrar Hammarström, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, J. Bromée i
Billsta och Branting hafva anhållit få antecknadt, att de icke deltagit,
herr Hammarström i behandlingen och de öfrige i den slutliga behandlingen
af detta ärende inom utskottet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

39

Förslag till Förordning angående

ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

(Kungl. Maj;ts förslag.)

2 §•

1. För malt, som i bryggeri
användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom.
medgifna undantag erläggas skatt
med tjugutvå öre för hvarje kilogram,
dock att för hvarje bryggeri
skatten för de första under tillverkningsåret
afverkade etthundratusen
kilogrammen malt utgår med
sjutton öre för kilogram och för de
nästa etthundratusen kilogrammen
med tjugu öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes
ståndsbevis, endast svagdricka tillv<

(Utskottets förslag.)

2 §•

1. För malt, som i bryggeri
användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom.
medgifna undantag erläggas skatt
med tjugutre öre för hvarje kilogram,
dock att för hvarje bryggeri
skatten för de första under tillverkningsåret
afverkade etthundratusen
kilogrammen malt utgår med
sjutton öre för kilogram och för de
nästa etthundratusen kilogrammen
med tjugu öre för kilogram,
vid bryggeri, där, på grund af till -

5 §•

Skatt skall erläggas med minst sex kronor i medeltal för hvarje
helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund af
tillståndsbevis må äga rum.

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ma

8 §•

1. Vid skattepliktigt bryggeri,
där under tillverkningsåret ej
afverkats mera än etthundratusen
kilogram malt, må efter tillverkningsårets
utgång restitution af
skatt, efter sexton och ett hälft öre
för kilogram räknadt, åtnjutas för
det under samma år omedelbart till
svagdricka använda malt, dock högst
för femtio procent af hela den vid
bryggeriet under tillverkningsåret
afverkade maltmängden samt icke
till högre belopp, än att den återstående
skatten uppgår till minst
det i 5 § stadgade medeltal.

2. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,
åtnjutes under de villkor, hvilka af Kungl. Maj: t särskildt stadgas, för
den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda
maltdryckens tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats,
som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.

8. §.

1. Vid skattepliktigt bryggeri
efter tillverkningsårets utgång
restitution af skatt, efter fjorton öre
för kilogram räknadt, åtnjutas för
det under samma år omedelbart till
svagdricka använda malt, dock högst
för en tredjedel af hela den vid
bryggeriet under tillverkningsåret afverkade
maltmängden samt icke till
högre belopp, än att den återstående
skatten uppgår till minst det i 5 §
stadgade medeltal.

23 §.

Från skattepliktigt bryggeri må
svagdricka, därest det ej af köpare
afhämtas i öppna kärl, endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn som
ordet »svagdricka». I stället för
bryggeriets namn må dock användas
eu af vederbörande öfverkontrollör
godkänd, såsom ursprungsbeteckning
lämplig förkortning däraf
eller ock bryggeriets inregistrerade
varumärke.

Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.

41

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

När kärl, som innehåller svagdricka,
är försedt med etikett, skalI
på etiketten ordet »svagdricka» vara
det hufvudsakligast framträdande.

På sålunda stämplade kärl må
inga andra maltdrycker utlämnas.

31 §.

Från skattefritt bryggeri må
svagdricka, därest det ej af köpare
afkämtas i öppna kärl, endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn som
ordet »svagdricka». I stället för
bryggeriets namn må dock användas
en af vederbörande öfverkontrollör
godkänd, såsom ursprungsbeteckning
lämplig förkortning dåra!''
eller ock bryggeriets inregistrerade
varumärke.

Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.

När kärl, som innehåller svagdricka,
är försedt med etikett, skall
på etiketten ordet »svagdricka» vara
det hufvudsakligast framträdande.

36 §•

1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett
i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor.

2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffas med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 6

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gälde skatt för det afverkade maltet, dock med minst etthundraåttio
kronor. Därest omständigheterna gifva vid handen, att malt afverkats
till sådan mängd, att jämlikt bestämmelserna i 2 § den på maltet belöpande
skatt skulle öfverstiga nyssnämnda skattebelopp, skall i saknad
af erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek
antagas, att för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen
pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade
maltets mängd i okrossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkars -rymden samt att en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.

53 §.

1. För skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret
1906 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906—1907 maltafverkningen
ej uppgick till etthundrafemtio kilogram i medeltal för
hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken tillståndsbevis vid
bryggeriet varit gällande, må för tiden intill den 1 oktober 1912 det i
5 § föreskrifna minsta skattebeloppet nedsättas till två kronor. Skulle
skattepliktig tillverkning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår
eller den erlagda skatten under något tillverkningsår i medeltal uppgå
till sex kronor för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning
där varit tillåten, vare hvad sålunda stadgats ej vidare å
bryggeriet tillämpligt.

2. När enligt 1 mom. skatt må erläggas med mindre belopp än
det i 5 § bestämda, skall ock den i 13 § 2 och 5 mom. föreskrifna
säkerhet därefter jämkas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1909.

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 26.

43

Bil. A.

Enligt den vid bryggeriet förda bryggjournalen hafva under tillverkningsåret
1907 — 1908 följande kvantiteter malt afverkats, och dåra!
erhållits

till lageröl 116,200 kg.

„ pilsneröl 57,100 „

„ lagerdricka 8,600 „ •

„ svensköl 4,000 „ 185,900 kg.

,, svagdricka _7,400 „

Summa 193,300 kg.

7,296

3,886

744

126

hl. vört

n ii
ii ii
ii ii

12,052 hl.
2,677 „

Under det vanliga antagandet, att af vörten 25 % gå förlorade
vid kylning, jäsning och lagring samt att af hvarje hektoliter Öl erhållas
280 st. Yalmteljer, skulle af ofvanangifna vörtvolym, 12,052 hektoliter,
hafva erhållits 2,530,920 st. 72tmteljer.

enligt nuvarande förordning

15,696:

Skatten å det afverkade maltet uppgår till

enligt Kungl. Maj:ts förslag
kr. 35,660: — kr.

1 öres förhöjning per 2 öres förhöjning per

^butelj ............ 25,309: 20 „ V2butelj ............ 50,618:40 „

Skillnad, bryggeriet J .

till godo ........... 9,613: 20 kr. 14,958: 40 kr.

enligt utskottets förslag

skatt som ofvan .......................................... 35,660: kr.

14 öres restitution för 7,400 kg. ......... 1,036: — „

34,624: — kr.

2 öres förhöjning ...................................... 50,618: 40 „

Skillnad, bryggeriet till godo.................. 15,994: 4 0 kr.

Antager man vörtförlusten till en tredjedel och att af en hektoliter
Öl endast erhållas 250 st. 7abuteljer, skulle ändock enbart af lager -

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

och pilsnervörten hafva erhållits 1,863,750 st. V,buteljer, alltså något
mera än herr Ljungberg nppgifvit i sin motion såsom under året
försåldt.

Utgår man från herr Ljungbergs uppgift 1,846,000 st. 7abuteljer,
ställer räkningen sig sålunda:

Skatten uppgår till

enligt nuvarande förordning enligt Kungl. Majits förslag

15,696: — kr.

1 öres höjning per

Vabutelj ......... 18,460:— „

Skillnad 2,764: — kr.
enligt utskottets förslag

35,660: — kr.

2 öres höjning per

Vjbutelj ........... 36,920: — „

Skillnad 1,260:— kr.

34,624: — kr.

2 öres höjning per V2butelj ................. 3ö''920: —

skillnad 2,296: — kr.

I alla tre fallen är skillnaden till bryggeriets fördel. Bryg’geriet
gör således i intetdera fallet någon förlust på beskattningen, fastän den
af beskattningen orsakade vinsten blir något mindre efter skatteförhöjningen
än förut.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

45

Bil. B.

Malt-| afvalk-ning kg. 1	Till svagdricka an- vändt malt i procent af hela den afverkade maltmängden.	Utbyte pr kilogram ! malt: antal 7» hut. Öl och lagerdricka.	a. j	b. |	e. |	d. 1	f.	g-
Skatt	I Skatteförhöjning	Okad inkomst för ! bryggeriet ! genom en förhöjning af nuvarande ölpris med 1 öre pr ‘/a but.
enligt 1907 års förordning.	enligt Kung!. Maj.ts för-slag.	enligt herr Söder-bergs motion.	enligt Kungl. Maj:ts för-slag, b—a	enligt herr Söder-bergs motion, c—a
1 1	13,272		5	12	530.88	2,141.56	2,158.94	1,610.08	1,628.00	1,517.60 ;
g!	9,880		39	12.5	395.20	1,036.10	1,218.58	640.90	823.38	750.40 |
3:	14,670		65	15	586.80	1,283.02	1,809.30	696.8 2	1,222.50	765.52
4:	29,725:	24	12.3	1,189.-	3,915.97	4,054.3 5	2,726.97	2,865.35	2,775.08 i
5!	33,780!	31	11.3	1,351.20	4,026.00	4,286.60	2,675.40	2,935.40	2,653.28 |
6	22,160	56	16.6	886.40	1,939.-	2,633.16	1,052.60	1,746.76	1,630.7 2 ;
7i	50,015;	16	11.6	2,001.05	7,690.7 5	7,813.75	5,689.70	5,812.70	5,244.40 ]
8 i	59,125	18	11.9	2,638.7 5	8,329.47	8,590.35	5,690.7 2	5,951.60	5,805.80
9	53,900;	19	12	2,273.-	7,430.50	7,693.-	5,157.50	5,420.-	5,222.- |
ioi	65,190	19	12	3,063.30	9,178.20	9.466.70	6,114.90	6,403.40	6,476.- !
11!	69,815	38	12.1	3,387.05	7,435.82	8,610.5 7	4,048.7 7	5,223.52	5,205.20 j
12!	59,910''	46	12	2,693.7 0	5,673.60	7,388.90	2,979.90	4,695.20	3,922.80
■ 13!	104,000''	10	13	5,900.-	1 17,800.-	17,660.-	11,900.-	11,760.-	11,866.12

Bill. till Biksd. Prot. 1909. 5 Sami.

1 Afd. 26 Häft.

7