Bevillning sutskottets Betänkande N:o 19

Betänkande 1897:Bevu19

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1897, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

\ • (2:a A.)

Sedan bevillningsutskottet förehaft till behandling dels Kongl.
Maj:ts proposition n:o 29, med förslag till ny förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, och dels samtliga till
utskottet hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen, får utskottet
jemlikt 40 § riksdagsordningen häröfver afgifva betänkande.

Uti berörda proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande af
ett dervid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
den 26 sistlidne februari, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen
bilagdt förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst jemte instruktion för taxeringsmyndigheterna; varande
detta förslag af den lydelse, här nedan finnes intagen.

Rörande förevarande författningsförslags tillkomst anser sig utskottet
till en början böra meddela följande:

Uti den finansplan, som vid 1892 års urtima riksdag framlades i
sammanhang med Kongl. Maj:ts propositioner angående förbättrad härordning
och grundskatternas afskrifning, anförde chefen för finansdepartementet
beträffande sättet för ersättandet af de statsinkomster,
hvilka genom grundskatternas afskrifning skulle komma att eftergifvas,
att ifrågavarande statstillgång bestode af direkt skatt samt att medel
till densammas ersättande borde anskaffas, icke genom indirekta
Bih. till Biksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Häft. (N:o 19.) 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

kousumtionsskatter utan genom direkta och förmögenhetsskatter, bland
hvilka närmast erbjöde sig skatt på fastighet och inkomst, arfsskatt
och annan stämpelskatt. I sammanhang med nämnda finansplan påpekades
behofvet af eu revision af bevillningsförordningens bestämmelser
i syfte dels att åvägabringa en mera likformig tillämpning af desamma,
dels att med beskattning på ett verksammare sätt, än för närvarande
egde rum, träffa vissa inkomstarter, hvaribland särskilt framhöllos
afkastningen af skog och inkomsten af kapital.

I öfverensstämmelse härmed uttalade Riksdagen i skrifvelse till
Kougl. Maj:t den 27 november 1892 såsom sin åsigt, att det starkare
anlitande af den direkta beskattningen för statsbehofvens täckande,
som enligt den framlagda finansplanen skulle komma att ega rum och
som Riksdagen lika med departementschefen ansåge vara fullt rigtigt
samt med rättvisa och billighet öfverensstämmande, oeftergifligt förutsatte
en revision af bevillningsförordningens bestämmelser i syfte
såväl att i allmänhet öka deras effektivitet som ock att, på sätt af
departementschefen antydts, åvägabringa en mera likformig tillämpning
af förordningen samt särskildt med beskattning på ett verksammare
sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa inkomstarter. I skrifvelsen
yttrades vidare, bland annat: Vissa vid Riksdagen väckta motioner
åsyftade jemväl, att den ifrågasatta nya inkomst- och fastighetsskatten
under en eller annan form måtte så anordnas, att ej blott
skattebördan för de lägst taxerade i högre grad än hittills lättades,
utan äfven denna börda så fördelades, att den med ökad tyngd träffade
de högre taxerade. Att sistnämnda grundsats, som i en del nyare
utländska skattelagar tillämpats, vid det tillämnade revisionsarbetet
borde göras till föremål för noggrann pröfning, syntes Riksdagen
uppenbart; men då det här gälde en för oss hittills främmande skattenorm,
om hvars förmåga af verklig statsfinansiel effektivitet i vårt på
mera betydande förmögenheter jemförelsevis blottade land meningarna
torde vara ganska delade, funne Riksdagen sig lika litet kunna förorda
någon omedelbar tillämpning af samma skattenorm, som Riksdagen
trodde sig i detta sammanhang böra närmare ingå på denna fråga.
Dock ansåge sig Riksdagen böra framhålla, att det med den ifrågavarande
principen åsyftade målet, eller de större förmögenheternas
relativt högre beskattande, lämpligare torde kunna vinnas på andra för
den rådande uppfattningen måhända mindre främmande sätt, såsom
exempelvis genom ett kraftigare anlitande och vidare utvecklande af
vissa arter stämpelskatt. Särskildt arfsskatten, åt hvilken, enligt Riksdagens
mening, en vigtigare plats inom vår skattelagstiftning, än den

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 19. B

för närvarande egde, borde inrymmas, vore den skattetitel, som företrädesvis
egnade sig för tillämpning af den progressiva beskattningsprincipen.

Under uttalande af de åsigter, Riksdagen sålunda och i öfriga
delar af skrifvelseu gjort gällande angående ifrågavarande finansplan,
anhöll urtima Riksdagen, det Kongl. Maj:t täcktes, med ledning af
nämnda uttalande, låta utarbeta och för Riksdagen i mån af behof
framlägga förslag till den enligt samma finansplan afsedda beskattning.

Sedan Kongl. Maj:t med anledning af denna Riksdagens skrifvelse
den 19 maj 1893 bemyndigat chefen för finansdepartementet att för
beredande af föreliggande frågor angående förändringar i skatteväsendet
tillkalla de personer, hvilkas biträde han funne nödigt anlita, uppdrog
departementschefen den 24 maj samma år åt utsedde komiterade att deltaga
i beredningen af omförmälda frågor. Efter det desse komiterade den
27 oktober 1893 afgifvit förslag till ny stämpelförordning, inkommo komiterade
den 2 november 1894 till Kongl. Maj:t med betänkande och
förslag till förordning angående inkomstbevillning. Detta förslag innehöll,
såsom uti nedan omförmälda, af kammarrätten deröfver afgifna
utlåtande omnämndes, hufvudsakligen följande finera principiela förändringar
i gällande förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.

l:o) borttagande af den nuvarande fastighetsbevillningen och dess
ersättande i allmänhet med bevillning för inkomst af fast egendom,
hvilken inkomst skulle beräknas för jordbruksfastighet till 6 procent
och för annan fastighet till 5 procent af fastighetens taxeringsvärde,
dock med rätt till afdrag för ränta å intecknad gäld intill högst 40
procent af den beräknade inkomstens belopp;

2:o) införande såsom regel af ren inkomstbevillning för afkastning
af skog utöfver husbehofvet samt öfver hufvud för sådan afkastning af
jordbruksfastighet, som vunnes derigenom, att fastigheten användes för
annat ändamål än jordbruk; i följd hvaraf föreslogs, att vid bestämmande
af taxeringsvärde å jordbruksfastighet hänsyn icke skulle tagas till
tillgång å fiske utöfver husbehof eller till den afkastning, som erhölles
derigenom, att någon del af fastigheten användes för annat ändamål
än jordbruk, ej heller till tillgång å växande skog utöfver husbehof,
med undantag för skogsområde, som innehades af staten, i afseende å
hvilket icke blott skogsmarkens utan äfven växande skogens värde
skulle inbegripas i taxeringsvärdet;

3:o) förhöjning i beviliningon för inkomst af kapital, hvarmed
*örstodes ränta å obligationer och å utlånade penningar, sålunda att för

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

bevillningens påförande sådan ränteinkomst skulle förhöjas med hälften
af dess verkliga belopp; äfvensom införande af skyldighet för landsting,
hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter att erlägga
bevillning för inkomst af kapital samt borttagande af den för hypoteksbanker,
hypoteksföreningar, sparbanker samt ränte- och kapitalförsäkringsanstaiter
gällande frihet från inkomstbevillning;

4:o) beskattning af aktiebolags och enskild sedelutgifvande banks
inkomst icke blott, såsom för närvarande, genom att bolaget och banken
påfördes bevillning för inkomsten, utan äfven derigenom att vederbörande
delegare skulle blifva underkastad bevillning för sin utdelning
från bolaget eller banken;

5:o) medgifvande af afdrag vid iukomsttaxeringen för ränta å
skuld icke blott vid taxering för inkomst af kapital och af rörelse utan
äfven, såsom ofvan under l:o) nämnts, vid taxering för inkomst af fast
egendom för ränta å intecknad gäld äfvensom vid taxering för annan
inkomst än af fastighet, kapital eller näring, med högst 20 procent af
inkomstens belopp; samt utvidgning af den nu medgifna rätten till
bevillningsfrihet och lindring i bevillningen; och

6:o) införande äf en vidsträcktare förpligtelse än den nuvarande
för skattskyldig att till ledning vid taxeringen lemna uppgifter om sin
inkomst.

Angående den obligatoriska sjelfdeklaration, som sålunda af komiterade
föreslogs, anfördes uti motiven till författningsförslaget följande:

»För åstadkommande af en jemlik beskattning är det icke nog,
att grunderna för skatfen öfverensstämma med rättvisa och billighet.
Det erfordras äfven, att man anlitar till buds stående praktiska medel
för en i möjligaste män riktig taxering af inkomsten. Ett medel för
detta ändamål är naturligtvis taxeringsmännens sakkunskap i allmänhet
och de upplysningar, desse med afseende å taxeringen kunna på mera
enskild väg förskaffa sig. Med ensamt detta medel — hvilket dock
är af stort värde, der taxeringen, såsom hos oss, verkställes af de skattskyldiges
egna representanter, valde inom och för ett mindre beskattningsområde
— kan man emellertid icke ernå en tillfredsställande taxering
vid beskattning efter allmänna inkomstskattens grunder med de
mångskiftande och grannlaga förhållanden, hvilka dervid måste beaktas,
utan jemväl andra hjelpmedel måste anlitas. Ett sådant har man
funnit i upplysningar, hvilka myndigheter och inrättningar samt arbetsgivare
och i allmänhet personer, som befinna sig i den ställning till
andra skattskyldige, att de kunna lemna tillförlitliga uppgifter om deras
inkomster, ålagts att meddela. Häraf har äfven gällande bevillnings -

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

förordning begagnat sig, såsom dess 14, 16 och 17 §§ utvisa. Men
att icke ens med tillhjelp af detta medel ett tillförlitligt taxeringsresultat
i något större omfattning kan vinnas, ligger i sakens natur
och bestyrkes äfvenledes af förhållandena hos oss. Det är också numera
en allmänt icke blott i teorien erkänd utan jemväl i lagstiftningen
tillämpad grundsats, att den rena inkomstskatten för sin tillämpning
med nödvändighet kräfver, att man vid taxeringen begagnar sig
af den enda fullt tillförlitliga källan för vinnande af kännedom om den
skattskyldiges inkomst, nemligen hans egna upplysningar i detta hänseende,
eller med andra ord, inkomstskatten måste för att verka rättvist
förbindas med obligatorisk sjelf deklaration. Äfven i vår lagstiftning har
denna grundsats på olika tider mer eller mindre vunnit erkännande.
Så innehöllo de i början af vårt nuvarande statsskick utfärdade bevillningsförordningar
föreskrifter, hvarigenom ej mindre skattskyldig ålades
att lemna uppgifter till ledning för sin taxering än äfven ansvarspåföljder
stadgades för origtig eller uteblifven uppgift, hvilka föreskrifter
dock, på grund af det klass-skattesystem, hvarpå inkomstbeskattningen
då var byggd, icke kommo till sin fulla rätt, likasom de ock sedermera,
i den mån statsbehofven tilläto allmänna bevillningens minskande, bortföllo
eller modifierades. Den komité, hvars förslag till ny författning
angående allmänna bevillningens utgörande låg till grund för 1861 års
bevillningsstadga, ville visserligen icke förorda fullständigt deklarationstvång,
men föreslog dock ganska vidtgående bestämmelser i ämnet,
hvilka emellertid vid förslagets pröfning hos Rikets Ständer nästan utan
undantag uteslötos. Så väl förberedande skattejemkningskomitén som
skatteregleringskomitén ansågo sig böra, för att anföra sistnämnda komités
yttrande, »afstå från försöket att i vår skattelagstiftning införa
nyheten af obligatorisk sjelfdeklaration». Nu gällande bevillningsförordning
afviker dock i ej oväsentliga delar från de bestämmelser,
som i detta afseende funnos meddelade uti 1861 års bevillningsstadga.
Deklarationstvång eger nemligen rum för vissa bolag samt vilkorligt
för annan skattskyldig, i fall uppmaning att lemna uppgift tillställes
honom af bevillningsberedningens ordförande. Den beredningsordförauden
sålunda lemnade rätt lärer dock mera sällan användas; och för
öfrigt må erinras, att deklarationstvånget i detta fall är endast indirekt,
i det att den skattskyldige genom underlåtenhet att efterkomma uppmaningen
icke utsätter sig för annat äfventyr än förlust af talan mot
pröfningsnämndens beslut, i beskattningsfrågan. Häraf äfvensom af den
omständighet, att ingen menlig påföljd är stadgad för falsk uppgift,
torde kunna förklaras, att den sålunda stadgade deklarationsskyldig -

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

heten blifvit utan större betydelse för taxeringen. Taxeringsmyndigheterna
hafva i saknad af tillförlitliga upplysningar om de skattskyldiges
inkomster alltmera måst begagna sig af den nödfallsutväg,
som i 13 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna anbefalles för
taxering af ett visst slags inkomst, nemligen presumtion på grund af
yttre kännetecken, ett förfaringssätt, som lemnar fritt spelrum åt godtycket,
och för öfrigt är oförenligt med de grunder, på hvilka allmänna
inkomstskatten hvilar.

I denna brist på tillräckligt faktiskt underlag för taxeringen har
man utan allt tvifvel att söka en af de förnämsta orsakerna till den
öfverklagade bristen på jemlikhet i inkomstbevillningen. Inkomster, om
hvilkas belopp fullt exakta uppgifter tillhandahållas taxeringsmyndigheterna,
såsom fallet är t. ex. med aflöningsförmåner vid allmän och
i vissa fall äfven vid enskild tjenst, taxeras till fulla beloppet, under
det att andra inkomster, särskildt kapitalisternas samt de större handelsoch
industriidkarnes, ofta nog till en betydlig del undgå taxering. Vill
man undanrödja denna brist och åstadkomma en verkligt rättvis och
jemlik beskattning, är detta för visso icke möjligt på annan väg än
genom fullständigt införande af obligatorisk sjelfdeklaration. En sådan
åtgärd har ofta förut påyrkats, men frågan har städse fallit, mindre på
grund af något allmännare underskattande af sådan deklarations betydelse
för en noggrann taxering än på grund af praktiska betänkligheter
mot den ifrågavarande grundsatsens fullständiga genomförande.
Man har åberopat de skattskyldiges obenägenhet i allmänhet att lemna
exakta uppgifter om sin inkomst och den deraf alstrade faran för origtiga
och vilseledande deklarationer samt tillika anfört, att man i den
allmänna sedlighetens intresse borde undvika bestämmelser, som verkade
i riktning att bereda de mindre samvetsgranna samhällsmedlemmarne
fördelar på de mera rättrådiges bekostnad. Dessa skäl torde
dock icke väga särdeles tungt. Hvad i och för sig obenägenheten att
lemna uppgifter angår, beror denna väl i allmänhet antingen på önskan
att i större eller mindre mån undandraga sig den enligt faststälda
grunder belöpande skatt, i hvilket fall det, såsom med rätta anmärkts,
är lagstiftarens pligt att icke vika undan för en sådan sträfvan, eller
ock är den skattskyldige för sin kredits skull eller af andra skäl motvillig
att blotta eu mindre god ekonomisk ställning. Ett sådant bemödande
må nu i och för sig kunna vara mindre lofvärdt. Inom skattelagstiftningens
uppgift torde det dock icke falla att motarbeta detsamma.
Vill den skattskyldige i sitt eget, verkliga eller förmenta intresse uppgifva
sin inkomst högre än den är och förty erlägga högre skatt än

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

honom åligger, bör sådant honom icke förmenas. Följaktligen bör vid
fastställande af deklarationsformulär tillses, att en sådan möjlighet hålles
den skattskyldige öppen, hvilket kan ske t. ex. derigenom, att den
skattskyldige tillförbindes uppgifva, icke att hans inkomst utgjort så
och så mycket, utan att densamma icke öfverstigit visst belopp. Med
origtiga uppgifter bör sålunda förstås endast sådana, som skulle leda
till för låg taxering; men faran för dylika uppgifter torde väsentligen
kunna förebyggas genom lämpliga ansvarsbestämmelser samt genom
en verksam kontroll å uppgifternas sanningsenlighet, för hvilken kontroll
uppgifternas eget innehåll bör lemna en värderik utgångspunkt. Dessa
ansvarsbestämmelser och denna kontroll böra väl för ty kunna anses
eguade att förekomma den befarade olägenheten, att sjelfdeklarationen
skulle verka såsom en premie för bristande samvetsgrannhet i uppgifter
och sålunda motverka den allmänna sedligheten. För öfrigt kan i afseende
å denna anmärkning erinras, att i vår tid den allmänt medborgerliga
pligtkänslan väl får antagas vara så pass utvecklad, att den
allmänna sedligheten icke löper större fara genom sjelfdeklarationen
än vid andra i det dagliga lifvet förekommande fall af kollision mellan
pligt och intresse.

Mera vigt kunde man vara frestad tillmäta hänsynen till den
större eller mindre grad af inqvisitoriskt förfarande från taxeringsmyndigheternas
sida, som den obligatoriska sjelfdeklarationen medför.
Det finnes dock mycket, som talar för, att man öfverskattat vigten af
de mot sjelfdeklarationsprincipen ur denna synpunkt framstälda betänkligheter,
hvilka för öfrigt i sjelfva verket rigta sig mot inkomstskattesystemet
såsom sådant. I berörda hänseende torde endast behöfva
erinras om, hurusom ett folk, hvilket ställer den personliga friheten så
högt som det engelska, funnit sig i deklarationstvånget och dess följder,
samt att detsamma för öfrigt finnes stadgadt i nästan alla utländska
inkomstskattelagar.

Icke synnerligen mera värde kan man, enligt hvad erfarenheten
från andra länder gifvit vid handen, tillägga farhågan för de tekniska
svårigheter, deklarationsförfarandet skulle möta. Man har i detta afseende
särskilt åberopat svårigheten för många skattskyldige, hvilka
icke begagna sig af en ordnad bokföring, att redogöra för sina inkomster
och utgifter; men denna svårighet torde vara undanröjd dermed,
att deklarationstvånget icke utsträckes till de smärre inkomsttagarne,
hvilka väl nästan uteslutande skulle vara de, för hvilka denna
svårighet komme att hafva betydelse. Dessutom bör märkas, att med
det sätt för taxering af inkomst af fast egendom, sorn af komiterade

8 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 19.

föreslagits, deklaration rörande sådan inkomst icke erfordras, hvilken
omständighet väl i väsentlig mån inskränker antalet af de skattskyldige,
för hvilka sådan svårighet kunde ifrågakomma. En stor del af
de svårigheter, som i öfrigt kunna möta för deklarationens behöriga
fullgörande, kunna naturligtvis högst betydligt underlättas genom tillhandahållande
af praktiskt uppstälda och eljest ändamålsenliga formulär
och genom beredande af tillfälle för den skattskyldige att, på begäran,
erhålla kostnadsfri upplysning om honom åliggande uppgiftsskyldighet
och sättet för dess fullgörande o. s. v.

Den omständighet, att för framtiden medelst allmänna bevillningen
torde komma att uttagas högre skattebidrag än tillförene, innebär otvifvelaktigt
ett särskildt skäl för lagstiftaren att snarast undanrödja de olägenheter,
som bristen på sjelfdeklaration medför. Frågan gäller också
numera, enligt komiterades åsigt, icke huruvida obligatorisk sjelfdeklaration
bör införas, utan endast sättet, hvarpå den bör anordnas. Ju
strängare principen genomföres, desto mindre utrymme lemnas för
ojemnhet i taxeringen, men desto känbarare blifver naturligtvis också
det inqvisitoriska momentet i förfarandet. Vid afgörandet af frågan,
huru långt man här vid lag lämpligen bör gå, gäller det att väga fördelarne
å ena sidan mot olägenheterna å den andra. Till en början
är det otvifvelaktigt nödigt att såsom regel stadga skyldighet för vederbörande
att äfven utan föregående anmaning deklarera. Vidare kan man,
enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, icke, såvida man vill vinna
ett nöjaktigt resultat, inskränka sig till att stadga ett sådant, indirekt
tvång, som gällande bevillningsförordning tillitat i bestämmelsen om
förlust af besvärsrätt i fall af uteblifven deklaration. Gent emot en
tredskande skattskyldig blifver det enda verksamma medlet att framtvinga
uppgiften ett stadgande af direkt ansvarspåföljd, hvilken komiterade
ansett lämpligen kunna, såsom i Preussen, bestå i skattens förhöjning
med vissa procent eller, hvilket gifver samma resultat men
förenklar debiteringen, motsvarande förhöjning af taxerade inkomsten.
Komiterade hafva dock ansett, att denna strängare påföljd lämpligen
borde inträda endast i det fall, att den skattskyldige, oaktadt honom
tillstäld anmaning att inkomma med uteblifven uppgift, likväl underlåter
att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Men det är icke nog, att uppgifterna aflernnas. Man måste äfven
förskaffa sig garanti för deras tillförlitlighet. Till den ändan är det
nödvändigt icke blott att stadga ansvar för veterligen origtig uppgift
utan äfven att inrätta en verksam kontroll å de aflemnade uppgifternas
innehåll. Ingenstädes har man nöjt sig med att efter ett blott konsta -

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

terande, att de skattskyldiges egna uppgifter icke äro bevisligen felaktiga,
lägga dessa till grund för bevillningens påförande. Äfven der,
hvarest man vid taxeringen utgår från dessa uppgifter och icke använder
dem endast för åstadkommande af rättelse i ett på förhand
uppgjordt taxeringsförslag, eger dock en verklig taxering rum, i det
man ingalunda försummar att tillgodogöra sig de hjelpmedel, som kunna
tjena till kontroll å deklarationerna och vid sidan af dessa bidraga till
en rigtig uppskattning. Långt ifrån att våra nuvarande uppskattningsnämnder
skulle blifva öfverflödiga i och med sjelfdeklarationens införande,
är det tvärtom just med hänsyn till nyssberörda kontroll af
vigt, att dessa nämnders sammansättning är på ett nöjaktigt sätt ordnad.
Icke minst ur denna synpunkt har det synts komiterade vara af
stor vigt, att ledningen af beviliningsberedningens arbeten och de synnerligen
vigtiga förberedande åtgärderna derför läggas i händerna på
en person, som erhållit förordnande, icke såsom nu för endast ett år,
utan för längre tid. Utan tvifvel skulle man såsom följd af en
sådan ändring kunna af beredningarnes ordförande tillförse sig icke
blott vidgad personalkännedom och större författningskunskap, utan
äfven ökadt intresse för de med befattningen förenade åligganden,
hvarigenom likasom ock genom kontinuiteten i ärendenas behandling
ökad säkerhet skulle vinnas för en noggrann taxering.

I och för den erforderliga kontrollen å deklarationernas innehåll
har man, såsom ofvan anmärkte, en värderik utgångspunkt i deklarationerna
sjelfva. Det gäller emellertid med afseende härå att få dessa
så affattade, att de, utan att förorsaka den skattskyldige allt för känbar
obehag, lemna största möjliga ledning för kontrollen. I fråga om
det, enligt komiterades åsigt, lämpligaste sättet att nå detta mål, hänvisa
komiterade till författningsförslaget och den speciella motiveringen.
I detta sammanhang må emellertid äfven påpekas betydelsen för den
ifrågavarande kontrollen af det föreslagna stadgandet, att skattskyldig,
som vill för ränta å skuld njuta afdrag från annan inkomst än sådan,
som härflyter af handel eller näring, skall meddela upplysning om
fordringsegarens namn, skuldsummans storlek samt räntefoten.

För deklarationernas behöriga kontrollerande hafva komiterade
förestält sig, att beskattningsmyndigheterna lämpligen borde ytterligare
hafva att tillgå, förutom egen kännedom om personer och förhållanden,
hufvudsakligen följande hjelpmedel, nemligen: a) befogenhet att i mån
af behof infordra särskilda upplysningar från skattskyldig, utöfver hvad
deklarationen innehåller, b) vissa uppgifter från tredje man, i hufvudBih.
till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Uåft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

saklig öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, c) styrelse- och
revisionsberättelser från vissa verk eller bolag, samt d) ovilkorlig rätt
för ordförande i bevillningsberedning och kronoombud att taga del af
sådana hos domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsafseende
kunna tjena till ledning.

Att såsom i åtskilliga främmande länder tillåta de skattskyldiges
inkallande till muntligt förhör eller fordra deklarationernas edfästande
eller påbjuda taxeringslängdernas offentliggörande med mera dylikt
torde deremot icke böra ifrågakomma.

Ansvaret för felaktig deklaration torde, såväl för att kunna tilllämpas
omedelbart af taxeringsmyndigheterna som med hänsyn till
lämpligheten af dess redovisning i samband med bevillningen, höra, i
likhet med ansvaret för underlåtenhet att deklarera, åläggas i form af
förhöjd bevillning, hvilken komiterade, i betraktande af den ökade
kommunala skattskyldighet, som deraf blifver en följd, ansett icke hora
sättas högre än dubbelt mot hvad som undansnillats. Men äfven i det
fall, att inkomst undgått bevillning af annan'' orsak än till följd af afsigtligt
felaktig deklaration, bör, så snart sådant upptäckes, bevillning
påföras för dylik obeskattad inkomst. För sådan eftertaxering, vare sig
den grundas på felaktig deklaration eller icke, har en särskild preskriptionstid
af fem år synts lämpligen kunna stadgas. Så väl i ena som
andra fallet lärer, för den händelse att den skattskyldige aflidit, bevillningen
böra påföras dödsboet. Har arfskifte egt rum, bör enskild
dödsbodelegare svara för hvad af bevillningen å hans lott i boet belöper
men i intet fall med mera än hela sin lott. Samtliga eftertaxeringen
rörande bestämmelser hafva synts böra i ett sammanhang upptagas.

Sambandet mellan bevillningen och den kommunala beskattningen
har, såsom naturligt är, vållat en mängd svårigheter vid komiterades
försök till ombildning af allmänna bevillningen i rigtning mot en allmän
inkomstskatt. Icke minst bland dessa har varit svårigheten att
utfinna bestämmelser, genom hvilka möjlighet kunde beredas taxeringsmyndigheterna
att vinna kännedom om den skattskyldiges totalinkomst,
hvarförutan en rättvis beskattning enligt allmänna inkomstskattens grunder
icke kan åvägabringas. Då det med afseende å nyssberörda samband
mellan bevillningen och kommunalbeskattningen är nödigt att
bibehålla gällande bestämmelser om taxeringsort, lärer sådan kännedom
svårligen kunna taxeringsmyndigheterna beredas på annat sätt än komiterade
föreslagit, nemligen dels genom åläggande för deklarationsskyldig
att i deklarationen angifva, huruvida lian å annan ort eger

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 11

eller innehafver fastighet, äfvensom huruvida och till hvilket belopp
han eljest åtnjuter-inkomst, som skall å annan ort beskattas, dels ock
genom föreskrift om kommunikation taxeringsmyndigheterna emellan,
på sätt förslagets 40 § utvisar.»

Beträffande de skäl, som af komiterade anfördes för öfriga föreslagna
ändringar i grunderna för allmänna bevillningen tillåter sig
utskottet hänvisa till de vid komitébetänkandet fogade motiv.

Öfver komiterades förslag afgaf häruppå kammarrätten, efter att
hafva inhemtat yttranden från öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län, den 25 april 1895 utlåtande,
deruti kammarrätten på utförligt anförda skäl afstyrkte, att förslaget
i hvad det afsåge beskattning af fastighet, afkastning af skog derunder
inbegripen, samt beskattning af rånte- och kapitalinkomst äfvensom af
inkomst af aktier och banklotter lades till grund för ny bevillningsförordning,
samt hemstälde, att komiterades förslag i öfriga principiela
delar icke utan väsentliga, af kammarrätten antydda modifikationer och
förändringar måtte vinna afseende.

Kongl. Maj:t uppdrog härefter åt en komité att inkomma med
yttrande i fråga ej mindre om lämpligheten af de utaf 1894 års komiterade
föreslagna nya beskattningsgrundsatsers upptagande i bevillningsförordningen
än äfven om det sätt, hvarpå sagda grundsatser blifvit i författningsförslaget
tillämpade. Denna komité anförde uti den 9 december
1895 afgifvet utlåtande, bland annat, följande:

l:o) beträffande de föreslagna ändringarna i grunderna för fastighetsbeskattningen:
Otvifvelaktigt vore väl, att inkomstbeskattningens
utsträckande äfven till inkomst af fast egendom i många afseenden
skulle medföra fördelar ur synpunkten af skatteförmågans vederbörliga
beaktande. Det torde dock kunna ifrågasättas, om en rättvis beskattning
af den fasta egendomen vore praktiskt utförbar eller ens principielt
möjlig med anlitande endast och allenast af den rena inkomstskatten.
Den fasta egendomen såsom sådan hade i alla tider och i så
godt som alla civiliserade stater ansetts såsom ett särskilt framstående
skatteobjekt. Flera skäl kunde till stöd för en sådan åsigt åberopas,
och ett sakförhållande vore, att i alla de länder, hvilkas skattepolitik
kunde tjena oss till föredöme, den fasta egendomen drabbades af särskild
fastighets- eller förmögenhetsskatt, äfven der en, fastighetsafkomsten
omfattande inkomstbeskattning funnes införd. Hos oss vore,
sedan den af 1892 års urtima Riksdag beslutade grundskatteafskrifningen
hunnit genomföras, bevillningen af fast egendom den enda å sådan
egendom hvilaude skatt till staten. Ansåge man nu, att ifrågavarande

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

afkastningsskatt borde utbytas mot skatt å inkomst af fast egendom,
torde man, så vida en rättvisare beskattning skulle åstadkommas, icke
kunna underlåta att dervid äfven taga hänsyn så väl till de särskilda
i penningevärde icke uppskattbara förmåner, hvilka eganderätt till fastighet
medförde, som ock till den af fastighet härflytande inkomstens
egenskap af fonderad. Denna grundsats hade visserligen i det föreliggande
förslaget erkänts, men dock skulle enligt förslaget den fasta
egendomen och särskildt jordbruksfastighet blifva allt för lindrigt beskattad
i jemförelse med andra beskattningsföremål. Detta framginge
uppenbarligen, om man närmare granskade verkningarna af de föreslagna
ändringarna i grunderna för bevillningens utgörande.

Vidare vore de föreslagna ändrade grunderna för den nuvarande
fastighetsbevillningens utgörande i flera afseenden icke öfverensstämmande
med fordringarna på en allmän inkomstskatt, och slutligen mötte
äfven tekniska svårigheter vid genomförandet af förslaget om tillämpning
af stadgandena angående frihet från eller lindring i bevillningen
jemväl för afkomst af fast egendom.

Då komitén alltså ansåge, att förslaget, i hvad det afsåge ändrade
grunder för beskattningen af fast egendom, skulle, derest det godkändes,
komma att medföra en allt för låg beskattning af dylik egendom
; då, äfven om en rättvis och skälig beskattning af fast egendom
skulle kunna åstadkommas uteslutande inom inkomstbeskattningens
ram, det åtminstone torde få anses nödigt att på annat sätt, än som
föreslagits, beakta den af sådan egendom härflytande inkomstens egenskap
af fonderad, i synnerhet om man underkastade inkomsten af rörligt
kapital eu förhöjd beskattning; och då slutligen förslaget, hvars
tillämpning för öfrigt skulle vara förenad med afsevärda tekniska svårigheter,
innebure den oegentlighet, att, ehuru skatten i verkligheten fortfarande
blefve en afkastningsskatt, vid dess påförande skulle tillämpas
bestämmelser, som endast vid en inkomstskatt egde berättigande, kunde
komitén för sin del icke tillstyrka, att förslaget i denna del vunne afseende; 2:o)

beträffande förslaget om beskattning af skog utöfver husbehofvet:
Komitén kunde ingalunda underkänna vigten af de skäl, som
åberopats till stöd för förslaget att införa en ren inkomstbeskattning
för afkastningen af skog utöfver husbehofvet. Allra minst vågade
komitén söka göra gällande, att det nuvarande sättet för beskattning
af skogens afkastning visat sig tillfredsställande. Men komitén hade
å andra sidan icke kunnat förbise, att äfven det föreliggande förslaget
vore behäftadt med betänkliga brister och olägenheter. Då komitén

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 13

icke Båge sig i stånd att komplettera förslaget med bestämmelser, som
afhjelpte dessa brister och olägenheter, funne komitén sig icke kunna
biträda detsamma. Men äfven andra omständigheter tillkomme, som,
enligt komiténs förmenande, borde föranleda, att planen på införandet
af en ren inkomstbeskattning af skogens afkastning frånträddes. Dit
hörde först och främst ovissheten om verkan i statsfinansielt hänseende
af en sådan åtgärd. Man finge nemligen icke underskatta den nedsättning
i taxeringsvärdet å jordegendomar, försedda med skog, som
deraf skulle blifva en följd. Skogsafkastningen å en mängd små egendomar
skulle otvifvelaktigt blifva så obetydlig, att efter tillämpning af
bestämmelserna om bevillningsfritt afdrag ingen eller ringa beskattningsbar
inkomst af denna afkastning återstode, och svårigheterna i afseende
å inkomstens taxering blefve här måhända ändå mera betydande än i
fråga om de större egendomarne. Men vidare borde ock framhållas
faran af den rubbning i kommunernas hushållning, som förslaget, derest
det godkändes, kunde föranleda genom den ojemnhet, hvarmed ifrågavarande
skattebidrag komme att inflyta, då en kommun ena året kunde
erhålla sådana bidrag till högt belopp, men andra året endast till ringa
belopp eller alldeles icke;

3:o) beträffande den föreslagna förhöjningen i bevillningen för
inkomst af kapital: Emot en högre beskattning af ifrågavarande slag
af inkomst hade komitén väl icke något att erinra, men kunde dock
icke tillstyrka förslaget i oförändradt skick. Det voro nemligen, enligt
komiténs åsigt, icke billigt, att den förhöjda beskattningen tillämpades
i de fall, då den skattskyldiges sammanlagda årsinkomster icke uppginge
till visst minimibelopp. De små inkomsttagarne kunde nemligen
icke anses ega någon afsevärdt ökad skatteförmåga derför, att någon
del af deras inkomst härflöte af kapital. Icke heller torde det, då det
befunnits nödigt ordna denna beskattning så, att förhöjningen i skatten
skulle inträda äfven i fråga om de kommunala utskylderna, vara rådligt
att stadga en så ansenlig förhöjning som 50 procent. Komitén
för sin del ansåge sig icke kunna förorda mera än 20 procent;

4:o) beträffande den föreslagna förhöjda beskattningen för det i
aktieföretag nedlagda kapital: Ehuru komitén medgåfve, att åtskilliga
omständigheter talade för beskattning både af vinsten å aktieföretaget
och af utdelningen, syntes det dock icke rådligt att genomföra en sådan
beskattning så strängt som enligt förslaget, utan torde man böra bereda
delegarne den lindring i beskattningen, som kunde betingas deraf,
att bolaget utan afdrag skattade för sin vinst, sålunda att utdelningen
beskattades efter en lägre skattefot än annan inkomst;

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

5:o) beträffande förslaget i hvad det afsåge medgifvande af vidsträcktare
rätt, än för närvarande medgåfves, att vid taxeringen åtnjuta
afdrag för ränta å skuld: att komitén ej kunde tillstyrka de
härutinnan föreslagna bestämmelser.

Beträffande slutligen förslaget om införande af obligatorisk sjelfdeklaration
yttrade komitén:

»Det torde knappast kunna betviflas, att en af de förnämsta orsakerna
till den öfverklagade bristen på jemlikhet i den nuvarande inkomstbeskattningen
är att söka i otillräckligheten af de upplysningar,
som stå taxeringsmyndigheterna till buds beträffande de skattskyldiges
inkomster. Enligt komiténs förmenande måste man för att kunna råda
bot på detta missförhållande öfvervinna de betänkligheter, som hittills
gjort sig gällande mot införande af obligatorisk sjelf deklaration. Eu
effektiv beskattning af inkomsten torde för öfrigt endast på detta sätt
kunna åstadkommas. Med denna uppfattning kan komitén icke annat
än gilla den princip, som beträffande detta ämne i förslaget gjorts
gällande. Äfven i afseende å grundsatsen, att fastighets egare eller
innehafvare bör vara skyldig att lemna uppgift angående fastigheten,
ansluter sig komitén till förslaget. Sådana uppgifter kunna nemligen,
äfven om den nuvarande fastighetsbevillningen bibehålies i hufvudsak
oförändrad, endast vara egnade att åstadkomma ett bättre taxeringsresultat
än för närvarande. Mot sättet, på hvilket grundsatsen om de
skattskyldiges förpligtande att lemna upplysningar till ledning för sin
taxering i förslaget genomförts, hafva emellertid anmärkningar blifvit
gjorda äfven af dem bland de hörda myndigheterna, hvilka i princip
medgifvit, befogenheten af det tvång mot de skattskyldige, som deklarationen
innebär. Äfven komitén finner förslaget, särskildt i ett afseende,
tarfva vissa jemkningar för att kunna antagas.

Den enligt komiténs åsigt tyngst vägande anmärkning, som mot
förslaget i förevarande del framstälts, är nemligen den, att i detsamma
icke är tillräckligt sörjdt för hemlighållande af de uppgifter, hvilka de
skattskyldige afgifvit angående sina inkomstförhållanden. Särskildt är
det naturligtvis af yttersta vigt för näringsidkaren, att de af honom
meddelade uppgifter icke varda mera allmänt kända, och framför allt
att desamma, i hvad de kunna lemna ledning för utrönande af detaljerna
i hans affärsverksamhet, icke göras tillgängliga för konkurrenter.
Den uppgiftsskyldige näringsidkaren måste också anses fullt berättigad
fordra, att lagstiftningen ej mindre uppställer betryggande garantier för
att dylika uppgifters innehåll icke yppas utom taxeringsmännens krets,
än äfven beaktar angelägenheten deraf, att antalet af de personer, hvilka

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 15

i och för taxeringen skola ega att granska uppgifterna och bland hvilka
kunna förekomma konkurrenter till den skattskyldige, i möjligaste mån
inskränkes. Men i berörda hänseende kan förslaget icke anses tillfredsställa
de skattskyldiges billiga fordringar, då bevillningsberednings
och beskattningsnämnders samtlige ledamöter — hvilka i taxeringsnämnd
kunde enligt förslaget uppgå ända till åttio — skulle ega att
taga del af uppgifterna, och då taxeringsman, som bröte mot sin tystnadspligt,
icke skulle vara underkastad något som helst ansvar.

För afhjelpande af den olägenhet, som härrör af taxeringsmännens
stora antal, kunde man visserligen, i likhet med kammarrätten,
ifrågasätta en förändrad organisation af taxeringsmyndigheterna i syfte
att inskränka såväl dessas antal som antalet ledamöter. Komitén håller
dock före, att en sådan åtgärd icke är tillrådlig. Kännbara olägenheter,
särskild! med afseende å fastighetstaxeringen, skulle säkerligen
följa deraf. Deremot synes det icke böra möta några betänkligheter
att låta deklarationerna granskas endast af ett mindre antal ledamöter
i beredning eller nämnd. Komitén anser, att för ett tillfredsställande
taxeringsresultat icke kunde erfordras, att denna granskning verkstäldes
af flere än ordföranden och en af honom tillkallad ledamot, hvilken
senare borde kunna ombytas vid olika mål, allt efter som den ene eller
andre bland ledamöterne kunde antagas bäst känna den ifrågavarande
skattskyldiges förhållanden. Vid sådan granskning skulle dessutom
gifvetvis kronans ombud ega att vara tillstädes. För uppgifternas innehåll
borde sedermera visserligen redogörelse lemnas inom beredningen
eller nämnden, men endast i den mån sådant funnes vara för taxeringen
oundgängligen nödigt. På detta sätt skulle tvifvelsutan olägenheten
af taxeringsmännens stora antal kunna undanrödjas; och enligt komiténs
åsigt kunde en sådan inskränkning i rätten att omedelbart granska
deklarationerna icke anses strida mot grundsatsen, att det är beredning
eller nämnd i sin helhet, som föreslår eller bestämmer och fastställer
taxeringen.

Angelägenheten att i möjligaste mån inskränka antalet af de personer
utan tjenstemannaansvarighet, hvilka i och för taxeringen skola
hafva tillgång till deklarationerna, har jemväl synts komitén böra föranleda
inskränkning i deklarationsskyldigheten beträffande handel eller
näring, som drifves såsom gemensam affär å skilda orter. Enligt förslaget
skulle angående sådan näring fullständig uppgift i hvarje fall
lemnas å alla de orter, der densamma enligt 14 § borde taxeras. Det
bör emellertid, enligt komiténs åsigt, kunna låta sig göra att i allmänhet
medgifva lindring i denna omfattande deklarationsskyldighet och endast

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

kräfva aflemnande af fullständig uppgift i den ort, der hufvudaffären
drifves, med rätt för den skattskyldige att i öfriga orter uppgifva allenast
summan af den beskattningsbara inkomsten, huru denna enligt
den skattskyldiges åsigt bör på de särskilda orterna fördelas, samt
orten, der fullständig uppgift aflemnats. En sådan mindre omfattande
deklaration, i mån af behof kompletterad genom kommunikation taxeringsmyndigheterna
emellan, torde kunna antagas i allmänhet göra
till fyllest. I afseende å inkomst af vissa slags företag lära dock fullständiga
deklarationer i samtliga orterna svårligen kunna undvaras.
Hit anser komitén böra hänföras inkomst af kanal, jernväg eller annan
farväg, flottled eller annan farled samt af telefonanläggning och bankrörelse.

Hvad åter beträffar faran, att taxeringsmännen kunde åsidosätta
sin tystnadspligt, synes denna omständighet böra föranleda införandet
i förordningen af bestämmelser om ansvar och skadeersättningsskyldighet
för taxeringsman, som underlåter att ställa sig till efterrättelse
hvad honom i berörda hänseende åligger. Med sådana bestämmelser
skulle väl risken för obehöriga meddelanden angående deklarationerna
kunna anses väsentligen aflägsnad.

Till förekommande af deklarationernas missbrukande i konkurrenssyfte
har komitén slutligen ansett, att man borde i afseende å inkomst
af handel eller näring afstå från att, på sätt det till förslaget hörande
deklarationsformulär n:o 2 innehåller, fordra specifika uppgifter angående
omkostnader för verksamhetens bedrifvande samt afskrifning å
inventariers värde.

Under förutsättning att de ändringar, komitén sålunda förordat,
varda genomförda, anser komitén förslaget i denna del egnadt att tillgodose
de skattskyldiges billiga fordran på möjligast grannlaga behandling,
utan att det med sjelfdeklarationen åsyftade mål för statsverket
äfventyras. För de ytterligare jemkningar i detaljbestämmelserna,
hvilka komiterade funnit ändamålsenliga, torde lämpligast vara
att redogöra under de särskilda paragraferna bär nedan. Deremot bör
här icke lemnas oanmärkt, att ett oundgängligt vilkor, för att sjelfdeklarationen
skall kunna utan större olägenhet införas, naturligtvis
är, att de i bevillningsförordningens bestämmelser innefattade garantier
för uppgifternas behöriga hemlighållande icke göras kraftlösa genom
bestämmelser, hvilka fälla utom bevillningslagstiftningens område, samt
att komitén med afseende härå funnit sig i annat sammanhang böra
fästa uppmärksamheten å behofvet af att gällande tryckfrihetsförordning
af sådan anledning underkastas ändring i visst afseende.»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 17

Såsom ofvan blifvit nämndt, framhölls så väl uti den vid 1892
års urtima riksdag framlagda finansplan som ock uti samma Riksdags
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 november nämnda år, att de skatter,
hvilka närmast borde tagas i anspråk för ersättande af den genom
grundskatternas afskrifning minskade statstillgången, vore skatt på
fastighet och inkomst, arfsskatt och annan stämpelskatt. Ett steg i
denna riktning togs af nämnda Riksdag, då Riksdagen i enlighet med
Kongl. Maj:ts derom aflåtna proposition beslöt höja bevillningen för
jordbruksfastighet från tre till sex öre för hvarje fulla 100 kronor af
fastighetens uppskattningsvärde. Vidare har 1894 års Riksdag, efter
förslag af Kongl. Maj:t, antagit ny förordning angående stämpelafgiften,
uti hvilken förordning, som trädt i kraft den 1 januari 1895, införts
en utvidgning af arfsbeskattningen med tillämpande af den progressiva
beskattningsformen, hvarjemte stadgats stämpelafgift för vexlar, obligationer
och depositionsbevis m. m.

Af de principiela förändringar i bevillniugsförordningen, hvilka
föreslogos af 1894 års komiterade, har uti Kongl. Maj:ts förevarande
förslag upptagits allenast en, nemligen införande af obligatorisk sjeifdeklaration,
hvaremot nu gällande bestämmelser i öfriga delar af
förordningen bibehållits i hufvudsak oförändrade. Såsom skäl, hvarför
förslaget ej erhållit större omfattning, anföres uti ofvanberörda statsrådsprotokoll
af chefen för finansdepartementet till en början följande:

»Då 1892 års urtima Riksdag uttalade sig till förmån för en revision
af bevillningsförordningens bestämmelser, angaf Riksdagen icke närmare,
i hvilken rigtning denna revision enligt Riksdagens mening borde
gå, än att Riksdagen framhöll, att revisionen borde åsyfta så väl att
i allmänhet öka sagda bestämmelsers effektivitet som ock att, på sätt
i statsrådsprotokollet af den 14 oktober 1892 antydts, åvägabringa en
mera likformig tillämpning af förordningen samt särskilt med beskattning
på ett verksammare sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa
inkomstarter. Så väl vid nämnda som vid åtskilliga föregående riksdagar
hade emellertid till behandling förelegat ett antal frågor om vidtagande
af ändringar i bevillningslagstiftningen, hvilka alla haft till
gemensamt syfte att i större mån, än som för närvarande ansetts ega
rum, lämpa skattebeloppet efter skatteförmågau. Sålunda hade, utom
de synpunkter, som i nyssnämnda statsrådsprotokoll af dåvarande chefen
för finansdepartementet särskildt framhållits, eller behofvet af skärpta
bestämmelser i fråga om taxeringen af afkastningen utaf skog äfvensom
af inkomsten utaf kapital, i framlagda motioner, bland annat, yrkats
Bih. till Riksd. Prof. 1897. 5 /Sami. 1 Afd. 19 Häft. 3

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

införande af progressiv beskattning, högre beskattning af fonderad än af
ofonderad inkomst, utsträckning af skattelindringen för smärre inkomstbelopp,
fastighetsafkomstens och särskildt skogsafkastningens beskattande
genom inkomstbevillning, beskattning å utdelning i aktiebolag
och enskilda sedelutgifvande banker samt obligatorisk sjelfdeklaration,
allt principer, som i större eller mindre utsträckning vunnit insteg i
flertalet nyare inkomstskattelagar i andra länder. Ordalagen i Riksdagens
nyssnämnda uttalande föranleda visserligen icke till antagande,
att Riksdagen tänkt sig införandet af alla dessa nya beskattningsgruudsatser
såsom önskvärdt; fastmera har Riksdagen med mycken
tveksamhet uttalat sig rörande ett eventuelt införande af progressiv
beskattning, och äfven i öfrigt antyda de af Riksdagen använda ordalag
icke en förefintlig önskan om en mera genomgripande omgestaltning
af bevillningslagstiftningen. Men för visso får det antagas hafva varit
med Riksdagens uppfattning af den föreliggande frågan öfverensstämmande,
att vid den revision af bevillningsförordningen, som ansetts behöflig,
äfven sådana beskattningsgrundsatser, hvilka, om än för vår
bevillningslagstiftning hittills främmande, i andra länder vunnit allt
vidsträcktare tillämpning, borde upptagas till granskning och, i den mån
sådant funnes lämpligt och möjligt, äfven i lagstiftningen genomföras.
I anslutning till en dylik uppfattning har ock 1894 års komité, utan
att bryta med de hufvudgrunder, å hvilka bevillningslagstiftningen allt
sedan år 1861 hos oss varit bygd, sökt att åt dessa grunder gifva en
sådan utveckling, att med tillämpning af flertalet utaf ofvan antydda
nya skatteprinciper skatteförmågan hos de särskilda skattskyldiga blefve
vid skatteus utgörande mer än för närvarande beaktad.

Den ganska omfattande utredning, hvilken de hithörande frågorna
varit underkastade så väl hos nämnda komité som hos länsstyrelserna,
kammarrätten och 1895 års bevillningskomité, har emellertid, såsom af
det förut anförda framgår, med ett, visserligen ganska vigtigt undantag,
lemnat ett hufvudsakligen negativt slutresultat, men detta utredningens resultat
är likväl af icke ringa vigt och betydelse. Den, som tager kännedom
om de olika bidragen till den nu afslutade utredningen och tillika
bibehåller i minnet de icke fåtaliga, men städse i hufvudsak fruktlösa
ansatser till en mera genomgripande revision af bevillningslagstiftningen,
som föregått det senaste försöket, skall icke hafva svårt att vinna den
öfvertygelsen, att vår af en fastighetsskatt och en inkomstskatt sammansatta,
med en tyngande öfverbyggnad af ofta mångdubbelt drygare kommunalskatter
försedda samt för en och samma skattskyldige ofta på ett
stort antal kommuner söndersplittrade bevillning icke är mägtig att i sig

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 19

upptaga skatteprinciper, som med största lätthet och smidighet kunnat
infogas i andra länders enhetliga, från vidhäftadt bihang af kommunalskatter
fria allmänna inkomstskatter. Väl kan, såsom jag får tillfälle
att nedan närmare utveckla, de redan gifna bestämmelsernas effektivitet
genom ett förbättradt skatteförfarande skärpas, men de konstitutiva grunderna
för skatten kunna icke rubbas, utan att det hela sönderbrytes.»

Departementschefen gifver härefter skäl för sin sålunda uttalade
åsigt, dervid departementschefen uti särskilda punkter till behandling
upptager frågorna om beskattning af kapital, progressiv beskattning,
beskattning af utdelning å aktier, beskattning af afkastning utaf skog
samt utvidgning af rätten till bevillningsfrihet och lindring i bevillningen.

Härefter fortsätter departementschefen:

3>Nu skulle det vid öfvervägande af hvad sålunda anförts i fråga
om de svårigheter för en vidare utveckling af lagstiftningen om bevillningen,
hvilka bero af dennas ovilkorliga samband med kommunulbeskattningen
och dess fördelning i en fastighetsskatt och en partiel
inkomstskatt, kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärder borde vidtagas
till undanrödjande af dessa svårigheter genom bevillningens förvandling
till en från berörda samband fri allmän inkomstskatt. En sålunda
uppstäld fråga om reform af den direkta beskattningen får emellertid
en helt annan räckvidd än den ur 1892 års urtima Riksdags förhandlingar
framgångna önskan om en revision af gällande bevillningsförordning.
Jag har redan framhållit, hurusom ur ordalagen i sagda Riksdags
skrifvelse i ämnet icke eller åtminstone icke med någon större grad af
tydlighet kan härledas någon hos Riksdagen förefintlig åstundan om
en mera genomgripande förändring af bevillningslagstiftningen. Den
nyss antydda reformen af den direkta beskattningen skulle emellertid
icke allenast medföra en fullständig omgestaltning af bevillningen, utan
derutöfver sträcka sina verkningar in på många olika områden, allestädes
verkande till ändring i häfdvunna förhållanden. Man behöfver
för att inse detta endast erinra sig, hvilken betydande och mångsidig
uppgift, vida större än den, som i allmänhet tillkommer inkomstskatten
i andra länder, bevillningen af fast egendom samt af inkomst hos oss
har att fylla. Väl står den i finansiel betydelse för statsverket tillbaka
för åtskilliga andra statens inkomsttitlar, men på flera olika områden
kan densamma och särskildt de uppskattningar af fastighetsvärden och
beskattningsbara inkomstbelopp, som för densamma ega rum, sägas
spela rollen af ett slags regulator för en mängd af samhällslifvets yttringar.
Politisk och kommunal rösträtt och valbarhet äro bestämda i

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

visst förhållande till taxeringsvärde för fastighet och uppskattad inkomst;
kommunalutskylderna inom deD verldsliga och den kyrkliga kommunen
äfvensom landstingsskatt utgå, på sätt förut framhållits, såsom tilläggsafgifter
till bevillningen; vägskatt, bidrag till skjutsentreprenader, tingshus-,
kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldighet utgå likaledes mer eller
mindre direkt i förhållande till bevillningen. Särskildt är fastighetstaxeringen
af stor betydelse äfven på många andra lagstifningsområden,
såsom bankväsendets m. fl. I allmänhet kan sägas, att, derest i sammanhang
med bevillningens förändring till allmän inkomstskatt begreppet
taxeringsvärde i betydelsen af en för bevillningstaxeringen verkstäld
officiel uppskattning af en fastighets värde skulle bortfalla ur lagstiftningen,
ett tomrum derigenom skulle uppstå, hvars fyllande på skilda
områden blefve förenadt med betydande svårigheter. Stora rubbningar
skulle äfven på flera områden vållas deraf, att begreppet uppskattad
inkomst komme att genom tillägg af fastighetsinkomsten och afdrag
af alla slags skuldräntor erhålla en väsentligt förändrad omfattning.

En skattereform i den antydda rigtningen skulle således icke blott
komma att, såsom ju ock med densamma afsedt vore, medföra en genomgripande
omgestaltning af den direkta beskattningen till stat och kommun,
utan ock, med afseende på dess ofvan angifna inverkan på helt
andra lagstiftningsområden, nödvändiggöra en revision af ett stort antal
lagar och författningar, af grundlags ej mindre än af allmän lags natur.
Om ock eu sådan revision borde åsyfta att söka, under ändring i formen,
bibehålla den materiela innebörden af de lagbestämmelser, som väl formelt
berördes af, men till sin natur vore främmande för skattereformen,
är det likväl sannolikt, att revisionen icke skulle kunna ega rum utan
att äfven i materielt afseende medföra ingalunda ovigtiga förändringar
i dessa bestämmelser. Vid öfvervägande af nu angifna förhållanden
har jag icke ansett mig, åtminstone för närvarande, eg a anledning att
uti Riksdagens begäran om en revision af bevillningsförordningen söka
uppslaget till en öfver vida samhällsområden sig sträckande reform af
ej mindre skatte- än äfven andra förhållanden.

Dock torde, äfven utan en sådan omfattande reform, ett steg af
icke ringa vigt och betydelse nu kunna och böra tagas för ernåendet
af den ökade effektivitet och den större likformighet i tillämpningen
af bevillningsförordningens bestämmelser, som i 1892 års urtima Riksdags
förut omförmälda skrifvelse i första rummet angifvits såsom syftemålet
med en revision af bevillningsförordningen. För vinnandet af
detta syftemål erfordras utan tvifvel att bereda beskattningsmyndigheterna
tillgång till ett rikare material af faktiska upplysningar att tjena

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 21

till grundval för taxeringsförrättningarna än det ofta mycket bristfälliga,
som för närvarande står dem till buds. Något kan i detta hänseende
vinnas genom utsträckning af den skyldighet att lemna officiela uppgifter,
som redan nu åligger vissa myndigheter och korporationer, men
framför allt bör för ändamålet anlitas den för närvarande endast i ringa
omfattning använda kunskapskälla, som består uti de skattskyldiges egen
kännedom om sina inkomstförhållanden. Jag syftar härmed på den s. k.
obligatoriska sjefdeklarationen. Denna användes numera och anses
oumbärlig i alla länder, som ega en något mera utvecklad lagstiftning
om inkomstskatt, och dess införande äfven hos oss har fyrfaldiga gånger
påyrkats i motioner inom Riksdagen, likasom densamma förordats
af de båda senast tillsatta bevillningskomitéerna äfvensom i något mildare
form af kammarrätten i dess utlåtande öfver 1894 års komités
förslag. Det är en gifven sak, att de bästa upplysningarna kunna erhållas
af de skattskyldige sjelfva, och i den omständigheten, att man
kunde befara att stundom erhålla origtiga uppgifter, ligger intet skäl
att alldeles afstå från denna utväg, som i flertalet fall säkerligen komme
att lemna högst värdefulla bidrag till det afsedda syftemålet, en rättvis
och jemlik taxering. Benägenheten att lemna origtiga uppgifter torde,
der den förefinnes, komma att allt mera inskränkas, i den mån genom
någon tids utöfning af uppgiftsskyldigheten det allmänna föreställningssättet
så att säga komme att uppfostras att anse densamma som en
medborgerlig pligt, och sagda benägenhet kan i öfrigt motverkas dels
genom straffpåföljder, dels och hufvudsakligast derigenom att uppgiftsskyldigheten
göres så litet motbjudande, som med möjligheten att
uppnå det afsedda syftemålet är förenligt.

Obenägenheten att lemna rigtiga uppgifter för beskattningen kan
härröra af den skattskyldiges önskan att undandraga sig taxering till
behörigt belopp, i hvilket fall sagda obenägenhet ju icke är förtjent af
något undseende, men den kan äfven bero på svårighet för den skattskyldige
att lemna de äskade uppgifterna äfvensom på farhåga hos
honom att genom yppande af sin förmögenhetsställning eller af detaljerna
i sin affärsrörelse råka ut för obehag af hvarjehanda slag, särskilt
ur konkurrenssynpunkt. Behörig hänsyn till hvad i dessa betänkligheter
kan vara berättigadt. synes mig böra utgöra en maning
att något slå af på skärpan i de fordringar, som i förevarande afseende
ställas på de skattskyldige ej mindre i 1894 års än äfven, om ock i
något mildrad form, i 1895 års komitéförslag, helst äfven försigtigheten
torde bjuda att vid sjelfdeklarationens införande hos oss, der den, om
man bortser från den uppgiftsskyldighet, som åligger vissa bolag, är en

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

nyhet i skattelagstiftningen, icke omedelbart påbjuda ett förfarande,
som, på sätt i en reservation vid sistnämnda betänkande framhållits,
torde i sina fordringar på detaljerade uppgifter vara strängare än det
i andra länder tillämpade. Jemte det naturligen bolagens deklarationspligt
bibehålies i sitt redan nu stadgade omfång med tillägg af skyldighet
att aflemna ett exemplar af senaste revisionsberättelsen, tror jag
derför, att man beträffande de fordringar, som i omhandlade afsendet
böra ställas på andra skattskyldige, åtminstone till en början icke bör
utkräfva deklarationspligtens fullgörande i andra fall än sådana, der
sagda pligt utan svårighet bör kunna fullgöras. Den obligatoriska deklarationspligten
synes mig derför böra begränsas till skattskyldige,
som under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 1,000 kronors
inkomst af kapital eller enligt lag äro pligtige att föra handelsböcker.
Vidare torde, på sätt kammarrätten och reservanter inom 1895 års
komité påyrkat samt i utländska inkomstskattelagar är regel, uppgiften
icke nödvändigtvis behöfva omfatta mera än en summarisk uppgift
å inkomsten. Dessa uppgifter borde lemnas å tillhandahållna blanketter,
derå till ledning för de skattskyldige skulle finnas meddelade
detaljerade anvisningar om hvad vid uppgiftens afgifvande borde iakttagas,
hvilka afdrag vid inkomstens beräknande icke vore medgifna o. s. v.
Dessutom borde tillhandahållas blanketter till mera detaljerade deklarationer
för de skattskyldige, hvilka önskade deraf begagna sig och
hvilkas antal med skäL torde kunna antagas efter hand komma att alltmera
tillväxa.

Det kan antagas, att, om det af mig sålunda förordade deklarationsförfarandet
kommer till tillämpning, detsamma skall medföra en
ökning i inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Då genom lag af den 24 juni 1891 den obligatoriska sjelfdeklarationen
blifvit införd i Preussen, stego under påföljande beskattningsår de taxerade
inkomsterna för enskilde skattskyldige från omkring 4,274,000,000
mark till omkring 5,724,000,000 mark eller således med omkring
1,450,000,000 mark, deraf omkring 925,000,000 mark belöpte på inkomster
öfver 3,000 mark. Den här i landet påräkneliga ökningen
kan väl icke antagas komma att blifva ens tillnärmelsevis jemförlig,
men det kan icke betviflas, att särskilt inkomst af kapital till icke
obetydligt belopp förefinnes, som för närvarande undandrager sig taxering,
men genom tillämpning af deklarationsförfarandet skulle bringas
i dagen. Den uppskattade inkomsten af kapital uppgick år 1895 till
29,172,051 kronor. Då man erinrar sig, att den 31 december nämnda
år ensamt på depositionsräkning i bankerna innestod ett belopp af

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 19. 23

322,699,661 kronor, å hvilket belopp räntan efter 4 procent utgör
12,907,984 kronor, kan man — äfven om man fäster behörig hänsyn
dervid, att af sistnämnda räntebelopp en del på grund af bestämmelserna
i gällande bevillningsförordning torde varit fri från bevillning —
icke undgå att finna, att nyssnämuda siffra, 29,172,051 kronor, hvilken
betecknar den samlade beskattningsbara kapitalinkomsten inom landet
och sålunda, jemte räntorna på depositioner i bankerna, äfven omfattar
ränta på obligationer, inteckningar och eljest utlånta belopp, synes allt
för låg.

Hufvudsyftet. med deklarationsförfarandets införande är emellertid
icke endast att tillföra statsverket ökade inkomster, utan, såsom redan
tillförene blifvit framhållet, att i görligaste mån öka möjligheterna för
en rättvis och jemlik taxering. I detta afseende kan sjelfdeklarationens
genomförande anses utgöra grundvilkoret för sådana reformer inom
inkomstbeskattningens område, som åsyfta att i ökad grad lämpa beskattningen
efter den enskildes skatteförmåga. Saknas det underlag
för dessa reformer, som ligger uti en noggrann taxering, komma reformerna
icke allenast icke att leda till det med dem åsyftade målet,
utan fastmera på grund af den betydelse för skattefotens bestämmande,
som inkomstens art och storlek skulle erhålla, att medföra tillkomsten
af ett nytt slag af orättvisor. Icke mindre för tillämpningen af den
nuvarande bevillningsförordningen än äfven såsom grundval för en
vidare utveckling af bevillningslagstiftningen måste derföre sjelfdeklarationens
införande anses ega stor betydelse.

Från flera håll har framhållits den svårighet för hemlighållandet
af innehållet i aflemnade deklarationer, som läge i det stora antalet
ledamöter i beskattningsnämnderna, sådana dessa enligt gällande bestämmelser
äro sammansatta. Vigten af de ur denna synpunkt framstälda
farhågor torde visserligen i väsentlig mån förringas, derest deklarationspligten
inskränkes på sätt nyss blifvit angifvet, men då det
icke desto mindre lärer vara angeläget att vidtaga alla åtgärder, som
kunna vara egnade att undanrödja möjligen förefintliga farhågor för
missbruk af deklarationerna, helst anlitandet af de mera detaljerade
deklarationsformulären härigenom otvifvelaktigt komme att befordras,
anser jag mig böra förorda 1895 års komités förslag, att deklarationernas
granskning endast borde verkställas af vederbörande beskattningsnämnds
ordförande och en af honom tillkallad ledamot, hvilken borde
kunna ombytas vid olika mål, äfvensom att, sedan denna granskning,
vid hvilken i taxerings- och pröfningsnämnd äfven kronans ombud
skulle ega rätt att vara tillstädes, egt rum, för uppgifternas innehåll

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

redogörelse visserligen borde lemnas inom beredningen eller nämnden,
men endast i den mån sådant funnes vara för taxeringen oundgängligen
nödigt. I enahanda syfte synes mig 1895 års komitéförslag, i hvad
det förordar meddelandet af hittills saknade bestämmelser om ansvar
och skadeersättningsskyldighet för taxeringsman, som bryter sin tystlåtenhetspligt,
vara förtjent af godkännande.

Sistnämnda komité har, för ytterligare tillgodoseende af de skattskyldiges
berättigade kraf på hemlighållande af deras till beskattningsmyndigheterua
lemnade uppgifter, framhållit behofvet af sådan ändring
i gällande tryckfrihetsförordning, att tillgång till dessa uppgifter icke
medgåfves annan än den, som i och för taxeringen skulle deraf erhålla
del. Väl kan, derest deklarationspligten inskränkes på sätt jag föreslagit,
behofvet af en grundlagsändring i antydt syfte icke sägas framträda
lika skarpt, som förhållandet skulle blifva, om komiténs förslag
om ett mera detaljeradt deklarationsförfarande vunne godkännande, men
då ändringen i hvarje händelse — äfven om bestämmelserna i gällande
bevillningsförordning bibehållas oförändrade — synes vara på sin plats,
tillåter jag mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville på
föredragning af chefen för justitiedepartementet taga berörda fråga i
nådigt öfvervägande. Den omständigheten, att eventuel förslag i ämnet
icke kan blifva upphöjdt till lag förr än tre år härefter, lärer icke för
frågan om den obligatoriska sjelfdeklarationens införande kunna tillmätas
afsevärd betydelse. Saknaden af ett förbud i angifven rigtning
har mig veterligen hittills icke faktiskt medfört någon olägenhet, och
om med dess utfärdande ännu får anstå någon kortare tid, synes detta
på sin höjd kunna medföra den verkan, att deklarationer enligt de mera
omfattande formulären under sagda tid tilläfventyrs icke komme att
afgifvas så talrikt, som eljest måhända skulle varit fallet.

Ordnas deklarationsförfarandet på ofvan angifna sätt, hyser jag
den fasta förvissning, att ingå berättigade invändningar mot detsamma
skola kunna göras äfvensom att, i synnerhet efter någon tids tillämpning,
sagda förfarande ej skall kännas tryckande. Med det ringa faktiska
material, som för det stora flertalet skattskyldige hittills stått beskattningsmyndigheterna
till buds, har det icke kunnat undvikas, att
taxeringen ofta varit ungefärlig eller, om man så vill, en medeltalstaxering.
Vill man bereda den direkta beskattningen större utrymme
i statens skattesystem än hittills, måste det allmänna föreställningssättet
ledas till insigt om nödvändigheten deraf, att, lika litet som tvifvel
råder derom, att andra skatter, såsom tull, acciser m. fl., skola utgöras
efter fulla värdet eller qvantiteten af skatteföremålet, äfven bevillningen

Bevillningsutskottets Betänkande N:o It). 25

kommer att utgå i förhållande till den exakt uträknade inkomsten.
Öfvergången till ett sålunda mera skärpt 6katteförfarande kan måhända
för en och annan kännas något besvärande, men jag betviflar icke, att
den allmänna meningen inom kort skall komma till erkännande deraf,
att den ökade effektivitet i tillämpningen af skattebestämmelserna, som
afses med deklarationsförfarandet, äfven kommer att leda till ökad rättvisa
och jemlikhet i taxeringen.

Hvad jag nu yttrat om den obligatoriska sjelfdeklarationen har
närmast åsyftat de uppgifter om inkomst af kapital och arbete, som
föreslagits skola af de skattskyldige afgifvas till ledning för deras egen
taxering. De båda komitéerna hafva emellertid förordat införandet
äfven för fastighetsegare af en viss deklarationsskyldighet. Denna
skulle naturligen icke afse några inkomstuppgifter, men deremot borde
egare af jordbruksfastighet lemna uppgifter om egendomens enligt tillgängliga
handlingar eller annorledes kända areal i åker, äng samt
skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant kunde
uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll i
fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad
egendom, samt egare af annan fastighet om markens eller tomtens
areal, derå uppförda byggnader och dessas brandförsäkringsvärde samt
om årliga hyressumman för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för
hyresfritt. upplåtna, för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej
uthyrda lägenheter inom sådan egendom. Dessa uppgifter skulle endast
aflemnas de år, då ny allmän fastighetstaxering skulle ega rum, hvilket
enligt komitéernas förslag skulle ske hvart femte i stället för såsom
hittills hvart tredje år. Från uppgiftsskyldigheten skulle fritagas fastighetsegare,
hvilkas fastigheter nästföregående år icke varit taxerade
till minst 1,000 kronor.

Komitéernas berörda förslag synes mig, allenast med den ändring,
att nyssnämnda minimisiffra af 1,000 kronor lämpligen torde böra höjas
till 5,000 kronor, i hög grad förtjent af godkännande. Allmänt och
säkerligen icke utan grund klagas öfver den brist på likformighet, som
olika taxeringsdistrikt och ännu mera olika landsdelar emellan råder i
fråga om upptaxeringen af värdet å fast egendom. Tid efter annan
inom olika län företagna, mera ingående undersökningar rörande fastighetstaxeringen
hafva ådagalagt, att stora ojemnheter, hvilka icke egt
sin grund i faktiska förhållanden, vidlådt sagda taxeringar. Om, på
sätt komitéerna föreslagit, uppgifter om areal och egogradering samt
arrenden och hyror tillhandahållas beskatttiingsnämnderna, komme dessa
att till sitt förfogande erhålla ett material, på hvilket eu likformig beBih.
till Rik sd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Käft. i

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

skattning kunde byggas och som medgåfve kontroll, att sådan likformighet
verkligen iakttagits. Äfven om uppgifterna i ett och annat
fall till äfventyrs blefve mer eller mindre ofullständiga eller bristfälliga,
komme de likväl att utgöra ett synnerligen värdefullt tillskott till det
underlag — hufvudsakligen bestående af köpeskillingsuppgifter och i
stad brandförsäkringsvärden äfvensom taxeringsmännens personliga, ofta
temligen lösliga kännedom om förhållandena — på hvilket fastighetstaxeringen
för närvarande måste byggas.»

Slutligen redogör departementschefen för de uti 31 § af Kongl.
Maj:ts ifrågavarande förslag förekommande bestämmelserna om eftertaxering
äfvensom för de smärre förändringar i nu gällande bevillningsförordning,
hvilka i förslaget upptagits.

Ehuru principen om obligatorisk sjelfdeklaration torde hafva sin
egentliga och rätta plats uti en lagstiftning, tillämpande äfven andra
nyare grundsatser i fråga om beskattningen och mera än vår nu gällande
skattelagstiftning egnad att träffa de större förmögenheterna, anser
utskottet sig dock böra förorda införande i bevillningsförordningen af
bestämmelser om obligatorisk sjelfdeklaration. Det synes utskottet
nemligen önskligt och nyttigt, att'' början göres med att vänja vårt
folk vid denna nya beskattningsgrundsats, hvilken vid en framtida
fullständigare revision af skattelagstiftningen lärer komma att vinna
vidsträckt tillämpning. Utskottet anser detta så mycket mera tillrådligt,
som numera väg banats för eu dylik revision genom det af innevarande
års Riksdag fattade beslut om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t
i ändamål att åstadkomma ett särskiljande af den kommunala beskattningen
från skatten till staten.

Af hvad utskottet sålunda anfört angående den betydelse, som
enligt utskottets förmenande bör gifvas åt ett införande redan nu af
bestämmelser om obligatorisk sjelfdeklaration, följer emellertid, att
utskottet anser, det man härvid bör gå varsamt till väg a och i mild
form tillämpa ifrågavarande grundsats. Utskottet kan derför ej tillstyrka
antagandet af de utaf Kongl. Maj:t härutinnan föreslagna bestämmelser
oförändrade, utan har utskottet deri vidtagit åtskilliga förändringar,
såsom det vid detta betänkande fogade, af utskottet upprättade förslag
till ny bevillningsförordning utvisar. Såsom närmare skäl för några
af dessa ändringar vill utskottet anföra följande:

Hvad först beträffar den uppgiftsskyldighet, som enligt 14 § a)
och 15 § 1 mom. i Kongl. Maj:ts förslag skulle åligga egare eller
innehafvare af jordbruksfastighet, skulle det i många fall blifva synner -

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

ligen svårt och stundom omöjligt för jordbrukarne att lemna de föreskrifna
uppgifterna. Härtill kommer, att det synes tvifvelaktigt, huruvida
den nytta, taxeringsmyndigheterna skulle kunna hafva af dessa
uppgifter, kunde uppväga det besvär och den kostnad, som desamma
skulle medföra för de uppgiftsskyldige, samt det ökade arbete, som
derigenom skulle tillskyndas bevillningsberedningaruas ordförande. I
hvarje fall skulle säkerligen tillämpningen af förslaget i denna del vålla
mycket missnöje. Utskottet finner sig för den skull böra hemställa,
att ifrågavarande bestämmelser måtte ur förslaget utgå. Dock har
utskottet ansett uppgiftsskyldighet böra åligga egare af utarrenderad
jordbruksfastighet för inkomst af arrendet, derest denna inkomst under
nästföregående år uppgått till minst 1,000 kronor. En sådan uppgift
torde ock utan svårighet kunna lemnas. Dessutom har utskottet i 21 §
föreslagit, att egare eller innehafvare af jordbruksfastighet skulle vara
skyldig att, efter vederbörlig anmaning, om fastigheten lemna upplysningar,
i den mån sådana kunna lemnas.

Deremot kan utskottet ej finna något fullgiltigt skäl, hvarför
deklarationspligt utan särskild anmaning ej skulle stadgas beträffande
inkomst af arbete. Kong!. Maj-.ts förslag innehåller i detta afseende i
14 § endast, att uppgiftsskyldige äro skattskyldige, hvilka enligt lag
äro pligtige att föra handelsböcker. Utskottet har deremot ansett sig
böra föreslå uppgiftsskyldighet under viss förutsättning äfven för andra
än sådana, som föra handelsböcker.

Den af Kongl. Maj:t uti 17 § föreslagna rätt för skattskyldig att
i vissa fall muntligen afgifva de upplysningar, som för hans taxering
erfordras, och den härmed sammanhängande, uti sista stycket af 24 §
föreskrifna skyldighet för bevillningsberedningens ordförande att skriftligen
affatta sådan muntlig uppgift under beredningens sammanträde
har utskottet ur sitt förslag uteslutit. Då skattskyldig enligt 20 § eger
att af beredningens ordförande erhålla upplysning angående uppgiftsskyldigheten,
synas nemligen berörda stadganden, hvilka skulle vålla
tidsutdrägt vid beredningens sammanträden, icke vara af behofvet
påkallade.

I fråga om de öfriga förändringar, som utskottet ansett böra vidtagas
i de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser angående obligatorisk
sjelfdeklaration, tillåter sig utskottet hänvisa till ofvan omnämnda, af
utskottet upprättade författningsförslag.

De till utskottet hänvisade motioner angående allmänna bevillningen
äro dels sådana, som beröra mera principiela spörsmål, dels sådana, som

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

åsyfta mindre ändringar uti Kongl. Maj:ts förslag till ny bevillningsförordning.

Utskottet vill till en början yttra sig öfver de motioner, hvilka
kunna hänföras till den förra gruppen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 43, bär herr
Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra föreslagit:

»det Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
med första till Riksdagens antagande framlägga förslag till förordning
angående inkomstbevillning, grundadt på Riksdagens förut gjorda uttalanden.
»

Till stöd för denna framställning anför motionären, bland annat,
följande:

»Genom den vid 1892 års urtima riksdag utsträckta värnpligten
pålades det svenska folket en ny stor börda, hvilken träffade lika tung
oafsedt bärkraften, lika för både rik och fattig. Man insåg och erkände
då, att en skattereform hade ännu större skäl för sig. De mindre
lyckligt lottade i samhället borde erhålla lättnad i sina utskylder, och
vill jag här särskilt framhålla en grupp af dessa små, hvilka enligt
omnämnda förslag af 2 november 1894 skulle erhålla en berättigad
rättelse i skatteväg, men som deremot senaste komité helt och hållet
lemnat åt sitt öde, nemligen de små jordbrukarne. Desse hafva hittills
icke blifvit ihågkomna med någon som helst lindring, oaktadt
vår gällande bevillningsförordning medgifver befrielse och afdrag i
skattebördan för en del andra, hvilka vanligtvis i många hänseenden
hafva sin ekonomi långt fördelaktigare. Här bör man komma till likställighet,
ty såsom det nu är, är det rent af oförsvarligt att utpressa
skatter af dem, som stå på gränsen att erhålla fattighjelp; ja, till och
med familjer, som fattigvårdsstyrelser anse böra erhålla fattighjelp t. ex.
för att hålla sina barn i den lagstadgade folkskolan, äro pligtige att
utan afdrag betala skatt för sin lilla torfva; är detta rimligt och kan
det försvaras, då man å andra sidan befriar kapitalister, hvilka hafva
omkring 10,000 kronor utlånta? Man har genom bevilluingsfritt afdrag
och skydd o. s. v. sökt hjelpa alla andra, men dessa, hvars jordlotter
oftast äro så små, att innehafvarne med bästa vilja under umbäranden
och släp icke kunna lifnära sig på desamma, de hafva hvarken åtnjutit
det ena eller det andra. Men på detta sätt kan man icke fortsätta
att behandla eu redbar, idog och på sina ställen ganska talrik
medborgarklass. Att nedtrycka desse och göra dem vanlottade som
hittills bidrager till att desse små hemmansegare och lägenhetsinne -

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

häfvare mer och mer minskas och deras egolotter införlifvas med de
stora skogsbolagens egendom. De sjelfständiga och fria småbönderna
förvandlas till slafviska statare. Och på detta sätt motverka regering
och Riksdag sina egna beslut och önskningar, nemligen att genom
upplåtande af små egolotter bereda egna hem åt arbetare, ty så länge
icke dessa små hem i skatteväg likställas med andra beskattningsföremål,
blifva de i längden mindre begärliga, och, som sagts, denna
klass af medborgare förminskas i stället för att ökas. Så hafva vi hört,
att det gått i Norrland, och så går det nu med stora steg i Dalarne.

Skäl kunde ock här anföras för en del andra i meranämnda förslag
föreslagna reformer och ändringar i bevillningsförordningen, men
då förslaget hufvudsakligen är bygdt på Riksdagens förut gjorda uttalanden,
torde det vara obehöfligt att upprepa desamma. Jag vill
endast framställa den önskan, att ett förslag till förordning angående
inkomstbevillning, gruudadt såväl på Riksdagens förut gjorda uttalanden
härutinnan som för öfrigt på billighet och rättvisa, måtte snarast möjligt
af Kongl. Maj:t för Riksdagen framläggas till pröfning och antagande.
Jag hyser nemligen det hopp, att Riksdagen i olikhet med den senaste
komitén, som behandlade denna fråga, skall antaga och ej förkasta
nödiga reformer endast derför, att man ej har utsigt att nå det tänkbaraste
bästa.

Måhända skall det vid ett antagande af ett dylikt förslag befinnas
nödigt att antaga en särskild, på förordningen om allmänna bevillningen
icke hvilande kommunalskattelag, men då särskild motion derom nu
är afgifven till Riksdagen, har Riksdagen äfven tillfälle att pröfva
den frågan.»

Ifrågavarande motion väcktes, innan Kongl. Maj:ts ofvan afhandlade
proposition med förslag till ny bevillningsförordning aflemnats till
Riksdagen. De uti detta förslag upptagna bestämmelser angående
obligatorisk sjelfdeklaration, hvilka bestämmelser blifvit, af utskottet i
hufvudsak förordade, hafva till ändamål att tillgodose ett af de reformkraf
rörande skattelagstiftningen, som under de senare åren i stor
omfattning framstälts uti motioner till Riksdagen. Uti det vid propositionen
fogade statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
utförligt redogjort för de svårigheter, hvilka reste sig mot eu vidare
utveckling af lagstiftningen om bevillningen, dervid departementschefen
såsom sin åsigt framhållit, att eu sådan utveckling förhindrades af
nämnda lagstiftnings ovilkorliga samband med kommunal beskattningen
och dess fördelning i eu fastighetsskatt och en partiel inkomstskatt.

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Rigtigheten af den utaf departementschefen sålunda uttalade åsigt,
att det nuvarande sammanhanget mellan allmänna bevillningen och
den kommunala beskattningen utgör ett väsentligt hinder mot tidsenliga
reformer i fråga om beskattningsväsendet, har af innevarande
Riksdag blifvit erkänd, i det att, såsom förut blifvit antydt, Riksdagen, med
anledning af derom väckt motion, beslutit att i skrifvelse till Konungen
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida ej den kommunala
beskattningen må kunna byggas på annan grund än den allmänna
bevillningen, och, derest detta finnes möjligt, för Riksdagen framlägga
förslag till särskild kommunal skattelag. En omfattande utredning är
sålunda förestående angående nyssberörda fråga, hvilken är af största
betydelse för skattelagstiftningen och hvars lösning i den af innevarande
Riksdag antydda rigtning torde få anses såsom en nödvändig förutsättning
för en genomgripande förändring af bevillningsförordningen i
det af 1892 års urtima Riksdag angifna syfte.

Under sådana förhållanden anser utskottet, att med frågan om
de af motionären yrkade föräudringarne i bevillningsförordningen bör
anstå, tills resultatet af ofvannämnda utredning föreligger, hvadan
utskottet nu icke finner sig böra ingå på närmare granskning af den
gjorda framställningen.

Uti motion inom Andra Kammaren, n:o 165, hafva herr J. Bromée
och sju andra af kammarens ledamöter föreslagit:

»att, i händelse Kongl. Maj:ts förslag till ny förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst af Riksdagen antages, i
den nya bevillningsförordningen varder infördt stadgande derom,

att bevillning påföres försäljning af skog eller skogseffekter från
egen eller annans mark, virkesfångst från egen eller annans mark för
annat ändamål än husbehof äfvensom virkesfångst från skogsområde,
som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens understöd, till
sågverk eller kanalbolag, samt

att för inkomst af fast egendom skattskyldig taxeras i den kommun,
inom hvars område egendomen är belägen, och för inkomst, hvarom
här ofvan förmälts, der skogsområdet är beläget.»

I afseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Chefen för finansdepartementet har angående denna fråga uti
ofvanberörda statsrådsprotokoll anfört följande:

»Hvad särskilt beträffar det nyssnämnda förslaget om införande
af ett förändradt sätt för beskattning af afkastning utaf skog, härden
behandling, frågan härom undergått, gifvit ny bekräftelse åt den sedan

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o It).

länge gjorda erfarenheten, att åstadkommandet af en tillfredsställande
ordning i detta hänseende hör till de mest svårlösta uppgifter inom bevillningslagstiftningens
område. Den 24 oktober 1890 uppdrog Eders
Kongl. Maj:t åt en särskild! för ändamålet tillsatt komité att taga denna
fråga under ompröfning. Af denna komités tre ledamöter förordade två
införandet af inkomstbevillning för inkomst af skog, medan den tredje,
komiténs ordförande, uttalade sig för bibehållandet i något modifierad
form af fastighetsbevillningen såsom form för beskattningen af den
ifrågavarande skattekällan. Hörde öfver komiténs förslag, uttalade länsstyrelserna
vidt skilda meningar, hvilket äfven blef fallet inom kammarrätten,
der, enligt det till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade protokollsutdraget,
hvarje ledamot uttalat sin särskilda mening. Det förslag,
som framstälts af majoriteten i 1890 års komité, upptogs i hufvudsak
af 1894 års komité, men förslaget blef, sedan öfver detsamma mycket
olika meningar uttalats af länsstyrelserna, af kammarrätten afstyrka
dock med reservation af två ledamöter, som biträdde komiténs förslag.
Såsom förut blifvit nämndt, afstyrktes förslaget om skogsafkastnirigens
beskattande genom inkomstbevillning af 1895 års bevillningskomité,
dock med reservation af fyra bland komiténs nio ledamöter.

Den sålunda verkstälda utredningen af skogsbeskattningsfrågan
har medfört den afsevärda fördel, att det problem, som framstälts till
lösning, blifvit på det mest fullständiga och uttömmande sätt i alla
detaljer behandladt och genomarbetadt. Ett stort antal förelag har
blifvit framlagdt och de med hvart och ett af dessa förenade fördelar
och olägenheter grundligt debatterade. Men sådant oaktadt kan frågan
knappast anses hafva blifvit förd närmare sin lösning. Meningarna stå
lika oförmedlade emot hvarandra som vid komitébehandlingens början.
Mot förslaget om införande af inkomstbevillning för afkastning af skog
hafva ock blifvit anförda tungt vägande skäl. Sålunda har, bland annat,
mot genomförbarheten på rättvisa grunder af en dylik inkomstbeskattning
erinrats, att, då vid beskattning för inkomst genom skogs afkastning
afdrag skulle få göras för köpeskillingen för skogen, motsvarande
afdrag jemväl borde ske, der någon genom arf eller eljest annorledes
än genom förvärf, jern förligt med köp, åtkommit skog, men att svårigheten
att för sådana fall bestämma afdragets storlek blefve mycket
stor, för att ej säga oöfvervinnelig; att nyssnämnda, i 1894 års komitéförslag
erkända rätt för köpare af skog att vid taxering af hans af
skogen härflytande inkomst tillgodonjuta afdrag för köpeskillingen svårligen
kunde genomföras på det sätt, som förslaget innehölle, att nemligen,
då enligt detta beskattningsbar inkomst skulle anses uppkomma

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

först efter det, att skogen utöfver husbehofvet lemnat afkastning, som
till fullo betäckt kostnaden för skogens förvärfvande, utrönandet af
tidpunkten, då köpeskillingen vore till fullo amorterad, blefve för taxeringsmyndigheterna
förenadt med så stora svårigheter, att det näppeligen
vore möjligt på annat sätt än med tillhjelp af en noggrann bokföring;
att denna uppenbarligen icke kunde tänkas verkstäld af nämnda
myndigheter och icke heller kunde åläggas den skattskyldige; samt
att, om äfven denne fullgjorde densamma, tillfälle saknades till kontroll
från det allmännas sida å bokföringens rigtighet. Då någon utväg
att på tillfredsställande sätt lösa de sålunda framhållna svårigheterna
hittills icke kunnat angifvas, synes mig förslaget om införande
af inkomstbevillning för afkastning af skog lika litet som öfriga förslag
om ändringar i den nuvarande fastighetsbevillningen böra framläggas
för Riksdagen.»

Utskottet finner väl, att det nuvarande sättet för beskattning af
skogens afkastning ej kan anses vara tillfredsställande samt att förty
en förändring härutinnan är af behofvet påkallad. Då emellertid denna
fråga, såsom af det ofvanstående framgår, är af eu betydande räckvidd
och står i sådant sammanhang med öfriga bestämmelser rörande beskattning
af fastighet och inkomst, att den enligt utskottets mening
icke kan såsom en fristående fråga lösas, anser utskottet sig icke under
nuvarande förhållanden kunna försöka utreda densamma, helst som
dertill skulle erfordras vida längre tid, än som efter motionens väckande
stått utskottet till buds.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 164, anföra
herrar N. J. Nilsson i Grofva och G. Kronlund följande:

»Det nyligen af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslag till
ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
innehåller, liksom föregående förordningar i samma ämne, föreskrift
derom, att för upptagande af bevillning af fast egendom särskilda värden,
slutande å fulla hundratal kronor, skola åsättas, bland annat, lägenhet
med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres
af åbyggnaden.

Genom detta stadgande inbegripes i beskattningssystemet den på
många ställen af vårt land förekommande s. k. backstugusittareklassen.
Densamma utgöres i allmänhet af lösa arbetare, hvilkas utkomst består
af en tillfällig arbetsförtjenst, eller fattigt ålderstiget folk, som ofta
nog kunde vara i behof af fattigunderstöd. De hafva vanligen på grund

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 33

af muntligt aftal eller med tyst medgifvande från jordegarens sida slagit
sig ned på hans] område och derstädes uppfört åt sig en stuga, som
bereder tak öfver hufvud åt backstugusittaren och hans familj.

Denna stuga, som oftast med litet bohag utgör hans enda egendom,
blir nu enligt bevillningsförordningen föremål för beskattning i
form af bevillning, så snart densamma i värde uppgår till 100 kronor.

Med bevillningen följa bidrag till skjutsentreprenaderna, utgifter
till kommun, till prest och skolor, förutom de personliga afgifterna,
såsom mantalspenningar och sjukvårdsafgift.

Under det att bevillning för inkomst af kapital och arbete icke utgår,
när årsinkomsten understiger 500 kronor, samt personer, hvars inkomster
understiga detta belopp, kunna, när omständigheterna dertill föranleda,
helt och hållet befrias från personliga afgifter, kan en backstugusittare
icke befrias från sin skatt, så länge hans stuga är beskattningsbar.

De af oss anmärkta förhållanden hafva redan förut varit föremål
för upprepade motioner, åsyftande frihet från beskattning af sådana
husbyggnader, men dessa motioner hafva af dåvararande bevillningsutskott
blifvit afstyrkta och af Riksdagen afslagna, såsom skäl hvartill
framhållits, att många hemmansdelar funnes, som ej egde ett värde af
500 kronor, att, då egaren af eu sådan hemmansdel finge utgöra ej
blott bevillning och de utskylder, som efter denna utginge, utan äfven
de pålagor, som hvilade på sjelfva jorden, det skulle leda till lika stor
orättvisa, som genom den föreslagna förändringen skolat afhjelpas, om
husbyggnader värda mindre än femhundra kronor skulle befrias från
den skattskyldighet, som med egandet af dessa voro förenade.

Det synes oss, som om en mindre jordbruksfastighet och den af
en backstugusittare egda stuga ej vore fullt jemförliga. Hos den förra
ligger ett konstant värde i jorden och den afkastning densamma lemnar;
backstugusittarens stuga har sitt största värde i det skydd den lemnar
eu fattig hemlös och den besparing för kommunens fattigvård den ofta
innebär. En eftergift af bevillning för sådaua husbyggnader är blott
en gärd af den humanitet och mildhet i beskattningen af mindre bemedlade,
hvarpå ju nyare tiders beskattningssystem har så många prof.

En sådan eftergift från statens sida förefaller oss så mycket mera
naturlig, som den enskilde jordegaren, inom hvars område ifrågavarande
stugor äro belägna, väl i allmänhet utan någon ersättning upplåter
plats för dessa stugor och sålunda af sina begränsade tillgångar efterskänker
denna ersättning, eller, när området ej, såsom fallet ofta är,
har något värde, dock utsätter sig för det intrång och olägenhet, tillvaron
af en dylik stuga vanligen medför.»

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sand. 1 Afd. 19 Höft. 5

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Med anledning af det anförda hemställa motionärerna:

»att Riksdagen ville i nu föreliggande förslag till bevillningsförordning
besluta sådan ändring, att innehafvare af lägenhet med tillhörande
åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af
^byggnader och ej öfverstiger 500 kronors värde, må befrias från bevillning,
derest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevillning af
fast egendom eller inkomst, eller hans inkomster, sammanlagdt med
det hyresvärde, åbyggnaden kan ega, uppgå till 500 kronor.»

Vid 1893 års riksdag väcktes af herr N. Jönsson i Gammalstorp
motion i syfte att husegare för sina å ofri grund belägna hus, hvilkas
värde ej uppginge till 500 kronor, skulle befrias från erläggande af
bevillning, så vida icke hans inkomster, sammanlagdt med det hyresvärde,
huset kunde ega, uppginge till nämnda belopp. Denna motion
blef af Riksdagen afslagen. Uti det betänkande, som af bevillningsutskottet
öfver motionen afgafs, yttrade utskottet:

»Vid 1891 års riksdag väcktes, likaledes af herr Jönsson, förslag
i syfte att husbyggnader, i värde understigande 500 kronor, skulle vara
från bevillning fria. I sitt öfver motionen afgifna betänkande framhöll
bevillningsutskottet, under påpekande, att många hemmansdelar funnes,
som icke egde ett värde af 500 kronor, att, då egaren af en sådan
hemmansdel finge utgöra ej blott bevillning och de utskylder, som
efter denna utginge, utan äfven de pålagor, som hos oss hvilade på
sjelfva jorden, det skulle leda till lika stor orättvisa, som den motionären
velat afhjelpa, om husbyggnader, värda mindre än 500 kronor,
skulle befrias från den skattskyldighet, som med egandet af dem vore
förenad; och hemstälde utskottet, att berörda motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilken hemställan äfven blef al
båda kamrarne bifallen.»

De skäl, som sålunda anförts för afslag å berörda vid 1891 års
riksdag väckta motion, synas utskottet fortfarande ega giltighet, och
finner sig utskottet alltså böra hemställa om afslag å ifrågavarande
motion.

I én inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 169, föreslå herrar
John Olsson och J. A. Fjällbäck:

att Riksdagen måtte besluta »sådan ändring i 11 § af Kongl.
Maj:ts förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt.

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.-

af inkomst, att frihet från bevillning eger rum i det fall, att den skattskyldiges
å en eller flera orter uppskattade årsinkomster, deri inberäknade
äfven hustruns, sammanlagda icke öfverstiga 500 kronor; samt
att, derest samma årsinkomster öfverstiga:

500	kr.,	men	icke	1,000	kr.,	afdrag	åtnjutes för	500	kr.
1,000	77	77	7)	1,300	77	77	57	77	400	77
1,300	77	77	77	1,600	77	77	77	77	300	77
1,600	n	77	77	1,900	77	77	77	77	200	77
1,900	77	77	77	2,200	77	77	77	77	100	77

äfvensom att det belopp, för hvilket, enligt hvad ofvan stadgas, bevillning
icke eger rum eller hvilket får såsom bevillningsfritt af dragas,
må kunna ökas med högst 200 kronor å ort, der kostnaden för bostad
är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet inom riket i allmänhet,
äfvensom med högst 200 kronor på grund af särdeles ömmande
omständigheter, såsom talrik familj, långvarig sjukdom, olyckshändelse
eller dylikt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig
öfverstiga sammanlagdt 300 kronor.»

Motionärerna grunda detta sitt förslag på följande motivering:

»Vid 1893 års riksdag väcktes af undertecknade motion, n:o 203, i
syfte att utsträcka och utjemna det s. k. bevillningsfria afdraget vid
beskattning. Till stöd för motionen anfördes hufvudsakligen följande:

''Enligt 11 § 1 mom. bevillningsstadgan, äro af inkomst, understigande
1,200 kronor, 450 kronor fria, och af inkomst, understigande
1,800 kronor, 300 kronor fria från bevillning. Detta s. k. bevillningsfria
afdrag kan enligt samma moment å ort, der bostadskostnaderna äro
synnerligen höga, ytterligare ökas med högst 200 kronor. Vid en inkomst
af minst 1,800 kronor upphör det bevillningsfria afdraget helt och hållet.

Följden af denna bestämmelse har blifvit, att beskattningen drabbar
synnerligen ojemnt. Särskildt framträder detta missförhållande här i
hufvudstaden, der det högsta afdraget flerstädes tillämpas. Skatten
utgår vanligen här med omkring 7 procent af den beskattningsbara
inkomsten. Om exempelvis en person har 1,775 kronor i lön, och
hans principal skulle öka densamma till jemnt 1,800 kronor, så skall
den skattskyldige löntagaren till sin förvåning finna, att denna lönetillökning
i sjelfva verket är liktydig med en minskning af hans behållna
inkomst. Enligt nyssnämda beräkning uppgår skatten i Stockholm
för en inkomst af 1,775 kronor, med 500 kronor fria från be -

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

vinning, till 89 kronor 25 öre; återstår således en nettobehållning af
1,685 kronor 75 öre, under det att, då skatten för 1,800 kronors inkomst
uppgår till 126 kronor, återstår en nettobehållning af endast
1,674 kronor eller 11 kronor 75 öre mindre med den större inkomsten
af 1,800 kronor än den mindre af 1,775 kronor.

Det synes derför vara önskligt, att åtgärder vidtagas vid den
förestående omarbetningen af bevillningsförordningen i syfte att förekomma
här påpekade oegentligheter vid tillämpningen af det bevillningsfria
afdraget. I annat fall frestas lätt den skattskyldige att afsåga sig
en del inkomster blott för att kunna erhålla en större nettobehållning,
sedan skatten är betald.

En lämplig rättelse torde kunna ske genom att modifiera öfvergången
från det bevillningsfria afdraget på sådant sätt, att för inkomst,
uppgående till 1,800 kronor, men understigande 2,000 kronor, 200
kronor leinnas fria från bevillning, och att af en inkomst, uppgående till

2,000 kronor, men understigande 2,200 kronor, 100 kronor blifva fria
från bevillning; äfvensom att jemväl dessa afdrag må kunna ökas med
ytterligare högst 200 kronor i de undantagsfall, hvarom stadgas i 11
§ 1 mom. bevillningsstadgan. Härigenom skulle dessutom beredas en
välbehöflig lättnad i ett stort antal mindre bemedlades skattebördor.’

Ett förslag, gående i samma rigtning, framlades vid samma riksdag
af herr grefve H. Hamilton, som i sin motion, n:o 118, bland
annat föreslog, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t skulle anhålla
’att de kategorier af små inkomsttagare, för hvilka skattelindring
skall medgifvas, ökas ej blott så, att skattelindring eger rum äfven vid
något högre inkomstbelopp än för närvarande, utan ock så, att dessa
olika beskattade kategorier af små inkomsttagare göras så många, att
allt för stark skattestegring vid öfvergång från en kategori till en annan
undvikes.’

Motionerna föranledde visserligen intet beslut från Riksdagens
sida. Men Andra Kammaren beslöt dock för sin del på hemställan af
bevillningsutskottet att hos Kongl. Maj:t anhålla, ’att vid blifvande revision
af bevillningsförordningen måtte tagas i öfvervägande, huruvida
icke de kategorier af inkomsttagare, hvilka åtnjuta ''bevillningsfritt afdrag’,
böra ökas ej blott så, att skattelindring eger rum äfven vid något
högre inkomstbelopp än för närvarande, utan ock så, att dessa
olika beskattade kategorier af inkomsttagare göras så många, att allt för
stark skattestegring vid öfvergång från en kategori till en annan undvikes’.

Denna Andra Kammarens hemställan har icke lemnats obeaktad
af den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för afgifvande af förslag an -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o ID. 37

gående eu revision af bevillningsstadgan. I sitt den 2 november 1894
afgifna förslag till förordning angående inkomstbevillning föreslå
komiterade i § 15 såväl en utsträckning af de bevillningsfria afdragen
som eu af nu rådande missförhållanden väl motiverad utjemning af
desamma. Komiterade hemställa nemligen, att fullständig frihet från
bevillning skulle ega rum i det fall, att den skattskyldiges å en eller
flera orter uppskattade sammanlagda årsinkomster icke öfverstiga 500
kronor, samt att sedermera vid en gradvis stigande årsinkomst de bevillningsfria
afdragen skulle småningom falla, till dess vid en årsinkomst
af 2,200 kronor afdrag skulle åtnjutas för allenast 100 kronor.
Komiterade beräkna, att denna lindring icke skulle medföra större
minskning i statsinkomst än omkring 110,000 kronor eller 3,6 3 procent
af nu utgående bevillning för inkomst af kapital och arbete.»

Såsom motionärerna anmärkt, var förevarande fråga under pröfning
af 1893 års Riksdag, då visserligen båda kamrarne beslöto aflåtande
af skrifvelse till Kongl. Maj:t angående revision af bevillningsförordningen,
men dock voro af olika mening rörande skrifvelsens
innehåll, i det att Första Kammaren ansåg skrifvelsen böra affattas i
allmännare ordalag, under det att Andra Kammaren önskade, att
deri måtte angifvas några principer, hvilka vid revisionen borde tilllämpas
eller tagas i öfvervägande, hvaribland äfven frågan om utsträckt
tillämpning af bevillningsfritt afdrag. De stridiga meningarne ansågos
emellertid icke kunna sammanjemkas, hvadan frågan om skrifvelse till
Kongl. Maj:t i ämnet förföll.

Hvad angår det i motionen omnämnda förslag i ämnet af 1894
års komiterade, framstäldes detta förslag under förutsättning att den
föreslagna Bkattelindringen skulle med vissa modifikationer tillkomma
äfven innehafvare af inkomst utaf fastighet samt att inkomst af kapital
skulle upptagas till ett med 50 procent förhöjdt belopp. Helt olika ställer
sig frågan nu, då den af motionärerna väckts utan samband med den
revision af bevillningsförordningen, som af nämnda komiterade afsåga.
Utskottet anser, att det icke skulle vara öfverensstämmande med en
rättvis och jemlik beskattning att, under det fastighetsegare ej åtnjuta
någon skattelindring, öka sådan utöfver hvad som nu finnes stadgadt
beträffande bevillning för inkomst af kapital eller arbete ända derhän,
att sådan lindring t. ex. skulle tillgodokomma egaren af ett mot 4
procent ränta utlånadt kapital af 50,000 kronor. Fn förändring i nu
gällande stadgande i detta hänseende synes derför utskottet icke böra

88 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

ske annat än i sammanhang med en fullständig revision af bevillningsförordningen.

På grund af det anförda finner sig utskottet böra afstyrka bifall
till ifrågavarande motion.

Sedan utskottet sålunda yttrat sig öfver de delar af Kongl. Maj:ts
förevarande förslag, hvilka hafva afseende på den obligatoriska sjelfdeklarationen,
äfvensom öfver de motioner, som beröra mera hufvudsakliga
spörsmål rörande bevilluingen, går utskottet nu att redogöra
för de förändringar uti öfriga delar af förslaget, hvarom utskottet anser
sig böra hemställa. Följande förslagets paragrafföljd, kommer utskottet
härvid jemväl att till pröfning upptaga de till utskottet hänvisade motioner,
hvilka åsyfta ändringar i särskilda paragrafer i förslaget.

4 §•

Uti mom. b) af denna paragraf, hvilken bar samma lydelse som
enligt nu gällande bevillningsförordning, stadgas, bland annat, att fastighetsbevillning
icke erlägges af städer och andra menigheter för dem
tillhöriga allmänna platser, tomter och byggnader, hvilka icke lemna
egaren någon inkomst. Detta stadgande bär enligt upplysningar, som
utskottet införskaffat, af såväl kammarrätten som Kongl. Magt uti
särskilda mål tolkats så, att stad befriats från erläggande af bevillning
för byggnader, af hvilka staden ej åtnjutit inkomst, belägna inom
annan kommuns område. Ofta förekommer, att sådana byggnader utgöras
af industriela anläggningar, af hvilka staden väl icke hemtar direkt
inkomst, men likväl drager stor fördel. Då utskottet ansett, att rättvis
grund saknas för att beträffande sådana anläggningar stadga befrielse
från erläggande af skattebidrag till den kommun, inom hvilken anläggningen
är belägen, har utskottet föreslagit den inskränkning af ifrågavarande
skattefrihet, att denna må ega rum allenast för sådana allmänna
platser, tomter och byggnader, hvilka äro belägna inom vederbörande
kommuns eller menighets eget område.

Uti samma mom. b) är stadgadt, att skattefrihet åtnjutes af enskilda
personer eller samfund för dem tillhöriga kyrkor och bönehus.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 162, föreslår herr
And. Olsson i Mårdäng, med hvilken fyra andra af kammarens ledamöter
instämt,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 39

»att Riksdagen ville besluta om sådant tillägg till mom. b § 4
kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom etc., att byggnad,
tillhörande nykterhetssällskap eller föreningar och afsedd för deras
verksamhet, må från fastighetsbevillning befrias.»

Till stöd härför anför motionären:

»Under de senast förflutna åren hafva, som kändt är, inom landet
bildats nykterhetssällskap och föreningar, hvilka i och för sin verksamhet
dels inköpt och dels uppfört byggnader, afsedda till samlingslokaler.

Inom taxeringsmyndigheterna hafva uppstått olika meningar, huruvida
sådana byggnader med stöd af nämnda § kunna från bevillning
befrias. Bevillningsberedningar och taxeringsnämnder hafva, i de fall
jag närmast känner, ansett sig förhindrade taxera dem som annan
fastighet, men pröfningsnämnden, som haft motsatt åsigt, ansett dem
tillhöra nämnda kategori och i följd deraf påfört egarne bevillning. I
andra uppgifna fall lära nämnda myndigheter vara eniga derom, att
byggnader i fråga ej skola taxeras.

Då, enligt min åsigt, det från skattesynpunkt icke är konseqvent,
att ifrågavarande lokaler (byggnader), i de fall de icke lemna egarne
någon inkomst, skola beskattas, under det egarne till de med dem i
flera afseenden likstälda bönhusen äro i sådana fall från skattskyldighet
befriade, anser jag ett tillägg till mera nämnda §, i syfte att likställighet
i förevarande fall må bliiva rådande, af behofvet påkalladt.»

Grunden till den medgifna bevillningsfriheten för kyrkor och
bönehus torde vara att söka deruti, att dessa inrättningar hafva ett
uteslutande sedligt ändamål. Nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar
deremot hafva vid sidan af det sedliga mål, de afse att befrämja,
jemväl ett ekonomiskt syfte. Byggnader, afsedda för sådana sällskaps
eller föreningars verksamhet, kunna derför, enligt utskottets förmenande,
ur skattesynpunkt icke anses likstälda med kyrkor och bönehus.
Då härtill kommer, att, derest förevarande framställning vunne Riksdagens
bifall, framställuingar i enahanda syfte säkerligen vore att
emotse från många andra sällskap och föreningar, hvilka kunde begära
skattefrihet för sina byggnader med samma fog som nykterhetsföreningar,
anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till motionen.

11 §■

Uti 2 mom. e) af denna paragraf, hvilken är lika lydande med
motsvarande paragraf i nu gällande bevillningsförordning, stadgas, att

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

främmande magters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening äro befriade från bevillning för all annan
inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild
pension eller erbålles genom bär idkad rörelse.

Denna befrielse gäller alltså äfven om dessa personer äro svenske
medborgare. Stadgandet i dess nuvarande lydelse antogs af 1883 års
Riksdag i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag. Enligt äldre bevillningsförordningar
var nämnda personers skattefrihet bunden vid det vilkor,
att de icke voro svenske undersåtar. Chefen för finansdepartementet
motiverade förändringen dermed, att densamma afsåge att bringa förevarande
stadgande i full öfverensstämmelse med de i den internationela
rätten antagna plägseder.

Utskottet, som visserligen på sådan grund finner det fullt befogad!,
att svensk medborgare, som tillhör främmande magts härvarande
beskickning eller konsulat, bör vara befriad från erläggande af skatt
för inkomst, härflytande af hans tjenst hos den främmande magten,
anser dock icke, att dylikt medgifvande bör sträcka sig äfven till befrielse
från skatt för inkomst af sådan person tillhörigt kapital. Med
anledning häraf har utskottet föreslagit en med denna utskottets åsigt
öfverensstämmande ändring af nu gällande stadgande.

30 §.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 170, anför herr
P. Waldenström:

»I Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående bevillning af fast
egendom m. m. föreslås (§ 30), att de uppgifter, som af de skattskyldige
lemnas, skola öfverlemnas till bevillningsberedningens ordförande,
hos hvilken de skola förvaras i fem år, hvarefter de af honom förstöras.

Då nu ifrågavarande handlingar äro af den natur, att de anses
böra hemlighållas, så synes det icke lämpligt, att de förvaras hos bevillningsberedningens
ordförande. Det är alls icke sagdt, att de hos
honom eller i hans hus äro i så tryggt förvar, som nödigt är. Bevillningsberedningens
ordförande kan för öfrigt vexla olika år, och ehvad
den afgående skall behålla de handlingar, som en gång blifvit i hans
vård lemnade, eller han skall redovisa dem till den nytillträdande —
hvarom intet i nämnda § säges — så torde lätt inses, att den, som
lemnat uppgifterna, och för hvilken deras hemlighållande kan vara af
stor vigt, icke kan känna sig säker, att de icke på ett eller annat sätt
komma i andra händer, allra helst som intet föreskrifves om, att de

41

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

höra under något slags kontroll förstöras. Osäkerheten ökas än ytterligare
deraf, att ingen föreskrift lemnas om, hvem som skall taga handlingarna
om hand för den händelse, att den bevillningsberedningens
ordförande, i hvars vård de äro, afliden

I betraktande häraf tillåter jag mig föreslå, att, om lagförslaget
antages, Riksdagen må besluta den ändring i § 30, att slutet får följande
lydelse:

— — öfverlemnas till Konungens befallningshafvande — —
af honom under kontroll af tvenne af ''pröfningsnämnden utsedde män
förstöras.’

Skulle bevillningsutskottet finna en annan anordning lämpligare,
så har jag ingenting deremot, allenast det här ofvan framhållna ändamålet
vinnes.»

Utan att underkänna betydelsen deraf, att de skattskyldiges uppgifter
till taxeringsmyndigheten blifva på ett tillfredsställande sätt förvarade,
så att trygghet vinnes för deras hemlighållande, har utskottet
dock funnit sig icke kunna förorda den af herr Waldenström i detta
hänseende föreslagna anordningen. Genom en sådan anordning skulle
ej obetydligt besvär vållas såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande
som bevillningsberedningarnas ordförande samt kostnader uppstå för
handlingarnas transporterande, Indika kostnader till en del komme att
drabba bevillningsberedningarnas ordförande, hvarjemte svårighet på
många håll skulle kunna uppstå att hos Kongl. Majrts befallningshafvande
bereda utrymme för en så stor samling af handlingar. Utskottet
håller före, att de personer, åt hvilka uppdrag lemnas att vara ordförande
i bevillningsberedningarna, äro så qvalificerade, att vården om
ifrågavarande handlingar bör kunna tillitsfullt åt dem anförtros, och
äfven om farhåga skulle i något fall kunna hysas derom, att genom
sådan persons försummelse att taga vederbörlig vård om berörda handlingar
uppgifternas hemlighållande skulle äfventyras, blir faran härför
genom det af motionären föreslagna förfarandet icke undanröjd, enär
handlingarna i allt fall under den tid bevillningsberedningarnas arbeten
pågå och äfven derutöfver kunna komma att ligga i ordförandenas förvar.
Härförutom torde böra erinras, att under förutsättning af bifall
till motionen skyldighet måste åläggas Kong], Maj:ts befallningshafvande
att tillse, det handlingarna blefve hvarje år vederbörligen insända, för
hvilket ändamål särskilt stadgande skulle blifva erforderligt. Af dessa
skäl har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i denna del oförändradt.

Bill. till Biksd. Prof.. 1897. 5 Sand. 1 Afd. 19 Höft.

6

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

74 §.

I motion, n:o 172, inom Andra Kammaren yrkar herr L. J. Jansson
i Djursätra viss ändring i denna paragraf. Motionen är af följande
lydelse:

»I Kongl. Maj:ts proposition n:o 29 till innevarande Riksdag med
förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst förekomma i § 74 bestämmelser rörande de medel, som af
Kongl. Magt föreslagits att utgå till bestridande af arfvoden och kostnader
samt rese- och traktamentsersättningar m. m. i och för taxeringsförrättningar,
hvilka bestämmelser synas j mig vara af den beskaffenhet,
att '' den kongl. propositionen i denna del icke bör oförändrad bifallas,
enär de deri omnämnda kostnaderna till sina belopp torde böra och
kunna till förmån för statsverket nedsättas.

Visserligen har pröfningsnämnden sedan flera år till bestridande
af ifrågavarande omkostnader varit berättigad att utanordna tre procent
af de första 100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma uppgått,
och två procent af derpå följande 50,000 kronor samt en procent
af allt hvad bevillningssumman öfverstigit 150,000 kronor; men om ock
dessa anslag före år 1893 kunnat anses stå i någorlunda rimligt förhållande
till de med taxeringsförrättningarna förenade besvär och omkostnader,
ställer sig likväl saken numera betydligt annorlunda, sedan
vid 1892 års urtima riksdag beslutats, att bevillningen för jordbruksfastighet
från och med 1893 skulle utgå med dubbelt sa högt belopp,
som för sådan fastighet förut hade erlagts.

I följd af detta beslut har inkomsten af bevillningen för jordbruksfastighet,
hvilken bevillning för år 1892 uppgick till 661,887 kronor,
ökats så, att densamma för år 1896 utgjorde 1,368,661 kronor; och om,
såsom sig bör, uppgiften utsträckes till bevillning af fast egendom samt
af inkomst för hela riket, med undantag af Stockholms stad, för hvilken
särskilda bestämmelser uti ifrågavarande hänseende är o gällande, framgår,
att densamma för år 1892 uppgått till 3,482,434 kronor och för
år 1896 till 4,672,581 kronor.

Då under samma tid någon afsevärd tillökning i taxeringsmyndigheternas
omkostnader och besvär icke lärer hafva uppkommit, ej heller
någon anledning att åt dessa myndigheter bereda högre anslag, än hvad
som för ändamålet utgick före 1893, lärer förefinnas, och då dessutom
sistlidna årets Riksdag, uppå derom väckt fråga, nedsatte ifrågavarande
arfvodes belopp för Stockholms stad, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i 74 § 1 mom. af

48

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst, att, beträffande den åt hvarje pröfningsnämnd,
med undantag af Stockholms stads medgifna rätt att för vissa i samma
paragraf och moment uppgifna kostnader och besvär använda och fördela
härför erforderligt belopp, detta må utgå med högst två procent
af de första 100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma för
året uppgår, och med en procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger
100,000 kronor.»

Då bevillningsutskottet vid nästlidet års riksdag behandlade väckt
motion om nedsättning af bevillningsprocenten för Stockholms stad,
meddelade utskottet en förteckning rörande kostnaden för taxeringsarbeten
m. m. i de län, hvilkas invånareantal är större än Stockholms stads
eller af ungefärligen samma storlek. Denna förteckning, hvilken nu
blifvit af utskottet kompletterad med uppgift för hvarje särskildt län
på den procent, taxeringskostnaden för år 1894 utgjort af bevillningssumman
för samma år, har utskottet ansett lämpligt här intaga.

Län.

; Innånareantal (1894

31/ia).

Kostnaden för taxeringsarbeten

1892.

1893.

1894.

Summa bevillning
af fast egendom
samt af inkomst
år 1894.

%

|

Malmöhus...........	378,337	7,095	_	7,870	—	8,320		616,361	05	1,35
Göteborgs o. Bohus	308,671	7,235	—	7,500		7,600		510,493	87	1,4 9
Elfsborgs .............	273,598	3,309	70	3,695	25	3,346	25	164,312	29	2,04
Östergötlands	268,883	4,755		5,205	—	5,269	—	276,902	10	1,9
Stockholms stad .....	264,585	24,200		23,602	6 1	24,157	35	1,041,640	26	2,32
Vermlands ...........	252,422	3,775		4,230	—	4,269	—	177,350	19	2,4
Skaraborgs	244,039	3,468	46	4,210	73	4,242	41	173,479	99	2,45
Kalmar ................	229,034	3,080	—	3,080	—	3,080	—	144,998	76	2,1 2
Kristianstads	220,087	3,299	41	4,088	79	4,115	97	163,048	89	2,52

44 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Nästlidet års Riksdag beslöt, med bifall till berörda motion, att
nedsätta bevillningsprocenten för Stockholm från högst två och en half
till högst en och en half procent af stadens hela bevillningssumma
för året.

1894 års komiterade, som ansågo den af Riksdagen sålunda numera
beslutade nedsättning af bevillningsprocenten för Stockholms stad
kunna utan olägenhet vidtagas, anförde beträffande den för öfriga delar
af riket utgående bevillningsprocenten följande:

»Den ersättning, som för närvarande kan medelst den s. k. bevillningsprocenten
beredas bevillningsberedningarnas ordförande, uppgår
till ett så jemförelsevis obetydligt belopp, att densamma i allmänhet
taget näppeligen kan anses utgöra skälig godtgörelse för det vigtiga
och tidsödande arbete, som är dem ålagdt. Vid undersökning rörande
storleken af de ersättningsbelopp, som år 1893 till beredningsordförandena
utgått, har det visat sig, att ersättningen i intet län uppgått, i
medeltal för hela länet beräknadt, till högre belopp än 105 kronor för
beredningsdistrikt men väl i flera län till endast 30 å 40 kronor för
hvarje distrikt. Vid sådant förhållande och med afseende å de väsentligt
ökade bestyr, som enligt förslaget skulle åläggas beredningarnas
ordförande, lärer det få anses nödigt att i allmänhet höja berörda ersättning.
Men vid granskning af bevillningsprocentens nuvarande användning
för samtliga föreskrifna ändamål hafva komiterade tillika funnit,
att den erforderliga förhöjningen i beredningsordförandenas arfvoden icke
kan ega rum med mindre än att, hvad de medelstora och större länen
beträffar, bevillningsprocenten ökas. För sådant ändamål hafva komiterade
ansett, att, med bibehållande af den nuvarande procenten för
de första 100,000 kronorna af hvarje läns bevillningssumma, procentsatsen
borde höjas för de derpå följande 100,000 kronorna till 2 samt
för Överskjutande beloppet till 11 procent.»

Hvad komiterade sålunda yttrat angående det ökade arbete, som
enligt komiterades förslag till bevillningsförordning skulle åläggas beredningarnas
ordförande, eger, om än icke i lika hög grad, sin tillämplighet
äfven på Kongl. Maj:ts förevarande förslag. Utskottet anser sig
på grund häraf icke kunna tillstyrka den af motionären föreslagna
nedsättning af bevillningsprocenten.

Förutom de af utskottet ofvan omförmälda ändringar i Kongl.
Maj:ts ifrågavarande förslag, har utskottet äfven föreslagit några andra

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 45

ändringar i särskilda paragrafer af förslaget, men torde någon särskild
motivering härför icke erfordras.

Vid behandlingen af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser
rörande eftertaxering, hvilka bestämmelser utskottet ansett böra
af Riksdagen antagas, har framhållits, att, der eftertaxering förekommer,
särskild debetsedel deröfver borde utfärdas. Då emellertid enligt
utskottets åsigt ett stadgande härom icke rätteligen har sin plats i
bevillningsförordningen, har utskottet i denna fråga allenast velat
uttala den önskan, att Kongl. Maj:t måtte i uppbördsreglementet införa
bestämmelse derom, att sådan särskild debetsedel skall i berörda fall
utfärdas.

I ett med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
den 9 nästlidne mars inom Första Kammaren afgifvet, till utskottet öfverlemuadt
anförande har bland annat framhållits önskvärdheten deraf,
att de större städerna, nemligen de, som icke deltaga i landsting, finge
sin egen pröfningsnämnd. Utskottet har häraf funnit anledning uttala
den åsigten, att det väl kan synas lämpligt, att Göteborg, som innefattar
sex taxeringsdistrikt, må utgöra ett särskildt pröfningsdistrikt
och icke, såsom nu är fallet, i detta hänseende sammanföras med landsbygden
och de smärre städerna inom länet, men att, beträffande de
öfriga städerna, som ej deltaga i landsting, hvilka städer hvar för sig
utgöra allenast ett taxeringsdistrikt, något behof eller någon önskan
att bilda särskilda pröfningsdistrikt icke, såvidt utskottet har sig bekant,
förefinnes; samt att, då någon framställning härom från Göteborgs
stad icke blifvit gjord, utskottet ej ansett sig böra föreslå någon
särskild undantagslagstiftning för nämnda stad.

Beträffande de vid Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag till
bevillningsförordning fogade formulär till de i förordningen omförmälda
uppgifter till taxeringsmyndigheten, jemte derå befintliga upplysningar
till ledning för de skattskyldige, har utskottet funnit de af utskottet
förordade ändringar i förordningen föranleda en från Kongl. Maj:ts
förslag något afvikande uppställning af de med n:is 9, 10 och 11 betecknade
formulären på sätt som utvisas af utskottets vid detta betänkande
fogade förslag till sådana formulär, hvarjemte de upplysningar,
som ansetts böra derå finnas till ledning för de skattskyldige, affattats
i enlighet med utskottets förslag till förordning. Då formuläret n:o 12
afser de fullständigare uppgifter, hvilka skattskyldig enligt 21 och 23

46

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

§§ eger raen e.) är skyldig att aflemna, har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot detsamma. Öfriga vid den kongl. propositionen
fogade formulär hafva icke från utskottets sida föranledt till någon
anmärkning.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa
:

l:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst icke kunnat
oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag med
de ändringar och tillägg, utskottets härvid fogade
författningsförslag utvisar;

2:o) att herr Ollas A. Ericssons motion, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande
af förslag till ny bevillningsförordning, icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

3:o) att de i detta betänkande behandlade
motioner af herrar ./. Bromée m. fl., N. J. Nilsson och
G. Kronlund, John Olsson och J. A. Fjällbäck, And.
Olsson, P. Waldenström samt L. J. Jansson måtte
anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan
under l:o) hemstält.

Stockholm den 30 april 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

47

Förslag

till

Förordning

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

(Kongl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

Bevillning af fast egendom.

i §• i §■

För all inom riket belägen fast (Oförändrad.)
egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som
i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex
öre för hvarje fulla etthundra kronor
samt

b) för all annan fastighet och
frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

2 §■

Bevillning för fast egendom erlägges
af egaren, utom i följande fall,

2 §•

(Oförändrad.)

48

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

då bevillningen utgöres af innehafvaren,
nemligen:

a) för jordegendom, som besittes
med stadgad åborätt eller är af allmän
myndighet eller af stiftelse till
begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
för i stad befintlig så kallad
ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas, så länge han erlägger
tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gifves, samt för skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller
kanalbolag, eller ock innehafves af
stad eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan
fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen, så
vida egaren enligt 4 § a) eller b) är
från fastighetsbevillning fri och hela
fastigheten är åt endast en person
upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning
på viss tid eller på lifstid
från annan egendom afsöndrad.

3 §■

1 mom. Fast egendom skall uppskattas
till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de
om hvarje särskild egendoms storlek,
beskaffenhet och afkastning inhemtade
upplysningar samt erhållna uppgifter
om areal och olika egoslag samt
arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar
och värderingar för egendom
ens belåning eller försäkrande mot
brandskada.

3 §•

(Oförändrad.)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

49

(Kongl. Maj:ts förslag.)

2 mom. hrälseräntas kapitalvärde
uppskattas till tjugu gånger det belopp,
hvartill samma ränta efter nästföregående
års markegång uppgått,
så framt icke räntan, i enlighet med
14 § i kongl. kungörelsen den 11
maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris,
i hvilket fall detta senare
bör läggas till grund för beräknandet
af räntans belopp. Dock iakttages,
att frälseräntas kapitalvärde alltid
sättes i fulla hundratal kronor, så att
möjligen Överskjutande belopp icke
beräknas.

3 mom. Det värde, hvartill fast
egendom blifvit uppskattad, skall utan
förnyad uppskattning bibehållas oförändradt
under fem år, derest icke
under tiden mellan två på hvarandra
följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden,
som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktion närmare
omförmälas, påkalla förändrad värdering.

4 mom. Uppskattning af värdet
å sådan fast egendom, som omförmäles
i 4 § c) eger icke rum.

4 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke
af:

a) staten;

b) städer och andra menigheter,
akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar:
för dem tillhöriga
allmänna platser, tomter och
byggnader;

Bill. till Riksd. /''rot. 1897. 5 Sami. ;

(Utskottets förslag.)

4 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke
af:

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och
barmhertighetsinrättningar: för dem
tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;

r Afd. 19 Haft.

7

50

Bevillningsutskottets Betänkande Jsr.o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

regementen och officerscorpser:
för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;
samt

enskilda personer eller samfund:
för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda
allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke
lemna egaren någon inkomst; börande
i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras
för så stor del af fastighetens
taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar
inkomstbeloppet; och

c) egare af kanal, jernväg och
annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen
upptages, äfvensom för sjelfva kanaloch
vägbyggnaden, hvarunder jemväl
inbegripas de för anläggningens begagnande
erforderliga stationshus,
verkstäder och andra byggnader.

5 §-

Vid uppskattning af fast egendom
skola särskilda värden, slutande å
fulla hundratal kronor, utsättas:
a) ä jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet,
eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flere brukningsdelar
eller afsöndring afjord derifrån
egt rum, för hvarje sådan brukningsdel
eller jordafsöndring; samt

(Utskottets förslag.)

kommuner och andra menigheter:
för dem tillhöriga, inom deras eget
område belägna allmänna platser,
tomter'' och byggnader;

regementen — — — — — —

— — — — byggnader; samt
enskilda — — — — — -—- — — bönehus;

allt — — — —---

--—--inkomstbeloppet; och

tj (Oförändradt.)

5 §•

(Oförändrad.)

Bevillning sutskottets Betänkande JS/:o 19.

51

(Kongl. Maj:ts förslag.)
för skogsområde, som omförmäles
i 2 § a);

b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och dermed
jemförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande åbyggnad,
då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad belägen på jordbruksfastighet,
men icke afsedd för det derå
drifna jordbruk eller dit hörande
näring;

för fiske, som är i jordebok särskilt
upptaget; samt
för frälseränta.

6 §•

Fast egendom taxeras inom den
ort, der egendomen är belägen.

(Utskottets förslag.)

6 §•

(Oförändrad.)

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

i §•

För all behållen inkomst, vare sig
af kapital eller arbete, skall, med de
undantag, som i 11 § omförmälas,
bevillning erläggas med en för hundra
af inkomstbeloppet.

8 §•

1 mom. Till inkomst af kapital
räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande
obligationer nedlagda eller
hos penningeförvaltande verk eller
enskilde insatta penningar; samt

7 §•

(Oförändrad.)

8 §•

(Oförändrad.)

52

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kong!. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) krono- och kyrkotionde eller
ersättning derför, som åtnjutes af
patronus ecclesise.

2 mom. Till inkomst af arbete
räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke,
såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott
jemte dertill hörande verk, inrättningar
och näringar; qvaraar och
sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
bränvinsbrännerier och andra
för varors tillverknihg eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering
och andra binäringar till jordbruket,
i den mån de icke afse tillgodogörande
af eget jordbruks produkter;
penningerörelse, handelsrörelse,
skeppsrederi, sjöfart, handtverk
eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten
kanal, jernväg eller annan farled samt
flottled; och

3: o) hvad som förvärfvas genom
utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;

b) inkomst och förmån af tjenst
eller särskildt uppdrag, såsom: aflöning,
arfvode, traktamente, sportler,
bostad, derest icke fastighetsbevillning
derför af löntagaren utgöres,
och annan med allmän eller enskild
tjenst förenad förmån; så ock den
behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika
sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän
förvaltning stälda kassor;

c) pension, årligt understöd (grati -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(.Kongl. Maj.ts förslag.) • Utskottets förslag.

fikation), lifränta eller undantagsförmån; d)

all annan i denna paragraf ej
särskildt omförmäld inkomst, som
icke är genom fastighetsbevillning
beskattad.

» §• 9 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevill- (Oförändrad.)
ning äro:

a) svensk medborgare, som är i
riket bosatt: för all den inkomst,
ban åtnjuter, vare sig bär eller från
utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke
är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt
eller bär uppehållit sig såsom
resande vare sig fortfarande under
ett år eller under större delen af
tre på hvarandra följande år, eller
som bär idkar näring, eller härifrån
uppbär lön eller pension: för den
inkomst, som af honom bär förvärfvas
eller härifrån åtnjutes eller
ock, utifrån införd, bär användes.

Hvad bär ofvan säges om enskild
person gälle ock i tillämpliga delar
om menigbeter, samfund, stiftelser,
verk och inrättningar sarht andra
juridiska personer, i den mån de
icke äro i denna förordning från
inkomstbevillning frikallade, äfvensom
om oskiftadt sterbhus och bolag,
derunder jemväl inbegripna sådana,
som enligt särskild författning äro
skyldiga afstå sin vinst.

53

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Malis förslag.)

(Utskottets förslag.)

10 §.

Grunder för inkomsternas
beräknande.

1 mom. Inkomst af kapital och
arbete taxeras för det löpande året.

2 mom.

a) Inkomst af kapital och annan
inkomst af arbete än lön eller pension
upptages med det belopp, hvartill
inkomsten under nästföregående
året uppgått, med iakttagande likväl
dels att inkomsten första året den
åtnjutes, äfvensom då den icke åtnjutits
för hela föregående året, skall
upptagas med det belopp, hvartill
densamma, enligt de upplysningar
taxeringsmännen kunnat förskaffa
sig, skäligen må anses för det löpande
året uppgå, dels ock att, då inkomsten
under det löpande året upphör,
densamma upptages med ett belopp,
som, med det nästföregående
årets inkomst till beräkningsgrund,
motsvarar den tidrymd af det löpande
året, för hvilken inkomsten åtnjutes.

b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning
förenad lön så ock pension
upptages med det belopp, hvartill
densamma för det löpande året blifvit
i stat eller annorledes bestämd;
börande deremot med tjenstebefattning
förenade tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, sportelersättning
och obestämda eller extra inkomster
beräknas på sätt under a) är föreskrifvet.

c) Yikariatsarfvode, arfvode för
uppdrag af öfvergående beskaffenhet

10 §.

Grunder för inkomsternas
beräknande.

(Oförändrad.)

55

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och all dylik tillfällig inkomst, som
härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till beskattning
taxerade tjenst, rörelse eller
yrke, och som tillfallit honom så
sent under ett år, att densamma icke
kunnat af det årets taxerings- eller
pröfningsnämnd beräknas, taxeras
till bevillning det näst derpå följande
året.

d) Lön och annan inkomst, som
utgår i spanmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter senast för orten faststäldt markegångspris
utgör.

.? mom. Vid beräkning af inkomst
utaf kapital och arbete må afdrag
icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans
familjs utskylder och lefnadskostuader
samt dertill hänförliga utgifter;

b) för arrende- eller hyresvärde
å sådan, kanal, jernväg och annan
farled samt flottled tillhörande, mark
och byggnad, som enligt 4 § är fri
från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;

d) för hvad som användes till
läst egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning
å skuld.

4 mom. Deremot må afdrag ske:
vid beräkning af inkomst utaf
kapital:

för ränta å upplånadt kapital;
vid beräkning af inkomst utaf
arbete:

56

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

a) för det genom fastighetsbevillning
beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp af fem för hundra
af taxeringsvärdet å fastighet, som
af egaren begagnas till utöfvande
af sådan verksamhet, hvarom i 8 §

2 mom. a) l:o och 3:o sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital;

c) för omkostnader för bedrifvande
af rörelse eller yrke, såsom: arrende-
eller hyresafgift, underhåll af
fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i
och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra dermed jemförliga
utgifter;

d) för kostnader, som äro förenade
med utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;

e) för hvad som anvisats till bestridande
af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda
kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjenstehästar
samt fourageringsersättning,
anslag till skrifmaterialier och andra
expenser, dagaflöning eller traktamente
för förättning å annat ställe
än tjenstemans eller i förrättningen
deltagande persons vanliga boningsort,
arfvode, dagaflöning eller traktamente
för kommendering utom station,
fältaflöning under krigstid samt
arfvode eller traktamente för riksdag
eller revision å annan ort, än der
arfvodes- eller traktamentstagaren
är bosatt;

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 57

(Kongl. Maj:ts förslag.) f) för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enke-och pupill- eller annan understöds-kassa, aflöning eller annan ersätt-ning till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken upptagna ut-lagor, i den mån de icke äro efter-gifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader för sådana särskilt anbe-falda tjensteresor, för hvilka ersätt-ning icke är särskild anvisad.

(Utskottets förslag.) )

11 §•

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ med- Undantag från de i 7—10 §§ med

delade stadgande^

delade stadganden.

1 mom. Bevillning för inkomst: af kapital eller arbete eger icke rum, när den 6kattskyldiges sammanräkna-de årsinkomster,deri inbegripna äfven hustruns, understiga 500 kronor. Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor, upp-gå de till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning. Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom be-villningsfritt afdragas, må å ort, der kostnaden för bostad är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom

1 mom. (Oförändradt.)

Bih. till Biksd. Brot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Iluft.

8

58

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

undantagsvis i de fall, der särdeles
ömmande omständigheter (talrik familj,
långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma,
ökas; dock så att denna ökning,
vare sig den eger rum på grund af
hög bostadskostnad eller ömmande
omständigheter eller båda dessa skäl,
icke må för någon skattskyldig öfverstiga
200 kronor.

För inkomst, som beskattas inom
annan kommun än den, der den skattskyldige
är mantalsskrifven, samt
för bolags inkomst får hvarken befrielse
från eller lindring i bevillningen
enligt detta moment åtnjutas.

2. mom. Från utgörande af inkomstbevillning
frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiifonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jemte andra fromma
stiftelser: för all annan inkomst än
den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap,
städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter
af rörelse eller yrke;

allmänna hypotekbanken, allmänna
hypotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;

jernkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lemnar utdelning åt sina delegare;
samt

sparbanker, som afses i lagen af

2 mom. Från utgörande af
komstbevillning frikallas:
a)—d) (Oförändrade.)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

59

(Kongl. Maj:ts förslag.)
den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
som afse att bereda vinst endast
åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för
af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;

d) vid de förenade rikenas beskickningar
hos utländska magter
anstälde, jemte alla öfrige under utrikesdepartementet
lydande embetsoch
tjenstemäu samt vaktbetjente:
för den del af deras aflöning eller
pension, som motsvarar norska statsverkets
bidrag dertill;

e) främmande magters härvarande
beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening:
för all annan inkomst än
den, som utgöres af från Sverige
uppburen allmän eller enskild pension
eller erhålles genom här idkad
rörelse;

(Utskottets förslag.)

f) utländing, som här vistas för
att idka studier; samt

g) lappallmogen: för inkomst af
renskötsel.

12 §.

Beskattningsort.

Skattskydig taxeras för inkomst
af kapital och arbete:

a) patronus ecclesim; för inkomst

e) främmande magters härvarande
beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening: om

de.icke äro svenske/medborgare:
för all annan inkomst än den,
som utgöres af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension
eller erhålles genom här
idkad rörelse;

om de äro svenske medborgare:
för den inkomst, de åtnjuta af
sin tjenst hos den främmande
magten;

f) och g) (Oförändrade.)

12 §.

Beskattningsort.

(Oförändrad.)

60

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

{Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

af tionde eller ersättning derför: der
inkomsten utgår;

b) bank-, jernvägs- och kanalbolag:
der bolagets rörelse drifves;

vare sig genom hufvud-, afdelnings- <

eller kommissionskontor eller vid
större och mindre stationer;

c) annat bolag: å den eller de
orter, der bolagets rörelse eller någon
hufvudsaklig gren deraf på mera
sjelfständigt sätt eller i afsevärd omfattning
drifves; men i fall sådana
bestämda orter icke förefinnas: der
bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksegare samt
annan yrkes- och näringsidkare; för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den
eller de orter, der rörelse eller yrke
eller någon hufvudsaklig gren deraf
på mera sjelfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkas; dock skola
handlande i de städer, hvilka innefatta
flere församlingar, för den handelsrörelse
de derstädes idka, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse
eller yrke utöfvas på flere orter,
men endast kortare tid på hvarje
ort, taxeras inom den församling, der
de äro mantalsskrifne;

e) egare af fartyg, hvaruti flere
hafva del; för inkomst af fartyget:
der hufvud- eller korrespondentredaren
är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: der fartyget har sin
hemort;

/) de under konsistoriernas vård
eller annan offentlig förvaltning stälda
kassor; för den i 8 § 2 mom. b)
omförmälda inkomst vid lediga eck -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

61

(Eongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag).

lesiastika svsslor: i den ort, der densamma
eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, här i riket
icke mantalsskrifven löntagare; för lön
från svenska statsverket: i Stockboms
stad och S:t Nikolai församling; samt

h) utrikes boende pensionstagare;
för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: der pensionen
utbetalas.

För annan inkomst än den här
ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: der han är mantalsskrifven
; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: der han inom
riket hufvudsakligen vistas.

Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.

13 §. 13 §.

Taxering eller uppskattning af (Oförändrad.)
hvarje fast egendoms värde och hvarje
skattskyldigs årliga inkomst verkställes
af bevillningsberedningar samt
taxeringsnämnder och pr öfning snämnder,
hvilkas sammansättning och åligganden
här nedan bestämmas.

14 §. 14 §.

Skyldige att, i den ordning här Skyldige att, i den ordning här
nedan stadgas, utan särskild anma- nedan stadgas, utan särskild anmaning
på heder och samvete afgifva ning på heder och samvete afgifva
uppgifter till ledning vid taxeringen uppgifter till ledning vid taxeringen
äro: äro:

a) egare af fastighet eller sådan a) egare af fastighet, som i 1 §
innehafvare deraf, som i 2 § omför- b) omförmäles, eller sådan innemäles,
så vida för nästföregående år häfvare af dylik fastighet, som
taxeringsvärde af minst 5,000 kro- enligt 2 § är pligtig att derfö r
nor varit fastigheten åsatt; erlägga bevillning, så vida för

62

Bevillningsutskottets
(Kongl. Maj:ts förslag.)

b) verk eller bolag, som är med
Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt
eller står under offentlig kontroll;

c) annan skattskyldig, som under
nästföregående år uppskattats för
eller åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst
af kapital eller enligt lag är
pligtig att föra handelsböcker.

15 §.

1 mom. Uppgiftsskyldig egare
eller innehafvare af jordbruksfastighet
skall, första gången år 1898 och
derefter hvart femte år, aflemna skriftlig
uppgift, enligt faststäldt formulär,
om egendomens enligt tillgängliga
handlingar eller annorledes kända
areal i åker, äng samt skogs- och
betesmark, hvarje egoslag för sig,
och, der sådant kan uppgifvas, egendomens
genom ordentlig gradering
kända innehåll i fullgod jord af sagda
egoslag äfvensom om årliga arrendet
för utarrenderad egendom.

Betänkande N:o 19.

(Utskottets förelag.)

nästföregående år taxeringsvärdet
å den eller de fastigheter,
hvilka af honom egas eller
med skattskyldighet innehafvas,
sammanlagdt uppgått till minst

10,000 kronor;

b) (Oförändradt.)

c) en hvar, som enligt lag är
pligtig att föra handelsböcker;

d) skattskyldig, som under
nästföregående år uppskattats
för eller åtnjutit minst 1,000
kronors inkomst af kapital eller
i arrende för fastighet;

e) skattskyldig, som under
nästföregående år uppskattats
för eller åtnjutit minst 2,000
kronors inkomst af arbete eller
af kapital och arbete gemensamt.

15 §.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

63

(Kongl. Maj:ts förslag.)

2 mom. Uppgiftsskyldig egare
eller innehafvare af annan fastighet
skall å tid, som i 1 mom. sägs, aflemna
skriftlig uppgift, enligt faststäldt
formulär, om markens eller
tomtens areal, derå uppförda byggnader
och dessas brandförsäkringsvärde
samt om årliga hyressumman
för uthyrd egendom jemte hyresvärdet
för hyresfritt upplåtna, för af
egaren sjelf begagnade samt för andra
ej uthyrda lägenheter inom sådan
egendom.

3 mom. Utgöres fastigheten af
frälseränta, fiske eller vattenfall, eger
uppgiftsskyldighet enligt denna §
icke rum.

16 §.

1 mom. Verk eller bolag, som i
14 § b) omförmäles, skall till fullgörande
af den enligt samma § verket
eller bolaget åliggande skyldighet
att afgifva uppgift till ledning
vid taxeringen af sin inkomst hvarje
år aflemna bestyrkt utdrag af verkets
eller bolagets senast afslutade räkenskaper,
utvisande beloppet af hela
den under räkenskapsåret uppkomna
vinst, ränta å eget kapital inräknad;
skolande vid detta utdrag fogas bestyrkt
afskrift eller tryckt exemplar
af verkets eller bolagets revisionsberättelse
för senaste räkenskapsår.

Skattskyldig, hvarom i 14 § c)
förmäles, skall likaledes hvarje år
enligt faststäldt formulär aflemna
skriftlig uppgift å den inkomst, han
åtnjutit af kapital eller af rörelse,
för hvilken han enligt lag är pligtig
att föra handelsböcker.

(Utskottets förslag.)

1 mom. Uppgiftsskyldig egare
eller innehafvare af sådan fastighet,
som i 14 § a) omnämnes, skall, första
gången år 1898 och derefter hvart
femte år aflemna skriftlig uppgift,
enligt faststäldt formulär, om markens
eller tomtens areal, derå uppförda
byggnader och dessas brandförsäkringsvärde
samt om årliga hyressumman
för uthyrd egendom jemte
hyresvärdet för hyresfritt upplåtna,
för af egaren sjelf begagnade samt
för andra ej uthyrda lägenheter inom
sådan egendom.

2 mom. (Lika med 3 mom. i
Kongl. Maj:ts förslag.)

16 §.

Verk eller etc. — — — — —

— — — —---räkenskapsår.

Skattskyldig, hvarom i 14 § c),

d) och e) förmäles, skall likaledes
hvarje år, enligt faststäldt formulär,
aflemna skriftlig uppgift
å den inkomst, han åtnjutit.

64

Bevillningsutskottets
(Kongl. Maj:ts förslag.)

2 mom. Uppgifter beträffande
inkomst af rörelse eller yrke, som
drifves på två eller derefter, skola
särskildt angifva, huru, enligt den
skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara
inkomstbeloppet bör fördelas på
en hvar af de orter, der enligt 12
§ inkomsten bör beskattas, och skall
i fråga om inkomst af bankrörelse
skattskyldig, som drifver sådan rörelse,
vid uppgifterna foga utdrag
af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å inoch
utlåningsräkningarna vid hvarje
månads slut.

Betänkande N:o 19.

(Utskottets förslag.)

17 §•

Uppgifter etc. (Lika med 16 § 2
mom. i Kongl. Maj:ts förslag.)--

månads slut.

17 §•

Sådan i 14 § c) omförmäld skattskyldig,
som under nästföregående
år taxerats för inkomst, hvilken sammanlagdt
icke uppgått till 1,800 kronor,
och icke enligt lag är pligtig
att föra handelsböcker, ege att, i
stället för den i 16 § 1 mom. stadgade
skriftliga uppgift, muntligen afgifva
de upplysningar, som för hans
taxering erfordras.

18 §. 18 §.

Skyldighet att afgifva uppgift, (Oförändrad.)
hvarom i denna förordning sägs, åligge
för omyndig eller sådan frånvarande,
för hvilken god man af domstol förordnats,
förmyndaren eller gode man -

■

Bevillningsutskottets

(Kongl. Maj:ts förslag.)
nen för hvad han har under sin förvaltning.

19 §.

För annan än enskild person
åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande
styrelse, förvaltning eller
ombud.

20 §.

Skattskyldig, som önskar upplysning
rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och
sättet för dess fullgörande, ege att
för sådant ändamål hänvända sig till
vederbörande bevillningsberednings
ordförande.

21 §.

1 inom. Skattskyldig, som enligt
de i denna förordning meddelade bestämmelser
icke är pligtig att afgifva
uppgift till taxeringen, vare dock
skyldig att efter anmaning, som i
25 § 2 mom. sägs, lemna uppgift å
det belopp, hvartill hans inkomst af
kapital eller arbete det nästföregående
året uppgått.

2 mom. En hvar skattskyldig är
det i öfrigt obetaget att meddela
upplysningar, som kunna tjena till
ledning vid hans taxering.

Bih. till Ili/csd. Prot. 1897. 5 Sami.

Betänkande N:o 19. 65

(Utskottets föi-slag.)

19 §.

(Oförändrad.)

20 §.

(Oförändrad.)

21 §.

1 mom. Skattskyldig, som enligt
de i denna förordning meddelade bestämmelser
icke är pligtig att afgifva
uppgift till taxeringen, vare dock
skyldig att efter anmaning, som
25 § 2 mom. sägs, lemna uppgift:

a) å det belopp, hvartill hans
inkomst af kapital eller arbete
det nästföregående året uppgått;
och

b) öfver fastighet, hvarför bevillning
af honom erlägges, i
den mån infordrade upplysningar
kunna lemnas.

2 mom. (Oförändradt).

A fd. 19 Häft.

9

66

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

22 §.

22 §.

Till ytterligare ledning vid taxe- Till ytterligare ledning vid taxe
ringen skola derjemte följande upp- ringen skola derjemte följande upp
gifter meddelas: gifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighets- l:o) (Oförändradt.)
taxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare
på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste
försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå,
efter det enahanda uppgift sist meddelades,
lagfart på grund af köp beviljats;
börande i denna uppgift, hvilken
skall angifva köpares och säljares
namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen
skett af föräldrar till barn, om och
i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen
inbegripits godtgörelse för
inventarier eller inbergad gröda, om
förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv
eller konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrätt -

mng:

uppgift å det värde, hvartill hvar
och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom
blifvit uppskattad vid derå, efter det
enahanda uppgift senast meddelades,
för dylikt låns erhållande anstäld och
godkänd värdering:

2:o) hvarje år: 2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäk- a)—d) (Oförändrade),

ringsinrättning eller dess agenter eller
vederbörande brandstodskomité:

67

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag). (Utskottets förslag.)

uppgift rörande försäkringsvärdet
å de i 5 § b) omförmälda hus och
byggnader; börande denna uppgift,
hvilken skall meddelas särskild! för
hvarje fastighet, afse samtliga hit
hörande byggnader, hvilka blifvit mot
brandskada försäkrade under den tid
af samma år och det näst föregående,
för hvilken enahanda uppgift icke
förut meddelats;

b) af statsdepartement jemte
hvarje embetsmyndighet eller embetsverk,
vare sig statens, stads eller
menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, der
embets- eller tjensteman, vaktbetjent
eller annan eger utbekomma aflöning
eller pension:

uppgift angående hvar och en
person för det löpande året tillkommande
fast lön eller pension, äfvensom
under nästföregående år uppburna
särskilda belopp af tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mileller
felräkningspenningar, portions-,
inqvarterings- eller beklädnadsersättning,
provision eller gratifikation och
andra löneförmåner, hvarjemte, då
med tjenstebefattning följer fri kost,
boställe, bostad eller löningsjord eller
inkomst af sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller andra
obestämda eller extra inkomster,
sådant bör i uppgiften särskild! antecknas
;

c) af förmyndarekammare eller
gode män för tillsyn å förmynderskap
:

68 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

uppgift angående sammanlagda
beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för
så vidt den uppgått till minst 500
kronor;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag: uppgift

angående antalet försäkringar
och premiebeloppet för nästföregående
år inom agenturens område,
äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, e) af styrelse för verk eller bosom
i 14 § b) sägs; så ock af sådan lag, som i 14 § b) sägs; så ock af
i 14 § c) omförmäld skattskyldig, annan skattskyldig, somundernästsom
under nästföregående år faxe- föregående år taxerats för inkomst
rats för inkomst af rörelse eller yrke af rörelse eller yrke till belopp af
till belopp af minst 3,000 kronor minst 3,000 kronor eller som är pligeller
som är pligtig att föra handels- tig att föra handelsböcker:

böcker:

enahanda uppgift, hvarom i b) enahanda uppgift, hvarom i b)
stadgas, angående lön- och arfvodes- stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löne- tagares samt öfriga arbetares löneförmåner.
förmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och I uppgift,--— — — — —

e) stadgas, må icke något slag af de--— — — — —----

vederbörande tillkommande aflönings- —--— — — —----

förmåner uteslutas, äfven om enligt — — — — — —----•*—

denna förordning afdrag för någon — — — — — — —----

del deraf må vara vid taxeringen —----— —----

medgifvet; dock att pension eller — — — — — — —----

gratifikation å belopp, understigande — — — — — — —-----

200 kronor, må från sådan uppgift — — — — — — —----

uteslutas, då för den, som åtnjutit — —--— — — —---

dylik pension eller gratifikation, an- — — — — — — —----

nan inkomst ej uppgifves. — — —--uppgifves.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

69

(Kongl. Maj:ts förslag.)

23 §.

Blanketter till de uppgifter, som
i 15 och 16 §§ omförmälas, skola
kostnadsfritt tillhandahållas de skattskyldige
hos ordförande i bevillningsberedning
samt derjemte i Stockholm
hos öfverståthållareembetet, i
öfriga städer hos magistraten och å
landet hos ordförande i kommunalnämnd.

I enahanda ordning tillhandahållas
blanketter enligt särskildt faststäldt
formulär åt skattskyldige, som,
ehvad de enligt bestämmelserna i
denna förordning äro pligtige afgifva
uppgift till taxeringen eller icke, önska
om sin beskattningsbara inkomst
lemna fullständigare uppgift än sådan,
hvarom i 16 § 1 mom. förmäles.

24 §.

De i 15, 16, 21 och 22 §§ omförmälda
uppgifter skola upprättas
särskildt för hvarje kommun på landet
och hvarje territoriel församling
i stad samt före den 1 april aflemnas,
antingen direkt till ordföranden
i vederbörande bevillningsberedning
eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet
och i öfriga orter till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
det län, magistraten i den stad eller
kronofogden i det fögderi, der taxeringen
anses skola ega rum eller den
skattskyldige är bosatt. Sådana uppgifter
må kunna i betaldt bref med
allmänna posten insändas.

(Utskottets förslag.)

23 §.

Blanketter till de uppgifter, som
i 15, 16 och 17 §§------

—--—--— ..
nämnd. I enahanda — — —	kommunal-
	— förmäles.
24 §.
De i 15, 16, 17, 21	och 22 §§
—--— — — — .	—

— — — — — insändas.

70

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag).

Med aflemnande af uppgift från . Med aflemnande — —
verk eller bolag till ledning för dess — — — — — — — —
egen taxering må dock njutas an- — — — — — — — —

stånd till utgången af april månad; — — — — — — — — —--

och derest hinder möter att, innan — — •— — — — -

bevillningsberedningens sammanträde--— —---

afslutats, aflemna sådan uppgift, må — — — — — — -

densamma, efter derom hos bered- — — — — — — -

ningens ordförande gjord skriftlig an------— -

mälan, i stället till kronans ombud — — — — —''— -hos taxeringsnämnden aflemnas så — — — — — — -

fort ske kan och i hvarje händelse — — — — — — -

före den 1 juni. ---den 1 juni.

Muntlig uppgift, som i 17 § omförmäles,
skall afgifvas inför vederbörande
bevillningsberedning, dervid
beredningens ordförande skall å blankett,
hvarom i 23 § förmäles, införa
de lemnade upplysningarne, hvilkas
rigtighet den skattskyldige har
att med sin underskrift bestyrka.

25 §. 25 §.

1 inom. Derest uppgift, som i 15, (Oförändrad.)

16 eller 17 §§ omförmäles, icke inom
föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven
sådan uppgift befinnes i visst
afseende ofullständig, må bevillningsberedningens
ordförande eller kronans
ombud hos taxeringsnämnd eller hos
pröfningsnämnd, i händelse sådant
finnes för taxeringen erforderligt, om
förhållandet göra anmälan, i Stockholm
hos öfverståthållareembetet, i
öfriga städer hos magistraten samt
å landet till länsmannen i orten,
hvilka myndigheter det derefter åligger
att ofördröjligen mot bevis till -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

71

(.Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ställa den försumlige anmaning att
inom åtta dagar efter anmaningens
mottagande afgifva fullständig uppgift
vid äfventyr, som i 27 § sägs.
Sådan anmaning skall, der infordrandet
föranledts af ofullständighet i aflemnad
uppgift, jemväl innehålla underrättelse,
i hvilket afseende uppgiften
befunnits ofullständig.

2 mom. Upplysning, som i 21
§ 1 mom. sägs, ege såväl bevillningsberedningens
ordförande som kronans
ombud hos taxeringsnämnd eller
hos pröfningsnämnd att infordra i
enahanda ordning, som finnes i 1
mom. af denna § föreskrifven.

1 mom. Varder uppgift, som i (Oförändrad.)
22 § omförmäles, icke inom föreskrifven
tid aflemnad, ege bevillningsberedningens
ordförande eller kronans
ombud hos taxeringsnämnd eller

hos pröfningsnämnd att densamma
infordra.

2 mom. År den uppgiftspligtige
icke offentlig myndighet eller tjensteman,
må infordrandet jemväl kunna
ega rum genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken eger dervid
förelägga lämpligt vite.

3 mom. För taxeringen eljest erforderlig
officiel uppgift skall, då begäran
derom framställes, af vederbörande
embetsverk lemnas; hvarförutom
bevillniugsberedningens ordförande
äfvensom kronans ombud hos

26 §.

26 §.

72 Bevillningsutskottets

(Kongl. Maj:ts förslag.)

taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd
må eg a att taga del af sådana
hos domare eller domstol förvarade
handlingar, som i beskattningsafseende
kunna tjena till ledning.

4 mom. Efter anmaning, som i
25 § 2 mom. sägs, vare ock andra
verk eller bolag samt enskilda arbetsgivare
än de i 22 § 2:o) e) nämnda
pligtige att aflemna sådan uppgift
angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner,
som i sistnämnda författningsrum omförmäles.

27 §.

Underlåter någon att inom stadgad
tid afgifva enligt 15 § eller 16
§ föreskriven uppgift eller att inkomma
med sådan särskildt infordrad
uppgift eller upplysning, som
i 25 § omförmäles, hafve förlorat
rätten att fullfölja talan i fråga om
taxeringsvärdet å den fastighet eller
beloppet af den inkomst, som uppgiften
eller upplysningen skolat afse.

Hörsammas icke sådan anmaning,
som i 25 § 1 mom. sägs, och afser
densamma uppgift, hvarom i 16 §
stadgas, skall den försumlige bota
ett belopp, svarande mot tio procent
af den bevillning, som inom beredningsdistriktet
varder den skattskyldige
påförd för den inkomst, som
uppgiften skolat afse.

Gitter den uppgiftspligtige visa
giltig ursäkt för underlåtenheten, ege
de i denna § stadgade påföljder icke
rum.

Betänkande N:o 19.

{Utskottets förslag.)

27 §.

Underlåter någon att inom stadgad
tid afgifva enligt 15 §, 16 §
eller 17 § — — — — — — —

Hörsammas — — -	— — afse.
17 §§ stadgas---	— 16 och
— — — — —---	—

— —--afse.

Gitter •— — — — —--—

rum.

Bevillning sutskottets Betänkande Ko 19.

73

(Kongl. Maj:ls förslag.)

(Utskottets förslag.)

28 §.

28 §.

Vid underlåtenhet att behörigen (Oförändrad.)
fullgöra hvad i 22 § och 26 § 4
mom. stadgas vare den försumlige,
derest han är offentlig tjensteman,
underkastad ansvar såsom för annat
tjenstefel, men böte eljest 25 kronor.

Utan hinder af uteblifven upp- (Oförändrad.)
gift och med rätt att pröfva, i hvad
mån afgifven uppgift är af beskaffenhet
att böra läggas till grund för
taxeringen, eger bevillningsberedningen
att föreslå samt taxerings- och
pröfningsnämnderna att bestämma
och fastställa skattskyldigs taxering.

Granskningen af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
lemnade uppgifter skall härvid verkställas
endast af berednings eller
nämnds ordförande med biträde i
hvarje särskildt fall af den ledamot,
som ordföranden anser höra tillkallas
; och må vid granskningen i taxerings-
eller pröfningsnämnd jemväl
vederbörande kronoombud vara tillstädes.

För innehållet af sålunda granskad
uppgift må icke inom beredningen
eller nämnden vidare redogörelse
lemnas, än som för taxeringen
oundgängligen erfordras.

Derest af skattskyldig lemnad
uppgift icke följes vid hans taxering,
skola skälen derför i taxeringsläng Bih.

till Riksd. Prof. 1897. 5 Sand. 1 Afd. 19 lläft.

29 §.

29 §.

10

74

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

den eller beskattningsnämndens protokoll
angifvas; och. skall tillika, då
sådant frångående af lemnad uppgift
egt rum hos taxerings- eller pröfningsnämnd,
så fort ske kan underrättelse
derom genom utdrag af
nämndens protokoll med allmänna
posten den skattskyldige kostnadsfritt
tillsändas.

Uppgift af skattskyldig till led- (Oförändrad.)
ning för hans egen taxering må ej,
utan att den skattskyldige medgifvit
uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig
för andra än de personer,
livilka jemlikt 29 § och 36 § b) skola
granska uppgiftens innehåll, kronans
ombud hos taxerings- och pröfningsnämnderna
samt de embete- och
tjenstemän, hvilka i och för sin befattning
deraf erhålla del, och må ej
heller utan den skattskyldiges samtycke
i taxerings- eller pröfningsnämnds
protokoll intagas; skolande
efter taxeringsårets utgång såväl nu
omförmälda som alla öfriga uppgifter,
hvilka enligt denna förordning aflemnats,
med det undantag, hvartill
stadgandet i 70 § föranleder, öfverlemnas
till bevillningsberedningens
ordförande, hos hvilken de skola behörigen
förvaras intill dess fem år
förflutit, hvarefter de af honom förstöras.

30 §.

30 §.

75

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om eftertaxering.

31 §. 31 §.

1 mom. Derest i afgifven uppgift
eller upplysning enligt 16 §, 18 §,
21 § 2 mom. eller 25 § skattskyldig
eller förmyndare eller god man för
sådan mot bättre vetande lemnat origtigt
meddelande och derigenom från
taxering undandragit inkomst, skall
vid den taxeringsförättning, då kännedom
erhålles om sådant svikligt förfarande,
den skattskyldige särskild!
taxeras för den inkomst, hvarför bevillning
till följd af berörda förfarande
icke blifvit påförd; och böte den skattskyldige
eller, der den origtiga uppgiften
lemnats af förmyndare eller
god man, denne ett belopp, motsvarande
fem gånger den bevillning,
som genom det svikliga förfarandet
undandraga kronan. Lag samma
vare, der någon mot bättre vetande
i uppgift enligt 15 § angående fast
egendom lemnat origtigt meddelande.

2 mom. Har inkomst, som af
skattskyldig åtnjutits, undgått bevillning
af annan orsak än att afgifven
uppgift varit veterligen origtig, skall
vid den taxerings förrättning, då utredning
härom vinnes, den skattskyldige
särskild! taxeras för den sålunda
obeskattade inkomsten.

3 mom. Taxering på grund af
denna § skall ske senast inom tre
år efter det år, då inkomsten rätte -

1 mom. Derest i afgifven uppgift
eller upplysning enligt 16 §, 17 §,
18 §, 21 § eller 25 § skattskyldig

enligt 15 § eller 21 § angående fast
egendom lemnat origtigt meddelande.
2 mom. (Oförändradt.)

3 mom. (Oförändrad!.)

76 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ligen bort taxeras, och påföres bevillningen,
derest den skattskyldige
aflidit, hans dödsbo. År boet skiftadt,
påföres bodelegare icke mera
än hvad af bevillningen å hans lott
belöper och i intet fall mera än hans
lott i boet utgör.

Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

1 :o) Bevillning sberedningarna.

32 §. 32 §.

Hvarje kommun skall i allmänhet Hvarje kommun — —---

utgöra ett beredningsdistrikt. I Stock- — — — — — — —----

holm eger öfverståthållareembetet att — — — — — — —----*-

bestämma antalet af de bevillnings- — — — — — — —----

beredningar, som der skola tillsättas, — — — —• — —----—

samt det distrikt, hvarje bevillnings- — — — — — — —-----

beredning skall omfatta. För annan — — — — — — —---—

stad, hvarest flera bevillningsbered------—-----

ningar erfordras, eger Kongl. Maj:ts — — — — —- — —----—

befallningshafvande att, efter magi---— — — —------

stråtens hörande, bestämma bered---— — — — —------

ningarnas antal och beredningsdistrik- — — — — — — —----

ten. På landet må Kongl. Maj:ts be- — — — — — — —---•—

fallningshafvande fördela större kom- — — — — — — —----

muner i två eller flera berednings- — — — — — — —----

distrikt äfvensom förena två eller flera — — — — — — —----

mindre kommuner till ett berednings- — — — — — — — beredningsdistrikt.
distrikt.

Till ordförande och föredragande Till ordförande — — — — —

i bevillningsbered ning skall Kongl.----------- —

Maj:ts befallningshafvande förordna — — — — — — — — ----—

lämplig, helst inom beredningsdistrik- — — — — — — —----

tet bosatt person. Sådant förordnande — — — — — — —---- —

meddelas för tiden intill det år, då — — — — — — —---—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nästa allmänna fastighetstaxering eger — —----- - -

rum, Kongl. Maj:ts befallningshaf- — — — — — — _ _

vande dock obetaget att, derest an- —--- ---. -

ledning dertill förekommer, återkalla--------

förordnandet före utgången af den detsamma,
tid, för hvilken detsamma meddelats.

33 §• 33 §.

Bevillningsberedning utgöres åt, (Oförändrad.)
jemte ordföranden, visst antal för
hvarje år, på sätt här nedan stadgas,
utsedde ledamöter.

I stad skola dessa ledamöter, till
antal af tre, högst fem, väljas af
stadsfullmägtige eller, der stadsfullmägtige
icke finnas, af allmän rådstuga
bland sådana inom beredningsdistriktet
boende personer, hvilka
under senast förflutna år derstädes
erlagt fastighets- eller inkomstbevillning.
På landet skola ledamöter i
bevillningsberedning, till antal af två,
högst sex, väljas på kommunalstämma
bland de i orten bosatta personer,
hvilka under sist förflutna år erlagt
fastighets- eller inkomstbevillning inom
distriktet. Åro flere kommuner
förenade till ett beredningsdistrikt,
skola för hvarje kommun väljas högst
tre ledamöter i beredningen, med
iakttagande likväl att antalet ledamöter
i beredningen icke må i något
fall öfverstiga sex.

Vid samma tillfälle, som ledamöterna
i bevillningsberedningen utses,
skall äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften af
de ordinarie ledamöternes antal, samt

78

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ordningen suppleanterne emellan bestämmas.
För öfrigt bör vid val af
både ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, så vidt möjligt är,
såväl fastigbetsegare som näringsidkare
och löntagare komma att i
beredningen ega säte och stämma.

34 §.

1 mom. Genom utfärdad allmän
kungörelse underrättar Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i början af hvart
och ett år de skattskyldige om de

personer, hvilka komma att inom — — — — — — —----

hvarje ort såsom ordförande leda — — — — — — —-----

bevillningsberedningens arbeten för — — —--— —----

samma år, samt om de särskilda be- — — — — — — — —---

redningsdistrikt, deruti länet blifvit — — — — — — —----

indeladt, hvarjemte Kongl. Maj:ts — — — — — — —--

befallningshafvande meddelar före- — — — — — -— —----

skrift om det antal beredningsleda---—---—----

möter, som inom hvarje berednings- — — — — — — —----

distrikt skall väljas, samt om hvad — — — — — — —----

i öfrigt vid dessa val bör iakttagas. — — —--—-----

Uti denna kungörelse erinras veder---— — — — —----

börande om skyldigheten att aflemna — — — — — — —----

de uppgifter, som i afseende på — — — — — — —----

den förestående bevillningstaxeringen — — — — — — —----

skola meddelas, samt om påföljden---— — —-----

för uraktlåtenhet derutinnan, hvar- — — — — — — —-----

jemte underrättelse meddelas om tid — — — — — — —----

och ställe för uppgifternas aflemnande---—--—----

äfvensom hvarest blanketter till de i — — — — — — —----

15, 16 och 21 §§ omförmälda upp- 15, 16, 17 och 21 §§ —--—

gifter tillhandahållas, likasom derom — — — —-------

att skattskyldig, som önskar upp------------

lysning rörande beskaffenheten af —--— — — —----

honom åliggande uppgiftsskyldighet —--— — — —----

34 §.

1 mom. Genom utfärdad — —

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 79

(Kong! Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och sättet för dess fullgörande, eger — —----—----

att för sådant ändamål hänvända sig — — — — — — —----

till vederbörande bevillningsbered- — — — — — — —-____

nings ordförande. --ordförande.

2 mom. Val af ledamöter och 2 mom. (Oförändradt.)
suppleanter i bevillningsberedningen
skola förrättas före den 15 februari;
börande genast efter valförrättningens
slut den, som dervid fört ordet, om
valet underrätta ej mindre de valde
än ordföranden i beredningen.

35 §.

På det bevillningsberedningens
ledamöter må ega tillfälle att inhemta
nödig kännedom om sina åligganden,
bör erforderligt antal exemplar af
denna förordning med dertill hörande
instruktion och formulär genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg
öfverlemnas i stad till magistraten
och på landet till ordföranden i kommunalstämman
för att genast efter
valet tillhandahållas en hvar af beredningens
valde ledamöter. Sådant
exemplar skall jemväl nyutsedd ordförande
i bevillningsberedning tillställas.

I Stockholm tillhandaliålles nämnda
författning vederbörande ordförande
och ledamöter i beredningarna omedelbart
af öfverståthållareembetet.

35 §.

(Oförändrad.)

36 §.

Bevillningsberednings ordförande
åligger särskildt:

36 §.

Bevillningsberednings ordförande
åligger särskildt:

80 Bevillningsutskottets

(Kongl. Maj:ts förslag.)

a) att, i öfverensstämmelse med
livad i 20 och 23 §§ stadgas, tillhandahålla
de skattskyldige blanketter,
som i 23 § omförmälas, samt på
begäran meddela skattskyldig erforderliga
upplysningar rörande beskaffenheten
af den honom åliggande uppgiftsskyldighet
och sättet för dess
fullgörande;

b) att samla, ordna, numrera och
granska de för taxeringen aflemnade
uppgifter och anmälningar, vidtaga
föreskri fna åtgärder för uteblifna eller
eljest erforderliga uppgifters införskaffande,
dervid bör tillses, att genom
infordrande af sådana upplysningar,
som i 21 § 1 mom. omförmälas,
ledning vinnes för taxering af
jemväl sådana skattskyldige, hvilka
icke enligt 14 § äro pligtige att utan
särskild anmaning aflemna uppgifter,
samt i öfrigt söka att inhemta upplysningar
till ledning för en noggrann
och tillförlitlig taxering äfvensom att,
då anledning till tillämpning af 28 §
förekommer, derom göra anmälan hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande för
den åtgärd, som för sådant ändamål
må på sagda myndighet ankomma;

c) att bestämma tid och ställe för
beredningens sammanträde samt derom
ofördröjligen ej allenast underrätta
ledamöterna i beredningen, utan
äfven på lämpligt sätt och i god
tid meddela de skattskyldige inom
beredningsdistriktet, underrättelse;
börande beredningssammanträdena,
hvilka på landet alltid skola hållas
inom distriktet, utsättas så tidigt, att

Betänkande N:o 19.

(Utskottets förslag.)
a) (Oförändradt.)

b) att samla,

--som i 21 § omförmäles,--

— — — — — — ankomma;
c)—li) (Oförändrade.)

81

Bevillningsutskott ds Betänkande N:o 19.

(.Kongl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samtliga beredningarna senast den 31
maj må hafva afslutat sina arbeten;

d) att vid beredningens sammanträden
föra ordet, tillhandahålla och
meddela ledamöterna alla i och för
taxeringen erhållna uppgifter och upplysningar,
med den inskränkning,
hvartill stadgandet i 29 § föranleder,
i taxeringslängden på behöriga ställen
anteckna uppgifternas nummer, uppgiga
salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
å fastigheter äfvensom,
derest skattskyldig gjort sig
skyldig till försumlighet, hvarom i
27 § förmärs, derom göra anteckning
i längden; skolande derjemte särskild
förteckning å sådana försumlige taxeringsnämnden
meddelas;

e) att, då inkommen uppgift å
aflöning eller pension eller annan
dylik inkomst afser person, som ej
är inom distriktet mantalsskrifven,
till vederbörande afsända uppgiften
eller transsumt af densamma och i
senare fallet derom verkställa anteckning
å uppgiften;

f) att, då kommun eller annan
menighet, samfund, verk eller inrättning,
stiftelse, oskiftadt dödsbo,
förening eller bolag af beredningen
föreslagits till utgörande af bevillning
för inkomst och styrelsen eller förvaltningen
icke har sitt säte inom
distriktet, om sådant förslag underrätta
ordföranden i bevillningsberedningen
å den ort, der styrelsen eller
förvaltningen har sitt säte, med uppgift
tillika å det föreslagna taxeringsbeloppet;
skolande jemväl rörande

Bih. till liiksd. Prat. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 19 Haft.

11

82

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Utskottets förslag.)

(Kongl. Maj:ts förslag.)
annan skattskyldig, hvilken, utan att
vara inom beredningsdistriktet mantalsskriven,
derstädes upptagits till
bevillning för inkomst af nyssnämnda
slag, enahanda underrättelse meddelas
beredningens i mantalsskrifningsorten
ordförande;

g) att, då sådan underrättelse,
som under f) sägs, kommit honom
tillhanda, anteckna innehållet i taxeringslängdens
anmärkningskolumn,
så vida underrättelsen afser någon,
som är till bevillning i längden uppförd,
samt i annat fall äfvensom då
beredningen afslutat sina sammanträden
delgifva kronans ombud hos
taxeringsnämnden underrättelsens
innehåll för anteckning i nämndens
protokoll och den vidare åtgärd, som
på nämnden må ankomma;

h) att noga tillse, att de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
aflemnade uppgifter, ehvad de
afse pågående eller redan verkstäld
taxering, icke varda för obehöriga
tillgängliga, för hvilket ändamål sådana
uppgifter böra, då de icke för
taxeringen erfordras, under säkert
lås förvaras, äfvensom att, då han
från sin befattning afgått, till sin
efterträdare aflemna samtliga i enlighet
med stadgandet i 30 § hos honom
förvarade handlingar, som icke enligt
bestämmelserna i samma § blifvit af
honom förstörda; samt

i) att utan lösen tillhandahålla i) att utan lösen tillhandahålla
skattskyldig, som sådant påfordrar, skattskyldig, som sådant påfordrar,
diariibevis öfver lemnade uppgifter, mottagningsbevis öfver af honom
lemnade uppgifter.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

83

(Kongl. Maj:ts förslag.)

37 §.

(Utskottets förslag.)

37 §.

Till bevillningsberedningens ord- Till bevillningsberedningens--

förande skall å landet bäradsskrif- —--— — —-----

varen och i stad vederbörande tjenste- — — — — --------

man senast den 20 april, vid bot af — — — — — — —----

tre kronor för hvarje öfverskjutande —--— — —-----

dag, hafva aflemna!; på mantalsläng- — — — — —‘— —----

den grundade, enligt faststälda formu- — — — — — —-----

lär uppstälda längder, upptagande — — — — — — — —---

samtliga inom beredningens distrikt — — — — — — — -----

belägna fastigheter, å hvilka jemlikt — — — — — — —------

5 § särskilda taxeringsvärden skola — — — — — — —----

sättas, äfvensom fastigheternas egare--— — — — —----

eller i fall, som i 2 § sägs, deras — — — — — — —----

innehafvare. Dessutom böra vid — — — — — — —----

samma tillfälle till beredningens ord- — — — — — — —-----

förande aflemnas tillräckligt antal —- — — — — — —----

tryckta blanketter till taxeringsläng- — — — — — — —---—

den öfver inkomstbevillningen, uti — — — — — — — —----

hvilken enligt faststäldt formulär upp- — — — — — — — —---

gjorda längd beredningen införer alla — — — — — — —----

de personer, som beredningen anser — — — — — — —----

skyldige att dylik bevillning inom — — — — — — —-----

distriktet erlägga. I stad böra be- — — — — — —------

redningarna till dessa längders upp- — — — — — — —----—

rättande och kompletterande åtnjuta — — — — — — — ----

nödigt biträde af vederbörande, upp- — — — — — — —-----

börds- eller annan dertill utsedd — — — — — — —----

tjensteman. — — — — — — tjensteman.

Å tid, som nyss är sagd, skola Å tid, som — — — — — —

jemväl till beredningens ordförande — — — — — — —----

aflemnas, på landet af kommunal- — — — — — — —----

stämmas ordförande och i stad, utom — — — — — — — —---

Stockholm, genom magistratens för- — — — — — — —----

sorg, så väl de i 49 § 3 mom. om- såväl de i 57 § 3 mom. omförmälda
förmälda afskrifter af nästföregående afskrifter af nästföregående års taxeårs
taxeringslängder som äfven de i ringslängder som äfven de i 55 och
47 och 59 §§ omförmälda utdrag af 67 §§ omförmälda — — — — —

84

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

protokollen hos det årets vederböran- — — — — — — — — —

de taxeringsnämnd och pröfnings- — — — — — — —-- -

•nämnd. — — — — pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den I öfverensstämmelse---

för taxeringsmyndigheterna utfärdade — — — — — — —- :---

särskilda instruktion och under till- — — — — — — —---

lämpning af de i denna förordning —• — — — — —---

stadgade grunder åligger det bered- — —- — — — — — — — -

ningen att föreslå och uti förberörda — — — — — —-----

längder införa det fastighetsvärde — — — — — — —---

och det inkomstbelopp, för hvilket — — — — — — —---

bevillning skall inom berednings- — — — — — — .— ----

distriktet påföras hvarje skattskyldig, — — — — — — —---

med iakttagande dervid att uppskat- — — — — — —- —---

tad inkomst af rörelse, yrke eller — — — — — — —---

eljest, allt efter som inkomsten del- — — — — — —-----

tager i vägunderhåll eller ej, införes — — — — — —-----

i vederbörlig kolumn, på sätt bilagda — — — — — — — d---

formulär n:o 5 utvisar; och bör be---— — — — —---

redningen dervid följa den inom — — — — — — —---

samma ort senast upprättade man- — — — — — — — --------

talslängd, hvilken för sådant ända- —----— — — — —--

mål skall, sedan densamma blifvit i — — — — — — —----

föreskrifven tid och ordning gran- — — — — — — — —--

skad, jemte alla dertill hörande upp- — — -— -- — — —---

gifter och handlingar senast den 20 —- — — — — -- —---

april tillställas ordföranden i ortens — — — — — — — —--

bevillningsberedning. --r — bevillningsberedning.

Finnes inom distriktet samhälle, Finnes inom —--- —

för hvilket ordningsstadgan, helso- — —--—-----

vårdsstadgan, brandstadgan eller--— — — — —---

byggnadsstadgan för rikets städer — — — — — — —---

är i tillämpliga delar gällande, skola — — — — — — —---

de inom detta samhälle förekom- — — — — — — —---

mande fastighetsvärden och inkomst- — — — — — — — — -—

belopp i längderna särskildt angifvas — — — — — — —---

och sammanföras. — — — sammanföras.

38 §. 38 §.

Beslut må icke kunna fattas af (Oförändrad.)

85

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag. )

bevillningsberedning, som omfattar
blott en kommun eller en del deraf,
derest icke ordföranden och minst
två ledamöter äro närvarande, ej
heller af beredning, omfattande två
eller flera kommuner, med mindre,
utom ordföranden, en ledamot från
hvarje kommun är tillstädes; börande
i allt fall, då ordinarie ledamot i
beredningen är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröjligen tillkallas.

Derest vid föreslående åt fastighetsvärde
eller inkomstberäkning
skiljaktighet i meningarne inom beredningen
uppstår, skola beloppen
upptagas i öfverensstämmelse med
den mening, som de flesta ledamöterna
yttrat, samt, om rösterna utfalla lika,
med den, som ordföranden biträdt;
och åligger det ordföranden att i de
fall, då hans mening icke gjort sig
gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn
särskildt upptaga
den taxering, han ansett böra föreslås;
varande det jemväl hvar och
en af de öfriga beredningsledamöterna
obetaget att få sin särskilda
mening för taxeringsnämnden anmäld,
såvida densamma, skriftligen affattad,
till beredningens ordförande aflemnas.

39 §.

Bevillningsberedningens förslag, (Oförändrad.)
behörigen summerade, tillika med
mantalslängden jemte de till hvardera
hörande uppgifter och öfriga
handlingar skola .senast den 6 juni

39 §.

86

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

(Kongl. Maj\ts förslag.) (Utskottets förslag.)

af beredningens ordförande aflemna»
i Stockholm till öfverståthållareembetet
och i öfriga städer till magistraten;
börande, utom hvad Stockholms
stad angår, vid berörda handlingar
jemväl fogas de enligt 37 § beredningens
ordförande tillhandakomna
afskrifter af föregående årets taxeringslängder
och protokollsutdrag.

Sagda myndigheter skola senast fjorton
dagar före taxeringsnämndens
sammanträde kungöra, att ifrågavarande
förslag blifvit uppgjordt och
aflemnadt samt att kännedom om
detsammas innehåll kan på angifvet
ställe inhemtas; åliggande det i Stockholm
öfverståthållareembetet och i
öfriga städer magistraten att till
taxeringsnämnden öfverlemna beredningens
förslag och mantalslängden
jemte alla öfriga enligt denna § till
dem aflemnade handlingar.

På landet skola beredningens förslag,
behörigen summerade, senast
den 6 juni af beredningens ordförande
öfverlemnas till kommunalstämmans
ordförande, som det åligger ofördröjligen
efter mottagandet kungöra, att
ifrågavarande förslag blifvit uppgjorda
och aflemnade samt att kännedom
om deras innehåll kan på angifvet
ställe inhemtas. Förslagen
skola sedermera af honom till vederbörande
kronofogde öfversändas så
tidigt, att desamma kunna komma
denne tillhanda tio dagar före taxeringsnämndens
sammanträde. Mantalslängden
med tillhörande upp -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gifter samt taxeringsuppgifterna och
öfriga beredningens ordförande tillhandakomna
handlingar skola af honom
efter förrättningens slut tillställas
vederbörande kronofogde, hvilken
det åligger till taxeringsnämn- >

den medföra såväl samtliga dessa
handlingar som ock beredningens
förslag.

40 §.

40 §.

Skattskyldig, som är missnöjd med (Oförändrad.)
beredningens förslag, eger att hos
taxeringsnämnden uppgifva de skäl
och styrka de förhållanden, på grund
hvaraf han anser detta förslag böra
ändras eller ogillas.

41 §. 41 §.

Magistratsperson, kronofogde el- (Oförändrad.)
ler länsman må ej utan laga förfall
kunna afsåga sig erhållet förordnande
att vara ordförande i bevillningsberedningen.

Hvarje annan inom beredningsdistriktet
bosatt person vare skyldig
att, såvida han icke de fem nästföregående
åren deltagit i distriktets
bevillningsberedning eller är af laga
förfall hindrad, emottaga uppdrag att
vara ordförande eller ledamot i beredningen.
Utom distriktet bosatt
person är icke utan sitt eget medgifvande
skyldig att sådan befattning
sig åtaga.

87

88

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

42 §.

(Utskottets förslag.)

42 §.

Der ordföranden i bevillningsbe- (Oförändrad.)
redningen, utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga
åtgärder för beredningens sammanträde
eller underlåter att inom
föreskrifven tid aflemna beredningens
förslag och öfriga handlingar, vare
han förfallen till böter af femtio kronor.
Infinner han sig icke å den af
honom för beredningens sammanträde
utsatta ort och tid, böte tjugufem
kronor. Ledamot af beredningen
eller tillkallad suppleant, som
utan laga förfall från sammanträdet
uteblifver, böte 10 kronor.

Ordförande i bevillningsberedning (Oförändrad.)
skall jemväl inställa sig hos taxeringsnämnden
för samma ort samt
eger, äfven om han är vald till ledamot
af nämnden, åtnjuta traktamentsersättning
under tiden för sin närvaro
vid nämnden med sex kronor
om dagen och kostnadsersättning för
sin resa till och från nämndens sammanträdesort,
då resan sker med
skjuts, efter tre kronor för milen,
men, då resan sker på ångfartyg eller
jernväg, med ett belopp, motsvarande
i förra fallet afgiften för enkel hyttplats
eller, då hytt ej förekommer,
en salongsplats och i senare fallet
afgiften för plats i första klassens
vagn eller, der sådan ej finnes, i
andra klassens.

43 §.

43 §.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2:o ''Taxeringsnämnderna.

44 §.	44 §.
De på taxering beroende fastighets-värden och inkomstbelopp bestämmas af den för sådant ändamål utaf de	(Oförändrad.)
skattskyldige, på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd. Taxerings-distrikts område bestämmes af Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Det ut-göres i allmänhet af hvarje särskild stad samt på landet af två, tre eller fyra beredningsdistrikt, men, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, må sistnämnda antal ökas eller minskas äfvensom större stad fördelas i flera taxerings-distrikt. Hvart och ett taxerings-distrikt har sin taxeringsnämnd, hvil-ken bör hålla sina sammanträden inom staden eller distriktet; dock må för landet utsedd taxeringsnämnd äfven sammanträda i närbelägen stad.	. • ;.oj rii>y, b C''-5 i ii'', ri''9 lliillU) i :j .
45 §. Efter dertill af städernas ma-gistrater samt kronofogdarne och häradsskrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som före april månads utgång skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande viss tid, efter den 20 juni, samt ställe för taxerings-nämndernas sammanträden. Dervid	45 §. (Oförändrad.)

Bill. till Biksd. Frat. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Höft.

12

90

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bör tillses, att på landet vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare må
kunna öfvervara hvarje taxeringsnämnds
sammankomst samt att de
bemälda nämnder åliggande taxeringsförrättningar
senast den 20 juli kunna
vara afslutade.

/

46 §. 46 §.

Så fort sig göra låter utfärdar (Oförändrad.)

Kongl. Maj:ts befallningshafvande
allmän kungörelse angående anställande
af val till ledamöter i taxeringsnämnderna
samt tid och ställe för
nämndernas sammanträden. Denna
kungörelse bör jemväl innehålla bestämda
föreskrifter om hvad vederbörande
tjensteman samt de skattskyldige
hafva att med hänsyn till
dessa nämnder iakttaga, äfvensom
angående samma nämnders och deras
ledamöters åligganden. Senast inom
fjorton dagar efter den, då denna
kungörelse blifvit på vanligt sätt i
församlingen offentliggjord, utlyses
å landet kommunalstämma för anställande
af omförmälda val. I stad
förrättas valen inför magistraten af
stadens vid allmän rådstuga eller
vid val af stadsfullmägtige röstberättigade
invånare efter den vid allmänna
rådstugan eller val af stadsfullmägtige
gällande röstgrund; och
skall, då stad är delad i flera taxeringsdistrikt,
hvarje distrikt för sig
utse sina ledamöter i taxeringsnämnden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

91

(Kong!. Maj:ts förslag.)	(Utskottets förslag.)
47 §.	‘ 47 §.
På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara nio, då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar åter taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsnämnden bestå af tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen; och om tre eller flere kommuner tillhöra samma taxe-ringsdistrikt, bör hvarje kommun utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i detta distrikts taxerings-nämnd. I stad skall likaledes taxerings-nämnd bestå af nio ledamöter, då taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter två beredningsdistrikt under ett taxe-ringsdistrikt, skola ledamöterne i taxeringsnämnden vara tio, deraf fem utses från hvartdera berednings-distriktet; och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flere berednings-distrikt, utses från hvarje berednings-distrikt i förra fallet fyra och i det senare tre ledamöter i taxerings-nämnden. Vid samma tillfälle, som leda-möterne i taxeringsnämnden väljas, bör äfven förrättas val af supplean-ter, motsvarande minst hälften af de ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan be-bestämmas.	(Oförändrad.)

92 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

48 §. . 48 §.

För att vara valbar till ledamot (Oförändrad.)
i taxeringsnämnd erfordras att inom
taxeringsdistriktet hafva under nästföregående
år utgjort fastighets- eller
inkomstbevillning; börande åtminstone
en af dem, som utses till ledamöter
i taxeringsnämnden, hafva deltagit
i årets bevillningsberedning.

Vid valet skall först denne ledamot
och sedan öfriga ledamöter i taxeringsnämnden
utses. För öfrigt bör
vid ifrågavarande val tillses, att, såvidt
möjligt är, såväl fastigbetsegare
som näringsidkare och löntagare
komma att i nämnden ega säte och
stämma.

Efter valets förrättande bör den,
som dervid fört ordet, om detsammas
utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm
öfverståthållareembetet och på
landet kronofogden, samt dervid tilllika
meddela hvilka bland de valde
i årets bevillningsberedningar deltagit
; skolande i stad magistraten och
på landet kronofogden underrätta de
valde ledamöterne och suppleanterne
om det dem gifna uppdrag, hvarvid
tillika till en hvar af de valde, som
icke i beredningen deltagit, skall
öfverlemnas ett exemplar af denna
förordning.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden,
är, så vida han icke
af laga förfall derifrån hindras, skyldig
att detta uppdrag fullgöra. Inträffadt
förfall bör ofördröjligen an-’

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl Maj:ts förslag.)
målas för magistraten eller kronofogden,
så att före nämndens sammanträde
suppleant hinner inkallas. Ledamot
i taxeringsnämnd eller tillkallad
suppleant, som utan anmäldt laga
förfall uteblifver från nämndens sammanträde,
böte fem kronor. Taxeringsnämnds
vid utlyst sammanträde
närvarande ledamöter ega att, om
det för taxeringsförrättningens fortgång
erfordras och utsedd suppleant
för tillfället icke finnes att tillgå,
inkalla annan till ledamot valbar
person att i förrättningen deltaga.

Taxeringsnämnd får icke träda i
verksamhet eller fortsätta sina göromål,
så vida icke de närvarande vederbörligen
valde eller tillkallade ledamöteme
utgöra minst två tredjedelar
af det antal, hvaraf nämnden bör
bestå.

49 §.

(Utskottets förslag.)

49 §.

Landshöfdingen i länet är berät- (Oförändrad.)
tigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar,
men icke i besluten deltaga.
Då landshöfdingen är närvarande,
före han ordet; egande eljest
nämnden att inom sig med slutna
sedlar välja ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till
lefnadsåren äldste bland nämndens
ledamöter.

50 §. 50 §.

1 mom. Under taxeringsnämnds (Oförändrad.)
sammanvaro bör alltid kronoombud
vara tillstädes för att efter sorgfällig

94

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

granskning af bevillningsberedningens
förslag göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill han för
iakttagande af, kronans rätt finner
sig ega anledning. Detta ombud,
hvilket det dessutom åligger noga
tillse, att anteckningar i taxeringslängden
varda verkstälda i öfverensstämmelse
med nämndens beslut, förordnas
i stad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
; och bör''företrädesvis
dertill utses den person eller någon
af de personer, som enligt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes förordnande
deltagit i samma års bevillningsberedning.
På landet är kronofogden
i orten kronoombud hos taxeringsnämnden.

2 mom. Protokollet hos taxeringsnämnden
föres i Stockholm af person,
som dertill af öfverståth ältareembetet
förordnats, och i öfriga städer
af en utaf magistraten utsedd
person, så vida icke’denna protokollsföring
åligger någon viss, der anstäld
tjensteman. På ylandet skall sagda
protokoll föras af kronofogden. Af
nämndens beslut föranledda anteckningar
i taxeringslängden skola under
sammanträdet verkställas på landet
af häradsskrifvaren och i stad antingen
af den person, magistraten förordnat
att i sådant afseende vid bevillningstaxeringen
biträda, eller af
den tjensteman, hvars åliggande dessa
anteckningars verkställande tillhör;
och äro samtlige desse tjensteman
äfvensom vederbörande bevillningsberednings
ordförande pligtige att

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nämnden med upplysningar tillhandagå.

3 mom. Skulle taxeringsnämnden
i ett eller annat hänseende icke iakttaga
denna förordnings föreskrifter
eller icke verkställa taxeringen i
öfverensstämmelse med upplysta och
bestyrkta förhållanden, åligger det
kronoombudet, häradsskrifvaren och
ordföranden i vederbörande bevillningsberedning
att sådant genast anmärka.
Dylik anmärkning äfvensom
nämndens i anledning deraf meddelade
yttrande skola i protokollet
intagas.

51 §.

Har kronofogde, häradsskrifvare
eller annan person, som det åligger
att enligt 50 § 1 och 2 mom. vara
tillstädes och tjenstgöra vid taxeringsnämnds
sammankomst, derifrån
utan laga förfall uteblifvit efter den
för nämndens sammanträde utsatta
tid eller har hans dessförinnan inträffade
förfall icke blifvit vederbörligen
anmäldt, böte han tjugufem
kronor. Derest ordförande i bevillningsberedning
utan laga förfall från
nämndens sammanträde uteblifvit,
böte tio kronor.

Kan, till följd af eu eller annan
anledning, taxeringsförrättningen icke
företagas eller fortgå, bör anmälan
derom af nämnden göras hos Kongl.

Majrts befallningshafvande, som då
vidtager den åtgärd, förhållandet tinnes
påkalla.

51 §.

(Oförändrad.)

95

96 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(.Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

52 §.	52 §.
Skulle taxeringsnämnden vid granskningen af bevillningsberednin-gens förslag finna erforderligt, att från embetsverk och myndigheter, styrelser och förvaltningar eller en-skilde ytterligare uppgifter och upp-lysningar inhemtas, skall sådant ske genom kronans ombud hos nämnden. Derest uppgift eller upplysning, som, vare sig opåmint eller efter an-maning af kronans ombud hos taxe-ringsnämnd, skolat afgifvas till led-ning vid taxeringen, icke meddelats, åligger det sagda ombud att derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts be-fallningshafvande, som om förhållan-det meddelar kronans ombud hos pröfningsnämnden underrättelse samt vidtager den ytterligare åtgärd, hvar-till anledning kan förefinnas.	(Oförändrad.)
53 §.	53 §.
Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter och måste omröstning för frågans afgö-rande anställas, skall denna vara öppen och den mening blifva gäl-lande, hvilken flertalet bland leda-möterne biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, ordföranden biträder.	(Oförändrad.)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

97

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

54 §. 54 §. *

Taxeringsnämnds sammankomster (Oförändrad.)
hållas inom slutna dörrar; dock är
skattskyldig berättigad att inför nämnden
företräda för att meddela upplysningar
rörande taxeringen i hvad
den honom angår.

55 §. 55 §.

Så vidt utan hinder för taxerings- (Oförändrad.)
förrättningens fortgång sig göra låter,
bör begärd upplysning om den af
taxeringsnämnden skattskyldig påförda
taxering honom på stället meddelas.

Dessutom och på det hvar och
en skattskyldig må komma i tillfälle
att erhålla kännedom om de hos
taxeringsnämnden skedda ändringar
i bevillningsberedningens förslag,
åligger det den, som fört nämndens
protokoll, att, senast fjorton dagar
efter det taxeringsförrättningarna inom
fögderi eller stad blifvit afslutade,
aflemna, i Stockholm till öfverståthållareembetet,
i öfriga städer till
magistraten och på landet till kommunalstämmans
ordförande, för hvarje
kommun på landet och hvarje beredningsdistrikt
i stad utskrifna utdrag
af sagda protokoll, utvisande alla af
nämnden beslutade förändringar uti
och tillägg till beredningens förslag.

Dessa protokollsutdrag, hvilka äfven
böra upptaga de anteckningar, som
enligt 36 § g) blifvit i protokollet

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 lläft.

13

98 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongt. Maj\ts förslag.)	(Utskottets förslag.)
gjorda, skola under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämp-ligt och dervid äfven tillkännagifvet ställe hållas de skattskyldige till hända.
56 §. Justeringen af det hos taxerings-nämnden förda protokoll skall verk-ställas inför nämnden eller senast åtta dagar efter nämndens samman-träde inför ordföranden jemte minst två af nämnden utsedde ledamöter. Justeringen bestyrkes genom å proto-kollet tecknadt intyg af nämndens ordförande och två ledamöter. Så snart de i 55 § omförmälda proto-kollsutdrag äro utskrifna, bör proto-kollet aflemnas till den tjensteman, som det tillhört att anteckningarna i taxeringslängden verkställa. Denna längd underskrifves af både nyss-bemälde tjensteman och kronoom-budet, hvarjemte rigtigheten af der-uti skedda, på taxeringsnämndens beslut grundade anteckningar äfven vitsordas af ordföranden och två leda-möter i samma nämnd.	56 §. (Oförändrad.)
57 §. 1 mom. Sedan taxeringsnämn-dernas förrättningar inom stad eller fögderi afslutats, skall i stad veder-börande tjensteman och på landet häradskrifvaren ofördröjligen uträkna samt i taxeringslängden införa de	57 §. (Oförändrad.)

99

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bevillningsafgifter, som på grund af
taxeringsnämndernas beslut skolaga åföras.

2 mom. Senast den 15 augusti
skola taxeringsprotokoll och längder
med sammandrag jemte tillhörande
handlingar, äfvensom afskrifterna af
föregående årets taxeringslängder till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet insändas, på landet omedelbart
af vederbörande häradsskrifvareoch;
i stad genom magistratens försorg
varande i annat fall den tjensteman,
hvars försumlighet föranledt inträffadt
dröjsmål, förfallen till böter af
tre kronor för hvarje dag, hvarmed
ofvan bestämda tid öfverskrides.

I Stockholm bör den tjensteman,
som det tillhör att anteckningarna
i taxeringslängden verkställa, inom
samma tid och vid enahanda äfventyr
till öfverståthållareembetet inlemna
taxeringsprotokoll och längder
med tillhörande handlingar.

3 mom. Afskrift af taxeringslängderna,
i hvad de angå hvarje särskild
kommun på landet, skall jemväl senast
den 15 augusti af häradsskrifvaren
tillställas vederbörande kommunalstämmas
ordförande för att genom
hans försorg i den ordning, som
i 55 § föreskrifves, hållas de skattskyldige
tillhanda; börande afskriften
sedermera af ordföranden förvaras för
att, på sätt i 37 § stadgas, öfverlemnas
till ordföranden i påföljande
årets bevillningsberedning.

I stad, utom Stockholm, skall genom
magistratens försorg afskrift af

10 0 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)	(Utskottets förslag.)
taxeringslängd ernå för hvarje sär-skild! beredningsdistrikt i samma ordning hållas de skattskyldige till hända samt påföljande år öfverlem-nas till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar. 58 §. Innan taxeringsnämnden upp-löses, skall nämnden bland sina med-lemmar föreslå i Stockholm fyra, men i öfriga städer och på landet tre per-soner till ledamöter i samma års pröf-ningsnämnd, hvarvid bör tillses, att, såvidt möjligt är, bland de föreslagna finnas såväl fastighetsegare som nä-ringsidkare och löntagare. Om de personer, som sålunda blif-va af taxeringsnämnden föreslagna att enligt stadgandet i 61 § utses till ledamöter i pröfningsnämnden, skall i Stockholm taxeringsnämnds ord-förande, i öfriga städer magistraten och på landet kronofogden ofördröj-ligen meddela Kongl. Maj:ts befall-ningshafvande underrättelse.	58 §. (Oförändrad.)
59 §. Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun eller vågsty-cke, som är missnöjd med taxerings-nämnds beslut, må deri söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade, skola se-nast innan klockan tolf å fjortonde	59 §. (Oförändrad.)

101

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller, om fjortonde
dagen är helgedag, å nästföljande
dag till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas; dock att besvär
mot beslut af taxeringsnämnd
i Stockholms stad må ingifvas senast
klockan tolf å åttonde dagen före
pröfningsnämndens sammanträde eller,
om åttonde dagen är helgedag,
å nästföljande dag; börande de skattskyldige
genom den i 62 § omförmälda
kungörelse härom erinras.

3:o) Pröfning snämnderna.

60 §. 60 §.

För att granska taxeringarna samt (Oförändrad.)
pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framstälda anmärkningar
i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut
skall en pröfningsnämnd årligen
under senare hälften af september
månad sammanträda för hvart
och ett län i länets residensstad och
för Stockholms stad i Stockholm;
egande denna nämnd att, efter tagen
erforderlig kännedom om hvad taxeringslängder
samt protokoll äfvensom,
med den inskränkning, hvartill
stadgandet i 29 § föranleder, aflemnade
uppgifter innehålla och noggrann
pröfning af alla nämnden understälda
frågor och förhållanden,
meddela sådana rättelser och ändringar
i eller göra sådana tillägg till

102

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den verkstälda taxeringen, hvilka finnas
af rättvisa och billighet samt en
författningsenlig och jemlik beskattning
påkallade.

61 §. 61 §.

Pröfningsnämnd skall bestå af (Oförändrad.)
tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eger utse bland de af taxeringsnämnderna
dertill föreslagna personer.
Bland ledamöteme i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i
Stockholms stad minst en fjerdedel
vara egare af fast egendom; och böra
nämndens ledamöter så utses, att
nämnden, såvidt förhållandena medgifva,
kommer att utgöras af ett efter
beskattningens belopp och mängden
af de skattskyldige skäligen lämpadt
antal dels näringsidkare och dels löntagare,
samt att inom nämnden icke
saknas tillförlitlig kännedom om länets
särskilda delar, dessas ekonomiska
tillstånd och hufvudsakliga
näringar.

Den, som till ledamot i pröfningsnämnd
blifvit utsedd, men utan vederbörligen
anmäldt laga förfall vid
nämndens sammankomst sig icke infinner,
skall bota tio kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

{Kongl. Maj.ts förslag.)	(Utskottets förslag.)
62 §. Uti derom utfärdad kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallnings-hafvande dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde, samt underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens sam-manträde; och åligger det Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i god tid låta ett exemplar af denna kun-görelse en hvar af nämndens leda-möter tillställas, hvarjemte genom sagda myndighets försorg förteck-ning öfver de inkomna besvärsskrif-terna med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena bör, så fort ske kan, till ledamöterna öfversändas; dock att sådan förteck-ning icke erfordras för ledamöterna i Stockholms stads pröfningsnämnd.	62 §. (Oförändrad.)
63 §. Vid pröfningsnämndens samman-komster skall landshöfdingen i länet vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar, men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. År landshöfdingen hindrad att dessa sammankomster bevista, ege nämnden att sjelf genors val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämn-dens ledamöter.	63 §. (Oförändrad.)

104 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga menin-gar bland nämndens ledamöter och måste till följd deraf omröstning anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gäl-lande, hvilken flertalet bland leda-möterne biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, som biträdes af ordföranden.	(Utskottets förslag.) 4 n : • 1
64 §.	64 §.
Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör lands-kamereraren samt för Stockholm kamereraren vid öfverståthållare-embetets afdelning för uppbörds-ärenden öfvervara pröfningsnämn-dens sammankomster, med skyldig-het att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställ-ningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt och i öfrigt för en behörig taxering finner sig ega an-ledning.	(Oförändrad.)
65 §.	65 §.
Kongl. Maj:ts befallningshafvan-de eger, der så anses erforderligt, kalla bevillningsberednings ordfö-rande äfvensom kronans ombud hos taxeringnämnd och häradsskrifvare att, för upplysningars meddelande, före och under pröfningsnämndens	(Oförändrad.)

sammankomst infinna sig å den ort,
der nämnden sammanträder.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

66 §. ’ '' 66 §.

Protokollet vid pröfningsnämn- (Oförändrad.)
dens sammankomster föres och de
af nämndens beslut föranledda anteckningar
i taxeringslängderna samt
i den uti 67 § omförmälda särskilda
längd verkställas af den eller de
personer, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dertill förordnat. Sådant
förordnande får icke meddelas
åt någon, som i annan egenskap
skall hos pröfningsnämnden vara
tillstädes.

Justeringen af det hos pröfningsnämnden
förda protokoll skall verkställas
inför nämnden eller senast
fjorton dagar efter nämndens sista
sammanträde inför ordföranden jemte
minst två af nämnden dertill utsedde
ledamöter, hvilka skola inställa sig
på ordförandens kallelse. Justeringen
bestyrkes genom ett af nämndens
ordförande och två ledamöter
å protokollet tecknadt intyg.

67 §. 67 §.

1 mom. Alla pröfningsnämudens (Oförändrad.)
beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, der jemväl, i händelse
skattskyldig underlåtit att afgifva
honom enligt 25 § af kronans ombud
hos nämnden affordrad uppgift
eller upplysning, anteckning om sådan
försumlighet bör ske. Fastighets-
och inkomsttaxering, som till
följd af pröfningsnämndens beslut

Bill. till Tliksd. Prof. 1897. 5 Samt. 1 Afd. 19 Häft.

105

14

106

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillkommit eller biiivit faststäld annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt,
skall upptagas i särskild längd,
deruti de protokollsparagrafer, som
innehålla dylika beslut, böra angifvas.
Kronoombudet åligger att med
sin underskrift å så väl taxeringslängderna
som nyssnämnda särskilda
längd vitsorda deruti, enligt pröfningsnämndens
beslut, införda förändringar
eller gjorda tillägg. Den,
som fört pröfningsnämndens protokoll,
åligger att i Stockholm till
öfverståthållareembetet och i länen
till vederbörande magistrater eller
kommunalstämmors ordförande före
oktober månads utgång, vid bot af
fem kronor för hvarje dag, hvarmed
den sålunda bestämda tiden öfverskrides,
aflemna för hvarje beredningsdistrikt
i stad och hvarje kommun
på landet^utskrifna utdrag af
nämnda protokoll, utvisande alla af
pröfningsnämnden beslutade förändringar
uti och tillägg till de af
taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder.
Dessa protokollsutdrag,
hvilka jemväl skola innehålla
underrättelse om hvad den, som med
pröfningsnämndens beslut icke åtnöjes,
har att iakttaga, skola hållas
de skattskyldige till hända under viss
'' tid af minst fjorton dagar, hvarom
kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen
utfärdas; börande, utom
hvad Stockholm angår, i denna kungörelse
upptagas namn och hemvist
för de skattskyldige, i afseende
å hvilkas taxering pröfningsnämn -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

107

(.Kongl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag.)

den vidtagit ändring. På sätt i 37
§ stadgas, skola nyssnämnda protokollsutdrag
påföljande år öfverlemnas
till vederbörande ordförande i
det årets bevillningsberedningar.

1 Stockholm skall utdrag af pröfningsuämndens
protokoll, i hvad det
innehåller beslut om ny taxering
eller förhöjning i den af taxeringsnämnden
verkstälda taxering, senast
den 15 december vederbörande skattskyldig
tillställas.

2 mom. Inom tre veckor efter
pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms
stad angår, taxeringslängder jemte
tillhörande handlingar, taxeringsnämndernas
protokoll samt de hos
pröfningsnämnden förda längder öfversändas
till vederbörande häradsskrifvare
eller magistrat för debiteringens
verkställande.

De i 57 § 3 mom. omförmälda
afskrifter af föregående årets taxeringslängder
skola hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande qvarstanna för
att der förvaras.

trädesort icke bosatte ledamöter i
denna nämnd samt de kronans ombud
hos taxeringsnämnd, häradsskrifvare
och bevillningsberedningsordförande,
som på Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes kallelse från
annan ort för upplysningars med -

68 §.

Å pröfningsnämndens samman

(Oförändrad.)

68 §.

108

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl Maj. ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

delande före eller under pröfningsnämndens
sammankomst sig infunnit,
är o berättigade att åtnjuta traktamentsersättning
med sex kronor om
dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts, efter tre
kronor för milen, men, då resan sker
på ångfartyg eller jernväg, med ett
belopp, motsvarande i förra fallet
afgiften för enkel hyttplats eller, då
hytt ej förekommer, en salongsplats
och i senare fallet afgiften för plats
i första klassens vagn eller, der sådan
ej finnes, i andra klassens.

Enahanda ersättning tillkommer
äfven ledamot af pröfningsnämnden,
som, på annan ort bosatt, efter
kallelse af ordföranden inställer sig
för att i protokollsjusteringen deltaga.

I Stockholms stad skola de ålig- (Oförändrad.)
ganden, som Kong!. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom
öfriga delar af riket med hänsigt
till pröfningsnämnden fått sig uppdragna,
tillhöra öfverståthållareembetet;
kommande äfven, hvad Stockholm
beträffar och såvidt härom meddelade
föreskrifter äro der tillämpliga,
alla andra Kongl. Majrts befallningshafvande,
i afseende på taxeringarne
och dermed sammanhängande
frågor, tillhörande bestyr att åligga
öfverståthållareembetet, som alltså
har att af vederbörande tjenstemän

69 §.

69 §.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

109

(Kongl. Maj:ts förslag.)
och skatt6kyldige emottaga enahanda
förslag och uppgifter med
flera handlingar, som i landsorten
skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
aflemnas.

Vid Stockholms stads pröfningsnämnds
sammankomst må, då öfverståthållaren
icke är tillstädes, underståthållaren
i hans ställe vara ordförande.

70 §.

1 mom. Har skattskyldig icke
hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom
rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxering af pröfningsnämnden
lemnad oförändrad
eller nedsatt, må skattskyldig icke
emot pröfningsnämnds beslut föra
vidare talan än angående höjning
af sålunda nedsatt taxering till det
af taxeringsnämnden åsätta belopp.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds
beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet
i 27 § förlorat rätt till talan,
äfvensom af kronans ombud eller af
vederbörande kommun eller vägstyrelse,
och skola besvären, stälda
till kammarrätten, ingifvas till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande före klockan
tolf å sista helgfria dag i december
månad det år, taxeringen egt
rum, vid påföljd att besvären eljest
icke varda till pröfning upptagna.
Sedan öfver inkomna besvär förklaring
från vederbörande infordrats
och tillsedt blifvit, att vid besvärs -

(TJiskottets förslag.)

70 §.

(Oförändrad.)

*

no

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

handlingarna varda fogade så väl
utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas
protokoll, i
hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan
angå, som ock de till bevillningsberedningen
ochbemälda nämnder
i frågan ingifna handlingar, insänder
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till kammarrätten samtliga
handlingarne med de upplysningar
och erinringar, som besvären anses
påkalla.

2 mom. Så snart ofvan stadgade
besvärstid gått till ända, öfversänder
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
kammarrätten förteckning å anförda
besvär.

71 §■

Har skattskyldig blifvit för samma
inkomst taxerad å mer än en ort eller
har någon taxerats för inkomst å
ort, der han icke enligt bestämmelserna
i 12 § varit skattskyldig för
något slag af inkomst och ej heller
mantalsskrifven, ege han att öfver
sålunda vidtagen obehörig taxering
hos kammarrätten anföra besvär,
hvilka inom natt och år, efter det
att bevillning på grund af den obehöriga
taxeringen honom affordrats,
skola ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i det län, der taxeringen
egt rum, hvarefter med ärendet
förfares i enahanda ordning, som
i 70 § 1 mom. stadgas.

71 §•

(Oförändrad.)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

4:o. Allmänna föreskrifter.

72 §. 72 §.

1 mom. Ordförande i och leda- (Oförändrad.)
mot af bevillningsberedning samt

ledamot af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
må endast den vara, som
råder öfver sig och sitt gods samt
är i besittning af medborgerligt förtroende.

2 mom. Sådan ordförande och
ledamot åtnjuter i och för utöfningen
af sitt uppdrag enahanda skydd
och säkerhet, som rikets grundlagar
tillförsäkra riksdagsman.

73 §. 73 §•

1 mom. Ordförande i och leda- (Oförändrad.)
mot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd skall

vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa
sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter,
denna förordning och den till
ledning för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktion innehålla, samt,
efter sorgfällig granskning och samvetsgrann
pröfning af meddelade uppgifter
och för öfrig! upplysta eller
kända förhållanden, efter bästa förstånd
samt på heder och samvete
föreslå, bestämma och fastställa taxeringen,
så att densamma varder i
möjligaste måtto jemlik och rättvis.

2 mom. Ordförande i och ledamot
af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd samt

in

112

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kronans ombud hos dylik nämnd och
biträdande tjensteman får icke utom
vid beredningens och vederbörande
nämnds sammanträde och jemväl då
endast med iakttagande af hvad i
29 och 30 §§ stadgas, yppa innehållet
af skattskyldigs meddelade
uppgift eller upplysning; och må de
under öfverläggningarna inom sagda
beredning eller nämnder lemnade upplysningar
och yttrade åsigter rörande
enskildes ekonomiska ställning icke
på något sätt utspridas. Den häremot
bryter vare, derest han på grund
af tjenstebefattning erhållit kännedom
om det yppade förhållandet, underkastad
ansvar såsom för tjenstefel
och straffes eljest med böter från och
med 25 till och med 500 kronor.

Har genom sådant yppande af
hvad hemligt hållas bort skada uppkommit,
vare den felande derjemte
skyldig skadan till fullo godtgöra.

3 mom. Ordförande i och ledamot
af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd skall
afträda så väl då fråga förekommer
om hans egen, hans föräldrars, barns
eller syskons taxering som ock då
fråga är om taxering af bolag, hvars •
styrelse han tillhör, eller af skattskyldig,
af hvilken han uppbär aflöning.

4 mom. Ofvanstående 1, 2 och
3 mom. skola vid hvarje bevillningsberednings,
taxeringsnämnds och pröfningsnämnds
första sammanträden
uppläsas.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

113

(Kongl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

74 §.

74 §.

1 mom. Till ersättning åt ord- 1—4 mom. (Oförändrade.)

förandene i bevillningsberedningarna,
till arfvoden åt kronans ombud vid
taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen
hos sådan nämnd samt
för protokollsföringen och andra
anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad
för tryckning eller utskrift af förteckningar
öfver de till pröfningsnämnden
inkomna besvärsskrifter
äfvensom till vedergällning för det i
samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lemnade biträde af
städernas tjenstemän eller andra personer,
som icke ega att vid samma
förrättningar beräkna rese- oehtraktamentsersättning,
må hvarje pröfningsnämnd,
med undantag af Stockholms
stads, för hvilken nedanstående särskilda
stadgande gäller, använda och
fördela högst ett belopp, motsvarande
tre procent af de första 100,000 kronor,
hvartill] distriktets hela bevillningssumma
efter denna förordning
för året uppgår, två procent af derpå
följande 50,000 kronor och en procent
af alltfchvad bevillningssumman öfverstiger
150,000 kronor; dock får, om
än denna bevillningssumma sedermera
skulle visa sig öfverstiga dess
af pröfningsnämnden beräknade belopp,
hvarken någon ytterligare kostnadsersättning
eller vedergällning än
den då beviljade för samma år utdelas,
eller ett sådant öfverskott tagas

Bih. till lliksd. Prof. 1897. 6 frami. 1 Afd. 19 Häft.

15

114

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(.Kongl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i beräkning vid bestämmande af enahanda
ersättning och vedergällning
under ett följande år; börande vid
de särskilda ersättningarnes bestämmande
afseende fästas på för uppdragets
^utförande erforderlig skicklighet,
tid och arbete. Landsstatstjensteman,
som i och för tjensten
är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning,
eger icke att derför åtnjuta
arfvode af bevillningen.

2 mom. Angående det för ofvan
uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning
bör till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskild!
utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig
ordning utbetalas af länets landtränteri
och med bifogande af sagda
protokollsutdrag i kronoräkenskaperna
redovisas.

3 mom. Till bestridande af kostnaderna
för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandene
i bevillningsberedningarna, till
arfvode åt kronans ombud och för
protokollsföringen samt andra anteckningar
under taxeringsnämndernas
och pröfningsnämndernas sammankomster
äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lemnade
biträde af personer, som icke
ega att vid samma förrättningar
beräkna traktamentsersättning, må
af Stockholms stads pröfningsnämnd
användas och disponeras ett belopp,
som svarar emot högst en och en

Bevillningsutskottets Betänkande JV.o 19. Ilo

(.Kongl. Maj:ts förslag.)
half procent af samma stads efter
denna förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande
jemväl för bemälda pröfningsnämnd
det i 1 mom. af denna § gjorda
förbehåll för det fall, att bevillningssumman
skulle komma att öfverstiga
pröfningsnämndens beräkning. Om
det af pröfningsnämnden sålunda
beviljade belopp och detsammas fördelning
skall underrättelse genom
utdrag af nämndeus protokoll meddelas
statskontoret, hvarifrån beloppet
utbetalas.

4 mom. Ersättning med 50 öre
arket för den afskrift af taxeringslängderna,
hvilken det enligt 57 §
3 mom. åligger häradsskrifvaren att
till kommunalstämmas ordförande aflemna,
samt den i 43 och 68 §§ bestämda
rese- och traktamentskostnadsersättning
bör, efter granskning
af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning
med de i föregående
tre moment omförmälda taxeringskostnader
och arfvoden med flere
utgifter, utbetalas för länen af vederbörande
landtränteri och för hufvudstaden
af statskontoret.

5 mom. Statskontoret åligger
att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter reqvisition
utlemna erforderligt antal exemplar
af denna förordning äfvensom blanketter
till taxeringslängder, jemte
sammandrag, samt till pröfningsnämuderna8
längder, för att genom
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg vederbörande tillställas. För

(''Utskottets förslag.)

\

5 mom. Statskontoret — — —

116

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)
Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareembetet
tryckning och tillhandahållande
af blanketter till taxeringslängder.

Blanketter till uppgifter, som i
15, 16 och 21 §§ omförmälas, så
ock till protokollsutdrag, som i 29
§ sägs, skola genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes försorg tryckas
och vederbörande tillsändas; börande
kostnaden derför gäldas, på sätt i
4 mom. stadgas.

[Utskottets förslag.)

----taxeringslängder.

Blanketter till uppgifter, som i
15, 16, 17 och 21 §§ omförmälas,—

— — — — — — — stadgas.

75 §.

1 mom. Åtal för förseelse, som
i 31 § 1 mom. eller 73 § 2 mom.
omförmäles, anhängiggöres vid allmän
domstol.

Då till följd af uraktlåtet fullgörande
af de i denna författning
meddelade föreskrifter eller af annan
orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning
af deruti stadgadt bötesansvar,
skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot
i bevillningsberedning, taxeringsnämnd
eller pröfningsnämnd eller
annan behörig person anmälan derom
göras hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som, efter pröfning af
härvid förekommande förhållanden,
förordnar om uttagandet af de böter,
hvartill en eller annan finnes hafva
gjort sig förfallen, samt vidtager de
åtgärder, som anmäld försummelse
eller uteblifven verkställighet afhvad
i denna förordning stadgas för öfrigt
kan påkalla.

75 §.

(Oförändrad.)

<

h > /

117

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

(.Kongl. Maj.ts förslag.)

Förseelse, hvarom i 31 § 1 mom.
förmäles, är föremål för allmänt åtal;
förseelse, som i 73 § 2 mom. omförmäles,
må ej af allmän åklagare
åtalas, der ej målsegande densamma
till åtal angifvit.

2 mom. Den, som icke nöjes åt
Kongl. Maj:ts befallningshafvaudes
beslut, hvarigenom han, på grund
af ofvan åberopade stadganden, blifvit
fäld till böter, eger att, med iakttagande
af hvad i allmänhet är stadgadt
angående böters nedsättning
och dylika utslags öfverklagande,
öfver det meddelade beslutet anföra
besvär hos kammarrätten, hvilka
besvär böra vara dit inkomna innan
klockan tolf å trettionde dagen efter
erhållen del af samma beslut.

3 mom. Böter, som enligt denna
förordning ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande,
skola de förvandlas efter allmän
strafflag.

76 §.

Af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
eller pröfningsnämnd
behandlad taxeringsfråga må icke,
till följd af gjord anmärkning eller
anförda besvär eller af annan anledning,
återförvisas till samma berednings
eller nämnds förnyade behandling.
Ej heller må någon förklaringsskyldighet
bemälda beredning
eller nämnder åläggas.

[Utskottets förslag.)

■y * 1

, , -t '''' .4 . .. _} f , . j ., . , f \

frt>l«j!rrig hiv åoi pmuIobUfiRnop
t u x-uuti ff k /;»mq i»>4 c * ^ /liitörv rt
luftig Iry.i -dKi i inl

i , l ■ t .fl :r.,r # a..

i j i H . / > t - f > D u A1.1J * • 211) I / Ji n i

|,jv

76 §.

(Oförändrad.)

. . , ‘ , 1 (

118

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

77 §.

77 §.

1 mom. Inom kammarrättens
revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning
visserligen framställas beträffande
den af vederbörande tjensteman för
skattskyldig uträknade bevillning
äfvensom till rättelse deraf, attorigtig
person upptagits såsom skattskyldig
för fast egendom, men deremot icke
i afseende å verkstäld taxering, i
annan mån än för så vidt den afser
skattskyldig medgifven lindring i
bevillningen; egande kammarrätten
i anledning af sålunda framstäld anmärkning
föreskrifva erforderlig rättelse.

2 mom. Om kammarrätten vid
pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkstälts
å orätt ort eller underlåtits
eller ej skett till rigtigt belopp å
rätt ort, eger kammarrätten, efter
vederbörandes hörande, vidtaga erforderliga
rättelser i taxeringen å
ort, som vederbör; dock att skattskyldigs
hela taxering i sådant fall
icke må höjas utöfver hvad taxeringsmyndigheterna
bestämt, derest besvären
icke innefatta yrkande om
sådan höjning. Jemväl må, om någon
af kammarrätten befrias från bevillning
på den grund, att annan person
bort uppföras till utgörande af densamma,
kammarrätten öfverflvtta
taxeringen å denne.

(Oförändrad.)

i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

[Kongl. Maj:ts förslag.)

{Utskottets förslag.)

119

78 §.

78 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens
utslag i taxeringsår,
eger att deri hos Konungen söka
ändring genom besvär, hvilka före
klockan tolf å sextionde dagen efter
erhållen del af utslaget skola till
finansdepartementet ingifvas tillika
med bevis om dagen, då klaganden
af utslaget erhöll del; skolande borgen
för kostnad och skada icke erfordras.

79 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i
denna förordning förmäles, må jemte
tillhörande handlingar kunna, under
iakttagande af stadgad tid och ordning,
på klagandens eget äfventyr
i betaldt bref med allmänna posten
insändas till den myndighet, till
hvilken besvären skola enligt förordningen
ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver
taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds
beslut anföra besvär, är berättigad
att, då han i sådant afseende
anmäler sig hos vederbörande myndighet
eller tjensteman, kostnadsfritt
erhålla för dylikt besluts Överklagande
erforderligt utdrag af taxeringslängden
samt af nämndens protokoll;
och må ej heller lösen fordras
för andra protokollsutdrag och expeditioner,
som till följd af vederbörande
nämnders beslut böra utfärdas.

(Oförändrad.)

n?''} tmd .m!,!i /nr libiimiin ,UMi>n

Is Jmitiqqr; cyxmeJ

79 §.

(Oförändrad.)

120

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(''Utskottets förslag.)

80 §. 80 §.

I de städer, der magistrat ej (Oförändrad.)
finnes, skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt
denna förordning fått sig uppdragna,
tillhöra stadsstyrelsen.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

81 §.

81 §.

Sedan pröfningsnämndernas förrättningar
afslutats, skola de bevillningsafgifter,
som enligt föreskrifterna
i denna förordning böra utgå
för de af taxerings- och pröfningsnämnderna
bestämda fastighetsvärden
och inkomstbelopp, i författningsenlig
ordning debiteras samt utan
hinder af anförda besvär öfver taxering
eller debitering uppbäras.

82 §.

Har skattskyldigs taxering i anledning
af anförda besvär öfver pröfningsnämnds
beslut blifvit upphäfd
eller nedsatt, eller har eljest frihet
från eller lindring i bevillning blifvit
skattskyldig medgifven, eger den
skattskyldige att hos Kong!. Maj:ts
befallningshafvande i det län, hvarest
taxeringen skett, på anmälan kostnadsfritt
återfå den bevillning, som
af honom erlagts utöfver hvad som
rätteligen skolat utgå.

(Oförändrad.)

jiiimjJ ''ofina

82 §.

(Oförändrad.)

tf

abov in b (löt Hit iso ,ioin.iiJtLe<

i; i/Hid tiil-j it! (.ii abn fä ii; n ohiinns

121

Bevillmriffsutsfcottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

83 §. 83 §.

Den enligt uppbördsboken hvarje (Oförändrad.)
skattskyldig påförda bevillning skall
upptagas å hans för samma år utfärdade
debetsedel, hvilken bör upptaga
:

a) taxeringsvärdet å hvarje den
skattskyldiges inom samma socken
på landet eller uppbördsdistrikt i stad
belägna fasta egendom samt beloppet
af den deraf utgående bevillning;

b) den skattskyldiges uppskattade
inkomst af kapital eller arbete, enligt
11 § medgifvet afdrag samt påförd
bevillningsafgift.

Dessutom bör debetsedeln innehålla
underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom
påförd bevillningsafgift, har att i sådant
hänseende iakttaga.

84 §. 84 §.

Uppbörden af bevillningen verk- (Oförändrad.)
ställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda kontroll
och ansvarighet i afseende å
de influtna medlen, som för andra
årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade,
i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
skola tillämpas
jemväl på bevillningsuppbörden ocli
dermed förenade bestyr.

Bill. till lliksd. Prof 1897. 5

Sami 1 Afll 19 lläft.

16

122 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

85 §.	85 §.
Har skattskyldig, sedan mantals-skrifning förrättats, afstått, sin egen-dom till borgenärer eller efter den 1 maj det år, lör hvilket bevillning senast honom påförts, med döden afgått, bör, utan afvaktan af konkurs-massans eller sterbhusets utredning, den för honom belöpande och veder-börligen bevakade bevillningen gäldas utaf hans afträdda eller efterlemnade tillgångar.	(Oförändrad.)
86 §.	86 §.
Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande, får af-kortning ega rum endast af bevill-ning för lön, pension eller dylik in-komst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp upphört, i hvilket fall sådan bevill-ning blott erlägges för den tid, hvar-under löneinkomsten eller andra med tjenstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige eller hans rätts-innehafvare åtnjutits. Sker afkort-ning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning, här-igenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring vid afkortningeu medgifvas.	(Oförändrad.)

I

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Den för fast egendom utgående
bevillning får icke afkortas.

Angående sättet för afkortning
stadgas i uppbördsreglementet.

87 §. 87 §.

Vid bevillningens redovisande skall (Oförändrad.)
livad gällande instruktioner och författningar
stadga rörande redogörelser
och räkenskaper för andra till
statskontoret ingående årliga skattebidrag
tjena till efterrättelse.

88 §. 88 §.

1 mom. Sammandrag af faxe- (Oförändrad),
ringslängderna, upptagande jemväl

den påförda bevillningen och upprättadt
i öfverensstämmelse med härvid
fogadt formulär, skall årligen för
Stockholms stad inom årets slut och
för annan stad samt för fögderi före
den 15 december insändas till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande.

2 mom. På grund af dessa sammandrag
och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden
blifvit förklarade eller rättade, böra
inom Stockholms stad af dervarande
uppbördsverk och inom länen af landskontoren
uppgöras särskilda sammandrag
öfver hvart och ett läns hela
bevillning, hvilka sistnämnda sammandrag,
dertill tryckta blanketter
genom statskontorets försorg vederbörande
tjenstemän tillhandahållas,
skola af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till nämnda verk insändas

123

124

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

före slutet af januari månad påföljande
år.

3 mom. Så snart de till statskontoret
inkomna sammandragen hunnit
derstädes granskas och med enahanda
sammandrag för de nästföregångna
åren jemföras, bör ett generalsammandrag
för hela riket inom statskontoret
upprättas samt genom detta
verks försorg från trycket utgifvas
och med allmänna tidningarne utdelas.

89 §.

För den händelse att restantierna
å bevillningen inom någon ort skulle,
utan att ett sådant förhållande af
giltiga orsaker föranledts, uppgå till
ett anmärkningsvärdt högt belopp,
åligger det statskontoret att låta vidtaga
den eller de åtgärder, som finnas
vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma
indrifvande erfordras.

89 §.

(Oförändrad.)

Denna författning skall tillämpas Denna författning —

från och med den 1 januari 1898 --------

till slutet af det år, under hvars lopp----— — — —

ny bevillning af fast egendom samt--------

af inkomst varder af Riksdagen fast------— — —

stäld. faststäld.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

125

Instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Uppskattning af fast egendoms värde.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

‘ 1 §•

Värdet af fast egendom föreslås
och bestämmes med ledning af:

l:o) jordbruksegendom tillhörande
areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark jemte särskilda förmåner,
såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok
särskildt upptaget, m. m. äfvensom
utsäde och kreatursbesättning vid egendomen;
börande härvid jemväl behörigt
afseende fästas vid egendomens
läge, jordens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter
och öfriga allmänna utskylder,
med undantag af bevillningen,
hvarmed egendomen är belastad;
skolande, då frälseränta förenats med
eganderätten till den jord, hvaraf
sådan ränta dittills utgått, vid bestämmandet
af fastighetens värde
detsamma ökas med ett belopp, motsvarande
räntans kapitalvärde beräknadt
efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkstäld
värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, så
vida sådan värdering skett under
nästföregångna fem år och det egendomen
dervid åsätta värdet sedermera
icke blifvit i väsentlig mån
förändradt;

(Utskottets förslag)

1 §•

Värdet af fast egendom föreslås
och bestämmes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom ----

egendomens läge, de särskilda egoslagens
och skogens beskaffenhet

5 procent;

2:o—6:o) (Oförändrade.)

126

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3:o) den för sådan, under loppet
af nästföregångna fem år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling'',
så vida icke derunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller
växande gröda, eller köpet afslutats
mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen
förbehåll gjorts om så
kallade undantagsförmåner, eller dervid
förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses
hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under
egendomens verkliga värde; börande
vid bestämmande af detta värde afseende
icke fästas å beskaffenheten
af sådana byggnader, som på egendomens
afkastning icke hafva något
egentligt inflytande, likasom värdet
af kreatur, redskap och andra inventarier
eller förlag vid jordbruksfastighet
icke heller må vid fastighetsvärdets
bestämmande tagas i beräkning; 4:o)

årliga hyres- eller arrendesumman
för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, så vida icke särskilda
förmåner eller åligganden blifvit
derunder inbegripna, såsom rättighet
till inventariers begagnande,
arbetsbiträde från annan egendom
och skogsfång utöfver husbehof m. m.,
eller skyldighet att uppodla, reparera
och uppföra byggnader eller
utföra andra arbeten å den arrenderade
egendomen samt inom kort
tid densamma afträda, eller så vida
icke, efter hvad vid jemförelse mellan
denna och närbelägna egendomar af

127

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lika storlek och beskaffenhet sig visar,
hyres- eller arrendebeloppet blifvit
bestämdt med afseende å slägt- eller
andra kända förhållanden mellan
egaren och hyresmannen eller arrendatorn; 5:o)

brandförsäkringsvärdet å de
i stad och på dess område eller i
köping och dermed jemförlig ort
befintliga egendomars åbyggnad samt
å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader
på landet äfvensom å andra der
uppförda hus och byggnader, hvilka
icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse,
samt å sådan åbyggnad på särskilda
lustställen och dermed jemförliga
mindre lägenheter, som utgör dessas
egentliga värde, så vida icke brandförsäkringsvärdet
skulle understiga
det belopp, som på grund af andra
omständigheter kan anses motsvara
de brandförsäkrade husens och byggnadernas
verkliga värde;

6:o) läget och arealen af hvar och
en i stad, köping eller dermed jemförlig
ort belägen egendom med
dertill hörande särskilda förmåner.

7:o) då taxering af fast egendom Då taxering af — —
ej kan verkställas enligt här ofvan — — — — —■ — — —

upptagna grunder, bör egendomens — — — — — —----

värde upptagas till ett belopp, som —--— — — — —

motsvarar uppskattningsvärdet å an- — — — — — — -—- —

dra i närheten belägna jemförliga — — — — — — — -

egendomar, på hvilka dessa grunder — —--- — — — -

kunnat tillämpas; åliggande det ve- — — — — — — — —

derbörande taxeringsmän att vidtaxe- — — — — — — — -

ringen tillämpa den eller dem af — — — — — — — -

128

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(.Kongl. Maj:Is förslag.)

här ofvan angifna taxeringsgrunder,
som anses bäst leda till egendomens
uppskattning till sitt verkliga värde.

. Då fast egendom, som under sistförflutna
fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering,
uppskattas högre eller lägre
än den senast betingade köpeskillingen
eller den godkända värderingssumman,
så ock då förändring göres
i det senast faststälda taxeringsvärdet,
böra de särskilda skäl, bvilka
dertill föranledt, i taxeringshandlingarne
eller nämndens protokoll antecknas.
Åbyggnader å stadsegendom
samt öfriga i 5:te punkten här
ofvan uppräknade bus och byggnader
få ej, utan på enahanda sätt tillkännagifven
särskild anledning, upptagas
till lägre värde än det, för
bvilket samma byggnader äro bos
allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller
till lägre värde än det, som motsvarar
den behållna hyresafkastningen,
kapitaliserad efter 5 procent.

I de fall, då uti fast egendoms
uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader
eller inrättningar, bvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar
tillhörande rörelse, skall
hela det uppskattade fastighetsvärdet
fördelas, så att särskildt utsättes
värdet af sjelfva jordbruksfastigheten
med de egendomen tillhörande, för
jordbruket och dess ändamål afsedda
bostads- och andra byggnader, samt
särskildt värdet af alla öfriga bygg -

(Utskottets förslag.)

— — — — verkliga värde.
Då fast egendom — — —

— — — — 5 procent.
I de fall,----

129

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nader och inrättningar, för hvilka — — — — — — —
bevillning anses böra utgöras. — — — — — utgöras.

„2 §• 2 §.

Allmän uppskattning af fast egen- (Oförändrad.)
dom enligt de i bevillningsforordningen
och denna instruktion föreskrifna
grunder skall verkställas år
1898 och sedermera hvart femte år,
från nämnda år räknadt.

Har under tiden mellan två på
hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess
område eller å öfriga i 1 § 5 mom.
af denna instruktion uppräknade hus
och byggnader blifvit ökadt eller
minskadt, eller fast egendoms värde
antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller
andra inrättningar blifvit i betydligare
mån förhöjdt eller genom inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller af
annan dylik anledning märkligen förminskats
i förhållande till dess uppskattade
värde, då bör detta värde
jemkas efter de förändringar, egendomen
undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit
fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna
fastighetstaxeringar, bör vid först
derefter inträffande sådan taxering
å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke
till 100 kronor, skall värdet införas
endast i den för anteckningar afsedda
kolumn i taxeringslängden.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 lläft.

17

130 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Uppskattning af inkomst af bergsbruk och dertill hörande näringar
samt qvarnar och fabriker m. fl. verk och inrättningar.

3 §. 3 §.

Vid beräkningen af den behållna (Oförändrad.)
årliga inkomsten utaf bruk och fabrik
samt annan dertill hänförlig inrättning
jemföres värdet af der under
senast förflutna året tillverkade eller
förädlade varor med värdet af härvid
använda råämnen, jemte öfriga
med dessa varors tillverkning eller
förädling förenade kostnader; börande
taxeringsmännen om dessa värden
och kostnader förskaffa sig tillförlitliga
och fullständiga underrättelser.

4 §. 4 §.

Vid beräkning af den behållna (Oförändrad.)
inkomsten af mjöl- och såg- samt
andra qvarnar afses ej allenast qvarnarnas
storlek och stenparens, ramarnas
och sågbladens samt stamparnas
och valkarnas antal, utan hufvudsakligen
mäld-och skogs-samt vattentillgången
jemte tulltägtens belopp
och det tillfälle till mjöl- eller brädhandel
m. m., som läget och kommunikationsmedlen
bereda.

it h i

131

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Eongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Uppskattning af inkomst genom skeppsredare sjöfart, handel, bankrörelse
och handtverk samt annan jordbruket icke tillhörande

näring.

5 §•	5 §•
Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrift^ uppgifter angå-ende läste- eller tontal, byggnads-material och anbringad ångmaskins drifkraft m. m. uppskattas fartygs-egarens inkomst eller fraktförtjenst efter fartygets storlek och beskaffen-het samt de, så vidt kändt är, under nästföregångna år verkstälda resors äfvensom besörjda varu- och person-transporters förmånlighet.	(Oförändrad.)
6 §• Skeppare, ångfartygsbefälhafvare, styrmän, maskinister samt matroser och andra sjömän taxeras till be-villning för sina inkomster genom arfvoden, kaplake och så kallade hyror m. m., äfvensom för värdet af fri kost och andra förmåner efter enahanda beräkningsgrunder, som äro stadgade för den vid industriella företag eller i enskild tjenst anstälda personals inkomstbevillning.	6 §. (Oförändrad.)
i §• Den inkomst, handlande, handt-verkare eller annan näringsidkare eger af sin rörelse, uppskattas, med	7 §• (Oförändrad.)

132

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

fäst afseende å härvid förekommande
allmänna eller tillfälliga förhållanden,
efter rörelsens beskaffenhet och det
belopp, hvartill den årliga varuomsättningen
eller tillverkningen uppgår,
antalet af de vid rörelsen biträdande
eller använda personer, dessas
befattningar och lönevilkor, afsättnings-
och arbetstillfällen, handelsbodars
och verkstäders läge jemte
öfriga omständigheter, som anses
inverka på förmånligheten af idkad
handel eller annan näring. Skulle
taxeringsmännen sakna närmare kännedom
rörande verkliga beskaffenheten
af den rörelse, om hvars beskattning
fråga är, och aflemnade
uppgifter icke innehålla tillfyllestgörande
upplysning derom, böra de,
på sätt dem lämpligast synes, förskaffa
sig de underrättelser, som
erfordras för rörelsens rättvisa beskattning.

Med afseende å hvad i 12 § b) (Oförändrad.)
af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst
stadgas angående ort, der inkomst
af bankrörelse skall beskattas, iakttages,
att, då rörelsen drifves vid
flera kontor, alla omkostnader och
förluster under räkenskapsåret af
sådan beskaffenhet, att vid beskattning
afdrag derför eger rum, påföras
rörelsen i dess helhet, hvarefter
beräkningen af den del af beskattningsbara
inkomsten, som be -

8 §.

8 §•

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

133

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

löper å hvarje särskilt kontor, sker
på följande sätt. De belopp, som
enligt kontorets månadsrapporter vid
hvarje månads slut balanserats å
kontorets in- och utlåningsräkningar,
sammanläggas och summan delas
med månadernas antal, hvarefter den
sålunda erhållna qvoten anses utvisa
medelbeloppet af kontorets inoch
utlåning för året. Efter det
förhållande, hvari denna in- och utlåning
står till den på enahanda sätt
bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman
för alla kontoren,
uträknas den del af beskattningsbara
inkomsten, som bör taxeras i den
ort, der kontoret är beläget. Utelöpande
postremissvexlar och egna
banksedlar inräknas icke i in- och
utlåningsrörelsen.

Utländing, som efter dertill enligt (Oförändrad.)
särskild författning förvärfvad rätt
reser omkring i landet och för egen
eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom
medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning
i enlighet med de i 7—12§§afbevillningsförordningen
bestäm dagrunder;
skolande hvad sålunda är vordet
stadgadt ega tillämpning äfven i det
fall, att utländing medför utländska
varor, som förut blifvit under en
eller annan form reqvirerade.

9 §•

9 §•

134 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

10 §. Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handt-verk eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga belopp, antingen den näring, hvar-igenom inkomsten erhålles, idkas för den skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kom-missionär eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så äro taxeringsmännen icke pligtige att undersöka och pröfva behörigheten till detsammas idkande.

10 §. (Oförändrad.)

Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjenst eller

särskildt uppdrag.

ii §■	n §■
I allmänhet bör vid bevillnings-taxeringen hvarje löntagares inkomst, så vidt den utgöres af bestämd lön	(Oförändrad.)
eller visst antingen i penningar eller spanmål och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptagas på grund af derå erhållen officiel eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spanmåls jemte andra in natura utgående varors och persedlars värde beräknas efter ortens senast faststälda markegångs-pris och sådana persedlar, som icke	’ '' '' v '' ,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

(■Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

finnas i markegångstaxan uppförda,
åsättas de värden, som persedlarne
inom orten anses ega.

Med allmän eller enskild tjenstebefattning
förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som
i årlig hyra inom samma ort vanligen
erlägges för en bostad af enahanda
antal lika beskaffade rum och
lägenheter. Der tillfälle till sådan
jemförelse saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes
nyssnämnda förmåns värde efter
annan, enligt taxeringsmännens åsigt
tillämplig beräkningsgrund. I de
fall, då embete- och tjensteman, såsom
boställshafvare, bör erlägga
fastighetsbevinning för bostället, skall
han icke taxeras till inkomstbevillning
för sin förmån af fri bostad
på samma ställe.

12 §.

De med embetenfoch fenster eller
andra befattningar förenade obestämda
och till beloppet vexlande inkomster
taxeras enligt kända eller uppgifna
förhållanden och med fäst afseende
å sådana tillfälliga omständigheter,
som under senaste tiden inverkat på
dessa inkomsters belopp; börande
derjemte såsom ledning för uppskattningen
af dylika extra inkomster eller
så kallade sportler, vid tillämpliga
fall, följas den beräkningsgrund, som
iakttagits vid bestämmandet af årlig
ersättning åt innehafvare af likartad

12 §.

(Oförändrad).

135

136

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

(Kongl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

tjenst, då sådan dermed förut förenad
inkomst upphört.

13 §.

13 §.

I afseende på skattskyldigs taxe- (Oförändrad.)
ring för inkomst såsom fullmägtig
eller ombud för andra personer tilllämpas,
der sådant sig göra låter,
hvad rörande taxering af löntagares
till beloppet obestämda inkomster är
stadgadt.

Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra
här ofvan icke omförmälda tillgångar.

ken bevillning skall utgöras, är beräknad,
bör inkomsten af fruktbärande
kapital bestämmas till hvad
taxeringsmännen på grund af egen
kännedom samt alla meddelade eller
eljest tillgängliga upplysningar, anse
denna inkomst verkligen utgöra. Saknas
annan tillförlitlig beräkningsgrund,
då skall jemförelse anställas
emellan, å ena sidan, den skattskyldiges
alla sammanlagda kända årsinkomster
af fast egendom, rörelse,
yrke, tjenst, pension, lott i bolag
och annan, särskild bevillning underkastad
inkomstkälla samt, å andra
sidan, den skattskyldiges alla sannolika
lefnadskostnader. Skilnaden eller
det belopp, hvarmed lefnadskostnaderaa
kunna finnas öfverskjuta

14 §.

Sedan all annan inkomst, för hvil -

14 §.

(Oförändrad.)

137

Bevillningsutskottets Betänkande N:o It).

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nämnda sannolika årsinkomster, anses
då utgöra den skattskyldiges inkomst
af kapital.

Vid beräkning af skattskyldiges
okända lefnadskostnader i stad, köping
eller dermed jemförlig ort må
desamma i allmänhet icke anses vara
lägre än i nedanstående förhållande
till beloppet af den årliga hyra, den
skattskyldige erlägger för de af honom
och hans egen familj begagnade
rum och lägenheter, eller sålunda
att, när denna hyra stiger öfver 300
• till och med 500 kronor, lefnadskostnaderna
och således äfven den skattskyldiges
årsinkomster anses uppgå
till minst tre gånger hyrans belopp;
när hyran är högre än 500 till och
med 1,000 kronor, lefnadskostnaderna
anses vara fyra gånger hyrans belopp;
när hyran är högre än 1,000
till och med 1,500 kronor, lefnadskostnaderna
anses vara fem gånger
hyrans belopp, samt när hyran är
högre än 1,500 kronor, lefnadskostnaderna
anses uppgå till minst sex
gånger hyresbeloppet; ankommande
det på taxeringsmyndigheterna att
bestämma, i hvad mån hyresbelopp,
som icke uppgår till mer än 300 kronor,
må läggas till grund för inkomstberäkning.

I afseende å dem, som bebo egna
hus, uppskattas hyresvärdet för de
rum och lägenheter, hvilka de för sig
och familj begagna, genom jemförelse
med andra lika beskaffade lägenheter.

I öfrigt böra taxeringsmiinnen
härvid taga i betraktande, huruvida

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Jläft.

18

138

Bevillningsutskottets Betänkande N o 19.

(.Kongl. Maj-.ts förslag.)
talrik familj, embetsåligganden eller
annat förhållande nödsakat till begagnande
af flera och dyrare rum
än vanligt, och om af sådan anledning
kan vara skäligt att göra nedsättning
i den efter nyssnämnda grunder
beräknade inkomst, eller''om underhåll
af hästar och åkdon, talrik
betjening m. m., som, då sådant icke
för den skattskyldiges yrke erfordras,
utmärker ett yppigare lefnadssätt,
lemnar anledning till beräkning af
högre inkomst.

Förluster, aflivilka kapitalet drab- *
hafs under året näst före det, hvarför
bevillning påföres, afräknas från
egarens kapitalförmögenhet, och erlägges
bevillning för den afkastning,
återstående kapitalbepoppet anses
lemna.

(Utskottets förslag.)

Allmänna föreskrifter.

15 §.

Huruvida skattskyldigs tillfälliga
årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring
och dylikt) bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller
såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och
förlustens storlek och beskaffenhet.

15 §.

(Oförändrad.)

16 §.

Enär vederbörande bolag eller inrättning
skall erlägga bevillning både
för ränteinkomsten af hela det i bo -

16 §.

( Oförändrad.)

n t;t a i)''i r-<i

VA v -1\

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

(Kongl. Maj:ts förslag.)
laget eller inrättningen nedlagda aktiekapitalet
och för den vinst, som
rörelsen derutöfver lemnar, så böra
de enskilde delegarne icke taxeras
för inkomst från samma bolag eller
inrättning.

17 §•

Der bevillningsberedning föreslår
eller taxerings- eller pröfningsnämnd
beslutar tillämpning af den i 11 §
1 mom. af bevillningsförordningen
stadgade bestämmelse om ökning af
det belopp, för bvilket bevillning icke
eger rum eller som får från uppskattad
inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, skall af beredningen
i taxeringslängden och af taxeringseller
pröfningsnämnd i dess protokoll
noggrann redogörelse meddelas, då
ökningen är för viss ort allmän på
grund af hög bostadskostnad, om de
i orten rådande förhållanden härutinnan
och, då ökningen grundar sig
på ömmande omständigheter, för dessas
beskaffenhet i hvarje särskildt fall.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 mom.
i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning
för inkomst af kapital eller arbete,
skall den behållna afkomsten
så väl af skattskyldig tillhörande fast
egendom som ock af sådan särskildt
beskattad rörelse, som drifves i bolag
eller idkas å annan ort än den,
der den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid be -

(Utskottets förslag.)

17

(Oförändrad.)

18 §.

(Oförändrad.)

140

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stämmandet af hans sammanräknade
årsinkomster, hvarvid i fråga om fast
egendom iakttages, att inkomst af
jordbruksfastighet beräknas till 6 procent
och inkomst af annan fastighet
till 5 procent af taxeringsvärdet. Om
sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva t. ex. 450 kronors
inkomst af kapital eller arbete
samt tillika eger stadsfastighet, taxerad
till 2,000 kronor och hvilken
alltså bör upptagas till 100 kronors
afkomst, så att hans sammanräknade
årsinkomst uppgår till 550 kronor,
får enligt föreskriften i andra stycket
af det ifrågavarande momentet, jemfördt
med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet
för ett belopp af 450 kronor
och kommer sålunda i det förutsatta
fallet icke att erlägga någon bevillning
för inkomst, hvaremot den skattskyldige,
som, jemte 450 kronors inkomst
af kapital, tillika åtnjutit exempelvis
2,000 kronors inkomst af aktier,
skolat erlägga full bevillning för
de 450 kronorna. Har den skattskyldige
1,100 kronors inkomst af
kapital eller arbete, 400 kronors inkomst
af aktier samt derjemte eger
jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde
af 5,000 kronor med 300 kronors
deraf beräknad afkomst och således
i sammanräknade årsinkomster
åtnjuter tillhopa 1,800 kronor, kommer
bevillning att, utan medgifvande
af något afdrag, honom påföras för
hans först berörda inkomst af 1,100
kronor o. s. v.

Formulär N:o 1.

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i X. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 18...

Dih. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Haft. (N:o 19.J

142

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Den skattskyldige.	Nummer å uppgift eller annan bilaga.	Egendomen.	O O er" o p? CE g cd	Mantal.	Officiella uppgifter om	Af bevillningsberedningen föreslaget värde.
— son asto köpe- skilling.	hypoteksvärde.	gällande brand-försäkra gs-värdo.	å jordbruks-fastighet.	å aunan fastighet.
CD S "d 3 p 3 K* so V’	Hufvud- summa.	Parti- summa.	Hufvud- summa.
| Brukspatron J. E. Berg-	1	Kåbelöf frälse säteri.............	1	2	50,000	50,000		50,000
I ström		D:o mjölqvarn, 3 par stenar	—	—	—	—	15,000	—	—	18,000	—
		Svanå skatte........................	1	1	6,000	5.000	_	6.000	—	—	—
		D:o stånga ernsbruk............	—		—	—	40,000	—	—	50,000	—
		Frälseränta af 4 mantal Ny-
		forss, enligt sistlidet års
		markegång 180 kr. 25 öre	—	—	—	—	—	—	56,000	2,600	70,600
Hemmansegaren Mils Lars-	2	Röksta skatte......................	1	*	20.000	18,000		18,000	—
son		D:o frälse.......................	3		—	6,000	—	7,000	—	—	—
		D:o oljeslageri................	—		—	—	5,000	—	—	5,000	—
		D:o såg med 2 ramar ......	—	—	—	—	—	—	—	6,000	—
		D:o bränvinsbränneribygg-
		nader....................	—	—	—	—	—	—	—	2,000	—
		D:o tegelbruk..................	—	—	—	—	—	—	—	1,000	—
		Nyängen utjord ..................	6	—	—	—	—	1,000	om	—	14 000
! Hemmansegaren Sven		Röksta skatte......................	2	i	18,000	18,000	_	_	18,000	—
Persson
1 Kronolänsmannen A. Blom-	3	Sanda boställe....................	1	1	—	—	—	—	10,000	—	—
berg
Yenamo härad...............	—	Skogsbei''gs allmänningsdel.....	—	-		—	—	—	10,000	—	—
| Hofstena socken ............	—	Folkskolebyggnad.................	—	—	—	—	5,000	—	—	—	1,000
L. X. Cronvall...............	—	Åby stenkärlsfabriks byggnader		—	—	—	500	—	—	—	500
		Summa		4}	—				120,000	_	86,100

Förrättningsstället N. N. den.........Maj...

Be vill ningsberedn ingen

N. N.

Ordförande.

N. N N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o. Ben skattskyldiges samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrifvaren införda, da längden

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna namnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,
uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

143

Af taxeringsnämnden upp-skattadt värde	000 e-t- V t-r-i	Uträknad bevillning	p: > B P-h-<~i s g. 2:	OOO ►Ö
å jordbruks-fastighet.	å annan fastighet.	3 % cd O b	5? E5 H £-	S? •-1	?! i_l crT	O?	GG		© 3* 5* P JQ <-t CD ct- B	^ B5 o c+- B o fr- 5*» © B	Bevillningsberedningens anteekningar.
Parti- summa.	Hufvud- summa.	Parti- summa.	Hufvud- summa.	~ P= B E- o CD	oS. pr* so'' 1 ° o c: t* s	&. er c oT	tet ä 5 öre )0 kronor.	SO Sä 3 B sä	i 3 SO		< P: §:g tf	r*f'' © CD
-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	55,000	15	/Beredningens ordförande ansåg värdet böra före-\ slås till 55,000 kronor.
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	* -	—
—	56,000	—	70,600	—	33	60	35	30	68	90	—	—	jlled afseende å hemmanets beskaffenhet och vid ! jemförelse med Röksta N:o 2 ansågs köpe-
19.000	—	—	—	4	—	—	—	—	—	—	—	—
7,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	t skillingen för hög.
—	—	4,000	—	5
—	—	8,000	—	6	—	—	■ -	—	_	—	7,000	16
—	—	2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
1,000	27,000	1,000	15,000	_	16	20	7	50	23	70	_	_
—	19,000	—	—	7	11	40		—	11	40	—	—
—	10,000	—	—	—	6	—	—	—	6	—	—	—
~	10,000	—	—	—	6	—	—	—	6	—	—	—	tHär är endast upptagen den del af fastigheten, < som är uthyrd. Ärliga hyresbeloppet 50
—	—	—	1,000	—	—	—	—	50	—	50	—	—
—	—	—	500	—	—	—	—	25	—	25	—	—	| kronor.
—	122,000	_	87,100	_	73	20	43	55	116	75	—	—

Förrättningsstället N. X. den .................. 18...

N. N.

Häradsskrifvare.

N. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens

vägnar

N. N.
Ordförande.

N. N.

Ledamot.

N. N.
Ledamot.

till bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller tillförlitlig

Stockholm, K.

L. Beckmans Boktr., 1897.

Formulär N:o 2.

Taxeringslängd

öfver fäst egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i N. N. stad af N. N. län

för år 18.......

Bill. till Riksd. Prot. 1897. ö Sand. 1 Afd. 19 IJäft.

20

146

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Den skattskyldige.

P. 2

SO (-»»

Egendomens beskaffenhet
samt stadsjordens rymd.

Qvarter.

Officiella
uppgifter om

Af bevillningsberedningen
föreslaget värde

å jordbruksfastighet.

å annan
fastighet.

• W

C hö
3 3

B £

Grosshandlaren J. Lönn____

Staden

Fabrikäbolaget Billiug & C:i

Snickaren P. Eklöf

50

52

53

Huset vid Salttorget.....	Lejonet	7	•45,000	— 40,000	_	_	45,000	_
Tomten...................... Magasinet vid hamnen...	Sjöbodarne	6	— —	—	—	1,000 4,000	—
Stadsjord, 3 hektar.......		—	—	- -	3,000	—	—	—
Marielund, landeri........		—	—	- -	4,000	—	—	—
D:o lustbyggnader		—	—	—	—	7,	3,000	53,
Tullhusbyggnaden vid				— 55,000			27,500
Tullgatan ................	Sjöbodarne	9	• .-	.-	—	—
Tomten.....................		—	—	- -	—	—	2,500	30,
Huset vid Drottninggatan	Hästen	U		— 25,000		_	30,000
Tomten......................		-	■30,000	_	_	_	500	—
Fabriksbyggnad vid Tull-gatan ........... .........	öbodarne	11		— 60,000	_	_	60,000	_
Tomten...................... Beteshage å utmarken.... Tomten vid Tullportsgatan V ägvisaren	8	► 50,000	— —	—	—	8,000	98,
Summa		|				7,600		181,500

N. N. den ... Maj 18...

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

1:0. Den skattskyldiges namn och titel, egendomens beskaffenhet, samt husets eller gårdens nummer jemte q

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de än
uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

147

Af taxeringsnämnden uppskattadt
värde

— Uträknad bevillning

åjordbruks fastighet.

s ^
B 2
3 ~.

fastighet.

WoS W*
os O JET c
S O® ''

B 5" “• E
P- O flit

— 7.000 —

- - 30

- 35,000

- 1,000

— 60,000

— 10,000 — 5

_— 106,000 —

8

Öl °

26

15

53

50

| 7,600| 1189,OOo|

N. N. den ......

4 15 61 94 15 0

........ 18...

N. N.

30

15

53

99

70

»: >-

"Ö ö
2 CW

5:s

D-. P

30,000

O D

25

Bevillningsberedningens anteckningar.

(Här är endast upptagen den del af fastigheten, som
\ är uthyrd. Arliga hyresbeloppet 1,500 kronor.

{Beredningens ordförande ansåg värdet å tomten böra
föreslås till 1,000 kronor.

{Tomtens värde kan ej skattas högre än till 75
kronor.

N. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar

N. N.
Ledamot.

N. N.

Ordförande.

N. N.
Ledamot.

amu skola vara af vederbörande tjensteman införda, då längden till bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet inuehåller tillförlitlig

Formulär N:o 3.

Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar
i taxeringen af fast egendom, för hvilken
bevillning erlägges,
i N. N. fögderi

för år 18

150

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Den skattskyldige.

		Af taxeringsnämnden	Uträknad bevillning
tz! a	s	uppskattadt värde
Egendomen.	BB B ert-
Cfc	r-	& å	å å
	jordbruks- annan	jordbruks- annan
		fastighet, fastighet.	fastighet, fastighet.

N. N. socken.

Brukspatronen J. E. Bergström
Hemmansegaren Nils Larsson..

Råbelöf frälse säteri.............. 1 2 50,000

Röksta s&g.......................... — — —

Summa 50,000

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså------

» » » minskning » » ......

Kronor

5,000

55,000

— 30

8,000 —

8,000 30

1000 -

7,000 33

4 —
4 —

— 50

3 so

N. N. den ........................... 18..

N\ N.

Rigtigbeten

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall nti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda belop
N:o 7 närmare visar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

151

	G»
Af pröfningsnämnden	Sb •— D	Uträknad bevillning
uppskatta^ värde	^ O: ■S s!
ä g	|1	a a
rdbruks- annan	2, & t-B P	jordbruks- annan
fastighet, fastighet.	fastighet, fastighet.

Anteckningar.

55,000	—	15	33 -	—		Annot. i taxeringslängden sid.
—	7,000	16	— —	3	50	D:o i d:o sid.
55,000	7,000		33 —	3	50
—	—	—	— —	—	—

fvanstående längd vitsordas af
N. N.

Kronoombud.

f den utaf pröfningsnämuden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning, på sätt formuläret

4«;i

i ,

Formulär N:o 4.

/

v Sv

T,V\

Taxeringslängd

öfver sådan staten samt kommuner och menigheter,
allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar
m. fl. tillhörig fast egendom, för
hvilken bevillning enligt § 4 i bevillningsförordningen
icke erlägges,

i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län
för år 18.......

Bill. till lliksd. Prot. 1897. 5. Sami. 1 Afd. 19 Käft.

154

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

•<?•>> rwiu*\

bevillningsberedn
föreslaget värde

Egare.

Innehafvare.

Egendomen.

3 g å fastighet, till- , ,

g p hone staten. .

B g- 5 horig

kommu

Jord- .

bruks- 4nn.an “er, me

fastig- “igbete

bet. * m- fl -

Staten........................... Arrendatorn A. Carlsson... Vellnora kungsgård ............. 1 3 50,

benfil?. TJJ&T, i qvarn, 4 par stenar. — — — 20,000

Ultuna landtbrnksinstitnt... Ultuna kungsgård................ 1 6 200,

Hofstena socken.............. Kyrka.................... — —

rf*>U kolebyggnad fri —

Sockenstuga

MetodistsamfundetiilV.1.?.'':.! ''U:''J — —

Venamo härad...^ ^ ^j-,l>fl(Ii Tingshus -

N. N. regementes officers- Byggnad å mötesplatsen Slätt k&r.

.............fsiiiflivjJ i 1- # iiiWnT|Trh:l+r/ad''''''rre7M —

30.000

4.000

6.000
5,000

10.000

8,

Summa 250,000 20,000 63,000

i a i

Förrättningsstället N. N. den ... Maj 18.

Hjul ./i ii;>o biiiiul ,f\ ./. .rRiJ*>0r: .X */[ i

Bevillningsberedningen

i A *f?>l

N. N.

Ordförande.

N. N.
Ledamot.

N. N.
Ledamot.

Summa af taxeringsnämndens åsätta värden.....................

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså
» » » minskning » »

tf:o 7

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad,. skull uti fögderisammau draget af taxerinjgslängderna införas sammanlagda
närmare visar. '' ’ * ''• * ’ J J *'' ,,ljV * .,i\ j»vi m* Y

belop

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

155

Af taxeringsnämnden uppskattadt
värde

fastighet, tillhörig
staten.

Jord bruks astighet.

Annan

fastighet.

å fastighet,
tillhörig

kommuner,
menigheter

m. fl.

Af pröfningsnämnden ändrade
värden

t-j

§. å fastighet, tillhörig
staten.

n cd

2- p

B Jordp.
brukse
fastighet.

Annan

fastighet.

å fastighet,
tillhörig

kommuner,
menigheter

m. fl.

Bevillningsberedningens anteckningar.

60,000	—	— 7	55,000	— —
—	20,000	— —	—	— —
200,000	—	— —	—	— —
—	—	30,000 —	—	— —
—	—	4,000 —	—	— —
—	—	6,000 —	—	— —■
—	—	5,000 —	—	— —
—	—	10,000 —	—	- 12,000
—	—	8,000 —	—	— —
260,000	20,000 |	63,000

10

Hela värdet utgör 5,000 kronor. För 1,000 kronor
erlägges bevillning.

11

örrättningsstället N. N. den .......................

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

260,000	20,000	63,000
—	—	2,000
5,000	—	—

. N. den .................. 18—

N. N.

Att de af pröfningsnämnden beslutade ändringar äro rigtigt införda vitsordas af

N. N.

Kronoombud.

den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning, på satt formuläret

UV

v >S-\oA ''•

>/

Öl

KD^O.^rj * «:hf(.iiul J i < i V i ■•.i. i, i; :[•

•K.

.bffiif, ‘'' »awT^

''l''jtitel 1 tij.j . /J !i ■ n it.

''lJÖf: Jr,

teiäluimoJ Mae åq f^aiaIIivod

Formulär N:o 5.

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

inom

och

län

för år 18

p''0,rr <>i

1

158

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Nummer å uppgift eller annan bilaga.	Den skattsky	1 d i g e s	Nummer å hus, hemman .*■ eller lägenhet.		Af	b e v i 11 nlfl g s'' ti ''e *i''‘ öingen
namn och titel eller yrke.	bostad. L,.	uppskattad inkomst	medgifvet afdrag enligt § 11 i bevillningsförord-ningen.	föreslagen beskattnings-bar inkomst.
P p *2. p rp i>:.n i	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.	af rörelse yrke, eller eljest	ce B B B p
som ej del-tager i väg-underhåll. *	P ö B P a
i	Brukspatronen J. E. Bergström.....	Råbelöf....................	i	1,000				10,000	11,000		11,000
	Rättaren Måns Trulsson...........	TO	riv			600			600	450	150
	Mjölnaren A. Fogelberg..........					700	300		1,000	450	550
2	Hemmansegaren Nils Larsson.....	Röksta —ff.f. .,T4.j.-.-,	■»*{	i ~i	o ~A a			1,700	1,700		1,700
	F. d. Grosshandlaren E. Berg______		2	7,500					7,500		7,500
3	Länsmannen A. Blomberg........		1		1,000	300	400		1,700		1,700
	L. N. Cronvall.....................	För Aby stenkärlsfabrik		—				1,000	1,000	—	1,000
	Skomakaren L. Jönsson.....						700		700	600	100
	Grosshandlaren C. J. Lönn.	Sundbyberg ...............	25	1,000	—	—	1,000	4,000	6,000		6,000
	Extra Provinsialläkaren 0. Sand-	Rimbo....................			1,000			3,000	4,000		4,000
	berg....................................
	Sömmerskan Klara Jansson.......	>	_				500		500	(5450	50
	Arrendatorn A. Carlsson .	Vellnora kungsgård.....	—	—	—	—	1,000	—	1,000	| 300	1 786
	Densamme................						400		400	1 314
	Kamereraren S. Wandberg	Hammarby...........H.i-	It*-	liOOO	—	600		—	1,600	300	1,300
	Skepparen L. Johansson	Simpnäs...................	—	—	—	600	1,000	—	1,600	—	1,600
	Densamme m. fl. ...						500		500		500
	Kommissionären N. Edlind	Osterbv....................	_	500	_	500	500	_	1,500	300	1,200
		Summa |	11,000	2,000	3,300	6,30o| 19,700	42,300	2,850	39,450

Förrättningsstället N. N. den ... Maj 18...

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar, som
beskattningsbara inkomstbeloppet.

2:o. Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjenster, bör, der specifikation deraf ej kan på annat sätt åstad3:o.
Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är uppskattad icke
mnnalutskylders debitering så väl inkomst- som bevillningsbeloppen särskilt upptagas, på sätt detta formulär visar.

4:o. Då uppgift jemlikt 18 § i bevillningsförordningen affordrats skattskyldig, bör beviset derom i taxeringslängden bifogas.

5:o. I stad upptages all rörelse af inkomst i kolumnen för rörelse, yrke m. m., som ej deltager i vägunderhåll.

* I skyldighet att bygga och undarhålla allmän väg deltaga, jemlikt 6 § i lagen om väghållningsbesvärets utgörande å
jordbruksfastighet och ej heller annan inkomst, som ej uppgår till 1,000 kronor.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

159

	Af t a x e r i n g s n ä m n d e	n		<5ja					Af tad< nir	o»
uppskattad inkomst	os» -	P P	e7- p X	g >-i		H	pröfningsnäi j ändringar igsbara inko	p N O:
p	p ►-*» p pr	P »-t» cd a CD	af rörelse, yrke eller eljest.		_qg. w* O- < B 5 *	09 ce P P* er	rf F p	tK1 P P PL,		P: 09 09 BO er ce	E s« It	Bevillningsberedningens
f kapital	län tjens pension.	:ild tjens pension.	som ej tager i underh	P p p	Summa.	B ce 2 P-. P p eg 09 o? «	° SL B p DO e-t-«rt- e*- * P# 5"	~B p p- ce P ÖB	ce 2. B. 3* 09		■<_ P B* 09	B — | i ST n CD SL — p ° p 2 ?	~ B p p-ce P 00	anteckningar.
	n	ce	p°	p		3 P o st		P				2 p b-	P
	cd *-<	ce *-<				3,5. 1	P N	1					2 3: p T •	O 1
															(Inkomst af Råbelöfs qvarn......... 2,000 kr.
1,000	—	—	—	10,000	11,000	—	11,000	—	no	—	—	—	12,500	20	1 » af Svanå jernbruk....... 8,000 kr. | Beredningens ordförande ansåg inkomsten af
															[ jernbruket böra beräknas till 9,000 kr.
—	—	600	—	—	600	450	150	—	i	50	—	—	—	—
_	_	700	300	_	1,000	450	550	—	5	50	—	—	—	—	fEger fastigheter till värde af 2,000 kr.
—	—	—	—	1,700	1,700	—	1,700	—	17	—	—	—	—	—	I Inkomst af Röksta såg.......... 1,000 kr. | » » d:o tegelbruk.. 700 >»
7,500	—	—	—	—	7,500	—	7,500	—	75	—	—	—	9,000	23	(Oljeslageri har ej under året drifvits.
—	1,000	300	400	—	1,700	—	1,700	—	17	—	—	—	—	—	Innehar boställe taxeradt till 6,000 kr.
—	—	—	—	1,000	1,000	—	1,000	—	10	—	—	—	—	—	(Mantalsskrifven i N. N. kommun och l således ej berättigad till afdrag.
—	—	—	700	Mi''''*	,700	600 it i''. .	.•i109	.	>vi	ST.				"Tf .	Har 6 barn. Hustrun sjuklig. (1,000 kr. af skeppsrederi. Har under-
1,000	—	—	1,000	5,000	7,000	—	7,000	11	70	—				28	< låtit aflemna enligt 18 § bevillnings-l förordningen infordrad uppgift.
—	1,000	—	—	3,000	4,000	—	4,000	1 <M O 1 rH C7Q	40	—	—	—	—	—
—	—	—	1,200	—	1,200	| 300	975	9	75	—	—	786	j-60	Inkomst af kungsgårdsarrende.. 1,000 kr.
—	—	—	400	—	400	325	3	25	—	—	314	» » qvarnarrende......... 400 »
1,000	—	600	—	—	1,600	300	1,300	—	13	—	—	—	—	—
—	—	600	1,000	—	1,600	—	1,600	—	16	—	—	—	—	—	1,000 kr. af skeppsrederi.
	—		500	—	500 1,500	300	500 1,200	—	5 12	—	—	—	—	—	Har annan inkomst för skonerten Svalan.
jUU
11,000	2,000| 3,300	6,000| 20,700	43,000	2,400| .40,600		406	—	-I-I

Förrättningsstället N. N. den ..................... 18...

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar
N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxcringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig uppgift å det
kornmas, underrättelse derom i anteckningskolumnen införas.

blott för inkomst af arrendet, utan ock för annan rörelse eller yrke eller tjenst, pension eller kapital, böra med afseende å korn -

landet den 23 oktober 1891, ej inkomst af kanal, jernväg, annan farväg, skeppsrederi, sjöfart eller af arrende af staten tillhörig

, i\ (X >:'' >

.-iä'' Kft >

. MTO

>,KV) :

• ,''i,v;".■>

'') niflv'''' *r>

I»■

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P.

| . . , , 1 ,

I i* . I!jn «• . 4. f I . j • >.

-W.J-VP-,

i

nu.-ni?

1! ii

11 .ri‘<iy

til ? :M
V''

-ino 1 i; sim-vi jd [>#>}» jo-.-''*

$UÖ.(fli(i ij> ‘lyu , eu .i:, iyiJb

A. Norstedt & Söner.

Formulär N:o 6.

beslutade ä

Af

läns

pröfningsnämnd

dringar

i taxeringen af inkomst utaf

kapital och arbete i

för år 18 . . .

Bil. till llilcsd. Prof. 18.97. S Sami. 1 Afd. 19 Höft.

22

162 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Nummer och uppgift eller annan bilaga.	Den skattsky	1 d i g e s	Nummer å hus, hemman eller lägenhet.		Af t axe r i nganämnde	n		Uträknad bevillning.
namn och titel eller yrke.	bostad.	af kapital.	3 1 af allmän tjenst eller pension.	^ af enskild tjenst eller cL pension.	,tad inkomst af rörelse, yrke eller eljest	Summa.	medgifvet afdrag enligt 11 § i bevillningsförordningen.	antagen beskattningsbar inkomst.
som ej del-tager i väg-underhåll*.	P O e P 0
	N. N. socken.
	Brukspatronen J. E. Berg-]
	ström ............... ...........	Råbelöf............	i	1,000	—	—		10,000	11,000		11,000	no	—
	F. d. Grosshandlaren E. Berg	Ahlby ............	2	7,500	—	—	—	—	7,500	—	7,500	75	-
	Arrendatom A. Carlsson......	Vellnora kungs-
		gård ............	—	—	—		1,200	—	1,200	i	975	9	75
										300
	Densamme			—	—	—	400	—	400	''	325	3	25
		Summa		8,500	—	—	1,600	10,000	20,100	300	19,800	198	_
	Den af pröfningsnämnden beslutade
	förhöjning utgör alltså ........		—	2,000	—	—	—	1,000	—	--	—		—
	minskning » » ........		—	—	—	—	200	—	—	—	—	—	—
	och förhöjning utöfver minskningen...............	_	-	—	—	—	—	2,800	—	2,800	28	—
		Säger		10,500	_	_	1,400	11,000	22,900	300	22,600	226	—

N. N. den ............................

N. N.

Rigtigheten af ofvanstående

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanvinning,
på sätt formuläret N:o 7 närmare visar.

Se inkomstlängden form. 6.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 163

1 Af pröfningsnämnde uppskattad inkomst	n B w. <6 Oj 0*39 2 < < tzl ce a* ** 5'' S» ■ra o- ce i-s o. era Eg. B-S era » i—• B t— 600	antagen beskattningsbar inkomst.	§ i pröfningsnämndens protokoll.	Uträknad bevillning.	Tilläggsbevillning.	• Anteckningar.
af kapital.	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.	af rörelse, yrke eller eljest	Samma.
C » 2 B era 2 p et i 5* —«2. Oj . *cra	annan.
1,500				11,000	12,500		12,500	20	125				Annot. i taxcringslängden sid.......
9,000	~		—	—	9,000	—	9,000	23	90	—	—	—	D:o i d:o sid.......
_			1,000	_	1,000	j	786	j	7	86	_	—	Inkomst af kungsgårdsarrendet annot. i d:o
						300		60					sid.......
—	—	—	400	—	400		314		3	14	—	—	Inkomst af Vellnora qvarnarrende annot. i d:o
													sid. ......
10,500	—	—	1,400	11,000	22,900	300	22,600		226	-	—	—

längd vitsordas af

N. N.

Kronoombud.

lagda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bo

kf •

»! ■ > !<! t * ''

* '' iIi -t»i

-

Formulär N:o 7.

Sammandrag

af

taxeringslängderna i N. N. fögderi (stad) af N. N. län

för år 18

166

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Taxeringsdistriktets nummer.	Härad, (Stad.)	Socken. (Taxerings- distrikt.) •	Af	taxering	snämnden upp	skattade värden å fast egendom,
för hvilken bevillning erlägges.	för hvilken bevillning icke erlägges,	Samma värde å all fast ngendom.
Jord- bruks fastighet.	Annan fastighet.	Summa.	såsom tillhörig	staten.	såsom till-hörig kommu-ner, me-nigheter m. fl.	Summa.
Jord- bruks- fastig- het.	Annan fastig- het.	Summa.
l:a	N. N..........	N. N.............	1,000,000	600,000	1,600,000	500,000	100,000	600,000	90,000	690,000	2,290,000
		N. N............	320,000	410,000	730,000	200,000	10,000	210,000	25,000	235,000	965,000
2:a	N. N............	N. N.............	450,000	300,000	750,000	125,000	—	125,000	15,000	140,000	890,000
		N. N.............	730,000	650,000	1,380,000	10,000	15,000	25,000	30,000	55,000	1,435,000
		Summa	2,500,000	1,960,000	4,460,000	835,000	125,000	960,000	160,00011,120,000	5,580,000

Från ofvanstående summa............	2,500,000	1,960,000	4,460,000	835,000	125,000	960,000	160,000	1,120,000	5,580,000
Afgår: Af pröfningsnämnden minskning ............... ..	beslutad		1,000	1,000	5,000		5,000		5,000	6,000
	Säger	2,500,000	1,959,000	4,459,000	830,000	125,000	955,000	160,000	1,115,000	5,574,000
Tillkommer:
Af pröfningsnämnden förhöjning....................	beslutad	5,000		5,000	_	_	_	2,000	2,000	7,000
	Summa	2,505,000	1.959,000	4,464,000	830,000	125,000	955,000	162,000	1,117,000	5,581,000

Anmärkning.

1 kolumnen för uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest upptages sammanlagda beloppet af suminkomst
af rörelse, yrke eller eljest» upptagna kolumner för inkomst, som ej deltager i vägunderhåll och för

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 167

	Af taxeringsnämnden	uppskattad inkomst				Uträkna!	b e v i 11 n i n g
af kapital.	af allmän tjenst eller pen-sion.	af enskild tjenst eller pen-sion.	af rörelse eller yrke eller eljest.	Summa.	Medgifvet afdrag enligt 11 § af bevillnings-förordningen.	Beskatt ningsbar inkomst.	för jord-bruks-fastighet.	för annan fastighet.	för inkomst af kapital och arbete.	Summa.
7,200	8,900	2,700	18,900	37,700	1,350	36,350	600	—	300	—	363	50	1,263	50
3,000	2,400	1,000	14,000	20,400	1,100	19,300	192	—	205	—	193	—	590	-
2,000	5,000	400	9,000	16,400	1,200	15,200	270	-	150	—	152	—	572	—
8,000	4,000	500	12,000	24,500	1,700	22,800	438	—	325	—	228	—	991	—
20,200	20,300	4,600	53,900	99,000	5,350	93,650	1,500	—	980	—	936	50	3,416	50

N. N. den

N. N.

Häradsskrifvare.

20,200	20,300	4,600	53,900	99,000	5,350	93,650	1,500		980		936	50	3,416	50
			200							50				50
20,200	20,300	4,600	53,700	99,000	5,350	93,650	1,500	—	979	50	936	50	3,416	—
2,000				1,800		1,800	3				18		21
22,200	20,300	4,600	53,700	100,800	5,350	95,450	1,503	—	979	50	954	50	3,437	—

N. N. den...........................

N. N.

Häradsskrifvare.

morna uti de i taxeringslängderna öfver inkomstbevillningen under rubriken: »af taxeringsnämnden uppskattad
annan inkomst.

168

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Formulär N:o 8.

Sammandrag öfver bevillningen af fast egendom samt af inkomst äfvensom

erlägges uti

N. N. fögderi .................. N. N. d:o .................. N. N. stad ................. N. N. d:o .....................	Bevillning affast egendom.	Bevillning
Uppskattadt värde	Uträknad bevillning	Uppskattad
å jord-bruks-fastighet.	å annan fastighet.	Summa.	för jord-bruks-fastighet.	för annan fastighet.	Summa.	af kapital.	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.
Summa

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

169

öfver taxeringsvärdet å sådan fast egendom, för hvilken bevillning icke
län för år 18

af inkomst.	Summa bevillning af fast egendom samt af inkomst.	Uppskattadt värde å fast egendom, för hvilken bevillning icke erlägges,
inkomst	Medgifvet afdrag enligt 11 § af bevill-ningsför-ordningen.	Beskatt- ningsbar inkomst.	Uträknad bevill- ning.	såsom tillhörig staten.	såsom tillhörig kommuner, menigheter m. fl.	Summa.
af rörelse eller yrke eller eljest	Summa.	J ord- brnks- fastighet.	Annan fastighet.	Summa.

få

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 5 Samt. 1 Afd. 19 Raft.

Stockholm, Ivar Hseggströmä boktryckeri, 1891.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

171

Formulär N:o 9.

Uppgift

till bevillningsberedningen år .......... i ................,....................... siad socken af .....................

.................................... härad och ................................. län angående nedannämnda fastigheter

af annat slag än jordbruksfastighet.

Hvarje fastighets

namn

(qvarter).

		Byggnaders	Årlig hyres-
nummer	Marks eller	brand-	summa för
och annan beteckning.	tomts areal.	försäkrings- värde.	uthyrd egendom.
	Qvadratmeter.	Kronor.	Kronor.

Hyresvärde
för hyresfritt
upplåtna, för
af undertecknad
sjelf begagnade
samt
för andra ej
uthyrda lägenheter.

Anmärknin ga r.

Att denna uppgift, såvidt undertecknad känner, är med sanna förhållandet öfverensstämmande,
betygas på heder och samvete.

i mars

Namn ................................................................

Adress ................................................................

Bih. till liiksd. l\ot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 19 Häft.

24

172 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

l:o) Enligt 15 § i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst skall egare af annan fastighet än jordbruksfastighet
eller sådan innehafvare af annan fastighet än jordbruksfastighet,
som enligt nämnda förordnings 2 § är pligtig att derför erlägga bevillning,
första gången år 1898 och derefter hvart femte år aflemna skriftlig
uppgift till ledning för fastighetens taxering; dock att denna uppgiftsskyldighet
eger rum endast så vida för nästföregående år taxeringsvärdet
å den eller de fastigheter, som af samma person egas eller med
skattskyldighet innehafvas, sammanlagdt uppgått till minst 10,000 kronor.

Denna uppgift skall innehålla upplysning om markens eller tomtens
areal, derå uppförda byggnaders brandförsäkringsvärde samt om
årliga hyressumman för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för hyresfritt
upplåtna, för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej uthyrda
lägenheter inom egendomen.

Utgöres fastighet af frälseränta, fiske eller vattenfall, eger uppgiftsskyldighet
enligt ofvan åberopade § icke rum.

2:o) Uppgift skall upprättas särskildt för hvarje kommun på landet
och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas
antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning
eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller
kronofogden i det fögderi, der fastigheten är belägen eller den skattskyldige
är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna
posten insändas.

3: o) Derest flera än en fastighetsegare afgifva uppgift å samma
blankett, skall en hvar underteckna densamma med angifvande af sin
bostad; skolande i sådant fall uppgiften bekräftas på följande sätt:

»Att denna uppgift, såvidt undertecknade känna, är, i hvad densamma
angår den af oss, hvar för sig, uppgifna fastighet, med sanna
förhållandet öfverensstämmande, betygas på heder och samvete.»

4:o) Underlåtenhet att aflemna uppgift enligt detta formulär medför
förlust af rätten att fullfölja talan i fråga om taxeringsvärdet å den
fastighet, uppgiften skolat afse.

Mot bättre vetande lemnad origtig uppgift medför bötesansvar.

173

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Formulär N:o 10.

Uppgift

till bevillningsberedningen år ........................ i ....................................... stad

socken af ......................................... härad och ....................................... län.

Undertecknads behållna inkomst af nedannämnda slag har sistlidna
år utgjort:

Kronor

l:o) af kapital .........................................................

2: o) af arbete............................................................

Summa

3: o) af aktier och banklotter .............................

4: o) i arrende för fastighet................................

Att undertecknads inkomst af kapital, af arbete, af aktier och
banklotter och i arrende för fastighet icke öfverstigit ofvan angifna belopp,
varder härmed på heder och samvete betygadt.

......................................... i mars .........

Namn ..............................................................

Titel eller yrke .............................................

Adress ......................................................

174 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19

l:o) Enligt 16 § i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst åligger det såväl skattskyldig, som enligt lag är pligtig att föra handelsböcker,
som ock skattskyldig, hvilken under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit
minst 1,000 kronors inkomst antingen af kapital eller i arrende för fastighet, eller
hvilken under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 2,000 kronors
inkomst af arbete eller af kapital och arbete gemensamt, att till ledning vid taxeringen
hvarje år aflemna skriftlig uppgift å den inkomst, han åtnjutit. Beträffande
inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på två eller flere orter, skall derjemte, enligt
17 §, särskilt angifvas, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara
inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör
beskattas. Jemlikt 10 § i förordningen skall inkomst af kapital och arbete upptagas
på följande sätt:

a) Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön eller pension upptages
med det belopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått.

b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön så ock pension upptages
med det belopp, hvartill densamma för det löpande året blifvit i stat eller annorledes
bestämd; börande deremot med tjenstebefattning förenade tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, sportelersättning och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt
under a) är föreskrifvet.

c) Vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet och all
dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges verksamhet än hans
redan till beskattning taxerade tjenst, rörelse eller yrke, och som tillfallit honom så
sent under ett år, att densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd
beräknas, taxeras till bevillning det näst derpå följande året.

d) Lön och annan inkomst, som utgår i spanmål eller persedlar, upptages med
det kontanta belopp, den efter senast för orten fäststäldt markegångspris utgör.

2:o) Vid taxering eger afdrag icke rum: för den skattskyldiges och hans familjs
utskylder och lefnadskostnader samt dertill hänförliga utgifter; för arrende- eller
hyresvärde å sådan, kanal, jernväg och annan farled samt flottled tillhörande, mark
och byggnad, som enligt 4 § är fri från bevillning; för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda kapital; för hvad som användes till fast egendoms
förbättring, tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

3:o) Uppgift skall upprättas särskildt för hvarje kommun på landet och hvarje
territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden
i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet
och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten
i den stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller
den skattskyldige är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna posten
insändas.

4:o) Underlåtenhet att aflemna uppgift medför förlust af rätten att fullfölja
talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse. Lemnas mot
bättre vetande origtig uppgift, hvarigenom från taxering undandrages inkomst, kan
eftertaxering ega rum, hvarjemte bötesansvar är derför stadgadt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

175

Formulär N:o 11.

Uppgift

till bevillningsberedningen år ........... i ................................ stad socken

af ......................................... härad och ......................................... län.

Undertecknads behållna, härstädes beskattningsbara inkomst af
rörelse eller yrke har sistlidna år utgjort:

Kronor.

1:0) ...........................................................................

2:6)...........................................................................

3:o).............................................................................

4:o)..............................................................................

5: o).............................................................................

6:o)..............................................................................

Summa

Den här ofvan upptagna affär har äfven bedrifvits på nedannämnda
orter, hvarest den beskattningsbara inkomsten deraf bör upptagas
sålunda:

Kronor.

i ..............................................................................

i ............................................................................

i ................................................................................

Att undertecknads inkomst af rörelse eller yrke sistlidna år icke
öfverstiga ofvan angifna belopp, varder härmed på heder och samvete
betygadt.

................................. i mars .............

Namn ............................................................

Titel eller yrke............................................

Adress ..................................................

176

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

l:o) Enligt 16 § i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst åligger det såväl skattskyldig, som enligt lag är
pligtig att föra handelsböcker, som ock skattskyldig, hvilken under
nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 1,000 kronors
inkomst antingen af kapital eller i arrende för fastighet eller hvilken under
nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 2,000 kronors inkomst
af arbete eller af kapital och arbete gemensamt, att till ledning vid
taxeringen hvarje år aflemna skriftlig uppgift å den inkomst, han åtnjutit.
Beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på två
eller flere orter, skall derjemte, enligt 17 §, särskild! angifvas, huru,
enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet
bör fördelas på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör
beskattas. Jemlikt 10 § i förordningen skall inkomst af rörelse upptagas
med det belopp, hvartill den under nästföregående år uppgått.

2:o) Vid taxering eger afdrag icke rum: för den skattskyldiges
och hans familjs utskylder och lefnadskostnader samt dertill hänförliga
utgifter; för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, jernväg och annan
farled samt flottied tillhörande, mark och byggnad, som enligt 4 § är
fri från bevillning; för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse
eller yrke nedlagda kapital; för hvad som användes till. fast egendoms
förbättring, tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

3:o) Uppgift skall upprättas särskild! för hvarje, kommun på landet
och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflenmas
antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller
ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden
i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller den
skattskyldige är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna
posten insändas.

4:o) Underlåtenhet att aflemna uppgift medför förlust af rätten att
fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat
afse. Lemnas mot bättre vetande origtig uppgift, hvarigenom från taxering
undandrages inkomst, kan eftertaxering ega rum, hvarjemte bötesansvar
är derför stadgadt.

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 19.

177

Formulär N:o 12.

Uppgift

till bevillningsberedningen år .............. i .......................................... stad

socken af ....................................... härad och ........................................... län

angående undertecknads härstädes beskattningsbara inkomster.

l:o) Inkomst af kapital:

Ränta af utlånade och deponerade medel

samt räntebärande obligationer ............

hvarifrån afdrages:

ränta å upplånadt kapital ....................

då till beskattning återstå .....................

2:o) Inkomst af allmän tjenst eller pension:

Årlig lön pension..................................

bostadsförmån hyresersättning..............

beklädnadsersättning...............................

tjenstgöringspenningar dagaflöning arfvode
.......................................................

vikariatsarfvode........................................

extra inkomster:

Kronor j öre | Kronor i öre ! Kronor I öre

hvarifrån afdragas:

afgift till pensions-, enke- och pupill-,

understödskassa ...............................

aflöning af tjenstebiträde vikarie.......

kostnader för särskildt anbefalda tjensteresor,
för hvilka ersättning icke är
särskildt anvisad, ................................

då till beskattning återstå ...

Transport

178

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

	Kronor	öre	Kronor * i	öre	Kronor	öre
Transport 3:o) Inkomst af enskild tjenst eller pension:

Årlig aflöning pension såsom ..............

d:o d:o d:o såsom ............

bostadsförmån hyresersättning

beklädnadsersättning...............

naturaförmåner, bestående af:

i värde uppgående till
lifränta gratifikation ...
extra inkomster:

hvarifrån afdragas:

afgift till pensions-, enke- och pupill-,

understödskassa .................................

aflöning till tjenstebiträde vikarie ......

då till beskattning återstå .....................

4:o) Inkomst af rörelse eller yrke eller eljest:
Sistlidna års bruttoinkomst har utgjort:

a) af ..........................................

b) d ..........................................

c) » ........................................

d) » ..........................................

hvarifrån afdragas:

5 % af taxeringsvärdet å
de mig tillhöriga fastigheter,
som för min ofvanTransport -

Kronor j öre

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 19.

179

Transport
nämnda rörelse användts,

utgörande tillhopa ...........

ränta å lånt rörelsekapital...

omkostnader för rörelsens bedrifvande: hyresafgift

för fastighet .....

underhåll af d:o

d:o af inventarier .....
aflöning, föda och öfriga kost''
nader för de i och för rörelsen
använda biträden och

arbetare.............................

öfriga afgående poster, nemligen
:

då till beskattning återstå
öfriga inkomster under denna
rubrik:

hvarifrån afdragas följande
utgifter:

Kronor

Kronor

öre

Kronor

—

då till beskattning återstå

Summa inkomst af rörelse, yrke eller eljest

Summa beskattningsbar inkomst
Härtill kommer min hustrus inkomst:

af .............................................................................

» ................................................................................

såsom .........................................................................

Bih. till Biksd. Prof. 1897.

Summa summarum
5 Sami. 1 Afd. 19 Fläft.

Kronor

25

180

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Min här ofvan under mom. 4:o a) omförmälda affär har äfven bedrifvits
på nedannämnda orter, hvarest den beskattningsbara inkomsten
deraf bör upptagas sålunda: _

i

»

Undertecknad -^häfver följande fastigheter, nemligen:
i ................................................... taxerad till.....

Kronor öre

))

idkar särskild................................... rörelse i ...''O...-:1......................

stad socken med der beskattningsbar inkomst af.....................

har sistlidna år åtnjutit utdelning å aktier och banklotter

till belopp af.............................r........................................................

För innevarande år är undertecknad mantalsskrifven i

.......................stad socken af ...................................... härad och

......................................... län.

Rigtigheten af denna uppgift, såvidt hithörande förhållanden äro
mig kända, bestyrkes på heder och samvete.

............ i mars .........

J-Mj.U ■•‘»tl-i ‘M-l/ .-.jA''

(Namn) ...............

(Titel eller yrke) ..

tmmiitum*! intim nH

v>.\ \ ioÖ \il AiVl

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 181

l:o) Enligt 21 § 2 mom. och 23 § i förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst eger skattskyldig, som, ehvad han
enligt gällande bestämmelser är pligtig afgifva uppgift till taxeringen eller
icke, önskar om sin bestämningsbara inkomst lemna fullständigare uppgift
än sådan, hvarom i 16 § förmäles, härför begagna blankett enligt detta
formulär; börande uppgiften upprättas särskildt för hvarje kommun på
landet och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april
aflemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning
eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga
orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den
stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega
rum eller den skattskyldige är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref
med allmänna posten insändas.

2:o) Jemlikt 10 § 2 mom. i förordningen skola inkomst af kapital
och all annan inkomst af arbete än lön eller pension upptagas med det
belopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, hvaremot
med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön, deri icke inberäknade
tjenstgöringspenningar och dagaflöning, så ock pension upptages
med det belopp, hvartill densamma för det löpande året blifvit i stat
eller annorledes bestämd.

3:o) Enligt samma § 3 mom. må vid beräkning af inkomst utaf
kapital och arbete afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs
utskylder och lefnadskostnader samt dertill hänförliga utgifter; för
ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital; för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

4:o) Lemnas mot bättre vetande origtig uppgift, hvarigenom från
taxering undandrages inkomst, kan eftertaxering ega rum, hvarjemte
bötesansvar är för sådant förfarande stadgadt.

Hi

: , ;■ i ■ * i

,''ii I,; di--

,<\\ le. /. -ViS:’>> •; v.’ -V\ : 1«VU

I . 1 ''

i hi / >i V i IV : ir. IM.''»*.- (it-!!"

I •• S f ; 1 ''[

		likt ii!''rj''	i $ i {,7.1^-h* -\	,.-t	•t; t - ■>. i - >• tf«:! i. *	i-.i	i-:.1
■;			it >* I -1:ti - i''i		, * 11 r .	i > 111		. v A •<
	t i - t .it ’ *	it i - in*.	5.;;rM i *»t		.ii:,.; 111 '' it! t.	> > , r ■	|! i *[ »	, :u.
	’ ''! f f f >	•! ii; v i i. •!''>!	i'' i:>i-t	flin	1 j u it -11 irj_-• p (u *	•!''•,:•• 1	; T*;ii	i k f r: • *j
! I ; : r	! r t > f j	»"t i >'' i hiir.H	Itiil>, ! y.iv	m*.''"	till l-fi-co t ITC i V	T?; n! r*
	tf! "f‘ <	- it-i: fn* ** i"i - »i »c.	i i ''»vi/nnu	ii i >■•	il!! 1/l-rrib ■	'' • U ‘ t	;; i 1
		1 ‘ i > ! ! i! ‘ ‘ j :■ i		. ;	ullo.i.f''>■ -i''J '' >	i •; r *
(><.:	fs-	.n,,! :	!* i *[■ !. /''ii	■ * '' r	t; i iifi i*.!'' *■ ’> r. 1.! ;• I.r	1 < -»/;	ni
	.	1 -il Tf	’• i, i i • > i . f ! ‘	i	.''1 ; i i ■ i t * >!;•	" '' \ A »	ii-	Ti-;
'' <v:	!.!-:! i	i • •.>?.! i **.: i (iris	i: n s tlv« :.»	fri» .	•i , i; «''-_!!;<! />tr-.t i r.		t---Tf-	i v ? i ‘
					.<fi ■;! n-tr »	•'' i fl ii	vulf;	!: U!*
* h i i	ii, *	1T >»>1; f t i ■ i'' i >1 -	it r^nniOT * k*		r-toiif i- < tu i -å	f i ■ t»• > T.	<•
r ;		!■: : j1'' U -i-	**;*i	j) l>	n-xj-ti-, !;■ fm-	■ >: n r. t:1«	, ii
! t *1J l	» • *; / u -	i.-rtj-yi t-TH-	•hit .:,--nbt)- J-	;;;i	it iWltitilOilii	'' ii''? TV/		*: ■ ■ 1 -1
-ii		i ;! - 1! «i i 1 •	''Viol ''tittut It	;! v	>t*CJ -ii t>f•	mif
			:!:■*!'' i . i ''			iiM ii * •;		•II/- t
		'' 1 >•’	„l i-b |(•{ ,	; f i. i i	ilnii tlttliv/lJ			i i M\<
					.bllUdrl-H!	> .1» •!•?<		''i 1 »I ! • >
		• i * 1 M i'' T''	mi! in / t ..i		ut i- i; •miuiih-
	r r:i :■	- :v-i					■ i (	.1’ i;-/.
					,''i! ■ T r. - >i 1-1 - <, i ii it tf			T1'' •
		f • • ; • « • - ~ f	• r - •!<-''*		TITTd	A''<		i:it:j;
- Ii:	!>i*»ir-	! IT\ TIT >! ''ii	rbno-‘t (Hj;i	;;	-r.huib/ ITC. it!- -r.		\ l.	iv«l
			I i u >i / r, -	•in	(it-id t c 11;»! «.| t i Mr i-	il-- t - -r 11	U - >	, .# * »

i i ;-f] 1 I"|- . i !i -ii ..rtru‘H{ii -j!! ;i i i11 *i i f j; • * * 11 i''.* i SOU! -.i :1

, tu* i i i r.. (* ruin ''v''"- >• f-, nrV . fn 111 - »>i f.i i v.--»-; i-;: • t c.! • -; --in

. i -»i-i.i. MbIh,* T- i ! >''

Reservationer.

TerroiJ JiY*i98oH

Bevillningsutskottets Betänkande Is:o 19.

185

Reservationer:

af herr Cavalli, som anfört:

»Då af alla de på senare tiden ifrågasatta vigtiga förändringarna
i den direkta beskattningslagstiftningen Kongl. Maj:t i sin till denna
Riksdag aflåtna proposition med förslag till ny bevillningsförordning
endast upptagit en vidsträcktare användning af den s. k. obligatoriska
sjelfdeklarationen, delar jag utskottets uppfattning derom, att anledning
saknats att rörande omförmälda ifrågasatta ändringar nu yttra sig i vidsträcktare
mån än beträffande sjelfdeklarationen. Hvad nu denna fråga
angår, hyser jag om deklarationsskyldigheten och framför allt rörande
formen för dess fullgörande en uppfattning, som vida skiljer sig från
det kongl. förslaget, men då jag saknar anledning antaga, att jag för
min mening kan vinna majoritet inom Riksdagen, har jag, utan att
öfvergifva den principiella ståndpunkt jag i denna fråga intagit, dock i
frågans nuvarande läge biträdt det kongl. förslaget.

Härjemte har jag icke velat underlåta att vid detta tillfälle uttala
ett beklagande deröfver, att erforderliga vigtiga förändringar i lagstiftningen
rörande den direkta beskattningen icke, såsom här i landet nu
kunnat ske, kommit till utförande å en tid, då det magtpåliggande
arbete och den noggranna granskning, som en sådan reform kräfver, fått
ega rum utan hinder af det oemotståndliga tryck, som uppstår under
tider, då statsbehofven måste fyllas, på hvilket sätt det än kan ske.

I den af utskottet använda motivering kan jag icke instämma,
utan anmälde jag deremot min reservation.»

af herrar Cavalli, Almqvist, Svedelius, Philipson och Sivartliny, hvilka
anfört:

»I Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst har fråga blifvit väckt
om att i beskattningslagstiftningen i större utsträckning än som enligt
nu gällande bevillningsförordning eger rum införa så kallad obligatorisk

186 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

sjelfdeklaration, afseende såväl vissa egare och innehafvare af fastighet
som andra samhällsklasser. Detta förslag har, såvidt det afser skyldighet
för egare och innehafvare af jordbruksfastighet att till taxeringsmyndigheten
aflemna uppgift i förevarande hänseende, icke vunnit understöd
af utskottet. För oss står det klart, att införande af en sådan skyldighet
icke kan eller bör inskränkas till vissa klasser af medborgare,
utan måste gälla för alla. Med tillämpning af denna uppfattning hafva
vi väl kunnat biträda utskottets förslag till sådana ändringar i den
kongl. propositionen, som gälla uppgift rörande inkomst, hvaremot vi
velat i hufvudsak biträda den kongl. propositionen såvidt den rörer
uppgiftsskyldighet för egare eller innehafvare af jordbruksfastighet.

I följd häraf hafva vi inom utskottet yrkat att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, nedanstående §§ matte
erhålla följande lydelse:

14 §.

Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas, utan särskild anmaning
’ på heder och samvete afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen
äro:

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf, som i 2 § omförmäles,
så vida för nästföregående år taxeringsvärde af minst 5,000
kronor varit fastigheten åsatt;

b) (lika med utskottets förslag);

c) (lika med utskottets förslag);

d) skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för eller
åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst af kapital;

e) (lika med utskottets förslag).

15 §.

1 mom Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af jordbruksfastighet
skall, första gången år 1898 och derefter hvart femte år, aflemna
skriftlig uppgift, enligt faststäldt formulär, om egendomens enligt
tillgängliga handlingar eller annorledes kända areal i åker, äng samt
skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant kan
uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll i
fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad
egendom.

2 mom. Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af annan fastighet
skall å tid, som i 1 mom. sägs, aflemna skriftlig uppgift, enligt

187

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

faststäldt formulär, om markens eller tomtens areal, derå uppförda
byggnader och dessas brandförsäkringsvärde samt om årliga hyressumman
för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för hyresfritt upplåtna,
för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej uthyrda lägenheter
inom sådan egendom.

■3 inom. [Jtgöres fastigheten af frälseränta, fiske eller vattenfall,
eger uppgiftsskyldighet enligt denna § icke rum.

21 §.

1 inom. Skattskyldig, som enligt de i denna förordning meddelade
bestämmelser icke är pligtig att afgifva uppgift till taxeringen,
vare dock skyldig att efter anmaning, som i 25 § 2 mom. sägs, lemna
uppgift å det belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller arbete det
nästföregående året uppgått.

2 mom. Eu hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela
upplysningar, som kunna tjena till ledning vid hans taxering.

På grund af denna vår uppfattning hafva vi icke kunnat godkänna
de af utskottet uppgjorda förslag till deklarationsformulär».

af herr Nisser mot vissa delar ej mindre af utskottets motivering
än äfven af dess förslag till förordning angående bevillning af fast egendom
m. m., i hvad det rörer obligatorisk sjelfdeklaration.

af herr Weinberg;

af herr af Buren, som anfört:

»Utan att den rena inkomstskatten utsträckes till hvarje slag af
inkomst, så att bevillningen beräknas i förhållande till inkomsten af icke
allenast rörelse, kapital och arbete, ut an äfven af fastighet, måste en obligatorisk
sjelfdeklaration, som ej tillämpas lika för alla, medföra ett tryck,
som kan leda till frestelser för många att medvetet eller omedvetet,
lemna origt.iga uppgifter, enär det måste innebära en orättvisa, att en
del af vårt folk ålägges en deklarationspligt, hvarifrån en annan del är
befriad. Jag] tror sålunda, att förr än utredning förelägges med anledning
af den skrifvelse, som Riksdagen beslutat om att skilja den kommunala
beskattningen från den allmänna bevillningen, hvarest den rena
inkomstskatten lägges till grund för alla slag af inkomst, Riksdagen
icke bör ingå på denna partiella förändring, utan för närvarande afstå
Bill. till lliksd. Prof. 1897. 5 Sand. 1 Afd. 19 Käft. 2G

188 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

förslagen om obligatorisk sjelfdeklaration och ställa sig på den under
nuvarande förhållanden vida säkrare status-qvo-ståndpunkten, eller att
tillsvidare behålla hvad man har, då man af alla dessa olika förslag
omöjligen kan bilda sig något säkert omdöme, hvad man genom antagandet
af ett eller annat af de föreliggande förslagen möjligen kan
komma att få.»

af herr friherre Klingspor mot den af utskottet föreslagna vidsträcktare
användningen af den så kallade sjelfdeklarationsprincipen,
hvilken herr friherre Klingspor förmält sig icke kunna biträda, äfvensom
mot vissa delar af utskottets motivering;

af herr Collander, som anfört:

»Då jag dels varit af olika mening med utskottets flertal beträffande
vissa af utskottet föreslagna ändringar i Kongl. Maj:ts förslag rörande
nya bestämmelser för utsträckt deklarationsskyldighet för de skattdragande,
och dels ansett, att då såväl Kongl. Maj:t som utskottet i
sin motivering framhållit, att de nu föreslagna ändringarna i bevillningsförordningen
ingalunda kunde anses utgöra någon lösning af de vigtiga
reformer i skattelagstiftningen, som Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl.
Maj:t af den 27 november 1892 framhållit såsom behöfliga och nödvändiga
att införa, utan endast kunde anses som behöfliga äfven för tillämpningen
af de skatteprinciper, hvarpå nu gällande bevillningsförordning
vore grundad, utskottet bort, i anledning dels af herr Ollas A. Ericssons
motion, dels af de försök till sådan lösning, som, på sätt den kongl.
propositionen redogör, blifvit gjorda under tiden sedan år 1892, och
dels slutligen af Riksdagens innevarande år fattade beslut att hos Kongl.
Maj:t anhålla om en utredning af den kommunala beskattningens skiljande
från bevillningen till staten, hemställa, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj it ville å nyo framhålla vigten af att åstadkomma en lösning
af dessa magtpåliggande skattereformer, så får jag mot utskottets
förslag i berörda afseenden afgifva min reservation med angifvande här
nedan af mina skiljaktiga yrkanden jemte, i korthet, motiverna för
desamma.

Till en början torde jag då få erinra om att af de 89 §§, som
det kongl. förslaget till ändrad bevillningsförordning omfattar, ej mindre
än tjugoen paragrafer, nemligen: §§ 1, 2, 4—8, 10, 12, 40, 44, 47, 49,
53, 61, 62, 84, 85, 87—89, hafva sin fullkomliga motsvarighet i nu
gällande bevillningsförordning, ehuru i paragrafernas ordningsnummer
afvikelser delvis egt rum. Af öfriga §§ i förslaget är det endast tio

189

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

som afse egentligen nya bestämmelser, nemligen:1 §§ 14—20, 25, 30 och
36, hvaremot i återstående femtioåtta §§, nemligen: 3, 9, 11, 13, 21—24,
26—29, 31—35, 37—39, 41—43, 45, 46, 48, 50—52, 54—60, 63, 83
och 86, endast förekomma dels ändringar som erfordras för de nya
deklarationsbestämmelserna, och dels några med sistnämnda bestämmelser
ej sammanhängande ändringar af nu gällande ordning af mindre väsentlig
art.

Beträffande så de af utskottet föreslagna ändringarna i Kongl.
Maj:ts förslag, så har jag ej kunnat biträda utskottets mening angående
följande §§:

l:o) beträffande 4 § punkt b), enär jag ej funnit giltigt skäl att
skilja på om en offentlig byggnad etc. ligger på en kommuns eget eller
å en annan kommuns område, hvarför jag, på sätt härnedan blifvit
formuleradt, påyrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag, endast med den
rigtiga ändring häri, som utskottet vidtagit, att i punkten b) ordet
»städer» utbytes mot ordet »kommuner».

2:o) Rörande § 14 har jag ej kunnat biträda utskottets förslag,
då jag anser, att jordbruksfastighet ej bör från deklarationsskyldighet
undantagas, men då jag å andra sidan ansett det vara af vigt att gå
synnerligen varsamt till väga, om syftet med det kongl. förslaget skall
vinna Riksdagens bifall, samt derför en ej obetydlig begränsning af
de deklarationsskyldiges antal bör göras såväl härutinnan som rörande
uppgift om inkomst af kapital och arbete, har jag påyrkat den ändring
i Kongl. Maj:ts förslag, som här nedan återfinnes, nemligen dels i punkten
a), att taxeringsvärdet för deklarationsskyldig fastighet höjes från

5,000 kronor till 25f)00 kronor, och dels i punkt c), att deklarationsskyldighet
för inkomsttagare begränsas att börja vid minst 3,000 kronors
inkomst af såväl kapital som arbete eller af kapital och arbete gemensamt.
Sistnämnda gräns torde närmast motsvara den i Preussen nu gällande
lagstiftningen i ämnet.

3:o) Angående 15 § har jag, i öfverensstämmelse med hvad jag
yrkat beträffande 14 §, hemstält om bifall till Kongl. Majrts förslag
oförändradt.

4:o) 1 fråga om 16 § har jag äfven i öfverensstämmelse med mitt
yrkande beträffande 14 § hemstält om bifall till Kongl. Maj:ts förslag
l mom. med tillägg i andra stycket af orden »af arbete».

öro) Hvad slutligen angår 31 §, så har jag icke heller här kunnat
biträda utskottets förslag, då detta i likhet med Kongl.“Majrts icke
medgifver någon latitud vid ådömandet af ansvarspåföljd för origtiga,
mot bättre vetande afgifna meddelanden af den deklarationsskyldige,

190 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

i följd hvaraf det föreslagna bötesbeloppet, eller fem gånger den bevillning,
som den skattskyldige bort gälda, kommer att drabba alla
lika, oaktadt tydligen gradationer af sådan förseelse kunna ifrågakomma,
och detta framför allt när allmänheten skall genom införandet af utsträckt
deklarationsplikt vänjas ifrån ett föreställningssätt beträffande
samvetsförpligtelser, som beklagligtvis under nu gällande bevillningsförordning
ej så sällan framträder.

För erhållande af rättelse i anmärkta afseende har jag påyrkat
den ändring, som här nedan återfinnes, nemligen att framför orden
»fem gånger bevillningen» inskjuta ordet »högst».

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt har jag yrkat, att
utskottet bort hemställa:

l:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst icke kunnat
oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag med
de ändringar och tillägg, utskottets härvid fogade
författningsförslag utvisar;

2:o) att Riksdagen,

med uttalande af att genom antagande utaf det
i punkten l:o omförmälda författningsförslaget ej de
reformer i skattelagstiftningen, hvilka Riksdagen i
sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 november 1892
framhållit såsom behöfliga, med hänsyn till sagda års
urtima Riksdags beslut, kunna anses hafva vunnit sin
lösning,

ville, med anledning af herr Ollas A. Ericssons
föreliggande motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t
ytterligare framhålla behofvet och önskvärdheten af
att få emotse ett förslag till lösning af berörda skattefrågor,
hvilken lösning Riksdagen har ansett sig böra
främja genom sin under innevarande år beslutade skrifvelse
till Kongl. Maj:t om utredning af frågan om
särskiljande af den kommunala beskattningen från bevillningen
till staten;

3:o) att de i detta betänkande behandlade motioner
af herrar J. Bromée m. fl., N. J. Nilsson och G.

191

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Kronlund, John Olsson och J. A. Fjällbäck, And. Olsson,
P. Waldenström samt L. J. Jansson, måtte anses
besvarade genom hvad utskottet här ofvan under
punkterna l:o och 2:o hemstält.

Förslag

till

Förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Bevillning af fast egendom.

4 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke af:

a) staten;

b) kommuner och andra inenigheter, akademier, vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar:
för dem tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser
till begagnande under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor
och bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser,
tomter, byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras
för så stor del af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den
i instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestämda grund
motsvarar inkomstbeloppet; och

c) egare af kanal, jernväg och annan farväg eller farled
samt flottled: för den mark, som af anläggningen upptages,
äfvensom för sjelfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jern -

192

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

väl inbegripas de för anläggningens begagnande erforderliga
stationshus, verkstäder och andra byggnader.

Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.

14 §.

Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas, utan särskild anmaning
på heder och samvete afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen
äro:

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf, som i 2 §
omförmäles, såvida för nästföregående år taxeringsvärde af minst

25,000 kronor varit fastigheten åsatt;

b) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig
kontroll;

c) annan skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats
för eller åtnjutit minst 3,000 kronors inkomst af kapital, af arbete
eller af kapital och arbete gemensamt eller ock enligt lag är
pligtig att föra handelsböcker.

15 § (= Kongl. Maj:ts förslag).

1 mom. Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af jordbruksfastighet
skall, första gången år 1898 och derefter hvart femte år,
aflemna skriftlig uppgift, enligt faststäldt formulär, om egendomens
enligt tillgängliga handlingar eller annorledes kända areal i åker, äng
samt skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant
kan uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll
i fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad
egendom.

2 mom. Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af annan fastighet
skall å tid, som i 1 mom. sägs, aflemna skriftlig uppgift, enligt
faststäldt formulär, om markens eller tomtens areal, derå uppförda
byggnader och dessas brandförsäkringsvärde samt om årliga hyres -

193

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

summan för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för hyresrätt upplåtna,
för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej uthyrda lägenheter
inom sådan egendom.

3 mom. Utgöres fastigheten af frälseränta, fiske eller vattenfall,
eger uppgiftsskyldighet enligt denna § icke rum.

16 §.

Verk eller bolag, som i 14 § b) omförmäles, skall till fullgörandet
af den enligt samma paragraf verket eller bolaget åliggande skyldighet
att afgifva uppgift till ledning vid taxeringen af sin inkomst hvarje
år aflemna bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade
räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret
uppkommna vinst, ränta å eget kapital inräknad; skolande vid detta
utdrag fogas bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller
bolagets revisionsberättelse för senaste räkenskapsår.

Skattskyldig, hvarom i 14 § c) förmäles, skall likaledes hvarje
år enligt faststäldt formulär aflemna skriftlig uppgift å den inkomst,
han åtnjutit af kapital, af arbete eller af rörelse för hvilken han
enligt lag är pligtig att föra handelsböcker.

Om eftertaxering.

31 §.

1 mom. Derest i afgifven uppgift eller upplysning enligt 16 §,
17 §, 18 §, 21 § eller 25 § skattskyldig eller förmyndare eller god
man för sådan mot bättre vetande lemnat origtigt meddelande och
derigenom från taxering undandragit inkomst, skall vid den taxeringsförrättning,
då kännedom erhålles om sådant svikligt förfarande, don
skattskyldige särskild! taxeras för den inkomst, hvarför bevillning
till följd af berörda förfarande icke blifvit påförd; och höte den skattskyldige
eller, der den origtiga uppgiften lemnats af förmyndare eller
god man, denne ett belopp, motsvarande högst fem gånger den bevillning,
som genom det svikliga förfarandet undandragits kronan.
Lag samma vare, der någon mot bättre vetande i uppgift enligt 15 §
eller 21 § angående fast egendom lemnat origtigt meddelande.

194

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

2 mom. Har inkomst, som af skattskyldig åtnjutits, undgått
bevillning af annan orsak än att afgifven uppgift varit veterligen origtig,
skall vid den taxeringsförrättning, då utredning härom vinpes, den
skattskyldige särskild! taxeras för den sålunda obeskattade inkomsten.

3 mom. Taxering på grund af denna paragraf skall ske senast
inom tre år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras, och
påföres bevillningen, derest den skattskyldige aflidit, hans dödsbo.
År boet skiftadt, påföres bodelegare icke mera än hvad af bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall mera än hans lott i boet utgör.»

af herr Fredholm

dels vid utskottets hemställan i punkten l:o), dervid herr Fredholm
yttrat:

»I likhet med hvad bevillningsutskottet vid 1893 års riksdag uttalade
i sitt betänkande n:o 18, anser äfven jag den s. k. sjelfdeklarationsprincipen
utgöra en nödvändig förutsättning för ett genomfördt
inkomstbeskattningssystem. »Hufvudsyftet med deklarationsförfarandets
införande är» — på sätt statsrådet och chefen för finansdepartementet
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet af den 26 februari 1897 säger —
»icke endast att tillföra statsverket ökade inkomster, utan, såsom redan
tillförene blifvit framhållet, att i görligaste mån öka möjligheterna fölen
rättvis och jemlik taxering. I detta afseende kan sjelfdeklarationens
genomförande anses utgöra grundvilkoret för sådana reformer inom inkomstbeskattningens
område, som åsyfta att i ökad grad lämpa beskattningen
efter den enskildes skatteförmåga.»

Om införandet af sådana reformer är det likväl icke fråga i den
kongl. propositionen n:o 29. Herr statsrådet säger nemligen i sitt förbemälda
yttrande, att han icke ansett sig, åtminstone för närvarande,
ega anledning att uti Riksdagens begäran om revision af bevillningsförordningen
söka uppslaget till mera omfattande skattereformer. Till
sådana räknar han: beskattning å inkomst af aktier, af banklotter och
af skogsafkastning; en utsträckt skattelindring för smärre inkomsttagare
och införande af i samband dermed stående progressiv beskattning;
högre beskattning af fonderade än af ofonderade inkomster. Herr statsrådet
medgifver dock, att införandet hos oss af dessa nya skatteprinciper,
»som i större eller mindre utsträckning vunnit insteg i flertalet
nyare inkomstskattelagar i andra länder», skulle medföra den verkan,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 195

att »skatteförmågan hos de särskilda skattskyldige blefve vid skattens
utgörande mer än för närvarande beaktad.»

Enär sålunda sjelfdeklarationsprincipen vid ett rättvisst och jemn t
tryckande beskattningssystem är endast medel och icke mål, kan införandet
af denna grundsats i vår bevillningsförordning, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, i och för sig omöjligen betraktas som någon afsevärd
beskattningsreform, äfven om man icke bortser från att denna grundsats
utgör ett vilkor för hvarje sådan. t Hade man i utsigt att inom en
snar framtid kunna få verkliga och af behofvet högeligen påkallade
skattereformer till stånd, så kunde man visserligen deraf hemta anledning
att nu antaga Kongl. Maj:ts förslag i en eller annan form. Men
någon sådan anledning föreligger icke, snarare kan man, med fästadt
afseende derå att utskottet hemstält, »att herr Ollas A. Ericssons motion,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag
till ny bevillningsförordning, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda», finna stöd för den meningen, att man i en snar framtid icke
har att förvänta något som helst förslag till sådana skattereformer, för
hvilka obligatorisk sjelfdeklaration utgör förutsättning.

Aid sådant förhållande vill det synas mera följdrigtigt att icke
gorå. hvad utskottet'' dock ansett sig böra förorda, nemligen »införande
i bevillningsförordningen af bestämmelser om obligatorisk sjelfdeklaration».
Till att för det närvarande icke införa några sådana bestämmelser har
man, synes det mig, så mycket större anledning, som utskottet i samband
med sitt nyss beröfida förord sjelft säger: att »principen om obligatorisk
sjelfdeklaration torde hafva sin egentliga och rätta plats uti en
lagstiftning, tillämpande äfven andra nyare grundsatser i fråga om beskattningen
och mera än vår nu gällande skattelagstiftning egnad att
träffa de större förmögenheterna».

Skulle man detta oaktadt i likhet med utskottet icke anse sig
böra hålla så strängt på följdrigtighet och system — en underlåtenhet,
som jag för min del anser vara ett betänkligt fel i fråga om en beskattningsrevision
— utan ur andra synpunkter än sådana, som framgå
ur sakens egen natur, vilja följa utskottet, så anser jag dock, att man
dervid ej bör gå längre än hvartill föreliggande omständigheter kunna
gifva anledning. Utskottets egentliga motiv för att nu införa sjelfdeklaration
är, att »det synes utskottet önskligt och nyttigt att början
göros med att vänja vårt folk vid denna nya beskattningsgrundsats,
hvilken vid en framtida fullständigare revision af skattelagstiftningen
lärer komma att vinna vidsträckt tillämpning». Dervid anser utskottet
Bill. till Riksd. /''rot. 1897. Ii Sami. 1 Afä. 19 Haft. 27

196 Bevillningsutskottets Betänkande 1Si:o 19.

likväl, att »man bör gå varsamt till väga och i en mild form tillämpa
ifrågavarande grundsats».

Att vid införandet af deklarationsprincipen i vår nuvarande bevillningsförordning
»gå varsamt till väg a» betyder, så vidt jag kan
förstå, att till en början icke gifva denna princip en alltför vidsträckt
tillämpning. Att, såsom utskottet föreslagit, låta den obligatoriska deklarationsskyldigheten
begynna vid en inkomst af 1,000 kronor af kapital
och 2,000 kronor af arbete samt låta den omfatta en hvar, som enligt
lag är pligtig att föra handelsböcker, utan hänsyn till storleken af hans
inkomst, är, enligt mitt förmenande, att göra deklarationsskyldigheten i
tillämpningen så vidsträckt, att man knappast med fördel torde kunna
gå längre, om ens så långt, vid en framtida fullständigare revision af
skattelagstiftningen. Och då den »milda form», som utskottet anser
böra vid den nya grundsatsens införande tillämpas, icke torde kunna
tydas så, att man icke skall vara så noga med om den deklarationspligtige
fullgör den honom ålagda skyldigheten på lagstridigt sätt, så
leder den »milda formen», såvida uttrycket skall hafva någon mening,
äfven den, dertill, att man till en början icke ålägger den nya skyldigheten
annat än ett mindretal af skattskyldige och hufvudsakligen de
mera bemedlade, om hvilka man på grund af derås välstånd bör kunna
antaga, att de bättre än andra skola vara i stånd att göra sig förtrogna
med den nya skyldighetens innebörd och rätta sättet för densammas
fullgörande.

Vill man införa den obligatoriska sjelfdeklarationen i afsigt att
vänja vårt folk vid denna nya beskattningsgrundsats, så torde den rigtiga
gången för vinnandet af detta mål vara att först ålägga ett mindretal
skattskyldige sjelfdeklaration och, först sedan detta mindre tal förvärfvat
erfarenhet om huru deklarationen rätteligen skall fullgöras, utsträcka
deklarationspligten i allt vidare kretsar. Man bereder derigenom
de för hvarje gång nytillkomne fördelen af att hos dem, som redan
förvärfvat erfarenhet, göra sig underrättade om huru skyldigheten skall
fullgöras. Man undviker derigenom att på en gång uppväcka ovilja
hos alla dem, som af bristande insigt göra sig skyldige till förseelser
mot förordningens föreskrifter. Man vinner erfarenhet om huru dessa
föreskrifter skola vara affattade för att bäst motsvara sitt ändamål, och
man riskerar då icke heller, att en ogynsam opinion mot den nya beskattningsgrundsatsen
skall uppstå och vinna så stor utbredning, att
den i framtiden kan lägga betydande hinder i vägen för att i nödig
utsträckning genomföra deklarationspligten såsom grundvilkor för mera
genomgripande beskattningsreformer.

197

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Det är på grund af nu anförda skäl, som jag för min del är öfvertygad
om att man till en början, och innan någon inhemsk erfarenhet
ännu blifvit vunnen, gör klokast i att icke utsträcka den obligatoriska
sjelfdeklarationen längre, än att deraf endast träffas fastigheter med
ett taxeringsvärde af 50,000 kronor och derutöfver samt inkomst af

4,000 kronor och derutöfver.

För den skull får jag hemställa om följande ändringar i Kongl.
Maj:ts förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.

14 §.

Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas,
utan särskild anmaning på heder och samvete afgifva
uppgifter till ledning vid taxeringen äro:

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf
som i andra § omförmäles, så vida för nästföregående
år taxeringsvärde af minst 50,000 kronor varit fastigheten
åsatt;

b) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registrerad!
eller står under offentlig kontroll;

c) annan skattskyldig, som under nästföregående
år uppskattats för eller åtnjutit inkomst af kapital,
eller af arbete, eller af begge gemensamt, uppgående
till minst 4,000 kronor.

16 §.

1 mom. — — — — — — — — — —

Skattskyldig, hvarom i 14 § c) förmäles, skall

likaledes hvarje år enligt faststäldt formulär aflemna
skriftlig uppgift öfver den inkomst han åtnjutit af
kapital eller arbete

2 mom. — — — — — — — —----

17 §

(utgår).

198

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

22 §.

2:o) hvarje år:

e) af styrelse för verk eller bolag, som i 14 § b)
sägs; så ock af i 14 c) omförmäld skattskyldig:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående
lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift — — — — — — — -— — — —

24 §.

(Sista stycket i § utgår).

25 §.

1 mom. Derest uppgift, som i 15 eller 16 §§
omförmäles — — — — — — — — — — — —

och torde i öfverensstämmelse med de beslut, som komma att
fattas, §§ i nummerföljd ordnas.»

dels ock vid utskottets hemställan i punkten 2:o), dervid herr
Fredholm yttrat:

»Med hänvisning till mina förut afgifna reservationer vid bevillningsutskottets
betänkanden n:o 18 vid 1893 års riksdag, n:o 2 vid
1895 års riksdag, n:o 19 vid 1896 års riksdag, och

under åberopande af de vid urtima riksdagen 1892 af regering
och Riksdag högtidligt afgifna löftena, att de ökade skatter, som blifvit
af de vid nämnda riksdag fattade besluten om grundskatternas afskrifning
och om ny härorganisation föranledda, skola uttagas icke genom
konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter, samt
då det enligt mitt förmenande synes vara med våda för statsverkets
framtida ekonomiska trygghet förenadt att uppskjuta den reform
af beskattningsväsendet, som måste blifva en oundviklig följd af
de urtima löftenas infriande;

då det för en verklig och icke skenbar, för en beståndande och
icke tillfällig sådan reform måste anses oundgängligen nödigt, att skatte -

199

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

bördorna fördelas samhällets medlemmar emellan på ett med rättvisans
enklaste, för hvar och en fattbara och obestridliga grundsatser öfverensstämmande
sätt;

då det för genomförandet af en sådan reform hittills befintliga
hinder, som beror på kommunalbeskattningens ovilkorliga samband med
lagstiftningen om bevillningen, nu synes vara på väg att undanrödjas,
sedan Riksdagen nyligen beslutat »att i skrifvelse till Konungen anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida ej den kommunala
beskattningen må kunna byggas på annan grund än den allmänna bevillningen,
och, derest detta finnes möjligt, för Riksdagen framlägga
förslag till särskild kommunal skattelag;

då sålunda möjlighet förefinnes att i framtiden kunna bygga beskattningen
till staten på en från sammanhanget med kommunalbeskattningen
frigjord allmän inkomstskatt,

får jag med anledning af den af herr Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra
väckta och af utskottet afstyrkta motionen, hvari anhållan göres
om »att Kongl. Maj:t täcktes med första till Riksdagens antagande
framlägga förslag till förordning angående inkomstbevillning, grundadt
på af Riksdagen förut gjorda uttalanden» och på af mig nu angifna
skäl hemställa:

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t att i samband med utredningen
om kommunalbeskattningens skiljande från
beskattningen till staten snarast möjligt låta utarbeta
nytt förslag till bevillningsförordning, bygdt på inkomstbeskattningens
grunder och så affattadt, att beskattningen
till staten kommer att drabba de skattskyldige
på ett i förhållande till hvars och ens skatteförmåga
rättvist och billigt sätt, för hvilket ändamåls
vinnande torde blifva behöfligt icke blott att taga i
betraktande, om icke vid införandet af allmän inkomstskatt
mi utgående personliga afgifter böra afskalfas,
utan äfven fästa behörigt afseende bland
annat vid

att såsom existensminimum fastställes ett inom
vissa gränser rörligt inkomstbelopp, som med afseende
på storleken afpassas efter lokala förhållanden, familjens
storlek samt ömmande omständigheter och tillika
göres för samhällets alla medlemmar skattefritt;

200

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

att all verklig inkomst öfverstigande nyssnämnda,
såsom existensminimum faststälda, belopp beskattas
efter för alla lika gällande grunder;

att dervid afseende göres på arten af inkomst
så, att för lika stora inkomster den af kapital skattar
något mer än den af stadigvarande arbete, och denna
åter något mer än inkomst af tillfälligt arbete;

att med hänsyn dertill, att vid stigande inkomster
8katteförmågan ökas i större förhållande än inkomsten,
skatten kommer att utgå med en viss procent,
högre för den större och lägre för den mindre
inkomsten.»

af herr Jansson

dels mot utskottets förslag i 14 § c), d) och e), rörande hvilka
delar herr Jansson instämt i hvad herr Fredholm i sin reservation yttrat,

dels ock mot utskottets hemställan i punkten 3:o), såvidt den angår
herr And. Olssons motion, hvilken herr Jansson ansett böra bifallas.

af herr Bergendahl

dels mot utskottets motivering rörande herr Bromées in. fl. motion,
i hvilket afseende herr Bergendahl yttrat :

»Lika med utskottet finner jag, att det nuvarande sättet för beskattning
af skogens afkastning ej kan anses tillfredsställande, samt att
derför en förändring härutinnan är af behofvet påkallad. Då jag emellertid
emot utskottet anser, att denna fråga äfven under närvarande
förhållanden kan lösas, har jag ogillat utskottets motivering och yrkat,
att denna skulle få följande lydelse:

Utskottet finner väl, att det nuvarande sättet för beskattning af
skogens afkastning ej kan anses vara tillfredsställande samt att förty
en förändring härutinnan är af behofvet påkallad. Då emellertid denna
fråga är af omfattande beskaffenhet, anser utskottet sig icke kunna
för närvarande försöka utreda densamma, enär dertill skulle erfordras
vida längre tid än som efter motionens väckande stått utskottet till buds.»

dels mot utskottets hemställan i punkten 3:o), såvidt den angår
herrar N. J. Nilssons och Kronlunds motion;

dels ock mot utskottets förslag i 14 § c).

201

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

af herrar S. M. Olsson och Dahlstedt, hvilka instämt i herr Bergendahls
yttrande rörande herr Bromées m. fl. motion;

samt af herr H. Eriksson mot utskottets förslag i 14 § d) och e).

Härjemte har herr Stephens begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i den slutliga behandlingen inom utskottet af de i detta betänkande
omförmälda frågor.