Bevillning sutskottets Betänkande N:o 11 (Betänkande 1890:Bevu11 bevu)

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1890, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition angående
förändrade bestämmelser i fråga om denaturering
af bränvin.

I eu till Riksdagen aflåten nådig proposition, n:o 39, har Kongl. Maj:t,
under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden för den 7 mars
innevarande år, föreslagit Riksdagen att antaga nedanstående förslag till förändrad
lydelse af §§ 10 och 12 i gällande förordning angående vilkoren för
tillverkning af bränvin.

Nuvarande lydelse:

§ io.

1. För bränvin, tillverkadt inom
landet, skall efter afdrag af två procent,
som äro skattefria, tillverkaren påföras
skatt med 50 öre för hvarje liter af
normalstyrka, hvarmed förstås bränvin,
som vid -f- 15° å Celsii termometer innehåller
50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning af tillverkningsskatt
verkställes i landtränteriet, dock hvarje
gång icke för mindre än 1,500 liter.

3. Vid utförsel af bränvin må, efter
hvad särskildt finnes stadgadt, åtnjutas
restitution med 51 öre för hvarje liter

Kongl. Maj:ts förslag:

§ io.

1. För bränvin--— alkohol.

2. Inbetalning — — 1,500 liter.

3. Vid utförsel--normalstyrka.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Nuvarande lydelse:

renadt, och med 50 öre för hvarje liter
icke renadt bränvin af normalstyrka.

4. Då bränvin under de vilkor och
den kontroll, Kongl. Maj:t vill föreskrifva,
göres till förtäring obrukbart
(denatureras) för att användas för tekniskt
eller vetenskapligt behof, må restitution
åtnjutas med 50 öre för hvarje
liter bränvin af normalstyrka; dock
medgifves ej restitution för bränvin,
som användes till tvål, parfym eller,
med undantag af ättika, till fabrikat
afsedda att förtäras. Denatureradt
bränvin är ej underkastadt försälj ningsafgift.

§ 12.

Af obeskattadt bränvin skola minst
åttiofem procent såsom säkerhet för
skatten vara liggande på nederlag.
Återstoden eger tillverkaren utbekomma
utan skattens erläggande, dock
med skyldighet att före den 1 påföljande
oktober erlägga derpåbelöpande
skatt, vid påföljd att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande eljest låter ofördröjligen
utmäta densamma.

Kongl. Maj:ts förslag:

4. Då bränvin under de vilkor
och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart
(denaturerats), må för sådant bränvin
åtnjutas restitution af tillverkningsskatten
eller ock vid bränneri, der tillverkningsrätt
gäller, skattefrihet; dock
att såsom afgift för den atur er ingenskall
utgå det belopp, som af Kongl.
Maj:t bestämmes.

§ 12.

1. Af obeskattadt bränvin skola
minst åttiofem procent såsom säkerhet
för skatten vara liggande på
nederlag. Återstoden eger tillverkaren
utbekomma utan skattens erläggande,
dock med skyldighet att före den 1
påföljande oktober erlägga derpå belöpande
skatt, vid påföljd att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande eljest låter
ofördröjligen utmäta densamma.

2. Bränvin, som, efter hvad i §
10 mom. 4 sägs, blifvit denatureradt,
må ej ligga såsom säkerhet för ogulden
tillverkningsskatt.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att antaga
nedanstående förslag till förändrad lydelse af §§ 18 och 36 i gällande förordning
angående vilkoren för försäljning af bränvin:

Bill. till Biksd. Prot. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Nuvarande lydelse:

§ 18.

1. För sådan rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin,
som i § 6 eller § 7 omförmäles,
äfvensom för de genom inrop å auktion
enligt § 9 eller § 11 förvärfvade minuthandels-
eller utskänkningsrättigheter
erlägges afgift med 15 öre för hvarje
liter af det bränvin, som enligt ofvan
berörda §§ blifvit beräknadt eller hvarför
afgift åtagen är.

2. Då i stad all minuthandel med
och utskänkning af bränvin blifvit,
på sätt i § 9 mom. 2 sägs, å bolag
öfverlåten, skall, förutom den der bestämda
afgift, bolaget afstå hela den
nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader
blifvit afdragna,
enligt bolagets räkenskaper visat sig
hafva uppkommit af all den bränvinshandel,
bolaget idkat, likasom ock de
afgifter, hvilka bolaget uppburit på
grund af öfverlåtelse af rättigheter
enligt § 15 mom. 3. Bolagets räkenskaper
skola föras enligt föreskrifter
och formulär, som af kong!, finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå
utfärdas. Granskningen af dessa
räkenskaper och bolagets förvaltning
skall hvarje år i januari månad å
dag, som af Kong!. Maj:ts befallningshafvande
i länet bestämmes, ske för
näst föregående försäljningsår af fem
revisorer, af hvilka stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva
utse två, landstinget en, hushållningssällskapet
en samt Kong!.
Maj:ts befallningshafvande den femte.

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 18.

1. För sådan---åtagen är.

Bränvin, som denaturerats under
de vilkor och den kontroll, hvarom särskildt
är föreskrifvet, är ej underkastad!
försäljningsafgift.

2. Då i stad — — lämpligt vite.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Nuvarande lydelse:

I stad, som icke deltager i landsting,
utse stadsfullmägtige jemväl den revisor,
som eljest skulle af landstinget
väljas. 1 Stockholm utses tre revisorer
af stadsfullmägtige och två af öfverståthållareembetet.
Berättelse öfver
revisionen skall före påföljande februari
månads utgång meddelas stadsfullmägtige
eller allmän rådstufva, landstinget
och hushållningssällskapet. lievisorerne
ega åtnjuta ersättning efter
fjerde klassen i gällande resereglemente,
hvilken ersättning skall af ofvanberörda
vinstmedel utgå. Vägrar landsting
eller hushållningssällskap ansvarsfrihet
för bolagets förvaltning, hänskjutes
saken till Kongl. Maj:ts befallningshafvande;
och vare bolaget
pligtig! ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kan meddela till efterrättelse i
anmärkta åtgärder. Tredskas bolaget sådant
fullgöra, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga lämpligt vite.

§ 36.

1. A apotek må bränvin eller sprit
hvarken säljas eller annorledes utlemnas
utom för medicinskt ändamål uppå
behörig läkares recept, för tekniskt
behof, då detsamma behörigen styrkes
medelst intyg af magistratsledamot,
kronobetjent, kommunalstämmas eller
kommunalnämnds ordförande eller vice
ordförande, och för vetenskapliga ändamål
uppå skriftlig reqvisition af
känd vetenskapsidkare; börande alla
sådana recept, intyg och reqvisitioner
å apoteken qvarhållas och der förvaras.

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 36. .

1. A apotek må bränvin säljas
endast för medicinskt ändamål på behörig
läkares recept, hvilket bör å
apoteket qvailemnas och förvaras; och
galle hvad medicinalförfattningarne
föreskrifva i afseende å försäljning åt
sådana läkemedel, som innehålla bränvin.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Nuvarande lydelse:

o 2. I afseende på försäljningen af
sådana läkemedel, hvilka innehålla
bränvin eller sprit, gälle hvad medicinalförfattningarna
föreskrifva.

Kongl. Majtts förslag:

_ 2. Angående vilkoren för försäljning
af denatureradt bränvin med
delas särskilda bestämmelser af Kongl.
Maj: t.

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet vid förevarande frågas behandling i statsrådet
yttrat bland annat:

»Chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, som redan
i memorial af den 20 mars 1889 afgifvit förslag till bestämmelser rörande
utsträckt rätt att denaturera bränvin, har, sedan Eders Kongl. Makts
befallningshafvande i Elekinge, Malmöhus och Skaraborgs län inkommit med
infoidiade underdåniga utlåtanden, med biträde af landskamreraren A. Holmquist
utaibetat och med memorial af den 7 december samma år öfverlemnat
förnya dt förslag till ändringar i nämnda syfte i förordningarne om tillverkning
och försäljning af bränvin samt till förordning angående denaturering af
bränvin.

Byråchefen yttrar i berörda memorial, att såsom skäl för utsträckt
användning af skattefri sprit kunde anföras, att tillverkningsskatten blifvit
ytterligare höjd med 10 öre per liter, ett belopp, som under låga bränvinspns
nära nog uppginge till hela värdet af en liter råbränvin; att konsumtionen
af bränvin vore i ständigt nedgående, hvilket ur nykterhetssynpunkt
glädjande faktum dock medförde ökad svårighet för afsättningen af denna
vara, hvars tillverkning vore för landtbruket inom flera provinser af stor
betydelse; samt slutligen att sprit, der gas ej funnes att tillgå, vore ett
brännmateriel, som, derest det ej vore belagdt med en tillverkningsskatt, uppgående
till flera gånger varans värde, skulle komma att ganska allmänt anvandas
vid matlagning och för andra hushållsbehof. Med afseende härpå
ennrade byråchefen, att det flytande bränsle, som mer allmänt användes nemligen
. fotogen och gasolja, vore åtföljdt af vissa olägenheter, som blott ofullständigt
upphäfdes äfven genom de bästa anstalter för förbränningen. Sålunda
gäfve dessa oljor en mer eller mindre sotande låga, härrörande af ofullständig
förbränning, hvilken äfven hade till följd luftförskämning och dålig lukt.
Äfven ur snygghets- och säkerhetssynpunkt hade sprit såsom brännmateriel
ett afgjordt företräde framför de flytande kolvätena, hvaribland särskilt gasoljans
eldfarlighet vore på mångfaldigt sätt ådagalagd. Om också de nämnda
kolvätena med afseende på värmeeffekten blefve något billigare än sprit torde
dock detta företräde vara så ringa, att spriten i allt fäll skulle finna användning,
synnerligast för kokning i mindre skala.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

För den händelse skattefrihet medgåfves äfven för sprit, nyttjad såsom
brännmateriel eller rengöringsmedel med flere hushållsändamål, skulle utan
tvifvel råsprit komma att dertill allmänt användas, och det vore i sådant
fall en fördel för bränvinstillverkarne, om de, med åtnjutande af samma
rättighet, som tillkomme tillverkarne i Tyskland, kunde vid brännerierna
denaturera bränvin och få skatten för samma bränvin afförd ur afräkningslängden.
Tillverkarne kunde sålunda för afsättning af den sprit, som hos
dem denaturerades, blifva mer oberoende af de stora bränvinshandlarne. Med
afseende på den vid denatureringsförrättningen erforderliga kontrollen ansåge
dock byråchefen rättighet att denaturera vid bränneri böra inskränkas till
den tid, då tillverkningsrätt der gälde och kontrollör sålunda funnes på
stället.

Byråchefen har derför föreslagit, att rättighet att denaturera bränvin,
som för närvarande kan meddelas åt fabriks- eller yrkesidkare för utöfvande
af hans rörelse eller yrke och åt föreståndare för allmän undervisningsanstalt,
museum eller laboratorium för inrättningens behof, äfvensom åt innehafvare
af rättighet till minuthandel med bränvin för att af honom hållas till salu,
skulle kunna beviljas jemväl tillverkare af bränvin under den tid, tillverkningsrätt
i bränneri är gällande.

I det upprättade förslaget till förordning rörande denaturering af bränvin
är vidare föreslaget:

att rättigheten att sälja denatureradt bränvin, som för närvarande
tillkommer endast innehafvare af rättighet till minuthandel med bränvin och
afser allenast bränvin, som blifvit hos honom denatureradt, hädanefter skulle
tillkomma ej mindre minuthandlande med bränvin, vare sig bränvinet blifvit
hos honom denatureradt eller icke — dock att, i händelse han ej egde denatureringsrätt,
särskildt tillstånd till försäljningsrätten borde honom af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelas — än äfven bränvinstillverkare;

att i motsats mot nu gällande bestämmelser, enligt hvilka denatureradt
bränvin ej må köpas af annan än den, som företer ett af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande utfärdadt, för högst ett år gällande bevis om
rättighet att för tekniskt eller vetenskapligt behof inköpa viss myckenhet
denatureradt bränvin, för rättighet att inköpa sådant bränvin ej vidare skulle
erfordras dertill af vederbörande myndighet lemnadt tillstånd;

samt att vid verkställande af denaturering skulle närvara ett af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sådant ändamål utsedt vittne.

I infordradt imderdånigt utlåtande har öfverståthållareembetet bland

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

annat anfört, att embetet i likhet med byråchefen funne synnerligen önskvärdt,
att förbrukningen af bränvin annorlunda än till förtäring erhölle
ytterligare utsträckning, särskildt om den ifrågastälda utsträckningen ginge
i den rigtning, som nu åsyftades, eller att åstadkomma en allmännare användning
af bränvin såsom lys- och brännämne. Derigenom skulle tvifvelsutan
så väl den enskilde som det allmänna tillskyndas väsentliga fördelar.
Det flytande bränsle, som nu allmänt begagnades, eller fotogen och gasolja,
måste nemligen, i så väl sanitärt hänseende som jemväl med hänsyn till den
eldfara, som med dess användande vore förenadt, såsom brännämne anses
vida underlägset sprit, i hvilket afseende öfverståthållareembetet erinrade,
huru som i hufvudstaden förenämnda oljor, särskildt gasolja, vid begagnande
såsom bränn- eller lysämnen tidt och ofta vållat eldsolyckor eller andra
olyckshändelser, ej sällan af ganska allvarsam beskaffenhet.

Hvad chefen för kontroll- och justeringsbyrån anfört, synes mig tydligt
ådagalägga, att ett medgifvande att denaturera bränvin äfven till andra
ändamål än tekniska eller vetenskapliga, skall medföra väsentliga fördelar,
såsom beredande ej mindre industrien och det dagliga lifvet tillgång till ett
bränn- och lysämne, hvilket under nuvarande förhållanden är för dyrbart att
kunna i något större omfång användas, än äfven bränvinsindustrien afsättning
för sin tillverkning under en form, hvaremot ur nykterhetssynpunkt intet kan
vara att invända. Med afseende härå och då med skäl synes kunna antagas,
att de i förslaget till förordning om denaturering af bränvin intagna kontrollföreskrifter
skola beflnnas tillräckligt verksamma att förebygga missbruk af
den utsträckta denatureringsrätten — ett antagande, som för öfrig! vinner
stöd af erfarenheten från Tyskland, der, såsom af förut anförda siffror framgår,
denaturering af bränvin för hushållsbehof vunnit synnerligt stor utsträckning,
utan att, så vidt kändt är, denatureradt bränvin missbrukats till förtäring
— tvekar jag icke att förorda införande i lagstiftningen af en sålunda
utsträckt denatureringsrätt.

För sådant ändamål lärer böra äskas Eiksdagens bifall dertill, att ur
§ 10 mom. 4 i gällande bränvinstillverkningsförordning uteslutas orden »för
att användas till tekniskt eller vetenskapligt behof» äfvensom att i samma
mom. införes en bestämmelse derom, att för denatureradt bränvin må vid
bränneri, der tillverkningsrätt gäller, åtnjutas skattefrihet. De närmare detaljföreskrifterna
tillhöra förordningen om denaturering af bränvin, hvilken
enligt nyssnämnda moment af Eders Kong!. Maj: t i administrativ väg utfärdas.

I sammanhang med nyssnämnda ändringar i bränvinstillverkningsförordningen
torde emellertid vissa ytterligare ändringar ej mindre i nämnda

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 15

förordning än äfven i förordningen angående försäljning af bränvin lämpligen
böra ega rum.

I nyss omförmälda § och moment af förordningen rörande vilkoren för
tillverkning af bränvin stadgas, att restitution af skatten ej medgifves för
bränvin, som användes till tvål, parfym eller, med undantag af ättika, till
fabrikat afsedda att förtäras. Detta uttryckliga stadgande synes dock icke
numera vara behöflig!, ty i den af Eders Kong! Maj:t utfärdade nådiga förordningen
af den 18 november 1887 äro sådana denatureringsmedel föreskrifna,
att de omöjliggöra denatureradt bränvins användning till framställning
af så väl parfymer som fabrikat, afsedda att förtäras, med undantagblott
för ättika. Skulle bränvin, som denaturerats antingen på hittills vanligt
sätt med träsprit eller med terpentinolja, kunna användas vid tillverkning
af genomskinliga tvålsorter, finnes intet skäl, hvarför sådant skulle förbjudas,
och i hvarje fall är denna tillverkning af jemförelsevis så ringa betydelse,
att det vore olämpligt att enbart för densamma göra ett undantag
från den allmänna regeln, att denaturerad sprit må kunna användas till livilket
ändamål som helst utom förtäring.

I nyssnämnda moment, sådant det lyder genom nådiga kungörelsen den
28 mars 1888, stadgas, att restitution åtnjutes med 50 öre för hvarje liter
bränvin af normalstyrka. I verkligheten hafva dock på grund af bestämmelserna
i förutnämnda nådiga förordning den 18 november 1887 endast 47
öre restituerats och 3 öre innehållits såsom afgift för denatureringen, hvarför
det synes lämpligt, att i ofvannämnda moment bestämmelse inflyter om
skyldighet att utgöra denatureringsafgift.

Samma moment innehåller äfven, att denatureradt bränvin ej är underkastadt
försäljningsafgift, hvithet stadgande dock torde böra anses hafva
sin rätta plats i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin.

I § 12 af gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin, sådan nämnda § lyder enligt nådiga kungörelsen den 28 mars 1888,
föreskrifves, att af obeskattadt bränvin skola minst 85 procent såsom säkerhet
för skatten vara liggande på nederlag. Om nu rättighet medgifves bränvinstillverkare
att låta denaturera bränvin och derefter få motsvarande skatt
affärd ur afräkningslängden vid bränneriet, torde det böra uttryckligen föreskrifvas,
att denatureradt bränvin ej må vid bränneri ligga såsom säkerhet
för ogulden tillverkningsskatt, och kan detta stadgande lämpligen inflyta såsom
ett nytt moment i nämnda § 12.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Stadgandet, att denatureradt bränvin ej är underkastadt försäljningsafgift,
har, såsom jag redan nämnt, sin rätta plats i nådiga förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin, och i samma förordning synes
böra uttryckligen föreskrifvas, att Eders Kongl. Maj:t eger meddela särskilda
bestämmelser angående vilkoren för försäljning af denatureradt bränvin.

Det i § 36 af sistnämnda förordning innefattade stadgande om rätt
för apotekare att i vissa fall för tekniska eller vetenskapliga ändamål sälja
bränvin eller sprit lärer numera, då skatterestitution erhålles för denatureradt
bränvin, höra, såsom obehöflig!, utgå.»

Utskottet har funnit Kongl. Maj:ts föreliggande proposition i två afseenden
innebära eu förändring af de principer, som ligga till grund för nu
gällande bestämmelser i fråga om denaturering af bränvin. Dels afses med
propositionen att medgifva användning af denatureradt bränvin till bränsle, lysmateriel
och för andra hushållsändamål, då deremot för närvarande denaturering
af bränvin tillåtes endast för tekniska eller vetenskapliga behof;
och dels går Kongl. Maj:ts förslag ut derpå att, i stället för att enligt nuvarande
stadganden i ämnet restitution af tillverkningsskatten för denatureradt
bränvin medgifves först sedan varans författningsenliga användning blifva
styrkt, skulle restitution af tillverkningsskatten få ega rum, så snart denatureringen
är verkstad.

Begge de sålunda föreslagna förändringarna synas utskottet synnerligen
välbetänkta, enär genom medgifvandet af bränvins användning för praktiskt
nyttiga ändamål och underlättandet af den denaturerade varans försäljningmöjlighet
beredes att öka bränvinsförbrukningen, utan att nykterhetssträfvandena
inom landet motarbetas.

Vid granskning af ofvan omförmälda, bland de till ifrågavarande proposition
hörande handlingar befintliga förslag till förordning angående denaturering
af bränvin har utskottet väl funnit den deri föreskrifna denatureringsafgiften
af tre öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka något hög,
för den händelse, såsom med all sannolikhet torde kunna förväntas, antagandet
af Kongl. Maj:ts proposition kommer att medföra ökad användning af
denatureradt bränvin. I följd häraf anser sig utskottet endast böra framhålla
önskvärdheten deraf att Kong! Maj:t täcktes, i den mån sådant genom en
tilltagande användning af denatureradt bränvin kan visa sig möjligt, sänka
den nu föreslagna afgiften för denatureringen.

I öfrigt har utskottet vid pröfningen af propositionen icke funnit skäl

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 11.

till någon erinran mot densamma, utan får, på de af herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet anförda grunder, hemställa,

att Kongl. Maj:ts proposition måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1890.

På utskottets vägnar:
ER. GUSP. BOSTRÖM.

Herr E. W. Carlson har anhållit att få antecknadt, det han icke
deltagit i förevarande frågas behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd, Prof. 1890. 5 Sand, 1 Afd. 9 Häft.