Bevillning s-utskottets Betänkande Nr 36 (Betänkande 1910:Bevu36 bevu)

Bevillning s-utskottets Betänkande Nr 36.

Nr 36.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 juni 1910 kl. 10,30 f. m.

Memorial, i anledning af kamrarnas beslut beträffande 9 § i
det vid utskottets betänkande nr 29 fogade förslag
till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt
jämte motsvarande delar af de till förordningen hörande
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Enligt bevillningsutskottets vid dess betänkande nr 29 fogade förslag
till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle 9 § i förordningen
erhålla följande lydelse:

»Vid uppskattning af inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall, att ersättning för bestridande af särskilda med tjänst
eller uppdrag förenade kostnader, hvarom i 8 § förmäles, blifvit af staten
särskilt anvisad, afdrag ske för alla utgifter för inkomstens förvärfvande
och bibehållande, såsom

arrende- eller hyresafgift;

frälseränta och annan afgäld, som det ålegat någon att utgöra såsom
ägare af fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande och skötsel samt för underhåll
af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet använda
biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom
Bill. till RiJcsd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 32 Höft. (Nr 36).

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 36.

kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;
så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader äfvensom å grufvor, inventarier och
annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs näring, må afdrag
ske i den ordning, som angifves i de vid denna förordning fogade särskilda
anvisningarna.»

Punkterna l:o) II och 5:o af de till förordningen hörande särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen skulle enligt utskottets förslag lyda
sålunda :

»l:o).

Inkomst af fast egendom.

II. Till inkomst af jordbruk med dess binäringar räknas den inkomst,
som förvärfvas:

genom försäljning (ej realisation) af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens
produkter äfvensom af kreatur;

genom mejerihan dtering och annan handtering, som är att anse såsom
binäring till jordbruket samt uteslutande eller hufvudsakligen afser förädling
af det egna jordbrukets produkter eller den egna egendomens produkter
eller beståndsdelar;

genom körslor samt uthyrning af dragare, maskiner och annan arbetskraft;
äfvensom

genom direkt tillgodogörande för den skattskyldiges och hans familjs
räkning af egendomens afkastning, härunder inbegripet hvad som åtgår
för sådan tjänstepersonal, som uteslutande eller hufvudsakligen användes
till personlig uppassning; skolande värdet häraf beräknas med ledning af
ortens gällande försäljningspris.

Såsom kostnader iör jordbruksfastighets brukande och skötsel komma
särskildt i betraktande utgifter för:

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 36.

för lön och underhåll åt den skattskyldiges hemmavarande barn, som
deltaga i arbetet med egendomens skötsel, såframt de icke särskildt
taxeras för inkomsten;

nyanskaffning (ej nyuppsättning) af dels lefvande inventarier och dels
döda inventarier, hvad dessa sistnämnda beträffar dock endast i den mån
nyanskaffningen icke ersatts med köpeskillingen för försålda eller värdet
af i byte erhållna persedlar; ägande i följd häraf skattskyldig icke att
under form af afskrifning göra afdrag för den värdeminskning å jordbruksinventarier,
som förorsakas af slitning eller nötning;

underhåll af byggnader och andra anläggningar samt inventarier;
inköp af utsäde, foder och gödningsämnen o. d.; samt
försäkring af arbetspersonalen, byggnader, förråd och andra för jordbruket
och dess binäringar (ej för personligt behof) afsedda inventarier.

Kostnad för sådana arbeten, som afse grundförbättring af egendom
genom nybyggnad, nyodling, torrläggning o. d., får icke afdragas vid
taxering af inkomst af jordbruk.»

5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

Afdrag är medgifvet:

1) för alla omkostnader för inkomstens förvärfvande och bibehållande
äfvensom för utskylder med undantag af kronoutskylder.

Afdrag får således ej göras för omkostnader, som hänföra sig till den
skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader i allmänhet, hyra för egen
bostad o. d.

Däremot är afdrag medgifvet för allt, som kan inrymmas under begreppet
driftkostnader eller i fråga om inkomst af arbetsanställning, tjänst
eller pension är att anse såsom kostnader för fullgörande af arbetsanställning,
tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit höra t. ex. kostnader för hyra och
underhåll af arbetslokaler, för lön och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,
accis, ränta å lånt rörelsekapital, resekostnader och ökning
i lefnadskostnader, då skattskyldig för sin verksamhet måste vistas
utom den vanliga boningsorten o. s. v. I sistnämnda fall får dock icke
afdragas högre belopp än därför utgående ersättning, såvidt sådan blifvit
anvisad. Då för dessa kostnaders bestridande särskild ersättning anvisats
af staten, får, vid det förhållande, att denna ersättning enligt 8 § icke

4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 36.

taxeras såsom inkomst, afdrag för kostnaderna ej äga ram. Såsom driftkostnad
räknas icke den skattskyldiges eget arbete eller ränta å hans eget
kapital, äfven om lian i sina räkenskaper belastar sin affär med utgifter
härför. Ej heller må afdrag äga rum för lön och underhåll åt hemmavarande
barn, som deltaga i rörelsen eller yrket, såframt de icke särskildt
taxeras för sin inkomst däraf.

Äfven indirekta kostnader, som hänföra sig till den skattskyldiges
verksamhet, få afdragas. Hit hör värdeminskning, som äfven med noggrant
underhåll och aktsam vård drabbar byggnader och inventarier,
hvilka användas i den skattskyldiges verksamhet, likasom ock den värdeminskning
å grafkor, stenbrott o. d., som uppkommer genom utnyttjandet
däraf. Afdrag härför får vid taxering ske under form af viss efter värdeminskningen
afpassad årlig afskrifning; dock att i fråga om inventarier,
som användas i jordbruksnäring, gäller hvad under l:o) här ofvan är stadgadt.

Vidare må afdrag ske

2) för vissa utgifter, som icke stå i direkt sammanhang med den
skattskyldiges verksamhet, men som han gjort för att trygga sig och sin
familj i händelse af olycksfall, sjukdom eller dödsfall. Härunder falla
pensionsafgifter, premier för lifförsäkring o. d. Rätten till afdrag för försäkringspremier
är emellertid begränsad till 200 kronor, hvilket belopp
afser den utgift, som den skattskyldige verkligen fått vidkännas för försäkringen,
d. v. s. hvad som återstår efter afdrag af dem återbetalning af
premier, hvilken under året till äfventyra ägt rum under form af vinstutdelning
e. d. Om vinstutdelningens belopp skulle öfverstiga hvad såsom
premie för ifrågavarande slags försäkring under året utbetalats, anses öfverskottet
vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger afdrag rum

3) för vissa utgifter, som minska den skattskyldiges skatteförmåga
och hvilka få afdragas från den sammanräknade inkomsten, nämligen ränta
å allt slags gäld, om räntan ej afdragits såsom driftkostnad, sådan förlust
å den skattskyldiges verksamhet, som ej är att anse såsom kapitalförlust,
undantagsförmåner och årligt understöd eller andra sådana utbetalningar,
som grunda sig på en rättslig eller frivilligt åtagen förpliktelse utöfver
den genom lag ålagda försörjningsplikten. Hvad som utgifvits till hemmavarande
familjemedlemmar får icke afdragas.»

Vid omförmälda 9 § hade herr Nilsson i Eonarp, med instämmande

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 36.

af herrar 0. A. Ericsson och J. Olofsson afgifvit en reservation, däri yrkats,
att paragrafen måtte erhålla följande lydelse:

»Yid uppskattning — — — — — — — — -— — —---—

— — — — — — .— — ■— -— — — — — — — — inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden och arbetare samt hemmavarande barn öfver 15 år, för
de sistnämnda dock ej till högre belopp än 200 kronor för hvarje barn;

— — — -— — — — — — — —- — — särskilda anvisningarna.»

Dessutom hade i reservationen yrkats, att, i händelse af bifall till
reservanternas förslag till lydelse af 9 §, ändring måtte vidtagas äfven i
motsvarande delar af särskilda anvisningarna.

Yid behandlingen af utskottets författningsförslag hafva båda kamrarna
antagit det förslag, som innefattades i omförmälda vid 9 § afgifna reservation.

I anledning häraf lärer det åligga utskottet att afgifva förslag till
den ändring i de till förordningen hörande särskilda anvisningarna, som
enligt i reservationen framställdt och af kamrarna bifallet yrkande bör
vidtagas i anledning af den beslutade ändringen i 9 §.

I någon annan punkt än de bär ofvan intagna lärer förändring i följd
af den beslutade ändringen i 9 § ej erfordras. Punkterna l:o) II och 5:o)
synas däremot böra ändras i följande afseenden.

Den afdelning af punkten l:o) II, som inledes med orden: »Såsom
kostnader för jordbruksfastighets brukande och skötsel komma särskildt i
betraktande utgifter för», torde böra erhålla följande ändrade lydelse:

»lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller hufvudsakligen
användes för jordbruket och dess binäringar, därvid dock afdrag
ej får ske för underhåll, som bestrides med fastighetens produkter; skolande
i fråga om lön och underhåll åt den skattskyldiges hemmavarande
barn, som deltaga i arbetet med egendomens skötsel, nedan angifna regler
komma till tillämpning;

nyanskaffning — — — — — — — — — — — — — — —

Pör lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i arbetet
med egendomens skötsel, äger skattskyldig göra afdrag med fulla värdet
af omförmälda förmåner, därest barnet särskildt taxeras för sin inkomst.
År sådant hemmavarande barn öfver 15 år, må, ändock att detsamma icke

BevillningsutsJcottets Betänkande Nr 36.

särskildt taxeras för inkomst, afdrag ske för värdet af förmåner af
nyssnämnda slag till belopp af högst 200 kronor.»

Beträffande punkten 5:o) synes ur näst sista stycket af mom. 1 böra
uteslutas slutmeningen, så lydande: »Ej heller må afdrag äga rum för lön
och underhåll åt hemmavarande barn, som deltaga i rörelsen eller yrket,
såframt de icke särskildt taxeras för sin inkomst däraf», och i stället inskjutas
ett nytt stycke af innehåll motsvarande det här ofvan till införande
i punkten l:o) II föreslagna stycket.

Utskottet får alltså hemställa,

att, i anledning af Riksdagens i sammanhang med
beslutet angående lydelsen af 9 § i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt fattade beslut om ändring
i motsvarande delar af särskilda anvisningarna,
Riksdagen må besluta de jämkningar i punkterna l:o)
II och 5:o) af omförmälda anvisningar, som här nedan
finnas angifna:

l:o)

Inkomst af fast egendom.

I. _____---------

II. Till inkomst af jordbruk med dess binäringar
räknas den inkomst, som förvärfvas:

genom försäljning —• — — — försäljningspris.

Såsom kostnader för jordbruksfastighets brukande
och skötsel komma särskildt i betraktande utgifter för:

lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande
eller hufvudsakligen användes för jordbruket och dess
binäringar, därvid dock afdrag ej får ske för underhåll,
som bestrides med fastighetens produkter; skolande i
fråga om lön och underhåll åt den skattskyldiges
hemmavarande barn, som deltaga i arbetet med egendomens
skötsel, nedan angifna regler komma till tilllämpning; nyanskaffning

— — — — — — —---

— — — •—• •—■ — — — — — — — inventarier.

För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som
deltager i arbetet med egendomens skötsel, äger skatt -

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 36.

skyldig göra afdrag med fulla värdet af omförmälda
förmåner, därest barnet särskilt taxeras för sin inkomst.
År sådant hemmavarande barn öfver 15 år,
må, ändock att detsamma icke särskilt taxeras för inkomst,
afdrag ske för värdet af förmåner af nyssnämnda
slag till belopp af högst 200 kronor.

Kostnad för sådana ■— — — — — — — —
— —• -—- — — — — — — — — af jordbruk.

5: o)

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

Afdrag är medgifvet:

1) för alla — -—- — — — — kronoutskylder.

Afdrag — — -—- — — — bostad och dylikt.

Däremot —- — — — •— — — utgifter härför.

För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som

deltager i rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra afdrag
med fulla värdet af omförmälda förmåner, därest
barnet särskildt taxeras för sin inkomst. År sådant
hemmavarande barn öfver 15 år, må, ändock att detsamma
icke särskildt taxeras för inkomst, afdrag ske
för värdet af förmåner af nyssnämnda slag till belopp
af högst 200 kronor.

Äfven indirekta — — — — — är stadgadt.

Vidare må afdrag ske

2) för vissa — — — — — —--inkomst.

Slutligen äger afdrag rum

3) för vissa — — — — -— -— --af dragas.

Stockholm den 6 juni 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.