Bev flin klys- Utskottets Betänkande N:o 3 (Betänkande 1885:Bevu3 bevu)

Bev flin klys- Utskottets Betänkande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Eiksd. Kansli den 10 Mars 18S5 kl. 6 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Bevillnings-Utskottet har fått till sig hänvisade sex inom Första
Kammaren och elfva inom den Andra väckta motioner, innefattande
förslag till ändringar i gällande tulltaxa och dermed sammanhängande
ämnen, jemte tvenne inom Andra Kammaren afgifna yttranden, äfvensom
en af Kongl. Maj:t till Riksdagen under N:o 17 aflåten nådig proposition,
angående nedsättning i lastpenningarne.

Härförutom hafva af Kongl. Maj:t till Utskottet, för den åtgärd,
hvartill Utskottet kunde finna desamma föranleda, öfverlemnats dels
med ett stort antal namn undertecknade etthundra nittiotre ansökningar
från olika kommuner inom Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Örebro och
Kopparbergs län, angående tullskydd för svenskt jordbruk och svensk
industri, dels eu ansökning i enahanda syfte af åtskilliga personer i
Wintrosa och Kräklinge socken; dels ock handlingar rörande ifrågasatt
ändring i tullafgiften för pulveriserad cacao; hvarjemte Kongl.
Maj:t till Utskottet remitterat vissa handlingar för att sätta Utskottet i
tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida ej i tulltaxan borde intagas
ett stadgande om tullfrihet för väfnad, impregnerad med antiseptiska
medel för att användas vid särbehandling.

Bland de framställningar, öfver hvilka det sålunda tillkommer
Utskottet att afgifva utlåtande, afse några sådana frågor, som, enligt
Utskottets tanke, böra bringas under Riksdagens pröfning och afgörande,
innan Utskottet till behandling upptager öfriga rörande tullbevillningen
väckta förslag eller ingår i undersökning om hvad Utskottet derutöfver
må anse påkalla förändring i nu bestående lagstiftning angående detta
ämne.

Sådana frågor äro: dels de af Friherre KlincUowstmn i hans från
Första Kammaren remitterade motion N:o 18 väckta försias: om tull CD Bih.

till Rilcsd. Prof. 1885. 5 Sami 1 Afä. 3 i luft. 1

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 3.

taxans förändrade uppställning i olika tariffer, en generel och en speciel,
samt i sammanhang dermed om aflåtande af underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående uppsägning af eu stor del med andra makter
afsilande handels- och sjöfartstraktater;

dels de af samme och andra motionärer under namn af inregistreringsafgift
eller tull föreslagna nya eller förhöjda afgifter vid införsel
af vissa till landtbruks- och trädgårdsprodukter hänförliga artiklar.

Utom det att det förstnämnda af dessa förslag i främsta rummet
berör tulltaxans formella uppställning och redan derföre påkallar Riksdagens
särskilda beslut, har förslaget det mycket omfattande syftet att
med olika tullafgifter belägga samma varor, allt efter som dessa inkomma
från länder, med hvilka Sverige har afslutat för längre tid gällande
tarifftraktater, eller ock från andra länder, med hvilka sådana
fördrag icke äro afslutade. Och lärer det ligga i sakens natur, att derest
Riksdagen icke skulle gilla sjelfva grunden, hvarpå detta Friherre
Klinckowströms förslag hvilar, ett på sådan grund af Utskottet utfördt
och Riksdagens pröfning understäldt omfattande arbete vore utan
ändamål.

Hvad åter angår de senare förslagen om nya eller förhöjda införselsafgifter
å sådana af landtbruket och dess binäringar härflytande
produkter, som hufvudsakligen utgöra dels hela befolkningens vigtigaste
födoämnen, dels för vissa industrigrenar oumbärliga råämnen, så har
redan vid remissen af motioner härom den mening inom Riksdagen
blifvit uttalad, att dessa frågor borde af anförda skäl så skyndsamt som
möjligt behandlas och bringas till slutligt afgörande; hvilken mening
desto hellre måste af Utskottet biträdas, som, derest lifsmedlen och
industriens råämnen skulle genom tullbeskattning fördyras, en stor del
under andra förhållanden nu stadgade tullafgifter otvifvelaktigt måste
lämpas derefter.

Utskottet öfvergår således till behandlingen af dessa särskilda
frågor.

Utom annat, hvartill Utskottet framdeles skall återkomma, har
Friherre Klinckowström i sin omförmälda motion N:o 18 anfört, hurusom
en orimlig åtgärd, hvilken beröfvat Sverige den fria bestämmelsen
öfver dess tulltaxa och nära nog öfver hela dess tullagstiftning, på samma
gång som den högst betydligt minskade statens inkomster, vore att de
tariffer, hvilka genom senaste handelstraktater med Frankrike och Spanien
blifvit aftalade, införts i vår så kallade generella tulltaxa såsom

Bevillnings-Utsfcottets Betänkande N:o 3.

gällande icke allenast för tarifftraktatsmakterna utan äfven för alla de
makter, hvilka med Sverige, under ofta långt aflägsna tider, afslutat
handelsfördrag utan tariff, men endast på grund af full reciprocitet och
att behandlas såsom den mest gynnade nation, och jemväl för alla öfriga
makter, hvilka drefve handel med Sverige, äfven om dessa senare icke
medgåfve Sverige någon reciprocitet utan mot oss uppstälde skyhöga
tullar för våra till dem införda produkter, ehuru Sverige läte deras likartade
produkter tullfritt i landet införas. Om än bestämmelserna i
våra med Spanien och Frankrike afslutade tarifftraktater visserligen ej
stode att ändra, kunde dock Sverige utan svårighet hindra hela den
öfriga handelsverlden, med hvilken det hade varubyte, att begagna sig
af de åt nyssnämnda båda länder medgifna tariffer, så mycket hellre
som alla de handelstraktater, Sverige tillförene utan tariff afslutat, oftast
ej beviljat oss fördelar, motsvarande dem, som vi lättsinnigt och tanklöst
tilldelat dessa länder. Rätta sättet derför vore att, till godtgörelse
af den försummelse, som derutinnan egde rum år 1865, då den första
haudelstraktaten med Frankrike afslutades, nu uppsäga alla de handelstraktater,
som Sverige med andra makter afslutat med försäkran att
behandlas lika som den mest gynnade nation — en bestämmelse, hvilken
vid fördragens afstötande hade en helt annan betydelse och
mening, än hvad efter nyss sagda år blifvit förhållandet — och att derefter
omarbeta vår tulltaxa sålunda, att en speciel tulltaxa upptoge alla
de med Frankrike och Spanien aftalade tarifftullafgifter och eu generel
tulltaxa deremot tullafgifterna för hela den öfriga handelsverlden. I
denna senare tulltaxa kunde då Sverige bestämma sådana tullafgifter, som
bäst gynnade dess intressen. De ifrågavarande, ännu gällande handelseller
kombinerade handels- och sjöfartstraktaterna kunde samtligen upphöra
efter tolf månaders förutgången uppsägning, och sådan borde derföre
samtidigt ega rum, så framt dessa traktater kunde hafva något
väsentligt inflytande på den förordade förändringen af tulltaxans uppställning.
Många af dessa traktater vore af den obetydliga vigt för vårt
varubyte, att de saklöst kunde upphöra utan att vidare förnyas, och
icke heller uppsägandet af de återstående skulle menligt inverka på
vårt varubyte eller öfriga haudelsintressen hos de stater, med hvilka
de ingåtts. En sådan anordning af tulltaxan, som motionären åsyftade,
vore vidtagen inom icke färre än nio stater med tillsammans 193 millioner
invånare, hvadan det icke med fog kunde sägas, att den icke
numera vore det allmänna bruket inom de större kulturstaterna. Och
den invändning, som eljest plägade deremot göras, eller att två olika
tulltaxor skulle för tullpersonalen åstadkomma betydande olägenheter

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 3-

vid kontroll, uppbörd och expedition, vore icke blott grundlös utan för
tullpersonalen i dess helhet förnärmande och vederlädes af erfarenheten
hos utlandet. Slutligen framhåller motionären, huruledes Riksdagen
endast genom upphörandet af våra utan tariff afslutade traktater kunde
återvinna sin grundlagsenliga befogenhet att ensam bestämma öfver tullbevillningen.

På grund af hvad motionären sålunda andragit och hvilket i
motionen finnes närmare utveckladt, föreslår motionären

under l:o): att Riksdagen ville besluta den förändring i vår nu
gällande tulltaxas uppställning, att densamma hädanefter måtte komma att
bestå dels af en generel tulltaxa, innehållande alla importartiklar, som nu
deri förekomme, och i hvilken borde införas de förändrade införselsafgifter,
som Riksdagen, till följd af motionen eller annars, ansåge sig böra å
dessa artiklar bestämma, och dels en speciel tulltaxa, upptagande endast de
artiklar, jemte dem åsätta införselsafgifter, hvilka, till följd af de mellan
Sverige och några främmande makter afslutade tariffhandelstraktater,
vore bestämda, och hvilka införselsafgifter icke kunde ensidigt af Sverige
förändras, så länge nyssnämnda traktater vore gällande; och borde dessä
nya tulltaxor förklaras lända till efterrättelse snarast möjligt efter det
att de i motionens tredje punkt nämnda traktater, till följd af vederbörligen
skedd uppsägning, upphört att vara gällande; samt

under 3:o): att Riksdagen ville hos Kong!. Maj:t i underdånighet
anhålla, att alla de handelsfördrag äfvensom kombinerade handels- och
sjöfartsfördrag eller traktater, som svenska regeringen med främmande
stater afslutat och hvilka ännu vore gällande — undantagande de med
Frankrike och Spanien senast afslutade tariffhandelstraktater, hvilka
senares tulltaxebestämmelser ensamt borde införas i den uti första punkten
föreslagna speciella tulltaxan — måtte samtidigt, och så snart detta
lämpligen ske kunde, å Sveriges sida uppsägas.

De åsigter motionären sålunda lagt i dagen kan Utskottet ingalunda
biträda.

I fråga om införandet af tvenne särskilda tulltaxor, en speciel för
tarifftraktatsstater och en generel för öfriga stater, utgår motionären
från den helt och hållet ogrundade föreställning, att mot en sådan anordning
intet annat eller väsentligare kunde anföras än de båda ofvan
omförmälda invändningar, som uti motionen till besvarande upptagits.
Den ena af dessa invändningar, eller att tvenne olika tulltaxor skulle
för tullpersonalen åstadkomma svårigheter vid kontrollen, uppbörden
och expeditionen, finner icke heller Utskottet vara af någon afsevärd

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

betydelse för frågans bedömande, och antagligen bär icke heller hänsyn
dertill i någon mån varit bestämmande vid taxans inrättande. I afseende
åter å den andra invändningen vill Utskottet erinra, att om än en sådan
anordning, som motionären föreslagit, befunnits lämplig i en del
andra stater, deraf dock ingalunda följer, att för vårt land och under
våra förhållanden enahanda anordning vore vare sig lämplig, nödig eller
nyttig. Redan år 1866, då den med Frankrike året förut afslutade
första tarifftraktaten af Rikets Ständer, om ock icke utan motsägelse,
godkändes, gåfvos åt traktatsbestämmelserna allmän giltighet i den af
Rikets Ständer antagna tulltaxa. Uppoffringen under den följande traktaktstiden
af Riksdagens makt att förhöja afgifterna utöfver de i traktaterna
bestämda tullsatser har vid godkännandet så väl af nämnda
traktat som af den sedermera med Frankrike förnyade och med Spanien
slutade tarifftraktaten nogsamt afväges mot fördelarne, som genom dessa
fördrag ansågos blifva vårt land beredda, likasom de många och stora
olägenheter och oegentligheter, hvilka skulle vara förknippade med
åsättande och tillämpning af olika tullsatser för samma vara från olika
länder, ingalunda undfallit tidigare eller senare Riksdagars uppmärksamhet.

Det bör ock ligga för öppen dag, att, om någon betydande skilnad
i tullafgiften å en viss vara, som till Sverige importeras, uppställes för
tvenne olika länder, importen från det land, för hvars produkt den drygare
afgiften vore bestämd, antagligen komme att verkställas öfver det
land, som fått förmånligare vilkor sig beviljade, hvarigenom den högre
tullsatsen undginges, men deremot sjelfva varan drabbades af högre
transportkostnader, till men för handeln och konsumenterna, men utan
ringaste gagn för svenska statsverket. Till motverkande af sådant kringgående
af tulltaxans bestämmelser måste derföre den fordran uppställas,
att alla varor af ifrågavarande slag, som införas från det mera gynnade
landet, skola åtföljas af s. k. produktionsbevis, styrkande att de verkligen
blifvit i detta land tillverkade. Erfarenheten har emellertid tillräckligen
gifvit vid handen, hvilka stora svårigheter det möter att härvid
förebygga underslef.

Dessa svårigheter jemte deraf härrörande faror måste anses utgöra
ett särdeles vigtigt skäl att nu icke i förevarande hänseende frångå
eu enligt Utskottets åsigt hittills med öfvervägande fördel tillämpad
grundsats beträffande vår tulltaxas anordning. För öfrigt kan hvad
motionären i denna del yrkat icke tillvägabringa^ med mindre än att, på
sätt motionären jemväl önskar, samtliga våra utan tariff ingångna handels-
samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater, i hvilka ömsesidigt

BevUlnings-Utskoltets Betänkande N:o 3.

utlofvas behandling lika med de mest gynnade länder, uppsägas. Men ett
sådant till vägagående skulle enligt Utskottets förmenande medföra de
betänkligaste följder för vårt lands handelsintressen och förhållanden
till andra länder.

Uppenbart är nemligen, att, derest, på sätt motionären önskar,
alla våra gällande handels- samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater
af nyss omförmälda beskaffenhet nu från svensk sida uppsades,
i följd hvaraf jemväl Sverige för sin del förlorade den i
dessa traktater ömsesidigt stipulerade förmån af behandling lika med
den mest gynnade nation, samtliga eller åtminstone de allra flesta af
de stater, hvilka komme att drabbas af de nya eller förhöjda tullafgifter,
som kunde varda införda i en ny svensk generel tulltaxa, skulle
ofördröjligen möta och vedergälla detta medelst ökade införselsafgifter
å svenska varor. Genom sådana strafftullar, till hvilkas åsättande under
liknande förhållanden vissa regeringar redan äro genom lagstiftning
dels förpligtade, dels bemyndigade, skulle Sverige otvifvelaktigt föranledas
till beträdande just af den för motionären sjelf föga tilltalande
väg att ingå nya tarifftraktater, och detta med må hända alla de stater,
hos hvilka Sverige önskade bereda fortfarande afsättning för sina produkter.
Vid dessa nya traktaters ingående kunde naturligen Sverige
icke för sina varor påräkna särskilda tullnedsättningar, som icke jemväl
komme öfriga stater till godo; och å andra sidan måste dervid
Sverige, till ersättning för de fördelar, det kunde för sig utverka, åt
hvarje stat, med hvilken ny traktat inginges, medgifva särskilda tulllindringar,
de der i sin ordning omedelbart blefve gällande för samtliga
de stater, till hvilka Sverige då stode i handelstraktatsförhållande.
Då på detta sätt, efter lika tidsödande som vanskliga underhandlingar,
Sverige omsider fått nya handelstraktater bragta till stånd med alla de
stater, med hvilka en fortsatt handelsförbindelse ansåges önsklig, skulle
antagligtvis de vilkor, hvarunder vårt varubyte komme att ega rum,
på alla eller åtminstone de flesta håll hafva väsentligen försämrats i
jemförelse med dem, som nu äro för handen.

Men oafseclt de vigtiga betänkligheter af nu antydda art, som sålunda,
enligt Utskottets mening, tala mot det ifrågasatta uppsägandet
af alla våra utan tariff men med klausul om behandling lika med den
mest gynnade nation ingångna handels- samt kombinerade handels- och
sjöfartstraktater, kan Utskottet ingalunda instämma i motionärens åsigt
om det menliga för Sverige i samma traktaters tillkomst och fortvara.
Att dessa traktater uppfylt sitt ändamål att bereda de kontraherande
staterna ömsesidiga fördelar lärer icke vara tvifvelaktigt. Och om den

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

nämnda klausulen beredt andra stater vinst, då tullnedsättningar från
vår sida medgifvits Frankrike och Spanien, har å andra sidan äfven
Sverige njutit samma klausul till godo och deraf skördat fördelar, som
icke få förbises.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

l:o) att hvad Friherre Klinckowström i sin förevarande
motion under l:o) föreslagit måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende; samt

2:o) att det i samma motion under 3:o) upptagna
yrkande icke heller måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Beträffande vidare de öfriga förslag, öfver Indika Utskottet nu
ansett sig böra afgifva särskildt utlåtande, så förekomma dessa hufvudsakligen
i följande motioner, nemligen: motionerna N:o 6 af Friherre
Klinckowström och N:o 23 af Herr Bexcll m. fl., inom Första Kammaren,
samt N:o 21 af Ilerr E. G. Fredholm, N:o 22 af Herr P. Pehrsson i Norrsund,
N:o 60 af Herr J. Örwall m. fl. och N:o 83 af Herr Jöns Bundbäcic,
alla inom Andra Kammaren. I sammanhang med sitt utlåtande
rörande dessa motioner torde Utskottet ock böra yttra sig öfver vissa
af Friherre Klinckowström i hans tillförene omnämnda motion N:o 18
framstälda yrkanden om nya eller ändrade tullsatser å sådana varor,
som jemväl i andra af nu ifrågavarande motioner afses.

I motionen N:o 6 föreslår Friherre Ktinclcowström:
att följande i motionens bilaga N:o 2 upptagna s. k. landtmannaprodukter
måtte åsättas en inregistreringsafgift med fyra (4) procent af
deras vid införseln i riket påförda tullvärde, nemligen: hästar, utom
hingstar; nötkreatur; får och lam; svinkreatur, utom fargaltar; kött, alla
slag; fläsk; ost, alla slag; smör; ister; spanmål, omalen: hvete, råg, korn,
malt, hafre, blandsäd, bohvete, ärter, bönor, vicker och mais; malen:
gryn, alla slag, och mjöl, alla slag; stärkelse; jäst, komprimerad; talg;
grönsaker, friska (dock icke några i franska och spanska traktaterna
förekommande dylika artiklar), frukter och bär; potates; humle; hudar
och skinn, oberedda; honing; lin, ohäcklad! och. häckladt; tagel och
hästhår; kli; ull, ofärgad; ägg; samt blår af lin; äfvensom

att, i fall sådan afgift bifalles af Riksdagen, utgörandet af den -

BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

samma måtte påbjudas att träda i verkställighet, så snart derefter detta
kunde, utan olägenheter för kontroll, uppbörd och redovisning, låta sig
göra.

I motionen N:o 18 har samme motionär, under 2:o), i hithörande
delar yrkat, att följande artiklar, tillhörande yppighets- och öfverflödsvaror,
måtte af Riksdagen åsättas nedannämnda införselstu]lafgifter,
nemligen: nötter, hassel-, val- och dylika, 35 öre, risgryn och rismjöl
5 öre, samt sagogryn 10 öre, allt för 1 kilogram.

Af Herr P■ Pehrsson i Norrsund yrkas, att vid införsel till riket af
följande varor skall erläggas en inregistreringsafgift af åtta (8) procent
af varans värde, nemligen: lör spanmål, malen eller omalen, ost, smör
och fläsk samt trävaror, huggna, sågade eller bilade.

Herr Fredholm föreslår, att här uppräknade varor må påföras följande
tullsatser, nemligen: hvete 12 öre, råg 10 öre, korn 8 öre, mais
10 öre, mjöl af hvete, råg och mais 15 öre, korngryn 12 öre, smör 20
öre, ost, alla slag, 15 öre, sanit fläsk 15 öre, allt för 1 kilogram.

I Herrar Bexells och Örwalls in. fl:s motioner yrkas sammanstämmande
följande tullsatser, Indika, i händelse de blefve vederbörligen
beslutade, borde omedelbart derefter träda i gällande kraft, nemligen:
för spanmål, omalen: hvete 1 krona 50 öre, ärter och bönor, ej specificerade,
1 krona 20 öre, råg, korn och mais, 1 krona, hafre och vicker,
60 öre, andra slag, ej specificerade, 1 krona 50 öre, allt för 100 kilogram;
malen: mjöl och gryn, alla slag, 2 kronor 50 öre för 100 kilogram;
mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under spanmål eller hänföras till medicinalier, 2 kronor 50 öre
för 100 kilogram; timotej frö 5 öre och alla andra slag af frö, ej specificerade,
med undantag för hamp-, lin-, raps- och roffrö, 15 öre,
allt för 1 kilogram; kli, alla slag, 20 öre för 100 kilogram; fläsk 10

öre, kött 5 öre, smör, äfven konstgjord^ 10 öre, ost 15 öre, ister 6 öre,

allt för 1 kilogram; malt 1 krona 20 öre för 100 kilogram; pressjäst

15 öre för 1 kilogram; risgryn och rismjöl 3 öre för 1 kilogram, samt

öfriga gryn af andra slag än spanmål 10 öre för 1 kilogram; hvarjemte
i den förstnämndes motion jemväl föreslagits en tullsats å oskalad
ris af 1 krona för 100 kilogram.

Herr Rundbäcks motion innefattar det jwkandet, att Riksdagen behagade
för införsel från främmande länder af nedanstående trädgårdsalster
åsätta dessa följande tullsatser, nemligen: blommor, naturliga,
friska, 30 öre, blomster- och trädgårdsfrö, ej specificerade, 30 öre, blomsterlökar,
30 öre, lök, andra slag, 20 öre, frukter och bär, ej specificerade,
friska, 20 öre, grönsaker, friska, ej specificerade, 20 öre, nötter,

Bevillnings-Utskottcts Betänkande N:o 3.

ej specificerade, 20 öre, rötter, ätbara, ej specificerade eller till apoteksvaror
hänförliga, 20 öre, allt för 1 kilogram, äfvensom fruktträd, alla
slag, 30 öre för stycket, samt växter och plantor, lefvande, 10 öre för
stycket; hvarjemte motionären, beträffande dessa artiklars rubricering
och placering i tulltaxan samt för den händelse äfven andra likartade
artiklar behöfde till förekommande af misstag vid tullbehandlingen åsättas
tullsatser, anhållit att Utskottet i motionen behagade göra de rättelser
och tillägg, som möjligen erfordrades.

Anledningarne till och ändamålet med motionärernas nu omförmälda
yrkanden angifvas i de olika motionerna temligen olika. Friherre
Klinckowström finner väl talet om det svenska jordbrukets tryckta ställning
vara särdeles behjertansvärdt, men förklarar dock, att den af honom
yrkade låga inregistreringsafgift på landtmannaprodukter, som införas i
riket, ingalunda afser att bereda ett verkligt skydd åt landtmannanäringarne.
»Det gäller bär», säger motionären, »icke att höja lefnadsmedlens
pris, men att, genom den nu föreslagna åtgärden, åt den svenske jordbrukaren
betrygga afsättningen på landets egna marknader till ett sådant
pris, att den inhemska produktionen hädanefter kan eg a rum.»
Enligt hvad motionären söker ådagalägga, skulle de af honom föreslagna
afgifter å de vigtigare lefnadsförnödenheterna icke komma att
medföra dessas fördyrande uti minuthandeln, utan de, som komme att
drabbas af dessa afgifter, blefve endast grosshandlaren, hvilken importerade
dylika varor, och detaljhandlaren, hvilken utminuterade desamma.
Anledningen till motionen vore det behof af ökade ordinarie
inkomster statsverket snart och derefter fortfarande torde komma att
behöfva, i fall de stora frågorna angående försvarsverkets omdaning
och skatteförhållandenas rättvisa och billiga utjemnande skulle vinna sin
lösning icke allenast på papperet utan äfven i verkligheten. Detta
behof kunde, enligt motionärens förmenande, icke åstadkommas på
något enklare och säkrare sätt än genom en förändrad tullagstiftning
i de afseenden sådant ej vore oss förmenadt genom ännu bestående
tariffhandelstraktater med Frankrike och Spanien. Genom den föreslagna
inregistreringsafgiften skulle en årlig tillökning i tullinkomst erhållas
af omkring 2,500,000 kronor. De i motionen N:o 18 af samme
motionär framstälda yrkanden om förhöjning i tullen på åtskilliga
lvx- och öfverflödsartiklar, af Indika yrkanden några få blifvit i Utskottets
förevarande betänkande omhandlade, sägas likaledes afse, jemte motverkande
af de förmögnare klassernas lyx och öfverflöd, en tillökning
i statsinkomster, ämnad att bidraga till fyllandet af ofvanberörda behof.

De öfriga motionärerna utgå mera bestämdt från betraktelsen af

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 3 Höft.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

jordbruksnäringens betryck och från den åsigt, att vårt lands jordbrukare
icke förmådde uthärda den ständigt växande konkurrensen med
andra, af naturen lyckligare lottade länders, i det utländska landtmannavaror,
särskildt spanmål, af dem hit importerades till billigare pris än de,
för hvilka de inhemska produkterna utan förlust för jordbrukarne kunde
säljas. Denna införsel, säga några af motionärerna, rättar sig alls icke
efter befolkningens behof, utan är blott och bart beroende af mer eller
mindre lifliga handelsspekulationer, hvilka ock för den inhemske producenten
göra prisen högst vacklande. Följden af detta tillstånd skulle blifva
skuldsättning och ruin för landets jordbrukare, jordvärdets nedgående
samt en minskad tillit till realsäkerheternas bestående värde, hvarigenom
jemväl den svenska statens kredit i utlandet slutligen kunde varda lidande.
Och låga pris å jordbruksalstren måste utöfva en menlig
återverkan inom landet på nästan alla andra industrigrenar.

Herr P. Pehrsson i Norrsund söker emellertid hufvudanledningen
till det svenska jordbrukets betiyek i vårt beskattningssystem, i det
han anser grundskatterna och roteringen samt andra uteslutande på jorden
hvilande bördor hårdt och orättvist trycka jordbruket. Under förklaring
att han icke i öfrigt ämnar biträda skyddstullssystemets grundsatser,
angifver derföre motionären sin afsigt med de af honom föreslagna
afgifter endast vara, att dessa skola utgöra eu ersättning för
den orättvisa, som jordbruket genom grundskatterna och andra på jorden
hvilande onera lider i förhållande till andra näringar, hvarföre ock
det af honom begärda tullskydd skulle upphöra, så snart dessa orättvisor
försvunne.

Herr Fredholm inlåter sig icke på orsakerna till våra jordbrukares
svårigheter att konkurrera med importörerna. I Herrar Bexells och Örwalls
m. fl:s motioner, der dessa orsaker närmare undersökas, framhållas i sådant
hänseende, förutom den nyssnämnda, af Herr P. Pehrsson i Norrsund
omförmälda, jemväl och öfvervägande Sveriges i jemförelse med andra
länders svåra produktionsvilkor, hvilka skulle bestå i strängare klimatiska
förhållanden, en mångenstädes mindre gifvande jordmån, deraf
beroende osäkrare skörderesultat samt betydligt dyrare förlagskapital.
I samma motioner erinras ock om att våra jordbrukare, ehuru sjelfve
alldeles utan skydd mot utländsk täflan, såsom afnämare af skyddade
inhemska näringsgrenars arbetsalster vore underkastade ett för deras
ekonomiska ställning menligt tryck äfven i deras egenskap af konsumenter.
Hvad andra näringar angår, förmenar Herr Fredholm äfven, att exportörer
af trä- och jernvaror hade det jemförelsevis bättre stäldt, i det
deras alster funne afsättning i främmande land. Beträffande de först -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3

nämnda af dessa begge varor hyser dock Herr P. Pehrsson i Norrsund
en annan mening, i det han — utan särskild motivering — låter huggna,
sågade och bilade trävaror ingå bland de landtmannaprodukter, å
hvilka han yrkar införselsafgift.

Jemte den allmänna nöd, i hvilken vår jordbruksnäring, till följd
af antydda förhållanden, skulle genom de låga afsättningsprisen å dess
alster hafva råkat, och som fortfarande hotade densamma, fästa sig
Herrar Bexell och Orwall m. fl. särskildt dervid, att införseln af de
ädlare och dyrare sädesslagen snart sagdt allt ifrån tidpunkten för spanmålstullarnes
borttagande skulle varit i nästan oafbrutet stigande och under
senaste årtiondet antagit dimensioner, som måste förekomma mycket
oroande, då härigenom vår sädesproduktion nödgats inslå en så ensidig
rigtning, att Sverige år efter annat allt mera stälts i beroende af utlandet
för erhållande af det till brödföda allmännast använda sädesslaget, eller
råg. Ett liknande förhållande visade sig ock i fråga om de flesta andra
landtmannaprodukter.

Sistnämnda motionärer anföra ock, hurusom den ekonomiska lagstiftningen
i de flesta stater numera aktat nödigt att åt landets jordbrukare
i möjligaste måtto betrygga den inhemska marknaden. Detta
hade ej kunnat ske på ändamålsenligare sätt än genom att åsätta de
från andra länder införda landtmannaprodukterna en tullbeskattning —
högre eller lägre i förhållande till dessa alsters mer eller mindre förädlade
beskaffenhet —, till sitt belopp så afvägd, att landets egna jordbrukare,
med iakttagande af arbetsamhet och omtanke, måtte kunna
åtminstone upptaga en täflan med utlandet och sålunda en möjlighet
till jordbrukets fortsatta bedrifvande åt dem bevaras. Hvad särskildt inregistreringsafgifter
beträffar, erinrar ock Friherre, Klinckowström, att
utgifter af likartad beskaffenhet förekomme i flera andra länder.

I fråga om den vanliga invändning emot en tullbeskattning på
lifsförnödenheter, att lefnadskostnaderna för landets öfriga kroppsarbetare
derigenom skulle fördyras, dela Herrar Bexell och Örwall m. fl. Friherre
Klinckowströms ofvan framstälda uppfattning, att en lindrig tull
å dylika varor icke medförde någon verkan för konsumenterna.

Herr Rundbäcks förslag om införselstull å en del trädgårdsalster
stödjes å hufvudsakligen enahanda grunder. Så länge sydligare, rikare
och i klimatiskt hänseende bättre lottade länder tillätes icke blott att hit få
fritt införa utan jemväl afgiftsfritt försälja sina trädgårdsalster, måste
hvarje bemödande, som hos oss gjordes för att uppdrifva vare sig köks-,
frukt- eller blomsterträdgårdsodlingen, misslyckas. Den stora kostnad,
som vidlådde framtvingandet hos oss af dessa produkter, det höga

Bevillnings-TJtshottets Betänkande N:o 3.

värde de egde, förmågan hers de samhällsklasser, som företrädesvis
förbrukade dem, att betala omkostnaderna för deras odling, betingade,
ja, nödvändiggjorde — för så vida man ville för nutid och framtid upprätthålla
denna odling och berättigade näring — att något skydd lemnades
densamma.

De sålunda och i öfrigt af motionärerna anförda allmänna grunder
för deras förslag kunna, enligt Utskottets tanke, icke tillmätas sådan
betydelse, att Riksdagen deraf må föranledas till återgång från det system
af tullfrihet för oundgängliga lifsmedel och råämnen, som redan
omkring 30 år hos oss varit tillämpadt.

Då emellertid väl är bekant, att den ekonomiska ställningen i landet
och synnerligen det betryck, hvaraf svenska jordbrukarne i allmänhet
under senare tiden lidit, framkallat en ganska stark opinion till förmån
för åtgärders vidtagande i den af motionärerna angifna rigtning, finner
sig Utskottet häraf manadt att ingå i närmare undersökning och vederläggning
af hvad motionärerna anfört, än Utskottet under andra förhållanden
skulle ansett förevarande, så ofta tillförene omliandlade och
fullständigt utredda spörsmål påkalla.

Att, på sätt Friherre Klinckowström yrkat, lägga nya eller förhöjda
afgifter på den allmänna förbrukningen i och för åstadkommande
af medel till fyllande af ett behof, som ännu ej föreligger och hvars
inträffande är ovisst, lärer icke kunna anses med en god statshushållning
förenligt. Frågan om vårt försvarsverks omdaning befinner sig fortfarande
i ett så sväfvande tillstånd, att ur denna synpunkt någon anledning
till beredande af ökade statsinkomster ännu icke kan sägas vara
för handen; och hvad beträffar den af Kongl. Maj:t nu föreslagna nedsättning
i de på viss jord hvilande grundskatter samt lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, har i Herr Statsministerns yttrande till
statsrådsprotokollet den 9 nästlidne Januari uppgifvits, att budgeten
för år 1886 kunde vidkännas den sålunda ifrågakommande inkomstförminskning
och utgiftsförhöjning, utan att någon ny eller förhöjd skatt
behöfde anlitas, och att Kongl. Maj:t ändock derutöfver kunde föreslå
Riksdagen att disponera högst betydliga belopp till nya eller förhöjda
utgifter så väl till försvarets stärkande som till andra ändamål inom
statsförvaltningens olika områden. Utskottet måste ock erinra derom, att,
så vidt införselsafgifter å landtmannavaror skola bereda statsverket betydligare
inkomster eller möjliggöra nedsättning af andra skatter, det ändamål
å andra sidan måste förfelas, för hvilket eljest dylika afgifter yrkas,
eller att de skulle utgöra en hämsko mot onaturlig och onödig import.

BeviUnings-UtsJcottets Betänkande N:o 3.

Att åter, i enlighet med Herr P. Pehrssons i Norrsund förslag, i
afvaktan på grundskatternas och roteringens samt andra uteslutande på
en del jordegendomar hyllande bördors afskaffande eller utjemnande
söka medelst införselsafgifter på landtmannaprodukter bereda jordbrukare
en ersättning för samma bördor, kan Utskottet lika litet
finna lämpligt. Om dessa bördor må anses innebära en orättvisa, är det
otvifvelaktigt, att det sålunda föreslagna botemedlet skulle utgöra eu
långt svårare och mera betydelsefull sådan. I detta hänseende torde
det vara till fyllest att erinra derom, huruledes den nya bördan företrädesvis
skulle komma att drabba den mindre burgna delen af befolkningen,
äfvensom att en dylik åtgärd skulle komma dem, hvilkas jord
varit minst betungad, lika mycket, om ej mera, till godo än de öfrige
jordegarne.

Icke heller ur de synpunkter, ur hvilka öfrige motionärer påkallat
tullskydd för vår jordbruksnäring, kan Utskottet finna sådant hvarken
billigt eller lämpligt, om än Utskottet ingalunda vill eller kan förneka,
att denna näring i våra dagar har att kämpa med betydande och afsevärda
svårigheter.

Huruvida åter dessa svårigheter ega sin grund i våra klimatiska
och finansiella förhållanden, såsom både nu och tillförene ofta blifvit
påstådt, torde deremot med fullt skäl kunna betviflas, så vida man
nemligen vill uppställa .jemförelse mellan Sverige och de länder, emot
hvilkas konkurrens skydd nu företrädesvis begäres. De produktionsvilkor,
som i Finland, Ryssland, Nordamerika och Ostindien förefinnas
för sådana jordbruksalster, som till Sverige importeras, torde, om än i
ett eller annat afseende fördelaktigare än hos oss, deremot i andra
tvärt om vara de sistnämnda vida underlägsna.

Att det ena landets konkurrens stundom tvingar det andra att i
större eller mindre grad ändra arten af sin produktion innebär, enligt
Utskottets öfvertygelse, ingen verklig nationalförlust för det senare landet,
om än sjelfva öfvergången från den ena produktionsarten till den
andra icke kan försiggå utan mer eller mindre betydande omkostnader
och andra olägenheter. Fast hellre måste det anses fullt öfverensstämmande
med naturens egen anordning, att hvarje land till föremål för sin produktiva
verksamhet väljer sådana, i afseende å hvilka det kan påräkna
den bästa ekonomiska framgång. Om härigenom ensidighet i produktionen
inträder, som ställer landet i visst beroende af andra länder för
erhållande af mer eller mindre nödvändiga varor, så är detta beroende
städse ömsesidigt och kan derföre endast befordra samfärdseln emellan
folken. På längden lära ock alla försök att framtvinga en produktion,

Bevillnings-JJtskottets Betänkande N:o 3.

för hvilken landets förhållanden ej lämpa sig, befinnas fruktlösa och
förlustbringande, och faran häraf blifver större, i samma män härvid
anlitas konstlade medel, hvilka för någon tid bereda eu skenbar framgång
åt dessa försök, men endast för att förr eller senare göra bakslaget
så mycket mera känbart och ödesdigert. Att på sådant sätt
söka förrycka den rigtning till det bättre, som under senaste tiden i nu
ifrågavarande hänseende i Sverige framträda vore derföre enligt Utskottets
åsigt synnerligen vådligt.

Utskottets nyss antydda åsigt, att det betryck, i hvithet vår jordbruksnäring
för närvarande befinner sig, icke i någon väsentligare
mån kan anses härröra från ofvan antydda omständigheter, bestyrkes
af den alldeles liknande klagan, som förnimmes från så många andra
jordbruksidkande länder, hvilka befinna sig under helt andra produktionsvilkor
än vårt. Svårigheten att finna afsättning för jordbrukets
alster, hvaröfver från alla håll klagas, måste antagligen hafva sin grund
i allmänt rådande missförhållanden, som icke genom tullagstiftningen
kunna undanrödjas.

Många tecken synas nemligen gifva vid handen, att hufvudanledningarna
härtill äro att söka icke blott i ökad produktion och lättade kommunikationer
mellan vidt skilda länder, utan jemväl och i kanske väsentligaste
mån uti en omfattande nedsättning i den allmänna konsumtionen.

Detta förhållande åter har sin naturliga och i ögonen lätt fallande
förklaringsgrund i de öfriga näringarnas allt utom lysande tillstånd.
Äfven denna företeelse visar sig icke allenast inom Sverige utan i hela
den civiliserade verlden, der det industriella lifvet för närvarande synes
vara tynande, och deraf härrör liknande betryck jemväl för handeln och
skeppsfarten. När, såsom för närvarande inom åtskilliga länder, framför
allt i England, Frankrike och Nordamerika, tusentals arbetare gå
utan anställning, måste häraf följa en högst betydande minskning i konsumtionen
af just de lifsmedel, som ingå i den allmänna förbrukningen,
hvarigenom afsättningen af jordbrukets alster i hög grad försvåras och
delvis omöjliggöres.

Då en förbättrad ställning i näringslifvet i allmänhet inträder, lärer
ock en icke obetydlig lättnad komma att ega rum jemväl för vårt
jordbruk.

Hvilka orsakerna till dettas svåra läge än äro och vare sig de
komma att blifva af mer eller mindre varaktig verkan, anser emellertid
Utskottet den af motionärerna såsom medel för jordbrukets höjande förordade
utväg icke böra beträdas. Sådant skulle enligt Utskottets för -

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 3.

menande medföra de beklagligaste följder för samhället i dess helhet,
utan att ens annat än tillfälligtvis och endast på vissa håll för jordbrukarne
sjelfve leda till åsyftadt resultat.

De grunder, på livilka frihandelssystemet hvilar, hafva så ofta
inom Riksdagen framhållits, att Utskottet trott sig icke behöfva här
närmare sysselsätta sig med desamma. Att det friare varubytets verkningar
för vårt land varit välgörande torde vara af erfarenheten ådagalagdt.
Och om än, hvilket Utskottet icke vill förneka, inskränkningar
deri under särskilda förhållanden och till viss grad kunna vara erforderliga,
tror dock Utskottet icke att i förevarande fall skäl äro för
handen till nya sådana inskränkningar på det område, hvarom nu är
traga.

De skäl, som särskildt plägat framhållas mot tull å landtmannavaror,
qvarstå ännu i sin fulla kraft. Den af några bland motionärerna
förfäktade sats, att en måttlig sådan tull icke skulle fördyra varorna
för konsumenterna, är så stridande mot teoriens och den praktiska
erfarenhetens sammanstämmande läror, att Utskottet desto mindre torde
behöfva derå spilla många ord, som Utskottet derutinnan kan hänvisa
till hvad Utskottet vid 1880 års riksdag anfört beträffande liknande påståenden
och de grunder, hvarå de blifvit stödda.

Skulle verkligen den ifrågasatta tullen lalla på köpmännen allena,
icke på konsumenterna, vore för öfrigt en sådan beskattning på en jemförelsevis
fåtalig klass af medborgare i högsta måtto orättvis. Men
ett sådant förhållande är helt och hållet otänkbart. Genom konkurrensen
tvingas köpmännen att underbjuda hvarandra, och den nuvarande
svårigheten att finna afsättning för jordbrukets alster har, såsom
för öfrigt väl är kändt, tvungit äfven dem att nedsätta sina pris
i den grad, att någon öfverflödig vinstprocent näppeligen lär komma
dem till godo, hvaraf den nya tullen kunde, utan prisens höjande,
utgå. Om en tullsats införes, måste hvarje omtänksam köpman — de
öfrige kunna härvid icke komma i betraktande — i den medeltalsberäkning,
som han öfver hvarje vara anställer, till dennas inköpspris och
öfriga omkostnader lägga icke blott tullen utan ock räntan derå. Och
om än detaljprisen icke alltid rätta sig efter dagens vexlande partipris,
följa de dock stadigt nyssberörda medeltalspris, hvadan de
förra genom tullen fördyras i samma mån som de senare. Hvad särskildt
angår brödprisen, bör icke heller förglömmas, hurusom — möjligen
med undantag för de största städerna — det endast är eu jemförelsevis
ringa del af den stora allmänheten, som i bagarbodar upphandlar
sitt bröd, i det flertalet i hemmen bereder detsamma.

Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 3.

Derest ej tullafgifterna korame att höja varuprisen, vore i sjelfva
verket hela taiet om tullskydd ett tomt tal. Att sålunda konsumenterna
i sista hand ovilkorligen drabbas af dylika afgifter å ifrågavarande förnödenheter
är städse mera beaktansvärdt, i samma män den vara, som
afses, är föremål för eu allmännare förbrukning, och i all synnerhet om
den ingår bland kroppsarbetarnes dagliga näringsmedel. Af denna orsak
hafva särskildt spanmålstullar sedan länge betraktats med stor och
rättvis ovilja.

För den betydande, till antalet må hända öfvervägande del af vår
arbetarebefolkning, som hemtar sin näring omedelbart af arbetet med
jordens brukning, kan visserligen spanmålstullen såtillvida vara mindre
menlig, som de vanligen bekomma vissa qvantiteter lifsmedel, oberoende
af dessas pris. Men i samma mån träder också obilligheten hos en beskattning,
som öfvervägande drabbar återstoden af befolkningen, allt
tydligare i dagen.

Icke mindre tydligt vill det synas Utskottet, att fördyrandet af
lifsmedel, såsom jemväl stegrande kostnaden för allt arbete, der den
lefvande kraften anlitas, måste i sin ordning medföra menligt inflytande
på alla grenar af landets industri och näringsliv Men äfven oafsedt
lifsmedlens fördyrande inverkar tullen å sådana i flera rigtningar skadligt.
Så måste sjelfva spanmålsimporthandeln och den deraf beroende skeppsoch
jernbanstrafiken deraf direkt lida, och likaså många andra näringsgrenar,
hvilka stå i samband med dessa. Och särdeles känbar blir
denna inverkan för de talrika arbetarekretsar, som hafva sitt underhåll
af handel, skeppsfart, jernbanstrafik m. in. Härigenom komme en
sådan åtgärd att förvärra det allmänna ekonomiska betrycket, i stället
för att lindra detsamma. Och detta är så långt ifrån egnadt att väcka
någon som helst förvåning, att det tvärt om förefaller Utskottet temligen
sjelf kl art, att ekonomiskt betryck icke kan botas medelst nya eller förhöjda
skatter.

Af några bland motionärerna har uppgifvits, att den nu försiggående
spanmålsinförseln icke rättade sig efter befolkningens behof,
utan vore beroende blott och bart af mer eller mindre lifliga handelsspekulationer,
hvilka för den inhemske producenten gjorde prisen högst
vacklande och osäkra. Om än här och der osundhet spåras i köpmannaverksamheten,
tror dock Utskottet en särdeles stor öfverdrift ligga
i hvad motionärerna derutinnan anfört. Fn införsel utöfver det veiddiga
behofvet måste af sig sjelf afstanna, så snart ett hopande af större
förråd visar sig ega rum. Huru som helst är det visst, att benägenheten
för dylik spekulation icke skulle varda undanröjd genom spån -

• Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 3.

målstullars införande. Tvärt om vill Utskottet erinra, huruledes ett af
hufvudskälen till borttagandet af de forna spanmålstullarna i Sverige
just var det, att endast under denna förutsättning en ordentlig spanmålshandel
ansågs kunna åvägabringas. Så länge spanmålstullar vidmakthöllos,
inträffade såsom en naturlig följd af skyddssystemet, att
tullsatserna jemkades i män af vexlingarna i spanmålsprisen. Men deraf
härrörde en ovisshet i fråga om handelsförhållandena, som åstadkom en
så att säga kronisk oro inom handelsverlden. Utskottet befarar, att
återinförandet af spanmålstullar, långt ifrån att råda bot för det öfverklagade
onda i nu afsedda del, skulle medföra ett resultat, ganska
snarlikt det nyssnämnda.

I afseende å frågan om importens behöflighet eller onödighet må
ock erinras derom, att vårt lands ökade import likasom ock dess minskade
export af vissa lefnadsförnödenheter i en ganska afsevärd mån lärer vara
beroende af eu ändring i konsumtionens rigtning. Så har under senare
tiden hos oss råg och äfven hvete börjat i betydande omfattning förbrukas
af folkklasser, hvilka tillförene nöjde sig med hafre och korn.
Eu sådan öfvergång från ett mindre kraftigt näringsmedel till ett bättre
sådant måste, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, verka stärkande
på den individuella arbetskraften och derigenom på hela landets,
och den bör följaktligen på intet sätt motverkas. Men spanmålstullar
skulle åstadkomma inskränkning i förbrukningens både qvalitet och
qvantitet.

Derest hänsyn tages jemväl till nyssberörda förhållanden, lärer
man alltså nödgas erkänna, att vårt lands egen produktion af vissa slag
af spannmål icke kan anses tillräcklig för dess behof. På tal härom bör
ej heller förbises, hvarken att en betydlig del af jordbrukarne sjelfve
torde i afseende å det ena eller andra sädesslaget begagna sig af den
utländska införseln, eller att dennas försvårande skulle för qvarnindustrien
och mjölhandeln medföra ganska stora olägenheter.

Hvad jordbrukarne sjelfve angår, lärer af det förestående framgå,
huruledes det ifrågasatta tullskyddet icke heller för dem kunde på
längden varda till gagn. De tillfälliga fördelarna deraf finge de antagligtvis
framdeles dyrt betala. Men äfven dessa sistnämnda fördelar
skulle ingalunda komma landtbruket i dess helhet till godo. Flertalet
af våra jordbrukare frambringa åtminstone af råg och hvete ej mera, än
hvad de'' sjelfva behöfva för sig och sitt hushåll. För dem bland de öfrige,
som endast i ringa män producera för afsalu, blefve vinsten af tullskyddet
obetydlig, åtminstone derest ej tullsatserna sattes särdeles höga. Till förbättring
af de smärre jordbrukarnes ställning tarfvas alltså helt andra

Bill. till Riksd B-ot. 1885. 5 Sand. 7 Afd. 3 Biff. 3

Bevillnings-Utskottets Betänkande i$:o 3.

åtgärder. Tullskyddet skulle i nämnvärd grad gagna endast större jordegare.
Vid sådant förhållande synes det Utskottet vara hvarken rättvist
eller rådligt att införa ett tullsystem, som, jemte de redan antydda,
allt utom hugnesamma följderna för öfriga samhällsklasser, jemväl måste
medföra ganska stora olägenheter vid sjelfva tillämpningen.

En sådan olägenhet är den, att, derest spanmålstullar införas, de
med sådan vara lastade fartyg, i stället för att såsom nu kunna begagna
sig af hvilken tullplats som helst, måste inlöpa till stapelstad i och för
varans mätning, vågning och förtullning. Ett sådant tullsystem krafvelock
åtminstone på vissa kuster en starkare bevakning, hvilken, likasom
ock de ökade göromålen vid sjelfva tullbehandlingen, förutsätter en
betydligt större tullpersonal än den nuvarande. Häraf föranledas dryga
omkostnader, som komma att åtminstone delvis betunga handeln och
konsumenterna, utan motsvarande båtnad för statsverket.

Ännu en svårighet härrör af den inbördes handelsgemenskapen
mellan Sverige och Norge. En tullsats å spannmål i Sverige, öfverstigande
den särdeles lindriga, som i Norge redan är gällande, 22 öre
per 100 kilogram för de vigtigaste slagen, skulle kunna föranleda en
mot mellanrikslagstiftningen icke stridande mjölimport från norsk sida
till Sverige, i följd af hvilken import förstnämnda åtgärd, utan gagn för
vare sig det svenska statsverket eller det svenska jordbruket, endast
komme att bereda den norska statskassan en inkomst.

Genom dryga tullsatser uppstode jemväl eu fara för underslef,
Indika blefve svåra att förebygga.

Slutligen må härvid ock erinras om den i synnerhet under senare
tid äfven för utförsel ganska mycket utvecklade qvarnindustrien i vårt
land. Denna industri har visat sig kunna uppträda täflande med andra
länders så väl i England som i Norge och har, efter hvad upplyst
blifvit, väsentligen bidragit till befrämjande af direkt utförsel till förstnämnda
land äfven af andra vigtiga landtbruksprodukter, Indika der förut
endast på indirekt väg kunnat bringas på den stora engelska marknaden.
Skulle nu råmaterialet för denna industri, hvetet, åsättas införselstull,
kunde den sålunda tillvägabragta direkta utförseln och dermed för
andra landtbruksalsters afsättning vunna fördel icke längre bibehållas,
med mindre än att en restitution af erlagd tull för det förmalda hvetet
tillika medgåfves; men medgifvandet af en sådan restitution för ett fabrikat,
i hvilket vanligen torde ingå både svenskt och utländskt råämne,
blefve utom allt tvifvel förenadt med desto större vanskligheter,
som kontroll svårligen kunde åstadkommas öfver det ena och andra
råämnets relativa myckenhet. \ saknad af sådan kontroll äfventyras,

Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 3.

att restitutionen antingen under- eller öfverstiger den rätta, i förra
fallet hindrande rörelsens fortgång, i det senare medförande en premie
på statskassans bekostnad.

Oafsedt allt livad sålunda ur allmänna synpunkter talar emot de
nu ifrågasatta afvikelserna från i vårt land länge och till allmän båtnad
hyllade grundsatser, har Utskottet funnit åtskilligt ytterligare vara att
anmärka och erinra i afseende å flertalet af motionärernas hithörande
yrkanden, beträffande hvarje vara för sig. Härom skall Utskottet nedan
yttra sig särskild! för hvarje vara.

Endast i afseende, å artikeln mais har Utskottet funnit sig böra
förorda en ändring i gällande tullagstiftning, hvarom Utskottet längre
fram torde få närmare yttra sig.

Dessförinnan har Utskottet velat anföra följande. Enligt hvad
ofvanstående redogörelse för de förevarande motionernas innehåll
gifver vid .handen, hafva tvenne af motionärerna, Friherre Klinckowström,
i motionen N:o 6, och Herr V. Pehrsson i Norrsund, föreslagit,
att för vissa landtmannaprodukter skulle vid införsel i riket erläggas en
s. k. »inregistreringsafgift» med viss, af motionärerna olika bestämd
procent af varuvärdet. De flesta af de varor, för Indika sådan afgift
yrkats, få för närvarande afgiftsfritt införas. Båda de ifrågavarande
motionerna omfatta dock några varor, som redan i gällande tulltaxa
äro med tull belagda. Af sistnämnde motionär synes detta förhållande
icke hafva beaktats. Så vidt åter Friherre Klinckowströms motion i ämnet
gifver vid handen, skulle den af honom föreslagna nya afgiften för redan
fullbelagda varor utgå jemnsides med den hittillsvarande tullafgiften.

Ingendera af motionärerna antyder, att den nya s. k. inregistreringsafgiften
skulle komma att i anseende till vare sig arten eller ändamålet
i någon mån skilja sig från vanlig tullafgift. Vid sådant förhållande
har det förefallit Utskottet, att, hvilken mening man än må
hysa om det lämpliga beloppet af de nya införselsafgifter, derest sådana
anses önskliga, som böra drabba ifrågavarande artiklar, någon rimlig
anledning dock icke finnes att gifva dessa afgifter en annan benämning
än den, som användes för nu stadgade införselsafgifter å samma eller
andra varor. Att, der varan redan är med införselsafgift belagd, derå
sätta en ny sådan afgift under annat namn, i stället för att höja den
gamla, måste alltid medföra någon och, om olika grunder för afgifternas
utgörande skola tillämpas, ganska anmärkningsvärd inveckling
vid varornas tullbehandling och afgifternas debitering; och icke heller i
afseende å hittills tullfria varor kan den särskilda benämningen medföra
någon som helst båtnad. Då den ifrågasatta s. k. inregistrerings -

Blommor.

Blomster lökar.

20 Beoillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

afgiften alltid skulle utgå efter varans värde, men tillämpningen af en
sådan beräkningsgrund för åtskilliga bland här afsedda varor möter synnerligen
stora svårigheter, ligger ock häri en ganska afsevärd anledning
att, äfven för den händelse, att motionerna i öfrigt i större eller mindre
grad skulle komma att tillvinna sig Riksdagens bifall, åtminstone icke godkänna
den i dem föreslagna benämningen inregistreringsafgift och icke
heller den för beskattningen föreslagna grunden. Hvad stundom blifvit
anfördt derom, att en särskild s. k. inregistreringsafgift, der den framdeles
befunnes öfverflödig eller till beloppet otillfredsställande, skulle
lättare kunna afskaffa^ eller förändras, än en vanlig tullsats, lärer näppeligen
kunna tillmätas någon betydelse.

Med stöd af det nämnda hemställer derföre Utskottet,

3:o) att, så framt nya eller förhöjda afgifter
komma att af Riksdagen beslutas till utgörande vid
varors införsel i riket, samtliga dessa afgifter varda
i tulltaxan införda under benämningen tullafgift.

Utskottet öfvergår nu till den närmare granskning af motionärernas
yrkanden, hvarom ofvan talats, i sammanhang hvarmed Utskottet
kommer att göra de ytterligare framställningar till Riksdagen, till
hvilka Utskottet af samma yrkanden föranledes. Dervid har Utskottet,
i likhet med hvad som iakttagits uti Utskottets vid föregående riksdagar
afgifna utlåtanden rörande tullbevillningen, ansett sig böra följa den ordning,
i hvilken de ifrågavarande artiklarna finnas upptagna i gällande
tulltaxa.

Å naturliga, friska Blommor, för närvarande tullfria, föreslår Herr
Rundbäck en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.

Den undersökning och tidsutdrägt, som af en varas tullpligtighet
alltid förorsakas, skulle för en sådan vara som naturliga, friska blommor
lätteligen medföra skada å sjelfva varan.

Utskottet hemställer alltså,

4:o) att Herr Rundbäcks motion i denna del
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Äfven å Blomsterlökar, hvilka icke heller för närvarande hafva någon
tull sig åsatt, yrkar Herr Rundbäck en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.

Utskottet, som vid 1882 års riksdag hade att afgifva utlåtande

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 3.

öfver ett liknande yrkande af samme motionär, yttrade då, att enär större
delen af de blomsterlökar, som hit infördes, torde användas af härvarande
trädgårdsodlare, Utskottet ansåge det ingalunda förenligt med
trädgårdsodlingens intresse att medelst tullbeskattning fördyra ifrågavarande
artikel. Vidhållande denna åsigt, hemställer Utskottet,

5:o) att Herr Rundbäcks ifrågavarande yrkande
icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Den å Blår af lin — för närvarande t ullfria — af Friherre Klinckow- mår.
ström föreslagna inregistreringsafgift har af motionären beräknats till 2
kronor för 100 kilogram.

Denna vara bör såsom råämne för vissa industrier vara fri från
beskattning. Och då dessutom införseln af densamma är särdeles obetydlig
— den uppgick år 1882 till 29,307 och år 1883 till allenast
18,440 kilogram — hemställer Utskottet,

6:o) att hvad Friherre Klinckowström i donna
del föreslagit icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Bönor, alla slag, ej specificerade, hafva, såsom i omfattande grad Bönor
ingående i den stora allmänhetens förbrukning, i gällande tulltaxa lemnats
afgiftsfria. Härå yrkas nu: a.f Friherre Klinckowström eu inregistreringsafgift,
beräknad till 57 öre för 100 kilogram, samt af Herrar
Bexell och Örwall in. fl. eu tullafgift af 1 krona 20 öre för 100 kilogram;
hvarjemte ifrågavarande artikel torde, såsom vanligen medräknad under
rubriken Spanmål, ingå bland dem, å hvilka Herr B. Pehrsson i Norrsund
föreslagit inregistreringsafgift af 8 procent af varans värde.

Åberopande sin allmänna motivering och hvad nedan under rubriken
Spanmål vidare anföres, hemställer Utskottet,

7:o) att samtlige desse motionärers ifrågavarande
yrkanden måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Enligt gällande tulltaxa får Fläsk afgiftsfritt i riket införas. _ A Fläsk
denna vara yrkas: af Friherre Klinckowström en inregistreringsafgift,
hvilken skulle utgöra 4 kronor 48 öre för 100 kilogram, af Herr P.
Pehrsson i Norrsund en dylik afgift af 8 procent, af Herrar Bexell och
Örwall in. fl. en tullsats, uppgående till 10 kronor, samt af Herr Fredholm
eu tullsats af 15 kronor, allt för 100 kilogram.

Bevittnangs-Utskottets Betänkande N:o 3.

I anledning af ett vid 1880 års riksdag af förstnämnde motionär
framstäldt förslag om tull å ifrågavarande artikel anförde Utskottet:

»De allmänna skäl, som tala emot en införseltull å denna vara,
hafva mångfaldiga gånger blifvit så väl i Riksdagens Kamrar som af
föregående Bevillnings-Utskott påpekade, hvadan Utskottet nu icke anser
nödigt att ånyo upprepa de samma. Utskottet vill endast erinra
derom, att af de 293,103 centner fläsk, som enligt Kommerskollegii
uppgifter under år _1878_ importerats, större delen, eller 167,595 centner,
införts ifrån Storbritannien och Irland. Sistberörda qvantitet torde utan
fara för misstag kunna antagas hafva till allra största delen utgjorts af
amerikanskt fläsk, hvilket jemväl torde vara förhållandet med största delen
af de öfver Lubeck, Hamburg, Bremen in. fl. europeiska handelsplatser
införda qvantiteter. Detta slags fläsk är, som väl bekant, hos oss nästan
uteslutande föremål för den arbetande klassens förbrukning, under det
deremot de mera bemedlade klasserna hufvudsakligen använda inhemskt
fläsk. Det amerikanska fläsket är betydligt billigare än det inhemska.
Att nu genom en tullsats å fläsk tvinga arbetarne att antingen dyrare
betala det amerikanska fläsket eller att för högre pris inköpa sådan
inhemsk vara, synes Utskottet icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Icke heller lärer väl med god hushållning öfverensstämma
att genom lagstiftningen söka förhindra det varubyte, som
på samma gång medgifver att billigare födoämnen från utlandet införas,
och att inhemska dyrbarare kunna till utlandet afsättas. Exporten af
fläsk är val ännu icke af betydelse, men då exporten af svinkreatur
år 1878 uppgick till mera än 20,000 stycken, lärer denna byteshandel
otvifvelaktigt hafva ländt till landets fördel».

Då samme motionär vid 1882 års riksdag förnyade sitt sistberörda
förslag, tilläde Utskottet:

»De tvenne sist förflutna årens erfarenhet har icke jäfvat den
uppfattning, som här blifvit uttalad. Införseln har fortfarande utgjorts
hufvudsakligen af det billiga amerikanska fläsket, under det att exporten
af lefvande svin uppgått år 1879 till 14,374 och år 1880 till 21,642
stycken».

Enligt Kommerskollegii berättelser hade myckenheten af infördt
fläsk, hvilken år 1880 utgjorde 14,896,448 och år 1881 12,000,474 kilogram,
_ år 1882 nedgått till 4,920,839 kilogram. År 1883 steg införseln
åter till 9,724,737 kilogram. Men enligt den för år 1884 tillgängliga
uppgift hade den då ånyo nedgått till omkring 5,850,000 kilogram.

Den störa minskningen i import beror utan tvifvel af den inträdda
prisförhöjningen å det amerikanska fläsket.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3. 23

Utförseln af fläsk har utgjort:

År 1880.................................143,421 kilogram.

» 1881.................................391,905 »

» 1882.................................314,508

» 1883.................................152,708 »

» 1884 (i rundt tal)......320,000 »

Då under samma tid exporten af lefvande svin uppgått:

År 1881 till..............................24,341 stycken.

» 1882 » ..............................26,212 '' »

» 1883 » ..............................28,084 »

» 1884 )> (i rundt tal)......50,000 » ;

och sålunda visar sig stadd i fortfarande utveckling, lärer nu än mindre
än förr anledning förefinnas att med införselstull belägga ifrågavarande
artikel, hvadan Utskottet hemställer,

8:o) att Riksdagen måtte, med afslag å motionärernas
nu afsedda framställningar, bibehålla tullfrihet för
artikeln Fläsk.

Af Frukter och Bär samt Grönsaker, ej specificerade, äro, enligt
gällande tulltaxa, de friska fria från införselsafgift. Å sådana yrkas af
Friherre Klinckowström én inregistreringsafgift, beräknad till 1 krona 40
öre för 100 kilogram, samt af Herr Rundbäck en tullsats, motsvarande
20 kronor för 100 kilogram.

I fråga om läggandet af tull å friska varor af nu ifrågavarande
slag gäller till fullo hvad Utskottet ofvan anfört beträffande sådan afgift
å blommor. Utskottet hemställer,

9:o) att motionärernas yrkanden i förevarande del
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Af Frö äro för närvarande kanariefrö åsätta en tullsats af 10 öro
för 1 kilogram, men andra slag tullfria. Herr Runclbäck föreslår för
blomster- och trädgårdsfrö, ej specificerade, en tullsats af 30 öre för
1 kilog ram. Herrar Bexell och Örwall m. fl. anse tullfrihet böra gälla
för hamp-, lin-, raps- och roffrö, men föreslå att å timotej sättes en tull
af 5 öre och å alla andra slag, ej specificerade, en dylik afgift af 15
öre, allt för 1 kilogram.

I afseende å dessa artiklar gäller detsamma, som ofvan är anfördt

Frukter,
vi. in.

Frö.

Gryn.

Honing,

Hudar vidt
Skinn.

24 Bevillnings-Vtshottets Betänkande N:o 3.

angående blomsterlökar. De användas hnfvudsakligen af landets trädgårdsodlare
och jordbrukare, och de föreslagna tullsatserna skulle för
den skull ingalunda lända flertalet af desse till godo. För öfrigt kunna
ifrågavarande artiklar icke sägas för närvarande stå lågt i pris. Utskottet
hemställer alltså,

10:o) att rubriken Frö i gällande taxa bibehålies
oförändrad.

Under rubriken Gryn upptagas i tulltaxan dels gryn af spanmål,
i afseende hvarå hänvisas till rubriken Sparmål, dels risgryn och
rismjöl, för närvarande tullfria, äfvensom andra slag, likaledes tullfria.
Å risgryn och rismjöl yrkas af Friherre Klinclmvström en tullsats af 5
öre samt af Herrar Bexell och Örwall in. fl. eu tullsats af 3 öre, allt för
1 kilogram. A andra hithörande slag föreslå sistnämnde motionärer en
tullsats af 10 öre för 1 kilogram, hvarjemte Friherre Klinckoivström, i
sin nyssberörda motion, å sagogryn yrkat enahanda tullsats.

Gryn ingå såsom födoämnen i den allmänna förbrukningen, och
särskild! utgöra risgryn ett synnerligen billigt samt för den skull äfven för
den arbetande klassen icke ovigtigt födoämne. Utskottet hemställer
derföre,

ll:o) att hvad nyssnämnde motionärer i förevarande
del yrkat måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Honing är för närvarande belagd med en tullsats åt 10 öre för 1
kilogram. Derutöfver yrkar Friherre Klinckoivström å denna vara eu
inregistreringsafgift, enligt motionärens beräkning motsvarande 4 öre
för 1 kilogram Att

genom höjd tullsats fördyra en så nyttig och helsosam vara,
hvars allmännare användning fast hellre vore önsklig, finner Utskottet
icke lämpligt. Importen af denna vara utgjorde för öfrigt år 1882
endast 1,847 kilogram och år 1883 3,530 kilogram. Utskottet hemställer,

12:o) att den i gällande tulltaxa å artikeln Honing
satta tull måtte bibehållas oförändrad.

Af oberedda Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk, äro alla
slag för närvarande tullfria. Å denna artikel föreslås af Friherre Klincltowström
en inregistreringsafgift, beräknad till G kronor för 100 kilogram.

Då denna vara utgör råmaterial för industrigrenar af den största
betydelse för hela allmänheten, kan Utskottet icke finna lämpligt att
medelst införselsafgift fördyra densamma. Utskottet hemställer alltså,

Bev flin i tigs- Utskott ds Betänkande N:o 8. 25

13:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande
yrkande icke måtte af Riksdagen bifallas.

Gällande tulltaxa upptager för Humle en tullsats af 10 öre för 1
kilogram. Friherre Klinckow.ström yrkar derutöfver en inregistreringsafgift,
hvilken skulle utgöra 5 kronor 60 öre för 100 kilogram.

Sedan för artikeln humle under en lång följd af år åtnjutits tullfrihet,
blef år 1880, bland andra åtgärder för beredande af ökad statsinkomst,
den ännu gällande tullafgiften åsatt nämnda vara.

Emot denna tullsats gjordes dock vigtiga erinringar. Så yttrades
i ett af Landtbruksakademiens förvaltningskomité år 1880 till Kong!.
Maj:t afgifvet underdånigt memorial:

»Hvad särskildt beträffar humle, hvarå Riksdagen bestämt en tull
af 10 öre per kilogram, så är den ett väsentligt råämne för de inom
alla samhällsklasser i stor skala använda maltdryckerna. Äfven om
staten för sina ändamål skulle finna nödigt att af dessa drycker upphemta
inkomst, synes det icke böra ske genom fördyrande af allenast
en deri ingående beståndsdel, hvars beskaffenhet och inverkan på produkten
dessutom äro sådana, att derigenom lätteligen kunde föranledas
användandet i dess ställe af andra bitterämnen, som för helsan kunna
vara skadliga.

En ökad odling af humle inom landet, likasom af flere andra handelsväxter,
är i hög grad beroende af den ställning dessa växter vid
kulturen kunna komma att intaga i förhållande till andra förut odlade.
Det intresse för humleodlingens ändamålsenliga bedrifvande, som inom
många orter uppvaknat under senaste tiden, är otvifvelaktigt ett säkrare
medel till humlekulturens utveckling, än varans fördyrande genom en
tullsats, som, sedan den framkallat humleodling på bekostnad af odlingen
af andra för klimat och jordmån lämpliga växter, till äfventyrs
blefve afskaffad.»

Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen, i ett på Kongl.
Maj:ts befallning samma år afgifvet gemensamt utlåtande, förklarade
sig instämma i hvad Landtbruksakademiens förvaltningskomité sålunda
yttrat, med tillägg att, då af de uppgifter, som i utlåtandet meddelades
rörande humleinförseln, jemförda med de allt mer och mer tillväxande
tillverkningsbeloppen för maltdrycker, det visat sig, att förbrukningen
af utländsk humle nedgått så, att, då den år 1875 utgjorde
0,of. skålpund för hvarje kanna fabrikstillverkad maltdryck, densamma
under följande år till och med år 1878 utgjorde allenast 0,04 skålpund
per kanna maltdryck, häraf torde framgå, att användningen af svensk

Bih. till Uihsd. Prof. 1885 . 5 Sami. 7 Afd. 8 Haft. 4

Humle.

Bevil!n ings- Utskottets Betänkande N:o 3.

Hår.

Ister.

humle under senare åren tilltagit, hvadan det ville synas som den
uppmuntran för den inhemska humleodlingen, hvilken Riksdagen med
tullsatsen jemväl åsyftat, då mera vore mindre behöflig än tillförene,
hvilket ock öfverensstämde med förvaltningskomiténs erfarenhet, att intresset
för humleodlingens ändamålsenliga bedrifvande på senaste tiden
inom många orter uppvaknat; hvarjemte embetsverken tillika erinrade,
att utförseln från Sverige af andra slag maltdrycker än porter under
senare åren ganska väsentligt öfverstigit införseln, och att tillverkning
af denna vara för export, som spelade en stor rol i grannländernas
näringsverksamhet, äfven hos oss borde kunna blifva af betydelse för
afsättning i förädlad form af landtbruksprodukter samt följaktligen icke
syntes böra motverkas af tullbeskattning å det råämne, af hvars användning
maltdryckernas värde och afsättning i synnerlig grad vore
beroende.

Utskottet anser dessa uttalanden vara förtjenta af stor uppmärksamhet,
och om än Utskottet finner sig under närvarande förhållanden
icke böra ifrågasätta tullfrihet å humle, lära de anförda skälen dock
till fullo motivera afstyrkandet af hvarje förhöjning i den å sagda artikel
nu lagda tullsats. Utskottet hemställer sålunda,

14:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande
yrkande måtte af Riksdagen lennias utan afseende.

Rubriken Hår i gällande tulltaxa utvisar för tagel en tullsats af
20 öre för 1 kilogram, under det andra slag, ej specificerade, äro tullfria.
Friherre Klinckowström har, dock under antagande att äfven tagel
vore fritt från tull, föreslagit, att derå måtte sättas en inregistreringsafgift,
beräknad att utgå med 8 kronor 80 öre för 100 kilogram.

Motionärens förslag innebär alltså en tullnedsättning. Något skäl
för en sådan har ej anförts. Utskottet hemställer alltså,

15:o) att rubriken Hår i gällande tulltaxa bibehålies
oförändrad.

Å Ister, alla slag, för närvarande tullfritt, yrkas af Friherre
Klinckowström en inregistreringsafgift, hvilken beräknats skola uppgå
till 4 kronor 44 öre för 100 kilogram, samt af Herrar Bexell och Örwall
in. fl. en tullsats, motsvarande 6 kronor för 100 kilogram.

Då denna vara, hvilken allt sedan 1856 —1858 årens riksdag njutit
tullfrihet, utgör ett vigtigt födoämne för de mindre bemedlade samhälls -

Bemllnings-Utskottets Betänkande N:o 3. 27

klasserna, får Utskottet, med åberopande i öfrigt af hvad här ofvan i
fråga om artikeln Fläsk blifvit anfördt, hemställa,

16:o) att nyssnämnde motionärers ifrågavarande
yrkanden icke måtte af Riksdagen bifallas.

Å komprimerad Jäst eller pressjäst, för närvarande tullfri, föreslås
af Friherre Klinckowström en inregistreringsafgift, hvilken skulle utgöra
4 kronor för 100 kilogram, samt af Herrar Bexell och Örwall m. fl. eu
tullsats, motsvarande 15 kronor för 100 kilogram.

I anledning af ett af förstnämnde motionär vid 1880 års riksdag
framstäldt förslag om införselstull å samma vara anförde Utskottet:

»Då jäst ingår såsom ett nödvändigt beredningsämne vid tillverkningen
af det vig-tigaste af våra födoämnen, bröd, samt enligt Kommerskollegii
berättelser importen af denna vara, som år 1874 utgjorde
436,565 skålpund, 1878 nedgått till endast 109,587 skålpund, under det
samtidigt exporten deraf sedan förstnämnda år ökats från 875 skålpund
till 481,925 skålpund, hvartill densamma år 1878 uppgick, finner Utskottet
sig sakna skäl att tillstyrka den af motionären föreslagna tullafgift
å jäst.»

Äfven vid 1881 års riksdag afstyrkte Utskottet en liknande framställning.

Under de senaste åren hafva enligt Kommerskollegii berättelser
exporten och importen af jäst utgjort:

År. Export. Import.

1878 ............... 204,855 kilogram 46,583 kilogram.

1879 ............... 260,229 „ 43.490

1880 ............... 204,888 „ 55,173

1881 ............... 146,886 „ 191,468

1882 ............... 109,057 „ 114,404 „ .

1883 ............... 92,843 „ 48,687

Då det bakslag, som sålunda för eu tid inträffat i landets export
af denna vara, jemföfd med importen, nu synes vara på god väg att
åter gifva vika för ett gynsammare förhållande, samt ställningen endast
under ett enda år visat sig så pass ofördelaktig, att importen i någon
väsentligare grad öfverstigit exporten, lärer något behof af tullskydd för
den inhemska tillverkningen deraf icke kunna sägas vara för handen.

Utskottet hemställer alltså,

Jäst.

Kli.

Kreatur.

Bevittnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

17:o) att förenämnde motionärers yrkanden om införselsafgift
å artikeln Jäst måtte af Riksdagen lemnas
utan afseende.

Å Kli, alla slag, för närvarande tullfritt, yrkas af Friherre Klinckowström
en inregistreringsafgift, beräknad till 24 öre för 100 kilogram,
samt af Herrar Bexell och örwall m. fl. en tull af 20 öre för samma
myckenhet.

Då kli i betydande omfattning användes såsom kreatursfoder,
lärer dess beläggande med införselstull allra minst för jordbruket kunna
lända till gagn, hvadan Utskottet hemställer,

18:o) att hvad nyssnämnde motionärer i förevarande
del yrkat måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Friherre Klinckoivström föreslår, att nedannämnda slag af Kreatur
måtte beläggas med eu inregistreringsafgift, sålunda beräknad:

för hästar (utom hingstar) ......... 10 kronor per stycke,

„ nötkreatur ................................. 4 „ 88 öre „

„ får och lam ........................... . 80 „ ,, samt

„ svinkreatur (utom fax-galtar) 1 „ 20 „ „

Införseln af kreatur afser i allmänhet dels förbättring af inhemska
kreatursracer, dels fyllande af landtbrukets behof å vissa orter, dels
ock beredande af tillgång för konsumtionsbehofvet, och torde ur ingen
af dessa synpunkter böra med någon tullafgift fördyras. Allt sedan
1856—1858 årens riksdag har den ock lemnats fri från sådan afgift.

Då motionären vid 1882 års riksdag väckt förslag i enahanda
syfte, visade Utskottet, med ledning af en i senaste tullkomités betänkande
angående näringarnes ställning förekommande redogörelse för
utförselöfverskottet af kreatur i årligt medeltal under de sex sista femårsperioderna,
hurusom exporten af kreatur sedan år 1850 stigit i väsentligt
högre grad än importen. För den sista bland der upptagna
femårsperioder stälde sig nämnda öfverskott sålunda:

Åren. Hästar. Nötkreatur. Får. Svin.

1875-1879 - 650 + 22,808 + 20,020 + 10,537.

Bevillninys-Utskottets Betänkande N:o 3. 29

Kominerskollegii berättelser för de följande åren utvisa följande
ställning:

År.	Hästar.	Nötkreatur.	Får.		Svin.
1880	- 269	+ 32,068	+ 29,183	+	16,930.
1881	+ 698	+ 17,189	+ 21,745	+	20,882.
1882	+ 940	+ 23,801	+ 28,796	+	21,973. 21,815.
1883	- 937	+ 42,133	+ 30,232	+

År 1884 utgjorde motsvarande belopp i runda tal:

- 1,650 + 35,200 +35,000 + 40,700.

Häraf synes framgå, att den inhemska boskapsskötseln fortfarande
kan umbära skydd mot utländsk täflan, och att således den af motionären
föreslagna införselsafgift jemväl från denna synpunkt saknar fog.

Utskottet hemställer alltså,

19:o) att hvad Friherre Klinckowström i afseende
å artikeln Kreatur föreslagit måtte af Riksdagen lemnas
utan afseende.

Äfven införseln af Kött, alla slag, är för närvarande och allt sedan
1856—1858 årens riksdag fri från afgift. Å denna vara yrkas af Friherre
Klinckowström eu inregistrerings afgift, beräknad till 2 kronor 40
öre för 100 kilogram, samt af Herrar B ex el l och Örwall m. fl. en tullsats,
motsvarande 5 kronor för 100 kilogram. Då köttet utgör ett af
de vigtigaste födoämnen och är föremål för allmän förbrukning, hemställer
Utskottet,

20:o) att hvad nämnde motionärer i förevarande
del yrkat icke måtte af Riksdagen bifallas.

Friherre Klinckowström föreslår, att Lin, för närvarande tullfritt,
måtte beläggas med en inregistreringsafgift, beräknad för ohäckladt lin
till 3 kronor 92 öre och för häckladt till 8 kronor 80 öre, allt för 100
kilogram.

Då den inhemska linneindustrien genom en tull å lin skulle få
sitt råmaterial betydligt fördyradt, vore enligt Utskottets åsigt en tullbeskattning
å denna artikel särdeles olämplig, hvadan Utskottet hemställer,

Kött.

Lin.

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Lek.

Mai*.

21:o) att Riksdagen ville, med afslag å Friherre
Klinckowströms ifrågavarande yrkande, bibehålla tullfrihet
för artikeln Lin.

Jemte sitt ofvannämnda yrkande om tull å blomsterlökar föreslår
Herr Rundbäck för andra slag af Lök en tullsats af 20 öre för 1 kilogram.
Något särskildt skäl för förhöjd beskattning å denna redan med
5 öre för 1 kilogram beskattade trädgårdsväxt har icke blifvit anfördt;
och hemställer Utskottet,

22:o) att Herr Rundbäcks ifrågavarande förslag
måtte lemnas utan afseende.

Vid 1880 års riksdag beslöts, att artikeln Melis, omalen och malen,
som tillförene åtnjutit tullfrihet, skulle åsättas en tull af 1,5 öre för
1 kilogram. I öfverensstämmelse med hvad senaste tullkomitén tillstyrkt,
föreslog emellertid Kongl. Maj:t i proposition till 1882 års Riksdag,
att tullsatsen å mais måtte upphäfvas, hvilket förslag af Riksdagen
bifölls.

Å denna artikel yrkas nu af Friherre Klinckowström en inregistreringsafgift,
beräknad för omalen mais till 49 öre och för mjöl till 50
öre, allt för 100 kilogram; af Herr P. Pehrsson i Norrsund, så vidt motionären
under spanmål inbegriper denna vara, en dylik afgift af 8 procent;
af Herrar Bexell och Önvall in. fl. en tull af 1 krona för omalen
mais och 2 kronor 50 öre för mjöl; samt af Herr Fredholm en tull af
10 kronor för omalen mais och 15 kronor för mjöl, allt för 100 kilogram.

Af hvad 1880 års riksdag anförde såsom skäl för den då å ifrågavarande
artikel bestämda tullsats tillåter sig Utskottet att här anföra
följande:

»Genom den inhemska bränvinsfabrikationen har, såsom denna
fabrikation hittils bedrifvits, användning beredts för åtskilliga jordbruksprodukter,
hvilka inom landet frambringas i större mängd än att desamma
kunna härstädes för annat ändamål vinna skälig afsättning samt
derjemte äro af den beskaffenhet, att de icke lämpa sig för utförsel.
Det förnämsta råmaterialet för den inhemska bränvinstillverkningen utgöres
af potates.

Om, såsom Riksdagen icke håller för osannolikt, den större prisbilligheten
hos maisen inom kortare eller längre tid komme att uttränga
användningen af potates vid bränvinsfabrikationen, skulle, enligt Riks -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3. 31

dagens åsigt, ett sådant förhållande för det svenska jordbruket inom
vissa delar af landet medföra mycket menliga följder.

Potatesodlingens vigt för den svenska jordbruksnäringen inses
lätteligen, om man betänker dels hvilka ofantliga qvantiteter potates,
som för närvarande i och för bränvinsbränning odlas, men som genom
maisens användning såsom råämne för tillverkningen af denna vara
skulle sakna afsättning, dels ock att potatesodlingen framför allt är
för de mindre jordbrukarne af vigt, äfvensom att inom vissa trakter af
landet befolkningen till följd af jordens beskaffenhet är nästan uteslutande
hänvisad till odlingen af detta jordbruksalster.

Till undvikande af nu omförmälda olägenhet har Riksdagen ansett
mats böra och i betraktande af den höga skyddstull, hvarmed den
inhemska bränvinstillverkningen är gynnad, skäligen kunna vid införsel
åsättas eu så hög införselstull, att kostnaden för användandet af mais
såsom råmaterial vid bränvinstillverkningen under vanliga förhållanden
icke må understiga den för användandet af potates.»

Utskottet anser hvad Riksdagen sålunda yttrat fortfarande ega
giltighet framför de skäl, som blifvit anförda emot införselstull å mais.

Införseln af mais, hvilken, derförut synnerligen obetydlig, under
åren 1876—1879 i årligt medeltal utgjorde 268,474 kubikfot, motsvarande
omkring 4,886,000 kilogram, uppgick år 1880 till icke mindre
än 58,427 kubikmeter eller 2,232,496 kubikfot, motsvarande omkring
40 millioner kilogram. För de följande åren utgjorde densamma:

år 1881 ................................................... 1,870,762 kilogram.

» 1882 ................................................... 1,514,918 »

» 1883 ................................................... 5,809,285 »

Den exempellöst höga införsel, som af ifrågavarande artikel år
1880 egde rum, kan enligt Utskottets åsigt antagas hafva i så väsentlig
mån orsakat den betydliga minskningen af de båda närmast följande
årens införsel deraf, att den icke synnerligen höga tullsats, som då för
mais var gällande, härutinnan icke lärer hafva utöfvat så stor verkan,
som man förmenat. En ny tull derå torde derföre, helst om den sättes
till något lägre belopp än den förra, icke komma att visa sig menlig
för dem, hvilka betjena sig af maisen för sådana ändamål, i afseende
å hvilka inhemska råämnen icke anses kunna lemna fullgod ersättning.

Tillverkningen af bränvin har under de senaste tillverkningsåren
utgjort:

''år 1880—1881 ............................................. 18,141,266,5 k:r.

» 1881—1882 ............................... 14,204,769,o »

» 1882—1883 ............................................. 12,471,547,b »

» 1883—1884.................. 12,918,159,6 »

tyst.

32 BevUlnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Utförseln af bränvin har samtidigt varit begränsad till

år 1880 ............................................................ 6,248,425 liter

» 1881 ............................................................ 6,691,416 »

» 1882 ............................................................ 1.192,852 »

» 1883 ............................................................ 388,737 »

» 1884 (i rundt tal) ................................. 240,000 »

Vid sådant förhållande synes bränvinsexporten icke heller nu
kunna tillmätas den betydelse, att man för dess underlättande bör beröfva
våra jordbrukare det skydd, som en lindrig tull å den omalna
maisen erbjuder i fråga om odlingen af potates och andra produkter.

I följd häraf har Utskottet ansett omalen mais böra åsättas eu
tull, som under nuvarande förhållanden lämpligast synes kunna bestämmas
till det af Herrar Bexell och Örwall m. fl. föreslagna belopp.

Hvad åter beträffar mjöl af mais, finner Utskottet, att, om än de
skäl, på grund af Indika Utskottet ansett sig böra förorda tull å omalen
mais, väsentligen gälla jemväl i fråga om den mallra, vissa omständigheter
af rent praktisk art likväl göra det olägligt att med tull belägga
den senare. I sådant hänseende hänvisar Utskottet till hvad nedan
under rubriken Spanmål yttras om olämpligheten af att med införsels
afgift belägga eu art af malen spanmål, om, på sätt Utskottet trott
sig böra föreslå, de andra förblefve derifrån fria. Och vidare bör härvid
Sveriges förhållande till Norge uppmärksammas. Hvad Utskottet
i det förestående anfört derom, att en icke allt för låg tullsats å spanmål
i Sverige kunde föranleda en mjölimport från norsk sida, egnad
att tillintetgöra det med tullen afsedda ändamål, är icke tillämpligt å
omalen mais, men väl å maismjöl, i det att sådant mjöl, så vidt förmalningen
egde rum i Norge, blefve att anse såsom norsk produkt.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

23:o) att artikeln Mais, omalen, i tulltaxan mätte
åsättas eu införselstull af 1 öre för 1 kilogram; men

24:o) att artikeln Mats, malen, fortfarande må
förblifva tullfri.

A Mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under spanmål eller hänföras till medicinalier, för närvarande
tullfritt, föreslå Herrar Bexell och Örwall m. fl. eu tull af 2 kronor 50
öre för 100 kilogram.

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 3. 33

Af skäl, som framgå af hvad nedan under rubriken Spannmål anföres,
hemställer Utskottet,

25:o) att nämnde motionärers ifrågavarande förslag
icke må af Riksdagen godkännas.

Rubriken Nötter har i gällande tulltaxa följande lydelse:

Kr. öre.

Kokos-...................................................... 1 stycke — 10.

Hassel-, val- och andra slag ......... 1 kilogram — 25.

I afseende å denna rubrik yrkas af Friherre Klinckowström för
»hassel-, val- och dylika nötter» eu tullsats af 35 öre för 1 kilogram,
samt af Herr Rundbäck, hvilken synes hafva antagit, att ifrågavarande
artikel för närvarande vore tullfri, att »nötter, ej specificerade» måtte
beläggas med 20 öres tull för 1 kilogram.

Sistnämnda yrkande befinnes åtminstone för de flesta slag innefatta
en tullnedsättning, för hvilken icke någon grund blifvit anförd.
Ej heller anser Utskottet skäl föreligga för den af Friherre Klinckowström
föreslagna förhöjning i tullen för samma vara. Utskottet hemställer
alltså,

26:o) att, med afslag å Friherre Klinckowströms
och Herr Rundbäcks jnvkanden i denna del, rubriken
Nötter i gällande tulltaxa bibehålies oförändrad.

A artikeln Ost, hvaraf alla slag för närvarande äro belagda med
en tull af 7 öre för 1 kilogram, yrkas af Friherre Klinckowström, utöfver
tullafgiften, en inregistreringsafgift, beräknad till 3 kronor 72 öre
för 100 kilogram, af Herr P. Pehrsson i Norrsund, hvilken origtigt antagit
ifrågavarande artikel nu åtnjuta tullfrihet, en dylik afgift af 8 procent,
samt af Herrar Bexett och örwall m. fl. äfvensom Herr Fredholm en
till 15 öre för 1 kilogram förhöjd tullafgift.

Den vid 1856—1858 årens riksdag för ost, alla slag, stadgade tullfrihet
utbyttes vid 1880 års riksdag, då statsverket befans vara i behof
af ökade inkomster, emot nu gällande tullsats, hvilken ock, oaktadt
så väl Landtbruksakademiens förvaltningsutskott som Kommerskollegium
och Generaltullstyrelsen deremot framstälde betänkligheter, blef
af Kongl. Maj:t godkänd.

Vid nästföljande eller 1881 års riksdag väcktes åter förslag om tullfrihet
å ifrågavarande artikel, i anledning hvaraf Utskottet, efter att
hafva erinrat, hurusom den derå i Sverige bestämda tullsats vid jemförelse
med utlandets förhållanden måste betraktas såsom ganska lågt
tilltagen, och då statsverkets behof af inkomster, hvilket måste anses

Bth. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 5

Nötter.

Ost.

Potates.

Bi.

Butter.

34 Bevillnings-Utsleottets Betänkande N:o 3.

hafva utgjort det bestämmande skälet för Riksdagens beslut att med
tull belägga denna artikel, ännu oförminskadt qvarstode, samt i förevarande
fall någon erfarenhet angående stadgandets mer eller mindre tyngande
inverkan på de arbetande klasserna icke kunnat vinnas, hemstälde
att förslaget icke måtte bifallas.

Om ock Utskottet, oaktadt statsfinansernas tillstånd nu mera icke
längre synes utgöra giltig grund för den gällande tullafgiftens vidare
bibehållande, finner sig icke böra, i strid mot den rigtning, hvari de
vid denna riksdag väckta motioner gå, tillstyrka återgång till den för
ost tillförene under lång tid medgifna tullfrihet, anser Utskottet sig åtminstone
sakna allt skäl att understödja föreslagna afgiftsförhöjningar
å ifrågavarande artikel; samt hemställer derföre,

27:o) att motionerna härom måtte lemnas utan
afseende.

Å Potates föreslår Friherre Klinchowström eu inregistreringsafgift,
hvilken skulle utgöra 12 öre för 100 kilogram.

Då denna nu tullfria vara otvifvelaktigt utgör ett af vårt folks
vigtigaste födoämnen, hemställer Utskottet,

28:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande
yrkande måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Å oskalad Ris eller Paddy, för närvarande tullfri, yrkas i Herr
Bexells in. fl:s motion en tull af 1 krona för 100 kilogram.

Då Utskottet här ofvan på anförda skäl af styrkt tullbeskattning å
risgryn och rismjöl, har Utskottet ännu mindre skäl att understödja förslaget
om en dylik beskattning å råämnet; och hemställer,

29:o) att Herr Bexells m. flis motion i förevarande
del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Alla slag af Rötter, så väl de för apotekares behof afsedda, hvilka
i gällande tulltaxa hänföras till Apoteksvaror, som öfriga, få för närvarande
tullfritt införas. Herr Rundbäck, föreslår, att ätbara, ej till
apoteksvaror hänförliga rötter måtte tullbeläggas med 20 öre för 1
kilogram.

Då denna vara i ganska vidsträckt mån ingår i den allmänna förbrukningen,
hemställer Utskottet,

30:o) att Herr Rundbäcks motion i förevarande
del icke må af Riksdagen bifallas.

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 3. .35

Å Smör, äfven konstgjord!, för närvarande tullfritt, yrkas: af Friherre
Klinckowström eu inregistreringsafgift, beräknad till 5 kronor 60
öre för 100 kilogram; af Herr B. Pehr sson i Norrsund eu dylik afgift af
8 procent; af Herrar Bexell och Örwall m. fl. en tullafgift af 10 kronor;
samt af Herr Fredholm en sådan af 20 kronor, allt för 100 kilogram.

I anledning af liknande yrkanden vid 1882 års riksdag yttrade dåvarande
Bevillnings-Utskott:

»För att belysa frågan, huru vida sådant skydd är af behofvet påkalladt,
må här införas följande, ur Kommerskollegii berättelser hemtade
uppgifter, som utvisa öfverskott af import (—) eller export ( + ) af
smör för nedannämnda femårsperioder och år:

1856 — 1860 .......................................... — 87,649 centner.

1861—1865 .......................................... — 106,098 „

1866-1870 .......................................... — 22,983 „

1871—1875 .......................................... + 189,406 „

1876 ......................................................... + 31,882

1877 ......................................................... + 28,390 „

1878 ......................................................... + 49,677 „

1879 ......................................................... + 56,020 „

1880 ......................................................... + 43,688 „

År 1881 uppgick utförselsöfverskottet enligt officiella uppgifter till
Öfver 68,000 centner.

Härvid torde ytterligare märkas, att det smör, som från Sverige
exporteras, till den vida öfvervägande delen utgöres af dyrare mejerismör,
under det att det importerade utgöres af billigare vara. Så utvisar
Kommerskollegii uppgift å de på Stockholms börs för vissa varor
år 1880 noterade medelpris, att det exporterade smöret noterats till
85, men det importerade allenast till 65 kronor per centner.»

Då den inhemska mejerihandteringen sålunda visat sig mäktig af
eu kraftig utveckling utan stöd af tullskydd, samt det konstgjorda smöret
i många fall ej kunde skiljas från vanligt smör, ansåg Utskottet allt
sådant böra få afgiftsfritt införas.

Kommerskollegii berättelser för de senaste åren utvisa fortfarande
öfverskott af export, utgörande:

År 1881 ................................................ 2,902,789 kilogram.

„ 1882 ................................................ 3,441,813 „

„ 1883 ................................................ 5,236,757 „

År 1884 utgjorde exportöfverskottet i rundt tal 6,300,000 kilogram.

Smör.

Spanmål.

Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o 3.

Vid sådant förhållande finner Utskottet tull skydd för denna vara
nu mindre än någonsin vara af behofvet påkalladt, hvadan Utskottet
hemställer,

31:o) att Riksdagen, med afslag å motionärernes
framställningar om införselsafgift å Smör, ville bibehålla
tullfrihet för denna vara.

År 1855 medgafs provisoriskt och 1857 definitivt tullfrihet för
införseln af Spanmål i vårt land, och denna frihet har allt sedan dess bibehållits,
utom för en kortare tid i fråga om hvetemjöl och gryn, å
hvilka varor vid 1880 års riksdag till beredande af förökad statsinkomst
sattes en inregistreringsafgift, som dock redan år 1882 afskaffades.

De yrkanden om inregistrerings- eller tullafgifter å hithörande
varuslag, som, på sätt ofvan är nämndt, nu blifvit hos Riksdagen framstälda,
sammanfattar Utskottet här, i och för lättare öfverblick och jemförelse,
i följande tabell:

Slag a£ Spanmål.	Föreslagna inregistreringsafgifter af Herrar	Föreslagna tullafgifter per 100 kilogram af Herrar
		Friherre	Klinckowström.			P. Pehrs-son i Norr-sund.	Bexell m. fl. samt J. Ör-wall m. fl.	E.G.Fred- holm.
Procent af värdet.	Kr.	öre.	Proc. af värdet.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
Omalen:
Blandsäd .........	4 proc.	beräknad för 100 kilogram till	—	41	8	proc.	1	50	__	—
Bohvete............	4	»	t> "i	» »	t	—	32	8		1	50	—	—
[Bönor1).............	4	»	> 5			—	57	8	»	1	20	—	-]
Hafre...............	4	>	» >	> >		—	41	8	»	_	60	—
Hvete...............	4	)	> »	» »		1	04	8	>	1	50	12	—
Korn ...............	4	>	» »	> »	»	—	46	8		1	—	8	—
[Mais1) ............	4	>	> »	» »		—	49	8		1	—	10	.i —J
Malt ...............	4		» »	> ■»	*	—	65	8	>	1	20	—
Råg..................	4	»	> »	S> J	»	—	49	8	>	1	—	10	—
Vicker ............	4	*	> »	> i	3>	—	57	8	»	_	60	_	—
Ärter...............	4		» >			—	57	8	i	1	20	—	—
Alla andra slag						—	—	8	»	1	50	—	—
Malen:
Gryn:
Hafre- ............	4	5>	* »	* »	»	—	80	8	»	2	50	—	—
Korn-...............	4		» »	*	t	—	60	8	*	2	50	12	—
Alla andra slag	4	»	>■ »	T> 5>	»	—	70	8	»	2	50	—	—
Mjöl:
Hvete- ............	4	>	> s	i 3>	>	1	16	8	>	2	SO	15	—
[Mais-1)............	4	>	> >	> »		—	50	8	»	2	50	15	-]
Råg- ...............	4		> »	* >	>	—	60	8	»	2	50	15
Alla andra slag	4	>	» >	» »	*	—	50	8		2	50	—	—

*) Se ofvan under artikelns egen rubrik.

Bevillnings-ZJtslcottets Betänkande N:o 3.

Till hvad Utskottet i det föregående anfört om olämpligheten af
införselstull å spannmål i allmänhet anser sig Utskottet här böra foga
ytterligare några erinringar.

Lätteligen inses, att, derest fri införsel af omalen spanmål tillätes,
en afgift å mjöl och gryn egentligen endast skulle innebära ett
skydd för qvarnindustrien, hvilken dock inom vårt land, med riklig tillgång
på naturlig drifkraft i strömmar och floder, derförutan bör komma
till den utveckling, att den ej står utlandets efter.

Hvad särskilt angår malen spanmål, vill Utskottet vidare erinra
derom, att genom den erfarenhet, som vans under det vissa ofvan
omförmälda slag af mjöl och gryn voro med införselsafgift belagda,
det blifvit nogsamt ådagalagdt, att läggandet af införselsafgift för eu
eller flera arter af malen spanmål, under det andra förblefve derifrån
fria, icke kan förordas. Ett sådant system vållar nemligen ständiga
svårigheter vid tillämpningen. Antingen bör således frihet från sådan
afgift fortfarande medgifvas, eller ock samma afgift bestämmas för allt
mjöl af spanmål. Frågan måste alltså gälla, utom annat, tullpligtighet
eller tullfrihet för en artikel så oumbärlig för lifvets nödtorft som rågmjöl.

Slutligen anser sig Utskottet böra meddela hosföljande på de tillgängliga
officiella uppgifterna grundade statistiska redogörelse för rikets
in- och utförsel af spanmål under den senaste tiden:

Införsel. Utförsel.

O malen Spanmål: Kubikmeter. Kubikmeter.

Hafre: 1873—1877 i årligt medeltal........................ 1,820. 444,679.

1878—1882 » » » 2,900. 536,019.

. 1883........................................................................ 1,861. 555,979.

1884 (i rundt tal) ............................................. ? 360,000.

Hvete: 1873-1877 i årligt medeltal ..................... 3,923. 11,079.

1878-1882 » » » 24,960. 6,424.

1883 ..................................................................... 61,841. 1,579.

1884 (i runda tal)........................................!.... 58,000. 1,000.

Korn och Malt: 1873—1877 i årligt medeltal ... 14,990. 44,370.

1878-1882 » » » ... 15,983. 51,579.

1883 ................................................... 23,201. 44,736.

Korn: 1884 (i runda tal) ............................................. 20,000. 34,000.

Råg: 1873-1877 i årligt medeltal........................... 119,786. 3,839.

1878-1882 » » » ........................... 165,521. 1,762.

1883 ........................................................................... 235,316. 1,567.

1884 (i runda tal)................................................ 210,000. 3,800.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

Införsel. Utförsel.

Kubikmeter. Kubikmeter.

Vicker: 1873 — 1877 i årligt medeltal .................... 92. 234.

1878-1882 » » » 561. 97.

1883 ..................................................................... 46. 240.

Arter och Åkerbönor: 1873 —1877 i årligt medeltal 1,077. 2,425.

1878—1882 » » 2,748. 2,196.

1883 .......................................... 686. 1,803.

Andra slag: 1873 —1877 i årligt medeltal............ 218. 2.

1878—1882 » » » ............ 628. 38.

1883 ............................................................ 448. 46.

Malen spanmal: Kilogram. Kilogram.

Gryn: 1873 — 1877 i årligt medeltal........................ 186,192. 49,096.

1878—1882 » » » ....................... 170,633. 127,221.

1883 ........................................................................ 54,956. 166,940.

Mjöl: Hvete- 1873 — 1877 i årligt medeltal ......... 23,498,814. 2,462,508.

1878-1882 » )> » ......... 26,257,271. 2,413,499.

1883 ............................................................ 33,880,121. 6,868,548.

1884 (i runda tal)................................. 39,000,000. 7,200,000.

Korn- 1873 — 1877 i årligt medeltal............ 388,851. 17,369.

1878-1882 r » » ............ 337,241. 5,123.

1883 ............................................................ 572,680. 15,101.

Råg- 1873 — 1877 i årligt medeltal............... 43,634,332. 938,500.

1878-1882 » » » ............... 18,894,895. 754,233.

1883 ............................................................... 22,862,461. 1,828,646.

1884 (i runda tal)................................. 20,000,000. 4,300,000.

Andra slag 1873—1877 i årligt medeltal 69,092. — —

1878—1882 » » » 109,047.--

1883 ............................................... 137,545. 27,257.

Med stöd åt'' hvad Utskottet i förevarande ämne andragit, hemställer
Utskottet,

32:o) att Riksdagen måtte, med afslag å samtliga
nu ifrågavarande yrkanden, besluta, att artikeln
Spanmål, alla slag, omalen och malen, skall fortfarande
vara tullfri.

Bevillnings-Utslcottcts Betänkande N:o 3.

Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen är enligt
gällande tulltaxa belagd med en tull af 10 öre för 1 kilogram.
Derutöfver yrkar Friherre Klinckowström å denna vara en inregistreringsafgift,
beräknad till 1 krona 96 öre för 100 kilogram.

Tullen å stärkelse var före år 1882 något högre. Nedsättningen
beslöts på hemställan af senaste tullkomitén, som till stöd derför
yttrade:

»Från tillverkare af pressjäst hafva framställningar hos komitén
blifvit gjorda emot det enligt deras uppfattning orimliga förhållandet,
att pressjäst får till riket tullfritt införas, men stärkelse, som
till betydlig del ingår i pressjästen, är belagd med tull af 14 öre per
kilogram, hvadan blifvit äskadt, att antingen en liknande afgift måtte
åsättas denna vara, eller att restitution måtte beviljas af 3 öre för
exporteradt skålpund ren jäst, eller ock slutligen att tullen å stärkelse
måtte betydligt nedsättas. Särskildt framhålles den svåra konkurrensen
med Danmark, der den höga tullen utgör ett hinder för import härifrån,
men hvars betydliga öfverskott af tillverkning kan dagligen och
stundligen tullfritt införas till Skåne och der till underpris afyttras, till
stort förfång för den inhemska tillverkningen.

Vid genomgående af Kommerskollegii uppgifter angående den
utrikes handeln visar det sig, att införseln af jäst, som år 1870 uppgick
till 282,494 skålpund och år 1874 till 436,565 skålpund, sedermera
betydligt nedgått och för år 1879 sjunkit till 102,310 skålpund, medan
deremot utförseln .af samma vara från år 1870, då den utgjorde
endast 529 skålpund, sedermera alltjemt stigit och år 1879 nådde den
stora summan af 612,194 skålpund, hvaraf tydligen framgår, att tillverkningen
inom landet högst betydligt vunnit i utveckling och styrka
och att den tyckes kunna uthärda täflan med utlandet. Anmärkningens
befogenhet kan dock ej förnekas, och då dertill kommer att tullen
å stärkelse är oskäligt hög, uppgående för engelsk vara till 30 och för
tyskt potatesmjöl till öfver 50 procent af värdet, samt stärkelse derjemte
utgör ett vigtigt beredningsämne för våra stora näringar och bland dem
väfverierna, har komitén funnit sig böra föreslå nedsättning i tullen för
denna vara från 14 till 10 öre per kilogram. Äfven denna tullsats är
onekligen mycket hög i förhållande till varans värde; men då importen
vissa år uppgått till nära två millioner skålpund och år 1879 ännu uppgick
till 1,1 L8,160 skålpund, skulle eu större tullnedsättning på en gång
må hända ur statskassans synpunkt möta betänkligheter; hvartill ock
kommer, att en stor del af importen utgöres af risstärkelse, hvilken
vara, så vidt komitén har sig bekant, ej har sin egentliga användning

Stärkelse.

Talg.

Trävaror.

40 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

inom näringarna, utan hufvudsakligen användes i den enskilda hushållningen,
hvilken åter lättare kan bära den på varan lagda beskattning.))

Utskottet, som, på sätt ofvan närmare inhemtas, funnit sig böra
afstyrka nu ifrågasatt införselsafgift å jäst, kan, i betraktande af hvad
tullkomitén sålunda andragit, desto mindre förorda, att tullen å stärkelse
å nyo höjes, som, enligt hvad Utskottet erfarit, tillverkarne af pressjäst
finna äfven den nuvarande tullsatsen å stärkelse för sig ganska betungande.
Utskottet hemställer följaktligen,

33:o) att Friherre KlinckoAvströms ifrågavarande

förslag måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Friherre Klinckowström föreslår äfven för Talg eu inregistreringsafgift,
hvilken beräknats till 3 kronor 8 öre för 100 kilogram.

Införseln af talg, som år 1874 öfversteg 2 millioner kilogram och,
efter att under mellantiden hafva varit betydligt lägre, år 1879 uppgick
till 1,616,607 kilogram, har sedan dess utgjort:

1880 ..................... 1,263,878 kilogram.

1881 ..................... 1,248,135 »

1882 ..................... 1,013,520 »

1883 ..................... 1,367,506 »

1884 (i rundt tal) 1,470,000 »

Utförseln af samma vara, som 1873 var ingen, men 1879 uppgick
till 282,378 kilogram, visar sedan följande siffror:

1880 ........................ 252,665 kilogram.

1881 ........................ 261,424 »

1882 ........................ 225,775 »

1883 ........................ 195,936 »

1884 ........................ ?

Då talg, hvarför tullfrihet allt sedan 1855 medgifvits, utgör en nödvändighetsvara
och är råmaterial för vissa betydande näringar, hemställer
Utskottet,

34:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande

framställning icke må af Riksdagen bifallas.

Beträffande Trävaror föreslår Herr P. Pehrsson i Norrsund, att
»huggna, sågade eller bilade» sådana varor måtte åsättas en inregistreringsafgift
af 8 procent. Dylika trävaror, af hvilka import endast i mycket
ringa grad eger rum, få tullfritt införas. Några särskilda skäl torde
ej af Utskottet behöfva anföras mot läggande af tull å en af våra förnämsta
och mest betydande exportvaror. Utskottet hemställer,

Bevillning s-Vtskott ds Betänkande N:o 3. 41

35:o) att motionärens ifrågavarande yrkande måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Å ofärgad Ull, för närvarande tullfri, yrkar Friherre Klinckowström
en inregistreringaäfgift, hvilken skulle utgöra 12 kronor för 100 kilogram.

Fördyrandet af råämnet för en af vårt lands vigtigare industrigrenar
kan Utskottet icke tillstyrka, hvadan Utskottet hemställer,

36:o) att Friherre Kliuckowströms ifrågavarande
yrkande af Riksdagen lemnas utan afseende.

Lefvande Växter, alla slag, få enligt gällande tulltaxa afgiftsfritt
i landet införas. Herr Rundbäck föreslår nu å »lefvande växter och
plantor» en tull af 10 öre för stycket samt särskilt å »fruktträd, alla
slag», en dylik afgift af 30 öre för stycket.

I motsats till motionären är Utskottet af den öfvertygelse, att
trädgårdsodlingens eget intresse bäst tillgodoses genom fortfarande tullfrihet
å dessa artiklar, hvartill kommer, att hvad Utskottet ofvan anfört
med afseende å ifrågasatt införselsafgift å naturliga, friska blommor eger
tillämplighet jemväl å så väl växter och plantor som fruktträd. Utskottet
hemställer alltså,

37:o) att Herr Rundbäcks motion i förevarande
del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Friherre Klinckowström föreslår slutligen att Ägg, hvarför tullfrihet
nu eger rum, måtte åsättas en inregistreringsafgift af 4 procent.

Då denna vara utgör ett af de mest närande födoämnen och föremål
för allmän förbrukning samt, enligt hvad Kommerskollegii berättelser
utvisa, exporten af ägg högst betydligt öfverstiger importen deraf,
saknar Utskottet skäl att tillstyrka den af motionären för denna artikel
föreslagna tullafgift, i följd hvaraf Utskottet hemställer,

38:o) att artikeln Ägg fortfarande må förblifva
tullfri.

Stockholm den 10 Mars 1885.

På Utskottets vägnar:

A. CRson Bennicli,

Bill. till Rihsd, Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afä. 3 Höft.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Reservationer:

af Herr Dahl. med hvilken Herrar E. G. Boström. Fock, Friherre
Barnekow, Lönegren. A. Svensson i Lösen, Lyth, II. Johnsson i Broby och
J. E. Eriksson i Ahlberga instämt:

»Då det är ett af alla erkändt sakförhållande, att jordbruket alltid
utgjort och fortfarande utgör vårt lands modernäring, hvars trygga
och bergade ställning måste i statsfinansielt så väl som socialt hänseende
utgöra det fasta underlaget för landets ekonomiska bestånd och
dess befolknings fortgående utveckling;

då vidare, enligt hvad erfarenheten både hos oss och i främmande
länder gifvit vid handen, produktionen af jordbruksalster måste, i likhet
med all annan industriel produktion, hafva den inhemska marknaden åt
sig betryggad i väsentligare mån, men vår tullpolitiska lagstiftning sedan
tre årtionden tillbaka beröfvat jordbruksnäringen denna oundgängliga
förutsättning för dess bestånd och förkofran;

då till följd häraf denna vår hufvudnärings ställning nu blifvit så
undergräfd, att tusentals idkare af densamma i skilda delar af landet
— deribland mera än 7,000 från Östergötland och derintill angränsande
trakter, 1,100 från Bohus län och 1,200 från Gotland —• lagt fram för
regering och representation de mest gripande skildringar af sin tröstlösa
ställning och anhållit om statsmakternas mellankomst för dess förbättrande
;

då dertill kommer, att senaste tullpolitiska åtgärder i andra länder,
med hvilka vi underhålla handelsförbindelser, ej blott komma att hämmande
inverka på vår produktion för export, utan särskild! hota att, i
händelse af fortfarande beskattningsfri införsel af landtmannaprodukter
från samma länder, göra svenska jordbrukets belägenhet ännu svårare,
än bifogade statistiska sammanställning redan med full klarhet ådagalägger;
och

då det således är bestämd fara för handen, att en allt mera undergräfd
ekonomisk ställning för den talrikaste delen af landets skattdragande
befolkning skall, med sina gifna följder af sjunkande fastighetsvärden
och deraf föranledd jordbrukskris, ådraga vårt land oberäkneliga
förluster och helt visst på känbart sätt rubba vår hittills goda statskredit; -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

så hafva vi icke vågat med Utskottets pluralitet dela ansvaret att
under sådana omständigheter till Riksdagen göra hemställan att lemna
alldeles utan afseende de så väl af ett flertal representanter inom båda
Kamrarne ingifna som ock sedermera från olika landsdelar till Utskottet
aflemnade framställningar om stadgande af en lämplig tullbeskattning
för utländska jordbrukares hit införda arbetsalster, i synnerhet som vi,
på grund af de sorgfälligaste undersökningar här i landet och i främmande
länder, blifvit fullt förvissade derom, att för öfriga klasser af
kroppsarbetare och för landets invånare i allmänhet något fördyrande
af lefnadskostnaderna icke skall derigenom framkallas, utan att tvärt om
eu jemnare tillgång på alla lifsförnödenheter till fastare pris än hittills
skall, i förening med en genom rikligare tillgång på arbete ökad köpkraft
hos den talrikaste klassen af svenske arbetare, bereda åt landets
produktiva verksamhet i dess helhet en betydligt lugnare och löftesrikare
ställning än den nuvarande.

Vi hafva derföre, med särskild! afseende på nödvändigheten att, i
fråga om rubbning uti bestående ekonomisk lagstiftning, förfara med
största betänksamhet, förenat oss om att till Riksdagen hemställa, det
de behjertansvärda framställningarna måtte åtminstone på det sätt bifallas,
att införselstull åsättes:

För hvete, omalet..................................................... pr 100 kilogram Kr. 1: 20

» råg, omalen .......................................................» » » » 1: —

» korn, omalet...................................................... » » » » 1: —

» mjöl och gryn af spannmål, alla slag, samt

malen mats ................................................... » » » » 2: 50

» fläsk ..................................................................... » 1 » » —: 10

Bevillnbigs-Utskottets Betänkande N:o 3.

Bilaga till Herr Dahls m. fl:s reservation.

Öfversigt af värdet af Sveriges införsel och utförsel af landtmanna -

		18 79.	1880.
		Införsel.	Utförsel.	Införsel.	Utförsel.
Lefvande djur...............	Kr.	756,139	5,251,402	1,136,741	6,987,137
Kött....................................	»	692,900	88,625	828,650	69,900
Fläsk.................................	);	6,759,877	43,610	11,284,232	118,090
Ost ....................................	»	282,480	198,000	320,495	287,150
Smör ................................	))	2,529,375	8,741,520	5,206,175	10,521,555
Ägg....................................	);	65,910	105,226	23,215	143,530
Spanmål och produkter deraf........................	))	27,155,385	41,763,794	34,294,951	41,483,024
Summa	Kr.	38,242,066	56,192,177	53,094,459	59,610,386
Öfverskott af Utförsel = + \| Införsel = — j	»	+ 17,950,111	+ 6,515,927
Särskild! å spanmål och produkter deraf ...	»	+ 14,608,409	+ 7,188,073

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

produkter under åren 1879—1883 efter Kommerskollegii berättelser.

1881.	1 882.	1 8 83.
Införsel.	Utförsel.	Införsel.	Utförsel.	Införsel.	Utförsel.
860,234	4,813,600	1,166,484	8,107,112	1,702,303	10,997,270
950,755	64,232	997,651	130,106	1,035,301	75,418
10,320,408	313,524	5,511,340	251,606	8,655,016	122,166
387,157	137,376	762,249	165,222	346,758	242,446
3,526,232	10,213,368	3,333,103	11,645,202	4,097,222	16,326,688
56,736	103,051	60,247	122,471	66,054	142,296
38,235,801	27,530,995	39,455,747	32,827,263	45,132,309	33,210,040
54,337,323	43,176,146	51,286,821	53,248,982	61,034,963	61,116,324
- 11,161,177	+ 1,962,161	+	81,361
- 10,704,806	- 6,628,484	— 11,922,269

BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

vid 17:de punkten: af Herr Lytli, med hvilken Herrar E. G. Boström
och A. Svensson i Lösen instämt: »I sammanhang med vårt yrkande om
tull på spannmål anse vi oss böra äfven föreslå en införseltull af 10 öre
pr kilogram för jäst, emedan denna vara, som bekant, hufvudsakligen
tillverkas af spanmål. Det synes oss nemligen ligga i sakens natur, att
tullfri införsel för ett fabrikat, hvars råämne är belagdt med tull, nödvändigt
måste leda till undergång för den industri, som sysselsätter sig
med tillverkning af detta fabrikat. Då härtill kommer, att vår pressjästindustri,
ehuru arbetande under många svårigheter, är en bland de
få näringar, som på senare tider så utvecklat sig, att den numera ej
blott till största delen förser vårt land med dess behof af pressjäst, utan
dertill lemnar ett icke obetydligt öfverskott för export, så ligger äfven
häruti en maning att se till, att denna uppåtsträfvande näring icke må
hindras i sin utveckling eller rent af omintetgöras genom en för dess
tillvaro skadlig lagstiftning.))

vid 23:dje punkten af Herr Bennich, med hvilken Herrar Hammar,
Kockum, L. Björnstjerna, C. F. Wcern, H. Forssell, C. O. Widmark, O. Jonsson
i Hof, J. Johansson i Noraskog och S. M. Olsson i Sörnäs instämt:

»I Utskottets beslut att förorda införselstull å omalen mais har
jag icke kunnat instämma.

Redan år 1880, då Riksdagen beslutat tulls åsättande å ifrågavarande
artikel, framstäldes deremot vigtiga anmärkningar ej mindre af
Landtbruksakademiens förvaltningskomité än ock af Kommerskollegium
samt Generaltullstyrelsen, hvilkas utlåtanden i ämnet återfinnas i den
reservation, jag vid 1881 års riksdag afgaf mot Utskottets beslut att
afstyrka då väckt förslag om afskaffande af tullen å mais in. in.

1 senaste tullkomiténs betänkande yttrades rörande denna artikel:

»Då mais utgör ett särdeles kraftigt och värdefullt kreatursfoder,
som allt mera såsom sådant vunnit erkännande och användning, samt
hvarje åtgärd, som på ett naturligt sätt kan bidraga till främjande af
boskapsskötseln, otvifvelaktigt förtjena!- att beaktas och minst bör genom
beskattning motarbetas, hvartill den omständigheten, att mais jemväl
såsom råämne vid bränvinstillverkningen användes, desto mindre lärer
böra föranleda, efter som den för våra klimatiska förhållanden synnerligen
naturliga bränvinstillverkningen, enligt sista tidens erfarenhet, bör
och kan bedrifvas för export i stor skala och för sådant ändamål behöfver
taga i anspråk icke blott tjenliga råämnen, Indika inom landet produceras,
utan ock sådana från andra länder, har komitén icke tvekat att

JBevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3. 47

i_ industriens och i synnerhet i jordbrukets eget intresse föreslå fullkomlig
tullfrihet för artikeln mats. Den vid 1880 års riksdag beslutade
tullafgift, 1,5 öre per kilogram, utgör snart sagdt detsamma som införselförbud.
Införseln af mais, som år 1878 uppgick till 384,204 kubikfot,
år 1879 till 255,958 kubikfot och år 1880 till 2,232,600 kubikfot,
deraf allenast 50,090 kubikfot å nyo till utrikes ort utfördes, har under
år 1881 nedgått till eu obetydlighet. Anmärkas må ock, att det sålunda
uppstäda hindret för införsel af mats med skäl befaras gorå ett
svårt afbräck i den på senare åren till en icke obetydande exportaffär
uppdrifna tillverkningen af pressjäst, en tillverkning, som ingalunda
skulle kunna i täflan med utlandet hemta motsvarande förmån af ifrågasatt
tullskydd.»

Vid 1882 års riksdag förklarade Utskottet sig finna hvad tullkomitén
sålunda anfört synnerligen beaktansvärdt och tillstyrkte derför
afskaffandet af in förseis afgiften å mais.

Samma skäl tala, efter min uppfattning, ännu med oförminskad
kraft mot återinförandet af en sådan afgift.

Införseln af mais har under senaste tiden icke uppgått till belopp,
egnade att bestyrka de farhågor, som uttalats derom, att den
skulle utöfva ett menligt inflytande på vår potatesodling in. in.

Lemnas malen mais fortfarande tullfri, lärer för öfrigt ändamålet
med den föreslagna tullen å omalen mais näppeligen vinnas.

Jag hemställer följaktligen, att Riksdagen, med afslag å de i åtskilliga
motioner förekommande yrkanden om införselsafgift å omalen
mais, måtte bibehålla tullfrihet jemväl för denna vara.»

af Herr Kockum: mot vissa delar af motiveringen.

Herr J. P. Nilsson i Käggla har anhållit att här få antecknadt,
att han varit, af sjukdom förhindrad att deltaga i ärendets slutliga behandling
inom Utskottet.