Betänkande i anledning av motion angående utlännings förvärv av svenskt medborgarskap, m. m. (Betänkande 1971:InU26 inu)

Inrikesutskottets betänkande nr 26 år 1971

InU 1971: 26

Nr 26

Betänkande i anledning av motion angående utlännings förvärv av
svenskt medborgarskap, m. m.

Motionen

I motionen 1971: 158 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs med hänvisning
till motiveringen i motionen 1971: 134 att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär

A. att förslag framläggs om ändring i lagen om svenskt medborgarskap
av innebörden att utlänning, som vistas i landet sedan fyra år —
dock vad gäller nordisk invandrare två år — skall kunna erhålla svenskt
medborgarskap;

C. att en översyn görs av gällande lagstiftning i syfte att undanröja
vissa särbestämmelser, av i motionen exemplifierat slag, som inskränker
invandrarnas rättigheter.

Motionen som även innehåller ett yrkande om borttagande av avgiften
för svenskt medborgarskap, punkt B, har i den delen behandlats av
skatteutskottet, 1971: 27.

Bestämmelser om naturalisation m. m.

Enligt 33 § regeringsformen får utländsk man eller kvinna upptas till
svensk medborgare genom naturalisation i den ordning och under de
villkor som bestäms genom lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap.
Naturalisationsärenden prövas av statens invandrarverk.

Villkor för svensk naturalisation är enligt 6 § första stycket medborgarskapslagen
att den sökande har fyllt 18 år, att han sedan sju år har
hemvist i riket, att han har fört en hederlig vandel samt att han har möjlighet
att försörja sig och sin familj. Även om dessa villkor ej är uppfyllda
kan enligt andra stycket i samma paragraf naturalisation äga rum,
om det med hänsyn till sökandens förhållanden föreligger särskilda
skäl härför. Som exempel på sådana särskilda skäl nämns i lagen att det
skulle medföra gagn för riket att sökanden upptas till svensk medborgare,
att sökanden förut har ägt svenskt medborgarskap eller att sökanden
är gift med svensk medborgare.

När sökanden är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare kan
avvikelse ske från villkoret om minst sju års hemvist i riket även om

1 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 26

InU 1971: 26

annat skäl inte föreligger. I praxis tillämpas regeln på det sättet att vistelsetiden
för nordiska medborgare avkortas till i regel tre år.

Medborgare i de andra nordiska länderna har en särskilt gynnad
ställning då de tillagts rätt att genom ensidig förklaring förvärva svenskt
medborgarskap. Medborgare i sådant land som förvärvat medborgarskap
där på annat sätt än genom naturalisation kan genom anmälan till
länsstyrelse förvärva svenskt medborgarskap om han fyllt arton år, bott
här i riket sedan sju år och under den tiden inte dömts till fängelse.

De nordiska medborgarskapslagarna har tillkommit i samarbete och
överensstämmer i väsentliga hänseenden. En olikhet föreligger dock i
fråga om normaltiden för naturalisation av annan än medborgare i nordiskt
land. I Finland gäller en tid av fem år mot sju i de övriga nordiska
länderna.

År 1970 beviljades ca 5 300 personer svenskt medborgarskap genom
beslut av statens invandrarverk eller Kungl. Maj:t. Av dessa var endast
ca 1 100 nordbor. Denna grupp har de senaste åren i stället i ökad omfattning
använt sig av det enklare anmälningsförfarandet hos länsstyrelse.
Förra kalenderåret begagnade ca 6 000 nordbor den möjligheten
att förvärva svenskt medborgarskap.

Särbestämmelser i svensk lagstiftning för utländsk medborgare

I motionen utpekas vissa lagregler som verkar diskriminerande för utlänningar
och enligt motionärerna är otidsenliga. Motionärerna nämner
följande exempel. Regeringsformens stadgande (4 §) att statsråd skall vara
infödd svensk samt bestämmelsen i samma grundlag (28 §) som i princip
föreskriver att innehavare av statlig tjänst skall vara svensk medborgare.
Från denna princip finns dock tämligen vidsträckta undantag.
Tryckfrihetsförordningen innehåller regler att ägare och utgivare av periodisk
skrift skall vara svensk medborgare. En regel i föreningslagen säger
att styrelseledamot i ekonomisk förening skall vara svensk medborgare.
Detta medför, påpekar motionärerna, bl. a. att en utländsk medlem i
en bostadsrättsförening inte kan utses till ledamot av föreningens styrelse.

Utlänningar har på de flesta områden samma legala ställning som
svenska medborgare. Det gäller grundläggande fri- och rättigheter som
yttrandefrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet. En utlänning äger
samma skydd för sin person och sin egendom som en svensk och äger
föra talan vid domstolar och andra myndigheter. Däremot är svenskt
medborgarskap en förutsättning för utövande av rösträtt vid allmänna
val och deltagande i samhällets styrelse. Även i fråga om rätt till undervisning,
utbildning och sociala förmåner råder i stort sett jämställdhet
med svenskar. Den som fått arbetstillstånd är i allt väsentligt jämställd
med svensk medborgare på arbetsmarknaden.

InU 1971: 26

Vissa lagar, främst sådana som rör etableringsrätt och rätt till tjänster,
innehåller bestämmelser med krav på svenskt medborgarskap. I åtskilliga
fall kan emellertid dispens ges från sådana regler. Det gäller
exempelvis det av motionärerna nämnda fallet med styrelseuppdrag i
bostadsrättsförening. Det kan också nämnas att i vissa lagar uppställs
krav på förutom svenskt medborgarskap bosättning här i riket. Exempel
på lagstiftning som innehåller regler med krav på svenskt medborgarskap
är aktiebolagslagen (styrelseledamot, verkställande direktör, stiftare),
lagen om försäkringsrörelse, lagen om bankrörelse, 1916 års lag
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag, rättegångsbalken (rätten att vara advokat),
1950 års lag om rätt till fiske.

lnvandrarutredningen som tillsattes år 1968 skall klarlägga de speciella
anpassningsproblem som möter invandrarna i Sverige. Utredningen
skall överväga samhällsåtgärder som är ägnade att undanröja förhållanden
som försätter invandrare i sämre läge än befolkningen i övrigt.
Utredningen har i juni 1971 (SOU 1971: 51) lagt fram ett förslag
om grundutbildning i svenska för invandrare.

I petita för budgetåret 1972/73 har invandrarverket som ett projekt
tagit upp invandringsdiskriminerande lagstiftning. Verket avser att efter
samråd med invandrarutredningen ta sig an en löpande översyn av invandringsdiskriminerande
lagstiftning på olika områden. I arbetet ingår
löpande kontakt med statliga utredningar för att se till att invandrarsynpunker
icke förbises i kommande lagstiftning.

Utskottet

Utlänning kan efter ansökan tillerkännas svenskt medborgarskap (naturalisation).
Som villkor härför gäller att den sökande fyllt 18 år, att
han sedan sju år har hemvist här i riket, att han fört en hederlig vandel
samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om dessa
villkor inte är uppfyllda kan naturalisation medges om det föreligger
särskilda skäl. För sökande med medborgarskap i annat nordiskt
land nedsätts regelmässigt kravet på viss tids vistelse i Sverige till tre år.

I motionen yrkas att riksdagen skall begära förslag om lagändring
innebärande att den sjuåriga väntetiden sänks till fyra år för utlänningar
i allmänhet och till två för sökande med medborgarskap i annat nordiskt
land. Den huvudsakliga motiveringen för yrkandet är att invandrarna
bör få möjlighet att utöva politiska rättigheter, såsom rösträtt,
efter en kortare tids vistelse i Sverige än f. n. är fallet.

Grundlagberedningen har fått i uppdrag att överväga frågan om kommunal
rösträtt för här i riket bosatta utlänningar. Utskottet har inhämtat
att beredningen i stället för att föreslå särskilda rösträttsregler

InU 1971: 26

för utlänningar ämnar rekommendera en sänkning av väntetiden för erhållande
av svenskt medborgarskap.

Enligt utskottets mening talar många skäl för en sänkning av tidskravet
vid naturalisation, men med hänsyn till att frågan övervägs i pågående
utredning och då ändringar i berörda regler bör föregås av
överläggningar med övriga nordiska stater med vilka sedan länge samarbete
ägt rum i dessa frågor är utskottet inte f. n. berett att ta ställning
till vilken tidsgräns som är lämpligast. Utskottet kan därför inte biträda
motionsyrkandet men utgår från att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på frågan.

Motionärerna tar också upp en annan fråga som rör invandrarnas
legala ställning. De anför exempel på lagregler som innehåller särbestämmelser
för utlänningar och hävdar att sådana regler kan uppfattas
som diskriminerande och förefalla otidsenliga. Ett exempel är regeringsformens
begränsningar när det gäller utlänningars behörighet till
statliga tjänster. I motionen yrkas översyn av lagstiftningen i syfte att
undanröja särbestämmelser som begränsar invandrarnas rättigheter.

I anslagsframställning för nästa budgetår har invandrarverket som ett
projekt tagit upp invandringsdiskriminerande lagstiftning. Verket avser
att efter samråd med invandrarutredningen ta sig an en löpande översyn
av invandringsdiskriminerande lagstiftning på olika områden. I arbetet
planeras löpande kontakt med statliga utredningar för att se till
att invandrarsynpunkter inte förbises i kommande lagstiftning.

Det kan påpekas att invandrarutredningens uppdrag går ut på att undanröja
förhållanden som försätter invandrare i sämre läge än befolkningen
i övrigt.

Med hänvisning till det initiativ invandrarverket tagit och till invandrarutredningens
uppdrag får motionsyrkandet anses tillgodosett. Någon
åtgärd från riksdagens sida är sålunda inte påkallad.

Utskottet hemställer

1. att motionen 1971: 158, såvitt angår yrkandet A, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

2. att motionen 1971: 158, såvitt angår yrkandet C, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 november 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Östersund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Johansson i
Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Carlström (fp),
Fransson (c), Gustafsson i Säffle (c) och Hallgren (vpk).

InU 1971: 26

Reservation

beträffande tidskravet för naturalisation (punkt 1 i hemställan) av herrar
Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”på frågan” bort ha följande lydelse:

”1 likhet med motionärerna anser utskottet att en avsevärd sänkning
av tidskraven vid naturalisation bör genomföras. Kungl. Maj:t bör
omedelbart aktualisera frågan hos de övriga nordiska ländernas regeringar.
Att frågan bör bli föremål för nordiskt samarbete och att grundlagberedningen
överväger en sänkning av tidsgränsen bör inte hindra att
riksdagen ger till känna en viljeyttring. Enligt utskottets mening bör
lagstiftningsarbetet i enlighet med motionärernas krav inriktas på en
sänkning av tidsgränserna till fyra resp. två år. Vad utskottet anfört
bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.”
dels att utskottet bort hemställa

”l.att riksdagen i anledning av motionen 1971: 158, såvitt angår
yrkandet A, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört i fråga om reformering av reglerna om
naturalisation.”

Särskilt yttrande

beträffande invandringsdiskriminerande lagstiftning av herrar Eriksson
i Arvika (fp) och Carlström (fp), som anfört:

Det måste bedömas som en viktig uppgift att den i motionen begärda
översynen av lagstiftning som diskriminerar invandrare snarast kommer
till stånd. Vi förutsätter att resurser ställs till förfogande så att frågan
blir utredd genom antingen invandrarverkets eller invandrarutredningens
försorg.

HARCUS BOKTR. STHLM 1971 710054